Martin Ådahl (C) svarade Hans Eklind i en replik om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Hans EklindKD· i en replikNär det gäller arbetslinjen tror jag att Martin Ådahl var med och såg vårt initiativ om att införa något som vi kallade statlig dagpenning. Vi ser att det finns väldigt många som är arbetsföra men som är arbetslösa och…Fru talman! I Sverige söker sig nu studenter vidare för nya studier, och nybakade studenter söker arbeten. Flyttlassen går dit där studier och arbeten finns. Men det är sorgligt att konstatera att flyttlass även går för att man ska fly undan den otrygghet som man upplever i sitt område.
När nu Sverige har gått in i en lågkonjunktur med en fortsatt hög inflation, höga räntor och hög arbetslöshet ställs krav på politikens förmåga att genomföra en ansvarsfull ekonomisk politik och parallellt ta fram de reformer som krävs för att göra Sverige starkt och tryggt igen.
Efter de gångna åtta åren saknas det inte problem och utmaningar för vår regering att ta itu med. Men regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna rivstartat för att försöka få Sverige på rätt kurs igen. Kristdemokraterna har i regeringsställning tagit ställning för att energipolitiken läggs om och att hushållen med minst marginaler stöttas genom riktade åtgärder. Garantipensionen, föräldrapenningen och bostadstillägget - alla har de höjts. Elstöd till privatpersoner och företag på totalt lite drygt 55 miljarder kronor har betalats ut. Samtidigt har regeringen stärkt rättsväsendet, försvaret och välfärden.
Även om inflationssiffrorna både här hemma i Sverige och utomlands nu äntligen pekar åt rätt håll är det för tidigt att ropa faran över. Nuvarande prognoser pekar på att vi fortsatt kräver en återhållsamhet. Men redan här och nu kan vi naturligtvis från politikens sida fokusera på vilka åtgärder och reformer som krävs för att få fart på arbetsmarknaden men också på tillväxten.
Kristdemokraterna menar att en politik för företagande och tillväxt är nyckeln till fortsatt bra välfärd. Det är dags att lyfta blicken och inte bara prata krisbekämpning utan också se över hur vi kan få en företagarvänlig och tillväxtfrämjande politik. Det är dags för strukturreformer. Vi menar att det finns några särskilt viktiga fundament för att komma till rätta med detta.
Ett av de viktigaste är att incitamenten till egen försörjning måste öka. Det ska alltid löna sig att arbeta framför att gå på bidrag. När människor går från utanförskap till sysselsättning är det absolut en vinning i ekonomiska termer. Men det är en vinning också för den enskilde och inte bara för samhället i stort. Det ökar skatteintäkterna och minskar behoven av bidrag. Men det absolut viktigaste för mig är vinningen för den enskilde individen på ett moraliskt och socialt plan. Vetskapen om att man kan försörja sig själv och sin familj ger naturligtvis en inre styrka och trygghet som inga statliga och kommunala bidrag kan skänka på samma sätt
Regeringens arbete med att förstärka incitamenten till arbete inkluderar reformer som exempelvis bidragstak och kvalificering. Andra viktiga delar är att välfärdsförmånerna inte får tillåtas passivisera människor. Passivt mottagande av försörjningsstöd är förödande för den enskilde, och det kan leda till ett livslångt utanförskap. Det måste brytas genom aktivitetskrav för att uppbära försörjningsstöd. Den yrkesinriktade utbildningen, vuxenutbildningen och yrkeshögskolan stärks också.
En särskilt allvarlig konsekvens av den höga inflationen är att den urholkar incitamenten för arbete. Samtidigt som de flesta ersättningarna i socialförsäkringssystemen nu räknas upp har löntagarna fått se sin köpkraft kraftigt urgröpt av inflationen. Det blir därför viktigt för regeringen och riksdagen att se över hur man kan möjliggöra att arbete lönar sig på nytt.
En fungerande välfärd byggs inte med ord, retorik eller, för den delen, med symbolpolitik. Att prioritera välfärden är vår linje i regeringsställning från Kristdemokraternas sida, och vi tror att vi gör detta bäst genom att öka självförsörjningen i det här landet och låta enskildas flit och arbete löna sig.
Det bygger på ett enkelt och krasst konstaterande: att det är skatteintäkter, inte skattesatser, som finansierar välfärden. Skatteintäkter uppstår inte ur tomma intet, utan de uppstår när människor arbetar och betalar skatt. Mer skatteintäkter kommer när fler människor arbetar mer. Det underlättas om vi i Sverige har ett skatte- och bidragssystem som uppmuntrar just arbete. Det är så vi kan se till att klara av de välfärdsåtaganden som vi från olika partier gärna vill se och argumenterar för.
Här och nu är det dock viktigt att finanspolitiken krokar arm med penningpolitiken för att snabbast möjligt knäcka inflationen och få ned den till riktmärket. Det kommer att vara avgörande för både hushåll och företag. Det bygger på kunskapen om att en låg och stabil inflation är en förutsättning för att Sverige ska få en god ekonomisk utveckling.
Inflationen slår dessutom alltid hårdast mot de hushåll som redan före inflationen hade små marginaler. Osäkerhet påverkar sedan investeringsviljan och konsumtionen, vilket i sin tur påverkar tillväxten.
Alla har förstått att det är en prioriterad åtgärd för regeringen att bekämpa inflationen och likaså att stötta utsatta hushåll. Men det är också viktigt att se till att arbetslinjen nu rustas upp och att vi ser till att få fart på tillväxten i Sverige.
Politiker skapar som bekant inte arbete, men politiken och politikerna kan genom lagar, regler och skatter uppmuntra eller sätta käppar i hjulet för nya arbeten och för våra entreprenörer. Sverige har nu en regering som ser värdet av att vi inte bara får nya utan också växande företag så att fler arbetstillfällen kan skapas och fler kan få bli självförsörjande.
Vi menar att det ska vara lätt att driva företag. Det är i de små och medelstora företagen jobben skapas. Produktivitetskommissionen har redan varit uppe i debatten, och det är bra. Det är första gången på 30 år som vi har en sådan. Den analyserar vilka hinder som finns för produktivitetstillväxten och vilka möjligheter som finns att öka den. Därutöver ska regeringen jobba med att minska företagens regelbördor och administrativa kostnader.
Regeringen investerar även i forskning och utveckling och i ökad kunskap i skolan. Det är allt sådant som ger och främjar tillväxt.
Men, fru talman, allt handlar inte bara om att knäcka inflationen, att stötta hushåll, att återupprätta arbetslinjen och att se till att vi får en högre tillväxt. Vi har en regering som även prioriterar arbetet med att få bort de långa köerna till vården och som vill arbeta för att skapa en jämlik vård över hela landet så att kvaliteten på vården inte avgörs av var du bor.
Vi har en regering som förstår att bygga på samhällets absolut viktigaste byggsten: familjerna. Tidigare i våras beslutade regeringen att fördubbla antalet dubbeldagar, alltså de dagar där mamma och pappa kan vara hemma samtidigt. Alldeles nyligen fattade regeringen också beslut om att föräldradagar ska kunna överlåtas till närstående. Föräldrar ska kunna överlåta 45 dagar vardera, den som är ensamstående 90 dagar. Det är de första stegen mot en mer modern och flexibel föräldraförsäkring, något som skapar ökade möjligheter för både män och kvinnor att få familjeliv och arbetsliv att gå ihop.
Sverige har nu också en regering som prioriterar arbetet med att se till att tryggheten återkommer i Sverige och att vi knäcker de grovt kriminella gäng som kan plåga hela bostadsområden.
Regeringens arbete sedan den tillträtt och denna vårproposition och vårändringsbudget visar på en väg framåt som gör att det studenterna sjunger om att "den ljusnande framtid är vår" inte bara är en sång utan något som både de och alla vi kan se fram emot.
Avslutningsvis vill jag tacka för samarbetet i finansutskottet. Jag vill rikta ett varmt tack till vår ordförande Edward Riedl och vice ordförande Mikael Damberg. Det har varit ett gott och konstruktivt klimat i utskottet, tycker jag. Jag vill också rikta ett varmt tack till riksdagens talmän och kanslipersonal men naturligtvis också till vår fantastiska kanslipersonal i finansutskottet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mathias Bengtsson och Camilla Rinaldo Miller (båda KD).
Fru talman! Jag skulle faktiskt i många stycken kunna skriva under på det anförande som Hans just höll. Jag tycker att det var en bra beskrivning av vad Sverige behöver.
Min första enkla fråga är dock: Om man verkligen tror på arbetslinjen, att gå från bidrag till arbete, varför står man då inte upp för det i praktisk politik? Varför har man i stället höjt skatten på arbete, utan att sänka någon annan skatt på arbete för att kompensera det, väldigt kraftigt sedan man tillträdde och höjt a-kassan lika mycket? Det är ju motsatsen till arbetslinjen. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att den här regeringen domineras av ett annat parti som driver en helt annan politik.
Min andra fråga gäller Sveriges bönder. KD har historiskt sett prioriterat dem och sa också inför valet att man skulle göra det. Varför kan man då inte i denna oerhört tuffa situation ge något tydligt besked så att de kan veta att de kommer att klara sig igenom den här krisen, som är den värsta sedan torkan 2018?
Sedan har jag en väldigt specifik fråga som också berör landsbygden, där ju ni har det ansvariga departementet: Varför har Gotland till denna dag inte kunnat få något besked om sin trafik, där kostnaderna har ökat med 50 procent? Hela ön är beroende av en enda livlina till fastlandet. Man har bett om 150 miljoner på grund av de rusande bränslepriserna för färjorna, vilka i sin tur leder till rusande biljettpriser. Man har bett regeringen och regionen om hjälp för att klara detta men fått noll och intet svar. Gotland är nu inne i en allvarlig kostnadskris.
Fru talman! När det gäller arbetslinjen tror jag att Martin Ådahl var med och såg vårt initiativ om att införa något som vi kallade statlig dagpenning. Vi ser att det finns väldigt många som är arbetsföra men som är arbetslösa och hamnar i försörjningsstödet. Där ska inte en arbetsför men arbetslös person vara. De personerna ska naturligtvis utrustas så att de blir anställbara. Då hade vi en idé om att införa en statlig dagpenning som skulle göra att man fick inte bara utbildningsdelen utan också möjlighet att exempelvis ta ett jobb under några timmar och faktiskt få behålla en del av pengarna för den arbetsinsats man gör. Så är det inte med försörjningsstödet i dag, utan det räknas av helt och hållet.
Om man nu ska prata om incitament - och det ska man absolut göra; jag är vän av det - tror jag att det är oerhört viktigt för att få till en arbetslinje att de som i dag är arbetslösa men inte anställbara blir det. Jag tror att det finns väldigt många som gärna skulle vilja gå till ett jobb om det bara fanns någon som anställde dem. Då gäller det att se till att utrusta dem så att företagen kan göra detta.
Det är sant att arbetslöshetsersättningen ligger kvar på en högre nivå. Jag tror att det kan vara klokt att ha den på en högre nivå nu när vi går in i en lågkonjunktur. Jag är övertygad om att det är många som uppskattar det beskedet från regeringen. Men arbetslinjen kommer av en rad olika saker. Som jag nämnde i mitt anförande har vi nu en utredning som regeringen har tillsatt för att titta på och få fram ett bidragstak. Arbetslinjen är central, men då måste det också alltid löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag.
Fru talman! Jag har förståelse för att Hans Eklind har mycket att svara på, så jag kommer att upprepa några frågor.
Jag fick verkligen inget svar på varför man lägger de stora pengarna på att höja a-kassan, det man tidigare kallade sossepolitik, medan man höjer skatten för att finansiera det. Sveriges företagare vet att vi på den tiden vi förhandlade med Socialdemokraterna såg till att få rejäla skattesänkningar på arbetsgivaravgifterna och annat så att det faktiskt blev leverans av vad man på den tiden skulle kalla borgerlig eller liberal politik. Men där förstod jag inte alls svaret, även om det är bra att ni har något helt annat.
Vi har dessutom lagt någonting som liknar detta konkret på riksdagens bord: När man går från bidrag och försörjningsstöd och in i arbete ska man få en 50-procentig stimulans så att man får behålla mycket mer av pengarna. Detta har ni sagt nej till. Det är jättebra att KD har ett eget förslag, men det är ju bra att börja med det som liknar detta och redan finns i riksdagen.
Sedan var det de två andra frågorna. Bönderna behöver mycket just nu för att vi ska kunna behålla en svensk livsmedelsförsörjning där vi inte importerar mer än hälften av allt vi äter och har en mycket bättre beredskap. De får inte slås ut igen. I den klimatkris som tyvärr pågår behöver de hjälp med bevattning och bättre konkurrensvillkor där vi omvandlar de avdrag som i dag finns på exempelvis diesel till ett permanent jordbruksavdrag.
Särskilt mjölkbönderna har det väldigt tufft just nu, som jag nämnde tidigare. De behöver nu besked om att det finns samma form av stöd som det fanns under den förra torkan - den här gången kanske den blir ännu värre - och att de dessutom kan få det här gruppundantaget i EU.
Slutligen gällde det Gotland, som är avskuret och har enorma problem just nu. Svara på den frågan!
Fru talman! Jag tror att Martin Ådahl och jag hade den här debatten i samband med budgetpropositionens lämnande. Martin Ådahl gav då sken av att regeringen inte ser jordbruket och landsbygden, men det är ju inte sant. Den här regeringen satsar verkligen på just landsbygden. Vi ser till jordbruket och har sagt väldigt tydligt att skatten på jord- och skogsbruksdiesel ska ligga på EU:s miniminivå. Det har den här regeringen gett besked om. Vi har också sett till att reseavdraget har förstärkts. Vi har sett till att även den diesel som används i vattenbruksverksamheten ska ligga på den nivån skattemässigt.
Vi satsar på utbyggnad och underhåll av samhällsviktig infrastruktur. Alla som har bott på landet - jag har gjort det; jag vet inte om Martin Ådahl någonsin har gjort det - vet hur viktigt det är att underhållet av vägar och så vidare fungerar i de delarna. Detta kombinerat med att reseavdraget är utformat på ett sådant sätt att man kan pendla till en sjyst kostnad till sitt jobb utvecklar naturligtvis landsbygden.
Återigen - det kanske enskilt viktigaste är att reduktionsplikten kommer att sänkas till EU:s miniminivå den 1 januari. Det kommer att innebära otroligt mycket för alla som vill bo på Sveriges vackra landsbygd. Centerpartiet behöver fortfarande leverera ett hållbart svar på varför man måste se till att reduktionsplikten inte reduceras. Man vill ju fortsätta på den anslagsbana som gör att diesel och bensin blir dyrare. Det kommer inte att gynna dem som vill bo på landet.
Fru talman! Med Hans Eklind vill jag ta upp den orimliga skattesituation som pensionärer födda 1957 har hamnat i sedan riktåldern för pension höjdes utan att övergångsreglerna hängde med. Det innebär att de som är födda 1957 betalar mer i skatt än andra.
Hans Eklind har sagt att han tycker att den orättvisan ska åtgärdas. Det välkomnar jag. Det är bra. Därför vill jag fråga när det kommer ett förslag som kompenserar dem som är födda 1957 för den skatteorättvisa de har råkat ut för.
Fru talman! Bakgrunden är att 57:orna får betala en helt annan skatt än exempelvis 58:orna kommer att få göra. 59:orna kan hamna i samma situation, om man inte ser till att parallellt justera riktåldern, övergångsreglerna och regelverket. De kan också drabbas av att få betala högre skatt under första året. Sedan kommer de som är födda 1960, 1961, 1962, 1963, 1964 och 1965 att få betala den skatt som man ska ha när man blir pensionär. Medan 66:orna, min generation, kommer att få betala högre skatt under första året, om det inte görs något åt detta.
Det finns en anledning till att jag har varit tydlig med att detta måste rättas till. I Pensionsgruppen, under tiden Annika Strandhäll var minister och ledde Pensionsgruppen, satte vi nämligen ned foten i fråga om det här med riktålder. Det var oerhört tydligt att allt som har med riktålder att göra, alltifrån LAS-regler och så vidare, skulle justeras parallellt.
Men förra året lade regeringen fram en proposition där man inte hade med ett förhöjt grundavdrag. Det gör att dessa pensionärer i arbetsrättslig mening är pensionärer, men i skatterättslig mening är de plötsligt yrkesarbetande. Det är inte rimligt. Därför menar jag att det är en prioriterad uppgift för alla politiska partier. Vi kan inte ha det så att en årskull på drygt 100 000 betalar mer i skatt än andra årskullar ska göra.
Jag hoppas att vi ska kunna ge besked om att en sådan åtgärd kommer att vidtas. Jag tror inte att det kommer att kunna göras under innevarande år. Däremot finns det, som jag uppfattar det, möjlighet att göra det retroaktivt. Jag driver på för detta, eftersom rätt är rätt och fel är fel.
Fru talman! Vi är helt överens om att det är en orättvisa som inte bör bestå.
Jag tackar Hans Eklind för den utvecklade förklaringen av varför den uppkommit. Men det jag frågade om var egentligen om det snart kommer något förslag eller om det är något som Hans Eklind och Kristdemokraterna ämnar driva i budgetförhandlingarna.
Fru talman! Jag har varit tydlig med att jag tänker driva det här ända in i kaklet. För mig är det först och främst en moralisk fråga. Det är moraliskt helt förkastligt att, som man gjorde förra året, lägga fram förslag som innebär att en årskull får betala mer i skatt än andra årskullar.
Alla partier i Pensionsgruppen var ändå rörande överens om att alla system skulle parallelljusteras, just för att detta inte skulle uppstå. Jag menar därför att det är rimligt att åtminstone alla de partier som ingår eller ingick i Pensionsgruppen - i och med att Miljöpartiet satt i regeringsställning satt även ni med i Pensionsgruppen på den tiden - krokar arm med varandra och säger: Det blev knas, och det ska åtgärdas.
Jag hoppas att vi ska kunna ge besked om det. Det kommer att göras så fort som möjligt. Men när kan jag inte svara på här och nu.
