Helena Lindahl (C) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Helena Lindahl (C) höll ett anförande om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Fru talman och övriga som tittar och lyssnar! Jag tyckte att det var väldigt synd att finansministern var tvungen att gå, men jag förstår att hon har annat på agendan. Jag skulle vilja kommentera något som hon sa, även om hon inte är på plats. Finansministern sa någonting om att Konkurrensverket fått i uppgift att se till att livsmedelspriserna inte sticker iväg för att handlare tar ut oskäligt höga priser.
Fru talman! Jag tror faktiskt att de flesta handlare är hårt arbetande. De flesta handlare är inte stora entreprenörer som kör med de nyaste Mercedesbilarna, vilket vissa tyvärr gärna målar upp i medier och debatter. Den generella vinsten är ungefär 4-6 procent för en handlare. Då ska ni också betänka väl att staten drar in 12 procent i moms på mat. Staten får alltså generellt sett in en större del av varje hundralapp än handlaren.
Då har vi inte gått igenom hela livsmedelskedjan från jord till bord. Det finns väldigt många skatter, avgifter och regler som man skulle kunna förenkla för primärproducenten, det vill säga bonden, för den som transporterar maten, för korvfabrikanten och för butiken. Men det är klart att det är mer komplicerat att diskutera den frågan än att peka på handlarna som de stora bovarna.
Jag kommer personligen tillsammans med Centerpartiet att återkomma till den här diskussionen i höst i skatteutskottet, för jag tror att det är dags att göra en översyn om man på allvar vill att vi ska ha fler bönder som producerar mat i det här landet. Eventuellt skulle man också kunna sänka kostnaderna för vanligt folk.
Fru talman! För några dagar sedan skrev 32 lantbrukare ett öppet brev i Aftonbladet. Jag vet inte om mina kollegor har läst den debattartikeln. Man gjorde ett upprop gällande biogasen, som vi har diskuterat ganska mycket i skatteutskottet. En EU-dom ledde till att skattebefrielsen försvann över en natt. Lantbrukarna pekade på att det är väldigt illa ställt just nu och att man lever i ovisshet. Man vet inte om det här kommer att komma tillbaka eller inte, och man ber regeringen att försöka jobba med frågan så snabbt som möjligt.
Som jag sagt här i talarstolen tidigare har jag personligen besökt jordbrukarna Mattias och Thomas Nilsson, ett brödrapar som bor i Kulbäcksliden utanför Vindeln i mitt eget hemlän. Både de och de 32 lantbrukare som skrev under Aftonbladetartikeln har investerat stora pengar i biogasanläggningar på sina gårdar. Man har nu fått en väldigt stor skattesmäll. Man trodde, eftersom det från EU-håll utlovades skattebefrielse mellan 2020 och 2030, att man skulle våga investera, vilket många också gjorde. Det är under de två tre senaste åren som man har vågat ta steget och göra de här stora investeringarna. Bröderna från Västerbotten som jag pratade om investerade i sin anläggning för ganska många år sedan, men då tror jag att det gick på 10 miljoner. Det är ju inte direkt något man snyter fram som liten företagare.
Och inte nog med det. Den här domen innebär också att Skatteverket har möjlighet att kräva tillbaka skatt som man har fått tillbaka för 2021 och 2022. Brödraparet skulle riskera att betala 2 miljoner, många andra lantbrukare lika mycket om inte mycket mer - för att inte tala om större producenter.
Det är klart att det här är problematiskt på många sätt, fru talman, inte minst eftersom gasen redan är såld till priser som byggde på föreställningen att skatt inte skulle komma. Men det blir värre än så. Eftersom skattefriheten inte längre gäller blir biogasen radikalt dyrare, och förutsättningarna för att sälja varan och tjäna in pengarna är väldigt dåliga.
Fru talman! Det stannar tyvärr inte där. Konsekvenserna blir än mer omfattande och påverkar i fler led. Det är katastrof för producenterna, och det är riktigt illa för åkerierna, som har gjort stora investeringar för att kunna köra fossilfritt och samtidigt göra en hyfsad affär. Nu sitter man inlåst med dyra fordon och dyrare bränslen som det gissningsvis finns ett snabbt dalande intresse för att producera. I nästa led påverkar det också jordbrukare som har skaffat maskiner och fordon när de kalkylerat med skattefritt biodrivmedel. I slutet är det alla vi som får ta kostnaden, antingen vid kassan i matvarubutiken eller genom alla följdverkningar som uppstår när det blir för dyrt att producera.
Fru talman! Ambitionen att skattebefria biogas har varit väldigt bra och skulle i den bästa av världar ha kunnat skapa fler intäktsben för exempelvis svenska jordbrukare. Men ska privata företag, små och något större, investera miljonbelopp i anläggningar måste de kunna lita på att politiken håller det den lovat. Nu har det uppenbarligen blivit fel, och då måste problemet hanteras snabbt och tydligt. Jag tror att alla här inne håller med om att det är helt orimligt att i efterhand kräva företagen på pengar till följd av misstag som de själva inte råder över. Producenterna har följt reglerna. Att man från EU-kommissionen och statligt håll har misslyckats med att hålla vad man lovat ska inte den som har investerat lastas för.
Fru talman! För att komma framåt i frågan lade Centerpartiet fram ett förslag till utskottsinitiativ i riksdagens skatteutskott. Vi krävde att regeringen skulle säkerställa att det inte blev några återkrav för svenska biogasproducenter gällande skattebefrielse för biogas som redan beviljats av Skatteverket och att regeringen omgående skulle återställa full skattebefrielse med stöd av EU:s gruppundantagsförordning, även kallad GBER, vilket enligt branschen är en betydligt snabbare väg till möjlig lösning än ett nytt statsstödsgodkännande.
Tyvärr, måste jag säga från hjärtat - men det finns ännu möjlighet att ändra sig; nu tittar jag på mina kollegor här i kammaren - ville inte regeringspartierna och SD gå vidare med det här initiativet. Man hänvisade till att arbetet redan görs av regeringen. Det betyder i praktiken att biogasproducenter, åkerier, jordbrukare med flera kommer att få vänta 15-18 månader på ett ja eller ett nej från EU-kommissionen. Det skulle jag nog säga är en katastrof i sig, och det riskerar dessvärre att döda biogasmarknaden i Sverige om det vill sig riktigt illa.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om vindkraft. Åtta av tio kommuner säger i dag nej till vindkraft. Det beror inte på att kommunerna är illvilliga eller ovilliga att bidra till fossilfri elproduktion, utan de gör så för att det är fullständigt rationellt. Ja, ni hörde rätt. Det är faktiskt den nationella politiken som har skapat det här problemet. Därför var det tråkigt att man inte fick leverera några tydliga svar om kommunernas väg framåt i den nyligen presenterade utredningen om incitament till kommunerna för byggnation av vindkraft.
För det finns svar. I praktiken existerar i dag två mycket uppenbara åtgärder som väsentligt skulle förbättra situationen för kommunerna och för närboende som oroar sig för etableringar. Jag har full förståelse för att allmänheten kanske inte alltid uppskattar en nyetablering om den hamnar inpå knuten, oavsett om det handlar om en industri eller vindkraft, eftersom det exempelvis påverkar bostadspriserna. Det är självklart att de närboende måste få en del av den ekonomiska kakan. När den lokala miljön påverkas måste mer av de lokala värdena stanna just lokalt.
Därför var det så synd att utredningens tilläggsdirektiv, som kom i grevens tid i våras, sa att man inte skulle få påverka den statliga skatten. Det är synd, för fastighetsskatten skulle ha kunnat gå tillbaka till kommunerna - som den gör i Finland. Jag kan säga att många små finska kommuner på landsbygden slåss om vindkraftsetableringar eftersom de samtidigt får någonting tillbaka. Varför ska man tillåta vindkraftsexploatering om det inte finns några morötter över huvud taget? Det kan regeringen och SD få fundera på över sommaren. Det är en liten passning från min sida.
När det gäller etablering av vindkraft har samma sak skett tidigare med vattenkraften, inte minst i Norrland. Vi - jag säger "vi" - skickar in hundratals miljoner i fastighets- och energiskatter varje år, och när staten sedan ska dela ut pengarna baseras det på befolkningsstorlek. I praktisk mening har Ragunda, Jokkmokk och andra kommuner blivit produktionskolonier som inte ges några som helst förutsättningar att utvecklas, trots de enorma värden som de bidrar med.
Med det här som bakgrund är det också logiskt, fru talman, att man lokalt inte har för avsikt att låta historien upprepa sig. Staten måste återbörda den fastighetsskatt som i dag går raka vägen till Rosenbad till kommunerna där den hör hemma. Det kan bidra till näringslivsutveckling och livskraft, samtidigt som det skapar en kompensation för de naturresurser som tas i anspråk.
