Niklas Karlsson (S) svarade Boriana Åberg i en replik om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Boriana ÅbergM· i en replikJag tackar Niklas Karlsson för ett belevat anförande. Även om jag inte instämmer i slutsatserna var det riktigt njutningsbart att lyssna på det. Någon som inte uttryckte sig lika belevat var Magdalena Andersson i…Herr talman! I Åldrandets poesi av Anki Sehlstedt får vi möta Elin, som tittar på skidtävlingar i dagrummet och minns sin Folke. Vi får möta demenssjuke Markus, som knappt kan formulera ord men ändå får fram en vacker kärleksförklaring. Vi får även möta Josefina, som hela sitt liv längtat efter en kvinna i sin famn, och många fler.
Det Anki Sehlstedt lyckas illustrera i sin debutroman är bland annat den erfarenhet som mina år som förtroendevald har gett mig om hur välfärden konkret och direkt påverkar människors vardag - hur den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen samt ökar människors frihet och förbättrar deras förutsättningar för ett gott och meningsfullt liv.
Som socialdemokrat tror jag nämligen på en mycket enkel och allmännyttig princip: Gemensamma angelägenheter ska vi finansiera gemensamt och ta ansvar för tillsammans. Så ser samhällskontraktet för den svenska och skandinaviska välfärdsmodellen ut. Den ger nämligen människor verktyg för att frigöra sig från den ekonomiska underordningens bojor. Den frigör människor, och den innebär att vi inte blir beroende av egna ekonomiska tillgångar för att ta del av skola, vård och omsorg. Vi slipper dessutom ge upp stora delar av vårt liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte kan köpa dem på en marknad. På så sätt har vi genom den skandinaviska och svenska välfärdsmodellen skapat världens kanske mest jämlika, frihetliga och generösa samhälle.
Herr talman! Hur välfärden ska gestalta sig och vilka de gemensamma angelägenheterna är tar sig också uttryck i skattepolitiken. Vårt sätt att definiera det gemensamma och hur vi väljer att finansiera välfärden avgör hur vi ska betala skatt, vem som ska göra det och hur mycket man ska betala i skatt. Med detta följer också det omvända förhållandet: Varje föreslagen skattesänkning ska betalas med minskade utgifter och mindre alternativt sämre välfärd.
Herr talman! Om vi ska klara av välfärdsåtagandet kommer vi att behöva en stabil och långsiktig finansiering av välfärden. Vi behöver därför öka legitimiteten i skattesystemet, bland annat genom att säkerställa att välfärden och tryggheten finansieras efter bärkraft samtidigt som vi försvårar för skattefusk, skatteflykt och skatteundandragande. Behovet av en politisk skattereform finns, och reformen måste bygga på principerna om enhetlighet, neutralitet och likformighet, med få undantag och särregler. Men en sådan måste också bygga på principen att bördorna bärs efter förmåga där vi beaktar hur de med de högsta inkomsterna och förmögenheterna kan bidra mer till den generella välfärden.
Herr talman! Mot denna svenska välfärdsmodell står ett annat sätt att se på världen - en borgerlig, konservativ samhällssyn där marknadslogiken styr hur välfärdsresurserna fördelas och där det gemensamma projektet och de gemensamma angelägenheterna är betydligt färre och där den som har mest också får mest. Det visar sig också i den praktiska politiken, för även med regeringens handhavandefel i handlaget och trots att de omfattande och vidlyftiga vallöftena inte har klarat av att möta verkligheten kan vi ändå skönja konturerna av det borgerliga systemskiftet. Högern är nämligen sig lik. Man vill inflationsskydda höginkomsttagares inkomster framför att höja barnbidraget. Skattesänkningar långt över 20 miljarder prioriteras framför att skjuta till resurser till vård, skola och omsorg. Till råga på allt är det med en mycket tydlig fördelningspolitisk slagsida där den som redan har ska ha ännu mer.
Av alla regeringens skatteremisser tar kanske förslaget om sänkt marginalskatt priset. Bakom själva rubriken döljer sig nämligen ett förslag om att man ska ta bort avtrappningen för jobbskatteavdraget och det förhöjda grundavdraget. Det innebär en skattesänkning för dem som har inkomster på 780 000 kronor om året, motsvarande en månadslön på 65 000 kronor, på drygt 9 000 kronor. Har man riktigt stora inkomster på 2 miljoner kronor kan man se fram emot en skattesänkning på drygt 36 000 kronor.
Herr talman! Regeringens ambition är tydlig även om verkligheten för närvarande kanske är dess största motståndare. Skattesänkningar för höginkomsttagare går före barnfamiljer, och principen om att den som redan har mest också ska få mest gäller. Man för en politik som splittrar och backar in i framtiden.
Herr talman! Så här skriver Anki Sehlstedt i sin bok Åldrandets poesi: Hon stod kvar i dörröppningen till avdelningen med en vilsen, ledsen min och såg ut att vilja vända, gå hem igen och tillbaka till den tid då hennes pappa var frisk, stark och munter. Då hade hennes lilla hand fått trygghet och tröst i hans stora, grova arbetarnäve. Nu var rollerna omvända. Nu var det han som krampaktigt höll i en hand som han förnam var bekant men bara vagt. Dock alstrade deras fasta handtag värme, och det gav honom ro för stunden. För honom spelade det inte någon roll var hans fysiska kropp uppehöll sig. Han hade för länge sedan glömt var hemma var. Sjukdomen hade berövat honom allt som tidigare var bekant och tryggt.
I ett nytt Sverige med ett annat system där välfärden inte är generell och där var och en är sin egen lyckas smed är det inte dessa historier vi kommer att höra berättas. De ser annorlunda ut och är inte lika varma och lyckliga.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar Niklas Karlsson för ett belevat anförande. Även om jag inte instämmer i slutsatserna var det riktigt njutningsbart att lyssna på det.
Någon som inte uttryckte sig lika belevat var Magdalena Andersson i onsdagens partiledardebatt. Hon sa då att sänkt skatt för höginkomsttagare inte kommer att hindra en enda ung kille från att plocka upp ett vapen.
Sverige utmärker sig inte med exceptionellt låga skatter, snarare tvärtom. Däremot utmärker sig Sverige när det gäller antal skjutningar med dödlig utgång. Vi har faktiskt det högsta antalet i hela Europa.
Sambandet som Magdalena Andersson försökte påvisa blev inte riktigt klart för mig. Kan Niklas Karlsson svara på om höjd skatt kommer att hindra en ung kille från att plocka upp ett vapen? Vad är det som kommer att hindra denna unga kille från att plocka upp ett vapen?
Herr talman! Det finns givetvis ett samband mellan vad vi är beredda att avstå till gemensamma angelägenheter och vilken kvalitet vi har på den välfärd vi definierar som gemensam. Om nu ledamotens barn också är mina barn och mina barn också ledamotens barn och varenda tjatting våra gemensamma barn är de vårt ansvar, och då måste vi vara beredda att sätta till resurser.
Det vi nu ser hända i vårt samhälle med ungdomar som tar till vapen och säger att de inte kommer att sluta förrän alla dör måste vi ta på allvar. Då kan vi inte säga att skatten inte betyder något och att de resurser vi avsätter till välfärden är betydelselösa, för det är de inte. Vi kommer att behöva göra satsningar för att fånga upp dessa ungdomar, få dem att sluta skjuta och ge dem en framtid att se fram emot med lyckad skolgång och ett arbete så att de kan sysselsätta sig och försörja sig själva.
Detta kommer att kräva resurser, och svaret är definitivt inte att gå fram med skattesänkningar och säga de som har inkomster på 780 000 kronor eller mer ska få skattesänkningar. Det är inte att säga att vi ska ha låga skatter på tillgångar och kapital. Är det i något avseende Sverige utmärker sig är det här. Det är ju de förmögna i vårt land som betalar lite skatt, inte det arbetande folket. Så nog finns det utrymme att höja skatten i Sverige, att fördela bördorna mer rättvist och att bidra efter förmåga. Låt oss se till att ha de resurser som krävs för att fånga upp varenda tjatting så att de inte ska behöva se fram emot ett liv i våld, kriminalitet eller utanförskap.
(Applåder)
Herr talman! Nu senast hade Socialdemokraterna makten i åtta år - och i många år dessförinnan. De tog ut höga skatter på allas löner, men ändå utvecklades kriminaliteten katastrofalt. Niklas Karlsson försöker trots det göra det till en fråga om pengar. De ska beskatta människor som jobbar hårt och har långa utbildningar bakom sig då de inte har haft några inkomster.
Men är det verkligen uteblivna skattehöjningar för människor som betalar statlig skatt som har gett kriminella fritt spelrum i landet och gjort att barn och ungdomar använder vapen och skjuter varandra? Finns det inget Socialdemokraterna kan medge är deras fel och som de inte hanterade under sin tid vid regeringsmakten, till exempel en okontrollerad invandring, bristande integration och allmän kravlöshet?
(Applåder)
Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att jag tycker att debatten om våldet och skjutningarna och vad som händer bland många ungdomar i dag inte förtjänar att trivialiseras och spetsas till i en debatt i riksdagen. Om vi menar allvar med att komma till rätta med detta är det en gemensam angelägenhet. Det är en uppgift vi måste ta på allvar - alla partier i Sveriges riksdag. Det handlar inte om oppositionen mot regeringen eller tvärtom.
Jag kan naturligtvis säga att det finns fel och brister också i det som har hänt under de åtta åren med S-ledd regering, och det är vi beredda att ansvar för. Men det är ju inte hela sanningen. Och om vi ska vara ödmjuka måste man också från regeringens sida visa detta och säga precis som jag säger, att om vi ska lyckas med detta behöver vi också er hjälp.
Detta är en fråga som är så viktig att vi ska lösa den tillsammans. För att lösa den handlar det inte bara om att peka finger mot vad som har skett eller borde ske utan också att ärligt våga erkänna att om vi ska komma till rätta med detta kommer det att krävas satsningar och resurser. Och ska man finansiera det ska man antingen ta det från något annat eller vara beredd att betala för det. Då går det inte att komma till Sveriges riksdag och sänka skatter i miljardklassen för dem som tjänar allra mest. Det håller inte.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för anförandet.
Jag har en fråga om skattesystemet och vad man tror att det kan leda till. Som ett litet land i utkanten av Europa måste Sverige slå vakt om konkurrenskraften. Skattesystemet får inte hämma ansträngning och ekonomisk tillväxt samtidigt som det ska finansiera vår gemensamma välfärd, som ledamoten har pratat om.
För någon vecka sedan hade vi forskningsdag i skatteutskottet, och vi hade bjudit in Åsa Hansson till ett mycket intressant anförande. Jag antar att ledamoten Niklas Karlsson var inblandad i den inbjudan. Åsa Hansson menar att om skattesystemet gjordes om utifrån dagens förutsättningar skulle Sverige kunna få en högre tillväxt och sysselsättning - alltså mer skattepengar in till välfärden. Förslagen var definitivt inte skattehöjningar på inkomst, utan snarare tvärtom.
Jag undrar hur Niklas Karlsson tänker kring detta och om han kan se att lägre skatt på inkomst faktiskt kan leda till högre sysselsättning, alltså mer skattepengar in till välfärden.
Herr talman! Detta är en i grunden väldigt intellektuell fråga, och jag tackar för det. Politiken förtjänar också att vara intellektuell lite oftare än vad den kanske är.
Det finns anledning att fundera över det skattesystem vi har i Sverige, och jag tror att det är få i dag som skulle säga att det är perfekt. Jag framförde i mitt anförande att vi behöver en rejäl skattereform, vilket jag tror att också Liberalerna föreslår med tanke på att vi i januariavtalet hade en punkt där vi skrev att detta behöver göras. Vi kommer dock med olika ingångsvärden, och vi kommer förmodligen att ha långa och svåra diskussioner, men utgångspunkten är att vi ska se över skattesystemet.
För mig är en princip att vi både ska skapa tillväxt och ha resurser att fördela. De ska gå hand i hand; man kan inte bara göra det ena. Man kan inte ha ett skattesystem som bara skapar tillväxt när man är ointresserad av fördelningspolitik, och man kan inte bara säga att vi ska fördela resurser men samtidigt ha ett system som inte skapar tillväxt.
Den balansen, eller den ingången, ska vi gemensamt försöka hitta. Lyckas vi med det och kan få en bred uppgörelse tror jag att det är till nytta för hela Sverige, både när det gäller att skapa välstånd och att fördela välstånd. Den diskussionen ser jag fram emot att föra, bland annat med Liberalerna och de andra partierna i riksdagens skatteutskott.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Niklas Karlsson för svaret.
Jag är helt enig med ledamoten om att vi behöver en skattereform och se över skattesystemet. Förra gången vi gjorde det gjorde vi det faktiskt tillsammans. Då var det två principer som vi var överens om: att man skulle ha hälften kvar i plånboken och att 10 procent ska betala statlig skatt. Det är inte alls så det ser ut nu, och Socialdemokraterna var väldigt snabba med att överge dessa principer. Jag vill också tillägga att vi dessutom i nästan ett helt år hade enhetlig moms, vilket var en ganska trevlig sak, tror jag, för många av landets företagare.
Under de senaste 90 åren har Socialdemokraterna styrt i 63 år, och de protesterar varje första maj mot de hemska orättvisorna som finns i Sverige. Jag vill verkligen hålla med ledamoten Niklas Karlsson om att vi har saker som behöver rättas till och att systemet inte är perfekt. Men det är ju precis det som jag tror är den stora skillnaden här: Att ha ett skattesystem som skapar tillväxt är grunden i det hela, tänker jag. Det ger mer pengar till vår gemensamma välfärd.
Jag håller alltså inte med Niklas Karlsson när han säger att skattesystemet inte bara får vara till för att skapa tillväxt - det är ju precis det som det ska vara till för. Om vi skapar tillväxt har vi pengar till vår gemensamma välfärd så att vi kan ha en stark skola och sjukvård och ett starkt skyddsnät som finns där om man faller. Om vi har en stark skola och ett skattesystem som gynnar utbildning, flit och ansträngning har vi möjlighet att få in ytterligare pengar till vår välfärd. Därför hade jag hoppats att Socialdemokraterna kunde gå ifrån principen att högre skatt alltid är bättre. Hur tänker Niklas Karlsson kring det?
Herr talman! Mitt svar till ledamoten är: Inte alls, för det som ledamoten säger är naturligtvis inte sant. Det är ett sätt att fabulera.
Om det första inlägget var intellektuellt så var det andra bara ett tjuvnyp. Visst gjorde vi avsteg från överenskommelsen när vi gjorde ett skattesystem i början av 90-talet. Det har ju faktiskt Folkpartiet - Liberalerna - också gjort, så där är vi nog ansvariga båda två. Detta får vi nog lägga åt sidan om vi ska bli överens och hitta en överenskommelse som håller över tid och som skapar en stabil majoritet i Sveriges riksdag.
Vad jag särskilt vill understryka är att vi skiljer oss åt här i ett avseende. För mig handlar det inte bara om ett skattesystem som ska skapa tillväxt. För mig är fördelningspolitiken viktig. Jag tycker att det är orimligt att vi har ett skattesystem i dag där de med de riktigt stora tillgångarna betalar betydligt mindre i skatt än den som är en vanlig löntagare som får slita ihop till sin inkomst och betala 30 till 32 kronor för varje intjänad hundralapp. För mig är det fördelningspolitik. Och skulle det visa sig att detta system är bra för att skapa tillväxt, då är jag beredd att ompröva det systemet, för fördelningen är också viktig.
Principen att bidra efter förmåga och att alla ska delta är för mig som socialdemokrat oerhört viktig. Jag hör att detta inte är lika viktigt för Liberalerna. Vi får väl se när vi kommer till förhandlingsbordet vad som kommer ut av det till slut.
(Applåder)
