Finansministern Elisabeth Svantesson (M) om Riktlinjer för den ekonomiska politiken

Fru talman! Vi hör om elvaåringar som lockas av narkotikaförsäljare att utföra jobb åt kriminella, fjortonåringar som utför sprängdåd åt samma kriminella nätverk, femtonåringar som plockas upp efter fotbollsträningen för att sedan åka och skjuta någon och barn med automatkarbiner som de knappt ens kan bära.

Fru talman! Det var 21 skott med automatvapen som för inte alls länge sedan släckte livet på en man och en pojke, mitt i Farsta centrum. Detta har lämnat många väldigt berörda, med rätta. Det är inte så här Sverige ska vara, eller behöver vara. Att vända denna brutala utveckling hänger ihop med politiska prioriteringar. Det handlar om politisk vilja och handlingskraft.

Att bryta våldsutvecklingen och den våg av otrygghet som sveper över hela vårt land, att bygga upp och bygga ut ett energisystem som har blivit rejält sargat och inte alls gynnar klimatomställningen och att ta oss igenom ett sällsynt svårt ekonomiskt läge är några av de stora och svåra uppgifter som vi fyra samarbetspartier bestämt oss för att ta oss an. Vi vet att det inte kommer att bli lätt, men det går. Vi har nu ansvaret, och vi tar ansvar.

Fru talman! Många hårt arbetande människor är nu på väg mot semester. Några har redan tagit semester och kanske gläder sig åt det varma väder som har varit de senaste veckorna. Det är glädjande med värme och sol, men vi vet också att det är väldigt bekymmersamt för många av Sveriges bönder. De är oroliga för sin skörd, med rätta, och dessutom är många skogsägare nu också oroliga för skogsbränder. Regeringen följer den här utvecklingen noga och har löpande kontakt med både branschen och med myndigheterna. Men vi står också beredda att hantera en svår situation den här sommaren. Det kan komma att behöva göras mycket för att hjälpa både skogsägare och lantbrukare.

Fru talman! Det har varit högsommarvärme här utanför Sveriges riksdag, men så ser det inte ut i den svenska ekonomin. Där är det fortfarande ekonomisk vinter. Vi har en inflation som är uppe på rekordnivåer, och att kärninflationen inte går ned är mycket bekymmersamt. Samtidigt väntas vi nu vara på väg in i en lågkonjunktur. Allt detta gör att vi befinner oss i en sällan skådad prövning.

Dessutom är osäkerhetsfaktorerna större än på mycket länge med bland annat kriget, Rysslands brutala krig i Ukraina, där vi inte vet hur utvecklingen kommer att fortsätta.

Fru talman! Regeringen och samarbetspartierna har en plan för att ta oss igenom detta ekonomiska läge. Jag har berättat om den tidigare, men jag vill upprepa den här i Sveriges riksdags kammare. Det är en plan i tre delar.

Det första och viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Det kanske låter självklart för någon, men uppenbart inte för alla. Inflationen måste bekämpas för att det är en förutsättning för att vi ska kunna ha en god ekonomisk utveckling, och det är en förutsättning för framtida reallöneökningar för vanliga löntagare. Inflationen måste helt enkelt tillbaka till en låg och stabil nivå. Det är också en förutsättning för att hushåll ska kunna klara den ekonomiska vardagen. För dem som är allra mest utsatta just nu är bekämpningen av inflation helt centralt.

Det är också en förutsättning för att Sveriges alla kommuner och regioner ska kunna pressa tillbaka sina kostnader och att kostnaderna inte ska fortsätta att öka. Om de ska kunna upprätthålla en god välfärd är inflationsbekämpning självklart en viktig del.

Men med detta sagt, fru talman, vill jag säga att samarbetspartierna för det här året lade 12 miljarder i olika typer av stöd till både kommuner och regioner. Jag vet att många av kommunerna vill ha mer. Jag pratar med dem väldigt ofta. Men jag vet också att det gör skillnad. Och bara så att vi har det sagt: Inflationsbekämpningen är också något av det viktigaste vi gör för Sveriges kommuner och regioner. Annars kommer kostnaderna i äldreomsorgen, i skolan och i sjukvården att fortsätta att öka.

Fru talman! Det finns inga genvägar. Det krävs återhållsamhet. Efter att ha läst oppositionens fyra olika vårmotioner kan jag konstatera att den uppfattningen kanske inte delas av alla. Några partier här i riksdagen tycker att det är helt i sin ordning att gå fram med kraftigt expansiv politik i det här läget. Det skulle alltså vara som att kasta pengar på inflationsbrasan. Det skulle brinna ännu mer. Brasan blir större, inflationen ökar, räntorna ökar, priser på varor och tjänster ökar och hushållen blir allt fattigare.

Mitt besked är att våra fyra samarbetspartier inte kommer att lyfta på filten förrän inflationsbrasan mer eller mindre är släckt. Därför var budgeten för i år återhållsam, och även den vårbudget som ni ska fatta beslut om i dag är återhållsam.

Men detta betyder inte att det är en passiv budget, tvärtom. 2023 års budget och den här vårbudgeten gör stor nytta. De gör stor nytta i försvaret och i rättsväsendet. De gör stor nytta med de 12 miljarderna till kommuner och regioner. Det var en tredjedel av det reformutrymme vi hade.

Vi har också varit aktiva för att stötta hushåll och företag. Enormt stora elstöd har gått ut de senaste månaderna och gör stor skillnad för både individer och företag. Listan kan göras väldigt lång, och jag ska inte använda all min tid till det. Men vi har gjort allt detta genom att prioritera. Vi har gjort det genom att ta ansvar. Sammantaget är vår politik återhållsam och ansvarstagande, och den spär inte på inflationen.

Fru talman! Låt mig säga något kort om vårändringsbudgeten. Här gör vi en riktad insats till dem som har det allra tuffast. Det är flera som har nämnt det innan, men jag vill ändå ta upp det. Det handlar om bostadsbidraget för barnfamiljer, som höjs med 40 procent och också förlängs. Det är otroligt viktigt och träffsäkert för att just de som har allra minst marginaler också ska få en förstärkning.

Dessutom ger vi tillskott till civilsamhället, som också stöttar personer i särskilt utsatta situationer. Alla vill ju inte vända sig till kommunen eller till myndigheter.

Fru talman! Jag vill bara nämna en sak till. Det har talats om priser här i talarstolen i dag. Jag håller med om att man ibland kan undra över hur vissa priser har ökat. Vi tycker som regering att det är enormt viktigt att också se till att det finns god konkurrens på olika marknader. Därför får också Konkurrensverket i den här budgeten extra resurser för att följa den här utvecklingen och framför allt också komma tillbaka och se om det krävs lagstiftningsändringar, till exempel när det gäller konsumentlagen och annat. Det ska inte finnas ett enda företag som passar på att höja priserna bara för att det är, som det heter, möjligt.

Fru talman! Även om inflationen är det allra viktigaste att bekämpa här och nu vet vi också att Sverige är i behov av stora strukturella reformer. En sådan är att stärka arbetslinjen. Låt mig säga någonting kort om detta. Jag tog emot OECD:s rapport över den svenska ekonomin förra veckan. En av de viktiga slutsatserna där var att vi måste öka drivkrafterna att arbeta. Det är för liten skillnad mellan att jobba och att inte jobba. Därför arbetar vi just nu med bidragsreformer i olika steg. Det handlar om 100 procent aktivitet och om att se till att man inte kan stapla bidrag. Vi kommer också att återkomma om det som vi kallar att kvalificera sig in i välfärden.

Samtidigt kommer våra partier under den här mandatperioden - i år eller nästa år, jag återkommer - att sänka skatten på inkomster. Det handlar om det som jag har sagt många gånger: Inflationen är löntagarnas värsta fiende.

Den tredje delen i vår plan handlar om att varaktigt stärka tillväxten och produktiviteten. Man kan absolut kan ha många åsikter om en produktivitetskommission. Annars är det ju väldigt populärt att kräva en kommission här i riksdagen, men jag är glad över att vi har fått den på plats. Äntligen ska flera experter fördjupa sig i svensk ekonomi - den privata sektorn och den offentliga - för att se hur vi kan bli mer produktiva, så att tillväxten kan öka om fem, tio eller femton år.

Men det betyder ju inte att regeringen inte gör saker här och nu. Regelförenklingsarbetet har tagit ny fart. 3:12-reglerna ska förbättras. Och till exempel har vi nu också sett till att Migrationsverket ska få ha max 30 dagar på sig att ge besked om ett företag kan anställa personer från andra länder. Arbetskraftsinvandringen är en viktig del för väldigt många företag.

En annan del, fru talman, som gäller tillväxten är energin. Det är många som har pratat om den här i dag. I dag är ju en historisk dag för framtida ökad tillväxt och förbättrad omställning, och det handlar om det energipolitiska målet, som riksdagens ledamöter om bara några timmar ska rösta om. Här har varje parti en möjlighet att ta ställning till om det ska vara ett 100 procent fossilfritt mål eller ett förnybart.

Detta gör skillnad på riktigt - att vi får en bredd av energislag, så att vi klarar all den tillväxt, produktion och omställning som det här landet så väl behöver. Det är en stor dag, och jag är glad för att det nu finns en majoritet i riksdagen för detta.

Slutligen, fru talman - tiden går fort! - vill jag säga något kort om höstens budget. Det är ju många som vill ha besked, och det kan jag förstå.

Vi kommer att återkomma i budgeten i höst. Men som jag understrukit tidigare befinner vi oss fortfarande i ett väldigt svårt läge. Inflationen behöver komma ned. Samtidigt ska våra fyra partier självklart fokusera på viktiga reformer som Sverige, svenska hushåll och svenska företag behöver. Men vi återkommer när det gäller detta.

Det kommer också att bli ett tillfälle då vi alla här i riksdagen måste ha förmågan att prioritera. Ett läge som det vi befinner oss i nu, med en begynnande lågkonjunktur, en konjunkturnedgång och en hög inflation har de flesta av oss här i rummet inte varit i tidigare. Det kräver någonting av oss. Det kräver prioriteringar, det kräver fokusering och det kräver att vi förmår att ta ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Ali Esbati, för frågan! För mig är det både enkelt och svårt. Det är enkelt såtillvida att vi nu behöver prioritera det som är allra viktigast. I den budget som vi lade fram för detta år var det en stor satsning på försvar och rättsväsen. Men det enskilt egentligen största handlar just om välfärden. Vi såg till att en tredjedel av hela vårt reformutrymme gick just till detta. Kommer det att räcka? Nej, många kommuner och regioner har det tufft. Framför allt har mycket av personalen det tufft. Men det ser olika ut på olika ställen. Jag pratar, som sagt var, med många kollegor runt om i landet.

Vad handlar inflation om här? Jag tror att Ali Esbati har hört mig säga detta, men jag säger det gärna också nu ifall det är någon tv-tittare som ser på detta. Vad skulle det leda till om man gör som Ali Esbati? Bara här i vårbudgeten lägger Ali Esbati 20 miljarder i ofinansierade satsningar. Vad skulle det leda till? Det skulle leda till högre inflation.

Sedan kan man alltid ha en diskussion om exakt vilken typ av satsningar som leder till mer inflation eller inte. Det handlar om pengar som kommer ut i systemet, men det är också viktigt att finanspolitiken i sin helhet är ansvarstagande och att man inte blåser på inflationen.

Det har kommit frågor till mig - eller det har inte kommit frågor, utan det har kommit påståenden i kammaren i debatten - om välfärden. För mig är det självklart att samarbetspartierna kommer att fortsätta stötta välfärden. Jag har fått igenom tre budgetar här i riksdagen. I alla dem har välfärd - både regioner och kommuner - fått pengar. Sedan kommer det nog alltid att vara så att Vänsterpartiet och samarbetspartierna inte alltid kommer att dela synen på hur mycket det ska vara. Men det ska vara tydligt och självklart och underlätta för dem som har det allra, allra tuffast. Det gäller både kommuner och regioner, men det handlar också såklart om hushåll.

Fru talman! Ali Esbati vet mycket väl att regeringen inte aktivt sänkt en skatt för dem som har de högsta inkomsterna. Tvärtom är det så att Ali Esbati, Mikael Damberg och andra här i kammaren gärna vill att denna skatt ska vara högre för barnmorskor, poliser och andra som har statlig skatt. Om er budget eller Socialdemokraternas budget skulle gälla skulle väldigt många betala högre skatt i år. Det är alltså inte bara riksdagsledamöter och statsråd. Det är väldigt många hårt arbetande människor. Det är människor som tar ett extrapass i sjukvården eller ett extrapass som polis. Jag vill bara ha det sagt. Det är väldigt tydligt. Dessa människor drabbas av er politik. Ni höjer faktiskt skatten för helt vanligt folk med någonstans mellan 20 och 30 miljarder. Det påverkar människor i detta läge.

Vad som är viktigt för mig och för regeringen är att vi nu bekämpar inflationen samtidigt som vi stöttar dem som har det tuffast och samtidigt som vi ser till att välfärdssektorerna också har resurser. Men jag har sagt det förr, och jag säger det nu: Det kommer att vara tufft ett tag till, så länge inte inflationen dämpas ordentligt.

Slutligen: Det bästa som vi kan göra just nu är att också ha strukturellt riktiga reformer för dem som inte jobbar. Det handlar om dem som lämnats åt sitt öde, som under de senaste åtta åren knappt har haft kontakt med Arbetsförmedlingen utan fastnat i långtidsarbetslöshet. Det handlar också om de familjer där vi vet att det inte alls lönar sig att en av föräldrarna går och jobbar. Det är alltså ingen skröna, Ali Esbati, utan det är riktigt. Det är verkligt.

Med bidragssystem och incitament men också stöd och hjälp i fråga om yrkesutbildning och annan typ av utbildning - svenska är till exempel otroligt viktig - vill vi se till att människor är heltidsaktiva. Det handlar om att inte få bidrag utan en motprestation. Så kommer människor in på den svenska arbetsmarknaden. Så kan man bygga Sverige starkt, och så hjälper man dem som har minst marginaler just nu.

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade förut i elva minuter på Martin Ådahls inlägg. Då slog det mig att Martin Ådahl borde starta en ny riksdagskör med honom själv, Mikael Damberg, Ali Esbati och Janine Alm Ericson. Det var nämligen väldigt gott om klagosånger.

Det är helt frivilligt. Man kan ägna elva minuter åt att visa sin frustration. Men jag är något förvånad över tonläget. Jag tror att det vore bättre att man också använde sin tid till att berätta om vad man själv vill göra. Det har jag använt min tid till. Det tänker jag fortsätta med att göra.

Nummer ett handlar om arbetsgivaravgiften för unga. Jag vet inte hur många gånger jag har diskuterat just den frågan med Martin Ådahl. Det var en tillfällig nedsättning. Det kan mycket väl bli så längre fram att den kommer att sättas ned igen. Men om jag här och nu fick välja skulle jag se till att löntagarna som drabbats väldigt hårt av inflationen skulle få en skattesänkning.

Vi kommer också att göra det under mandatperioden. Jag tror att det är väldigt viktigt och centralt. Jag tror också att Martin Ådahl vet att det inte är de unga som är allra dyrast att anställa. Med det sagt kan det absolut behöva göras igen. Men just nu är det inte en prioritet.

Sedan har jag förstått att Martin Ådahl helt plötsligt har blivit väldigt Norrlandsälskande. Det gläder mig mycket. Jag har bott både i Lycksele och i Östersund.

Jag kan bara minnas tillbaka till den tiden när Centerpartiet och Socialdemokraterna samverkade om olika saker, det så kallade januariavtalet. Många av oss har försökt att förtränga det, men det var ändå där.

Det var inte så att ni alltid var överens om alla saker. Låt mig säga en sak som jag verkligen är överens med Oscar Sjöstedt om i den här frågan. Det gäller elefanten i rummet.

Vi måste få mer el. Mer elproduktion behövs. Därför borde Centerpartiet i dag rösta ja till ett 100 procent fossilfritt mål så att vi på allvar kan komma igång ännu mer med elproduktionen i hela Sverige.

Det gäller särskilt i Norrbotten. Om fem, åtta eller tio år finns det risk för att det är brist på el för Hybrit och för andra.

(Applåder)

Herr talman! Även den här diskussionen har jag och Mikael Damberg haft några gånger nu. Den budget som vi lade på riksdagens bord i november var väl avvägd. Den var svagt åtstramande och tillsammans med elstödet neutral. Det var helt rätt och riktigt.

Många har också hållit med om det. Det gäller Riksbanken och Finanspolitiska rådet. Vi gjorde inte bedömningen att vi ska gå in och ändra i skattesatser i specifika skiktgränser, precis som vi inte gjorde i någonting annat som räknas upp på grund av inflation. Den här diskussionen har vi haft flera gånger.

Jag talar också med väldigt många runt om i kommuner och regioner. Som jag sagt ser det väldigt olika ut. Många jobbar nu på att använda den här tuffa tiden för att försöka att göra saker på bättre sätt. Självklart vill inga partier härinne att vi ska se stora nedskärningar i välfärden. Det är därför som vi har sagt att vi återkommer i budgeten med nya besked för nästa år.

Herr talman! Jag tycker inte att en tredjedel av reformutrymmet var lite. 12 miljarder kronor var 12 miljarder kronor till de sektorer som nu så väl behöver dem.

Jag kan bara konstatera att Mikael Damberg nog delvis vill prata om detta därför att de pengar som han skulle använda skulle här och nu ha inneburit en skillnad i skatt på ganska mycket pengar för 1 miljon löntagare. Och det handlar inte bara om direktörer - Ali Esbati brukar prata om bankdirektörer. Det finns något fler bankdirektörer nu eftersom vi har bättre konkurrens. Men det är inte så mycket mer än 150 pers. Men det är alltså många, många hårt arbetande människor som skulle ha haft en högre skatt med Mikael Damberg än med denna regering, vilket jag tycker är värt att påpeka - även de som jobbar i välfärden.

Herr talman! Detta är väldigt intressant. Huvudansvaret för regionernas och kommunernas ekonomi har de självklart själva. Det är de som naturligtvis tar in skatt.

Men jag har under många år sagt att staten också har ett viktigt ansvar. Det var därför som jag till exempel gjorde upp med Ulla Andersson, som inte är här nu, i finansutskottet under förra mandatperioden och stoppade friåret och såg till att pengarna gick till välfärden. Något år senare gjorde Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Moderaterna upp och såg till att stärka äldreomsorgen. Det röstade även Sverigedemokraterna för. Det var två tre år sedan. Detta har jag gjort flera gånger, och jag kommer att stötta välfärden igen.

Men nu i juni när vi inte vet exakt hur det kommer att se ut de närmaste månaderna och hur stort reformutrymmet är, då vore det rent ansvarslöst att göra det därför att försvaret behöver stora pengar och polis och rättsväsen kommer att behöva stora pengar. Hushåll kan fortsättningsvis behöva stöttas. Det finns en mängd behov. Kommuner och regioner är en av alla delar som vi kommer att behöva stötta på något sätt. Men de får vänta till hösten. Och det har jag sagt. Det får även hushållen och företagen göra. Men det beror på att ekonomin är osäker, att utvecklingen är osäker och att prognoserna är osäkra. Jag tar ansvar i ett svårt läge och gör en sak i taget och ser till att prioritera på det sätt som vi anser är det bästa sättet.

Sedan har jag stor respekt för att Mikael Damberg tycker att det är ett dåligt sätt att prioritera. Men jag känner mig lugn och trygg med att vi har gjort rätt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Jag har svarat på den vid några tillfällen, och jag har inget annat svar att ge. Det är otroligt viktigt att välfärdens sektorer, välfärdens verksamheter - skolan, äldreomsorgen, sjukvården och psykiatrin - fungerar. Det är alla vi fyra samarbetspartier väldigt överens om.

Jag ska ändå koppla ihop det lite grann till ramverket. Det ska ses över. Det är alla åtta partier här i riksdagen överens om. Detta arbete pågår nu, och vi kommer att återkomma. För att ramverket ska kunna sjösättas som det är tänkt den 1 januari 2027 måste vi dra igång detta arbete nu.

Det är viktigt att vi har ordning och reda i ekonomin. Vi har under våren drivit på hårt i EU-arbetet för ett nytt ramverk och samlat 27 länder för att få just en inriktning där vi alla har ordning och reda i våra finanser. Det är viktigt i EU, och det är viktigt här. Det är absolut dags att se över ramverket för att se om vi behöver göra justeringar. Exakt hur det kommer att bli kommer ni - eftersom jag tänker att det blir en parlamentarisk kommitté - att få diskutera. Så får vi återkomma senare till dessa frågor.

Men jag delar bilden av att man måste prioritera rätt och göra rätt investeringar, ställa om och såklart se till att utsläppen minskar.

Än en gång är jag väldigt glad över att ni som sitter här inne och några fler ska rösta om ett nytt energipolitiskt mål. Jag tror nämligen att det är en väldigt viktig pusselbit för att det ska kunna bli ett grönare, säkrare och friare Sverige.

(Applåder)