Boriana Åberg (M) svarade Niklas Karlsson i en replik om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2022/23:128 Tisdagen den 20 juni” den 20 juni 2023.
Niklas KarlssonS· i en replikJag lyssnade på Boriana Åberg, och jag lyssnade på finansministern. Jag försöker ärligt att förstå hur de tänker och vilka konsekvenserna blir av den politik som de lägger på riksdagens bord och som de vill genomföra.…Herr talman! I partiledardebatten i onsdags sa statsministern: Ingenting är viktigare än att stödja Ukraina.
Rysslands brutala krig har kostat många liv och skapat en enorm katastrof - humanitär, miljömässig och ekonomisk. Priset betalas ytterst av det ukrainska folket, som med sitt blod betalar för sin och för vår frihet. När vi återkommande talar om hur kriget påverkar oss i Sverige får vi aldrig glömma vem det är som gör de verkliga uppoffringarna.
Herr talman! Sverige befinner sig onekligen i en ansträngd situation med ett pågående krig i närområdet, en synnerligen besvärlig situation på energimarknaderna i Europa och den högsta inflationen på 30 år. Dessutom har vi inflation samtidigt som vi har lågkonjunktur.
Sedan den moderatledda regeringen tillträdde i höstas har den främsta prioriteringen varit att hindra inflationen att bita sig fast på en hög nivå genom att bedriva en fortsatt återhållsam finanspolitik. Till skillnad från Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar regeringen denna uppgift på största allvar. Samtidigt ges stöd till framför allt utsatta hushåll genom riktade satsningar i budgeten och genom att de uppräkningar som sker med fastlagd automatik fortgår.
I ett tidigare replikskifte insinuerade Mikael Damberg att Moderaterna inte vill berätta vad regeringen gör för att stötta dem som har det svårast - detta efter att Edward Riedls talartid tog slut innan han hunnit gå in på frågan. Därför gör jag det i stället.
Ett exempel på en åtgärd för att stödja dem som har det svårt är en förlängning och höjning av det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag. Detta görs för att ge dessa familjer bättre förutsättningar att klara sina boendekostnader i dessa tider då levnadsomkostnaderna ökar.
Denna insats är betydligt mer träffsäker än en generell höjning av barnbidraget, vilket föreslås i motioner av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - var för sig, vill jag tillägga. Bostadsbidraget är nämligen inkomstprövat och tillfaller i större utsträckning barnfamiljer som är beroende av socialförsäkringar och andra transfereringar från välfärdssystemen.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att det förlängda och höjda tilläggsbidraget inte ska avräknas från försörjningsstödet, vilket enligt min mening är helt fel. Låt mig förklara varför. För grupper med svag förankring på arbetsmarknaden minskar höjda bidrag drivkrafterna till egen försörjning. Det måste alltid vara skillnad mellan att ha ett arbete och försörja sig själv och att leva på bidrag.
För att stödja de mest utsatta har regeringen ökat anslagen med 50 miljoner kronor under 2023 till de civilsamhällesorganisationer som arbetar med humanitära insatser för människor som har det svårt.
En annan åtgärd för att bekämpa inflationen är skattenedsättningen på jordbruksdiesel till EU:s miniminivå till slutet av året. Regeringen avser att vidhålla denna skattenedsättning under 2024 och 2025 för att stötta den svenska matproduktionen. Regeringen prioriterar också genomförandet av strukturreformer för ökad tillväxt.
Detta är minst sagt välbehövligt. Under de åtta åren efter 2014, under regeringarna Löfven och Andersson, var Sverige det land i hela Europeiska unionen där arbetslösheten ökade mest. Sverige är också ett av de länder i Europeiska unionen som har haft den lägsta ekonomiska tillväxten under de två föregående S- och MP- respektive S-regeringarna.
Lite ödmjukhet vore därför på sin plats i stället för att, som Socialdemokraterna, skriva i sin motion om segregation och fattigdom utan att över huvud taget nämna sin egen skuld. Att Sveriges problem inte har uppstått under de månader som gått sedan regeringen Kristersson tillträdde kan vem som helst räkna ut. Att som oppositionen ideligen påstå detta är inte seriöst.
Den förödande och systemhotande brottsligheten med kriminella klaner har inte uppstått under regeringen Kristerssons nio månader vid makten. De parallella samhällena med människor som saknar rätt att vistas i Sverige har inte heller uppstått under de senaste nio månaderna. Det har inte heller energikrisen, väntetiderna för att få vård eller de undermåliga skolresultaten.
Vad vi nu har är dock en regering som har vinnlagt sig om att åtgärda dessa systemhotande problem av olika karaktär. När vi för ett år sedan debatterade skattepolitiken tyckte vi moderater att skattepolitiken borde användas för att möta de problem som Sverige har. Sedan dess har Sverige fått en ny regering - en regering som gör just detta.
Skattepolitiken används nu för att pressa ned arbetslösheten, för att ge ökade möjligheter till ekonomisk tillväxt och för att klämma åt dem som fuskar och begår brott och därmed förstör vår trygghet och vardag. Fuskare och kriminella stjäl årligen flera miljarder från välfärden. Vad den grova kriminaliteten kostar samhället går inte ens att överblicka.
Herr talman! Jag är den första att beklaga att det för närvarande inte finns ekonomiska förutsättningar att genomföra några betydande skattesänkningar. Inflationsbekämpningen har som jag redan nämnt allra högsta prioritet. Men förutom inflationsbekämpning prioriterar regeringen ett återupprättande av arbetslinjen. Så fort situationen tillåter det kommer därför ett förstärkt jobbskatteavdrag med fokus på låga och medelhöga inkomster att införas. Det är en viktig åtgärd för att stimulera jobbskapande och tillväxt.
Regeringen arbetar också med att reformera bidragssystemet med bidragstak, successiv kvalificering in i välfärden och krav på heltidsinsats för dem som ändå behöver bidrag. Det måste alltid löna sig att arbeta för att människor som befinner sig i utanförskap ska kunna gå över till att försörja sig själva och dessutom bidra till vår gemensamma välfärd. Det är vägen till en positiv samhällsförändring: arbetande, mer självständiga och friare medborgare.
Slutligen vill jag tacka utskottskansliet, Riksdagsförvaltningen och inte minst alla ledamöter i skatteutskottet, inklusive ordföranden Niklas Karlsson och vice ordföranden Per Söderlund, och önska en fin sommar.
(Applåder)
Herr talman! Vi har sedan tidigare upplevt hur de omfattande och vidlyftiga vallöften som de borgerliga partierna, inte minst Moderaterna, utställde i valrörelsen inte har lyckats möta verkligheten. Detta framfördes tidigare i debatten när Martin Ådahl från Centerpartiet uttryckte det som att man lovade guld, gröna skogar och sänkt bensinpris. Någonting ditåt var det. Men vad ser vi av detta? Ingenting. Det blev 14 öre vid pump. Vad som händer med resten återstår att se.
Trots detta kan vi skönja det borgerliga samhällsbygget. Ambitionen framgår ju i regeringens förslag, även om den inte har lyckats lägga fram några skarpa förslag än.
Herr talman! Boriana Åberg sa i sitt anförande att skattepolitiken ska användas för att möta problemen. Vi har många problem. Kommunsektorn och regionerna skriker efter stöd från staten för att klara av sina åtaganden, för att inte behöva skära ned i välfärden och för att klara av skola, vård och omsorg. Från regeringen föreslår man skattesänkningar på 24 miljarder, men några stöd till kommunsektorn kan man inte lova. Man kan bara säga i riksdagens debatt att man inte kommer att lämna verksamheterna i sticket. Men det behövs ju besked nu.
Herr talman! Vad är beskedet från de borgerliga partierna? Vad är beskedet från Boriana Åberg? Hur löser man problemen i välfärden genom att sänka skatten med en fördelningspolitisk profil som gör att de som redan har får mest?
Herr talman! Jag får börja med att berätta hur vi stöder kommuner och regioner. Redan i höst tilldelas kommuner och regioner 12 miljarder i olika stöd. Kommuner och regioner får också ta del av elstödet på ungefär 5 miljarder. Sedan finns det andra sätt att få lite mer pengar - det extra tilläggsbidraget till bostadsbidraget gör till exempel att kostnaderna för socialbidrag sjunker. Sammanlagt blir det ungefär 20 miljarder till kommunerna.
Om Niklas Karlsson hade lyssnat tidigare under debatten kunde han ha hört att finansministern sa att hon inte utesluter hjälp om sådan behövs. Det är dock inte klart att alla kommuner eller alla regioner har dessa behov. Till exempel klarar sig moderatledda kommuner som Kävlinge och Staffanstorp riktigt bra, eftersom de för en ansvarsfull politik. Dessutom brukar de hamna i topp när det handlar om olika klassificeringar som SKR brukar göra gällande till exempel äldreomsorg. Även i olika rankningar av trygghet hamnar moderatledda kommuner i topp. Detta är någonting för Niklas Karlsson att fundera på.
(Applåder)
Herr talman! Jag lyssnade på Boriana Åberg, och jag lyssnade på finansministern. Jag försöker ärligt att förstå hur de tänker och vilka konsekvenserna blir av den politik som de lägger på riksdagens bord och som de vill genomföra.
Jag hörde precis det som Boriana Åberg sa nu. Finansministern sa ordagrant att man inte tänker lämna kommuner och regioner i sticket. Problemet är bara att de behöver beskedet nu. De 20 miljarder i underskott som kommuner och regioner har flaggat för är nämligen inte längre 20 miljarder. För bara en stund sedan kom veckomejlet från SKR, där de sa att det nu fattas ytterligare 12 miljarder jämfört med den budget som har lagts.
Krisen är allvarlig, och den är här nu. Då måste man ge besked. Då räcker det inte att i juni säga att man inte tänker lämna kommuner och regioner i sticket, utan man måste också tala om på vilket sätt man kommer att stödja dem. Annars kommer ju arbetet med att skära i välfärden i kommunerna och regionerna att påbörjas redan nu. Om man inte vill det måste man vara ärlig, komma med förslag och tala om vad det är man vill.
Vad jag också noterar i dagens debatt är att samarbetspartiet - alltså Sverigedemokraterna, det parti som egentligen styr regeringen - i debatten genom Oscar Sjöstedt säger att det nu är viktigt för våra kommunalråd och regionråd och för kommuner och regioner att fokusera på kärnverksamheten. De behöver prioritera tuffare. Det är klart: När finansministern lite luddigt säger att man inte tänker lämna verksamheterna i sticket och Sverigedemokraterna säger att det handlar om prioritering är det lätt att dra slutsatsen att det inte kommer några pengar och att skattesänkningar för dem som redan har går före vård, skola och omsorg.
(Applåder)
Herr talman! Jag kan inte göra något annat än upprepa det som finansministern sa: Vi kommer inte att lämna dem som behöver hjälp i sticket.
Det är inte kutym att i juni göra utfästelser om vad man kommer att göra i höst i budgeten. Vi vet inte hur ekonomin förändras. Vi vet inte heller hur omvärldsläget förändras. Jag har nämnt att det finns ett krig som pågår i närområdet. Vi hoppas alla att detta krig tar slut. Det finns många variabler som vi inte bestämmer över, och vi måste ha respekt för detta.
När det gäller nedskärningar i kärnverksamheten undrar jag: Vilka kommuner började att skära ned på lärare och socialsekreterare? Vilka kommuner gjorde detta?
Niklas Karlsson apostroferade Sverigedemokraternas Oscar Sjöstedt. Han frågade vilka som har börjat att skära ned på till exempel kommunikatörer. Det finns många uppgifter i en kommun som inte är kärnverksamhet och som förvisso kan vara välbehövliga i goda tider. I dåliga tider måste man dock ha modet att prioritera.
(Applåder)