Paula Holmqvist

Det kommer ständigt rapporter i medierna om bristen på resurser och kompetens i kommuner och regioner. Många kvinnor får betala med sina kroppar i fysiskt och psykiskt tunga arbeten inom vården och omsorgen. En dålig arbetsmiljö och låg lön, ofta kombinerat med deltidsarbete, gör att många väljer bort yrken inom dessa områden. Detsamma gäller kvinnor som jobbar inom kost och städ. I en debattartikel som är publicerad på både Aftonbladets debattsida och SKR:s hemsida den 29 juni 2023 skriver debattörerna bland annat följande: ”Alla Sveriges regioner och många kommuner befinner sig just nu i ett läge där de, om de skulle följa gällande lagstiftning, måste genomföra orimligt stora neddragningar. Samtidigt har de flesta kommuner och regioner flera år av starka resultat i ryggen. När de ekonomiska förutsättningarna på kort sikt är sämre än någon gång under 2000-talet, är utmaningarna att hitta kompetent arbetskraft till välfärden också större än någonsin. Konkurrensen om arbetskraft är stor, då även staten och näringslivet har stora behov av arbetskraft för att klara vårt försvar och den nödvändiga gröna omställningen av industrin. Regioner och kommuner tvingas nu, i skenet av arbetskraftsbehovet, kortsiktigt att dra ner på verksamhet och minska antalet anställda för att lösa effekterna av den snabbt uppkomna och historiskt höga inflationen.” I stället för att kunna satsa på att utveckla och rekrytera kompetens till välfärden vittnar kommuner och regioner att de nu i stället måste dra ned på verksamhet och på antalet anställda för att klara ekonomin. Detta kan komma att få långtgående konsekvenser för framtida rekrytering till välfärden, där flertalet kvinnodominerade yrken finns. Detta är en stor och viktig jämställdhetsfråga. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg: Vad avser statsrådet att göra för att neddragningarna inte ska drabba välfärdens kvinnor och ha en negativ inverkan på jämställheten i vårt land?

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Riksdagen sa nej till 110 förslag i motioner inom området socialtjänstens ansvar för våldsutsatta med mera, som kommit in under den allmänna motionstiden 2022.

Förslagen handlar bland annat om prostitution, sexuell utsatthet, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Riksdagen hänvisar bland annat till pågående arbete.

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Riksdagen riktade en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att aktivt verka för att skapa enighet inom EU för att lista den statsunderstödda ryska så kallade Wagnergruppen som en terroristgrupp under EU:s terroristsanktioner.

I anslutning till tillkännagivandet lyfter riksdagen även fram att det sannolikt finns behov av att uppgradera EU:s regelverk för terroristlistning så att det bättre kan möta hot från aktörer med statliga kopplingar. Enligt dagens regelverk förutsätter en terroristlistning att en grupp är föremål för en rättslig prövning för terroristbrott. Det måste alltså finnas en pågående eller avslutad rättslig process.

Tillkännagivandet kom i samband med att riksdagen behandlade en skrivelse från regeringen om verksamheten i Europeiska unionen under 2022 med tillhörande motioner, bland annat om sanktioner mot Ryssland. Riksdagen avslog motionerna och la skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.

Motion till riksdagen 2022/23:2053 av Teresa Carvalho m.fl. (S) Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering enligt förslaget i tabellen i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nyanlända invandrares etablering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvotflyktingar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att kvinno- och tjejjourer ges möjlighet till en långsiktig och varaktig försörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga framtagandet av en generalplan i syfte att långsiktigt bekämpa segregationens orsaker och konsekvenser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utrikes födda kvinnors etablering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa alla former av diskriminering och tillkännager detta för regeringen. Anslagsförslag 2023 för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Etableringsåtgärder 112 030 ±0 1:2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 4 132 083 327 000 2:1 Diskrimineringsombudsmannen 134 607 ±0 2:2 Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. 100 919 ±0 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 705 039 ±0 3:2 Jämställdhetsmyndigheten 72 365 ±0 3:3 Bidrag för kvinnors organisering 48 163 ±0 4:1 Åtgärder mot segregation 260 000 ±0 Summa 5 565 206 327 000 Nyanlända invandrares etablering Vi anser att Sverige ska ha en fortsatt stram migrationspolitik. Paradigmskiftet som skedde på det här området i samband med flyktingkrisen 2015 skedde under vår tid i regeringsställning. Sverige ska ta sin del av ansvaret i EU – varken mer eller mindre – för att ge människor skydd undan krig och förtryck. Vi kan inte permanenta en ordning där vi tar emot fler människor än vad vi har kapacitet att integrera i samhället. När människor väl kommer till vårt land, och får uppehållstillstånd, måste ambi­tionen vara att integrationen ska ske i en rasande takt. Det allra viktigaste är att människor så snart som det någonsin är möjligt lär sig svenska och kommer i arbete. Detta är nycklarna till att etablera sig i vårt samhälle, och hela den politiska incita­mentsstrukturen bör därför styra i riktning mot att människor på snabbast möjliga sätt uppnå dessa mål. Skyndsam integration gagnar både individen och samhället. Sveriges kommuner spelar en avgörande roll i integrationsarbetet. Under vår tid i regering kom bosättningslagen till för att alla kommuner skulle vara med och ta ansvar för de människor som kom till Sverige. Vi såg också till att kraftigt höja ersättningen till kommunerna samt få på plats utökade medel för nyanlända med särskilda behov. Vi skapade också ett nytt system för tidiga insatser för asylsökande genom förbättrade möjligheter till språkinsatser och tidig kompetenskartläggning samt riktade resurser till civila samhället. Vi anser att bosättningen även framgent bör styras till kommuner där det finns en god arbetsmarknad samt att EBO-lagen bör avskaffas. Den moderatledda alliansregeringen införde en rättighet för nyanlända att ta del av insatser, vi socialdemokrater har tillfört en skyldighet att delta. De nuvarande reglerna innebär tydligare krav på nyanlända att ta del av insatser – precis som för andra arbetssökande. Och från och med den 1 januari 2018 gäller också en utbildningsplikt för nyanlända, vilken gör gällande att den som bedöms vara i behov av utbildning för att komma i arbete ska anvisas att söka och ta del av utbildning, annars kan ersättningen dras in. Tillsammans med arbetsmarknadens parter skapade den socialdemokratiskt ledda regeringen också snabbspår till yrken med brist på arbetskraft med målet att bättre tillvarata nyanländas kompetenser. Kvotflyktingar Sverige bör ta sin del av ansvaret när det kommer till att hjälpa människor som befinner sig på flykt undan krig och förtryck, samtidigt som det står helt klart att andra EU-länder måste höja sina målsättningar och axla ett större ansvar. Sedan 2018 har Sverige tagit emot 5 000 kvotflyktingar per år, med undantag för coronaåret 2021 då vi mottog 6 400 personer. Även om vi på totalen står för en stram migrationspolitik anser vi att ambitionen om 5 000 kvotflyktingar per år bör ligga fast. Därför föreslår vi att 327 miljoner kronor tillförs anslaget 1:2 Kommunersättning vid flyktingmottande, jämfört med regeringens förslag i utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering. Nollvision mäns våld mot kvinnor Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som kränker och begränsar vålds­utsattas grundläggande fri- och rättigheter. Våldet är utbrett och allvarligt och orsakar stort lidande. Det får livslånga konsekvenser för de som utsätts. År 2021 dödades 15 kvinnor av en nuvarande eller före detta manlig partner. För varje dödsoffer utsätts tusentals flickor och kvinnor varje år för trakasserier, våld och sexualbrott. Inte sällan tvingas barn bevittna våldet, och kostnaderna för samhället är enorma. Situationen är oacceptabel och ovärdig ett av världens mest jämställda länder. Det här är ett samhällsproblem som förtjänar största möjliga politiska uppmärksamhet. Det är dags att skicka en tydlig signal till oss själva och alla andra – det är dags att införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. Våld i nära relationer pågår ofta i det tysta. Det kan vara maken eller sambon som slår, och våldet utövas ofta i hemmet. En nollvision skulle kunna öka kännedomen om problemet och öppna upp det offentliga samtalet. Fler skulle våga prata om sina erfaren­heter, och förhoppningsvis skulle en nollvision på sikt förändra samtalstonen i både fikarum och skolor. Det är viktigt att mer fokus läggs på det förebyggande och attitydförändrande arbetet – inte minst för att komma till rätta med hedersrelaterat våld och förtryck – och därför bör en nollvision för mäns våld mot kvinnor utformas och konkretiseras inom det socialpolitiska området. Det uttryckliga syftet bör vara att höja den generella kunskaps­nivån och samla samhällets samtliga sektorer i en kraftfull motattack. Mäns våld mot kvinnor måste upphöra. En nollvision kan vara ett viktigt styrmedel i det arbetet. Finansiering av kvinnojourer De organisationer som arbetar för att skydda kvinnor som lämnar en våldsam relation måste ges rimliga möjligheter att utföra sitt viktiga arbete. Därför måste finansieringen till dessa verksamheter vara långsiktig och omfattande. Kvinno- och tjejjourernas viktiga arbete ska inte bedrivas i projektform. Generalplan mot segregation Vi socialdemokrater gick 2022 till val på att vända på varje sten för att bryta segrega­tionen och knäcka brottsligheten. Flera allvarliga samhällsproblem härrör från den segregation som under de senaste årtiondena tillåtits bita sig fast i vårt land. I sak handlar det om att en alltför stor del av de människor som kommit till Sverige från andra länder inte i tillräcklig grad har kommit in i det svenska samhället. Orsakerna till segregationen är multifaktoriella och spänner i varierande grad över i stort sett alla politikområden. En av de allra mest uppenbara bakomliggande förklaringarna till segregations­problemen är att människor som har invandrat till Sverige inte i tillräckligt stor utsträckning har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden. Alltför många har istället fastnat i arbetslöshet och bidragsberoende – i kombination med att man ofta bor i stadsdelar där för få talar bra svenska. Andra betydande orsaker står att finna inom bland annat skol- och bostadspolitiken. För att ta itu med segregationsproblemen från roten anser vi socialdemokrater att det behövs en genomgripande politisk handlingsplan – med bred politisk förankring – som ger samtliga relevanta aktörer långsiktiga förutsättningar att i samverkan analysera, planera, agera och utvärdera de insatser som behöver genomföras för att effektivt bekämpa segregationen inom en överskådlig framtid. Fler utrikesfödda kvinnor ska komma i arbete Utrikes födda kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är alldeles för lågt. Om detta råder det inget som helst tvivel. Detta är ett av de enskilt största problemen som ligger framför oss att lösa inom ramen för den svenska arbetsmarknadspolitiken. I Sverige är målsättningen att både kvinnor och män ska jobba och försörja sig själva och vara goda förebilder för sina barn. Vi kan aldrig någonsin acceptera att kvinnor låses fast i hemmen och på så sätt döms till att leva mindre fria liv än män. De gamla könsrollerna, och dess förtryckande föreställningar om könens egenskaper och begränsningar, har för länge sedan förpassats till historiens skräphög och bör där förbli. I Sverige ska kvinnor och män omfattas av samma rättigheter och skyldigheter och även mötas av samma höga förväntningar. Detta gäller naturligtvis även när det handlar om deltagandet på arbetsmarknaden. Att utrikes födda kvinnor inte arbetar i lika stor utsträckning som kvinnor födda i Sverige beror på flera olika saker. Generellt lägre utbildningsnivå, mindre arbetslivs­erfarenhet och bristande språkkunskaper är några av orsakerna. Den föregående socialdemokratisk ledda regeringen tog flera viktiga initiativ för att öka utrikes födda kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Att slopa den tidigare allians­regeringens vårdnadsbidrag, som i praktiken utvecklades till att bli en ordentlig kvinno­fälla, var ett betydelsefullt beslut. Införandet av extratjänsterna och begränsningarna inom föräldraförsäkringen var andra viktiga åtgärder. Utrikes födda kvinnors högre inträde på arbetsmarknaden innebär en stor potential för Sverige. Vi har därför för avsikt att fortsätta prioritera frågan högt och ser med stor entusiasm fram emot att ta del av slutsatserna och förslagen från utredningen Förbättrad arbetsmarknadsetablering för utrikes födda kvinnor (Ju 2022:05) som slutredovisas i maj 2023. Utredningen tittar bland annat på om målgruppen för Arbetsförmedlingens etableringsprogram bör utvidgas, hur ramtiden för etableringsprogrammet kan anpassas så att den inte begränsar möjligheten att ta del av insatser samt hur etableringsprogrammet kan göras mer flexibelt för nyanlända som står långt från arbetsmarknaden. Det är också viktigt att dra lärdom av Arbetsförmedlingens slutsatser kring projektet Jämställd etablering vars effektutvärdering uppvisade bättre resultat än Arbetsförmedlingens ordinarie stöd. Diskriminering Ingen människa ska behöva bli diskriminerad i Sverige. Från samhällets och politikens sida ska alla former av diskriminering motarbetas kraftfullt. Vår övergripande hållning är att varje människa är unik, men människovärdet är lika. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt. Dessa är grundprinciper på vilka vi bygger våra politiska ställningstaganden. Vad gäller diskrimineringsfrågornas mer praktiska dimensioner så ser vi ser positivt på att Diskrimineringsombudsmannen har uttryckt en ambition att driva fler diskrimi­neringsärenden till arbetsdomstolen. Att personer som har upplevt diskriminering får sin sak prövad är en förutsättning för ett effektivt och normerande antidiskrimineringsarbete. Vid sidan av Diskrimineringsombudsmannen för Antidiskrimineringsbyråerna och andra civilsamhällsaktörer en viktig insats för att förebygga och motverka diskriminering på samtliga grunder i olika delar av samhället. Teresa Carvalho (S) Johanna Haraldsson (S) Serkan Köse (S) Paula Holmqvist (S) Jamal El-Haj (S) Sofia Amloh (S) Jim Svensk Larm (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2052 av Teresa Carvalho m.fl. (S) Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt förslaget i tabellen i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en aktiv arbetsmarknadspolitik som både erbjuder stöd och ställer krav på den arbetssökande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen mer handlingsfrihet att erbjuda arbetssökande de individanpassade åtgärder som bäst leder till – eller i riktning mot – en varaktig anställning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra extratjänsterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får effektivt och individanpassat stöd att komma i arbete eller utbildning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för återinförandet av utbildningskontrakt för unga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för införandet av en insats lik den tidigare 90-dagarsgarantin i syfte att bekämpa ungdomsarbetslösheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Arbetsförmedlingen förutsättningar att ha god fysisk närvaro i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att Arbetsförmedlingen ska stärka sin närvaro i områden med socioekonomiska utmaningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillföra Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag 100 miljoner kronor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om arbetslöshetsförsäkringen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av lagen om husligt arbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att krav på kollektivavtal ska omfatta alla arbetsgivare som anställer arbetstagare inom ramen för de olika subventionerade anställningarna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillföra Arbetsmiljöverket 100 miljoner kronor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för att arbetsmiljöreglerna ska ge samma skydd för kvinnor och män oavsett yrke, bransch eller sektor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett förtydligande av arbetsmiljölagen avseende frihet från våld och trakasserier i arbetslivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa tillgången till företagshälsovård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge regionala skyddsombud tillträdesrätt till alla arbetsställen där det finns kollektivavtal och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en jämställd tillgång till arbetskläder och arbetsskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för ett förtydligande av plattformsföretagens arbetsmiljöansvar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bekämpa arbetslivskriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en bred översyn i syfte att stoppa arbetslivskriminalitet inom lönegarantin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för återinförd arbetsmarknadsprövning i samband med arbetskraftsinvandring och tillkännager detta för regeringen. Motivering Anslagsförslag 2023 för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 7 591 264 100 000 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd 38 432 392 ±0 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 6 926 037 2 535 000 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. 20 830 367 ±0 1:5 Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige 131 059 ±0 1:6 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2014–2020 2 414 000 ±0 1:7 Europeiska socialfonden plus m.m. för perioden 2021–2027 550 000 ±0 1:8 Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering 43 666 ±0 1:9 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 81 327 ±0 1:10 Bidrag till administration av grundbeloppet 59 956 ±0 1:11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 8 303 ±0 1:12 Bidrag till lönegarantiersättning 1 678 000 ±0 1:13 Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar 8 129 311 −1 100 000 1:14 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare 1 119 813 95 000 1:15 Omställnings- och kompetensstöd genom den offentliga omställningsorganisationen 1 000 000 ±0 2:1 Arbetsmiljöverket 819 020 100 000 2:2 Arbetsdomstolen 35 798 ±0 2:3 Internationella arbetsorganisationen (ILO) 33 722 ±0 2:4 Medlingsinstitutet 57 683 ±0 2:5 Myndigheten för arbetsmiljökunskap 49 968 ±0 2:6 Regional skyddsombudsverksamhet 112 000 ±0 Summa 90 103 686 1 730 000 Aktiv arbetsmarknadspolitik Vi socialdemokrater har en övergripande syn på arbetsmarknadspolitiken som utgår från målet om full sysselsättning. Med det menas att arbetsmarknadspolitiken ska utformas utefter målsättningen att alla som kan jobba ska jobba. Våra bevekelsegrunder för detta är flera, och omfattar både samhälleliga perspektiv och individperspektiv. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva vårt liv på det sätt vi själv väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Om man lyfter blicken och ser det sammanlagda värdet av våra gemensamma jobbansträngningar kan vi lätt konstatera att allt det som gör Sverige till Sverige – och då inte minst vår välfärd – är helt beroende av att så många som möjligt varje morgon ställer klockan för att ta sig till jobbet. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass. För att nå full sysselsättning behöver Sverige en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetssökande har olika behov, och därför behöver det finnas en bred uppsättning arbetsmarknadspolitiska verktyg som kan användas utefter den specifika individens förutsättningar – däribland subventionerade anställningar, matchningsstöd, arbets­marknadsutbildning, praktik och arbetslivsinriktad rehabilitering. För att få människor som står långt ifrån arbetsmarknaden närmare arbetsmarknaden kan det ofta behövas en kedja av insatser där man kombinerar olika åtgärder. I detta arbete är samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen ofta en viktig faktor för att individen ska få bästa möjliga förutsättningar att närma sig arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen är statens arbetsmarknadspolitiska expertmyndighet och bör i större utsträckning än idag ges förutsättningar att välja arbetsmarknadspolitiska insatser utefter den enskilde arbetssökandes behov. Arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken går hand i hand. Det behövs mer utbildning i arbetsmarknadspolitiken och vice versa. Att vi har ett väl fungerande regul­järt utbildningssystem, ända från grundskola till universitet – och allt däremellan – är en förutsättning för att vi ska klara dagens och morgondagens kompetensförsörjning. De korta yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningarna är en elementär del av utbildnings­floran. Vi vill dock understryka att det svenska samhällskontraktet inte enbart ska innehålla rättigheter. I kombination med ett starkt stöd ska den aktiva arbetsmarknadspolitiken även innefatta tydliga krav och förväntningar på den som söker arbete. Den som saknar nödvändig utbildning eller pratar otillräcklig svenska ska ta del av det stöd som erbjuds, och olika individersättningar bör i huvudsak vara villkorade med krav på aktivt deltagande. Återinför extratjänsterna Att få fler människor i arbete är en av politikens viktigaste uppgifter. Att ha ett jobb att gå till ger den enskilde egen försörjning, ett sammanhang och friheten att bestämma över sitt eget liv. Vid sidan av detta är det också en helt central del i att bryta den segre­gation som ligger till grund för mycket av den kriminalitet och den splittring som idag finns på många håll i vårt land. Givet hur situationen på arbetsmarknaden ser ut är det i synnerhet viktigt att få fler utrikes födda kvinnor att gå från utanförskap till arbete. En åtgärd som har varit betyd­elsefull i detta avseende är extratjänsterna. Genom dem har kommuner, regioner och privata utförare inom välfärden fått möjlighet att anställa en person som står långt ifrån arbetsmarknaden till en låg kostnad. För den enskilde har extratjänsterna inneburit både arbetslivserfarenhet och en meningsfull sysselsättning. I och med sin gemensamma budgetreservation för år 2022 slopade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna finansieringen till extratjänsterna. Detta innebar ett hårt slag mot inte minst utrikes födda kvinnor och gruppens chanser att komma in i det svenska samhället. Vi anser att Sverige behöver fortsatta krafttag mot segregationen och vill därför återinföra extratjänsterna. För detta föreslår vi att anslaget 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser tillförs en miljard kronor. Arbetsmarknad för alla Den svenska arbetsmarknaden ska vara trygg och öppen för alla i arbetsför ålder – såväl unga som äldre. Vår utgångspunkt är att varje människa är en tillgång vars erfarenheter och kunskaper bör tas tillvara. Det behövs ett starkare och mer individanpassat stöd för att människor med svag ställning på arbetsmarknaden ska komma i arbete eller utbildning – inte minst när det gäller personer med olika funktionsnedsättningar. Arbetsförmedlingen bör alltjämt ha den sammanhållande rollen kring individernas insatser, och samverkan med bland andra kommuner, utbildningssamordnare, socialtjänst och sjukvård behöver förbättras. Målet ska vara att varje individ ska få det stöd och de insatser som krävs för komma i arbete eller utbildning – utan att hamna mellan några stolar under resans gång. Gällande ungas etablering på arbetsmarknaden så behöver samverkan mellan Arbetsförmedlingen, kommuner och arbetsgivare förbättras även där. Ambitionen måste vara att ingen ung ska börja sitt vuxenliv som arbetslös. Unga som inte har fullföljt sin gymnasieutbildning bör i första hand uppmuntras till att fullfölja denna. Vidare har vi också för avsikt att verka för att återinföra utbildningskontrakt samt att det införs en bortre gräns för hur länge unga vuxna får vara arbetslösa innan någon form av insats genomförs. Arbetsförmedlingens lokala närvaro i hela landet Arbetsförmedlingens uppdrag är att se till att den aktiva arbetsmarknadspolitiken finns och fungerar i hela landet. Oavsett om man bor i Norrköping, Ystad eller Övertorneå ska Arbetsförmedlingen, antingen genom egna kontor, medverkan på servicekontor eller i samverkan med kommuner, finnas där för att stötta och stödja den som behöver ett arbete. Arbetsförmedlingens fysiska närvaro är oerhört viktig för att människor med olika behov ska få det stöd de behöver för att komma i arbete. Närvaron är också en förutsätt­ning i upprätthållandet av ändamålsenliga arbetsgivarkontakter och samverkan med kommunerna. Arbetsförmedlingen måste kort och gott finnas till hands och vara en aktiv och sammanhållande aktör i arbetet med att åstadkomma en bättre fungerande arbetsmarknad i hela landet. Arbetsförmedlingen fick under den föregående socialdemokratiska regeringen uppdraget att förstärka sin närvaro i områden med socioekonomiska utmaningar där människor gått länge utan jobb. Detta uppdrag bör ligga fast. Med stärkt kapacitet och en bättre samverkan med kommuner och idéburen sektor ska Arbetsförmedlingen se till att fler tar sig vidare till jobb och egen försörjning. Permanenta nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig omställningsförsäkring vars grundläggande funktion är att se till att den som förlorar jobbet inte också blir fattig. Vid sidan av att vara en trygghet i vardagen motverkar den också att löner pressas neråt och spelar en viktig roll i att stabilisera samhällsekonomin i kriser. Vår ambition som socialdemo­krater är att Sverige ska ha en välfärd i absolut världsklass, och i detta ingår en stark arbetslöshetsförsäkring. Att vi har en trygg arbetslöshetsförsäkring är en fråga om anständighet. Alla människor kan någon gång drabbas av arbetslöshet, vilket för individen kan ge upphov till omfattande ångest och stress. Arbetslöshetsförsäkringen ska finnas där för att lindra en del av oron. När tillvaron sätts i gungning av att mamma eller pappa blir av med jobbet ska barnen inte behöva ta smällen genom att gå till skolan med trasiga vinterskor. Det första den förra moderatledda alliansregeringen gjorde när de tillträdde 2006 var att chockhöja avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen och försämra villkoren. I och med detta ingrepp föll medlemskapet i a-kassan från 80 procent av arbetskraften till 66 procent, vilket inte kan beskrivas som annat än ett slag i magen på svenska löntagare. I kontrast till detta har vi socialdemokrater sedan vi tillträdde i regering 2014 gjort flera förstärkningar och förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen. År 2015 höjdes både den inkomstrelaterade ersättningen och grundersättningen, vilket var den första höjningen sedan 2002. Åren därpå förbättrade vi reglerna för deltidsarbetslösa och minskade antalet karensdagar. Under coronapandemin drev den socialdemokratiskt ledda regeringen igenom förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen som syftade till att fler löntagare skulle få ut 80 procent av lönen – förstärkningar som vi sedermera gick till val på att bibehålla. Vi vill både ha kvar de höjda taknivåerna inom inkomstbortfallsförsäkringen samt den höjda grundersättningen i försäkringen. Att permanent höja nivåerna på detta sätt kommer innebära att fler som jobbat omfattas av den trygghet som arbetslöshets­försäkringen ger. Vidare vill vi verka för att arbetslöshetsförsäkringen ska bli bättre anpassad till dagens arbetsmarknad. Fler ska kunna kvalificera sig och anslutningsgraden bör öka. Därtill bör regelverken utformas på ett sånt sätt att de fungerar bättre även för exempelvis frilansare och andra som har varierade inkomster och arbetstider. Trygghet på arbetsmarknaden Den svenska arbetsmarknadspolitiken ska se till att värna behoven av både trygghet och tillväxt. För att detta ska fungera även framgent måste det råda balans mellan arbets­marknadens parter som ger vanliga löntagare goda förutsättningar att leva trygga, fria och friska liv – samtidigt som företag, branscher och sektorer ges möjligheter att växa och utvecklas i en allt mer globaliserad och konkurrensutsatt värld. Svensk arbetsmarknad präglas sedan länge av en tradition av samförstånd. Arbets­marknadens parters gemensamma intressen och kompromissorienterade inställning har skapat en trygg arbetsmarknad med få konfliktdagar jämfört med andra länder. Medlingsinstitutets statisk gör gällande att vi har väsentligt lägre antal förlorade dagar till följd av konflikt jämfört med våra nordiska grannländer.[1] Om detta måste vi slå vakt. Vi socialdemokrater kommer aldrig att vika en tum när det handlar om att försvara den svenska modellen. Reformen för LAS, trygghet och omställning som trädde i kraft den 1 oktober 2022 visar på kraften och vitaliteten i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Överenskom­melsen som ligger till grund för det nya huvudavtalet och reformerna skapar med sin helhet en balans mellan arbetsmarknadens parter som i det långa loppet är till fördel för båda sidor. För arbetstagarsidan innebär reformen först och främst väsentligt bättre möjligheter till omskolning eller vidareutbildning under hela arbetslivet, tack vare det nya omställningsstudiestöd som ger alla med minst åtta års arbetslivserfarenhet möjlig­het att studera i upp till ett år med 80 procent av sin lön. Förändringarna medför också att allmän visstid avskaffas och ersätts med särskild visstid där övergången till tills­vidareanställning sker mycket snabbare – tiden halveras, och genom ett nytt omställ­nings- och kompetensstöd får även de anställda som inte omfattas av kollektivavtal rätt till omställningsstöd när anställningen är på väg att upphöra. Uppgörelsen är enkelt sammanfattat ett styrkeprov för den svenska modellen, och vi socialdemokrater kommer mycket noggrant att efterse att den partsöverenskomna helhet som utgör reformens fundament respekteras. Vi vill också adressera den problematik som kringgärdar lagen om husligt arbete. Vissa förbättringar har emellertid skett i och med att Sverige år 2018 ratificerade ILO:s konvention om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbete, men för att gå till botten med problemen som alltjämt föreligger förordar vi en översyn av lagen med målet att ge arbetstagare som jobbar hemma hos andra samma villkor avseende arbetstider, arbets­miljö och arbetsrätt som andra yrkesgrupper. Detta är en viktig fråga inte minst för landets otaliga personliga assistenter. Vidare anser vi att krav på kollektivavtal bör omfatta alla arbetsgivare som anställer arbetstagare inom ramen för de subventionerade anställningarna. Arbetsmiljö Ingen ska behöva dö på eller av sitt arbete. Varje gång det sker bör betraktas som en tragedi för både de inblandade och för samhället. I det moderna arbetslivet måste ambitionen vara att alla ska ha en trygg och säker arbetsmiljö där man inte riskerar att bli sjuk, skadad eller än värre – sätta livet till. Varje år dör 40–50 personer i Sverige på sitt arbete. En stor del av de bakom­liggande riskerna och orsakerna skulle sannolikt kunna förebyggas genom ett noggrant och systematiskt arbetsmiljöarbete. Ett väl fungerande samarbete mellan arbetsgivare och lokala eller regionala skyddsombud är oerhört viktigt. Ambitionerna för arbetsmiljöpolitiken behöver höjas. Resurserna till Arbetsmiljö­verket behöver fortsätta att öka, inte minst för att de ska ha möjlighet att anställa fler arbetsmiljöinspektörer. Målet bör vara att på sikt uppfylla ILO:s rekommendation om en inspektör per 10 000 arbetstagare. Stärkt kunskap och forskning kring arbetsmiljö är en annan viktig pusselbit. Sverige ska ligga i framkant när det gäller arbetsmiljöarbetet. Vår ambition är också att arbetsmiljöreglerna ska ge samma skydd för kvinnor och män, oavsett yrke, bransch eller sektor. Arbetsmiljölagen trädde i kraft under 70-talet då fler hade manuella arbeten, fasta anställningar och en större del av arbetskraften var män, vilket har resulterat i att arbetsmiljöregelverket till övervägande del har syftat till att reglera den fysiska arbetsmiljön. Vi anser emellertid att tydliga och ändamålsenliga regler vad gäller det organisatoriska och psykosociala bör vara av lika central betydelse. Det bör övervägas huruvida möjligheterna att meddela sanktionsavgifter bör utvidgas till att även omfatta överträdelser mot systematiskt arbetsmiljöarbete och organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö. Frågan om genomförande av ILO:s konvention om avskaffande av våld och trakasse­rier i arbetslivet[2] (ILO 190) är en annan viktig och aktuell fråga som rör arbetsmiljö­politiken. En särskild utredare har bland annat föreslagit att det ska införas ett förtydlig­ande i arbetsmiljölagen om att arbetsmiljön, så långt som möjligt, ska vara fri från våld och trakasserier. Vi ser positivt på utredningsförslagen och avser verka i riktning för att konventionen ska ratificeras. Vi vill också verka för att förbättra tillgången till företagshälsovård. Arbetsmiljö­lagen bör ändras på ett sätt där det är tydligt att arbetsgivaren behöver säkerställa tillgången till företagshälsovård för alla anställda. Utökad tillträdesrätt för regionala skyddsombud Det systematiska arbetsmiljöarbetet är helt centralt för att åstadkomma en säker, trygg och trivsam arbetsmiljö på svenska arbetsplatser. Ett effektivt och bra arbetsmiljöarbete handlar i hög grad om att upptäcka och åtgärda brister innan de orsakar någon form av olycka eller ohälsa. Alla företag med fem anställda eller fler ska ha minst ett skydds­ombud. I de fall som det saknas en lokal skyddsorganisation har de regionala skyddsom­buden livsviktig betydelse i att upptäcka och påvisa arbetsmiljöbrister. Det kan dels handla om att åtgärda rent livsfarliga brister såsom avsaknad av adekvat skyddsut­rustning, men också frågor som rör den mer organisatoriska och psykosociala arbets­miljön såsom stress, dålig schemaläggning eller mobbning. Den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen lade förslag som syftade till att utvidga tillträdesrätten för regionala skyddsombud så att de skulle ges rätt att verka på alla arbetsplatser med kollektivavtal. Detta till skillnad från idag – då det är ett krav att arbetsplatsen måste ha fackligt anslutna bland de anställda. I den senaste statliga utredningen på temat (SOU 2022:47) föreslås att de regionala skyddsombuden ska få tillträdesrätt till alla arbetsplatser med kollektivavtal. Vi socialdemokrater är alltjämt övertygade om att detta är helt rätt väg att gå för att skapa bättre förutsättningar för ett bra arbetsmiljöarbete på fler svenska arbetsplatser – och på så vis ytterst förbygga att fler ska behöva dö eller bli sjuka av eller på sitt arbete. Stärka kvinnors rätt till god arbetsmiljö För att säkra morgondagens välfärd behöver fler kunna orka arbeta ett helt arbetsliv med hälsan intakt. En förutsättning för att vi ska hålla oss vid god fysisk och psykisk vigör är att vi har en trygg, säker och trivsam arbetsmiljö. En viktig arbetsmiljöfråga för inte minst många kvinnor inom offentlig sektorn är tillgången till arbetskläder och arbets­skor. I de kvinnodominerade yrkena är nämligen tillgången till arbetskläder och arbets­skor som kan förebygga belastningsskador inte lika självklar som inom andra branscher och sektorer. Detta vill vi ändra på. Vi vill stärka kvinnors villkor på arbetsmarknaden, och en del i detta är att göra tillgången till arbetskläder och arbetsskor jämställd. Förtydliga arbetsmiljöansvaret för plattformsföretag Vi ser mer än gärna att det växer fram fler jobb inom alla sektorer i Sverige, men det får inte ske på bekostnad av schysta löner och arbetsvillkor. Alla som jobbar i Sverige har också rätt till en trygg och säker arbetsmiljö. Dessa föresatser har på senare år kommit att utmanas i allt högre grad, inte minst i och med framväxten av plattformsföretagen som idag kan smita undan sitt ansvar för arbetsmiljön genom att gömma sig bakom en mobilapplikation. Genom att hävda att man blott utgör en tjänsteförmedling – dvs. kopplar samman köpare och säljare – kan man komma undan att ta något ansvar för under vilka villkor själva tjänsten utförs. Resultatet av detta är inte sällan att människor med usel lön och undermålig arbetsutrustning får finna sig i en tillvaro utan de grundläggande skyddsnät som den svenska modellen bör garantera. Så här kan vi inte ha det. Det måste vara tydligt och förutsägbart vem som har ansvar för arbetsmiljön, och därför bör den som anlitar egen­företagare, frilansare, plattformsarbetare eller underentreprenörer i vissa fall få bära det ansvaret. Fortsatta krafttag mot arbetslivskriminalitet Arbetslivskriminalitet är ett tämligen utbrett fenomen i Sverige. Det handlar om kriminella företag som bygger sin verksamhet och skaffar sig konkurrensfördelar genom svartjobb, illegal arbetskraft, skenanställningar, människohandel, usel arbets­miljö och olika bidragsbrott. Vår övergripande uppfattning kring detta är att det ska vara svårt att fuska, enkelt att åka fast och kännbart att bli straffad. Genom de alltför liberala regler för arbetskraftsinvandring som Moderaterna gett upphov till har Sverige i praktiken haft dörren på vid gavel för detta ovälkomna feno­men. Multikriminella aktörer har kunnat utnyttja arbetstagare på ett ofta fullkomligt hänsynslöst sätt samtidigt som seriösa och skötsamma företag har fått sin verksamhet hotad till följd av orimlig och orättvis lågpriskonkurrens. För att få ordning på problemen med arbetslivskriminalitet behöver vi först och främst skärpa upp kraven för arbetskraftsinvandring. Det myndighetsgemensamma fokuset på att bekämpa förekomsten av arbetslivskriminalitet bör ligga fast, och Arbetsmiljöverket bör ges fortsatt goda förutsättningar att samordna det arbetet. Den föregående socialdemokratiska regeringen tog initiativ till att få på plats regionala centra mot arbetslivskriminalitet som fungerar som nav för planering, genomförande och uppföljning av aktiviteter riktade mot att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Satsningen på dessa bör fortsätta. Många aktörer pekar också på behovet av bättre sekretessregler som en viktig del för att effektivare kunna bekämpa arbetslivskriminaliteten. En utredning som dels tagit sikte på detta (Fi2021/02442) har tillsatts och har lämnat sitt slutbetänkande under året. Vår ambition är att verka för ett regelverk som ger myndigheter, kommuner och andra relevanta aktörer goda förut­sättningar att bekämpa arbetlivskriminaliteten samtidigt som den personliga integriteten värnas. Den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte också en delegation mot arbetslivskriminalitet med representation från bland andra arbetsmarknadens parter som har till uppdrag att öka kunskapen om arbetslivskriminaliteten samt stödja de aktörer som bekämpar densamma. Delegationen jobbar fram till februari 2025 och vi socialdemokrater ämnar noggrant följa huruvida delegationens arbete och slutsatser tas tillvara. Vidare anser vi att den nationella strategin mot arbetslivskriminalitet innehållandes 45 åtgärder som togs fram av den föregående socialdemokratiska regeringen fortsatt bör peka ut riktningen för det arbete som bedrivs på området.[3] Åtgärderna syftar enkelt sammanfattat till att trycka tillbaka kriminaliteten och städa upp på svensk arbets­marknad och delas upp under följande sju områden: Minska utrymmet för kriminella aktörer på arbetsmarknaden Effektivare tillsyn och kontroll Mer kännbara sanktioner Bättre samarbete mellan myndigheter, kommuner och arbetsmarknadens parter Bättre information och ökad kunskap Bättre registerförfattningar och sekretessbestämmelser Utvecklat internationellt samarbete och EU-samarbete Stoppa arbetslivskriminalitet inom lönegarantin Lönegarantin är ett viktigt skydd för arbetstagare vars arbetsgivare försätts i konkurs eller rekonstruktion. Inte minst i nuvarande osäkra ekonomiska läge med en stundande lågkonjunktur som riskerar att medföra fler konkurser och rekonstruktioner fyller lönegarantin en central roll. Riksrevisionens granskning av lönegarantin från tidigare i år visar dock att det finns tydliga indikationer på ett relativt omfattande missbruk av den. Riksrevisionen har i rapporten bedömt att cirka 6–9 procent av utgifterna för lönegarantin i konkurser för 2020 kan kopplas till misstänkt missbruk, vilket motsvarar 100–150 miljoner kronor ett genomsnittligt år. Det är naturligtvis helt oacceptabelt att lönegarantin utnyttjas på detta sätt som en del av den organiserade arbetslivskriminaliteten. Den tidigare S-ledda regeringen beslutade den 15 oktober 2021 om ett uppdrag åt Skatteverket att utreda och lämna förslag på åtgärder som krävs för att hindra felaktiga utbetalningar som upptäcks i samband med handläggning och kontroll av lönegarantiärenden samt lämna nödvändiga författningsförslag. I skälen för beslut angav regeringen att Skatteverket borde ta över ansvaret för hantering av lönegarantins utbetal­ningsverksamhet. Den 3 juni redovisade Skatteverket regeringsuppdraget genom promemorian Lönegaranti till Regeringskansliet. I promemorian föreslås författnings­ändringar som behöver genomföras för att ansvaret för utbetalning av garantibelopp överförs från länsstyrelserna till Skatteverket. Vidare föreslås att Skatteverket ska kontrollera att en arbetstagare har rätt till garantibelopp, att införa utökade möjligheter att lämna uppgifter mellan aktörerna i lönegarantiärenden och att det införs en skyld­ighet att lämna uppgifter som behövs för att utreda och rätta ett beslut om lönegaranti. Härutöver föreslås bl.a. att överprövningsförfarandet ändras och att det införs en över­klaganderätt för Skatteverket. Skatteverket bedömer att det finns behov av utredning av ytterligare områden av lönegarantisystemet och att dessa områden sammanfaller med de som Riksrevisionen pekar på i sin granskning av lönegarantisystemet. Som den tidigare S-ledda regeringen konstaterade i uppdraget till Skatteverket bör Skatteverket ta över ansvaret för hanteringen av lönegarantins utbetalningsverksamhet. Både Riksrevisionen och Skatteverket pekar på flera ytterligare områden i lönegaranti­systemet som de bedömer behöver ses över, det gäller bl.a. förfarandet för ansökan om ersättning och beslutanderätten. Den tidigare S-ledda regeringen har också i skrivelse 2021/22:285 Riksrevisionens rapport om den statliga lönegarantin framfört till riksdagen att en bredare översyn krävs. Vi socialdemokrater anser därför att en bred översyn av lönegarantin bör göras för att stoppa arbetslivskriminalitet inom lönegarantin. Arbetskraftinvandring – återinför arbetsmarknadsprövning Sverige har alltjämt ett för liberalt regelverk för arbetskraftsinvandring. Den okontrollerade ordning som gällt de senaste cirka tio åren är i huvudsak ett resultat av Moderaternas politiska vilja och ansträngningar. Vi socialdemokrater anser att arbetskraftinvandringen behöver skärpas. Arbetskraftinvandring ska bara vara möjligt i de fall det inte går att hitta någon i Sverige som kan ta jobbet. Vi anser i grunden att det är en rimlig ordning att de jobb som finns i första hand bör gå till människor som redan finns i Sverige och idag saknar arbete. Arbetskraftsinvandringen resulterar dock i fler konsekvenser än att den tränger ut arbetslösa som redan finns i vårt land – det har också blivit en mekanism i gödandet av den utbredda arbetslivskriminaliteten. Vi kan aldrig acceptera att människor från andra länder utnyttjas i Sverige, emellanåt under rent horribla former. Vårt land kan inte heller vara en fristad för oseriösa och kriminella företagare vars girighet och fiffel riskerar att konkurrera ut seriösa och skötsamma företag. En utredning har under 2022 tillsatts för att bland annat analysera och ta ställning till hur ett nytt och effektivt system för arbetsmarknadsprövning vid arbetskraftsinvandring kan utformas. Uppdraget ska redovisas senast den 31 juli 2023. När utredningen har presenterat sina förslag bör regeringen utan dröjsmål gå vidare och utarbeta ett lagförslag för behandling i riksdagen. Teresa Carvalho (S) Johanna Haraldsson (S) Serkan Köse (S) Paula Holmqvist (S) Jamal El-Haj (S) Sofia Amloh (S) Jim Svensk Larm (S) [1] https://www.mi.se/medling-konflikt/konfliktstatistik/. [2] https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2021/10/sou-202186/. [3] https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2022/07/nationell-strategi-mot-arbetslivskriminalitet/.

Motion till riksdagen 2022/23:2024 av Gunilla Svantorp m.fl. (S) Samla tillsyn av förskola och fritidshem hos Skolinspektionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över för- och nackdelarna med att ge Skolinspektionen ansvar för tillstånd och tillsyn även för enskilda förskolor, fritidshem samt pedagogisk omsorg och tillkännager detta för regeringen. Motivering Idag är tillsynsansvaret av förskolan, fritidshem och pedagogisk omsorg tudelat. Skolinspektionen ansvarar för tillsynen av kommunala förskolor medan kommunerna ansvarar för tillsynen av de fristående förskolorna, fritidshemmen och den pedagogiska omsorgen i sin kommun. Givet hur olika förutsättningarna och ambitionerna ser ut i olika kommuner är det inte rimligt att ansvaret ska ligga på kommunerna. Tillsynen skulle kunna göras på ett mer enhetligt och systematiskt sätt ifall det låg samlat hos Skolinspektionen att ha ansvar för såväl kommunala som fristående verksamheter. På det sättet blir det samma myndighet som är ansvarig och som besitter kunskaper och verktyg för detta vilket gör det mer kostnadseffektivt och rättssäkert. Gunilla Svantorp (S) Mirja Räihä (S) Zara Leghissa (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jessica Rodén (S) Jennie Nilsson (S) Paula Holmqvist (S) Marianne Fundahn (S) Johan Andersson (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2021 av Mirja Räihä m.fl. (S) Arbetslivskriminalitet i skattefinansierade verksamheter Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att stärka myndigheters samordning samt kontrollfunktion mot fusk och arbetskriminalitet inom skattefinansierad välfärd och tillkännager detta för regeringen. Motivering I 160 (av 290) kommuner finns privata hemtjänstföretag som har avtal med kommunen (2021). De senaste fem åren har 40 kommuner stoppat avtal med företag som fuskat, enligt P4:s granskning som gjordes så sent som 2021. Det betyder att företagen inte får jobba längre med hemtjänst för kommunen. 13 av kommunerna har anmält fusk till polisen. Fusket kan till exempel vara att företaget får pengar från kommunen för vård och tjänster som de inte ger. Brås rapport av fenomenet visar att brottsligheten är utbredd. Kommunal har förstås följt historian med kriminella utförare och fusk i hemtjänst­branschen, både genom att facket har varit inkopplat och genom Kommunalarbetarens rapportering. Det handlar om organiserad brottslighet. Metoderna är förslagna och systematiska och om man inte aktivt letar svåra att upptäcka. Till exempel boken Hemtjänstmaffian av Karl Martinsson och Mira Hjort Klingberg visar hur fusket i hemtjänsten är systematiskt och hur politikerna har abdikerat. Ett moderat kommunalråd uttrycker det i boken Hemtjänstmaffian: ”Vad arbetsgivaren har för avtal med arbetstagaren lägger inte vi oss i. Är man missnöjd får man väl gå med i facket.” Det är provocerande att tänka på alla omsorgsanställda som blir utsatta, och på de äldre som inte får sina behov bemötta. Den organiserade brottsligheten inom välfärden riskerar att urholka tilliten till och legitimiteten av den allmänna välfärden, som vi finansierar gemensamt. Skattepengar ska inte gå till kriminella. Personlig assistans Välfärdsbrottslighet är tyvärr också väldigt utbrett inom assistansen. En relativt låg upptäcktsrisk i kombination med möjlighet till ekonomisk vinning skapar en attraktiv måltavla för organiserad brottslighet, det visar till exempel en relativt färsk myndighemsgemensam rapport av Nationellt underrättelsecentrum (2020). Samman­taget konstateras att marknaden för personlig assistans sedan länge är en måltavla för den organiserade brottsligheten. Brottsligheten innefattar bland annat felaktiga tids­redovisningar, arbetskraftsexploatering, folkbokföringsbrott och handel med arbets­tillstånd. Det finns en tydlig koppling till migration och exploatering av arbetstagare i avancerade brottsliga upplägg. Detta äventyrar trovärdigheten för hela assistansreformen och skadar samhällets absolut mest utsatta människor – personer i behov av assistans men också arbetskrafts­invandrare som jobbar i branschen, ofta med slavliknande villkor. Kriminalitet och marknadsmodeller påverkar förstås både kvaliteten och arbets­villkoren för personalen som jobbar för företagen. I en personalintensiv verksamhet som LSS och äldreomsorg, där personalkostnader utgör huvuddelen av kostnaden, finns en betydande risk för kvalitetsförsämrande besparingar på sådant som kräver resurser (dvs. personalen), om man nu driver verksamheten bara för att tjäna pengar. Sammantaget behöver kontrollfunktionerna bli mycket bättre än de är i dag. Trots att t ex hemtjänstföretag nu måste ha tillstånd från Ivo så är det inte tillräckligt. Företag som skor sig på skattebetalarnas bekostnad utan att göra det de ska, att stötta människor som är de allra sköraste. Att polisanmäla kan vara svårt, många gånger vill inte personalen vittna vilket gör att ingen döms för rent bedrägeri. Där behöver berörda myndigheter ha bra samverkan och samordning. Mirja Räihä (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Gunilla Svantorp (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jennie Nilsson (S) Jessica Rodén (S) Johan Andersson (S) Marianne Fundahn (S) Paula Holmqvist (S) Rose-Marie Carlsson (S) Zara Leghissa (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2018 av Paula Holmqvist m.fl. (S) Förlängd satsning på Äldreomsorgslyftet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga satsningen på Äldreomsorgslyftet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Äldreomsorgslyftet är en statlig satsning som innebär att anställda inom äldreomsorgen kan vidareutbilda sig till vårdbiträden, undersköterskor eller specialistundersköterskor på betald arbetstid. Satsningen utgörs av ett statsbidrag som Socialstyrelsen betalar ut till kommunerna och som täcker den anställdes lönekostnader för tiden den är i utbildning. Även första linjens chefer har inkluderats i satsningen 2021–2023. Äldre­omsorgslyftet har varit en viktig pusselbit i att klara kompetensförsörjningen i kommunerna. Förutom att utbilda vårdbiträden och undersköterskor kan Äldreomsorgslyftet användas för att anställda ska kunna gå en utbildning i svenska på betald arbetstid. Det är viktigt för omsorgskvaliteten och patientsäkerheten att alla ska kunna prata, läsa, skriva och förstå svenska på arbetsplatsen. Bland annat Ivo har pekat på bristande språkkunskaper som en riskfaktor i äldreomsorgen. Äldreomsorgslyftet ger en möjlighet att höja den språkliga kompetensen i äldreomsorgen. Satsningen finns inte med i budgeten efter 2023. Detta riskerar att förvärra situa­tionen när det gäller vårdens och omsorgens kompetensförsörjning och bristande språk­kunskaper. Den kraftiga ökning av antalet personer över 80 år som är att vänta de närmaste åren kommer att innebära stora rekryteringsbehov i äldreomsorgen – en verksamhet som redan är kraftigt underbemannad. Rejäla satsningar på fler yrkesutbildade inom äldre­omsorgen är nu nödvändiga. Den skyddade yrkestiteln för undersköterskor som införs från och med 1 juli 2023 kommer också innebära att efterfrågan på kompetensutveckling kommer att vara extra stor under den period då undersköterskor eventuellt behöver komplettera sina utbildningar. Den kommunala vården omfattar allt fler äldre med komplexa vård- och omsorgs­behov. Sedan 1980-talet har andelen i de äldsta åldersgrupperna ökat kraftigt. I dag skrivs patienter snabbare än tidigare ut från sjukhus och de tekniska möjligheterna att ge vård i hemmet har ökat. För att bli beviljad insatser från kommunerna har det också under senare år kommit att krävas ett allt större hjälpbehov. Dessa faktorer gör att äldre personer som får vård och omsorg från kommunerna idag har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd och oftast flera långvariga sjukdomar. Detta ställer krav på kompetens. Äldreomsorg är inget enkelt jobb. Dessutom behöver vård- och omsorgsutbildningen på komvux dimensioneras upp. För att säkra kompetensförsörjningen i äldreomsorgen måste behöriga sökande till vård- och omsorgsutbildningar beredas en plats, på en utbildning av hög kvalitet. Och för att säkerställa att de som vill delta i Äldreomsorgslyftet kan göra det behöver kommunerna öka antalet platser på vård- och omsorgsutbildningarna på komvux. Vid färre platser än sökande riskerar potentiella deltagare i Äldreomsorgslyftet att nekas plats på utbildningen med hänvisning till att de redan har ett jobb. Paula Holmqvist (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Gunilla Svantorp (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jennie Nilsson (S) Jessica Rodén (S) Johan Andersson (S) Marianne Fundahn (S) Mirja Räihä (S) Rose-Marie Carlsson (S) Zara Leghissa (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2017 av Paula Holmqvist m.fl. (S) Tillgång till statistik inom socialtjänstens område Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra tillgången till statistik inom socialtjänstens område och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tillgången till statistik på nationell nivå över hur bemanningen i äldreomsorgen ser ut är en grundläggande förutsättning för ansvarstagande för ansvariga politiker, för insyn och tillsyn, för att kunna förbättra omsorgskvaliteten och planera och klara av personalförsörj­ningen. Bland annat Coronakommissionen samt utredningen om en äldreomsorgslag (SOU 2022:41) har nyss uppmärksammat den stora bristen att det inte finns tillgänglig, tillförlitlig statistik över hur bemanningen i äldreomsorgen ser ut. Socialstyrelsen saknar i dag möjlighet att följa bemanningen av olika yrkesgrupper i socialtjänsten, eftersom det i nuläget inte finns författningsstöd att samla in uppgifter på individnivå. Detta måste åtgärdas. Socialstyrelsen har i mars 2022 redovisat möjliga sätt att förbättra tillgången till statistik om yrkesgrupper inom socialtjänsten. Det är viktigt att politiker går vidare med dessa förslag. Insyn i den faktiska personalsituationen är en förutsättning för att socialnämnden ska kunna ta ansvar för verksamheten. Insyn är en förutsättning för ett tydligt ansvars­utkrävande på såväl lokal som nationell nivå, och för detta krävs tillförlitlig personal­statistik. Paula Holmqvist (S) Caroline Helmersson Olsson (S) Gunilla Svantorp (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jennie Nilsson (S) Jessica Rodén (S) Johan Andersson (S) Marianne Fundahn (S) Mirja Räihä (S) Rose-Marie Carlsson (S) Zara Leghissa (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2016 av Paula Holmqvist m.fl. (S) Hälso- och sjukvården efter coronapandemin Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av starkare samverkan för att arbeta bort vårdskulden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att förstärka arbetet för en mer jämlik sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av bättre arbetsmiljö och stärkt kompetensförsörjning i sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk hälso- och sjukvård har generellt en hög kvalitet och är i många avseenden världsledande, och inom många områden är man drivande i utvecklingen av metoder och behandlingar. Coronapandemin har inneburit att brister som finns i sjukvården har blivit tydliga. Det gäller inte minst tillgången till sjukvård för de äldsta medborgarna. Tillgängligheten till sjukvården har också försvårats när man tvingats prioritera vård för tusentals covid­sjuka. Nu när pandemin har avtagit och sjukvården har återgått till något som liknar normalläge, måste insatser vidtas för att komma tillrätta med den vårdskuld som byggts upp. Alla operationer och behandlingar som man under pandemin har tvingats skjuta upp, har man sedan en tid tillbaka börjat beta av. Detta är och kommer att bli en av sjukvårdens viktigaste uppgifter den närmaste tiden. Samtidigt är det viktigt att se att pandemin har inneburit ett ökat tryck och större arbetsbelastning i sjukvården. Många välfärdsarbetare är fortfarande slitna efter en period med mycket hårt tryck. Belastningen hos sjukvårdspersonalen har påverkat många i både fysiskt och psykiskt hänseende. Den förra regeringen och riksdagen har skjutit till sjukvården stora resurser under pandemin, men också efteråt. Med den nya regeringens budget, så ser vi att resurserna till sjuk­vården minskar. Kommuner och regioner har ett viktigt uppdrag att hantera effekterna av den upp­skjutna vården och konsekvenserna av brister som fanns redan före pandemin. Det handlar om frågor som hur hanterar vi vårdskulden från den sjukvård som tvingats skjutas upp. Det handlar om hur vi hanterar en ökad belastning för personalen. Hur löser vi kompetensbehoven framöver? Och hur hanterar vi demografin där vi får ett ökat antal äldre över 80 år i befolkningen? Beta av vårdskulden Oavsett var i Sverige man bor ska alla få tillgång till en bra och effektiv sjukvård på kortast möjliga tid. Eftersom det råder brist på utbildad personal behöver en samordning ske för att klara att ge alla vård i tid. Vi behöver stärka och samordna arbetet med att minska köerna. Delar av hälso- och sjukvården behöver reformeras. Därför hade den S‑ledda regeringen påbörjat ett antal viktiga reformer som ex den högspecialiserade vården. Men kanske den enskilt mest värdefulla insatsen blir att fortsätta med utbyggnad av primärvården – en god och nära vård – som syftar till att stärka primärvården, höja statusen och ta en större del av bassjukvården, vilket automatiskt kommer att minska trycket på akutmottagningar och inom akutsjukvården generellt. Vilket kommer frigöra vårdplatser och annan kapacitet. Det ger snabbare och bättre omhändertagande som är speciellt viktigt för våra äldre och multisjuka. Det kommer också förhoppningsvis leda till att fler människor väljer att jobba inom denna gren. Allt detta medför förhoppnings­vis lägre tryck som frigör resurserna till att minska köer och öka tillgängligheten. Här måste såväl offentliga som privata vårdgivare mobiliseras på ett sätt som tar tillvara hela vårdens kapacitet och riktar den till att ge vård efter behov, inte via köpkraft genom privata sjukvårdsförsäkringar. De vårdgarantier som finns behöver utvecklas och bättre utgå ifrån medicinska behov. När en vårdgaranti finns på ett område ska den gälla. Sjukvårdens skyldighet gentemot patienten måste vara mycket stark. Rätten till rehabilitering bör också ingå i vårdgarantin. Rehabilitering bör införas som en del av sammanhängande vårdkedjor, till exempel inom ramen för standardiserade vårdförlopp. Staten bör även stimulera arbetet med sjukvårdens förbättringsarbeten. Varje region borde avsätta särskilda medel för personal‑, patient- och anhörigdrivna tillgänglighets­satsningar. De bästa konkreta idéerna för att förbättra och ta bort onödiga moment kommer ofta från personalen, patienterna och de anhöriga. Att stimulera ett förbättrings­arbete drivet av de som befinner sig mitt i vården är en väg till både bättre vård och kortare väntetider. Det är viktigt att regionerna i sitt arbete med att beta av vårdskulden inte detaljregleras i alla delar. Viktigast är att resurserna till sjukvården ökar och att samarbetet mellan kommuner och regioner måste utvecklas mer. Här kan statens roll bli att samordna och ta ledartröjan i arbetet för att motverka framtida kriser. Under pandemin har den digitala vården gjort stora och viktiga framsteg. Men fortfarande återstår mycket utveckling för att få hela sjukvården att arbeta digifysiskt, det vill säga ett arbetssätt där digital och fysisk vård är integrerad i den ordinarie vården. En stor ökning av äldre personer i behov av regelbundna vårdkontakter kommer att kräva en stor utbyggnad av de digitala möjligheterna inom sjukvården. De ökade vårdbehoven i framtiden kommer inte endast att kunna lösas med mer personal. Möjligheterna till digitala vårdkontakter kommer att bli avgörande för att vi ska kunna ge en god vård till hela befolkningen. Alla ska ha möjligheten att träffa sin läkare både fysiskt och digitalt. Digitala läkarkontakter måste vara en del av den ordinarie primärvården och specialist­vården. Företag som endast erbjuder nätläkartjänster ska inte ha rätt till offentlig finansiering. Coronapandemin har visat att landets beredskap avseende läkemedel och sjukvårds- och skyddsutrustning inte är tillräcklig. Tilltron till marknadens förmåga att snabbt stärka beredskapen med en just-in-time-produktion visade sig inte hålla i en kris som en global pandemi. Här bör staten tillsammans med regionerna upprätta såväl omsättningslager som beredskapslager för att se till att avgörande sjukvårdsmaterial och läkemedel finns tillhanda. Ökad jämlikhet i sjukvården Coronapandemin har, liksom andra samhällskriser, visat att vissa grupper drabbas mer vid kriser än andra. Som så ofta tidigare är det människor som är mer utsatta, som står långt från arbetsmarknaden, personer med invandrarbakgrund, ensamstående kvinnor med barn med flera, som drabbas hårdast av sjukdomarna och deras konsekvenser. Därför bör sjukvården i större utsträckning utformas så att man aktivt vidtar hälso­befrämjande åtgärder som gör att hälsoklyftorna kan minska. Till exempel bör hälso­befrämjande åtgärder riktas till medborgare i socioekonomiskt utsatta bostadsområden. Det kan handla om åtgärder som stärker både den fysiska och den psykiska hälsan. Åtgärderna kan ges i form av samtalsstöd, rökavvänjning, kostrådgivning, träning och även rådgivning för att klara sin hushållsekonomi. Pandemin har för många också inneburit en fysisk isolering till följd av restriktioner, allmän oro och minskad fysisk aktivitet. Allt detta sammantaget ökar risken för sjukdomar och sämre hälsa. Även här finns överrepresentation bland låginkomsttagare. Efter pandemin har man sett att uppföljningen av kroniska sjukdomar inte har kunnat genomföras på önskvärt sätt. Dessa brister kan också leda till ett uppdämt behov av sjukvård i olika former. Bättre arbetsmiljö och stärkt kompetensförsörjning Vi ser många gemensamma utmaningar för hälso- och sjukvården i Västsverige, men denna bild delas av hela landet. Den förra regeringen tog initiativ till rejäla satsningar på utbildningsområdet, fler platser på läkar- och sjukvårdsprogrammen har exempelvis genomförts. Även möjligheter för vårdbiträden att läsa till undersköterska på betald arbetstid. Man reglerade undersköterskeyrket för att säkra rätt kompetens i vård och omsorg för äldre. Man inrättade även Sveriges första nationella vårdkompetensråd. Men bristen på utbildad personal är stor i hela landet. Det märks inte minst i glesbygden. Här behövs därför fler långsiktiga initiativ för att säkerställa den framtida bemanningen. Vi behöver mer statlig samordning och fler utbildningsplatser i hela landet. Regioner och kommuner behöver också arbeta mer aktivt med att skapa fler karriärvägar för sjukvårds­personal, till exempel genom olika typer av utbildningsanställningar. En möjlighet vore att koppla statsbidrag till regionernas och kommunernas utbildningsuppdrag och fördela det efter storlek. Paula Holmqvist (S) Aida Birinxhiku (S) Gunilla Carlsson (S) Jessica Rodén (S) Kenneth G Forslund (S) Sofia Skönnbrink (S)

Motion till riksdagen 2022/23:2015 av Leif Nysmed m.fl. (S) Utökat skydd mot föreningsrättskränkning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyddet i medbestämmandelagen mot föreningsrättskränkning bör stärkas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Av medbestämmandelagen 8 § framgår att föreningsrätten skall lämnas okränkt. Kränkning av föreningsrätten föreligger, om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtager åtgärd till skada för någon på andra sidan för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller om någon på ena sidan vidtager åtgärd mot någon på andra sidan i syfte att förmå denne att icke utnyttja sin föreningsrätt. Sådan kränkning föreligger även om åtgärden vidtages för att åtagande mot annan skall uppfyllas. Att rätten att ingå i och verka för en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation ska lämnas okränkt torde vara självklart och djupt rotat i Sverige. De senaste åren har dock fler och fler slagit larm om att misstänkt kränkning av föreningsrätten framkommit, bl.a. vid en av Elektrikerförbundet utlyst strejk i Göteborgsområdet. Utifrån dagens tillämpning av lagstiftningen ska den som fått sin föreningsrätt kränkt göra sannolikt att föreningsrättskränkning förekommit. Kan arbetstagaren eller arbetsgivaren göra detta skiftar bevisbördan över till den andra parten att påvisa att kränkning ej skett. Det kan exempelvis vara mycket svårt att göra sannolikt att en arbetstagare blivit hindrad av sin arbetsgivare att delta i strejk eller blivit uppsagd på grund av sitt fackliga engagemang. Ofta förekommer också kränkningar genom hot i samtal, där arbetstagaren uppmanas upphöra med sin fackliga verksamhet eller lämna sitt fackförbund. Utan en tydlig åtgärd tagen mot arbetstagaren som man kan koppla till kränkningen. Detta skapar ett ojämnt maktförhållande, där den utsatta parten står i underläge mot den kränkande parten, och gör målen mycket svåra att driva. Medbestämmandelagens intention om att skydda föreningsrätten riskerar att falla bort om lagstiftningen skyddar den som utövat kränkningen. Vi ser därför ett behov av att se över skyddet för den utsatte. Leif Nysmed (S) Paula Holmqvist (S) Teresa Carvalho (S)

Motion till riksdagen 2022/23:1719 av Johan Andersson m.fl. (S) Skyddad yrkestitel för barnskötare Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utreda förutsättningarna för att införa skyddad yrkestitel för barnskötare och tillkännager detta för regeringen. Motivering Personalens utbildning är en viktig faktor för kvaliteten på förskolan. Det är oerhört viktigt att även barnskötarna som arbetar i förskolan med den sociala omsorgen och pedagogiska verksamheten har pedagogisk utbildning på gymnasial nivå. Detta för att arbete med barn är ett kvalificerat arbete som kräver kunskaper om barns olika behov, deras lärande och utveckling. Den största yrkesgruppen inom förskolan är barnskötarna och barnskötarnas yrkesroll finns likt förskollärarna beskriven i förskolans läroplan. Exempelvis står det i läroplanen för förskolan att arbetslaget, dvs. även barnskötarna, ska: ”kontinuerligt och systematiskt följa, dokumentera och analysera varje barns utveckling och lärande för att göra det möjligt att följa barns förändrade kunnande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål”. Detta är ett av många exempel på hur barnskötarna likt förskol­lärarna aktivt arbetar med att förskolans verksamhet ska leva upp till läroplanen, både avseende barnens sociala omsorg och utveckling samt lärandet och andra mål som finns beskrivna i läroplanen. Idag kan både den som har gymnasial pedagogisk utbildning som t.ex. gymnasiets barn- och fritidsprogram samt den som saknar liknande pedagogisk utbildning tituleras barnskötare. Liksom den som arbetat inom förskolans värld i decennier och tillförskaffat sig kunskaper och erfarenheter genom yrkeserfarenhet som i allra högsta grad värda att validera jämställs i titulatur med den som precis gått ut gymnasiet och studerat ett helt annat program än t.ex. barn- och fritidsprogrammet. Det behövs tydlighet och nationell enhetlighet i vad det innebär att vara ”barnskötare”, vilka kvalifikationer och kunskaper som krävs för att kunna bära den titulaturen. Därför är det viktigt att det tillsätts en utredning om att införa skyddad yrkestitel som barnskötare. Om det blir en skyddad yrkestitel för barnskötare blir det enklare att säkerställa en enhetlig kompetensnivå inom förskolan, vilket också är viktigt utifrån likvärdighetsperspektivet, att alla barn får gå i förskolor där det finns både högskoleutbildade förskollärare och barnskötare med gymnasial utbildning i pedagogiskt arbete. Johan Andersson (S) Mirja Räihä (S) Paula Holmqvist (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jessica Rodén (S) Jennie Nilsson (S) Gunilla Svantorp (S) Marianne Fundahn (S) Zara Leghissa (S)

Motion till riksdagen 2022/23:801 av Louise Thunström och Paula Holmqvist (båda S) En jämlik klimakterievård i hela landet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över förutsättningarna för att bedriva en mer jämlik och stärkt vård för klimakteriebesvär i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges klimakterievård är inte jämlik. Den är inte heller tillgänglig och den är inte tillräcklig. Klimakteriet inträffar under en tid i en kvinnas liv då kvinnor kan och vill leva sina liv fullt ut, men många begränsas av svettningar, hjärntrötthet, sömnsvårig­heter, humörsvängningar, värk, depression och en mängd andra mer eller mindre besvärande symtom. Symtom som det går att både lindra och ta bort om vården är tillgänglig och kunskapen högre. Socialstyrelsen publicerade ”Kartläggning av vård och behandling vid klimakterie­besvär” ur perspektivet jämlik vård i februari 2020. Kartläggningen visar stora skillnader i landet vad gäller andelen kvinnor som sökt hjälp men också uttag av hormonläkemedel. I Stockholms län är antalet vårdkontakter för klimakteriebesvär 7 gånger vanligare än i andra län. Vad gäller uttag av läkemedel är uttaget per 1 000 kvinnor 60 procent högre i Stockholms och Uppsala län än vad det är i Blekinge, Kronoberg och Jämtland. Vilken typ av vård och behandling som erbjuds kvinnor varierar således över landet. Det är oklart vilka insatser som ges inom primärvården och vilken kompetens som vårdpersonal har. Även kvinnors egen kunskap om klimakteriet brister. Diffusa symtom leder till onödig oro och stress. Den information kvinnor får kommer i bästa fall från väninnor, äldre släktingar eller media. Dessutom är det för många kvinnor fortfarande tabu att tala om den kvinnliga kroppen och många vittnar om att de inte vet vart de ska vända sig för att få hjälp. De markanta skillnaderna vad gäller den vård som erbjuds gäller både utifrån geografi och socioekonomi och leder till onödigt lidande och försämrad livskvalitet. Klimakteriet har symtom som i många fall påminner om utmattning. Kvinnor i medelåldern är en överrepresenterad grupp som sjukskrivs för utmattning. Det finns därför anledning att tro att många blir feldiagnostiserade och får diagnos för utmattning i stället för klimakteriet, med felaktig behandling som följd. Med hänvisning till ovanstående är det därför viktigt att se över hur vi kan stärka möjligheterna för alla de berörda vårdprofessionerna att upptäcka, informera om och behandla klimakteriebesvär jämlikt i hela landet. Louise Thunström (S) Paula Holmqvist (S)

Motion till riksdagen 2022/23:1488 av Marianne Fundahn m.fl. (S) Kvalitet i vård och omsorg genom utbyggnad av vuxenutbildningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga utbyggnad av vuxenutbildningen och tillkännager detta för regeringen. Motivering För att få en vård och omsorg av hög kvalitet så behövs det personal med rätt kompetens. Kompetensförsörjningen är en av de största utmaningarna idag inom offentlig sektor. Prognoser visar att en brist på utbildade inom vård och omsorg väntas bestå eller tillta fram till år 2035. En växande befolkning i kombination med en ökad andel äldre väntas medföra en betydande ökning av arbetskraft inom vård och omsorg. Samtidigt väntas tillgången på gymnasial vård- och omsorgsutbildade minska, vilket innebär att det blir en brist på dessa. För att kompensera för denna brist så behöver vuxenutbildningen inom området öka. Det finns ett stort intresse för utbildningen men tyvärr alldeles för få platser. Många som idag jobbar inom vård och omsorg saknar adekvat utbildning för arbetet, vilket ger minskad kvalitet och ökad belastning för de som har utbildning. Trots en vilja och önskan hos de som saknar utbildning att utbilda sig så sorteras deras ansökningar till utbildning bort med motiveringen att de har jobb. Detta är inte acceptabelt, när bristen på utbildad och kompetent personal är så stor, då måste vuxenutbildningen byggas ut för att möta behovet. Marianne Fundahn (S) Gunilla Svantorp (S) Inga-Lill Sjöblom (S) Jennie Nilsson (S) Jessica Rodén (S) Johan Andersson (S) Mirja Räihä (S) Paula Holmqvist (S) Zara Leghissa (S)