Riksflödet
Logga in
Replikerade på Staffan Eklöf ·

Helena Lindahl (C) om Särskild debatt om lantbrukets kostnadsutveckling

Helena Lindahl (C) svarade Staffan Eklöf i en replik om Särskild debatt om lantbrukets kostnadsutveckling i debatten ”Protokoll 2025/26:138 Fredagen den 12 juni” den 12 juni 2026.

Staffan EklöfSD· i sitt anförandeNu är det dags för kostnadsökningens elefant i rummet, det vill säga alla missriktade, dåligt anpassade och icke konsekvensanalyserade strategier och förordningar från EU-kommissionen. Lantbrukare ska mäta och räkna, ska…
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Nu är det dags för kostnadsökningens elefant i rummet, det vill säga alla missriktade, dåligt anpassade och icke konsekvensanalyserade strategier och förordningar från EU-kommissionen.

Lantbrukare ska mäta och räkna, ska registrera och rapportera, måste återväta torvjord, får inte ta ned skog, får inte använda växtskyddsmedel, måste göra det ena och får inte göra det andra.

Staterna måste skapa incitament och straffsanktioner för allt mellan himmel och jord, vilket drabbar lantbrukaren i form av regelkrångel, stödavdrag och straff.

Tidöregeringen har ändå varit historiskt framgångsrik med att stoppa, hålla tillbaka och mildra tokiga förslag. Äntligen vet EU-kommissionen och andra medlemsstater att Sverige kan säga nej. Vi har stoppat skogsövervakningen och stoppat restaureringsförordningen, även om den återuppstod genom att Österrikes miljöminister tubbades att rösta ja och därmed gå emot sin egen regering. Restaureringsförordningen är därmed troligen den EU-förordning som har minst demokratisk legitimitet.

Vi har mildrat avskogningsförordningen och andra bestämmelser. Vi har skapat nationell flexibilitet för stödregler och andra bestämmelser.

Saken är den att politiska beslut och intentioner från tidigare år ligger kvar. Det är mycket svårt att riva upp sådant som rosenkindade politiker har hyllat innan någon konsekvensanalys har gjorts, även när deras kinder senare har bleknat när konsekvensanalysen väl har gjorts eller eländet ska implementeras. Då inser de vad de har gjort.

Mitt tips till dig som ser på den här debatten är därför: Välj realistiska politiker som för din talan i Bryssel. Det är det enskilt viktigaste för svenskt lantbruk.

Fru talman! Jag vill passa på att ställa samma fråga till Sverigedemokraterna som jag tidigare gjorde till statsrådet Kullgren.

En del i att öka lantbrukets lönsamhet och motståndskraft är att minska kostnaderna för viltskador. En stor del av kostnaderna kommer i dag från att Sverige har en extremt stor vildsvinsstam. Det innebär kostnader för lantbruket och stora kostnader i form av skador för Sveriges villaägare.

Våra grannländer har som jämförelse kanske ett par tusen vildsvin, medan Sverige har ungefär 300 000 – och de fortsätter att sprida sig runt om i Sverige.

Instämmer Sverigedemokraterna i Socialdemokraternas mål att kraftigt minska den svenska vildsvinsstammen?

Fru talman! Jag tackar Åsa Westlund för frågan.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att öka vildsvinsavskjutningen, och vi har lyckats så att stammarna har minskat. Nu har de ökat igen, och stammarna är nu för stora för att det ska vara optimalt.

Det svåra är att vildsvinet samtidigt är en resurs och ett problem. Det andra kruxet är att förhållandet mellan resurs och problem ser olika ut i olika delar av landet. Lösningen är att man ska komma överens i varje bygd om hur man ska göra. Markägare och jägare måste komma överens, och det gör man ofta. Men när det inte fungerar har vi konkreta förslag för hur man ska tvingas att sätta sig ned och komma överens.

Fru talman! Jag tror att väldigt få håller med om att den stora vildsvinsstam som Sverige har är en viktig resurs. De flesta är nog riktigt förbannade över vilka skador som vildsvinen orsakar för Sveriges bönder men också för Sveriges villaägare. Många känner också en ganska stor rädsla när de möter dem ute på kvällskvisten.

En resurs blir det först om man verkligen använder det som en resurs. Finns det några konkreta planer hos Sverigedemokraterna på att stötta kommuner och andra för att det ska efterfrågas mer vildsvinskött framöver så att det blir en resurs?

Jag ställer min förra fråga igen: Delar Sverigedemokraterna Socialdemokraternas uppfattning om att vi kraftigt måste minska den svenska vildsvinsstammen? Eller är det en viktig resurs så som ledamoten från Sverigedemokraterna sa i talarstolen?

Fru talman! Skillnaden är att vi försöker se helheten. Man måste se helheten. Att man inte gör det är nog de rödgrönas akilleshäl.

Beträffande kommunernas inköp finns det initiativ i många kommuner att köpa in mer viltkött, och mer sådant kommer säkert. Men det är en kommunal angelägenhet i första hand – och naturligtvis en regional för de inköp som regionerna gör.

Vi har inga planer på att detaljstyra kommunernas inköp på det viset. Det får de lösa själva, i enlighet med det kommunala självstyret.

Fru talman! Centerpartiet har nästan tjatat ihjäl sig om en viss fråga: att öka konkurrenskraften för svenska bönder. En möjlighet som vi har föreslagit är en snabbutredning för att se över de statliga pålagorna – skatter och avgifter – i hela livsmedelskedjan, inte minst i primärproduktionen. Men varje gång vi har fört detta på tal har vi blivit nedröstade.

Vi föreslog ett utskottsinitiativ i skatteutskottet, och då var det bara, hör och häpna, Miljöpartiet som stöttade det – ingen annan. Därefter har det varit likadant.

Jag kan inte förstå varför det skulle göra så ont att sänka statliga skatter och kostnader för våra bönder. Jag undrar varför Sverigedemokraterna inte stöttar ett sådant initiativ.

Fru talman! Jag tackar Helena Lindahl för frågan och för engagemanget för konkurrenskraften i svenskt lantbruk. Det ser jag som ett äkta engagemang, och det är ett engagemang som vi delar. Frågan är relevant.

Vi har på flera håll redan sänkt skatter och avgifter, så vi är redan på väg i detta. Men det behöver absolut inte räcka. Vi vill fortsätta.

I Tidöavtalet fick vi igenom en sak på jordbrukets område, nämligen en utredning om ökad konkurrenskraft för bibehållen djurvälfärd. Den har gått i mål och resulterat i vissa saker. Men vi säger inte nej till något framtida initiativ, om det bara har rätt profil och inte i detaljer innebär att det på något sätt är negativt.

Fru talman! Jag tror inte, om jag ska vara ärlig, att det alls finns så mycket dåligt med att sänka statliga skatter och pålagor för någon, särskilt inte för våra bönder. Att dessutom göra en utredning om det och vad det skulle kunna göra för böndernas plånböcker skulle jag se som någonting positivt. Det är ingenting som är negativt, och man behöver inte vara rädd för det.

Därför har jag och mina partikamrater blivit så förvånade över att stödet inte har kommit från partier som normalt sett tycker att jordbruket är viktigt och att bönderna är nödvändiga för Sverige.

För att stärka deras konkurrenskraft är det ett måste att staten drar undan sina fingrar från böndernas plånböcker. Jag kan inte förstå varför denna smygsocialism att behålla statens pålagor ska vara så viktig. Jag tycker inte att den här frågan egentligen borde vara så svår att svara på.

Fru talman! Nej, minskade skatter och pålagor är angeläget. Ibland talas det om styrmedel, det vill säga man vill styra med ekonomin och göra vissa saker dyrare och vissa billigare. Det tror jag är en farlig väg att gå. Mycket sådant föreslås av andra partier.

Jag tror att ökade frihetsgrader är det allra viktigaste, och det skulle man kunna få om man tar bort skatter och pålagor. Dessutom kan man inte hålla på för mycket med klimatstyrningar och andra styrningar av pengarna.

Med detta sagt är vi generellt positiva till detta, men vi vill se en bra profil på en sådan utredning. Den måste tackla alla de problem som jag nämnde, inte bara vissa av dem. Vi kommer att titta på varje initiativ specifikt och avgöra vad vi tycker.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.