Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19 som avhandlar yrkanden från allmänna motionstiden. Det handlar främst om förslag på hållbara fiskbestånd, åtgärder för att värna svensk fiskerinäring, kontroll och sanktioner men också om till exempel fritidsfiske och fisketurism.
Utskottet föreslår avslag på samtliga motioner. Vi i oppositionen håller inte med. Vi socialdemokrater har en rad reservationer. Vi står bakom dem alla, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 23. Vi vill värna den blå näringen.
Med över 100 000 sjöar, tiotusentals mil strömmande vattendrag och en kust som sträcker sig över 200 mil har vi i Sverige en enorm potential för både fiskenäring och vattenbruk. Det finns stora möjligheter för fritidsfiske och fisketurism. Samtidigt står vi inför allvarliga hot om överfiske och övergödning, som riskerar att slå ut flera fiskbestånd. Det krävs åtgärder både på kort och på lång sikt.
Vi vill värna det småskaliga, kustnära fisket, och vi vill – inte minst ur ett beredskapsperspektiv – se ett ökat fiske för humankonsumtion, men vi ser med stor oro på hur situationen utvecklas. För att det småskaliga, kustnära fisket ska funka krävs en fungerande infrastruktur. Det behöver även finnas en marknad för fångsten. Det är bara att inse att den förda politiken gynnat det storskaliga fisket och att det småskaliga fisket gång på annan hamnat i kläm.
Som det är nu går det mesta av Östersjösillen till fiskmjölsfabriker i Danmark. Marknaden gynnar det storskaliga fisket, som kan skeppa stora mängder direkt till fabrikerna. Det var inget ont menat utan en marknadsmässig konsekvens av politiskt fattade beslut.
När vi behandlar fiskbestånden i Östersjön som om de vore ett och samma skrämmer varningarna om halter av dioxin och PCB sannerligen bort konsumenter. Eftersom fiskmjölsfabrikerna investerat i teknik för rening av dioxiner finns en marknadslogik i att Östersjöns sill säljs till fiskmjöl. Med relativt låg förtjänst krävs stora mängder, vilket driver fram storskaligt fiske som tränger undan det småskaliga och tycks leda till överfiske. Kanske borde vi i stället förhålla oss till att Östersjöns sillbestånd ser olika ut och överväga mer regionaliserad förvaltning, söka landa mer av Östersjöns fisk lokalt och regionalt och öka förädlingsgraden lokalt med mera fisk ut till humankost.
Vi vill vända utvecklingen och engagera oss i att bygga ut infrastrukturen med hamnar och beredningsindustri. För att det ska vara möjligt behöver det finnas en efterfrågan. Folk måste vilja äta fisk. Det är en svår balansakt att hantera rent retoriskt. Vi har å ena sidan problem med överfiske. Å andra sidan behöver vi ha efterfrågan för att det småskaliga fisket ska kunna räddas.
Fru talman! Det är Socialdemokraternas mening att trålgränsen bör flyttas ut till förmån för det småskaliga, kustnära fisket. Just nu pågår ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt hos Havs- och vattenmyndigheten som i korthet innebär utflyttning av trålgränsen längs med kusten hela vägen från Bottenhavet ned till Ölands norra udde. Projektet initierades för att främja det småskaliga fisket. Men myndigheten valde att inte göra några undantag för småskaligt fiske. Det blir nu i stället ytterligare ett exempel på hur politiska beslut, i alla fall på kort sikt, gynnat det storskaliga. Regeringen behöver agera för att hitta alternativa förtjänster för det småskaliga, kustnära fisket för att ge deras verksamhet en rimlig chans att övervintra detta projekt.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill pausa det storskaliga fisket i Östersjön. Även om det påvisas en återväxt i lekbiomassa, förbättrad kondition hos fisken och ett ökat bidrag från de yngre årsklasserna påtalar den vetenskapliga rådgivningen också osäkerheter kring delbestånd och en onaturligt låg andel storväxta individer. Utifrån ett ekosystembaserat tänk påtalas att sillens storlek spelar roll i det stora hela.
Jag har fått förklarat för mig att det är först när sillen når en storlek på över 18 centimeter som den äter spigg. Att beståndet är så smått skulle kunna vara en förklaring till den kraftiga ökningen av spigg, som i sin tur kan vara en delförklaring till minskningen av abborre och gädda, vars rom och yngel äts av spiggen. Sillens ringa storlek tros vara ett tecken på tidigare överfiske från det storskaliga fisket.
Jag inser att det för de berörda kan låta som om jag beskyller dem som ibland i debatten kallas industritrålare. Det gör jag inte. Fiskekvoterna är politiskt beslutade. Ansvaret är vårt som samhälle, precis som vi nu bär ansvar för vad som ska ske i framtiden.
Fru talman! Jag har i drygt ett halvår haft förmånen att jobba med dessa frågor i miljö- och jordbruksutskottet. Det är inte lätt att navigera. Det handlar om komplexa lagstiftningar, regleringar på många nivåer, mängder av aktörer, massor av känslor, ett oändligt antal olika verklighetsbeskrivningar, starka åsikter och tunga målkonflikter.
En sak har slagit mig. Det tycks som om inte minst vi inom politiken har talat mer om de berörda och om varandra än vi pratat med varandra. Nu när vi över partigränserna tycks vara alltmer överens hoppas jag att vi framgent kan agera lite mer jordnära och resonabelt och att vi tillsammans kan rädda Östersjösillen undan kollaps.
I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).
