Björn Petersson (S) svarade Joanna Lewerentz i en replik om Fiskeripolitik i debatten ”Protokoll 2024/25:120 Onsdagen den 21 maj” den 21 maj 2025.
Joanna LewerentzM· i en replikJag tackar så mycket för svaret och ser fram emot dessa påhejningar. De lyste med sin frånvaro i höstas. Den enskilt största faktorn bakom de pressade fiskbestånden i Östersjön är kvotsättningen på EU-nivå. Många här i…Fru talman! I dag debatterar vi miljö- och jordbruksutskottets betänkande 19 som avhandlar yrkanden från allmänna motionstiden. Det handlar främst om förslag på hållbara fiskbestånd, åtgärder för att värna svensk fiskerinäring, kontroll och sanktioner men också om till exempel fritidsfiske och fisketurism.
Utskottet föreslår avslag på samtliga motioner. Vi i oppositionen håller inte med. Vi socialdemokrater har en rad reservationer. Vi står bakom dem alla, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 23. Vi vill värna den blå näringen.
Med över 100 000 sjöar, tiotusentals mil strömmande vattendrag och en kust som sträcker sig över 200 mil har vi i Sverige en enorm potential för både fiskenäring och vattenbruk. Det finns stora möjligheter för fritidsfiske och fisketurism. Samtidigt står vi inför allvarliga hot om överfiske och övergödning, som riskerar att slå ut flera fiskbestånd. Det krävs åtgärder både på kort och på lång sikt.
Vi vill värna det småskaliga, kustnära fisket, och vi vill – inte minst ur ett beredskapsperspektiv – se ett ökat fiske för humankonsumtion, men vi ser med stor oro på hur situationen utvecklas. För att det småskaliga, kustnära fisket ska funka krävs en fungerande infrastruktur. Det behöver även finnas en marknad för fångsten. Det är bara att inse att den förda politiken gynnat det storskaliga fisket och att det småskaliga fisket gång på annan hamnat i kläm.
Som det är nu går det mesta av Östersjösillen till fiskmjölsfabriker i Danmark. Marknaden gynnar det storskaliga fisket, som kan skeppa stora mängder direkt till fabrikerna. Det var inget ont menat utan en marknadsmässig konsekvens av politiskt fattade beslut.
När vi behandlar fiskbestånden i Östersjön som om de vore ett och samma skrämmer varningarna om halter av dioxin och PCB sannerligen bort konsumenter. Eftersom fiskmjölsfabrikerna investerat i teknik för rening av dioxiner finns en marknadslogik i att Östersjöns sill säljs till fiskmjöl. Med relativt låg förtjänst krävs stora mängder, vilket driver fram storskaligt fiske som tränger undan det småskaliga och tycks leda till överfiske. Kanske borde vi i stället förhålla oss till att Östersjöns sillbestånd ser olika ut och överväga mer regionaliserad förvaltning, söka landa mer av Östersjöns fisk lokalt och regionalt och öka förädlingsgraden lokalt med mera fisk ut till humankost.
Vi vill vända utvecklingen och engagera oss i att bygga ut infrastrukturen med hamnar och beredningsindustri. För att det ska vara möjligt behöver det finnas en efterfrågan. Folk måste vilja äta fisk. Det är en svår balansakt att hantera rent retoriskt. Vi har å ena sidan problem med överfiske. Å andra sidan behöver vi ha efterfrågan för att det småskaliga fisket ska kunna räddas.
Fru talman! Det är Socialdemokraternas mening att trålgränsen bör flyttas ut till förmån för det småskaliga, kustnära fisket. Just nu pågår ett tidsbegränsat vetenskapligt projekt hos Havs- och vattenmyndigheten som i korthet innebär utflyttning av trålgränsen längs med kusten hela vägen från Bottenhavet ned till Ölands norra udde. Projektet initierades för att främja det småskaliga fisket. Men myndigheten valde att inte göra några undantag för småskaligt fiske. Det blir nu i stället ytterligare ett exempel på hur politiska beslut, i alla fall på kort sikt, gynnat det storskaliga. Regeringen behöver agera för att hitta alternativa förtjänster för det småskaliga, kustnära fisket för att ge deras verksamhet en rimlig chans att övervintra detta projekt.
Fru talman! Vi socialdemokrater vill pausa det storskaliga fisket i Östersjön. Även om det påvisas en återväxt i lekbiomassa, förbättrad kondition hos fisken och ett ökat bidrag från de yngre årsklasserna påtalar den vetenskapliga rådgivningen också osäkerheter kring delbestånd och en onaturligt låg andel storväxta individer. Utifrån ett ekosystembaserat tänk påtalas att sillens storlek spelar roll i det stora hela.
Jag har fått förklarat för mig att det är först när sillen når en storlek på över 18 centimeter som den äter spigg. Att beståndet är så smått skulle kunna vara en förklaring till den kraftiga ökningen av spigg, som i sin tur kan vara en delförklaring till minskningen av abborre och gädda, vars rom och yngel äts av spiggen. Sillens ringa storlek tros vara ett tecken på tidigare överfiske från det storskaliga fisket.
Jag inser att det för de berörda kan låta som om jag beskyller dem som ibland i debatten kallas industritrålare. Det gör jag inte. Fiskekvoterna är politiskt beslutade. Ansvaret är vårt som samhälle, precis som vi nu bär ansvar för vad som ska ske i framtiden.
Fru talman! Jag har i drygt ett halvår haft förmånen att jobba med dessa frågor i miljö- och jordbruksutskottet. Det är inte lätt att navigera. Det handlar om komplexa lagstiftningar, regleringar på många nivåer, mängder av aktörer, massor av känslor, ett oändligt antal olika verklighetsbeskrivningar, starka åsikter och tunga målkonflikter.
En sak har slagit mig. Det tycks som om inte minst vi inom politiken har talat mer om de berörda och om varandra än vi pratat med varandra. Nu när vi över partigränserna tycks vara alltmer överens hoppas jag att vi framgent kan agera lite mer jordnära och resonabelt och att vi tillsammans kan rädda Östersjösillen undan kollaps.
I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Malin Larsson (båda S).
Fru talman! Sill och strömming är inte bara fisk. De är fundamentet för hela Östersjöns ekosystem. Torskens kollaps och laxens dramatiska nedgång i älvar som till exempel Torneälven och Råneälven är konsekvenser som vi nu tvingas att hantera. Det kräver politiskt ledarskap och inte symbolpolitik.
Men vad gör Socialdemokraterna? De ropar ganska högt om fiskestopp och att trålgränsen måste flyttas, gärna med internationella överenskommelser, som de vet är svåra att få igenom. Gott så. Jag ropar också högt om utflyttade trålgränser. Vi är överens där.
Men när Sverige och Finland nu äntligen har lyckats enas om ett begränsat ansvarstagande för laxfisket i Torneälven sätter Socialdemokraterna käppar i hjulet. I stället för att backa upp ett långsiktigt hållbart beslut ifrågasätter till exempel S-ledamoten Ida Karkiainen överenskommelsen i riksdagen. Det tycker jag är hyckleri.
Socialdemokraterna visar gång på gång att de säger en sak i riksdagen och gör något helt annat när det börjar kosta politiska poäng i hemkommunen. Det påminner lite om vindkraftsdebatten: gärna vindkraft men inte här. Det är dubbelmoral.
Min fråga till ledamoten Petersson är ganska tydlig: Är Socialdemokraterna beredda att ta ansvar också när det är svårt, eller är det er partilinje att säga det som låter bra i debatten och springa när det bränner till?
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten Lewerentz för frågan om Socialdemokraterna är beredda att ta ansvar. På den frågan svarar jag ja.
Jag kommer från en liten kommun som heter Torsås och ligger i Sveriges sydöstra hörn. Apropå den jämförelse ledamoten gjorde med vindkraften kan jag berätta att i Torsås, där Socialdemokraterna och Moderaterna styr tillsammans, har vi ett överskott på elproduktion. Det gäller både vindkraft och solkraft. Vi i Torsås tar ansvar, när det behövs, för elproduktionen och för fisket.
I Torsås är vi djupt engagerade i skarvfrågan, som ledamoten till min stora glädje tog upp i sitt huvudanförande. Socialdemokrater och moderater är helt överens om den negativa påverkan som skarvens utbredning har i Kalmarsund. Över 70 000 skarvar plockar upp över 35 ton fisk om dagen. Fisket i övrigt är i det närmaste obefintligt på grund av det.
Jag ser fram emot att få se prov på det politiska ledarskap som ledamoten påkallar och ska heja på regeringen när den tar sig an frågan om ett hållbart fiske.
Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret och ser fram emot dessa påhejningar. De lyste med sin frånvaro i höstas.
Den enskilt största faktorn bakom de pressade fiskbestånden i Östersjön är kvotsättningen på EU-nivå. Många här i kammaren har nog sett Uppdrag gransknings dokumentär Fisken vi ärvde. Där slår man fast det som många av oss redan vet: Systemet är trasigt, och det är politikens fel, oavsett vilken sida man står på.
I dokumentären lyfter man upp hur kvotförhandlingarna går till bakom stängda dörrar. Flera tidigare ministrar som har varit ansvariga för frågorna intervjuas. Tre av dem är socialdemokrater. De medger öppet att det handlar mer om politiskt spel än om faktabaserade beslut. Röstar man nej åker man ut ur rummet, säger en av dem.
Det är så här Socialdemokraternas fiskepolitik ser ut. Trots att den nuvarande regeringen för första gången har lyckats få ned kvoterna till den lägsta nivån som satts sedan systemet infördes skriker Socialdemokraterna om svek och att Sverige borde ha röstat nej. Det är inte bara oärligt, det är också vilseledande.
Socialdemokraterna har i åratal medverkat till överfiske, och när vi nu försöker vända utvecklingen duckar de sitt ansvar och spelar opposition. Det är som att Socialdemokraterna har glömt vem som satt vid rodret under större delen av den tid då Östersjöns fiskbestånd kördes i botten.
När ska Socialdemokraterna sluta låtsas som att de inte bär ett tungt ansvar för dagens kris? Vilket magiskt alternativt förhandlingssätt, som ska ske utanför förhandlingsrummet, förespråkar de egentligen?
Fru talman! Ledamoten frågar när vi socialdemokrater ska ta ansvar. Jag tycker att vi gör det. Jag tycker att jag i den här debatten har varit tydlig med att vi bär ansvar.
Den havererade fiskepolitik som ledamoten ger uttryck för har funnits under lång tid. Båda våra partier bär ansvar för detta, vill jag påstå.
Ledamoten talade om kvotförhandlingarna och gav en redogörelse för det tv-program där mina partivänner sa att om man röstar nej åker man ut ur rummet. Kanske är det en förklaring till att landsbygdsministern inte röstade nej, vilket han enligt EU-nämnden var ålagd att göra. Han hade fått ett medskick härifrån riksdagen att säga nej, men det gjorde han inte. Kanske berodde det på risken att åka ut ur rummet, vad vet jag.
Med lite mer mod från oss båda kanske vi kan hjälpas åt och rädda sillbeståndet innan det kollapsar.
Jo, jag ska heja på regeringen i dess ansträngningar för ett hållbart fiske. Men jag kommer att ta mig friheten att inte bara leka opposition utan faktiskt också vara det lite grann.