John Widegren

Herr talman! Först vill jag bara klargöra – vi har ju åhörare i lokalen – att vi har en moderatledd regering och ingenting annat.

Ledamoten stångar sig varm för kosläppen och talar om vikten av betande kor och så vidare i vårt svenska landskap. Ja, absolut, det är jätteviktigt.

Det är dock så att mjölkkorna mest betar på åkerbeten runt våra svenska mjölkgårdar. Det stora problemet vi står inför just nu gäller mängden naturbetesmarker, som är för liten. De djur som betar på svenska naturbetesmarker är för det mesta köttrasdjur och får. Vi har en del mjölkraskvigor som betar även på naturbetesmarker, men de betesmarkerna är i regel för magra för att det ska kunna bli fullgoda mjölkkor av dessa kvigor i ett senare läge. Då behöver vi tillskottsutfodra, och det ska vi helst inte göra på våra naturbetesmarker.

Det var en väldigt detaljerad ingång.

Jag undrar egentligen, herr talman, hur Socialdemokraterna vill att vi ska öka mängden betesdjur. Just nu ser vi att korna har minskat i tiotusental under de senaste åren, och de är de huvudsakliga djuren som ska beta på naturbetesmarker.

Jag talade i mitt anförande förut också om hur antalet får har minskat – i mångt och mycket i de områden där vi har en kraftig rovdjursstam. Hur vill Socialdemokraterna att vi ska öka antalet betesdjur till våra naturbetesmarker?

Herr talman! Nej, vi vill inte bara se de stora jordbruken, men den politik som har bedrivits i 30–40 år har ju lett till de här stora jordbruken. Som jag sa i mitt anförande klarar en ensamföretagare inte av att hantera all den administrativa börda som åläggs honom och att hålla reda på 600–700 regler varje dag. Han ska också hinna med att mjölka sina 60 kor och se till att de får foder och vatten och har det bra. Han hinner inte det. Han kan inte ha en egen administratör, men de stora jordbruksföretagarna kan många gånger ha någon som kan lägga mer tid på den administrativa delen.

Det är dit vi har tryckt dem. Miljöpartiet var med och tryckte dem dit under den förra mandatperioden och mandatperioden dessförinnan. Vi har gjort det svårare att vara bonde i Sverige.

Det är i grunden inte särskilt svårt för en bonde att ta hand om sina djur på ett bra sätt; det är vi världsbäst på i Sverige. Men bönderna är kanske inte särskilt bra på pappersarbete. Vi tar bort värdefull tid i produktionen för bönderna när de ska ägna sig åt saker som många gånger är viktiga men som väldigt många gånger är absurda. Jag är praktisk jordbrukare, och jag lovar er att en hel del av de krav som man ska leva upp till och rapportera utifrån är absurda. Vilka problem ska de lösa? Den frågan ställer vi oss alldeles för sällan i den här kammaren.

Jag håller inte alls med om att vi inte har bönderna i åtanke. Det är ju för dem vi gör dessa utredningar och skapar förbättrade konkurrensförutsättningar, till exempel genom sänkt bränsleskatt. Om vi ger svenska bönder möjlighet att producera mer kommer Sverige att fortsätta att vara det bästa landet när det gäller miljö och klimat. Vi ska göra ett jobb, absolut, men ta inte bort konkurrensförutsättningarna, minska inte lönsamheten och gör det inte svårare att vara bonde! Nu slutar de nämligen, en efter en.

Låt mig också önska herr talmannen, presidiet och alla andra en skön sommar, för detta är min sista debatt för våren.

(Applåder)

Herr talman! Det verkar som att ledamoten inte hörde hela mitt anförande. Hon ägnar sig åt cherry-picking.

Jag sa inte – och jag menade framför allt inte – att det bara är de med lönsamhet som kan göra klimatanpassning. Jag säger att de som har hög lönsamhet i dag är de som har gjort mest satsningar på miljö och klimat. Det beror på att de har möjlighet att göra det. Det kostar pengar att göra detta i inledande skeden, även om dessa pengar kan komma tillbaka senare tack vare produktionsökning och så vidare, till exempel med vattendammar.

Vad gör vi? Det finns ju i dag ett stöd att söka för att bygga bevattningsdammar. En del tycker att stödet är lite för litet. Det finns även stöd att söka för förbättrad dränering. De delarna finns; det finns pengar till detta.

Det här är ju delar av klimatanpassningen. Den behöver såklart fortsätta, och det är väl här vi inte riktigt är på samma planhalva. Den här regeringen har tillsatt ett antal utredningar som nu också har tagits tillbaka, till exempel konkurrensutredningen. Där finns ett antal förslag på sådant som branschen vill se att vi genomför, men jag undrar om vi kommer att våga genomföra dem. Kommer vi att våga göra de saker som branschen vill att vi ska göra? Jag är inte säker på att det kommer att bestämmas i den här kammaren.

Vi har den utredning som Magnus Oscarsson har levererat i dag, som handlar om just myndighetsarbete. Även detta är delar som ska stärka produktionen.

Herr talman! Jag och mina kollegor hade tidigare i dag ett möte med ett antal olika branschorganisationer. Det som de hela tiden återkommer till är lönsamhet, regler och administration. Det är grunden. Det är de absolut jobbigaste anledningarna till att svenskt jordbruk inte utvecklas åt rätt håll. Det är där vi behöver lägga kraften.

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för det vidare resonemanget.

Vi är inte riktigt på samma planhalva när vi pratar här; det är det jag känner gång på gång. Man gör mer och mer klimatsmarta satsningar i svenskt jordbruk, men allting hänger på hög produktion och lönsamhet.

Vad gäller Klimatpolitiska rådets åsikter i jordbruksdebatten fanns det delar som jag inte alls tyckte rimmade. Jag är helt på det klara med att det inte är Klimatpolitiska rådet som kommer att stärka svensk livsmedelsproduktion och lyfta svenskt jordbruk. De behöver få spelregler härifrån, och de behöver få möjlighet att generationsskifta – det är frågor vi behöver ta tag i. De behöver ha ett lågt skattetryck som är jämförbart med skattetrycket i länder som Sverige ska konkurrera med. De behöver ha en stark äganderätt. De skulle behöva ha delar som jag nämnde tidigare, till exempel för fler betande djur, som vi behöver bidra med. De behöver ha myndigheter som jobbar främjande och produktionshöjande och som har med detta i sitt uppdrag. Samma sak gäller vår svenska jordbruksforskning.

Någonstans för 30 år sedan tappade jordbruksforskningen tankarna på att vi ska ha produktionshöjande forskning. Då började allting handla om hållbarhet i jordbruket. Vi har ju ett hållbart jordbruk. Vi ska bli ännu bättre, men vi har glömt bort att vi behöver öka produktionen. Det spelar ingen roll att vi sitter här inne eller på Regeringskansliet och antar strategier om ökad produktion och bla bla bla om vi inte ger dem verktygen till det hela. Det är ju det vi debatterar här i dag – jordbrukspolitiken och vilka verktyg vi behöver ge till svenskt jordbruk för att höja produktionen.

Jag säger det igen: Varje dag slår en lantbrukare en spik i dörren och slutar i Sverige. Det har vi inte råd med. Om vi inte vänder den trenden kvittar det vilken livsmedelsstrategi vi har.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågan. Till att börja med ska jag yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det tycker jag är på sin plats.

Problemet är att Socialdemokraterna tycker att det saknas delar kopplade till miljö och klimat, utsläpp, omställning och så vidare i livsmedelsstrategin. Det är delar som ändå finns där. Men Socialdemokraterna pratar inte om att vi misslyckades fullständigt med den strategi som kom 2017, där det primära målet var att höja produktionen. Lantbrukarna har ända sedan dess bett om konkreta verktyg för att öka livsmedelsproduktionen. Det vill man inte tala om från Socialdemokraternas sida.

Socialdemokraterna vill tala om att det nu saknas åtgärder för att förbättra världens redan mest klimatsmarta lantbruk. Svensk nötköttsproduktion har jämfört med världssnittet till exempel 70 procent lägre utsläpp av klimatgas. Det är klart att vi ska bli ännu bättre. Men mål nummer ett är att få svenska lantbrukare att tro att vi faktiskt kan öka produktionen i landet. Där är vi inte just nu. Vi håller fortfarande på att minska livsmedelsproduktionen.

Vi behöver ha konkreta saker, som lägre skatter.

Vi behöver titta på om vi behöver återinföra ett ekostöd, till exempel, för att få mer betesmarker betade och samtidigt bevara den biologiska mångfalden.

Det måste krävas färre myndighetskontakter. Kommissionen tittar på ett förslag där man ska ha en myndighetskontakt om året. Det är jätteintressant. Det är precis dit vi ska. Myndigheter ska inte hitta på egna saker att kontrollera hos företag. Det händer också just nu. Det finns ingen säkerhet angående vilken myndighet som ska komma och vad som ska kontrolleras. Det handlar om rättssäkerhet.

Det är de stora delarna – inte huruvida vi ställer om jordbruket. Ökar vi produktionen och stärker lönsamheten är lantbruket med och ställer om. Jag lovar er!

(Applåder)

Fru talman! Vänner! Nu är vi här och debatterar traktorer igen!

Nu är det återigen dags för jordbrukspolitisk debatt, som vi brukar ha inför sommaren varje år. Det är en viktig debatt. Många saker som kommer att sägas här i dag har sagts förut – jag lovar er. Vi är flera som kommer att säga sådant som vi har sagt förut. Men inte desto mindre är det viktiga frågor.

Fru talman! Vi har ett läge i världen som är väldigt allvarsamt. Det vet vi alla. Vi har bekymmer med livsmedlens rörlighet både ut från och in till krigshärjade områden. Det här är ett stort problem. Samtidigt fortsätter vi i Sverige tyvärr att minska vår livsmedelsproduktion, något som har pågått under lång tid, samtidigt som regering efter regering har sagt att vi behöver stärka det svenska jordbruket och öka livsmedelsproduktionen. Men vi står tyvärr och stampar och till och med minskar produktionen inom många delar av jordbruket.

Det här är bekymmersamt, och därför är jag väldigt glad över att tillhöra ett regeringsunderlag som på allvar har tagit tag i frågorna den här mandatperioden. Det här är dock trender som kommer att bli mycket svåra att vända. Vi ser hur antalet dikor och får minskar, och vi ser att svensk mjölkproduktion står och stampar – delar av svensk animalieproduktion, världens bästa animalieproduktion, som lever under världens kanske strängaste miljö- och djurskyddsregler.

För många har det tyvärr gått för långt, och man väljer att slå en spik i dörren och lägga ned sin produktion. Tyvärr är det allt som oftast just nu fårproducenterna som väljer att lägga ned produktionen. Det beror dels på vikande lönsamhet, dels på vår gamla omdebatterade rovdjurspolitik som fortfarande är ett stort hinder.

Även om vi som land har verktyg för att freda oss mot vargen i form av licensjakt, skyddsjakt och § 28 måste vi göra det ännu enklare för fårproducenterna. Det måste bli enklare med skyddsjakten. Vi har infört förenklingar den här mandatperioden, men vi måste också öppna upp § 28 så att det blir lättare att skydda de egna djuren mot rovdjur.

Fru talman! Vi är som sagt ett regeringsunderlag med en regering där landsbygdsministern många gånger den här mandatperioden har sagt att han vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Ett antal utredningar har tillsatts, dels en om konkurrenskraft, dels en kring myndighetsarbete och regelförenklingar som har letts av min eminente kollega Magnus Oscarsson. Jag tror att den överlämnades i dag klockan 11.

Det här är viktiga utredningar som kan göra skillnad, men det är också viktigt att vi nu tar nästa steg och verkligen gör denna skillnad. Vi har så många gånger sagt att vi ska minska regelkrånglet och göra det enklare att vara livsmedelsproducerande lantbrukare. Men det händer inte. Samtidigt träffar man organisationer som dem jag träffade i dag på förmiddagen, och de huvudsakliga frågor som de lyfter är lönsamheten och regelkrånglet.

Vi har små jordbruk i Sverige. Vi må tycka att vi har stora elefanter som producerar livsmedel i Sverige, men vi har förhållandevis små lantbruk, många gånger enmansföretag som inte fixar all den administration och allt det regelkrångel som vi belägger dem med samtidigt som de ska hinna med att producera livsmedel till den svenska försörjningen. Det funkar inte!

Jag undrar vilka problem som ska lösas med alla dessa regler som sätts upp dels här från kammaren, dels från våra myndigheters sida. Vad är det som de livsmedelsproducerande bönderna gör så dåligt att vi måste byråkratisera ihjäl dem med regelkrångel, kostnader, myndighetskontroller och så vidare? Det är en svensk sjukdom att bete sig på det viset mot svenska bönder, och det måste vi komma ifrån. Jag hoppas återigen att vi med Magnus Oscarssons utredning i dag har tagit de första stegen för att titta på hur vi kan snäva åt antalet myndigheter som gör kontroller och så vidare, för det måste bli enklare att vara bonde i Sverige.

Vi går snart in i en ny CAP-period som ska starta 2028. Det finns ett antal saker som vi behöver göra enklare i den CAP-perioden. Framför allt måste vi se till att det finns en flexibilitet mellan medlemsländerna. Vi kan ta exemplet med växtföljdskraven. De kraven kan vara jätteviktiga i länder där man har problem med monotona växtföljder och där man sänker mullhalten på sina jordar. Men vi har inga problem med monotona växtföljder i Sverige. Framför allt höjer vi mullhalten på de svenska åkerjordarna, vilket innebär att vi ökar bördigheten utan att EU behöver lägga sig i och krångla till det.

Det måste finnas en flexibilitet och en ökad tro på lantbrukarna inför nästa CAP-period. Det är ytterligare en del i att vi behöver höja tron på våra producenter – inte sänka den genom att lägga på dem mera bördor med regelkrångel, byråkrati och myndigheter.

Fru talman! Vi pratar mycket om hållbarhet i Sverige. Det är väldigt viktigt. Den behöver vara långsiktig. Den ska vara social, och den ska vara ekonomisk. Men vi har ett hållbart jordbruk i Sverige. Det vi behöver göra är att se till att bibehålla detta och öka produktionen.

Till en del har vi under den här mandatperioden stärkt konkurrenskraften genom att svenska lantbrukare i dag har låga bränsleutgifter. Det är en viktig och stor del. Regeringen talar också på ett helt nytt sätt om stärkt äganderätt och långsiktighet. Det är viktiga delar.

Svenska bönder bedriver hållbar verksamhet och behöver anpassa sig till ett förändrat klimat i framtiden. Det gör man bäst genom stärkt lönsamhet. Vi ser redan i dag att de lantbrukare som vidtar mest åtgärder för att klimatanpassa sig är de som har högst lönsamhet. Vi kommer återigen tillbaka till att lönsamheten i primärproduktionen behöver stärkas.

Vilka klimatanpassningar pratar vi om som behöver göras? För det första behöver vi bibehålla en hög skördenivå i Sverige. Det gör man genom att hitta gödselmedel som helst ska vara producerade i Sverige. En stor skörd är en garanti för en hög kolinbindning.

Vi behöver också hantera vattnet på ett bättre sätt i framtiden. Vi måste skapa bättre möjligheter till bevattning på gårdsnivå. Vi måste fortsatt ha stöd för täckdikning för att kunna hålla bra liv och bördighet i åkerjordarna.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att Sverige är ett ganska litet jordbruksland. Vi har små gårdar och framför allt inte särskilt mycket odlingsmark. I Sverige finns det ungefär en miljon hektar åkermark som det går att producera spannmål på i dag på ett bra sätt. Det är ganska lite. Det är som de största jordbruken i till exempel Ukraina eller Ryssland. Det är vår totala spannmålsareal i Sverige.

Vi är ganska små, och därför är det viktigt med en politik som går hand i hand med jordbruket och som faktiskt tänker leverera av livsmedelsstrategin uppsatta mål, för nu är det dags att höja produktionen. Nu är det dags att stärka Sveriges beredskap när det gäller livsmedel och att öka vår livsmedelsexport. Vi har möjligheten, och vi kan göra det. Men vi måste ha en politik som jobbar för det och inte mot det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson, Magnus Resare och Helena Storckenfeldt (alla M) samt Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Jag vet inte om pengarna kommer att komma; jag ska inte föregripa höstens budgetdiskussioner. Men jag vet att Moderaterna i sina budgetar under åren i opposition prioriterade skötseln av redan skyddad natur och ville ha mer medel till det. Det har i alla fall varit en moderat ingång i diskussionerna, så mycket kan jag säga.

Jag tror fortfarande att en enskild som inte begränsas av för mycket förbudslagstiftning tycker om att skapa och även sköta höga naturvärden. Men förbud, pålagor, kontroller och så vidare stryper glädjen att bedriva verksamhet på landsbygden. Det är ett faktum. Frågar man vilken landsbygdsföretagare som helst blir svaret att det är detta som är jobbigt. Vi kan prata rovdjurspolitik, skattetryck och så vidare, men mycket handlar om att inte få göra det man har tänkt sig med det man äger och brukar, kanske över generationer. Jag tror att det är den stora stoppklossen i detta.

Jag är inte lika orolig som Emma Nohrén och Miljöpartiet för att detta kommer att bli en katastrof för naturen. Det målas ju upp som en katastroflagstiftning. Nej, att ta bort förbudet och göra detta möjligt kommer att gynna hela landsbygden.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan.

Det får inte ändras men måste bevaras. Det får inte rivas men måste skötas. Det får inte byggas, men landskapet ska hållas öppet. Med vilken hand, och med vilka pengar? Detta har enskilda gjort i alla tider. Med sina pengar, sitt arbete och sin svett har de skapat de naturvärden som samhället har så stor nytta av i dag. Samtidigt har vi ett antal lagstiftningar som ska begränsa markägares möjlighet att fortsätta att bedriva sin verksamhet och skapa sig ett liv utifrån vad de äger och har.

Vi skulle inte ha haft så höga naturvärden i Sverige i dag om vi inte hade haft strävsamma självägande bönder. Så är det. Jag ser nästan aldrig stadsmänniskor skapa naturvärden, utan det är markägare som åstadkommer dem. Det är också markägare som har ansvaret för att de finns kvar, och det fungerar för det mesta väldigt bra. Nej, man får inte göra vad man vill med sin mark, men grundregeln ska inte vara förbud. Grundregeln måste vara att den enskilde får bruka och verka på sin mark.

Väldigt höga naturvärden kan beläggas med formella skydd, och då ska ersättning utgå. Här är vi helt överens. Men det målas upp en bild av att denna typ av frihetsreform blir domedagen för naturen och den biologiska mångfalden. Men så blir det inte, tvärtom. Markägare på landsbygden får i stället glädje i sina liv, vilket gör att de vill fortsätta att utveckla höga naturvärden där de bor och verkar.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för jätteintressanta frågor.

När det gäller de delar där man redan har gått längre står det tydligt i propositionen att de ska fortsätta att gälla och inte rivas upp av den nya lagstiftningen. Det är otroligt viktigt, för denna klokskap ska bestå.

När det handlar om att ge kommunerna mer makt finns det delvis med, och jag har förhoppningar om att det ska bli ännu tydligare i den nya utredningen. Jag har kanske inte bara uttryckt kärlek för hur länsstyrelserna fungerar på många håll, och det här är en fråga där jag tycker att det inte fungerar särskilt bra. Jag tycker att länsstyrelserna ska ha så lite makt över strandskyddsreglerna som möjligt, för det är kommunerna som känner sina områden bäst och är måna om utvecklingen inom kommunen. Att ge mer av strandskyddsfrågorna till kommunerna bör vara en viktig del i den utredning som förhoppningsvis snart sjösätts och startar upp.

Fru talman! Om Centerns – och Miljöpartiets – dåligt förhandlade förslag hade vunnit den här kammarens gillande 2022 hade vi haft bland annat de begränsningar som jag pratade om tidigare. Jag är inte säker på att kammaren skulle ha rivit upp lagstiftningen, utan då hade man i stället fått bli halvnöjd. Nu är vi mer än nöjda med det som röstas igenom i dag, även om det tog lite längre tid.

En anledning till att det tog lite längre tid är att man inväntade utredningen om areella näringar, och att den skulle hinna vara ute på remiss, för att kunna knyta ihop den med detta. Jag kan vara den första att skriva under på att det tar för lång tid. Jag tycker dock att det mesta av den bra lagstiftningen i de här husen tar för lång tid; jag är ju i grunden företagare.

Icke desto mindre är det nu på plats. Det genomförs, och vi har som sagt format en majoritet för det här. Jag tror att Centern, som jag håller med i väldigt många landsbygdsfrågor, skulle göra klokt i att börja förhandla de här frågorna med Moderaterna igen. Jag tror att man skulle få mer resultat då än vad man kanske får med dem som man har försökt att förhandla det här med under de senaste åren. Det är bara ett litet tips.

Fru talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågan.

Jag är inte jätteorolig för att vi kommer att få stora problem med allemansrätten på grund av det här strandskyddsförslaget. För Moderaterna är allemansrätten viktig. Det är viktigt med en allemansrätt som fungerar på ett bra sätt och som inte missbrukas, för när den missbrukas sker det på någon annans egendom. Det finns ganska många exempel på hur allemansrätten missbrukas, men det är en annan debatt.

För Moderaterna är allemansrätten alltså viktig. Ledamoten ställde en fråga om huruvida den är mer eller mindre viktig. Om den enskilde vill bygga sitt drömboende på marken han äger bredvid en sjö kanske allemansrätten blir inskränkt på tomten vid den sjön. Det tycker jag är helt rimligt. Det tycker Moderaterna är rimligt.

I grunden handlar ju strandskyddet om förbud och inskränkningar. Ingången borde egentligen vara att det är tillåtet att använda sin mark. Sedan får man, precis som det här lagförslaget säger, peka ut vissa områden om de faktiskt behöver vara belagda med strandskydd eller strandhänsyn. Det naturliga borde dock vara att det i grunden är tillåtet.

Vi har haft den senaste strandskyddslagen på plats sedan 1975. Jag har väldigt sällan hört någon stå i den här kammaren och prata om att det borde betalas ut intrångsersättning för att någon är belagd med strandskydd. Många partier här inne är väldigt noga med det när det gäller andra frågor, till exempel skydd av skog – då ska det finnas pengar hos myndigheten för att betala enskilda när det görs inskränkningar. Men när det gäller strandskyddet har vi aldrig betalat ut pengar. Det känns som att vi aldrig ens har diskuterat huruvida det är en inskränkning som borde generera en peng till markägaren.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågan.

Varför blev det inte mer än så här, undrar en företrädare för partiet som har regerat det här landet under den allra största delen av den tid jag kan minnas.

Vi gör det ju nu. Vi gör det här. Vi har sett till att forma en majoritet i den här kammaren för att göra dessa förändringar. Man såg inte till att forma en majoritet för det förslag man lade på bordet 2022; det var tydligen inte tillräckligt bra. Här har vi format ett förslag som är bra och som vi formar en majoritet för.

Vi tycker inte om förslaget om att de sista 25 meterna fortsatt ska vara skyddade. Moderaterna tycker också att allemansrätten är jätteviktig, men den är inte viktigare än personen som äger remsan i fråga och som eventuellt vill bebygga den och ha sin strandtomt. Det får komma först. Vi kommer att ha otroligt mycket natur kvar i Sverige. Hela Sverige är ju ett rekreationsområde, brukar jag säga, som kommer att vara tillgängligt för det allmänna, med höga naturvärden och så vidare.

Ledamoten Järrebring talade i början av sitt inlägg om att Moderaterna mest står upp för den enskilde medan Socialdemokraterna tänker på samhällsutvecklingen. Men vem ska stå för samhällsutvecklingen i de här områdena? Det är ju företagarna och de människor som äger och verkar på landsbygden. Det är ju de som kommer att stå för samhällsutvecklingen. Då är det väl också rimligt att det är de som får förbättrade villkor för att bedriva sin verksamhet på landsbygden?

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar Lättnader i strandskyddet – ett första steg. Det här blir bra.

Kära vänner i Sveriges riksdag! Strandskyddet i den form det har i dag har varit hämmande. Det har varit en stor inskränkning i det privata, enskilda brukandet och ägandet.

Jag har en god vän hemma i det bördiga Östergötland. Han äger lite mark med en sjö på. Vid sjön fanns det en liten sommarstuga, och min gode vän ville bygga om sommarstugan till ett åretruntboende. Han ville dessutom flytta den tio meter längre ifrån sjön, då den låg väldigt nära. I fyra år fick han slåss mot olika myndigheter för att få lov att bygga sitt boende vid den sjö och på den mark som han äger. Anledningen till att han inte fick bygga ut sommarstugan var att det inkräktade på allmänhetens intresse. Han skulle alltså bygga sitt boende vid en sjö på mark som han äger.

Fru talman! Ett annat exempel är en granne, en barnfamilj, vars hus ligger ungefär 80 meter från en mindre bäck. De flyttade in, bildade familj – de fick barn – och behövde bygga ut sitt hus. De fick också kriga i flera års tid på grund av strandskydd.

Det här har ju inte fungerat. Det här innebär inskränkningar i det enskilda på ett sätt som vi aldrig kan acceptera. Från moderat sida är det en segerns dag när vi röstar igenom det här. Det är nämligen precis så det ska vara: Vi ska tro på den enskilde och på landsbygdens ägande och brukande. Vad som än sägs i den här debatten är det första steget i att underlätta strandskyddet kopplat till landsbygden. Det här är ett landsbygdsförslag.

Jag vet att vi har olika ideologier i den här kammaren. Alla gillar inte frihet, det mänskliga, enskilt ägande och så vidare. Individens frihet och äganderätten är grunden till en blomstrande demokrati, men då måste vi också tillåta detta. Vi måste låta människor fatta sina egna beslut, göra sina egna misstag och stå för det de har gjort. Det gör vi genom att ge dem mer frihet – genom att ta bort strandskyddet.

Vi i Tidösamarbetet levererar nu det som så många har pratat om under lång tid men som man inte har lyckats forma majoriteter i den här kammaren för att genomföra. Det levererar vi nu. Tidöpartierna levererar detta.

Ända sedan 1975 har vi pratat om att införa lättnader i strandskyddet, och det är det som görs nu. Då säger någon: ”Vi kommer att bebygga alldeles för mycket natur!” Nej, vi kommer inte att bebygga alldeles för mycket natur. Vi har kommuner i det här landet som har lika många sjöar som invånare. Jag har inte siffran i huvudet i dag, men det finns så många meter strandskyddad remsa i Sverige att alla strandskyddade remsor i Sverige inte skulle bebyggas även om alla invånare byggde strandnära.

Det här är en lagstiftning som har slagit mycket snett – en lagstiftning som vi nu förändrar så att vi ger landsbygden möjlighet att utvecklas och de gröna näringarna möjlighet att inte ta hänsyn till strandskydd så fort de vill bedriva någon form av utveckling.

Vad är då skillnaden jämfört med det förslag som röstades ned för tre år sedan? Den kanske största skillnaden, fru talman, är att 25-metersremsan närmast vattnet nu försvinner. Nu tar vi bort strandskyddet ända ned till vattnet, för så länge det strandskyddet finns är det en inskränkning. Det är den största skillnaden.

Det låter ofta i debatten här som att vi nu kommer att förstöra alla naturvärden, som att det kommer att bli katastrof och som att domedagen är nära. Alla hus kommer att rinna ned i vattendragen på grund av klimatförändringar, säger man. Nej, det kommer inte att bli så – och framför allt inte när det gäller havet, för det här förslaget handlar inte ens om havet.

I Lantbrukets affärstidning, ATL, skrevs det för några veckor sedan en krönika av en lantbrukare. Hon heter Elisabeth Hidén och är mjölkproducent i Västergötland. Jag tycker att hon sätter fingret på någonting oerhört viktigt, och jag tänker faktiskt läsa ett avsnitt ur krönikan, fru talman.

Den visar nämligen otroligt tydligt det problem vi faktiskt har på den svenska landsbygd som vi under så lång tid har försökt reglera ihjäl på olika sätt. Vi har försökt inskränka och dra ned på människors möjlighet att ha framåtanda – en tro på och ett driv för att komma framåt och utveckla landsbygden. Om det nu finns människor som vill bosätta sig på landsbygden och vill ha de attraktiva tomterna ska vi inte ha en hel massa lagstiftning som försvårar för dem.

Elisabeth avslutar sin krönika så här: ”Det får inte ändras men måste bevaras. Det får inte rivas men måste skötas. Det får inte byggas men landskapet ska hållas öppet. Med vilken hand? Och med vilka pengar? Det är lätt att prata om kulturarv, öppna landskap och ekologisk mångfald – men någon måste också jobba ihop det där arvet och skapa värdet. Någon måste ta risken, investera, sköta markerna, röja diket, hålla efter stengärdsgården. Vem i dagens generation ska bygga stenmurar för framtiden?”

Hon sätter fingret på precis de problem som landsbygden har i dag. De problemen vill vi i Tidösamarbetet förändra. Vi vill göra situationen bättre, och det här är ett första steg. I dag eller i morgon kommer vi att tillsammans trycka på knappen för ett första steg gällande strandskyddet, fru talman.

Sedan ser vi fram emot att tillsammans ta också nästa steg. Moderaterna vill nämligen mycket mer när det kommer till strandskyddet, för det behöver förändras i grunden. Men nu tar vi det första steget, som är kopplat till landsbygden.

(Applåder)

I detta anförande instämde Helena Storckenfeldt, Oskar Svärd och Viktor Wärnick (alla M) samt Staffan Eklöf (SD) och Elin Nilsson (L).

Herr ålderspresident! Det låter många gånger som om Miljöpartiet tror att det offentliga är bättre än enskilda skogsägare på att sköta om skogen.

Jag är fullt medveten om att det finns många kvinnliga skogsägare. Jag är väldigt glad för det. Min fru är en av dem – en väldigt förståndig och klok skogsägare som värnar om äganderätten och höga naturvärden, precis som jag själv. Sådana är de vanliga skogsägarna i Sverige. Det är så man gör.

Vi behöver inte ta bort lagar och regler, men vi behöver inte göra det ännu svårare. Vi gör det ju gång på gång bara svårare. Svenska skogsägare har visat att de klarar att leva upp till detta.

Vi kan träta om skyddad natur eller mark tagen i produktion och så vidare. Men vi behöver inte göra något som försämrar för Sverige när vi redan är ett föregångsland.

I mitt förra inlägg svarade jag inte på detta med LULUCF. Jag tycker att det är en väldigt intressant diskussion. Jag tror – jag skulle kanske snarare säga att jag förstår – att LULUCF kommer att behöva göras om, för länderna kommer inte att nå upp till sina LULUCF-åtaganden. Det finns ingen anledning för EU att ha denna typ av åtaganden om det inte går att nå upp till dem. Att nå upp till de nya beräkningarna som kom före jul vore faktiskt direkt kontraproduktivt för Sverige. Det är bättre att hålla Sveriges produktion igång.

Sedan kan man absolut ha kolkrediter och så vidare för dem som vill det. Men låt produktionen vara igång, så att vi får substitutionseffekter och så vidare. Jag tror att procentsatserna när det gäller LULUCF kommer att behöva göras om för enskilda länder för att de ska gå att nå.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag börjar med frågan om de 30 procenten skyddad natur. Det är oerhört viktigt, tycker jag, i de här forumen att man skiljer på tvingande lagstiftning och sådant som är strategier och så vidare. Miljömålsberedningen visade i sin slutprodukt att vi nästan nådde upp till de 30 procenten med de olika förslag som lades fram där. Vad gäller det strikt skyddade på 10 procent är vi i princip hemma redan.

Då kommer vi tillbaka till den ständiga frågan, som vi ofta träter om i den här kammaren: Vad ska räknas och vad ska inte räknas? Från Moderaternas sida hade jag gärna fått med några procent till med saker som jag anser att vi har skyddat men som inte räknas med. Då hade vi varit uppe över de här 30 procenten. Sverige har alltså gjort sin läxa, och det visade ju Miljömålsberedningens arbete. Vi har gjort det som krävs.

Vi har dessutom gjort det med sådant som jag tycker att det är värt att faktiskt kalla skydd av natur. Många länder runt om i Europa har valt att rapportera till exempel landskapsskydd som skyddad natur, och de kommer upp högt i procent. Det kan vara natur där man bedriver både jordbruk och skogsbruk. Vi kan ta Tyskland som exempel. Jag tror att de fortfarande ligger någonstans runt 2 procent strikt skyddad natur. De ska upp till 10 procent. Även här är Sverige ett föregångsland.

Jag säger det igen: Vi behöver inte sälja ut oss själva. Vi behöver inte lägga oss ned och vika oss fullständigt för alla andra. Vi går nämligen före i mångt och mycket. Jag vet att det finns partier här inne som inte tycker att vi går före och är ett föregångsland. Men vi i Sverige har med vår förståndiga skogsförvaltning visat att vi klarar att bedriva hög produktion samtidigt som vi har hög biologisk mångfald i skogen.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Fåglarna är kanske inte med så tydligt som jag hade velat. Men jag är övertygad om att fåglarna kommer att vara med i slutresultatet. I kopplingen till fridlysningsbestämmelser och så vidare spelar det ju ingen roll om det handlar om fåglar eller någonting annat.

Jag har inte så mycket mer svar att ge om just artskyddsfrågorna, för vi har inte fått fram resultatet ännu. Jag ber helt enkelt att få återkomma om artskyddet. Men jag är som sagt högst medveten om artskyddsfrågornas vikt, och jag kan garantera att Moderaterna kommer att sälja sig väldigt dyrt här. Det är stora och viktiga frågor både om att kunna bedriva skogsbruk och om ersättningsfrågan gentemot enskilda skogsägare.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Artskyddet är verkligen en viktig fråga som behöver hanteras. Det var också en viktig fråga under hela Socialdemokraternas regeringsperiod, men då hanterade man den inte. Det slutade med att Skogsstyrelsen antog vad man då kallade en nyordning i svensk skog. Man lyfte verkligen upp de problem som fanns och som politiken tyvärr egentligen hade blundat för under många år. Moderaterna fick tillsammans med Centerpartiet igenom ett antal tillkännagivanden kopplade till artskyddet. Det handlade bland annat om ersättningsfrågan och utredningsfrågan gällande artskydd, som belastar enskilda skogsägare. Sedan genomfördes ett mindre uppdrag under förra regeringen. Därefter har frågan hamnat på den här regeringen, precis som ledamoten säger.

Ja, bokstavsutredningen skulle ha varit klar till nyår. Nu har jag i alla fall förstått att det närmar sig, och den kanske är klar i veckorna som kommer. Sedan kommer den att hamna på Regeringskansliet för beredning, som det heter. Jag är inte särskilt informerad än om hur läget är, men jag kan lova att Moderaterna ser detta som en av de absolut viktigaste skogsfrågorna. Innan det blir någon form av skarpt förslag kommer vi att bevaka att det här landar på ett för svenska skogsägare fördelaktigt sätt. Jag tror precis som ledamoten att det här är en av de stora snackisarna. Men det är också ett av de stora problemen i dag för enskilda skogsägare.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet MJU12 Skogspolitik.

Man kan tycka att vi ofta står här och pratar skog, men i skogen händer det inte så mycket. Den växer sakta, även om den i det bördiga Östergötland kanske växer lite fortare. Men det händer ändå väldigt mycket mellan gångerna vi står här och pratar skog. Är det inte i Sverige och den svenska politiken så är det i EU och EU-politiken. De senaste åren har vi också fått lära oss att det händer saker som inte är lika bra, vilket också diskuterades i den föregående debatten om det fasansfulla krig som pågår i vår närhet.

Detta har gjort att människor i det stora hela har fått upp ögonen för beredskap och beredskapstänkandet, och den svenska skogen är också en del av en beredskap. Skogen är någonting som har gjort och gör Sverige starkt. Skogen kan ersätta råvaror som vi kanske ibland får hämta från andra ställen på jorden. Därför är den svenska skogen så viktig för Sverige, och därför är det viktigt att vi får behålla vår svenska skogsproduktion.

Det är ju inte alltid självklart att vi ska ha produktion i den svenska skogen. På senare år har vi sett hur EU i form av förslag på förslag mer och mer vill lägga sig i hur vi brukar vår skog i Sverige. Under den förra mandatperioden vill jag minnas att det var åtta olika lagstiftningsakter på EU-nivå som på ett eller annat sätt påverkar den svenska skogen och skogsbruket.

Vi må säga, som vi moderater gör, att den svenska skogen är en svensk kompetens och inte något som avgörs på EU-nivå. Men skogen är även en större fråga, så ibland måste man ändå visa förståelse för att olika miljö och klimatförslag på EU-nivå kan påverka det svenska skogsbruket. Då är det inte desto mindre viktigt, herr ålderspresident, att våra statsråd och även våra parlamentariker på EU-nivå visar och försöker att förklara hur det faktiskt ser ut med den svenska skogen och skogsbruket och att man vågar säga ifrån när det kommer förslag på EU-nivå som går käpprätt åt ett annat håll, som vi tycker.

Skogspolitik

Därför är jag väldigt glad över att regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren i främsta ledet när det kommer till skogsfrågor på ett helt annat sätt har markerat mot dåliga EU-förslag. Det känns väldigt tryggt att vi nu har en minister som står upp för den svenska skogen och det svenska skogsbruket.

På nationell nivå har vi också börjat lägga om skogspolitiken. Jag skulle säga att det främsta tecknet på denna omläggning är den skogsutredning som tillsatts och som leds av Göran Örlander, professor i skogsskötsel. Det är en oerhört klok person som har lämnat ett delbetänkande från den här skogsutredningen. Det kom lagom till jul, och där fanns ett antal förslag som är till för att stärka äganderätten, minska regelkrånglet och göra det lättare för svenska skogsägare att fortsatt bedriva ett hållbart och klokt skogsbruk.

Herr ålderspresident! Den politik som vi i början av 90-talet bestämde oss för här i kammaren har varit en framgång för Sverige. Sedan vi införde frihet under ansvar och avreglerade skogsbruket och därmed gav enskilda skogsägare större makt att bestämma över sitt eget skogsbruk har det varit en framgångssaga. Vi har höjt produktionen i den svenska skogen och förbättrat många av de biologiska värdena i den svenska skogen. Svensk skog är en framgångsfaktor, och det är något som hela världen ser.

Något annat som regeringen har gjort och som är otroligt viktigt är att vi inte längre säljer ut oss själva. Vi har haft en tendens att bedriva någon form av självskadebeteende ifråga om den svenska skogen, men i och med att den svenska regeringen har bestämt att vi numera rapporterar till EU:s art- och habitatdirektiv med referensåret 1995 i stället för en förindustriell nivå har vi landat på samma nivå som övriga EU-länder. Vi jämför oss på ett liknande sätt i stället för att ge bort våra tillgångar och, rent ut sagt, våra möjligheter som nation att bedriva någonting framgångsrikt. Förändringen av referensperiod är därför jätteviktig.

Herr ålderspresident! Från Moderaternas sida har det under en längre tid handlat om att vi tror på skogsägaren. Det offentliga behöver inte gå in och styra. Vi tror att skogsägaren tar tillräckligt kloka beslut och behandlar sin skog på klokast möjliga sätt. Han levererar råvara, han levererar naturupplevelser, han levererar arbetstillfällen och han levererar biologisk mångfald, och det här gör han årets alla dagar. Den svenska skogsägaren är unik, därför att han har klarat att göra det här.

Från Moderaternas sida tycker vi därför inte att andelen skog som ska tas ur produktion ska öka. Där vi hittar höga naturvärden ska vi såklart fortsatt kunna belägga skogen med någon form av skydd. Vi behöver inte öka den procentandel skog som är tagen ur produktion, eftersom vi kan hitta bättre sätt att hantera de miljövärden som vi har skyddat och i form av en förbättrad skötsel ta hand om dem på ett bättre sätt.

Herr ålderspresident! För vissa är äganderätten bara ett juridiskt begrepp som de ganska ofta slänger sig med här i kammaren. Men för dem som äger och förvaltar skog är äganderätten någonting mycket större. Det är en inneboende känsla och ett arv som kanske har gått över generationer.

Jag är själv skogsägare i sjunde generationen på vår gård därhemma. För mig är det jätteviktigt att jag ska kunna lämna över någonting till nästa generation som är lika fantastiskt som det jag själv har fått ärva och ta hand om under min tid som brukare. Jag vill lämna över en skogsfastighet som har höga naturvärden och som levererar produktion år efter år. Det gör jag med stolthet och i tron att nästa generation ska göra det lika bra. Att vi brukar skogen över generationer är vad som har lett till framgångar och byggt Sverige som skogsnation.

Nu har vi dock kommit dit att en del faktiskt är rädda för att få för höga naturvärden på sin skogsfastighet, för då får man inte längre bestämma själv. Det har blivit en kultur i Sverige att det offentliga går in och ska bestämma när en enskild skogsägare har lyckats bygga upp höga naturvärden.

Detta vill vi moderater komma ifrån. Vi vill ha en skogspolitik och en fungerande skogssektor, där skogsägaren vågar höja naturvärdena, ha många arter och samtidigt bedriva ett bra produktionsskogsbruk. Dit kommer vi genom en stärkt äganderätt, som inte bara är en juridisk term, och genom att vara tydliga i våra regleringsbrev till myndigheterna.

Vi ska se till att alla politiska beslut i den här kammaren leder till en fortsatt stark äganderätt, där skogsägaren äger rätten att ta hand om och bruka sin egen skog. Det är först då och endast då som den här framgångssagan kan fortsätta för kommande generationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

Fru talman! Jag tackar för ytterligare en fråga.

Det första, korta svaret är: Behåll den här regeringen! Nästa svar är precis som de saker som jag föredrog. Det som nu pågår på EU-nivå kommer att reflekteras. När Sverige väljer att rapportera in ett nytt referensmål ger det oss ytterligare verktyg. Vi har fram till nu inte haft de här verktygen när Naturvårdsverket har tagit hänsyn, gjort sina tilldelningar och gett länsstyrelserna möjlighet att besluta om licensjakt på varg.

Jag har goda och stora förhoppningar om att vi kommer att se någonting helt annat inför licensjakten i januari 2026. Har vi inte lyckats leverera då får ledamoten komma tillbaka en gång till och fråga: Vad pysslar ni med? Då tar vi den debatten då.

(Applåder)

Fru talman! Anders Karlsson frågar: Är ledamoten nöjd? Nej, det är klart att ledamoten inte är nöjd! Men jag ser att vi gör mycket just nu som pekar på att vi går åt rätt håll.

Det är ingen hemlighet att jag redan i dag hade velat se en mycket lägre vargstam i Sverige. Det har jag i den här kammaren varit ganska tydlig med under lång tid. Men jag vet också att detta är något som tar väldigt lång tid. Och om vi tycker att det tar lång tid i Sverige ska vi veta att det tar ännu längre tid på EU-nivå. Att vi har fått de hjulen att börja rulla nu är otroligt värdefullt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det har varit olika händelser runt om i Europa som har lett till att Europa nu på ett helt annat sätt tycker att detta är en viktig fråga. Man har insett att om man släpper vargen längre kommer man att få mer problem. Det är ju detta som sker just nu. Vi får ökade problem med livsmedelsproduktionen. EU börjar inse allvaret, mycket tack vare vår landsbygdsminister och även tidigare landsbygdsministrar som har markerat om detta – det sitter någon här i salen som jag vet var nere och markerade i de här frågorna på EU-nivå. Det betyder mycket att vi faktiskt visar intresse och förklarar varför det inte fungerar för Sverige.

Är jag nöjd? Nej, jag är inte nöjd. Det är jag inte förrän vi har börjat minska vargstammen. För Moderaternas del har det varit en fråga under en längre tid: att vi vill minska vargstammen.