Riksflödet
Logga in
Talade i kammaren ·

John Widegren (M) om Skogspolitik

John Widegren (M) höll ett anförande om Skogspolitik i debatten ”Protokoll 2024/25:87 Torsdagen den 20 mars” den 20 mars 2025.

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet MJU12 Skogspolitik.

Man kan tycka att vi ofta står här och pratar skog, men i skogen händer det inte så mycket. Den växer sakta, även om den i det bördiga Östergötland kanske växer lite fortare. Men det händer ändå väldigt mycket mellan gångerna vi står här och pratar skog. Är det inte i Sverige och den svenska politiken så är det i EU och EU-politiken. De senaste åren har vi också fått lära oss att det händer saker som inte är lika bra, vilket också diskuterades i den föregående debatten om det fasansfulla krig som pågår i vår närhet.

Detta har gjort att människor i det stora hela har fått upp ögonen för beredskap och beredskapstänkandet, och den svenska skogen är också en del av en beredskap. Skogen är någonting som har gjort och gör Sverige starkt. Skogen kan ersätta råvaror som vi kanske ibland får hämta från andra ställen på jorden. Därför är den svenska skogen så viktig för Sverige, och därför är det viktigt att vi får behålla vår svenska skogsproduktion.

Det är ju inte alltid självklart att vi ska ha produktion i den svenska skogen. På senare år har vi sett hur EU i form av förslag på förslag mer och mer vill lägga sig i hur vi brukar vår skog i Sverige. Under den förra mandatperioden vill jag minnas att det var åtta olika lagstiftningsakter på EU-nivå som på ett eller annat sätt påverkar den svenska skogen och skogsbruket.

Vi må säga, som vi moderater gör, att den svenska skogen är en svensk kompetens och inte något som avgörs på EU-nivå. Men skogen är även en större fråga, så ibland måste man ändå visa förståelse för att olika miljö och klimatförslag på EU-nivå kan påverka det svenska skogsbruket. Då är det inte desto mindre viktigt, herr ålderspresident, att våra statsråd och även våra parlamentariker på EU-nivå visar och försöker att förklara hur det faktiskt ser ut med den svenska skogen och skogsbruket och att man vågar säga ifrån när det kommer förslag på EU-nivå som går käpprätt åt ett annat håll, som vi tycker.

Skogspolitik

Därför är jag väldigt glad över att regeringen med landsbygdsminister Peter Kullgren i främsta ledet när det kommer till skogsfrågor på ett helt annat sätt har markerat mot dåliga EU-förslag. Det känns väldigt tryggt att vi nu har en minister som står upp för den svenska skogen och det svenska skogsbruket.

På nationell nivå har vi också börjat lägga om skogspolitiken. Jag skulle säga att det främsta tecknet på denna omläggning är den skogsutredning som tillsatts och som leds av Göran Örlander, professor i skogsskötsel. Det är en oerhört klok person som har lämnat ett delbetänkande från den här skogsutredningen. Det kom lagom till jul, och där fanns ett antal förslag som är till för att stärka äganderätten, minska regelkrånglet och göra det lättare för svenska skogsägare att fortsatt bedriva ett hållbart och klokt skogsbruk.

Herr ålderspresident! Den politik som vi i början av 90-talet bestämde oss för här i kammaren har varit en framgång för Sverige. Sedan vi införde frihet under ansvar och avreglerade skogsbruket och därmed gav enskilda skogsägare större makt att bestämma över sitt eget skogsbruk har det varit en framgångssaga. Vi har höjt produktionen i den svenska skogen och förbättrat många av de biologiska värdena i den svenska skogen. Svensk skog är en framgångsfaktor, och det är något som hela världen ser.

Något annat som regeringen har gjort och som är otroligt viktigt är att vi inte längre säljer ut oss själva. Vi har haft en tendens att bedriva någon form av självskadebeteende ifråga om den svenska skogen, men i och med att den svenska regeringen har bestämt att vi numera rapporterar till EU:s art- och habitatdirektiv med referensåret 1995 i stället för en förindustriell nivå har vi landat på samma nivå som övriga EU-länder. Vi jämför oss på ett liknande sätt i stället för att ge bort våra tillgångar och, rent ut sagt, våra möjligheter som nation att bedriva någonting framgångsrikt. Förändringen av referensperiod är därför jätteviktig.

Herr ålderspresident! Från Moderaternas sida har det under en längre tid handlat om att vi tror på skogsägaren. Det offentliga behöver inte gå in och styra. Vi tror att skogsägaren tar tillräckligt kloka beslut och behandlar sin skog på klokast möjliga sätt. Han levererar råvara, han levererar naturupplevelser, han levererar arbetstillfällen och han levererar biologisk mångfald, och det här gör han årets alla dagar. Den svenska skogsägaren är unik, därför att han har klarat att göra det här.

Från Moderaternas sida tycker vi därför inte att andelen skog som ska tas ur produktion ska öka. Där vi hittar höga naturvärden ska vi såklart fortsatt kunna belägga skogen med någon form av skydd. Vi behöver inte öka den procentandel skog som är tagen ur produktion, eftersom vi kan hitta bättre sätt att hantera de miljövärden som vi har skyddat och i form av en förbättrad skötsel ta hand om dem på ett bättre sätt.

Herr ålderspresident! För vissa är äganderätten bara ett juridiskt begrepp som de ganska ofta slänger sig med här i kammaren. Men för dem som äger och förvaltar skog är äganderätten någonting mycket större. Det är en inneboende känsla och ett arv som kanske har gått över generationer.

Jag är själv skogsägare i sjunde generationen på vår gård därhemma. För mig är det jätteviktigt att jag ska kunna lämna över någonting till nästa generation som är lika fantastiskt som det jag själv har fått ärva och ta hand om under min tid som brukare. Jag vill lämna över en skogsfastighet som har höga naturvärden och som levererar produktion år efter år. Det gör jag med stolthet och i tron att nästa generation ska göra det lika bra. Att vi brukar skogen över generationer är vad som har lett till framgångar och byggt Sverige som skogsnation.

Nu har vi dock kommit dit att en del faktiskt är rädda för att få för höga naturvärden på sin skogsfastighet, för då får man inte längre bestämma själv. Det har blivit en kultur i Sverige att det offentliga går in och ska bestämma när en enskild skogsägare har lyckats bygga upp höga naturvärden.

Detta vill vi moderater komma ifrån. Vi vill ha en skogspolitik och en fungerande skogssektor, där skogsägaren vågar höja naturvärdena, ha många arter och samtidigt bedriva ett bra produktionsskogsbruk. Dit kommer vi genom en stärkt äganderätt, som inte bara är en juridisk term, och genom att vara tydliga i våra regleringsbrev till myndigheterna.

Vi ska se till att alla politiska beslut i den här kammaren leder till en fortsatt stark äganderätt, där skogsägaren äger rätten att ta hand om och bruka sin egen skog. Det är först då och endast då som den här framgångssagan kan fortsätta för kommande generationer.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ann-Sofie Alm (M).

DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten Widegren för anförandet.

Väntan och förväntan på artskyddsutredningen är stor ute hos landets skogsägare. Det är en bokstavsutredning. Därmed har vi från oppositionen ingen insyn alls. Vi får inte vara med och bidra till en långsiktig lösning. Först tog det ett och ett halvt år innan regeringen tillsatte denna bokstavsutredning. Den skulle vara klar vid årsskiftet. Men nu, tre månader senare, är den fortfarande inte klar vad jag vet. Därför undrar jag: Vad sitter det fast i? Varför levererar inte regeringen i den viktigaste och mest akuta frågan för våra skogsägare?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Artskyddet är verkligen en viktig fråga som behöver hanteras. Det var också en viktig fråga under hela Socialdemokraternas regeringsperiod, men då hanterade man den inte. Det slutade med att Skogsstyrelsen antog vad man då kallade en nyordning i svensk skog. Man lyfte verkligen upp de problem som fanns och som politiken tyvärr egentligen hade blundat för under många år. Moderaterna fick tillsammans med Centerpartiet igenom ett antal tillkännagivanden kopplade till artskyddet. Det handlade bland annat om ersättningsfrågan och utredningsfrågan gällande artskydd, som belastar enskilda skogsägare. Sedan genomfördes ett mindre uppdrag under förra regeringen. Därefter har frågan hamnat på den här regeringen, precis som ledamoten säger.

Ja, bokstavsutredningen skulle ha varit klar till nyår. Nu har jag i alla fall förstått att det närmar sig, och den kanske är klar i veckorna som kommer. Sedan kommer den att hamna på Regeringskansliet för beredning, som det heter. Jag är inte särskilt informerad än om hur läget är, men jag kan lova att Moderaterna ser detta som en av de absolut viktigaste skogsfrågorna. Innan det blir någon form av skarpt förslag kommer vi att bevaka att det här landar på ett för svenska skogsägare fördelaktigt sätt. Jag tror precis som ledamoten att det här är en av de stora snackisarna. Men det är också ett av de stora problemen i dag för enskilda skogsägare.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag kan konstatera att inte ens statsministerns parti, Moderaterna, riktigt vet vad som händer i den här frågan. Det närmar sig, den kanske kommer, den kanske är klar, får vi höra. Men det här är en otroligt viktig fråga. Jag tycker att det är lite oroande när man i stället skyller ifrån sig på Socialdemokraterna. Här agerade vi faktiskt när vi satt i regeringsställning. Det är domar som ligger till grund för det här, och vi vill gärna vara med och hitta lösningar. Men den här regeringen agerar som den för det mesta gör – stänger dörrarna och vill lösa allting själv i stället för att öppna för dialog och hitta långsiktiga lösningar. Vi socialdemokrater ville att man skulle ta artskyddsutredningen tillsammans med skogsutredningen för att snabbt se helheten och inte ha kvar några olösta knutar. Vi ville att man skulle hitta lösningar på alla de frågor som nu ställer till det för våra skogsägare runt om i hela landet.

En annan fråga som är kopplad till det här är: Vad hände med fåglarna? Ofta är ju fåglarna anledningen till att skogsägare inte får avverka. Hackspettarnas och tjädrarnas boplatser stoppar väldigt många avverkningsanmälningar och är det som skapar flest restriktioner. Men det finns frågetecken kring om fåglarna ens är med i den här utredningen. Därför ställer jag nu frågan till ledamoten Widegren: Är fåglarna med i bokstavsutredningen, eller är de inte med?

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågan.

Fåglarna är kanske inte med så tydligt som jag hade velat. Men jag är övertygad om att fåglarna kommer att vara med i slutresultatet. I kopplingen till fridlysningsbestämmelser och så vidare spelar det ju ingen roll om det handlar om fåglar eller någonting annat.

Jag har inte så mycket mer svar att ge om just artskyddsfrågorna, för vi har inte fått fram resultatet ännu. Jag ber helt enkelt att få återkomma om artskyddet. Men jag är som sagt högst medveten om artskyddsfrågornas vikt, och jag kan garantera att Moderaterna kommer att sälja sig väldigt dyrt här. Det är stora och viktiga frågor både om att kunna bedriva skogsbruk och om ersättningsfrågan gentemot enskilda skogsägare.

Herr ålderspresident! Jag tackar John Widegren för anförandet. Jag blev lite bekymrad när jag lyssnade på ledamoten, så jag tänkte att det är bäst att jag ställer frågor för att höra om det inte bara är jag som har missuppfattat.

Skogsfrågorna debatterar vi ofta och livligt, och de kommer in i väldigt många andra betänkanden också. Men i dag är det en liten högtidsdag, då det bara är skogsfrågorna på schemat för miljö- och jordbruksutskottets debatt.

Vi har internationella åtaganden. Vi har skrivit under Kunming–Montreal-avtalet om skydd av 30 procent av skogen. Vi har EU-lagstiftning, EU-rekommendationer och svensk lagstiftning. För mig gäller det här tills något annat är sagt. Det är inte fritt valt arbete.

Ändå tycker jag mig höra från ledamoten att vi inte ska skydda mer skog och inte ska ta mer skog ur produktion. Det sades också flera olika saker om EU-lagar. Ledamoten sa inte att de inte ska följas, men det lät som att det här inte är någonting som vi ska lyssna på.

John Widegren var ledamot i Miljömålsberedningen, vars betänkande skulle handla om hur vi ska uppnå det som anges i LULUCF-lagstiftningen. Men vad som har diskuterats är i stället ofta om vi ska gå med på LULUCF-lagstiftningen. Jag anser inte att slutförslaget svarar på det.

Min fråga är om regeringen och Moderaterna tycker att vi ska följa vår lagstiftning. Det hoppas jag att ni tycker. Men hur ska man i så fall nå dit? Jag anser inte att er politik är tillräcklig.

Herr ålderspresident! Jag tackar ledamoten för frågorna.

Jag börjar med frågan om de 30 procenten skyddad natur. Det är oerhört viktigt, tycker jag, i de här forumen att man skiljer på tvingande lagstiftning och sådant som är strategier och så vidare. Miljömålsberedningen visade i sin slutprodukt att vi nästan nådde upp till de 30 procenten med de olika förslag som lades fram där. Vad gäller det strikt skyddade på 10 procent är vi i princip hemma redan.

Då kommer vi tillbaka till den ständiga frågan, som vi ofta träter om i den här kammaren: Vad ska räknas och vad ska inte räknas? Från Moderaternas sida hade jag gärna fått med några procent till med saker som jag anser att vi har skyddat men som inte räknas med. Då hade vi varit uppe över de här 30 procenten. Sverige har alltså gjort sin läxa, och det visade ju Miljömålsberedningens arbete. Vi har gjort det som krävs.

Vi har dessutom gjort det med sådant som jag tycker att det är värt att faktiskt kalla skydd av natur. Många länder runt om i Europa har valt att rapportera till exempel landskapsskydd som skyddad natur, och de kommer upp högt i procent. Det kan vara natur där man bedriver både jordbruk och skogsbruk. Vi kan ta Tyskland som exempel. Jag tror att de fortfarande ligger någonstans runt 2 procent strikt skyddad natur. De ska upp till 10 procent. Även här är Sverige ett föregångsland.

Jag säger det igen: Vi behöver inte sälja ut oss själva. Vi behöver inte lägga oss ned och vika oss fullständigt för alla andra. Vi går nämligen före i mångt och mycket. Jag vet att det finns partier här inne som inte tycker att vi går före och är ett föregångsland. Men vi i Sverige har med vår förståndiga skogsförvaltning visat att vi klarar att bedriva hög produktion samtidigt som vi har hög biologisk mångfald i skogen.

Herr ålderspresident! Ja, vi träter lite grann om hur man ska se på skydd och om vad som är skydd. Men tittar man på den statistik som finns kan man se att det är 6,1 procent av den produktiva skogsmarken som är skyddad. Räknar man med impediment och improduktiv skogsmark kommer man upp i 9,7 procent, och tar man med skyddade myrar och kalfjäll är knappt 15 procent skyddat. Men vi ska upp till 30 procent av landekosystemen.

Jag vet att Miljömålsberedningen tyckte att man kunde räkna in vägrenar, banvallar och annat också, men för mig är det inte skogsmark eller produktiv skogsmark.

När jag lyssnar på ledamoten tycker jag att det låter mer som att man ska hitta sätt att kringgå lagstiftningen än som att man ska följa den. Ledamoten lade i sitt anförande också väldigt stor vikt vid äganderätten och den enskilde skogsägaren. Då kan jag passa på att säga att det också är många kvinnor som äger skog – det var ju bara ”han” i exemplen – jag är själv en av dem.

Enligt ledamoten kan alltså alla skogsägare redan följa detta till punkt och pricka och behöver inget regelverk. Men vi ser ju hur man kan slira på detta och ta saker olika. Vi vill ha en mångfald i skogsbruket, men ska vi inte ha några regler alls? Ska vi ta bort det regelverk vi har? Ska de som äger skog vara helt undantagna från regler?

Herr ålderspresident! Det låter många gånger som om Miljöpartiet tror att det offentliga är bättre än enskilda skogsägare på att sköta om skogen.

Jag är fullt medveten om att det finns många kvinnliga skogsägare. Jag är väldigt glad för det. Min fru är en av dem – en väldigt förståndig och klok skogsägare som värnar om äganderätten och höga naturvärden, precis som jag själv. Sådana är de vanliga skogsägarna i Sverige. Det är så man gör.

Vi behöver inte ta bort lagar och regler, men vi behöver inte göra det ännu svårare. Vi gör det ju gång på gång bara svårare. Svenska skogsägare har visat att de klarar att leva upp till detta.

Vi kan träta om skyddad natur eller mark tagen i produktion och så vidare. Men vi behöver inte göra något som försämrar för Sverige när vi redan är ett föregångsland.

I mitt förra inlägg svarade jag inte på detta med LULUCF. Jag tycker att det är en väldigt intressant diskussion. Jag tror – jag skulle kanske snarare säga att jag förstår – att LULUCF kommer att behöva göras om, för länderna kommer inte att nå upp till sina LULUCF-åtaganden. Det finns ingen anledning för EU att ha denna typ av åtaganden om det inte går att nå upp till dem. Att nå upp till de nya beräkningarna som kom före jul vore faktiskt direkt kontraproduktivt för Sverige. Det är bättre att hålla Sveriges produktion igång.

Sedan kan man absolut ha kolkrediter och så vidare för dem som vill det. Men låt produktionen vara igång, så att vi får substitutionseffekter och så vidare. Jag tror att procentsatserna när det gäller LULUCF kommer att behöva göras om för enskilda länder för att de ska gå att nå.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.