Fru talman! Tack till ledamoten Widegren för anförandet! Den uppdaterade livsmedelsstrategin har äntligen kommit. Vi fick vänta länge, och tyvärr blev den också en besvikelse på miljö- och klimatområdet. Många anser att den till och med tar ett steg tillbaka och helt utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås.

Vi ser redan i dag hur jordbruket, både ute i Europa och här hemma i Sverige, påverkas av klimatförändringarna. Samtidigt måste den svenska livsmedelsproduktionen öka. Det är vi helt eniga om. Men utsläppen från den svenska livsmedelsproduktionen måste också minska. Förslag och konkreta åtgärder för det lyser med sin frånvaro i den uppdaterade livsmedelsstrategin. Vi socialdemokrater säger att detta hänger nära samman. Det var ledamoten även inne på i sitt anförande.

Att ställa om jordbruket handlar om att öka den inhemska produktionen av insatsvaror som biobränslen, gödning och så vidare. På så vis minskar beroendet av fossila varor som faktiskt importeras i dag. Genom att ställa om stärker vi vår konkurrenskraft här i Sverige samtidigt som vi ökar hållbarheten och livsmedelsproduktionen och därmed vår viktiga beredskap. Därför vill jag fråga ledamoten hur Moderaterna ser på vikten av en hållbar livsmedelsproduktion och att minska miljö- och klimatpåverkan från det svenska jordbruket.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Den förra livsmedelsstrategin hjälptes vi åt att ta fram. Det är superviktigt för långsiktigheten. Långsiktigheten var någonting ledamoten lyfte fram i sitt anförande. Vi lyckades faktiskt komma överens om försvarspolitiken, och vi skulle behöva enas över partigränserna i flera frågor för att få denna viktiga långsiktighet. Men i arbetet med att uppdatera livsmedelsstrategin tyckte inte regeringen att det behövdes att oppositionen deltog.

Strategin måste ha varit ganska bra, eftersom det bara krävdes en liten uppdatering och inte någon helt ny strategi. Det har vi fått till svar här i kammaren av flera olika representanter från regeringspartierna. Vi sträckte ut handen. Vi ville vara med. Vi ville hjälpa till, just på grund av vikten av långsiktighet i livsmedelspolitiken och jordbrukspolitiken, så att våra bönder vet vad som gäller och därmed vågar göra investeringar.

Samtidigt som den uppdaterade livsmedelsstrategin presenterades kom Klimatpolitiska rådet med sin rapport, som hade en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan och rekommendationer. Den rapporten visar att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar. Det är det vi ser som otroligt viktigt. Det handlar inte om att göra det ena eller det andra utan om att detta hänger ihop. Det går att ställa om samtidigt som man ökar produktionen. Det lyfter bönderna själva fram när jag är ute på besök.

Det är viktigt med fokus på lönsamhet men också på omställning. Det både vi och rådet konstaterar är att strategin saknar en tydlig inriktning mot hur ökad livsmedelsproduktion ska förenas med målet om nettonollutsläpp till 2045. Jordbruket är en viktig sektor. Hur ska man nå målen?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar John Widegren för hans anförande.

Jag vet ju att det här är frågor som ligger John Widegren varmt om hjärtat. Han har ju egen verksamhet och jobbar med detta varje dag parallellt med att han är i denna kammare. Ändå fick jag inte riktigt ihop hans anförande och det han sa. Först lät det som att det var vargen som var problemet i allt. Sedan var det nya regler, som vi beslutar om i den här kammaren, där han själv sitter i ett regeringsbärande parti. Vi måste klimatanpassa, men det är bara de med hög lönsamhet som kan klimatanpassa. Vi ska göra svensk gödning och så vidare.

Mycket av detta sympatiserar jag med. Jag håller dock inte med om att alla regler och vargar är det som är problemet, utan det handlar väl snarare om hur vi använder oss av de olika reglerna och varför vi har dem.

Jag ser inte att ledamotens politik går ihop. Han pratade om att det bara är de med högst lönsamhet som kan klimatanpassa och klara sig i framtiden. Det räcker med att titta på hur den här våren har varit. Vi vet att vi kommer att behöva göra ännu mer. Det kommer att vara varaktiga torkor och varaktiga blötor. Då måste det finnas ett stödsystem så att även de som inte har hög lönsamhet kan ställa om, få hög lönsamhet i framtiden och inte slås ut.

Ledamoten pratade om en spik i dörren varje dag. Vad jag vet är det ingen i denna kammare som vill se det. Då måste vi se till att hjälpa dem.

Ska vi få igång produktion av svensk gödning? Var är stöden? Hur ska det göras? Jag ser ingenting från regeringen.

Vad gör ni när det gäller att hantera vatten, John Widegren? Ingenting. För att ha rent vatten måste vi ha en bättre kemikalielagstiftning så att vi inte får ut PFAS i dricksvattnet.

Ledamoten pratade om vad vi behöver, men jag ser inte att det görs någonting åt detta. I livsmedelsstrategin, som debatterades här tidigare, lyser allt detta med sin frånvaro.

Hur ska ni göra för att ta tag i de här problemen, John Widegren? Det hör jag inte.

Herr talman! Vill man minska administrationen skulle man kunna bifalla en av Miljöpartiets motioner om en one-stop shop. Den handlar om att det ska vara 1 myndighetskontakt i stället för 15 för en vanlig bonde. Det var ungefär detta som John Widegren pratade om.

Jag återgår till de andra delarna. Jag ser inte att ni har de stödåtgärder som behövs för att få till lönsamhet för de mindre och mellanstora brukarna, John Widegren. De som går bra får det att funka och har möjlighet att göra anpassningarna, men hur ser vi till att de mindre inte får stänga igen och att de har möjlighet att göra de här sakerna? De stödformerna finns inte.

Det finns inte heller någon långsiktig strategi. I livsmedelsstrategin 2.0 är det stort fokus på export. Vi ska ha en ökad livsmedelsproduktion, och det handlar om hur man ska sälja dessa varor. Men bonden själv och vad man ska göra på gårdsnivå lyser nästan med sin frånvaro. Om vi inte har med gårdsnivån och hur den enskilde bonden eller de mindre företagarna ska kunna göra de här sakerna, så att man ser var man ska öka, hur ska man då få någonting att sälja i andra änden?

Jag tycker att livsmedelsstrategin haltar. Dessutom tar den inte sikte på framtiden i och med att den inte adresserar klimat- och miljöproblemen. Det är inte bara Klimatpolitiska rådet som säger det, utan alla som läser strategin ser att det är borta. Det finns till exempel knappt någonting om ekologiskt jordbruk.

Var finns de bitarna? Kommer ni att satsa på dem? Var det en miss? Kommer det i de nya utredningar som du pratade om, John Widegren, eller är det så att ni faktiskt bara vill se de stora jordbruken?

Herr talman! Vi är här för att debattera jordbrukspolitik men också en proposition om förbättrad insamling av djurhälsodata. När det gäller propositionen är vi alla överens, och jag tycker att det är bra och ett steg i rätt riktning att veterinärer nu får en tydligare skyldighet att rapportera in läkemedelsanvändning. Det ger bättre förutsättningar för god djurhälsa, minskad antibiotikaanvändning med mera och stärkt preventivt arbete. Det är alltså en välkommen förändring.

Det är också en pusselbit i ett mycket större sammanhang, nämligen jordbrukspolitiken, som vi också debatterar nu. Regeringen presenterade tidigare i år sin livsmedelsstrategi 2.0. Den ska vara en uppdatering av den livsmedelsstrategi som antogs i kammaren för snart åtta år sedan, och då var alla partier inblandade. Denna gång togs strategin fram av regeringen, och den har inte passerat kammaren, vilket gör att vi inte kan debattera den. Men i betänkandet hänvisas det mycket till livsmedelsstrategin, så jag tycker att det är i sin ordning att vi pratar om den.

I strategin står mycket om export, förädling och marknadsandelar, vilket är bra. Men det står förvånansvärt lite om dem som producerar maten, våra lantbrukare och bönder. Strategin lägger snarare fokus på utveckling av de senare leden i kedjan än på stärkt primärproduktion och dem som är ute och jobbar. Där finns inte heller några direkta styrmedel för att minska utsläppen, stärka resiliensen och klimatanpassa. Ekologiskt jordbruk och biologisk mångfald är mest fotnoter.

Det är inte bara vi som är kritiska, utan kritik kommer från många olika håll. Klimatpolitiska rådet efterlyser i sin jordbruksrapport att livsmedelsstrategin ska förtydliga hur livsmedelsproduktionen ska uppnås inom ramen för klimatmålen. Men av detta syns intet.

Strategin ska öka robustheten. Men samtidigt monteras miljöersättningar ned, och krav försvagas. För mig är robusthet att vi kan stå emot ett framtida klimat, minska utsläppen och öka den biologiska mångfalden. Det handlar om att säkra vårt jordbruk för framtiden.

Flera bolag inom skogsnäringen, exempelvis Sveaskog, tar höjd för en höjning på fyra grader Celsius i alla sina åtgärder. Jordbruket borde göra detsamma, och regeringen har ett stort ansvar för att möjliggöra detta.

Miljöpartiet vill gå en annan väg än den inslagna, och vi har många reservationer. Jag står förstås bakom alla men yrkar bifall till reservation 19 om generationsskiften.

Vi måste säkra framtidens bönder. Likaväl som vi säkrar vårt hållbara jordbruk måste vi säkra att nästa generation tar över. Det är många som vill in i yrket, men hur ska man göra när man väl står där?

Jag är stolt moster till Beda, som tog examen som agrotekniker i förrgår. Det var högtidligt och fint. Hon och hennes kamrater har under sina utbildningar gått som barn i huset, och det har varit spännande att följa deras entusiasm, från gymnasiet, då de gjorde en massa olika saker, till att de till exempel jobbade på någon liten gård eller med utveckling. Men nu när de är runt 25 och inte längre ska jobba åt andra slår de huvudet i väggen. Hur ska man ha råd att ta över en gård? Om man ärver en gård, hur ska man göra för att lösa ut syskonen? Hur ska man kunna göra de stora investeringarna för att komma vidare? Entusiasmen finns fortfarande kvar, men de stöter på hinder. Här måste vi göra mer.

I år hade vi en stor bondemotion om hur man främjar nästa generations jordbrukare. Det handlar om etableringslån och rådgivning, och vi tycker att man ska utreda möjligheten till delägarskap utan att det går ut över jordförvärvslagen. Det ska också finnas satsningar på unga som vill ta över gårdar eller vill starta upp nytt.

Samtidigt måste dagens generation få stöd för att klara klimatförändringar, ökade kostnader och den osäkerhet som råder. Därför föreslår vi rådsgivningscheckar – det finns goda exempel från andra länder – kompetenspaket och ökade resurser till rådgivare på hela spektrumet i hela landet.

Vi kan inte ha en livsmedelsproduktion som är koncentrerad till enbart vissa delar av landet, speciellt inte i den tid vi nu lever i. Vi kan inte längre förlita oss på någon annans produktion när ett skepp står på tvären i Suezkanalen eller när herrarna i öst rustar. Vi måste ta eget ansvar och öka vår robusthet, och det gäller både jorden och de människor som brukar den.

Miljöpartiet ser med oro på att det fortfarande pågår storleksrationalisering av det svenska jordbruket. Detta har pågått i många år och handlar mycket om hur EU-stöden är konstruerade. Därför är det viktigt att Sverige tar strid i kommande CAP-förhandlingar för att vi ska kunna ha jordbruk och matproduktion i hela landet och för att stödsystemen inte ska riktas till de stora som redan har. Av EU:s budget går nämligen 29 procent till jordbruket. Sverige måste ta fajten, men det ser Miljöpartiet inte riktigt att man gör. Som vi hörde i Moderaternas anförande går lönsamheten först, men man måste också kunna få stöd för att öka lönsamheten, inte tvärtom.

Det svenska jordbruket måste också bli mer självförsörjande på insatsvaror. Vi behöver öka den inhemska förädlingen av växtprotein och minska beroendet av konstgödsel. Produktionen måste öka av både klimatskäl och säkerhetsskäl. Vi måste göra egna drivmedel och egen gödsel i Sverige, och vi måste få till de cirkulära systemen. Om vi också kan odla fler proteingrödor i Sverige minskar vi importen och beroendet av exempelvis soja från Brasilien. Här måste det till satsningar, innovation och forskning.

Herr talman! Avslutningsvis: Det är hög tid att jordbrukspolitiken i Sverige och i EU tar höjd för framtiden. Våra lantbrukare förtjänar en politik som stöttar omställningen och inte låser fast dem i gårdagens system. Vi tror på ett jordbruk som bygger på samspel med naturen, inte utarmning av den, och som gynnar människor, klimat och biologisk mångfald.

Herr talman! Det är sant att ökad administration inte är något som gynnar ensamföretagare, men här handlar det snarare om att om du får betalt för den klimat- och miljönytta du ger får du också lönsamhet i andra delar av ditt jord- och skogsbruk. Små och medelstora företag har ofta möjlighet att göra sådana insatser. De kanske finns i sådana bygder att de med djuren kan hävda marker. Det här skulle vara ytterligare ett sätt för dem att få stöd för de olika delar som de gör.

Hemma på Västkusten finns till exempel en bonde som sköter både naturvården och den biologiska mångfalden på många av våra öar med bara ett fåtal djur av varje sort. Det är getter, får och kor. Allt detta kan de inte få igen i livsmedelsproduktion, men de bidrar också med andra nyttor. De får dock väldigt lite betalt för detta jämfört med vad det skulle kosta samhället om det växte igen. Sådana klimat- och miljönyttor bör man få ersättning för. Över huvud taget måste vi styra hela jordbruket mot att bli ett resilient jordbruk med klimat- och miljönytta, och de insatser och stödåtgärder man får bör inte motverka detta.

Det har nu också antagits restaureringslagstiftning, och Sverige ska om ett år lämna in sin plan för hur vi ska uppnå den. Där ingår att restaurera många av jordbrukslandskapen och återskapa miljöer, och där måste även jordbruket och lantbruket vara med. Då kan vi få fler inhemska livsmedel samtidigt som vi får miljö- och klimatnytta.

Herr talman! Jag vet inte om vi reder ut det här i ett replikskifte, men jag fortsätter gärna diskussionerna.

Det vi ser är att när vi har till exempel arealstöd, som det vi har nu och som är baserat på storlek, blir det inlåsningseffekter. De allra flesta lantbrukare i dag, från de mindre jordbruksföretagen, brukar andras mark mer än sin egen – de arrenderar. Den som äger marken får till exempel ett stöd per hektar, oavsett vilket skick marken är i.

Det jag har fått till mig är att det kan vara svårt att uppnå bra vattenavrinning och marker i bra skick. Antingen får du pengar från EU eller från någon som arrenderar, vilket gör att du har ett fast pris. Det minsta är det som du får i EU-stöd. Om det i stället skulle baseras på vilken miljö och klimatnytta du bidrar med eller tillståndet på marken och de delarna skulle du få incitament att förbättra marken, avrinningen och sådana saker.

Det finns alltså många inlåsningseffekter med det stödsystem vi har i dag. I stället skulle vi kunna ha ett stödsystem eller en jordbrukspolitik som inriktas på att hela tiden göra förbättringar. Ja, det kan bli fler kontrollpunkter, men det kan också göra att vi får ökad produktion på en mark som är välskött.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag utgår från att ledamoten använde ”du” syftande på tredje person.)

Herr talman! Vi får lite olika bilder här från regeringspartierna. Från ledamoten Widegren tidigare var det lite annat ljud i skällan än från ledamoten Oscarsson nu.

Den svenska borgerliga regeringen har med KD i täten bestämt att Sveriges jordbruk ska omfattas av utsläppshandelssystemet ETS 2, trots att EU inte kräver det.

Herr talman! Det som Magnus Oscarsson och hans regering ägnar sig åt här är en svensk överimplementering av EU-regler. Det är inte det våra bönder behöver. Oscarsson har själv i debatter här i kammaren lyft fram vikten av att vi har samma villkor för våra lantbrukare som för lantbrukare i de länder de konkurrerar med. Men nu tycks man göra tvärtom från regeringens sida.

Även ledamoten Oscarssons partiledare har lovat att regeringen ska återkomma med förslag på hur jord- och skogsbruket ska kompenseras för de kostnadsökningar som våra svenska jordbrukare kommer att drabbas av. Men frågan är hur kompensationen ser ut och när den kommer att presenteras. Skulle kompensationen innebära lägre bränslepriser eller återbetalning kopplat till förbrukningen? Vad är i så fall hela poängen med den här reformen och att man lyfter in jordbruket i ETS?

Jag tänker att ledamoten Oscarsson, som ändå är Kristdemokraternas jordbrukspolitiska talesperson, är rätt person att svara på det här. Varför väljer Kristdemokraterna att överimplementera de här EU-reglerna, och hur ska jordbruket kompenseras?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Oscarsson för försöket till svar men kan konstatera att ledamoten fortfarande är svaret skyldig. Det var inget svar på frågan, utan här agerar regeringen och ledamoten Oscarsson tvärtemot vad man själv förordar i den här kammaren.

Jag vill också passa på att komma in på den uppdaterade livsmedelsstrategin. Till slut kom den ju fram, efter en lång väntan. Man tog gott om tid på sig. Tyvärr blev den en besvikelse på flera områden.

Också i Kristdemokraternas eget bondeförbund var man besviken och riktade kritik mot att den uppdaterade livsmedelsstrategin saknar tydliga och mätbara mål. Precis som ordföranden för Kristdemokratiska Bondeförbundet skriver var just konkreta och mätbara mål en av de största förväntningarna på den uppdaterade livsmedelsstrategin.

Att vi har mätbara mål är viktigt för att se om utvecklingen går åt rätt håll. Det är ett verktyg som visar på vikten av målen och också att man följer utvecklingen. För mig är det verkligen svårt att förstå att man har valt att inte ha med dessa tydliga och mätbara mål i livsmedelsstrategin 2.0, så min fråga till ledamoten Oscarsson är: Varför har man inte det?

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation nummer 30.

I det betänkande som vi debatterar i dag behandlar vi både jordbrukspolitiken och propositionen En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata. Djursjukdata är en viktig informationskälla för att kunna bidra i arbetet med djurhälsa och även antibiotikaresistens.

Vi socialdemokrater vill se ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk, och vi vill se både det konventionella och det ekologiska lantbruket öka i hela landet. Det är en jordbrukspolitik för fler gröna jobb, ökad livsmedelsproduktion och höjda ambitioner inom miljö- och klimatområdet.

Herr talman! De senaste veckorna har våra flöden i sociala medier fyllts av bilder från kosläpp runt om i hela landet. Det är glada kor som fulla av vårkänslor springer ut på grönbete. Kosläppen har blivit en kär tradition, där vi får komma ut till gårdarna, möta djuren och lära känna en liten bit av det lantbruk som bär upp vårt samhälle.

Glada kor på grönbete ute i friska luften är något som svenska folket vill se, och därför var det glädjande att Socialdemokraternas reservation om att bevara beteskravet röstades igenom här i kammaren för två månader sedan.

Djur på bete är inte bara en vacker bild i vårt landskap. Det är också en påminnelse om det hårda, livsviktiga arbete som pågår varje dag, året runt, i jordbruket. Från tidiga morgnar till sena kvällar producerar svenska bönder mat av hög kvalitet, med höga krav på djurvälfärd, miljö och livsmedelssäkerhet.

Men svenskt jordbruk är så mycket mer än mat på våra tallrikar. Det är grunden för vår försörjningsförmåga, för biologisk mångfald och för levande landsbygder i hela landet. Det är därför vi socialdemokrater tydligt säger att vi måste investera i ett fossilfritt och konkurrenskraftigt jordbruk som håller hela landet vid liv.

Herr talman! Efter veckor av oro över extrema torkförhållanden i stora delar av landet kom äntligen regnet som många väntat på. Det har varit väldigt torrt i både skog och mark under denna vår. Detta är något vi fått lära oss att leva med: resultatet av de klimatförändringar som blir allt tydligare i vår omvärld men också här i Sverige. Nya värmerekord slås hela tiden, och allvarlig torka i Europa gör att både jordbruket och vattenförsörjningen pressas hårt.

Klimatomställningen pågår, och jordbruket har en central roll. Det är här, på gårdarna, i stallen och på åkrarnas skiften, som framtidens hållbara samhälle byggs. Jordbrukets omställning är avgörande för vår försörjningsförmåga. Vi måste fokusera på att skapa ett jordbruk som är både hållbart, lönsamt och resilient, för att kunna försörja oss nu men också för framtida generationer.

Som socialdemokrater ser vi även stora möjligheter i användningen av biobränslen i vårt jordbruk. Det handlar inte bara om att producera förnybar energi och bränslen utan även om att säkerställa ett mer hållbart jordbruk och minska beroendet av fossila bränslen.

För oss är det självklart att jordbrukssektorn ska ges de rätta verktygen och resurserna för att ta till vara dessa möjligheter. Bioekonomin kan bidra till att stärka vår landsbygd, skapa nya arbetstillfällen och samtidigt värna klimatet. Därför ser vi det som vår uppgift att stödja denna omställning. Jordbruket ska ha verktyg för att minska sina utsläpp och bidra till klimatomställningen och inte straffas för att man gör det. Genom bioekonomi, Klimatklivet och smartare styrmedel kan vi ställa om på riktigt.

Herr talman! Vi behöver ett svenskt jordbruk som är starkt men också rättvist, där unga vill och vågar ta över. Vi vill att generationsväxlingen underlättas och att vi säkrar kompetensförsörjningen. Vi vill också se mer relevant utbildning och mer forskning och innovation som är förankrad i lantbrukarnas vardag – och som ger verkliga resultat ute på gårdsnivå.

Här handlar det också om teknik, växtförädling och modern genteknik, som kan hjälpa oss att möta både klimat- och livsmedelsutmaningar. Vi välkomnar EU-kommissionens förslag om att underlätta regler för vissa NGT-grödor. Här måste Sverige ligga i framkant – vi kan inte halka efter.

De gröna näringarna och våra lantbrukare är nödvändiga för att både klara klimatomställningen och stärka Sveriges livsmedelsförsörjning. Därför vill vi socialdemokrater också höja Norrlandsstödet med 60 miljoner, för att vi ska ha livsmedelsproduktion och beredskap i hela landet.

Vår försörjningsförmåga måste stärkas, både i fredstid och i kris. Vi behöver öka odlingen av växtbaserade proteiner, både för människors konsumtion och för användning som foder. Genom att kombinera djurhållning med odling skapas robusta och cirkulära system där svenska råvaror står i centrum.

De val vi gör spelar stor roll. När vi väljer svensk mat i butik, på restaurang och i de offentliga köken investerar vi i vår gemensamma beredskap. Därför vill vi att offentlig upphandling i större utsträckning styrs mot svenskt, hållbart och lokalt.

En annan liten fråga som dock är viktig för den biologiska mångfalden är det småskaliga fäbodbruket, som också är en del av vårt kulturarv.

Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU, som vi kallar CAP, är ett verktyg som Sverige bör använda fullt ut. I tider av oro och ökad osäkerhet i omvärlden är det viktigare än någonsin att vi skapar långsiktiga och förutsägbara villkor för jordbruket. Detta har vi möjlighet till, gemensamt och tillsammans, med stöd, struktur och riktning. Men det krävs också att vi i Sverige gör vår del. Det krävs att vi sätter jordbruket högt på den politiska dagordningen och att vi ger branschen framtidstro.

Herr talman! Vi socialdemokrater ser det svenska jordbruket som en nyckel till framtiden. Det är en sektor full av möjligheter, om vi väljer att investera, samarbeta och lita på kraften hos våra jordbrukare. Det svenska jordbruket spelar en central roll för att producera kvalitativ och näringsrik mat, men jordbruket skapar också arbetsmöjligheter och öppna, levande landskap i hela landet. Från kosläppets glädje till klimatanpassningens allvar – hela vägen bygger vi Sverige starkt tillsammans.

(Applåder)

I detta anförande instämde Joakim Järrebring och Anna-Caren Sätherberg (båda S).

Herr talman! Jag tackar för frågorna! Jag ska se om jag lyckades uppfatta dem korrekt.

Livsmedelsstrategin är ett otroligt viktigt verktyg som vi har för att vi ska nå våra mål, som vi lyfter här. Vi vill ha en ökad svensk livsmedelsförsörjning men också en ökad försörjningsförmåga, där vi kan producera egna insatsvaror och göra oss oberoende av skurkländer som levererar olja till oss, som Ryssland med flera.

Här har vi jordbruket som en otrolig möjliggörare, som faktiskt självt kan producera biodrivmedel. Sverige låg tidigare i framkant. Nu får vi exportera de här varorna, och utvecklingen har tyvärr stannat av med den SD-ledda regeringen.

Sedan nämnde jag flera saker som vi saknar i livsmedelsstrategin. Vi saknar miljö- och klimatåtgärderna. Vi saknar tydliga mål. Här är regeringen fortfarande svaret skyldig. Hur ska vi veta hur det går? Går utvecklingen åt rätt håll? Följer vi målen och så vidare? Når vi det vi vill? Det gör vi inte nu när det inte finns några mål och verktyg som visar om vi går åt rätt håll. Varför har man inte med några tydliga och mätbara mål?

Ledamoten Eklöf saknade konkretion, sa han. Jag tycker att jag var väldigt konkret och tydlig, till exempel när det gällde satsningarna på Norrlandsstödet. Men kortfattat kan jag sammanfatta det så här: Vi socialdemokrater vill se mer svenskt i tanken, mer svensk mat på våra bord och en ökad hållbar livsmedelsproduktion och därmed en bättre beredskap.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten Eklöf för fler frågor!

Det är inte bara vi socialdemokrater som tycker att det saknas en hel del viktiga delar i den nya, uppdaterade livsmedelsstrategin, utan det gör också exempelvis Klimatpolitiska rådet. Det här är otroligt viktiga frågor som hänger ihop med det svenska jordbrukets framtid och konkurrenskraft, helt enkelt.

Vill man haka sig fast i historien och fortsätta använda olja och vara helt beroende av skurkstater, som Sverigedemokraterna vill? Det får ni i så fall stå för. Vi står för en helt annan politik och helt andra satsningar.

Vi satsar på Norrlandsstödet, som jag sa. Det är otroligt viktigt. Sverige är ett avlångt land där det finns helt olika förutsättningar. I norr har vi långa avstånd. Och på vintrarna är det stora snömängder, som ställer helt andra krav på konstruktioner av byggnader och så vidare.

Det krävs också att vi har en livsmedelsberedskap framåt. Det är en annan del där vi har satsningar i vår budget.

Politiken hänger ihop. Det är inte bara jordbrukspolitiken vi diskuterar här i dag. Detta hänger ihop med många andra delar. Det handlar om att våra kommuner och regioner har den ekonomi som de behöver, så att de har råd att köpa bra mat som de kan servera våra äldre och barn. Det hänger också ihop med kostnadsökningarna, som pressar vanligt folk. Kostnadsökningarna har den SD-ledda regeringen drivit på något otroligt. Många hushåll, framför allt hushåll med ensamstående mammor, har det otroligt tufft. De har svårt att över huvud taget sätta mat på bordet. Med den SD-ledda regeringens budget har man inte råd att köpa kvalitativ, näringsrik och svenskproducerad mat.

(Applåder)

Herr talman! Tack till ledamoten Widegren för en viktig fråga!

Ja, jag säger SD-regeringen eftersom SD är det största partiet i regeringsunderlaget. Tyvärr är det inte Moderaterna som är det största partiet i regeringsunderlaget. Sedan är det en moderat statsminister.

När det gäller naturbetesmarker och betande djur är det en otroligt viktig fråga som ledamoten lyfter. Det är självklart att vi också vill se detta. Det håller våra landskap öppna. Betande mular är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden men också för livsmedelsberedskapen, skulle jag vilja säga.

Det är viktigt att vi hela tiden har en avel, att vi får fram nya djur och att vi har kvar avelsdjuren. När antalet nötdjur nu minskar ser vi att detta tar lång tid. De får oftast bara en kalv. Det är sällan det blir fler. Fåren får oftast fler än ett lamm. Där går det snabbare att öka besättningarna.

En del i detta är att det har varit och fortfarande är problem med rovdjur. Därför behöver vi minska vargstammen men också se till att vi har skyddsjakt som fungerar. Man ska snabbt kunna få hjälp vid rovdjursangrepp.

I livsmedelsberedskapen som vi vill satsa på är djuren och även Norrlandsstödet viktiga delar. Vi ska såklart ha betande djur i hela vårt land.

Jag tror starkt på fårbesättningarna. Jag tror att det går snabbare att öka på antalet, eftersom det går fortare där. Men vi behöver helt klart öka antalet betande djur i landet. Jag skulle också vilja se mer skogsbete, som vi hade betydligt mer av förr i tiden.

Herr talman! Tack, ledamoten Widegren, för fler frågor! Det var många. Jag ska försöka hinna svara på alla.

Dikostöd tror jag var det första som ledamoten lyfte upp. Självklart är vi villiga att resonera om allting. Det har jag också lyft upp i tidigare replikskiften här i kammaren i dag.

Jordbrukspolitiken är otroligt viktig. Det gäller även att försöka ha långsiktighet. Just därför ville vi socialdemokrater vara med när den livsmedelsstrategi som vi hade skulle uppdateras, i stället för att man vid varje ny mandatperiod ska få en ny jordbrukspolitik och en ny livsmedelsstrategi på plats.

Jag tror helt klart att långsiktighet i jordbrukspolitiken är otroligt viktigt för att man ska våga investera. Det är enormt stora investeringar som våra lantbrukare gör. Det handlar om mycket pengar.

Då kommer vi också in lite på det här med generationsskiften. Jag kommer från mitten av landet – man brukar säga de norra delarna, även om det är mitten av landet. Jag bor i alla fall i Norrland. Där hänger skogsbruket nära ihop med jordbruket. Det är skogen som innehåller värdet. Det är där de ekonomiska resurserna finns.

Det är nu hotat. Det är svårt att göra generationsskiften på grund av artskyddsfrågan, som den här regeringen inte har löst än. Man sitter helt enkelt fast när man inte får bruka sin skog, avverka och få in de pengar man behöver. Dessutom får man ingen ersättning. Det är otroligt olyckligt. Jag ser det som absolut prioriterat att lösa artskyddsfrågan och ersättningsfrågan kopplat till den, så att våra lantbrukare i norr kan generationsskifta.

När det gäller § 28 och vargen kan det behöva göras mer. Vi socialdemokrater har lyft upp vargproblematiken länge. Däremot är det viktigt att vi också fortsätter att ha en licensjakt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Elin Nilsson för anförandet. Det var extra glädjande att höra att Liberalerna står upp för betesrätten. Eftersom regeringar fattar kollektiva beslut ser vi därmed att den moderatledda regeringen kommer att stå upp för den.

Som jag var inne på i ett tidigare replikskifte har den uppdaterade livsmedelsstrategin kommit, rejält försenad. På miljö- och klimatområdet var den en besvikelse. Många anser att man tar ett steg tillbaka och utelämnar hur miljö- och klimatmålen ska nås. Det här är frågor som Liberalerna har brukat stå upp för och som de har drivit.

Klimatpolitiska rådet presenterade vid samma tid sin årliga rapport med en fördjupning om jordbrukets klimatpåverkan samt en rad rekommendationer. Som jag sa tidigare visar den här rapporten att det är fullt möjligt att minska jordbrukets utsläpp samtidigt som livsmedelsproduktionen ökar och försörjningsgraden stärks.

Klimatpolitiska rådet presenterade 13 rekommendationer till regeringen. Min fråga till ledamoten Nilsson är hur man från regeringens sida nu kommer att ta sig an de här 13 rekommendationerna från Klimatpolitiska rådet.

Herr talman! Jag tackar för svaren så långt.

Den liberala klimat- och miljöministern har sagt att transportsektorns utsläpp inte behöver minska utan att det är jordbrukets utsläpp som ska göra det i stället. Vi får verkligen hoppas att man står fast vid det senare men kanske också minskar utsläppen från transportsektorn. Nu ser vi tyvärr ökade utsläpp i vårt land.

Den uppdaterade livsmedelsstrategi som presenterades hann egentligen inte ens kallna när den kommit från tryckeriet innan det kom krav på att man skulle uppdatera den igen och lägga till saker. Det handlade om att miljö- och klimatmålen skulle nås, men också om att det saknades tydliga och mätbara mål, som jag varit inne på i tidigare replikskiften. Det här är saker som många har lyft fram från flera olika håll – det är inte bara vi som gör det. När jag besöker lantbrukare och andra aktörer i livsmedelskedjan får jag höra att man vill ställa om. Man är innovativ och vill bidra. Men tyvärr tycks inte den här regeringen vara lika innovativ och vilja bidra lika mycket.

Nu hörde vi att ledamoten Nilsson tar strid för beteskravet, vilket är mycket glädjande. Men kommer ledamoten att ta strid även i de här frågorna? Har man tagit till sig av kritiken? Kommer man att uppdatera livsmedelsstrategin för att få tydliga och mätbara mål och för att miljö- och klimatmålen ska nås?

Herr talman! Problemet när man kommer som nummer två är att frågorna som jag hade tänkt ställa redan är ställda. Ledamoten får kanske se det som en chans att utveckla sin politik än mer.

Elin Nilsson sa i sitt anförande att klimat och miljö är väldigt viktigt. Vi har flera gånger under den här debatten varit inne på att ganska mycket i hög grad lyser med sin frånvaro i livsmedelsstrategin 2.0.

Samtidigt vet vi att en stor del av vår livsmedelspolitik styrs av EU och den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket ledamoten också var inne på i sitt anförande.

Ledamoten sa att man ville minska så att det bara var två saker kvar. Hur ser ledamoten och Liberalerna på att man ska höja miljöersättningar och ha stöd till betesodlingar, vallodlingar och de delarna?

Hur vill man förändra detta? Jag får ställa frågan så att det inte blir samma frågor hela tiden. Vad ser man är förändringen i CAP, och vad driver man på där?

Herr talman! Det låter ju bra. Men då kommer vi tillbaka till den nationella politiken. Det vi har där är de olika utredningarna om regelförenklingar, som det har talats om tidigare under debattens gång. Sedan har vi det stora flaggskeppet som regeringen har aviserat med livsmedelsstrategin 2.0.

Det går inte att bortse från att just de delarna saknas där. Det är väldigt lite klimat och miljö. Det finns inga mätbara mål. Det fanns ändå med i den gamla strategin, som många sa inte höll måttet i dagens läge och skulle uppdateras.

Det fanns också mål för ekologisk odling, vissa klimat- och miljöåtgärder och så vidare. I den nya strategin är det snarare att man går bort från bonden och till vad vi ska göra med livsmedlen och hur vi ska skeppa dem vidare ut ur landet.

Min fråga blir: Vad kämpar nu Liberalerna för? Hur ser man att jordbrukets omställning ska gå till? Jag tror på ledamoten när hon säger att det är viktigt, men vi ser inte åtgärderna.

Jag är jätteglad över att Liberalerna kämpar för ett bättre djurskydd och att vi står på samma sida i kampen om att behålla beteskravet. Men när det kommer till klimat- och miljödelarna av omställningen av jordbruket och hur vi ska bygga robustheten mot klimatförändringarna och minska klimatutsläppen ser jag ingenting.

Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad ni arbetar för och hur det ska genomföras.

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 17 om finansiering av jordbruk. Detta är en debatt som i mångt och mycket handlar om jordbrukspolitiken.

Mitt anförande har två delar. Först vill jag prata om vad Tidösamarbetet gör och Sverigedemokraternas visioner. Sedan följer den andra delen som specifikt handlar om reservation 17.

Sverige har kanske världens bästa livsmedelsproduktion och måste öka produktionen. Vad krävs för det? Det krävs en ökad lönsamhet, mindre krångel och hantering av ett antal risker.

Bit för bit gör Tidökamraterna svenskt lantbruk mer lönsamt. Vi minskar lantbrukets omkostnader. Vi tillför mer stödmedel på strategiskt viktiga områden. Vi ökar efterfrågan på svenska livsmedel. Vi riktar om myndigheternas fokus till en mer stödjande roll, och vi möjliggör de tekniska framsteg som det svenska jordbruket vill göra.

Steg för steg gör Tidökamraterna lantbruket friare. Vi tar flera initiativ för att minska krångel och administrativ börda. Lite grann av förenklingsarbetet är färdigt inom livsmedelsindustrin och i myndighetskontakter. Än har det mesta inte nått ned på gårdsnivå, men det kommer.

Dessutom arbetar vi hårt för att stoppa eller mildra detaljregler från Bryssel, särskilt när de är orealistiska. Ibland lyckas vi och ibland misslyckas vi, men vi försöker ständigt. Men vårt track record är mycket bättre än den förra regeringens. Ju fler beslut som kan fattas på gårdsnivå, desto bättre är det.

Undan för undan minskar Tidökamraterna riskerna för lantbruket. Vi förbättrar arbetet mot nya skadegörare i jordbruk och trädgård. Vi förstärker växtförädlingen för jordbruket. Vi arbetar för att säkerställa tillgången till växtskyddsmedel. Vi organiserar ny verksamhet för att tackla skadegörarna i skogen, både de som skapar problem för biologisk mångfald och de som orsakar stora kostnader. Vi underlättar vattenhushållningen i jordbruket.

Del läggs till del i den stora helhet som ska innebära att svenskt lantbruk lämnar en negativ spiral och går in i en positiv spiral. Det ska gå från låg lönsamhet, låglöneprägel, ofrihet, framtidspessimism, svår social situation, skambeläggande och rekryteringsproblem till högre lönsamhet, frihet, fler möjligheter, framtidstro, stolthet, höga söktryck till utbildningar och unga krafter som frimodigt tar över.

Den resan har påbörjats och fortsätter, men den kan inte fullbordas inom denna mandatperiod. Är jag frustrerad? Ja, jag hade velat se att det gick fortare och att vi hade gjort mer. Men det svenska utredningsväsendet måste få gå sin gilla och fulla gång innan beslut.

Inflationen och de historiskt stora behoven inom försvaret och den tidigare misskötta kriminalpolitiken är realiteter som gör att reformutrymmet har varit litet. Men flera spännande äskanden ligger redan inför höstens budgetperiod. Jag hoppas att de blir verklighet.

Sverigedemokraternas vision av svenskt lantbruk är ett friare, lönsammare och tryggare lantbruk, som stolt bär nationens livsmedelsberedskap på sina axlar till fromma för samtliga medborgare.

Vägen är lång, men vi på den frihetliga sidan i politiken har anträtt den vägen. Jag vänder mig till er som ska välja i riksdagsvalet nästa höst: Låt oss få fullfölja vår vision!

Jag ska nu tala om vår reservation nummer 17, och jag ska lyfta två delar av den.

I dag vittnar många om att det är svårt att göra generationsskiften för lantbruksfastigheter. Fastighetspriserna är höga, och det är svårt att lösa ut syskon för den som vill ta över familjegården. Vi ser därför att det bör utredas hur en statlig kreditgaranti kan utformas för att underlätta generationsskiften och även för att underlätta för personer utan anknytning till lantbruk att få ta del av en sådan garanti i syfte att öka svensk livsmedelsproduktion och försörjningsförmåga.

Att vara djurhållande lantbrukare innebär ofta tungt arbete varje dag och varje vecka året runt. Många andra företagare kan stänga sin verksamhet några veckor och ta semester, men den som arbetar med animalieproduktion kan inte utan vidare lämna sina djur. För att ta semester måste bonden som företagare ofta själv betala någon för att utföra daglig tillsyn av djuren.

När ekonomin går bra går det lättare att ordna avbyte, men trots att Tidöpartierna ökar lönsamheten i branschen kommer det alltid att finnas tider med pressad lönsamhet för vissa. Vissa löser detta genom att aldrig ta semester, vilket innebär en stor risk både socialt och hälsomässigt och i slutändan även för de djur som bonden har ansvar för.

Egen vidareutbildning kan också bli lidande, vilket kan påverka företagets utvecklingsmöjligheter både vad gäller lönsamhet och miljövänlighet.

Djurhållarna måste få bättre möjligheter till avbyte. Ett bättre fungerande system för avbyte skulle även kunna underlätta för djurhållare att kombinera arbetet med privatlivet. Generationsskiften torde också därmed kunna underlättas, för jag tror att de unga gärna vill veta att det finns en garanti för en minsta ledighet.

Av alla dessa skäl anser vi att det bör utredas hur ett statligt medfinansierat stöd till avbytartjänst för animalieproducenter, som syftar till social hållbarhet, skulle kunna utformas. Ett sådant stöd bör kunna ge möjlighet till ett garanterat andningshål som man vet kommer oavsett hur ekonomin ser ut. Stödet bör kunna ge ökade möjligheter till vidareutbildning och ge hjälp i personlig kris.

Jag anser att reservation 17 passar väl in i visionen om ett friare, lönsammare och tryggare svenskt lantbruk.

Herr talman! Det Malin Larsson far efter är att de hade en bra lösning, tyckte de, med en hög reduktionsplikt. Hon antyder också att minskningen av skatten på jordbruksdieseln skulle bidra.

Jag kan berätta att det skulle ha varit helt katastrofalt för Sverige att hålla kvar vid den kursen. Det handlar om extremt höga bränslepriser. Om man bor i stan kan man naturligtvis välja att ställa bilen, men för lantbruket hade det betytt väldigt negativa saker både för privatpersoner och för livsmedelsproduktionen.

Bara genom att minska reduktionsplikten sänkte vi kostnaderna väsentligt för lantbrukarna. Jag har varit ute på olika gårdar och fått siffror på någonstans mellan 60 000 och 100 000 per gård. Man tycker att det här är en väldigt bra förändring.

En av de här gårdarna kör bara på HVO. Hur hänger det ihop? Jo, det handlar om det som Sverigedemokraterna har varnat för i många år. Höjd reduktionsplikt och inblandning av HVO och andra biodrivmedel skapar en situation där efterfrågan och utbud inte möter varandra, och man får då stora prishöjningar på biodrivmedlen.

När vi minskade reduktionsplikten gick dieselpriset ned över natten med 4,50, men HVO gick ned med 6 kronor. Det är verkligen ett kvitto på att Sverigedemokraterna hade rätt. Om man dessutom fortsatt på den kurva som var prognostiserad för inblandning av drivmedel hade man hamnat på helt astronomiska priser på biodrivmedel. Sverigedemokraterna räddade svenskt lantbruk med reduktionspliktssänkningen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 9 under punkt 5. Även om jag står bakom alla Centerpartiets reservationer får man ju som ni vet för tids vinning nöja sig med att yrka bifall till åtminstone en.

Varannan tugga som vi äter är importerad. Det kanske inte är någonting man vill höra, herr talman, när världen skakar. Dock är det verkligheten. Sverige ligger i EU:s bottenliga när det gäller självförsörjning av mat. I norr är det ännu värre. Där pratar vi om 25–30 procents självförsörjning. Det som vi importerar är beroende av fungerande logistik, stabila omvärldsförhållanden och andras välvilja. Det är en inte helt betryggande plan om krisen eller kriget skulle komma.

Jordbruksverket har nyligen lagt fram förslag om att beredskapslager för spannmål ska byggas upp i Norrland, vilket flera har tagit upp i dag. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur självförsörjningen ser ut. Gott så, absolut! Men odlingen? Den ska ske i söder, säger man, därför att växtsäsongen i norr är för kort.

Fast det stämmer inte riktigt, om man vågar tänka lite utanför boxen. Vid Agro Park i Öjebyn utanför Piteå har man gjort testodlingar, som har visat att höstvete av brödveteskvalitet faktiskt kan odlas där uppe. Det blir en bra skörd av hög kvalitet. Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten pekar på att det inte bara är klimatet som är ett hinder. Tvärtom handlar det om politisk vilja och pengar.

För att få en tydligare bild av detta valde jag att åka tillsammans med en centerkollega till spannmålsbonden Erik Bäckström i Stöcke utanför Umeå. Svaret var tydligt även från honom, nämligen att det går att odla mer spannmål i norr – även höstvete. Det är inte möjligheterna som saknas utan det är beslutsamheten.

Herr talman! I tider där mat har blivit en del av vår säkerhetspolitik borde det vara självklart att vi odlar där vi kan, inte bara där vi brukar. Jag skulle vilja citera LRF:s tidigare ordförande i Västerbotten, Arne Lindström. Han brukar säga följande: ”Någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss, så varför inte vår egen?”

Under decennier har jordbruket tyvärr blivit mer av en börda än en möjlig dröm för många – allt på grund av att lönsamheten har sjunkit till en nivå där många faktiskt inte kan överleva på sitt lantbruk. Det är hemskt. När det blir fler och fler som lägger ned sina verksamheter blir det onekligen tyst på våra åkrar. Det är ingen långsiktig plan som håller för ett land som Sverige, där vi mer än någonsin behöver ta kontrollen över vår matproduktion. I dagens osäkra värld ska vi inte vara beroende av att andra på andra sidan jordklotet ska ordna vår middag. Eller hur?

Herr talman! Hur gör vi detta till det bättre? Först och främst är jordbruk ingen raketforskning, utan det är sunt förnuft. Om staten ger bättre förutsättningar och inte ett regelverk som kräver en halv doktorsavhandling för att ta sig igenom kan vi faktiskt se fler gårdar börja blomstra igen. När fler småskaliga jordbruk får en chans att växa kan vi skapa en decentraliserad livsmedelsförsörjning där maten produceras nära konsumenterna, nära er och nära mig. Sedan får vi de grönskande landskap vi alla tycker så mycket om att både leva och semestra i.

Ja, vi pratar om politiska prioriteringar. Det är dags för staten att släppa skatte- och regelbördan även för våra jordbrukare. Jag vet att Magnus Oscarsson har lett en utredning som har tittat på att minska regelbördan för våra lantbrukare. Det är jättebra. Ni har presenterat utredningen i dag, och jag kikade på pressträffen. Utmärkt! Men som alltid kan man önska mer, och så även jag. Jag skulle önska att vi kunde gå ett steg längre. Inte minst behöver vi titta på beskattningen.

Det är faktiskt galet att lantbrukare som knappt har marginaler ska ses som skattebaser när vi egentligen borde se dem som en av våra viktigaste säkerhetsresurser. Det är våra bönder som håller samhällets beredskap under armarna, som ser till att vi har något att äta om läget blir tufft. Vi kan inte ha höjd beredskap i teorin och lämna landsbygden åt sitt öde i praktiken.

Herr talman! När vi ger våra bönder de rätta förutsättningarna investerar vi i en starkare och tryggare framtid för hela Sverige. På köpet får vi en landsbygd som lever, inte bara överlever. Tänk er ett Sverige där det luktar nyslaget hö om sommaren, där vi kan besöka gårdar och handla färska råvaror direkt från dem som har odlat och skördat. Det är en decentralisering som jag vill se på riktigt. Men det kräver också åtgärder för ökad lönsamhet, även om det betyder att staten får dra upp handen ur jordbrukarnas fickor, söka pengar på annat håll eller minska på det egna spenderandet.

Herr talman! Jag och Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi återigen ser bönder som en gemensam viktig resurs, där vi har en matproduktion som är både lönsam och hållbar och där vår landsbygd kan blomstra bokstavligen och bildligt. Det här har jag också väckt en motion om i riksdagen, men jag är till hundra procent säker på att motionen inte kommer att få något stöd, ungefär som 98 procent av alla andra motioner. Men motionen ligger i alla fall i linje med ett utskottsinitiativ som jag och mina centerkollegor försökte väcka i skatteutskottet.

Nu ser jag att det är några människor här från skatteutskottet, och därför passar det jättebra att jag upprepar detta. Vi föreslog en genomlysning av statens pålagor för jordbrukare och för livsmedelskedjan hela vägen till butik. Det finns många skatter och avgifter från primärproduktionen till butiken som man skulle kunna se över och sänka. Men intresset där och då var mycket begränsat, om man uttrycker sig milt.

Men skam den som ger sig, herr talman. Statsminister Ulf Kristersson har nu bjudit in Anna-Karin Hatt och Centerpartiet till att samtala om frågor som gäller förbättrad livsmedelsproduktion, vilket vi uppskattar. Vi har tagit fram en önskelista på åtgärder inom lantbruket och matförsörjningen, som vi lägger på tallriken inför vår partiledares samtal med Ulf Kristersson. Om ni inte har läst listan kommer jag här att berätta om punkterna. Trumvirvel och håll i hatten! Det är sju punkter.

Nytt nationellt mål: Producera minst 80 procent av den mat som är möjlig att producera i Sverige.

Snabbutred vilka avgifter och kostnader som kan sänkas inom livsmedelskedjan.

Sänk skatten för företag inom jord-, skogs- och vattenbruk genom ett jordbruksavdrag.

Halvera antalet lantbrukskontroller – vilket jag hoppas kommer att ske, Magnus Oscarsson – genom en översyn av befintliga regelverk och en omstöpning av dagens kontrollorganisation.

Återuppbygg beredskapslager för lantbrukets insatsvaror.

Ta bort lönekravet för arbetskraftsinvandring som drabbar viktig arbetskraft på gårdarna.

Satsa 50 miljarder på landsbygden nästa mandatperiod. Det var några sköna miljarder som ni kan fundera över.

Om Ulf Kristersson och regeringen är beredda att komma överens om en livsmedelspolitik i linje med kraven är vi i Centerpartiet redo att samarbeta för att öka Sveriges livsmedelsproduktion.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)