Malin Larsson (S) om En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata samt jordbrukspolitik

Fru talman! Vänner! Nu är vi här och debatterar traktorer igen!

Nu är det återigen dags för jordbrukspolitisk debatt, som vi brukar ha inför sommaren varje år. Det är en viktig debatt. Många saker som kommer att sägas här i dag har sagts förut – jag lovar er. Vi är flera som kommer att säga sådant som vi har sagt förut. Men inte desto mindre är det viktiga frågor.

Fru talman! Vi har ett läge i världen som är väldigt allvarsamt. Det vet vi alla. Vi har bekymmer med livsmedlens rörlighet både ut från och in till krigshärjade områden. Det här är ett stort problem. Samtidigt fortsätter vi i Sverige tyvärr att minska vår livsmedelsproduktion, något som har pågått under lång tid, samtidigt som regering efter regering har sagt att vi behöver stärka det svenska jordbruket och öka livsmedelsproduktionen. Men vi står tyvärr och stampar och till och med minskar produktionen inom många delar av jordbruket.

Det här är bekymmersamt, och därför är jag väldigt glad över att tillhöra ett regeringsunderlag som på allvar har tagit tag i frågorna den här mandatperioden. Det här är dock trender som kommer att bli mycket svåra att vända. Vi ser hur antalet dikor och får minskar, och vi ser att svensk mjölkproduktion står och stampar – delar av svensk animalieproduktion, världens bästa animalieproduktion, som lever under världens kanske strängaste miljö- och djurskyddsregler.

För många har det tyvärr gått för långt, och man väljer att slå en spik i dörren och lägga ned sin produktion. Tyvärr är det allt som oftast just nu fårproducenterna som väljer att lägga ned produktionen. Det beror dels på vikande lönsamhet, dels på vår gamla omdebatterade rovdjurspolitik som fortfarande är ett stort hinder.

Även om vi som land har verktyg för att freda oss mot vargen i form av licensjakt, skyddsjakt och § 28 måste vi göra det ännu enklare för fårproducenterna. Det måste bli enklare med skyddsjakten. Vi har infört förenklingar den här mandatperioden, men vi måste också öppna upp § 28 så att det blir lättare att skydda de egna djuren mot rovdjur.

Fru talman! Vi är som sagt ett regeringsunderlag med en regering där landsbygdsministern många gånger den här mandatperioden har sagt att han vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Ett antal utredningar har tillsatts, dels en om konkurrenskraft, dels en kring myndighetsarbete och regelförenklingar som har letts av min eminente kollega Magnus Oscarsson. Jag tror att den överlämnades i dag klockan 11.

Det här är viktiga utredningar som kan göra skillnad, men det är också viktigt att vi nu tar nästa steg och verkligen gör denna skillnad. Vi har så många gånger sagt att vi ska minska regelkrånglet och göra det enklare att vara livsmedelsproducerande lantbrukare. Men det händer inte. Samtidigt träffar man organisationer som dem jag träffade i dag på förmiddagen, och de huvudsakliga frågor som de lyfter är lönsamheten och regelkrånglet.

Vi har små jordbruk i Sverige. Vi må tycka att vi har stora elefanter som producerar livsmedel i Sverige, men vi har förhållandevis små lantbruk, många gånger enmansföretag som inte fixar all den administration och allt det regelkrångel som vi belägger dem med samtidigt som de ska hinna med att producera livsmedel till den svenska försörjningen. Det funkar inte!

Jag undrar vilka problem som ska lösas med alla dessa regler som sätts upp dels här från kammaren, dels från våra myndigheters sida. Vad är det som de livsmedelsproducerande bönderna gör så dåligt att vi måste byråkratisera ihjäl dem med regelkrångel, kostnader, myndighetskontroller och så vidare? Det är en svensk sjukdom att bete sig på det viset mot svenska bönder, och det måste vi komma ifrån. Jag hoppas återigen att vi med Magnus Oscarssons utredning i dag har tagit de första stegen för att titta på hur vi kan snäva åt antalet myndigheter som gör kontroller och så vidare, för det måste bli enklare att vara bonde i Sverige.

Vi går snart in i en ny CAP-period som ska starta 2028. Det finns ett antal saker som vi behöver göra enklare i den CAP-perioden. Framför allt måste vi se till att det finns en flexibilitet mellan medlemsländerna. Vi kan ta exemplet med växtföljdskraven. De kraven kan vara jätteviktiga i länder där man har problem med monotona växtföljder och där man sänker mullhalten på sina jordar. Men vi har inga problem med monotona växtföljder i Sverige. Framför allt höjer vi mullhalten på de svenska åkerjordarna, vilket innebär att vi ökar bördigheten utan att EU behöver lägga sig i och krångla till det.

Det måste finnas en flexibilitet och en ökad tro på lantbrukarna inför nästa CAP-period. Det är ytterligare en del i att vi behöver höja tron på våra producenter – inte sänka den genom att lägga på dem mera bördor med regelkrångel, byråkrati och myndigheter.

Fru talman! Vi pratar mycket om hållbarhet i Sverige. Det är väldigt viktigt. Den behöver vara långsiktig. Den ska vara social, och den ska vara ekonomisk. Men vi har ett hållbart jordbruk i Sverige. Det vi behöver göra är att se till att bibehålla detta och öka produktionen.

Till en del har vi under den här mandatperioden stärkt konkurrenskraften genom att svenska lantbrukare i dag har låga bränsleutgifter. Det är en viktig och stor del. Regeringen talar också på ett helt nytt sätt om stärkt äganderätt och långsiktighet. Det är viktiga delar.

Svenska bönder bedriver hållbar verksamhet och behöver anpassa sig till ett förändrat klimat i framtiden. Det gör man bäst genom stärkt lönsamhet. Vi ser redan i dag att de lantbrukare som vidtar mest åtgärder för att klimatanpassa sig är de som har högst lönsamhet. Vi kommer återigen tillbaka till att lönsamheten i primärproduktionen behöver stärkas.

Vilka klimatanpassningar pratar vi om som behöver göras? För det första behöver vi bibehålla en hög skördenivå i Sverige. Det gör man genom att hitta gödselmedel som helst ska vara producerade i Sverige. En stor skörd är en garanti för en hög kolinbindning.

Vi behöver också hantera vattnet på ett bättre sätt i framtiden. Vi måste skapa bättre möjligheter till bevattning på gårdsnivå. Vi måste fortsatt ha stöd för täckdikning för att kunna hålla bra liv och bördighet i åkerjordarna.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att Sverige är ett ganska litet jordbruksland. Vi har små gårdar och framför allt inte särskilt mycket odlingsmark. I Sverige finns det ungefär en miljon hektar åkermark som det går att producera spannmål på i dag på ett bra sätt. Det är ganska lite. Det är som de största jordbruken i till exempel Ukraina eller Ryssland. Det är vår totala spannmålsareal i Sverige.

Vi är ganska små, och därför är det viktigt med en politik som går hand i hand med jordbruket och som faktiskt tänker leverera av livsmedelsstrategin uppsatta mål, för nu är det dags att höja produktionen. Nu är det dags att stärka Sveriges beredskap när det gäller livsmedel och att öka vår livsmedelsexport. Vi har möjligheten, och vi kan göra det. Men vi måste ha en politik som jobbar för det och inte mot det.

(Applåder)

I detta anförande instämde Erik Ottoson, Magnus Resare och Helena Storckenfeldt (alla M) samt Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för frågan. Till att börja med ska jag yrka bifall till förslagen i betänkandet. Det tycker jag är på sin plats.

Problemet är att Socialdemokraterna tycker att det saknas delar kopplade till miljö och klimat, utsläpp, omställning och så vidare i livsmedelsstrategin. Det är delar som ändå finns där. Men Socialdemokraterna pratar inte om att vi misslyckades fullständigt med den strategi som kom 2017, där det primära målet var att höja produktionen. Lantbrukarna har ända sedan dess bett om konkreta verktyg för att öka livsmedelsproduktionen. Det vill man inte tala om från Socialdemokraternas sida.

Socialdemokraterna vill tala om att det nu saknas åtgärder för att förbättra världens redan mest klimatsmarta lantbruk. Svensk nötköttsproduktion har jämfört med världssnittet till exempel 70 procent lägre utsläpp av klimatgas. Det är klart att vi ska bli ännu bättre. Men mål nummer ett är att få svenska lantbrukare att tro att vi faktiskt kan öka produktionen i landet. Där är vi inte just nu. Vi håller fortfarande på att minska livsmedelsproduktionen.

Vi behöver ha konkreta saker, som lägre skatter.

Vi behöver titta på om vi behöver återinföra ett ekostöd, till exempel, för att få mer betesmarker betade och samtidigt bevara den biologiska mångfalden.

Det måste krävas färre myndighetskontakter. Kommissionen tittar på ett förslag där man ska ha en myndighetskontakt om året. Det är jätteintressant. Det är precis dit vi ska. Myndigheter ska inte hitta på egna saker att kontrollera hos företag. Det händer också just nu. Det finns ingen säkerhet angående vilken myndighet som ska komma och vad som ska kontrolleras. Det handlar om rättssäkerhet.

Det är de stora delarna – inte huruvida vi ställer om jordbruket. Ökar vi produktionen och stärker lönsamheten är lantbruket med och ställer om. Jag lovar er!

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för det vidare resonemanget.

Vi är inte riktigt på samma planhalva när vi pratar här; det är det jag känner gång på gång. Man gör mer och mer klimatsmarta satsningar i svenskt jordbruk, men allting hänger på hög produktion och lönsamhet.

Vad gäller Klimatpolitiska rådets åsikter i jordbruksdebatten fanns det delar som jag inte alls tyckte rimmade. Jag är helt på det klara med att det inte är Klimatpolitiska rådet som kommer att stärka svensk livsmedelsproduktion och lyfta svenskt jordbruk. De behöver få spelregler härifrån, och de behöver få möjlighet att generationsskifta – det är frågor vi behöver ta tag i. De behöver ha ett lågt skattetryck som är jämförbart med skattetrycket i länder som Sverige ska konkurrera med. De behöver ha en stark äganderätt. De skulle behöva ha delar som jag nämnde tidigare, till exempel för fler betande djur, som vi behöver bidra med. De behöver ha myndigheter som jobbar främjande och produktionshöjande och som har med detta i sitt uppdrag. Samma sak gäller vår svenska jordbruksforskning.

Någonstans för 30 år sedan tappade jordbruksforskningen tankarna på att vi ska ha produktionshöjande forskning. Då började allting handla om hållbarhet i jordbruket. Vi har ju ett hållbart jordbruk. Vi ska bli ännu bättre, men vi har glömt bort att vi behöver öka produktionen. Det spelar ingen roll att vi sitter här inne eller på Regeringskansliet och antar strategier om ökad produktion och bla bla bla om vi inte ger dem verktygen till det hela. Det är ju det vi debatterar här i dag – jordbrukspolitiken och vilka verktyg vi behöver ge till svenskt jordbruk för att höja produktionen.

Jag säger det igen: Varje dag slår en lantbrukare en spik i dörren och slutar i Sverige. Det har vi inte råd med. Om vi inte vänder den trenden kvittar det vilken livsmedelsstrategi vi har.

(Applåder)

Herr talman! Det verkar som att ledamoten inte hörde hela mitt anförande. Hon ägnar sig åt cherry-picking.

Jag sa inte – och jag menade framför allt inte – att det bara är de med lönsamhet som kan göra klimatanpassning. Jag säger att de som har hög lönsamhet i dag är de som har gjort mest satsningar på miljö och klimat. Det beror på att de har möjlighet att göra det. Det kostar pengar att göra detta i inledande skeden, även om dessa pengar kan komma tillbaka senare tack vare produktionsökning och så vidare, till exempel med vattendammar.

Vad gör vi? Det finns ju i dag ett stöd att söka för att bygga bevattningsdammar. En del tycker att stödet är lite för litet. Det finns även stöd att söka för förbättrad dränering. De delarna finns; det finns pengar till detta.

Det här är ju delar av klimatanpassningen. Den behöver såklart fortsätta, och det är väl här vi inte riktigt är på samma planhalva. Den här regeringen har tillsatt ett antal utredningar som nu också har tagits tillbaka, till exempel konkurrensutredningen. Där finns ett antal förslag på sådant som branschen vill se att vi genomför, men jag undrar om vi kommer att våga genomföra dem. Kommer vi att våga göra de saker som branschen vill att vi ska göra? Jag är inte säker på att det kommer att bestämmas i den här kammaren.

Vi har den utredning som Magnus Oscarsson har levererat i dag, som handlar om just myndighetsarbete. Även detta är delar som ska stärka produktionen.

Herr talman! Jag och mina kollegor hade tidigare i dag ett möte med ett antal olika branschorganisationer. Det som de hela tiden återkommer till är lönsamhet, regler och administration. Det är grunden. Det är de absolut jobbigaste anledningarna till att svenskt jordbruk inte utvecklas åt rätt håll. Det är där vi behöver lägga kraften.

Herr talman! Nej, vi vill inte bara se de stora jordbruken, men den politik som har bedrivits i 30–40 år har ju lett till de här stora jordbruken. Som jag sa i mitt anförande klarar en ensamföretagare inte av att hantera all den administrativa börda som åläggs honom och att hålla reda på 600–700 regler varje dag. Han ska också hinna med att mjölka sina 60 kor och se till att de får foder och vatten och har det bra. Han hinner inte det. Han kan inte ha en egen administratör, men de stora jordbruksföretagarna kan många gånger ha någon som kan lägga mer tid på den administrativa delen.

Det är dit vi har tryckt dem. Miljöpartiet var med och tryckte dem dit under den förra mandatperioden och mandatperioden dessförinnan. Vi har gjort det svårare att vara bonde i Sverige.

Det är i grunden inte särskilt svårt för en bonde att ta hand om sina djur på ett bra sätt; det är vi världsbäst på i Sverige. Men bönderna är kanske inte särskilt bra på pappersarbete. Vi tar bort värdefull tid i produktionen för bönderna när de ska ägna sig åt saker som många gånger är viktiga men som väldigt många gånger är absurda. Jag är praktisk jordbrukare, och jag lovar er att en hel del av de krav som man ska leva upp till och rapportera utifrån är absurda. Vilka problem ska de lösa? Den frågan ställer vi oss alldeles för sällan i den här kammaren.

Jag håller inte alls med om att vi inte har bönderna i åtanke. Det är ju för dem vi gör dessa utredningar och skapar förbättrade konkurrensförutsättningar, till exempel genom sänkt bränsleskatt. Om vi ger svenska bönder möjlighet att producera mer kommer Sverige att fortsätta att vara det bästa landet när det gäller miljö och klimat. Vi ska göra ett jobb, absolut, men ta inte bort konkurrensförutsättningarna, minska inte lönsamheten och gör det inte svårare att vara bonde! Nu slutar de nämligen, en efter en.

Låt mig också önska herr talmannen, presidiet och alla andra en skön sommar, för detta är min sista debatt för våren.

(Applåder)