Peter Kullgren

Fru talman! Det är viktigt med en bra dialog med organisationerna när jakttiderna sätts. Jag delar uppfattningen att jakttiderna måste ha hög legitimitet bland landets jägare. Jag tror inte att lösningen är att politisera Naturvårdsverkets arbete mer. Lösningen är i stället att myndigheten har ett brett kunskapsunderlag, lyssnar på remissinstanserna och fattar välgrundade beslut eller lägger fram förslag som har potential att hålla över tid.

Jägarnas förtroende för viltförvaltningen är helt avgörande. Därför bör beslut vara välmotiverade, förutsägbara och långsiktiga.

Som jag sa inledningsvis: Nuvarande jakttider gäller till dess att något annat har beslutats, och det är regeringen som fattar beslut när det gäller nya jakttider.

Jag får väl säga detsamma till Isak From som han sa till mig: Lagom lycka till! Vi ses säkert i många sammanhang under de kommande veckorna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Den här interpellationen handlar om jakttider, så jag håller mig till det.

Isak From vet vad vi, och jag, har kommunicerat tidigare. Ambitionen är att tillsätta en ny – motsvarande – renmarksutredning före valet. Den ambitionen kvarstår; jag hoppas att vi ska kunna göra det.

Det är viktigt att komma ihåg att jakttider inte beslutas politiskt dag för dag, utan det finns vissa ledtider så att det hinner sätta sig. Jag tycker att vi har en bra ordning med jakttidsprocesserna. Vi har en ordnad form.

Nu är vi precis i beredningsläge. Det slutgiltiga förslaget från Naturvårdsverket, med alla synpunkter, kom ganska tätt inpå sommaren. Självklart har vi gått igenom synpunkterna. Med tanke på att ledamoten refererade till olika debatter utanför den här kammaren borde han ha sett vad de flesta partier säger och tycker om exempelvis jakten på älgkalv, som har diskuterats mycket. Här finns bred enighet och samsyn. Det har i alla fall lyfts fram många farhågor kring den biten.

Från regeringens sida har vi med oss alla synpunkter från naturintressen, jaktintressen, skogsägarintressen och lantbrukarintressen i arbetet för att kunna fatta ett så välgrundat beslut som möjligt som så många som möjligt kan stå bakom.

Vi skulle jättegärna se en fennoskandisk vargförvaltning. Vi betraktar stammen i Sverige, Norge och Finland som en enda stam. Vi har också gett myndigheterna i uppdrag att titta på om det är möjligt – de har fått i uppdrag att inleda den typen av dialoger.

Självklart har jag nämnt detta. Norge har bytt ut de ministrar som har ansvar för mina frågor ganska många gånger, så jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har tagit upp den här frågan med den senaste ministern. Jag vet dock med säkerhet att jag gjorde det med tidigare ministrar. Samma sak gäller för den finska sidan. Det finns ett intresse, men de inledande diskussionerna i en sådan här fråga behöver ske på teknisk nivå – på tjänstemannanivå.

Norge är ju inte ett EU-land, vilket gör att det blir en särskild diskussion. Det är en aspekt som vi behöver ta hänsyn till, men vargen struntar ju i om Norge är med i EU eller inte. Den norska vargen anser sig tillhöra samma stam som den svenska.

Målsättningen är att vi ska få till detta och att vi ska kunna ha ett MVP på 100 som nivå i Sverige.

Herr talman! Regeringens arbete med jakt har måhända dragit på sig kritik i vissa delar. Den inställda vargjakten är en fråga som har diskuterats flitigt, men om vi kan beskyllas för det eller inte låter jag vara osagt. Det var ju en domstol som stoppade vargjakten, inte regeringen.

Däremot har vi i regeringen gjort så mycket vi kan för att Sverige ska kunna ha en vargjakt och en mindre stam. Uppenbarligen behöver vi göra ännu mer, och det är vi i färd med. De förvaltningsåtgärder som är planerade och som Naturvårdsverket har sagt behövs håller på att komma på plats i detta nu.

Jag värnar om en kunskapsbaserad och lokalt förankrad viltförvaltning där de som berörs självklart ska ges möjlighet till inflytande. Regeringens och min utgångspunkt är att den operativa viltförvaltningen ska vara och förbli decentraliserad.

Jag tror att det är viktigt att påminna om hur det gick till när man tog fram jakttider förr i tiden. Då fanns det i Svenska Jägareförbundets regi en jakttidsberedning med företrädare för jägare och naturvårdsintressen. Beredningen lämnade ett förslag till Naturvårdsverket om ändrade jakttider, och efter ett remissförfarande lämnade verket över ett förslag till regeringen.

Den hanteringen av jakttiderna lades ned år 2000, på Jägareförbundets eget initiativ. Eftersom det är regeringen som fattar beslut om jakttider – och det är också svaret på frågan huruvida detta behöver beredas med fler partier eller inte, det vill säga att det är regeringen som beslutar och inte riksdagen eller andra partier – fick regeringen därefter årligen ett antal enskilda ärenden med yrkanden om ändringar gällande jakttider. Därför har vi den här tingens ordning, och på initiativ och uppdrag av tidigare regeringar fick Naturvårdsverket uppdraget.

Man kan naturligtvis alltid skruva i alla modeller. När förslag kommer blir det förstås alltid diskussion, och även tidigare regeringar har ändrat i förslag som har kommit från verket.

Min ambition är att vi ska få det här på plats så snart som möjligt så att det inte ska finnas några osäkerheter, men oavsett om vi fattar beslut nu före valet – vilket jag verkligen hoppas att vi ska kunna göra – kommer de inte att träda i kraft omedelbart. De kommer i stället att gälla nästa jaktår. Eventuella oroliga svamp- och bärplockare, som jag tror att ledamoten pratade om, kan alltså med trygghet veta att nuvarande jakttider kommer att gälla fram till juni, då nästa jaktår börjar.

Det system som Naturvårdsverket presenterade är alltså grunden för den jakttidsprocess vi har, och grundläggande här är att förvaltningen ska vara adaptiv men också transparent och tydlig. Nu har vi ju ett system där jakttiderna ses över med viss periodicitet. Det är helt enkelt ett system med mer ordning än det som gällde innan detta infördes.

Herr talman! Isak From har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att förlänga nuvarande jakttider eller göra något annat för att upprätthålla förtroendet för jakttiderna.

Inledningsvis vill jag förtydliga att nuvarande jakttider gäller till dess att något annat har beslutats.

Naturvårdsverket påbörjade arbetet med översynen av jakttiderna 2024 och har inför arbetet med översynen tagit fram riktlinjer för utformning av jakttider. Riktlinjerna handlar bland annat om biologiska ramar, såsom en arts parnings- och uppfödningsperiod. De innefattar även legala ramar, däribland EU-direktiv och internationella överenskommelser som Sverige förbundit sig till.

För arbetet har Naturvårdsverket en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Skogsstyrelsen, Birdlife Sverige, Jägarnas Riksförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Svenska Jägareförbundet och Naturskyddsföreningen. Naturvårdsverket remitterade ett preliminärt förslag mellan den 15 december 2025 och den 16 februari i år.

Regeringen fick Naturvårdsverkets slutliga förslag den 12 juni 2026, och det förslaget bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Tack till alla deltagare i den här debatten för bra diskussioner!

Sverige står inför ett vägval vad gäller jordbruks- och skogspolitiken. Endera fortsätter vi på den inslagna vägen som leder till bättre lönsamhet, mindre regelkrångel och mer framtidstro i svenskt jordbruk och svensk skogsproduktion eller väljer vi en väg med mer regler, sämre lönsamhet och mer krav på våra bönder, vilket ofrånkomligen kommer att leda till minskad livsmedelsproduktion.

Det finns mycket att vara stolt över kring det svenska jordbruket, som har nämnts i den här debatten. Framtidstron är större än på länge. Det ser vi inte minst genom de investeringar som nu är aviserade. Arla gör sin största investering någonsin i bolagets historia i Sverige. Lantmännen utvecklar vegetabiliska proteinfabriker med mera i Sverige. Pågen bygger nya bagerier, och Scan ska investera i slakterier i norr. Det finns framtidstro och bra driv i svensk livsmedelsproduktion. Låt den vägen fortsätta! Tack för debatten!

(Applåder)

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Fru talman! Centerpartiets jord- och skogsbrukspolitik liknar Kristdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Liberalernas betydligt mer än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik på området.

Det här är viktigt i sak, för vad blir kontentan av en ny regering? Vad kommer ni att få kompromissa med?

En sak är säker: Sitter man i regering måste man vara överens. Hur ska ni bli överens om skogsbrukspolitiken med Miljöpartiet och om köttkonsumtionen i Sverige med Vänsterpartiet? Hur ska äganderättsfrågorna lösas ut med Socialdemokraterna vid rodret?

Det är ingen icke-fråga. Det är bara retorik att hävda att det här inte handlar om sak, för det är just vad det gör. Vilken sakpolitik blir faktiska beslut om man lägger sin röst på Centerpartiet? Det är en relevant fråga.

Fru talman! Allra först får Helena Lindahl titta på vad jag sa kring CAP och så vidare. Sedan får hon värdera om det var en fultolkning av det hon sa i talarstolen eller inte.

Nu är det så att Centerpartiet har valt sida, och det är en sida med förslag som en ny avgift på avverkning, mer skog ur produktion och höjd skatt på jordbruksdiesel. Nästa år ska också en slutversion lämnas in av naturrestaureringsplanen, detta som en följd av en EU-lag som alla Centerpartiets kamrater gillar och som fel hanterad kommer att ta folks mark ur produktion och kosta skattebetalarna många, många miljarder.

Min fråga är ganska enkel: Varför gör ni så här? När det redan blåser kring våra bönder, varför öppnar man porten på vid gavel för miljöpartistisk full storm?

Fru talman! Här blottas någonstans okunskapen och anledningen till att Vänsterpartiets politik inte går ihop. Vi ligger redan i häradet 70–75 procents självförsörjning i fråga om kött. En minskning med 25 procent skulle betyda att 100 procent av det vi konsumerar skulle vara svenskt. Det är nog lite utopiskt att tro det. Vi kommer ofrånkomligen att komma till läget då vi också minskar produktionen.

Ska man öka andelen ekologiskt så extremt mycket borde linjen vara, om man har en seriös politik, att man ska öka den inhemska animalieproduktionen för att kunna möta det behov man har. Där går alltså inte er politik ihop.

Ni vill också avveckla EU:s stöd till storskalig animalieproduktion. Då vill jag fråga er: Vad definierar Vänsterpartiet som storskalig animalieproduktion?

Fru talman! Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen ekologiskt jordbruk. Ni vill att minst 30 procent av jordbruksarealen ska vara ekologisk. Minst 60 procent av den offentliga konsumtionen ska vara ekologisk, och stöden till den ekologiska produktionen ska öka kraftigt.

Ni säger också att vi ska minska konsumtionen och därmed produktionen av kött med minst 25 procent till 2030.

Alla som kan sitt jordbruk vet att den ekologiska produktionen är enormt avhängig av att det finns djur, eftersom det är den gödseln man använder för att få upp grödorna. För det första skulle jag vilja höra hur Vänsterpartiet resonerar kring kopplingen mellan djur och ekologisk produktion. För det andra undrar jag: Hur ska Vänsterpartiet minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till år 2030?

Fru talman! Det Sveriges bönder efterfrågar är ett enklare regelverk, rättvis beskattning, stor frihet under ansvar och rimliga krav som harmoniserar med övriga EU-länders, eftersom man är konkurrenter på samma marknad.

Problemet med socialdemokratiskt ledda regeringar är att man hela tiden har verkat strunta i att Sverige är en del av Europeiska unionen och fungerar på samma marknad. Man har lagt pålaga på pålaga på Sveriges bönder som inte på motsvarande sätt har landat på europeiska bönder. Det är grundanledningen till en dålig lönsamhet i svenskt jordbruk och en försämrad konkurrenskraft.

Jag hör ingenting som pekar på att en ny socialdemokratiskt ledd regering inte skulle fortsätta i samma riktning, särskilt inte med tanke på vilka man ämnar bilda regering med.

Fru talman! Svenska lantbrukare är i jämförelse extremt duktiga på djurhållning och har vidtagit olika klimatåtgärder. Vi ligger verkligen i framkant.

Vad gäller användning av pesticider är vi extremt duktiga. Teknikutvecklingen går framåt, och det finns en stor vilja att använda så lite växtskyddsmedel som möjligt. På gödselsidan är man angelägen om att precisionsgödsla och inte sprida mer gödsel än vad som behövs.

Ändå kan jag konstatera att mycket i Åsa Westlunds anföranden fortfarande handlar om att det svenska jordbruket ska göra mer och mer på området. Det tror jag att man vill, och jag tror att det kommer tids nog, inte minst med lönsamma företag som grund.

Är Socialdemokraterna beredda att lägga mer pålagor på svenska jordbrukare med risk för minskad produktion i Sverige? Går det före?

Fru talman! Det är klart att jordbruksavdraget inte är avskrivet. Däremot kan vi ju konstatera – och det är också anledningen till att vi har denna debatt – att det har varit ett extremt ansträngt läge. Och det handlar inte bara om den senaste situationen. Redan torkan 2018 ställde till det ordentligt för jordbruket. Slag i slag med den kom pandemin. Slag i slag med den fick vi krig på vår kontinent. Sedan fick vi en president i USA som twittrar och vänder upp och ned på hela världsmarknadsläget för flera viktiga insatsvaror, och nu också kriget i Iran och situationen i Hormuzsundet.

Fokus har inte varit nya idéer med osäkra effekter på produktionen. I allvarliga situationer gäller det att koncentrera sina åtgärder på det som faktiskt är viktigast. Just nu har det varit att inte äventyra svensk produktion. Det vore inte till gagn vare sig för vår livsmedelsproduktion eller för klimatet.

Fru talman! Det regeringen gör är att värna en av världens mest klimatsmarta livsmedelsproduktioner på det sätt som träffar den produktionen bäst. Just nu finns det ett eller möjligtvis två traktormärken som har biogastraktorer. Det är inte så att det sprutar fram eltraktorer som omedelbart kan ersätta de fossildrivna.

Är det en önskad riktning att vi minskar vårt fossilberoende? Definitivt! Men jag har heller inte i Miljöpartiets budget sett den fulla kostnad det skulle innebära att få fram den produktion vi behöver. Det blir mycket retorik.

Vi har fokuserat på att värna en klimatsmart och miljömässigt hållbar produktion i Sverige i stället för att öka importen av livsmedel. Det har vi gjort genom det som har träffat bäst. Just nu är det stöd som bäst träffar produktionen – tyck om det eller inte – drivmedelsstödet, alltså en låg dieselskatt.

Fru talman! Nej, det kan ingen minister stå i kammaren och lova långt innan budgetprocesserna är klara. Det vore inte hederligt.

Däremot kan jag säga vad Kristdemokraternas inriktning är: Vi ska definitivt värna stödet till våra bönder just eftersom vi behöver öka livsmedelsproduktionen, inte minska den.

Jag tycker också att regeringen genom agerande har lett i bevis att den är beredd att satsa mer på lantbruket än vad tidigare, centerpartistiskt stödda, regering var.

När vi ändrade valutaförordningen förra gången fick vi en ansenlig summa mer. Den dåvarande, centerpartistiskt stödda regeringen valde dock inte att skicka ut de pengarna till bönderna utan skickade dem till andra hål i statens budget.

I den här omgången kom det 746 miljoner. Vi såg självklart till att de landade hos bönderna och inte gick till andra statliga utgifter.

Fru talman! Eftersom Sverige är ett av de länder som skickar in mer pengar i EU-systemet och får tillbaka mindre har många partier i den här kammaren varit ganska budgetrestriktiva.

Den gemensamma jordbrukspolitiken är en stor del av EU:s budget. Tidigare har nog många tänkt att vi kan reducera för att behålla mer av pengarna själva och prioritera dessa medel som vi vill. Nu är läget annorlunda i hela EU-budgetarbetet i och med nästa långtidsbudget. En budgetminskning på jordbrukssidan skulle inte gå hem till Sverige igen, utan den ska gå till andra EU-utgifter.

Då behöver man tänka både en och två gånger i ett land som dessutom vill ha rimliga priser på mat. Bönderna kommer ju inte att sluta producera mat om de här stöden inte kommer, utan de kommer att behöva sätta ännu högre priser. Det blir alltså konsumenten som får betala för en reducering av CAP.

Fru talman! Ja, det gör jag absolut! Vi behöver minska stammen kraftigt.

Det är också därför regeringen har lagt fram konkreta åtgärder för hur det skulle kunna gå till. Regelverket kring vildsvinsjakt har faktiskt även under tidigare regering ändrats, och vi har tydligt fortsatt i den riktningen. Fler tekniska hjälpmedel är möjliga, skyddsjaktsregler har blivit ännu mer tillåtande med mera.

Att gå in och säga att vi ska ha en tiondel kvar av stammen kommer dock att innebära att man klampar in över gränsen för vad äganderätten innebär. En markägare som har vildsvin på sin mark och har koll på sin stam måste självklart kunna förvalta den enligt eget huvud. Med Socialdemokraternas – återigen – retorik utan konkret politik kommer man ofrånkomligen att gå in och styra över markägares vilja att ha visst vilt på sin mark.

Fru talman! Jag är inte bonde, men jag vet hur irriterade bönder blir på just den här politiska retoriken från den röda sidan i Sverige.

Sverige har ett av de mest klimatsmarta jordbruken i världen. Sverige är det land som tar störst hänsyn till våra djur, vilket får konsekvensen att vi i princip har den lägsta antibiotikaanvändningen i världen. Samtidigt har vi ställt om genom bland annat Klimatklivet, där enorma summor skickas ut. Den som har varit ute, särskilt på spannmålsgårdar, ser vilken omställning jordbruket och jordbrukarna har gjort. Det finns knappt en oljepanna kvar som torkar vårt spannmål i Sverige.

Sverige ligger långt före, och ändå ska det hela tiden klankas ned på jordbrukare och bönder i det här landet för att de gör för lite. Visa mig pengarna som klarar den här omställningen! Ni har dem inte i er budget, och ni har dem inte i konkret politik. Det är bara retorik.

Fru talman! Den som samtalar med lantbrukare runt om i Sverige möter företagare som är vana att hantera osäkerheter. Det är väder, marknad och omvärldsläge. Detta har alltid varit en del av vardagen.

Man möter också en frustration över att politiken alltför länge har gjort det svårare att producera mat i Sverige. Under alldeles för många år har svenska bönder fått höra att de måste använda mindre mark, följa fler regler och bära allt fler kostnader. Resultaten av den politiken har blivit minskad produktion, försämrad konkurrenskraft och ett växande importberoende.

Det är just därför som vi har försökt att lägga om kursen. Vi har sänkt reduktionsplikten, tryckt ned skatten på jordbruksdiesel och betalat ut återflöde från jordbruksstödet till bönderna. Vi har tagit steg för att minska regelkrånglet. Vi har tagit fram en uppdaterad livsmedelsstrategi med ett tydligt fokus på lönsamhet, konkurrenskraft och ökad produktion. Vi menar att Sverige behöver mer produktion och inte mindre.

Fru talman! Det är därför lite anmärkningsvärt att Centerpartiet nu söker samarbete med två partier som i grunden bygger på en annan syn. Vänsterpartiet talar visserligen om självförsörjning, men samtidigt ska köttproduktionen minska kraftigt. Man ska styra om produktionen bort från animalier. Man ska kraftigt öka och regelstyra produktionen till större andel ekologisk areal. Man vill begränsa större företag och ge staten större inflytande över hur marken används.

Miljöpartiet går i exakt samma riktning. Även där är utgångspunkten att jordbruket ska styras mot fler villkor, fler miljökrav och fler politiskt bestämda produktionsmetoder. Fokus ligger inte i första hand på att producera mer mat utan på att använda jordbruket som ett verktyg för andra politiska mål.

Detta är naturligtvis en helt legitim politisk uppfattning, men då måste man också vara ärlig med konsekvenserna. Jag har absolut inget emot ekologisk produktion, men om man politiskt ska styra produktionen och minska animalieproduktionen i den extrema omfattning som Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill och därmed öka regelbördan blir det svårare att öka den svenska livsmedelsproduktionen.

Fru talman! Skillnaden mellan oss handlar ytterst om synen på lantbruket. Regeringen kommer att fortsätta prioritera lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet, för när svensk livsmedelsproduktion växer blir Sverige både starkare, tryggare och mer motståndskraftigt.

(Applåder)

(I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).)

Fru talman! Jag vill först säga tack till Centerpartiet, som tagit initiativ till den här debatten.

Jag har i mitt uppdrag förmånen att ganska ofta resa runt i landet för att träffa och samtala med våra bönder. Den som gör det inser snabbt hur skickliga de svenska bönderna är i hantverket samtidigt som de har en förmåga att möta omvärldsskiftningar på ett mycket strävsamt och uthålligt sätt. Det är viktigt att ha med sig som bakgrund nu när bönderna vittnar om hur tufft den senaste tidens omvärldsläge faktiskt slagit mot deras verksamheter.

Konflikten i Mellanöstern har drivit upp priserna på energi, drivmedel och inte minst gödsel. De har nått nivåer som gör att det för många lantbruksföretag inte handlar om huruvida man får ihop kalkylen för en kommande investering utan om huruvida det över huvud taget finns grund för nästa säsong.

Som land går det inte att se detta som ett isolerat problem för bönderna, något som de får lösa på egen hand. Produktionen av livsmedel ligger i hela samhällets intresse. Vi, i alla fall de flesta jag känner, behöver mat varje dag. Det gör att vår lantbruksnäring inte är som vilken näring som helst. Därför åvilar det varje ansvarsfull regering att se till att Sveriges lantbrukare har vettiga förutsättningar för att producera.

Fru talman! Den här regeringen har lagt om jordbrukspolitiken så att fokus nu ligger än tydligare på att öka svensk produktion. I det korta perspektivet har vi lyssnat in näringen och agerat på omvärldsläget.

Med anledning av den rådande kostnadskrisen lade vi fram ett omfattande budgetpaket för svensk primärproduktion. Cirka 1,6 miljarder ska gå ut i riktat stöd med fokus på växtodlingen, som är den del som drabbas hårdast. Men stöd går också till bland annat yrkesfisket och vattenbruket. På så vis bidrar vi till att säkerställa att produktionen kan fortsätta, att höstens sådd blir av och att nästa års skördar inte äventyras.

Men i regeringens arbete den här mandatperioden ligger som sagt också ett längre perspektiv för att öka konkurrenskraften. Under alldeles för lång tid under olika regeringar har denna sektor varit nedprioriterad. Resultatet har vi sett i försämrad konkurrenskraft, svagare lönsamhet och minskad produktion. Det är denna utveckling som regeringen nu bryter.

I livsmedelsstrategin 2.0 har vi slagit fast en ny riktning med ett fokus som faktiskt avgör om det går att driva företag på landsbygden. Det handlar om lönsamhet, konkurrenskraft och robusthet.

När vi tillträdde hade Sverige Europas högsta dieselpriser, vilket slog hårt mot hela landet men allra hårdast mot dem som är beroende av traktorer, skördetröskor och långa transporter för att få verksamheten att gå ihop. Sedan dess har vi sänkt reduktionsplikten, och vi har prioriterat att förlänga den tillfälliga skattenedsättningen på jordbruksdiesel varje år – just för att hålla nere kostnaderna i det svenska jordbruket.

Ett annat exempel är att vi, till skillnad från föregående regering, såg till att återflödet av pengar, nästan trekvarts miljard vid en ändrad valutakurs, går ut till bönderna där de hör hemma. Vi har infört ett särskilt stöd för robusthöjande åtgärder, så att våra lantbruk kan stå starkare. Vi ser också att regelverket många gånger är ett gissel och har därför gett en lång rad myndighetsuppdrag, förenklat grundvillkoret och etablerat en regelkrångelsbekämpande struktur genom Förenklingsrådet och Implementeringsrådet. Men mycket mer finns att göra.

Det är dock i den här riktningen vi måste gå: ökad lönsamhet, mindre regelkrångel och en politik som inte ser Sveriges bönder som ett särintresse utan som inser att matproduktion är en nationell angelägenhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! Det märks att samarbetet mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna börjar ta form. Nu hakar de i varandras taktik och ställer samma fråga om och om igen.

Svaret är detsamma. Vi har aviserat att vi kommer att tillsätta en utredning om brytning i alunskiffer för att säkerställa att kommuner har inflytande. Det är inte samma sak som uranbrytningsförbudet, som har fått väldigt negativa konsekvenser för andra typer av mineraler som vi behöver.

Det har ställts tre eller fyra liknande frågor. Svaret är detsamma, även om frågan den här gången ställdes av en socialdemokrat.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.