Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Jag konstaterar att det tal som jag precis hade om jämställdhet, där jag nämnde antisemitism och Hamaskopplingar, skapade upprörda känslor. Socialdemokraterna pratade om gungning här i riksdagen, och Vänsterpartiet tog mycket illa vid sig.

Jag tycker att det är bra. Om det inte är en början till en förändring är det åtminstone en reaktion, och det är precis vad vi behöver. Det måste vara slut på tyst accepterande. Jag säger: Antisemitism sprids här i riksdagen. Antisemitism är vida utspritt här i riksdagen. Är det någon som bryr sig? Är det någon som reagerar? Det här är inte ens en vanlig debatt längre.

Jag kommer att fortsätta prata. Jag tänker inte vara tyst.

Regeringen bedriver arbetet för jämställdhet och mot diskriminering brett. Men i de här tiderna finns det särskild anledning att betona vikten av det arbete som bedrivs för att bekämpa antisemitism och stärka judiskt liv här i Sverige.

När jag växte upp fick man lära sig om Förintelsen. För mig var det något ofattbart grymt. Det var nästan omöjligt att förstå att detta faktiskt hade inträffat. Jag trodde aldrig – aldrig – att jag i mitt vuxna liv skulle få se det hatet sprida sig igen – i vår tid, i vårt land. Allra minst trodde jag att det skulle ske här i Sveriges riksdag.

Den 7 oktober 2023 inträffade en massaker som inte bara skakade hela Mellanöstern utan också hela vår moraliska världsbild. Över 1 200 människor mördades brutalt av Hamas i Israel. Kvinnor och barn våldtogs, lemlästades och brändes levande. Gamla och barn togs som gisslan. Det var inte krig. Det var ett antisemitiskt, bestialiskt massmord – den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.

Trots detta har vi hört vänsterröster relativisera och prata om folkrätt och till och med frihet – knappt ett ord om våldtäkterna, tortyren och gisslan. För tydlighetens skull: Hamas är inte en frihetsrörelse. Det är en antisemitisk terrororganisation som har ett enda mål, nämligen att förinta Israel.

Men det här mönstret är inte nytt. Vänsterpartiet har aldrig gjort upp med sin ideologiska historia, som har lett till död och tortyr för över 100 miljoner människor. Det finns en kultur där antisemitism inte bara tolereras utan också ursäktas.

När en riksdagsledamot återigen spred grov antisemitisk propaganda tog det bekymrande lång tid innan partiledningen agerade, och när det väl skedde visade det sig att riksdagsledamoten fick ett stort stöd. Sedan dess har fler vänsterpartister blivit avslöjade med liknande agerande. Det här är chockerande. Det är skrämmande.

Hos Socialdemokraterna ser vi faktiskt liknande tendenser. När en av deras ledamöter deltog i en Hamaskopplad konferens blev han försvarad av sin partiledare, som angrep statsministern i stället. Det finns en rad exempel på hur antisemitism har tystats ned och relativiserats inom partiet – i ungdomsförbundet, kommuner och externa kontakter utomlands.

Samtidigt vill Centerpartiet gärna framstå som ett moraliskt alternativ som inte samarbetar med SD. Men de ser inga som helst problem med att ge inflytande till ett parti med rötter i kommunismen – en ideologi som gång på gång har visat sig oförenlig med demokrati, öppenhet och individens frihet. Det krävs nolltolerans mot högerextremism – det är gott så. Men vänsterextremism och antisemitism kan tydligen tolereras.

Det måste bli ett slut på detta hyckleri och denna selektiva antirasism. Det går inte att gömma sig bakom SD längre, utan alla partier måste tillämpa samma moraliska måttstock och genom handling stå upp för sina egna värderingar.

Att tiga är att ge extremismen legitimitet. Det är dags för alla partier som alltför länge har stått och tryckt bakom hörnet och pekat på någon annan att kliva fram.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten undrade hur jag ser på vårt samarbete. Vi driver ju vår politik i den moderatledda regeringen. Jag lyfte precis fram ganska grundläggande frågor som det är viktigt att vi börjar prata om och adressera här inne.

Varje parti får givetvis ansvara för sina egna värderingar och sin egen politik. Jag har inte insyn i vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Jag önskar inte heller ha det av denna anledning. Men den skillnad jag ändå kan se är att Sverigedemokraterna i de fall det har uppkommit situationer har agerat omgående och kraftfullt och tagit avstånd, medan Vänsterpartiet sluter upp bakom antisemitism. Det är ju en avsevärd skillnad.

Utskottet har konstaterat att diskrimineringslagstiftningen fungerar i dess nuvarande form. Lagar kommer alltid att behöva ses över och kunna uppdateras, men Sverigedemokraternas motion får stå för dem. Den har som sagt inte tagits med i detta betänkande i form av några ändringar.

I övrigt vill jag gärna ställa en fråga tillbaka till ledamoten. Hur ser du på de delar jag precis har lyft upp när det gäller antisemitism, diskriminering, jämlikhet och så vidare i Vänsterpartiet? Är det någonting som ledamoten vill beröra på något vis – genom någon reflektion eller någon tanke? Hur rimmar detta med demokrati här i Sveriges riksdag?

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi är överens om att alla partier i Sveriges riksdag ska ta starkt avstånd från antisemitism och markera tydligt mot det. Där har vi inga skilda åsikter över huvud taget.

Jag tycker att det som pågår i Vänsterpartiet är olyckligt. Jag antar att partiet kommer att hantera det. Jag ser dock på Vänsterpartiet som en stark antirasistisk röst i Sverige.

Jag vill komma tillbaka till min fråga. Jag upplever att du är emot selektivitet men samtidigt menar att det inte betyder någonting att det största regeringspartiet i ert regeringsunderlag totalt vill urvattna diskrimineringslagen och ta bort de sju diskrimineringsgrunder som försvarar de mest utsatta människorna i vårt samhälle. När det gäller detta tycker du att det kan vara okej och att det fungerar – för att ni samarbetar med dem. Jag tycker att du ger ett väldigt otydligt svar där.

Apropå hyckleri är det väldigt hycklande att stå upp för antirasism och kritisera ett annat parti för det samtidigt som du samarbetar med ett parti som vill urholka rättigheterna för en stor majoritet av svenska folket.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Än en gång påminner jag om att vi inte använder ”du” som tilltal, utan vi säger antingen ”ledamoten” eller namnet. Jag tror att ledamöterna egentligen är ganska bekanta med det.)

Herr talman! Jag tänkte ägna mig åt det ärende vi debatterar i dag. Det gör vi en gång om året. Det är motioner rörande jämställdhet, och det är många motioner på det området. Det är när det gäller diskriminering ganska väl insorterat under detta betänkande.

Jag märkte, herr talman, att ledamoten faktiskt inte nämnde någonting av det som det faktiskt motioneras om i det här betänkandet – och deklarerade ingenting om regeringens politik, vad man gör eller vill göra på detta område. För mig är det att faktiskt skjuta de viktiga frågorna åt sidan och sätta fokus på något annat än att prata om det vi har avsatt tid för att debattera här i dag – bland annat jämställdhet.

Den här regeringen har dessutom bedrivit en ekonomisk politik som förskjuter och driver på de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Det pratade ledamoten inte om. Jag tänkte dock ge henne ett tillfälle att göra det, herr talman.

Jag vill fråga ledamoten vad exakt man gör för de hårt arbetande ensamstående mammor som inte får månaden att gå runt. Det saknas tusenlappar varje månad på grund av regeringens ekonomiska politik. Vad gör regeringen för att stötta de hårt ansatta hushållen?

(Applåder)

Herr talman! Regeringen prioriterar de mest utsatta hushållen, säger Merit Frost Lindberg. Jag tycker att det är väldigt svårt att tolka hur den prioriteringen faktiskt ser ut.

Jag kan faktiskt nästan påstå att Moderaterna för ett år sedan kunde stå här och säga att man prioriterar dem genom att behålla extratillägget i bostadsbidraget. Situationen ser än värre ut i dag. Det kommer larmrapport efter larmrapport om att det har blivit ännu värre – ännu tuffare. Människor kan inte sätta mat på bordet, köpa en vårjacka till barnen eller betala för en organiserad fritidsaktivitet.

I det läget väljer Moderaterna att i sin vårbudget plocka bort det som faktiskt har fått de ensamstående mammorna att överleva – att hålla näsan ovanför vattenytan. Är det att prioritera de extremt utsatta barnfamiljerna? Jag tycker faktiskt, herr talman, att det är att bokstavligen sätta dem ännu mer i skiten.

Herr talman! Det är helt uppenbart att vi behöver få upp köpkraften i det här landet. Jag kan lova att mammor som får ett höjt barnbidrag kommer att köpa nya gympaskor och den där nya vårjackan. Det bidrar till att öka köpkraften i det här landet. Sänker man skatten för dem som har mest – för dem som redan har stora marginaler – kommer de att låsa in pengarna i sparande. Det kommer inte att bidra till köpkraften.

Om jag tittar på regeringens egna statsråd noterar jag att aktieköp verkar vara någonting de lägger sina skattesänkningspengar på. Det bidrar inte till köpkraften.

(Applåder)

Herr talman! För nytillkomna tittare kan jag upplysa om att det här var Merit Frost Lindbergs andra anförande där hon i princip går till full attack mot Vänsterpartiet och även låter andra partier stå till svars för någonting som hon riktar anklagelser om. Det är anmärkningsvärt med tanke på att vi ska debattera helt andra frågor. Vi ska prata om jämställdhet och åtgärder mot diskriminering.

Herr talman! Det är inte antisemitism att tydliggöra och synliggöra det som just nu händer på Gazaremsan. När IPC, som mäter svält, konstaterar att hela Gazaremsan just nu håller på att svältas till döds och när olika katastrofläkare åker dit och säger att det är ett dödsläger är det inte antisemitism att ställa krav på Israel att sluta bomba och börja släppa in hjälp.

Ledamoten menar också att Vänsterpartiet ska se tillbaka på sin historia och så vidare. Då blir jag nyfiken på om ledamoten för det första kan kommentera Moderaternas historia. Partiet bildades ju faktiskt för att motverka allmän och lika rösträtt. För det andra skulle jag vilja veta varför det är helt bekymmersfritt att vurma för och krama om Sverigedemokraterna, som bildades ur ett hat mot judar.

Herr talman! Vet ledamoten vad som också pågår här och nu? Det finns ledande sverigedemokrater som ständigt twittrar och häver ur sig hat mot muslimer och som säger att judar eller samer aldrig kan bli svenskar. Även det händer precis här och nu, men det väljer ledamoten att helt blunda för. Hon lägger i stället all sin kraft och energi på andra partier.

Inte någonstans i den här salen har någon vänsterpartist uttalat sig antisemitiskt. Inte någonstans i någon debatt har någon ledamot försvarat Hamas. Däremot har man påpekat det fruktansvärda som händer i Gaza och att det pågår en ockupation av hela Västbanken och Gaza. Det är en helt annan sak.

Då blir ju ändå frågan: Vad tycker ledamoten Merit Frost Lindberg är acceptabelt från hennes egna kamrater? Det är det ena.

Det andra jag undrar är vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att motverka diskriminering av till exempel människor med olika funktionsnedsättningar som behöver olika typer av hjälp och stöd. Det kan till exempel handla om att ledarhundar inte får komma in på olika ställen, vilket försämrar dessa människors möjligheter att leva ett fullvärdigt liv. Hur tänker regeringen arbeta mot olika former av strukturell diskriminering av funktionsnedsatta? Detta gör att de ofta har svårt att komma ut på arbetsmarknaden som alla andra.

Herr talman! I dag debatterar vi ett betänkande som handlar om jämställdhet och åtgärder mot diskriminering.

Sverige är ett mångkulturellt land där en betydande del av befolkningen har utländsk bakgrund. Inom denna mångfald finns en stor potential i form av människor som vill bidra till att Sverige blir ett starkare samhälle, men för att detta ska uppnås krävs just jämlikhet och inkludering på arbetsmarknaden och i skolan.

Strukturell diskriminering, särskilt kopplad till etnisk bakgrund, är fortfarande ett stort och växande hinder som vi ser. Det är inte bara arbetsgivarna eller skolan som ska bära ansvaret för de allvarliga signalerna om hur utbredd vardagsrasismen är. Hela samhället behöver konsekvent sätta stopp för rasism. Vi kan inte ha någon som helst tolerans för diskriminering, oavsett varifrån den kommer.

SDregeringen driver på rasism och diskriminering som dagligen normaliserar och förflyttar gränserna för rasism. Detta görs inte minst av företrädare med platser i den här kammaren.

Herr talman! Alla de sex politiska jämställdhetsmålen hänger ihop med varandra. Delmålet som handlar om ekonomisk jämställdhet är dock helt grundläggande för att nå framgång när det gäller de andra delmålen. Målet om ekonomisk jämställdhet handlar om att vara ekonomiskt självständig och ha rätten att forma sitt eget liv.

SD-regeringens ekonomiska politik drabbar framför allt kvinnor. Det är kvinnor som arbetar i välfärdens kvinnodominerade yrken som får betala för nedskärningar i form av ökad stress, sämre arbetsvillkor och sämre löner. Det är också kvinnor som tvingas kliva in och ta ansvar när den skattefinansierade välfärden dras tillbaka genom att gå ned i arbetstid för att ta hand om en åldrande förälder eller någon annan anhörig.

Lågkonjunkturen och regeringens politik slår hårt mot Sverige. Vanliga hushåll pressas av höga priser på mat och boende. Matpriserna har ökat med 25 procent på tre år, och hyreshöjningarna är på historiska nivåer. Samtidigt har reallönerna urholkats. Sverige har en ekonomisk tillväxt som är bland de sämsta i Europa – jämfört med alla andra som lever med samma ekonomiska omvärld, omständigheter och osäkerhet – och en arbetslöshet som är rekordhög.

I stället för att ta tag i dessa konkreta samhällsproblem väljer regeringen att bränna miljarder på att sänka skatten för de allra rikaste medan barnfattigdomen breder ut sig. Det haglar ytterst allvarliga rapporter från otaliga civilsamhällesorganisationer som larmar om hur ekonomiskt ansatta många är.

De som har det absolut tuffast är ensamstående mammor. Det handlar om tusentals och åter tusentals hårt arbetande kvinnor som inte längre klarar sig ekonomiskt. Det är mammor som är vårdbiträden, undersköterskor eller butiksanställda. De gör allt som står i deras makt för att klara av sina mest basala utgifter. De har sedan länge använt sina små besparingar. De har sålt sina smycken, leksaker och kläder – allt som går att sälja på exempelvis Blocket. De har slutat att äta sig mätta. De kan inte sätta sina barn i en organiserad fritidsaktivitet.

Herr talman! Man kan tänka sig klumpen i magen om någon behöver mediciner eller glasögon eller behöver gå till tandläkaren. Det finns inga ekonomiska marginaler kvar. Det saknas redan flera tusenlappar varje månad. Då kan ni bara tänka er paniken om personen skulle bli sjuk och behöva stanna hemma från jobbet. Detta är inte anständigt i ett rikt land som Sverige. Det gör Sverige inte bara fattigt utan också till ett mer ojämställt land.

Herr talman! Den yttersta konsekvensen av ett ojämställt samhälle är våld och förtryck. Var tredje vecka dödas en kvinna av en man, och det begås mer än en våldtäkt i timmen dygnet runt, året om. Brottsförebyggande rådet uppskattar dessutom att över 80 procent av våldet mot kvinnor aldrig polisanmäls. Hur kan detta få pågå? Det är så otroligt många kvinnor och flickor som utsätts för detta förtryck, denna terror och denna ofrihet.

Den 6 januari 2024 mördades Gina hemma i sitt eget sovrum. Efter år av våld blev hon till slut knivhuggen av sin man. Detta skedde efter att hennes man hade gripits för fjärde gången för misshandel av henne. Men i väntan på åtal släpptes han fri och hann då ta hennes liv. Under rättegången spelades en tio timmar lång inspelning upp gjord i mobiltelefon under det dygn Gina blev mördad. Det som hörs är tio timmar ren och skär terror.

Gina är inte ensam. Det här är inte ett unikt exempel eller något ovanligt extremt. Detta är något många kvinnor utsätts för, och när samhället sviker helt blir kvinnor mördade av någon de en gång älskat. Varje mördad kvinna är ett gigantiskt misslyckande och ett stort bakslag i kampen för ett jämställt samhälle fritt från våld.

I polisens årsrapport för 2023 konstaterade polisen att man hade misslyckats med sitt arbete mot mäns våld mot kvinnor. Då krävde vi socialdemokrater att regeringen skulle tillsätta en kriskommission för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Samma vecka hade tre kvinnor fått sätta livet till. Nu, ett år senare, konstaterar polisen att fler kvinnoliv hade kunnat räddas om polisen gjort fler anmälningar om våld. SD-regeringen tyckte inte att det behövdes någon kriskommission, och de verkar anse att det inte behövs någon nu heller.

Vi får under inga omständigheter acceptera att polisen år efter år misslyckas i kampen mot mäns våld mot kvinnor. Därför är det dags att regeringen omedelbart hörsammar Socialdemokraternas krav om att tillsätta en kriskommission. Har man regeringsmakten har man också ett ansvar. Jag ber därför regeringen att sluta ducka. Räta på ryggen, och ta ansvar! Det är dags att tillsätta en kriskommission innan fler kvinnor far illa.

Herr talman! Jag blir innerligt förbannad och på djupet bedrövad när kommuner inte har råd att placera kvinnor i skyddade boenden, när kvinnor inte blir tagna på allvar och när polisen inte prioriterar sina resurser för att skydda kvinnor från att bli våldsutsatta eller mördade. Jag blir lika förbannad och bedrövad när kvinnor tvingas skuldsätta sig upp över öronen för att betala löpande utgifter på grund av regeringens dåliga finanspolitik, eller när människor inte får komma på anställningsintervju på grund av sitt namn eller sin hudfärg. Varje dag detta pågår och regeringen inte vidtar åtgärder som är offensiva nog är det ett svek. Vi socialdemokrater kommer aldrig att acceptera detta. Mer måste göras. Jag uppmanar regeringen att anstränga sig mer.

Herr talman! Jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 5.

(Applåder)

Herr talman! Sverigedemokraterna vill att diskrimineringsskadestånden ska sänkas. De menar att ersättningarna inte avspeglar den allmänna rättsuppfattningen. Men vad betyder det egentligen? Är det att en kvinna som nekas jobb för att hon bär slöja inte ska få ordentlig upprättelse, att en elev som mobbats på grund av sin funktionsnedsättning inte ska få rätt kompensation eller att en homosexuell person som sparkats från sitt jobb inte ska ha rätt till mer än ett beklagande?

Skadestånd handlar inte bara om pengar, utan det handlar om rättvisa, ansvar och tydlig markering mot övergrepp. Att sänka ersättningarna är att säga att diskriminering inte är så allvarligt.

Kristdemokraterna talar ofta om människovärde – ledamoten nämnde det även i sitt anförande – och om individens okränkbarhet, men ert regeringsunderlag vill nu urholka möjligheten för utsatta att få sin rätt. Min fråga är: Står ni bakom Sverigedemokraternas syn att det blivit för dyrt att diskriminera människor?

Herr talman! Jag tycker att det är okänsligt att prata om människovärde när man samtidigt samarbetar med Sverigedemokraterna, som aktivt och systematiskt arbetar för att urholka rättigheterna för de personer som du lyfter fram.

Jag känner många beslöjade kvinnor som har advokatutbildning men som inte får sådana jobb på grund av diskriminering, och nu vill Sverigedemokraterna försvåra ytterligare för den gruppen. Jag känner hbtqi-personer och funktionsnedsatta människor som är utsatta.

Du känner till att denna problematik finns i vårt samhälle. Vi kan inte önska oss bort från det. Ert samarbete med Sverigedemokraterna legitimerar deras människosyn. Sverigedemokraterna är det största partiet i ert regeringsunderlag. Är det inte hyckleri av ledamoten att säga att ni står upp för människovärdet samtidigt som ni samarbetar med Sverigedemokraterna?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner återigen om att man inte ska använda ”du” som tilltal i kammaren.)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nummer 2.

Sedan tänkte jag meddela att min partikollega Ann-Christine Frohm kommer att tala om diskrimineringsfrågorna i den här debatten. Jag kommer i mitt anförande att fokusera på jämställdhetspolitiken och de brister och förändringar som vi ser där.

Sverigedemokraterna står för en syn på jämställdhet som utgår från individens rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi anser att kvinnor och män ska ha samma chans att forma sina liv utan att politiker lägger sig i hur de lever, hur de fördelar ansvar hemma och vilka yrken de väljer. Vi tror på frihet, inte på tvång eller kvotering, och vi säger tydligt nej till den vänsterfeminism som försöker tvinga på människor en mall för hur ett jämställt liv ska se ut.

Sverige har kommit långt när det gäller formell jämställdhet. Men det finns fortfarande orättvisor, och det finns fortfarande strukturer som vi måste våga utmana – inte minst de strukturer som har tillåtits växa fram i det tysta, utanför den svenska värdegrundens ramar.

Samtidigt som den svenska jämställdhetspolitiken under årtionden har fokuserat på könsroller, föräldraledighetsfördelning och könsfördelning i börsbolagens styrelser har vi fått en utveckling i delar av samhället som går i rakt motsatt riktning. Flickor och kvinnor växer i dag upp i områden där friheten inte är självklar, där deras klädval kontrolleras, där deras umgänge övervakas och där lojaliteten till familjens heder går före den egna viljan.

Det här är den svenska jämställdhetspolitikens största svek – särskilt under den förra regeringen, som i åtta år pratade om jämställdhet men blundade för hederskulturer, lät könsstympning fortgå och prioriterade hbtq-certifiering före kvinnors säkerhet. Man lät kulturrelativism och identitetspolitik stå i vägen för att försvara flickors rätt till frihet. Man var mer rädd för att kallas främlingsfientlig än för att flickor skulle underkastas könsnormer som hör hemma i religiösa diktaturer.

Herr talman! Här har Sverigedemokraterna varit den enda konsekventa rösten. Vi har länge varnat för den här utvecklingen.

Vi har länge krävt en jämställdhetspolitik som inte bara gäller vissa kvinnor i vissa stadsdelar med viss bakgrund. Vi kräver att varje flicka i Sverige ska ha samma rättigheter oavsett om hon växer upp i Dorotea eller i Rinkeby.

Det är därför vi stöttar regeringens initiativ att inkludera kampen mot hedersförtryck i jämställdhetspolitiken.

Det är därför vi står bakom satsningar på utbildning inom socialtjänst och skola för att upptäcka könsstympning, tvångsgifte och oskuldsnormer.

Det är därför vi säger att den svenska staten aldrig ska blunda för förtryck i religionens eller kulturens namn. Jämställdhet är inte ett tillval. Det är en grundläggande rättighet.

Men det handlar inte bara om förtryck i extrem form. Det handlar också om trygghet i vardagen, om rätten att gå hem från jobbet utan att vara rädd och om att arbetsmiljön på kvinnodominerade arbetsplatser ska vara lika prioriterad som på mansdominerade.

Under många år har vi sett hur välfärdens kvinnor får bära ett tungt lass utan att få det erkännande de förtjänar. Det är undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden – kvinnor som bär välfärden men som ofta glöms bort.

Vi har i budget efter budget lyft fram kravet på bättre villkor, och tillsammans med regeringen har vi börjat vända utvecklingen. Medel har tillförts för att förbättra arbetsmiljön i kvinnodominerade yrken, och satsningar har gjorts för att bekämpa ofrivilligt deltidsarbete.

En annan viktig del är synen på kvinnors och mäns möjligheter i yrkeslivet. Sverigedemokraterna är motståndare till könskvotering, inte för att vi är emot kvinnors framgång utan för att vi tror på mer än kön. Vi tror på kompetens. Vi vill att människor ska bedömas utifrån vad de kan, inte vilket kön de har. Att införa kvoter innebär att man tvingar in människor i roller där de inte själva valt att vara. Det är inte jämställdhet. Det är styrning.

Vi menar också att politiken inte ska lägga sig i hur familjer fördelar sin föräldraledighet. Det är inte statens uppgift att avgöra vad som är rättvist mellan två föräldrar. Det är familjens ansvar. Just därför motsätter vi oss den politiska detaljstyrning som varit vägledande för socialdemokratiskt ledd politik i decennier.

Herr talman! Jämställdhet för oss innebär inte att kvinnor och män måste leva identiska liv. Det betyder att varje individ ska ha samma möjligheter att göra fria val, att kvinnor inte diskrimineras, att män inte skuldbeläggs kollektivt, att pojkar i skolan inte ses som problem redan vid sju års ålder och att flickor i tonåren inte tvingas bevisa sin oskuld inför sin släkt.

Det är denna helhet vi måste tala om när vi säger jämställdhet – en politik som förmår se både kvinnans rätt till skydd från våld och pojkens rätt till stöd i skolan, en politik som vågar säga att kvinnor ska kunna nå toppen men också få vila på botten utan skam och en politik som är fri från pekpinnar och förmynderi.

Herr talman! I åratal har jämställdhetsarbetet kidnappats av genuspedagoger, normkritiska konsulter och aktivister med vänsteragenda. Politiker har lagt skattepengar på könsanalyser i kommuner medan kvinnor har misshandlats i hemmet. Man har pratat om maktstrukturer i teorin medan vi pratar om trygghet i verkligheten.

Nu rensar vi upp. Vi lägger inte längre skattepengar på könsneutrala dockhörnor eller hbtq-certifiering i vården. Vi prioriterar trygghet, skydd och frihet. Vi har brutit tystnaden om hedersförtrycket och flyttat jämställdhetspolitiken från ideologisk verkstad till verklig förändring.

Men, herr talman, mycket återstår. Flickor förtrycks fortfarande. Kvinnor lever fortfarande i rädsla. Och så länge andra hellre pratar process än tar ansvar kommer vi att fortsätta driva på.

Jämställdhet är ett löfte – ett löfte om att kön aldrig ska stå i vägen för frihet, trygghet och självbestämmande. Det löftet är inte infriat än. Men vi är på god väg, och för varje steg vi tar från symbolpolitik till verklig förändring, desto närmare kommer vi ett Sverige där kvinnor och män lever som fria och jämställda individer. Det är det Sverige vi kämpar för.

(Applåder)