Merit Frost Lindberg (M) svarade Leila Ali Elmi i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 maj” den 14 maj 2025.
Leila Ali ElmiMP· i en replikJag tackar ledamoten för att du lyfte fram att det inte går att vara selektiv i sin antirasism. Ni samarbetar med ett parti som vill nedmontera diskrimineringslagarna. Sverigedemokraterna vill urholka…Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Jag konstaterar att det tal som jag precis hade om jämställdhet, där jag nämnde antisemitism och Hamaskopplingar, skapade upprörda känslor. Socialdemokraterna pratade om gungning här i riksdagen, och Vänsterpartiet tog mycket illa vid sig.
Jag tycker att det är bra. Om det inte är en början till en förändring är det åtminstone en reaktion, och det är precis vad vi behöver. Det måste vara slut på tyst accepterande. Jag säger: Antisemitism sprids här i riksdagen. Antisemitism är vida utspritt här i riksdagen. Är det någon som bryr sig? Är det någon som reagerar? Det här är inte ens en vanlig debatt längre.
Jag kommer att fortsätta prata. Jag tänker inte vara tyst.
Regeringen bedriver arbetet för jämställdhet och mot diskriminering brett. Men i de här tiderna finns det särskild anledning att betona vikten av det arbete som bedrivs för att bekämpa antisemitism och stärka judiskt liv här i Sverige.
När jag växte upp fick man lära sig om Förintelsen. För mig var det något ofattbart grymt. Det var nästan omöjligt att förstå att detta faktiskt hade inträffat. Jag trodde aldrig – aldrig – att jag i mitt vuxna liv skulle få se det hatet sprida sig igen – i vår tid, i vårt land. Allra minst trodde jag att det skulle ske här i Sveriges riksdag.
Den 7 oktober 2023 inträffade en massaker som inte bara skakade hela Mellanöstern utan också hela vår moraliska världsbild. Över 1 200 människor mördades brutalt av Hamas i Israel. Kvinnor och barn våldtogs, lemlästades och brändes levande. Gamla och barn togs som gisslan. Det var inte krig. Det var ett antisemitiskt, bestialiskt massmord – den värsta massakern på judar sedan Förintelsen.
Trots detta har vi hört vänsterröster relativisera och prata om folkrätt och till och med frihet – knappt ett ord om våldtäkterna, tortyren och gisslan. För tydlighetens skull: Hamas är inte en frihetsrörelse. Det är en antisemitisk terrororganisation som har ett enda mål, nämligen att förinta Israel.
Men det här mönstret är inte nytt. Vänsterpartiet har aldrig gjort upp med sin ideologiska historia, som har lett till död och tortyr för över 100 miljoner människor. Det finns en kultur där antisemitism inte bara tolereras utan också ursäktas.
När en riksdagsledamot återigen spred grov antisemitisk propaganda tog det bekymrande lång tid innan partiledningen agerade, och när det väl skedde visade det sig att riksdagsledamoten fick ett stort stöd. Sedan dess har fler vänsterpartister blivit avslöjade med liknande agerande. Det här är chockerande. Det är skrämmande.
Hos Socialdemokraterna ser vi faktiskt liknande tendenser. När en av deras ledamöter deltog i en Hamaskopplad konferens blev han försvarad av sin partiledare, som angrep statsministern i stället. Det finns en rad exempel på hur antisemitism har tystats ned och relativiserats inom partiet – i ungdomsförbundet, kommuner och externa kontakter utomlands.
Samtidigt vill Centerpartiet gärna framstå som ett moraliskt alternativ som inte samarbetar med SD. Men de ser inga som helst problem med att ge inflytande till ett parti med rötter i kommunismen – en ideologi som gång på gång har visat sig oförenlig med demokrati, öppenhet och individens frihet. Det krävs nolltolerans mot högerextremism – det är gott så. Men vänsterextremism och antisemitism kan tydligen tolereras.
Det måste bli ett slut på detta hyckleri och denna selektiva antirasism. Det går inte att gömma sig bakom SD längre, utan alla partier måste tillämpa samma moraliska måttstock och genom handling stå upp för sina egna värderingar.
Att tiga är att ge extremismen legitimitet. Det är dags för alla partier som alltför länge har stått och tryckt bakom hörnet och pekat på någon annan att kliva fram.
(Applåder)
Herr talman! Jag tackar ledamoten för att du lyfte fram att det inte går att vara selektiv i sin antirasism. Ni samarbetar med ett parti som vill nedmontera diskrimineringslagarna.
Sverigedemokraterna vill urholka diskrimineringslagen. De vill ersätta de sju lagstadgade diskrimineringsgrunderna med en vag formulering om otillbörlig särbehandling. Det låter neutralt, men detta slår ut just det skydd som finns för de människor som diskrimineras mest. De sju grunderna finns där av en anledning. De speglar strukturell ojämlikhet. De pekar på verkliga maktförhållanden och på verkliga hinder i arbetslivet, vården, skolan och rättssystemet.
Att sudda ut dessa är att blunda för det vi vet: att kvinnor diskrimineras, att rasism påverkar livsvillkor, att hbtqi-personer inte har samma trygghet som andra och att människor med funktionsnedsättningar osynliggörs. Det är en ideologisk förskjutning från ett högerextremt parti som ni har valt att göra er beroende av.
Min fråga till ledamoten är: Hur ser ni på att ert samarbetsparti vill urholka diskrimineringslagen och göra den totalt verkningslös?
Herr talman! Ledamoten undrade hur jag ser på vårt samarbete. Vi driver ju vår politik i den moderatledda regeringen. Jag lyfte precis fram ganska grundläggande frågor som det är viktigt att vi börjar prata om och adressera här inne.
Varje parti får givetvis ansvara för sina egna värderingar och sin egen politik. Jag har inte insyn i vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna. Jag önskar inte heller ha det av denna anledning. Men den skillnad jag ändå kan se är att Sverigedemokraterna i de fall det har uppkommit situationer har agerat omgående och kraftfullt och tagit avstånd, medan Vänsterpartiet sluter upp bakom antisemitism. Det är ju en avsevärd skillnad.
Utskottet har konstaterat att diskrimineringslagstiftningen fungerar i dess nuvarande form. Lagar kommer alltid att behöva ses över och kunna uppdateras, men Sverigedemokraternas motion får stå för dem. Den har som sagt inte tagits med i detta betänkande i form av några ändringar.
I övrigt vill jag gärna ställa en fråga tillbaka till ledamoten. Hur ser du på de delar jag precis har lyft upp när det gäller antisemitism, diskriminering, jämlikhet och så vidare i Vänsterpartiet? Är det någonting som ledamoten vill beröra på något vis – genom någon reflektion eller någon tanke? Hur rimmar detta med demokrati här i Sveriges riksdag?