Herr talman! Jag får äran att inleda denna debatt i dag i ordföranden Ida Karkiainens frånvaro. Ibland är transportmedlen till huvudstaden inte så punktliga som man skulle önska, men Ida kommer snart att ansluta.

Konstitutionsutskottet överlämnar i dag sitt granskningsbetänkande för detta riksmöte till kammaren. Det har varit en granskning som har ställt konstitutionsutskottet på prov på flera sätt, där vi för tredje mandatperioden i rad försöker eftersträva att finna enighet bland utskottets alla partier i vårt granskningsbetänkande. Och, herr talman, jag kan stolt meddela att konstitutionsutskottet också denna gång har lyckats med denna enighet.

Detta är någonting som började under herr talmannens egen ledning, när han var ordförande i konstitutionsutskottet, tillsammans med den tidigare talmannen Björn von Sydow, som då var vice ordförande i KU. Det fortsatte under den förra mandatperioden, under ledning av Karin Enström som ordförande och Hans Ekström som vice ordförande. Och detta har vi i KU att vårda och värna under denna mandatperiod, där vi lägger partipolitiken åt sidan och fokuserar på det som är konstitutionellt rätt, riktigt och relevant, och där vi ska göra kongruenta bedömningar av våra ärenden och försöka skapa en form av gemensam konstitutionell bas att stå på.

Det är många ärenden som har gåtts igenom under denna granskning, och jag kommer inte att kunna djupdyka i alla. Men någonting som jag ändå vill fästa kammarens uppmärksamhet på är det sätt som KU detta år har valt att hantera några så kallade uttalandeärenden under "Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning" (kapitel 3). Vi väljer där att samla ihop en grupp ärenden, så kallade uttalandeärenden, och behandla dem gemensamt. Bakgrunden till detta är det över tid ökande antalet statsråd som har anmälts för uttalanden av olika slag, där KU har konstaterat att det måste finnas en konstitutionell grund för vår granskning. Och i alla uttalandeärenden har det inte varit en övertydlig sådan konstitutionell grund som ligger som bas.

Vi försöker här tydliggöra vad konstitutionsutskottet har för konstitutionell roll genom att avgränsa vad vi gör bedömningar av på ett sådant sätt att sådant som handlar främst om politisk debatt, uttalanden i formen av en politisk debatt eller en politisk diskussion, nog inte var det som avsågs när man i regeringsformen beskrev vikten av saklig och korrekt kommunikation och information.

Några sådana ärenden handlar om den kärnkraftsdebatt som har varit, där det har gjorts anmälningar från flera olika håll mot både den nuvarande regeringen och den förra regeringen. Det finns också flera andra ärenden som handlar om annat än kärnkraft. Jag skulle nog vilja påstå att den som är utan skuld i detta avseende får kasta den första stenen. Jag tror att alla partier i kammaren i någon mån har varit bidragande till att öka antalet anmälningar som handlar om uttalanden i största allmänhet utan någon specifik konstitutionell grund i det avseende som KU nu har valt att begränsa sin granskning till.

Varför gör vi då detta? Jo, det handlar om att försöka skapa ett förtroende för KU:s granskning som också står sig långsiktigt. Om KU blir en plats där man kan försöka belägga sina motståndare med att i en politisk debatt ha uttryckt sig på ett sätt som man själv inte tycker är helt sakligt och KU sedan ska bli någon form av sanningsvittne i detta, då kommer vi att ha väldigt svårt att över tid vidmakthålla den enighet som vi har när politiken söker sig in i vår bedömning på ett sätt som inte är ändamålsenligt, och vi kommer också att ha svårt att upprätthålla förtroendet för utskottet som institution och att det är just det konstitutionella som vi granskar och bedömer, inte det politiska.

I en politisk fri och öppen debatt måste det finnas möjligheter för polemiserande och tillspetsade uttalanden. Men med detta sagt inskärper konstitutionsutskottet också vikten av att uttalanden i allt väsentligt är korrekta och sakliga. Om man ska ha en fri, öppen och demokratisk debatt bygger det på att alla, såväl statsråd som andra framträdande förtroendevalda, eftersträvar just denna sakliga och korrekta debatt. Det gynnar vår demokrati, det gynnar vårt öppna samtal och det gynnar vår öppna debatt och fria åsiktsbildning.

Herr talman! Med detta sagt kan jag varmt rekommendera detta som god läsning.

Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet slutförde för ett par veckor sedan vår årliga granskning av regeringsärendenas handläggning och statsrådens tjänsteutövning, den så kallade vårgranskningen, vilken vi debatterar i dag.

Detta är en granskning som tjänar till att se om regeringen och dess statsråd följer vårt konstitutionella regelverk och, när så inte är fallet, rikta kritik mot den eller dem som inte skött sig prickfritt. Även i ärenden där det inte finns anledning till direkt kritik kan KU uttala sig för att påpeka att det finns förbättringspotential.

Det betänkande vi debatterar i dag och som heter KU20 är på cirka 160 sidor exklusive bilagor. Det är alltså omfattande läsning för den som vill veta mer i detalj vad KU har kommit fram till och hur vi har kommit fram till det. Som sagts tidigare har vi behandlat 26 ärenden, och i 5 av dem har vi delat ut kritik. I ytterligare en handfull ärenden gör vi medskick till regeringen för att påpeka att det finns utrymme för förbättringar.

Inledningsvis vill jag precis som Jessica Wetterling framföra ett stort och varmt tack till utskottets kansli, som med sitt oerhört professionella handlag bistått oss ledamöter under arbetets gång. Kansliet har stor del i att vi har en så pass gedigen slutprodukt att lämna över till riksdagen, liksom att den har blivit klar i tid.

Jag vill även passa på att tacka mina kollegor i utskottet för ett väl utfört arbete och ett mycket gott samarbete. Emellanåt har diskussionerna varit intensiva - ja, ibland närmast hetsiga - och argumenten för eller emot en viss inriktning i ett ärende har studsat mellan oss. Men det känns fint att kunna stå här och uppriktigt säga att diskussionerna i utskottet hela tiden har förts i en respektfull ton och med ambitionen att komma framåt och nå ett resultat i samförstånd.

Herr talman! Att vara ledamot i KU är arbetstyngt; det känner herr talmannen väl till. Men samtidigt är det upplyftande att sitta i ett utskott som är så inriktat på att slutligen nå resultat i samförstånd och där sakförhållanden står i centrum för de bedömningar vi så småningom landar i.

Säkerligen har varje utskott i riksdagen och hur man arbetar där en viss särprägel, men jag vågar ändå påstå att vårt arbetssätt i konstitutionsutskottet skiljer ut sig från resten på flera sätt. Det är vårt ansvar att lyfta oss över sådant som slängigt kan kallas partipolitiskt käbbel och fokusera på vad som är konstitutionellt viktigt och riktigt. Sedan många år, även under den tid då herr talmannen ledde konstitutionsutskottet, har vi ambitionen att nå enighet för att därmed ge de uttalanden vi gör i detta betänkande särskild tyngd.

En sådan respektfull ton i politiken, liksom en uppriktig vilja att lyssna på varandras argument och ta till sig dem, tror jag behövs - och faktiskt även efterfrågas - mer än kanske någonsin tidigare. Tyvärr har vi nämligen ett rätt polariserat debattklimat i dag, med många gånger ett högt tonläge där klatschiga uttalanden, spetsiga formuleringar och ibland tyvärr också en aggressiv ton ges företräde framför en sansad och saklig debatt.

I går lyssnade jag på ett uppfriskande reportage i P1:s Godmorgon världen. Det handlade om just den tråkiga utvecklingen att politiker avbryter varandra i debatter och försöker få in enkla poänger trots att det de säger inte alltid är helt sanningsenligt. Detta hade några politiker i Tyresö reagerat på. De var av olika politisk färg och intervjuades i reportaget, och de hade bestämt sig för att arbeta emot detta för att åtminstone i kommunpolitiken få ett bättre samtalsklimat.

I förlängningen handlar det även om förtroendet för politiker bland våra väljare. I reportaget intervjuades flera slumpvis utvalda personer som reportern träffade på Centralstationen i Stockholm, och samtliga av dessa beklagade denna tråkiga utveckling. De efterfrågade just mer saklighet och fokus på vad man vill göra. De ville inte höra anklagelser mot andra för vad de möjligen gjort tidigare utan något mer framåtsyftande och konstruktivt.

Här hoppas jag att vi ledamöter i konstitutionsutskottet kan tjäna som goda exempel på hur man kan arbeta tillsammans, samtliga riksdagspartier oavsett politisk färg, och trots hetsiga debatter och diskussioner ändå nå fram till en konstruktiv lösning på problemen.

Herr talman! Det är glädjande att stå här efter vårens tuffa och intensiva arbete och debattera med övriga ledamöter i KU. Detta är ett betänkande där vi, vilket tidigare talare har varit inne på, även i år kan uppvisa en total enighet kring våra bedömningar.

Tidigare talare har också varit inne på att detta betänkande innehåller något nytt, nämligen att KU landar i att faktiskt inte göra några enskilda bedömningar i ett tiotal ärenden. Det är ärenden som rör uttalanden av statsråd och där anmälaren har anfört att uttalandet inte är korrekt. Vi menar också att det saknas en konstitutionell aspekt som föranleder en särskild KU-granskning av varje ärende.

Jag vill verkligen, som flera av mina kollegor i utskottet har gjort, framhålla att detta är ett stort framsteg. Jag kommer också att återkomma till detta i senare anföranden. Det är tråkigt och inte konstruktivt med en utveckling där anmälningar till KU används som ett politiskt slagträ i stället för det som KU faktiskt är till för: att göra konstitutionella granskningar. Vi vill få stopp på den utvecklingen. Vi hoppas att övriga ledamöter i riksdagen tar till sig detta budskap, så att KU kan ägna sin kraft åt det som är konstitutionellt viktigt.

Herr talman! Konstitutionsutskottet har genomfört sin årliga granskning av regeringens arbete utifrån de anmälningar om eventuella brister som gjorts till utskottet. Jag har deltagit för första gången, inte bara i KU utan även i riksdagen, och tillhör den skara som kanske inte har uppfostrats helt i KU:s anda - jag hoppas att detta tas som ett löfte snarare än som ett hot.

En del företeelser och diskussioner har gjort starkare intryck än andra. Ett exempel är hur fantastiskt utskottets kansli har arbetat. Med en närmast magisk precision har kansliet uttolkat såväl vaga och ibland aningen motsägelsefulla som mycket tydliga men kanske omöjliga förslag från utskottets ledamöter - jag själv inräknad. Jag ska inte heller förringa det förtjänstfulla arbete som utskottets presidium har gjort mellan utskottets möten och, såvitt jag förstår, ibland även under utskottets möten.

Jag vill också rikta ett tack till våra riksdagskollegor, som faktiskt använder sig av möjligheten att granska och att ställa frågor. Har detta gått rätt till? Är dessa uppgifter verkligen riktiga? Har det lett till beslut som annars kanske inte skulle ha tagits? Det finns som bekant flera möjligheter att göra detta - en anmälan till KU är förvisso den mest synliga men inte den enda.

I följande inlägg kommer jag att ta upp några av de ärenden som utskottet har behandlat, vilket leder mig till att fundera på om det hade gått att göra på ett annat sätt.

Jag kan inledningsvis konstatera att årets granskning, som flera ledamöter redan påpekat, har inneburit att anmälningar som rör enskilda uttalanden i vissa fall har behandlats samlat av utskottet. Som nybliven ledamot av både riksdagen och utskottet kan jag tycka att detta är en rimlig ordning. Det finns en poäng med att markera att det inte är konstitutionsutskottets sak att avgöra frågor om politiskt färgade uttalanden och vem som har rätt eller fel och att därmed också spara tid för utskottets arbete.

Ett problem med fenomenet kommunikation är att man ofta tror att den har ägt rum. Det är inte alldeles ovanligt i sammanhang där det handlar om att publicera saker på till exempel en organisations hemsida. Att lägga ut ett pressmeddelande på nätet är knappast kommunikation i sig. Detta gäller förvisso inte bara regeringar utan alla typer av organisationer, och det blir inte problematiskt förrän det man vill ha sagt inte har nått den eller dem som det berör.

Herr talman! Jag har några punkter som jag kommer att bära med mig till nästa års granskningar och kanske framför allt i den politiska vardagen i vårt gemensamma arbete för demokratins bästa.

Till att börja med vill jag säga att ting tar tid, som den förträfflige danske forskaren, filosofen och författaren Piet Hein uttryckte det. Detta ska man ha respekt för. Att korta tider för beredning kan se ut som en angelägen gärning för att visa på handlingskraft, men det bör egentligen undvikas - annars blir det snarare motsatsen.

Som jag sa: Kommunikation är svårt. Man måste kunna sätta sig in i mottagarens förutsättningar att ta till sig ett meddelande om att det till exempel från i övermorgon inte blir någon bonus för elbilsköp.

Fakta ska naturligtvis vara korrekta. Här finns en sorts fallande skala - det är rimligt att uppgifter som ingår i svar på interpellationer eller skriftliga frågor är korrekta och kontrollerade mot lämpliga och trovärdiga källor. Samtidigt får man godta att det i en debatt utan manus kan bli mer tillspetsat eller polemiskt. Generellt sett är det dock oftast inte något stort problem att hitta och värdera källor. På mitt område, alltså det som har med klimat, miljö och hållbarhet att göra, har antalet bedömda vetenskapliga artiklar ökat mångfalt de senaste decennierna.

Jag ber att få återkomma till dessa funderingar i enskilda ärenden och tackar för ordet så här långt.

Herr talman! Tutande studentflak, visslande ångbåtar på Strömkajen och vaktparadens mässingsmusik är alla säkra tecken på att sommaren har kommit till Stockholm. Men här inne i riksdagen är nog det förmodligen säkraste sommartecknet debatten om konstitutionsutskottets granskningsbetänkande.

I år är betänkandet särskilt viktigt givet att ett enigt utskott har enats om en mycket viktig princip: När det rör anmälningar om statsrådens uttalanden ska KU:s granskning framgent avgränsas till uttalanden där det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på uttalandena. Uttalanden som i huvudsak gjorts som ett led i den allmänpolitiska debatten, där den som uttalat sig mer gjort det i egenskap av företrädare för ett parti, lämpar sig mindre väl för att granskas av KU.

Uttalanden som görs av ett statsråd som lämnar information i egenskap av statsråd är däremot ett exempel på när KU kan och ska granska statsråden. Interpellationssvar till riksdagens ledamöter är ett bra exempel på sådant som bör granskas som en del av riksdagens kontrollmakt.

Härigenom kan KU fokusera på sitt verkliga uppdrag - att granska statsrådens tjänsteutövning - i stället för att felaktigt göra anspråk på att vara något slags politiskt facit. Jag tror att detta på lång sikt kommer att öka digniteten i inlämnade anmälningar och utskottets ställningstaganden samt gynna den parlamentariska demokratin.

Herr talman! Med detta sagt övergår jag till att uppmärksamma två ärenden väckta av Sverigedemokraterna, där KU har funnit brister i statsrådens tjänsteutövning. Det ena ärendet handlar om före detta utrikesminister Ann Lindes uttalande precis innan den ryska fullskaliga invasionen om att svensk vapenexport till Ukraina inte var möjlig utan att ändra regelverket. Det andra ärendet rör ett uttalande av före detta klimat- och miljöministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt, det vill säga vid just ett sådant tillfälle som utskottet fastslagit ligger inom kärnan för dess granskningsområde. Jag kommer att tala mer om dessa ärenden längre fram i debatten.

Herr talman! Jag tackar Ida Karkiainen. Jag tycker också att det är värt att framhålla att när vi har gjort våra bedömningar i dessa ärenden har det aldrig handlat om någon form av kohandel, utan det har alltid handlat om rimliga diskussioner om var ribban ska ligga. Sedan kan det ha spänt över flera ärenden i vilka vi då ska göra kongruenta bedömningar för att hålla ihop det på ett snyggt sätt.

Jag vill också rikta min uppskattning till Ida Karkiainen och utskottets alla ledamöter för att det just är detta som är fokuset i vår granskning. Ida Karkiainen lyfter exempel på ärenden där vi har haft noggranna övervägningar som inte har handlat om partipolitik utan som har handlat om juridik och konstitutionella frågor och där vi har landat i någonting som vi sedan också kan stå för. Det kan svida lite grann när man kommer hem till en partigrupp som tycker att man borde kunna klämma åt andra sidan lite extra. Det tror jag att vi båda har upplevt i olika omgångar. Det är heller inte alltid helt enkelt att förklara för de rena politiska varelser och djur som rör sig i den här kammaren till vardags varför vi väljer att till exempel göra en så nästan drastisk sak som vi har gjort i år med de så kallade uttalandeärendena. Men till syvende och sist handlar det om att slå vakt om den konstitutionella grunden för konstitutionsutskottets granskning och i förlängningen om förtroendet för institutionen.

Gransknings-betänkandeInledning

Jag ser väldigt mycket fram emot att få tillbringa de kommande åren i utskottet tillsammans med Ida Karkiainen och de övriga ledamöterna och fortsätta att slå vakt om utskottets integritet. Jag ska låta undslippa mig att jag kanske egentligen hade haft tankar på att söka mig till ett annat utskott den här mandatperioden, herr talman. Men som saker och ting nu har fallit sig är jag väldigt tacksam för att min partigruppledning satte ned foten och sa något annat. Jag ser väldigt mycket fram emot de kommande åren!

Herr talman! Jag ser mig inte bara som en svensk medborgare utan också som en europeisk medborgare.

Som europeisk medborgare är jag precis som alla andra EU-medborgare en del av en större gemenskap, en europeisk familj, där jag har möjlighet att resa fritt mellan unionens länder men också möjlighet att arbeta, studera eller leva som pensionär i andra länder än mitt hemland.

Europeiska unionen är viktig av en rad olika skäl, men i tider av krig och kris är den viktigare än någonsin. Det har vi sett under de senaste åren under både coronapandemin och energikrisen i Europa och inte minst under och efter Rysslands invasion av Ukraina.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Inför att Sverige gick med i EU 1995 gjordes en grundlagsutredning som berörde riksdagens ställning i förhållande till stundande medlemskap.

Grundlagsutredningen kom bland annat fram till att en viss försvagning av riksdagens ställning skulle kunna komma att ske, då mycket av den beslutsmakt som Sveriges riksdag tidigare haft i och med medlemskapet skulle förskjutas till EU-nivå.

För att dessa beslut skulle kunna fattas i så god demokratisk ordning som möjligt ansåg utredningen att det borde inrättas en EU-nämnd i Sveriges riksdag. Nämnden skulle fokusera på samråd mellan riksdag och regering inför förhandlingar och beslut på europeisk nivå.

Herr talman! I årets granskning av regeringens förhållande till riksdagen har konstitutionsutskottet granskat tre anmälningar som rör regeringens förhållande till och samråd med EU-nämnden.

Utskottet har granskat infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlsons underlåtenhet att samråda med EU-nämnden och trafikutskottet inför mötet med EU:s transportministrar.

Utskottet har också granskat jämställdhetsminister och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandbergs samråd med riksdagen inför Epscomötet som skulle behandla direktiv om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete.

Dessutom har utskottet granskat finansminister Elisabeth Svantesson samråd med EU-nämnden om EU:s årsbudget för 2023.

De olika granskningarna ger upphov till fler eller färre synpunkter från konstitutionsutskottet.

I den sistnämnda granskningen om samråd inför EU:s årsbudget konstaterar ett enigt utskott att det hade tett sig naturligt om regeringen och EU-nämnden gemensamt vid ett samråd kunnat komma fram till hur Sverige skulle lägga sin röst om förhandlingarna föll ut på olika sätt, alternativt om regeringen återkommit till EU-nämnden för ett nytt samråd före rådsmötet.

I granskningen som utskottet gjort av jämställdhetsminister och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandbergs samråd med riksdagen inför Epscomötet konstaterar utskottet att en förutsättning för att riksdagen ska kunna få insyn och reellt inflytande och påverka beslutsprocesserna är att EU-nämnden får skriftliga underlag i rimlig tid för att kunna förbereda sig för ett samråd och också tid att diskutera i partigrupperna.

Herr talman! Jag kan efter vårens granskning konstatera att de farhågor som grundlagsutredningen lyfte fram inför att Sverige skulle bli medlem i Europeiska unionen till viss del tyvärr är aktuella i dag. Så ska det inte vara.

I regeringsformen 10 kap. 10 § står det att regeringen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen.

I riksdagsordningen beskrivs detta närmare. Överläggningarna syftar nämligen till att stärka utskottens roll i riksdagens arbete med EU-frågor. Där beskrivs också vikten av att utskotten involveras tidigt i processen snarare än senare så att utskotten har möjlighet att överlägga med regeringen innan frågorna kommer upp på rådsdagordningarna i Bryssel.

Att utskotten ska involveras tidigt var också något som den parlamentariska EU-kommittén, som 2016 fick i uppdrag att utreda riksdagens arbete med EU-frågor, kom fram till.

Att involvera såväl utskotten som EU-nämnden i ett tidigare skede blir återigen ett medskick från årets granskning. Om vi vill att Sverige ska vara en stark röst i den europeiska familjen måste riksdagens ställning och kunskap om sakpolitiska ämnen tillvaratas bättre. Det ligger ett stort ansvar på regeringen att möjliggöra för riksdagen att göra just detta.

Samtidigt som utskotten kan kalla till sig regeringen för egna överläggningar är det just regeringen som besitter ett enormt kunskapsövertag i förhållande till riksdagens organ. Det så kallade EU-maskineriet arbetar på i snabb takt. Dagordningar kan ändras snabbt, och då måste riksdagen redan vara med i processen. Det är en förutsättning för att riksdagen ska kunna känna tilltro till och lita på att regeringen för riksdagens talan i EU. Därför behöver regeringen ständigt se till att arbeta organiskt med såväl utskott som EU-nämnd.

Ett lyckat samråd eller en väl förberedd ståndpunkt är inte bevis på något välfungerande förhållande på sikt. Däremot är tre anmälningar och granskningar av en regering som vid tillfället suttit i tre månader tyckliga tecken på att såväl hela regeringen som enskilda statsråd behöver se över och utveckla hur de arbetar på bästa sätt med utskotten och EU-nämnden i aktuella EU-frågor. Där har regeringen nu ett viktigt arbete framför sig.

Herr talman! Vi ska vara riktigt stolta över vår konstitution här i Sverige, en konstitution som reglerar Sveriges statsskick. Jag är stolt över att vara ledamot i konstitutionsutskottet, som jag fortsättningsvis kommer att kalla KU.

KU har till uppgift att kontrollera regeringen men också att granska statsrådens tjänsteutövning. Vi i KU är riksdagens kontrollfunktion. Denna vår har vi i KU ägnat oss åt att granska statsråd, vartefter anmälningar har inkommit. Har ett statsråd blivit anmält till KU är det vi som granskar om anmälan har någon substans - det vill säga om statsrådet har gjort något fel i konstitutionell bemärkelse eller om anmälan är på en så kallad petimeternivå. Somliga skulle nog hävda att det uttalas "petimäter", men då hamnar vi i frågan om uttalanden, och det är som bekant inget KU lägger någon omfattande granskning på.

Herr talman! Jag tänker nämna några av de ärenden som handlar om regeringens förhållande till riksdagen, och då främst förhållandet till riksdagens EU-nämnd. Regeringen har i dessa ärenden ett informationsövertag och ska således underrätta EU-nämnden om de frågor som det ska beslutas om i Europeiska unionens råd. Regeringen ska också rådgöra med EU-nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras. Regeringen vill helt enkelt ha stöd för den ståndpunkt som ska föras fram i rådet.

I sammanhanget är det viktigt att påpeka att det mandat regeringen får av EU-nämnden inte är formellt bindande - men som praxis, eller som ett gentlemen's agreement, bör man utgå från att regeringen inte kommer att anföra ett ställningstagande som står i strid med vad EU-nämnden har gett uttryck för vid samrådet.

Vi har granskat tre ärenden, herr talman, som rör regeringens samråd med EU-nämnden. Det var ett om TEN-T-kartor, och ärligt talat tror jag att man antingen behöver vara politiker eller lite av en järnvägsinfrastrukturnörd för att hänga med i den debatt kring tåg, stambanor och transeuropeiska transportnätverk, som TEN-T står för. Jag lärde i alla fall mig det ordet när jag blev ledamot i KU.

I ärendet som handlade om det regelverk som fram till 2050 ska bygga upp ett sammanhängande och högkvalitativt europeiskt transportnät gjordes en anmälan till KU. Anmälaren menade att infrastrukturminister Andreas Carlson inte samrått med riksdagens EU-nämnd och trafikutskott angående strukna sträckor för stambanor på TEN-T-kartorna. KU konstaterar i sitt ställningstagande att det är riksdagen som beslutar om den ekonomiska ramen för åtgärder i den statliga transportinfrastrukturen och att det är regeringen som utifrån riksdagens beslut bestämmer vilka infrastrukturprojekt som ska genomföras.

Ett annat ärende gällde EU:s plattformsdirektiv. Det handlar om bättre arbetsvillkor för plattformsarbete, det vill säga arbeten som organiseras via digitala plattformar. Vi känner säkert alla igen detta från vår vardag. Vi kan få mat levererad till dörren och beställa läkartid online, för att ta två exempel. I dag arbetar närmare 28 miljoner människor i EU via digitala plattformar.

Anmälan handlade om att EU-nämnden inte fått ta del av handlingar eller fått information om ändringar i ärendet inom rimlig tid för att på så sätt kunna läsa in sig på ärendet och det rådsdokument som gör det möjligt att påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför beslut i EU. Dessa beslut är bindande och viktiga för Sverige.

Enligt Regeringskansliets riktlinjer för samråd i EU-nämnden ska det skriftliga underlaget för samråd lämnas senast klockan tolv på måndagen samma vecka som nämnden sammanträder på fredagen. Just den här måndagen fanns inget rådsdokument. Inte heller på torsdagen fanns något dokument.

Jämställdhets- och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg trodde att rådsdokumentet skulle komma mycket snabbare, eftersom det är otroligt ovanligt att rådsdokument kommer så sent som skedde i detta fall. Förklaringen som gavs till departementet var att det var oklart om det skulle finnas en majoritet i ministerrådet för direktivet eller inte och om det skulle bli en beslutspunkt eller en informationspunkt.

Man kan inte bortse från att det är EU:s beslutsprocess som sätter ramen för samrådet mellan regeringen och EU-nämnden. Regeringen råder inte över beslutsprocessen inom EU eller hur förhandlingarna förs. Ministern hade ingen annan ambition än att förse EU-nämnden med ett så aktuellt underlag som möjligt.

Slutligen, herr talman, vill jag kommentera ärendet om samråd i EU-nämnden om EU:s årsbudget för 2023. Vid omröstningen om EU:s årsbudget i rådet lade regeringen ned sin röst, eftersom överenskommelsen mellan rådet och Europaparlamentet innebar en ökning jämfört med det ursprungliga förslaget. Regeringens ståndpunkt var att verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU.

Hur landade vi då i dessa ärenden i KU, när vi varken riktade någon kritik mot någon eller uttalade någon brist? Man skulle kunna säga att ett väl fungerande samråd mellan regering och EU-nämnd är en förutsättning för att eventuella oklarheter reds ut. Dialogen med regeringen är av stor vikt, och EU-nämndens behov av information ska så långt det är möjligt tillgodoses, även i tidskritiska lägen.

Herr talman! I denna debatt ägnar vi oss åt ärenden om regeringens förhållande till riksdagen. Flera har redan varit inne på vikten av regeringens förankring av sin EU-politik i riksdagen.

Jag håller med Jessica Wetterling och tar vid där hon slutade. Hon sa nämligen att det är just de ärenden som rör regeringens förhållande till EU-nämnden som är de riktigt intressanta i detta kapitel. Jag instämmer och konstaterar att det ärende som vi har funnit en brist i är det som rör Lotta Edholm, vilket några har varit inne på. Jag tänkte dock uppehålla mig vid EU-ärendena.

Tre av de fyra ärendena i avsnittet handlar om just detta. I två av dessa ärenden gör vi medskick till regeringen då det finns utrymme för förbättring.

Det är långt ifrån första gången som det kommer in anmälningar till KU som rör just hur regeringen förankrar sin EU-politik i riksdagen. Vi har under senare år återkommande sett anmälningar på detta område. Måhända har det att göra med en allt större insikt i hur besluten på EU-nivå faktiskt påverkar oss här i Sverige. I så fall är det positivt att oppositionen är på tårna för att se till att regeringen verkligen uppfyller sin skyldighet att förankra sin EU-politik i riksdagen.

Vi borde förresten inte benämna den "EU-politik". I praktiken rör de frågor som avhandlas på rådsmötena i EU sådant som i högsta grad har inrikespolitisk betydelse. Därför bör vi undvika detta begrepp.

Herr talman! Som jag nyss sa får många av de beslut som tas inom ramen för vårt EU-samarbete stor påverkan på oss i Sverige. Därför är det oerhört viktigt att riksdagen får insyn i vilken linje regeringen avser att driva inom ramen för det samarbetet. Det sker i praktiken när statsråd deltar i rådsmöten och där förhandlar om direktiv, rekommendationer och rådsslutsatser. I regeringsformen är det fastslaget att regeringen fortlöpande ska informera riksdagen och samråda med organ som utses av riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU, vilket flera av mina kollegor i utskottet varit inne på.

EU-nämnden sammanträder vanligtvis på fredagar och tar upp de dagordningar som är aktuella inför kommande veckas rådsmöten. Inför varje sammanträde med EU-nämnden skickas en kommenterad dagordning ut till nämndens ledamöter. Där framgår vilken regeringens ståndpunkt är i varje aktuell fråga på dagordningen. Dessutom sänds vanligtvis även underliggande material ut, alltså det som är uppe till behandling vid kommande rådsmöte. Detta material kan vara väldigt omfattande, och därför skickas materialet normalt sett ut på måndagar, vilket Susanne Nordström tog upp.

På det här sättet ges EU-nämndens ledamöter en möjlighet att granska regeringens ståndpunkt i de olika sakfrågorna och bestämma sig för om det är något man ställer sig bakom eller inte.

I höstas förhandlades under det tjeckiska ordförandeskapet ett EU-direktiv fram som kommer att få stor påverkan på svensk arbetsmarknad, i synnerhet för så kallade plattformsföretag och deras möjligheter att verka på marknaden. Det har inte funnits någon bred politisk enighet om direktivet bland de svenska partierna, utan de har haft väldigt olika uppfattningar om det.

Inför ett sammanträde i EU-nämnden som rörde detta direktiv och som ägde rum en fredag i början av december förra året kom det inte ut några handlingar eller någon svensk ståndpunkt till EU-nämndens ledamöter i början av veckan - på måndagen - som det brukar göra. Det hade att göra med att intensiva förhandlingar pågick på EU-nivå, och det var inte klart var de skulle landa. Det ledde till att handlingar skickades ut först sent på torsdag eftermiddag. Det var visserligen inte de slutliga, men Regeringskansliet valde ändå att göra så.

Det här ledde till en stor frustration hos flera partier i oppositionen som ju inte har insyn i vad som händer. Det blev därför en diskussion i EU-nämnden under denna punkt, och mötet ajournerades. Man fick faktiskt skjuta upp behandlingen av punkten till veckan efter. Det berodde på att flera partier menade att de inte hade fått möjlighet att sätta sig in i förslaget och göra en välgrundad bedömning av materialet. Det var kort och gott svårt att veta vad man skulle ta ställning till och om det var möjligt att stå bakom den svenska linjen eller inte.

Det hela ledde till en KU-anmälan av hanteringen och så småningom också en utfrågning av det ansvariga statsrådet Paulina Brandberg. Vid utfrågningen, herr talman, framkom att Paulina Brandberg hade trott att det skulle komma ett färdigt rådsdokument och ville invänta det, men så skedde inte. Därför skickades ett annat material ut sent på torsdag eftermiddag.

KU konstaterar att så som det kom att bli fick detta till följd att ledamöterna i EU-nämnden hade begränsade möjligheter att analysera det underlag som till slut skickades ut och även att internt inom respektive parti förankra en välgrundad ståndpunkt. KU framhåller att syftet med reglerna om information och samråd är att riksdagen får ett aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som Sverige ska inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Därför är det av största vikt att information till och samrådet med EU-nämnden fungerar på ett bra sätt.

Dessvärre blev det i det här fallet så att det underlag som sent omsider sändes över svårligen medgav ett meningsfullt samråd. Därför framhåller KU att regeringen alltid har ett informationsövertag när det gäller vad som sker i förhandlingarna inom EU och därför också har ansvar för att förse EU-nämnden med det relevanta underlaget. I en sådan situation som det blev fråga om kan det finnas skäl för regeringen att uppdatera EU-nämnden med information om ärendets status.

Här understryker KU vikten av dialog mellan regeringen och EU-nämnden. Vi hoppas helt enkelt på förbättringar, och det är därför ett så kallat medskick görs. Det har nämligen stor betydelse för oppositionens roll att aktivt verka i frågor som rör det som avgörs inom ramen för vårt EU-samarbete.

Herr talman! En del av det jag hade tänkt säga är redan sagt, så mitt anförande blir kanske något kortare än vad jag hade föreställt mig. Å andra sidan kan det komma någon liten ytterligare fundering.

Tre av fyra ärenden under denna punkt handlar som bekant om regeringens samråd med EU-nämnden i vissa frågor. Ett av dem tilldrar sig inte helt oväntat ett särskilt intresse från ett grönt parti som mitt. Det handlar förstås om i vad mån de planerade investeringarna i nya och uppgraderade järnvägar borde eller skulle kunna ha informerats om på ett bättre sätt i EU-nämnden.

Anmälan handlade formellt om bilagor i form av kartor över europeiska järnvägssträckningar som ingår i det transeuropeiska transportnätverket TEN-T. Regeringen som tillträdde i oktober 2022 valde att inte gå vidare med den föreslagna utbyggnaden av höghastighetsjärnvägar i Sverige. Detta offentliggjordes i samband med att budgetförslaget för 2023 presenterades i början av november. Följaktligen togs de sträckorna bort ur det kartmaterialet. Samtidigt togs också sträckorna Göteborg-Borås och Lund-Hässleholm bort, även om det vid det tillfället antogs att de skulle byggas om till europeisk TEN-T-standard.

Genom att de uppdaterade kartorna helt enkelt inte togs med redovisades detta inte för EU-nämnden. Det är formellt sett helt i sin ordning. Det är regeringen som ansvarar för förhandlingarna inom EU. Regeringen har därmed också rätten att åtminstone i någon mening avgöra vad riksdagens EU-nämnd ska informeras om.

Vi har i detta sammanhang också fått en ökad förståelse för hur förberedelserna för möten med ministerråd och i andra sammanhang går till, och att processerna innehåller både mer formella dokument och andra som kan diskuteras under pågående förhandlingar.

Exempelvis, som i fallet med järnvägskartorna, ska det ha varit så att flera länder har gjort ändringar under resans gång. Det har ibland skett i form av önskemål som lyfts in under pågående möten.

Granskningen har således klarlagt att infrastrukturministern inte har gjort något formellt fel.

Men denna och de båda andra granskningarna som rör regeringens information om EU-ärenden i EU-nämnden har lett till en diskussion om regeringens informationsövertag i relation till riksdagen och på vilket sätt riksdagens information kan förbättras.

Det ska förvisso inte öppnas några dörrar till ändringar av praxis som utmanar regeringens uppgift och rätt att hantera EU-frågor och andra utrikes relationer. Men samtidigt kan det förstås vara värdefullt att riksdagens tillgång till information genom EU-nämnden inte äventyras utan snarare utvecklas.

För egen del kan jag föreställa mig att EU-ärendena blir allt viktigare, eller med andra ord att i den alltmer internationella värld vi har blir de europeiska relationerna än mer betydelsefulla.

Det gäller inte minst transporter, där järnvägar antas utgöra viktiga pusselbitar i ett framtida hållbart system för person- och godstransporter. Det gäller också för de absolut nödvändiga förändringar som kommer upp de närmaste åren i arbetet för en fossilfri värld, baserad på förnybar energi så långt det går.

Detta är sagt också med all respekt för den komplexitet som ett samarbete med 26 andra länder innebär. Det ärende som i grunden handlade om vad man gör om utlovad information inte kommer som planerat visar på nödvändigheten av både flexibilitet och en anda av att inte ge upp och därigenom göra vad som över huvud taget är möjligt för att - som i det här fallet - EU-nämndens ledamöter ska få tillgång till bästa möjliga underlag.

Jag lämnar ärendet med skolministerns icke-svar under frågestunden, för det har redan många andra tagit upp. Jag har inga andra åsikter om det.

En del av de saker vi har hört här om EU-nämnden handlar till synes om järnvägskartor eller plattformsarbete, vilket naturligtvis är angeläget. Det har en väldigt stor betydelse i en större kontext.

Vilken form av transportlösningar ska vi ha i framtiden? Det handlar om arbetsplatsregioner, möjligheten att röra sig fritt, och att arbeta, bo och leva där man vill och önskar. Det är inte bara järnvägar på en karta. Det är faktiskt människors liv det handlar om.

På samma sätt är det med plattformsdirektiv. Det handlar om människors möjligheter att sysselsätta sig på ett bra sätt, ett säkert sätt och på ett sätt som gör världen något lite bättre för dem det berör och även för andra.

Jag kan tycka att det har betydelse när vi talar om EU-frågor och EU-nämndens information. Det handlar om att försöka att sätta det i ett större sammanhang. Det faller tillbaka på oss som partier i många sammanhang att se enskilda ärenden och enskilda pusselbitar som en del av helheten. Med det tackar jag för ordet.

Herr talman! Bakgrunden till ärendet rörande beredningen av lagförslag om sekretess i ärenden om elstöd är den energikris som Europa störtades in i efter Rysslands attack på Ukraina.

De uteblivna gasleveranserna i kombination med andra olyckliga omständigheter ledde till kraftigt ökade elpriser i hela Europa. Under valrörelsen lovade bland annat Ebba Busch att omfattande stöd skulle riktas till hushållen. De skulle till och med vara på plats i god tid innan jul.

Den då sittande regeringen gjorde förberedelser för att kunna ge ett stöd genom att använda så kallade flaskhalsintäkter i Svenska kraftnät till att kompensera elkunderna. Som resultat av det ansökte Svenska kraftnät redan den 27 oktober om att kunna genomföra det.

Vid regeringsskiftet den 18 oktober förordnades Ebba Busch till näringsminister med ansvar för energifrågorna. Beredningen av elstödsfrågan var då redan igång, och ansvaret för den fortsatta beredningen ligger ytterst på henne.

Trots att beredningsprocessen således pågick redan från oktober blev det väldigt korta tider i december för att behandla de två promemorior som låg till grund för propositionen.

Den första promemorian skickades på remiss den 5 december, och svar skulle inkomma den 12 december. Redan det är en mycket kort remisstid. Det var sju dagar mot normalt flera månader.

Den 16 december remitterades den andra promemorian som handlade om elektriska anläggningars identitet. Denna gång skulle svar inkomma den 19 december klockan tolv. Med hänsyn till att den 17 och 18 december var helg erbjöds inte mer än en halv arbetsdags förberedelsetid för remisssvar.

Den 22 december lämnade regeringen in en lagrådsremiss i ärendet, och den 30 december levererade Lagrådet sitt yttrande. Lagrådets yttrande kritiserar framför allt tidspressen och poängterar just att remisstiden, som normalt brukar vara uppemot flera månader, i det här fallet blev en halv arbetsdag. Man konstaterade också att ärendet var principiellt, då det var ett undantag från den grundläggande regeln om allmänna handlingars offentlighet. Trots behov av snabbhet ansåg Lagrådet att remisstiden inte var acceptabel. Anmärkningsvärt är att Lagrådet till och med ansåg att beredningskravet i 7 kap. 2 § regeringsformen inte hade uppfyllts.

Varför är då ärendet viktigt? KU har tidigare uttalat att kvaliteten på regeringens och riksdagens beslutsfattande ökar om beredningen är god, och det ligger på regeringen att med god tidsplanering undvika tidsnöd.

Självklart kan dock situationer uppkomma när man måste snedda i systemet. Vi såg det till exempel under pandemin. I det här fallet gör dock KU bedömningen att det inte kan uteslutas att regeringen hade kunnat inleda arbetet med promemoria ett tidigare. Redan i månadsskiftet oktober/november bör det ha stått klart att Försäkringskassan behövde inhämta information. Ett tidigareläggande av arbetet hade begränsat behovet av brådskande beredning och lett till ett mer kvalitetssäkrat beslut. Man får hoppas att KU:s uttalande leder till större omsorg om beredningen i framtiden.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden (kapitel 2)

Jag vill avsluta med att tacka kansliet och utskottet för ett gott samarbete.

Herr talman! I detta avsnitt behandlar vi anmälningar som rör regeringens handläggning av vissa ärenden, och jag tänkte beröra några av de ärenden vi har granskat i detta kapitel.

Först tänkte jag gå in på det ärende som jag nämnde i inledningen, alltså beredningen av lagförslaget om sekretess för elstödet. Där framhåller KU först och främst betydelsen av att upprätthålla såväl regeringsformens beredningskrav som Lagrådets granskning. Genom dessa skapas förutsättningar för kvalitet i lagstiftningsarbetet. Vikten av att regeringen även i brådskande ärenden inhämtar de upplysningar och yttranden som behövs vid beredningen av regeringsärenden är också något som KU tidigare har framhållit. Detta ökar förutsättningarna för att de åtgärder som vidtas i olika lagförslag blir så träffsäkra och effektiva som möjligt.

I detta fall har tyvärr flera remissinstanser, såväl när det gäller promemoria ett som promemoria två, avstått från att svara på remisserna eftersom man, åtminstone i vissa fall, har ansett att det har varit alltför ont om tid. Personligen ställer jag mig frågan om huruvida dessa fall har blivit tillräckligt allsidigt belysta i propositionen eftersom nästan en fjärdedel av remissinstanserna i båda fallen inte har svarat på regeringens proposition trots att de har fått frågan.

KU har flera gånger tidigare uttalat, så även denna gång, att om remissinstanserna ska ha en verklig möjlighet att lämna genomtänkta synpunkter får de givetvis inte ha alltför kort tid till sitt förfogande. Som tidigare talare varit inne på kan vi konstatera att det i vissa fall varit väldigt kort tid, särskilt med tanke på lagförslagens innebörd och komplexitet.

I vårt ställningstagande säger vi att det inte går att utesluta att beredningen av den första av de två promemoriorna med lagförslag hade kunnat inledas tidigare, vilket i så fall hade kunnat begränsa behovet av denna brådskande beredning. Vi konstaterar också att den korta tidsramen även innebar att riksdagens behandling av propositionen påverkades genom både förkortad motionstid och förkortad tid för beredning. Utskottet framhåller därför att lagförslag med så pass kort tid fram till ikraftträdandet endast bör läggas fram i undantagsfall.

Även om beredningen givet det föreslagna ikraftträdandedatumet behövde avvika kraftigt från vanliga beredningsrutiner skulle bara några extra dagar ha kunnat innebära en markant skillnad för såväl remissinstanserna och Lagrådet som det interna arbetet i Regeringskansliet med att behandla yttrandena över förslagen.

Personligen tycker jag att detta är ett ärende som visar på vikten av remissväsendet. Som jag har sagt i utskottet flera gånger tidigare är remissväsendet också en viktig grund för partiernas ställningstaganden när regeringen kommer med en proposition, vilket gör att det är viktigt för alla partier i riksdagen att vi har ett väl fungerande remissväsen.

Jag tänker nu gå in på ett annat ärende, som handlar om tillsättandet av den nationella säkerhetsrådgivaren. KU har granskat även den processen och konstaterar bland annat att det inför rekryteringen inte gjordes någon intresseannonsering, trots att detta var en opolitisk tjänst och inte en politisk. Där skiljer det sig ju åt ibland i förfarandet. Regeringen bedömde i detta fall att en direktrekrytering krävdes för att skyndsamt få den nationella säkerhetsrådgivaren på plats och att detta var i enlighet med rådande praxis. Dock kan man konstatera att det är mer önskvärt - det tror jag att alla i utskottet tycker - just när det gäller tillsättandet av opolitiska tjänstemän att det sker öppet och transparent, även om det fanns vissa särskilda omständigheter i detta fall. Denna del av granskningen ger inte anledning till något uttalande av KU.

Däremot uppmärksammar vi frågan om jäv som väcktes, särskilt medialt, med anledning av statsministerns privata relation till säkerhetsrådgivaren. Beslutet att anställa säkerhetsrådgivaren fattades vid ett regeringssammanträde där statsministern var ordförande och föredragande statsråd i ärendet. Vi har frågat ut statsministern i just detta ärende, och han uppgav då att han gjorde bedömningen att relationen inte var av den karaktär att hans opartiskhet kunde ifrågasättas och att det därför inte fanns något skäl att avstå från att delta i beslutet.

KU har inga invändningar mot denna bedömning, men jag tror att vi alla är medvetna om den mediala diskussion som ändå uppstod i samband med detta beslut. Därför påpekar vi ändå att man i situationer likt denna alltid kan överväga möjligheten att avstå från att delta i ett beslut för att på det sättet skapa ett större säkerhetsavstånd.

Det sista ärende jag något kort tänkte beröra är avvecklingen av klimatbonusen. Tidigare talare har varit inne på vikten av att undvika en rusning. Jag ska inte gå i polemik - detta är givetvis ärenden som vi kan debattera i andra sammanhang - men nog blev det ändå en viss rusning när regeringen kom med ett pressmeddelande dagen innan och sa: I morgon är sista dagen för att köpa exempelvis en elbil och få klimatbonus.

Vi konstaterar att regeringen har möjlighet att agera på detta sätt. Vi har inga synpunkter på ordningen för de olika besluten, även om det hade kunnat framgå i pressmeddelandet att detta var ett förslag som skulle beslutas av riksdagen. Vi anser givetvis att det är viktigt och värdefullt att informera allmänheten i situationer som dessa, men det finns faktiskt inga som helst hinder för en regering att fatta dåliga beslut. Dem debatterar vi dock inte här, utan dem debatterar vi i andra ärenden och i andra sammanhang.

Herr talman! Under detta kapitel, med rubriken "Handläggning av vissa regeringsärenden", granskas bland annat tidigare biståndsminister Matilda Ernkrans agerande i fråga om avräkningar på det internationella biståndet.

Efter Rysslands anfallskrig mot Ukraina våren 2022 begav sig miljontals ukrainare på flykt, både inom landet och till andra länder i Europa. Europeiska unionens råd aktiverade det så kallade massflyktsdirektivet. Sveriges regering gjorde strax därpå, i mars 2022, avräkningar på 9,2 miljarder kronor på biståndet med anledning av det, utifrån Migrationsverkets prognos, förväntade stora flyktingmottagandet i Sverige.

Den stora summa pengar som utan förvarning drogs in drabbade framför allt civilsamhällesorganisationer. I vissa fall gällde det över 40 procent av deras sedan tidigare tilldelade anslag, eftersom kärnstödet till de multilaterala organisationerna redan betalats ut för året. När det senare visade sig att flyktingströmmarna till Sverige inte blev lika omfattande som de första prognoserna visat betalades en del av de genomförda avräkningarna tillbaka i två omgångar: 1,3 miljarder i juni och ytterligare 2,9 miljarder i augusti.

Den granskning som konstitutionsutskottet genomfört visar att de gjorda avräkningarna ligger inom en nivå som godkänns av OECD-Dacs regelverk. Utskottet konstaterar därför att de gjorts i enlighet med gällande regelverk och justerats när nya prognoser kommit. Granskningen ger därför inte anledning till något uttalande av utskottet.

Under detta kapitel granskas även bostadsminister Andreas Carlsons hantering av det statliga investeringsstödet för byggande av hyres- och studentbostäder. För att inte drunkna i detaljer kan man kortfattat beskriva att riksdagens civilutskott i december 2021 konstaterade att stödet var dåligt utformat och att det inte löste de grundläggande problemen med bostadsbrist och köer på hyresmarknaden.

Konstitutionsutskottet noterar alltså att initiativet till att avveckla investeringsstödet har tagits av civilutskottet och att riksdagen sedan genom budgetbeslut har fortsatt att avveckla investeringsstödet.

Eftersom konstitutionsutskottet granskar statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning gör vi alltså ingen bedömning av dessa beslut, som har fattats av riksdagen. Vi noterar däremot att den aktuella förordningen finns kvar, trots att investeringsstödet är avskaffat. Liknande förhållanden finns på fler håll. KU har därför för avsikt att framöver göra en mer övergripande granskning av hur denna typ av förordningar hanteras.

Herr talman! När det gäller regeringens och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris avvecklande av klimatbilsbonusen rådde liknande villkor. Bonusen betalades ut i mån av medel. Det är riksdagen som beslutar om statens budget ett år i taget. Regeringen meddelade i samband med att budgetpropositionen presenterades att klimatbilsbonusen skulle avvecklas. Dock hade man samtidigt kunnat upplysa allmänheten om att beslutet om avskaffande skulle fattas av riksdagen.

Under detta kapitel redovisas också granskningen av regeringens och energi- och näringsminister Ebba Buschs hantering av ett ärende om sekretess vid elstöd, vilket flera talare har varit inne på tidigare. Ärendet hanterades under stor tidspress, och flera departement och det statliga verket Försäkringskassan var involverade.

Tidsplanen berodde på regeringens inriktning att fatta beslut före jul för att stödet skulle nå elkunderna under februari, då elkostnaderna är som högst. Syftet var att lindra effekterna av de höga elpriserna. Det var alltså framför allt ett medborgarperspektiv som låg bakom angelägenheten att så snart som möjligt få fram den aktuella lagstiftningen.

Den 7 december framkom att Försäkringskassan behövde få del av uppgifterna om de enskilda elkunderna, och den 15 december framkom att även anläggnings-id skulle sekretessbeläggas. Även om departementet så långt det var möjligt hade vidtagit förberedande åtgärder innebar det att remisstiderna för både remissinstanserna och lagrådsremisserna blev kraftigt förkortade.

I det senare fallet, med den andra promemorian om sekretess för anläggnings-id, blev remisstiden bara från sen eftermiddag på fredagen den 16 december till lunchtid på måndagen den 19 december. Från regeringens sida ringde man därför runt på fredagen för att förvarna om att remissen var på väg. Man anordnade även ett remissmöte på måndagen för att ge remissinstanserna möjlighet att lämna synpunkter på plats eller digitalt. Av de 33 remissinstanserna svarade 24 på promemorian.

Utskottet kan dock inte utesluta att arbetet med den första promemorian hade kunnat inledas tidigare, för att på så sätt få en mindre pressad tidsplan. Remissinstanserna och Lagrådet hade i så fall kunnat få några fler dagar på sig att analysera förslaget och dess effekter.

I sammanhanget är det också värt att nämna att konstitutionsutskottet som beredande utskott inte såg skäl att vidta ytterligare beredningsåtgärder utan ansåg att underlaget var tillräckligt för att kunna ta ställning till förslagen.

Utskottet tar i granskningen inte upp behovet att få lagstiftningen på plats ett visst datum, men utskottet framhåller att det bara undantagsvis kan vara aktuellt att lägga fram förslag till riksdagen med så kort tid fram till ikraftträdandet som nu blev fallet.

Herr talman! Jag vill lyfta två ärenden under denna punkt som inte ses som brister av utskottet men som är en svårighet som regeringar stöter på. Det handlar om när stöd ska avvecklas, särskilt om det är omgärdat av olika tidsaspekter som man behöver förhålla sig till. Det gäller såväl investeringsstödet för hyres- och studentbostäder som klimatbilsbonusen.

Pengar avsätts årligen i budgeten, och den som är intresserad av att ta del av stödet kan egentligen bara räkna med att det finns kvar ett år i taget. Vissa stöd ligger dock kvar år efter och år och kan därför tas lite för givna om inget annat kommuniceras.

Klimatbonusen är reglerad i en förordning som säger att stöd får lämnas i mån av tillgång till medel. I budgetförslaget för 2023 angav regeringen att klimatbonusen skulle avvecklas och föreslog att medel för 2023 skulle anvisas för utestående betalningar och beställningar som redan gjorts.

För att uppmärksamma dem som gick i bilköpartankar publicerade regeringen ett pressmeddelande om att klimatbonus inte skulle lämnas till dem som köpte eller beställde en klimatbonusbil efter ett visst datum. Riksdagen beslutade senare i enlighet med regeringens förslag. Därefter ändrade regeringen förordningen om klimatbonusen.

Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet har inga synpunkter på ordningen för de olika besluten. Regeringen kunde med fördel ha angett att det slutgiltiga budgetbeslutet tas av riksdagen. Det är dock inte en bristfällig hantering av ärendet, utan snarare är det värdefullt för allmänheten att man informerades i förväg på det sätt som regeringen gjorde.

Inte heller hanteringen av investeringsstödet var bristfällig. Dock har utskottet uppmärksammat att det vid avveckling av stöd och liknande beslut som regleras i förordningar ibland förekommer att dessa förordningar inte uppdateras. Detta kommer vi att återkomma till inom ramen för en mer övergripande granskning.

Herr talman! I sådana här sammanhang brukar vi ledamöter i utskottet påminna om konstitutionsutskottets ålder och om det särskilda i att KU brukar anses vara världens äldsta ännu arbetande utskott. Och så här i jubileumstider och nära inpå 6 juni - som vi ju inte enbart firar för att Gustav Vasa valdes till konung utan även för att 1809 års grundlag antogs - kan det vara på sin plats med ett litet citat.

Jag läser här från § 107 i 1809 års grundlag:

Skulle konstitutionsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon statssekreterare icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, äge då utskottet att sådant tillkännagifva för riksens ständer.

Detta omständliga, men ganska vackra, språk har i den moderna demokratin i princip omvandlats till: "Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning."

Och det är ju det vi i princip gör nu. Jag tänkte lyfta fram två ärenden.

Det första ärendet rör anställningen av en statssekreterare hos statsministern. Omständigheter - som uppdagades senare - kring den aktuella statssekreterarens bakgrund medförde att själva anställningsprocessen kom att bli föremål för en anmälan och påföljande granskning.

Utskottet konstaterar att statssekreteraren är chefstjänsteman i Regeringskansliet, och det är av stor vikt att de som anställs som statssekreterare har en personlig lämplighet för uppdraget samt att en sådan befattningshavare inger förtroende.

I det nu aktuella fallet hade statsministern samtal med den tilltänkte statssekreteraren innan beslut om anställningen fattades. Det genomfördes även en säkerhetsprövning.

I granskningen som avser den formella sidan av ärendets hantering har inte framkommit något som utskottet finner skäl att anmärka på. I det här fallet kan således sägas att KU verkligen förvaltat en över 200 år gammal princip.

Det andra ärendet rör även det en fråga om själva processen för anställningen. Statsministern har anmälts för jäv när han har låtit rekrytera en ny nationell säkerhetsrådgivare. Statsministern och den nye säkerhetsrådgivaren har nämligen haft en vänskapsrelation. Statsministern själv har framhållit att direktrekryteringar av detta slag inte är det vanliga förfarandet men att möjligheten har använts regelmässigt även av tidigare regeringar.

I det aktuella fallet gjorde regeringen bedömningen att en direktrekrytering var påkallad för att skyndsamt få den nationella säkerhetsrådgivaren på plats och att detta var i enlighet med rådande praxis. Granskningen i denna del föranleder inte något uttalande från utskottets sida. KU gör emellertid en del principiella uttalanden, som jag gärna vill förmedla till kammaren.

Utskottet har tidigare uttalat att även om förvaltningslagen inte i formell mening är tillämplig på regeringsärenden är det mycket viktigt att bestämmelserna för jäv följs i Regeringskansliet. Regeringskansliets etiska riktlinjer föreskriver att reglerna ska tillämpas med säkerhetsmarginal om det råder tvekan om vilka situationer de omfattar.

Vidare har utskottet tidigare uttalat att det inte bör finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller i Regeringskansliet gynnar sig själv eller någon närstående, det vill säga ungefär samma princip om oväld och nit som fanns redan för över 200 år sedan.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 3)

Herr talman! Vårens granskning är till ända, och det har varit en annorlunda granskningsperiod då vi har granskat både den tidigare regeringen och den nuvarande.

I granskningsbetänkandet KU20 finns det två ärenden jag vill lyfta fram i dag. Det är två ärenden som är väckta av mitt parti och där konstitutionsutskottet konstaterat brister. Det är två ärenden som visar hur den dåvarande regeringens statsråd var okunniga när det gällde fakta.

Först har vi det ärende där den dåvarande utrikesministern Ann Linde gjorde ett uttalande om vapenexport och uttryckte sig på ett sådant sätt att åhörarna fick uppfattningen att det krävdes en lagändring innan en eventuell krigsmaterielexport till Ukraina skulle kunna ske.

Det var i programmet Agenda i SVT den 13 februari 2022 som Ann Linde gav vilseledande information om det svenska exportkontrollregelverket för krigsmateriel när det gällde vapenexport till Ukraina i konflikten med Ryssland.

Att den dåvarande utrikesministern gav felaktig information om att vapenexport till Ukraina omöjliggörs av det svenska exportkontrollregelverket var, i ett så pass känsligt säkerhetsläge, oerhört allvarligt. Export av krigsmateriel till Ukraina skulle utgöra en tydlig markering från svensk sida till Ryssland om alla nationers rätt att själva bestämma över sin egen säkerhetspolitik.

Ann Linde sa: Vi kan inte helt plötsligt säga så här att bara för att det nu är en konflikt så ska vi ändra våra vapenexportregler.

Men detta är inte överensstämmande med det svenska regelverket för exportkontroll av krigsmateriel. I det svenska regelverket finns ovillkorliga hinder som gör att det inte går att exportera krigsmateriel under vissa omständigheter. Dessa ovillkorliga hinder beskrivs i regeringens proposition 2017/18:23 på följande sätt:

"Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder)."

Inget av dessa hinder var uppfyllt när det gällde export av krigsmateriel till Ukraina. Gällande möjligheten att exportera krigsmateriel till stater som befinner sig i konflikt är dessa hinder inte ovillkorliga. Det beskrivs så här i samma proposition:

"Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter."

Därmed finns det inga ovillkorliga hinder för att exportera krigsmateriel till en stat som befinner sig i väpnad konflikt. I propositionen uttrycks också vikten av att göra en helhetsbedömning där alla faktorer vägs in och där Sveriges utrikes- och försvarspolitik spelar en viktig roll.

Det finns dessutom exempel på att utförseltillstånd har beviljats där villkorligt hinder förelåg. År 2003 beviljades utförseltillstånd i samband med USA:s och Storbritanniens deltagande i den väpnade konflikten i Irak. Då gjordes en helhetsbedömning, och nationens eget intresse hade förtur.

Utrikesministerns uttalande om att Sverige måste ändra sitt regelverk för att möjliggöra krigsmaterielexport till Ukraina var därför felaktigt i förhållande till både regelverket och hur det tillämpats tidigare avseende export till stater som deltar i en väpnad konflikt. Konstitutionsutskottet konstaterar också i sin granskning att det tidigare statsrådet har brustit.

Herr talman! Det andra ärendet är det där den dåvarande miljö- och klimatministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt uttalade att det är betydligt enklare att konstruera ny kärnkraft i Sverige än vad som verkligen är fallet.

Runt om i världen är intresset större än på länge för att bygga ny kärnkraft, då det är en av få planerbara kraftkällor som är fossilfri. Framför allt växer intresset för små modulära reaktorer, SMR, där den främsta fördelen är att de är lättare att bygga där elbehovet finns och att de minskar behovet av att bygga ut elnäten. I Europa finns det förhoppning om att kunna ha sådana kommersiella reaktorer i drift redan till 2028. Det kan alltså gå fort från idé till handling när politiska beslut väl tas.

Men gällande konkurrensvillkoren för ny kärnkraft i Sverige uppvisade den dåvarande regeringen en viss okunskap. Dåvarande miljöminister Annika Strandhäll försökte i riksdagen framställa det som att det inte fanns några hinder för att bygga ny kärnkraft. Verkligheten såg dock annorlunda ut, då det var förbjudet att bygga ny kärnkraft i 287 av landets 290 kommuner samt helt förbjudet i det elprisområde som har högst elpriser i södra Sverige. Detta är något som vår nuvarande regering nu åtgärdar genom att se över regelverket.

Men så lät det inte i den interpellationsdebatt den 19 april 2022 när det dåvarande statsrådet Annika Strandhäll sa så här: "Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet."

Trots att statsrådet i någon mån justerade sitt ställningstagande senare i anförandet är det anmärkningsvärt att statsrådets uttalande inte var korrekt, och även här anser KU att det tidigare statsrådet har brustit.

Interpellationer är ett frågeinstitut och ett led i riksdagens kontrollmakt. Det är viktigt att dessa institut fungerar tillfredsställande. Till skillnad från inlägg i en debatt är interpellationssvar väl förberedda och bör vara mer genomtänkta. Därför ställs också högre krav på att innehållet i svaret ska vara korrekt.

Det har varit en intensiv vår med alla granskningar, men vi har arbetat väl tillsammans i konstitutionsutskottet. Jag ser fram emot kommande riksmöte.

Herr talman! I denna sista debatt för dagen, som rör KU:s vårgranskning av regeringen, behandlar vi kapitlet med rubriken "Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning". Det är det kapitel i betänkandet där de flesta av årets anmälningar har samlats. Närmare bestämt återfinns 17 av ärendena här. Och av dessa 17 ärenden är alla utom ett sådana där ett statsråd har anmälts till KU på grund av något som statsrådet har sagt. I de allra flesta av de fallen menar anmälaren att uttalandet i fråga inte har varit korrekt.

Några av mina kollegor i utskottet har redan berört de ärenden i detta kapitel där KU har funnit brister; de är tre till antalet. Det är ärenden som rör uttalanden som gjorts av tidigare statsrådet Annika Strandhäll och tidigare utrikesminister Ann Linde samt ett uttalande som statsminister Ulf Kristersson gjorde här i kammaren när han i höstas lämnade sin regeringsförklaring. Det är alltså uttalanden som KU funnit dels konstitutionell grund att granska, dels funnit brister i. Därtill finns ytterligare en handfull uttalandeärenden som KU funnit konstitutionella skäl att granska men där vi inte funnit brister.

Men det mest intressanta i detta kapitel är det som finns under sista underrubriken, "Vissa granskningar om uttalanden av statsråd". Det är ett samlat KU som i årets granskning väljer att slå in på en ny väg genom att i praktiken avvisa tio av årets KU-anmälningar för att de inte innehåller någon konstitutionell aspekt som gör att de bör granskas av KU. Flera av oss har sagt det, och jag säger det igen, precis som i mitt första anförande här i dag: Detta är ett jätteviktigt steg, och det är väldigt roligt att vi tar det tillsammans. Jag känner mig stolt över att vara med i KU det här året, då vi faktiskt tar det.

Herr talman! Självklart är det relevant att KU granskar vissa uttalanden av statsråd, till exempel sådana där statsrådet genom att uttala sig i en viss fråga riskerar att träda principen om förbud mot ministerstyre förnär och därmed riskera att påverka domstolars och förvaltningsmyndigheters självständighet. Sådana uttalanden är det viktigt och riktigt att KU granskar. Men under senare år har vi sett en stor ökning av antalet anmälningar av statsråds uttalanden, och det har då varit anmälningar som har handlat om ifall ett uttalande varit korrekt i sak eller inte.

Självklart är det viktigt att statsråd i sina uttalanden inte slirar på sanningen och inte förvränger faktaförhållanden. Men att, som utvecklingen blivit, använda KU som ett politiskt slagträ och beskylla politiska motståndare för att fara med osanning är faktiskt inte bra för förtroendet vare sig för KU eller för politiken i stort. Därför har vi i årets granskningsbetänkande landat i att inte uttala oss i denna typ av ärenden och inte göra bedömningar av dessa anmälningar, som alltså är tio till antalet.

Vi framhåller att KU:s granskning är konstitutionell, inte politisk, och är inriktad på rättskontroll och administrativ praxis. Av detta följer att granskningen av statsråds uttalanden bör avgränsas till fall där det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på uttalandena. Det gäller till exempel när statsråd uttalar sig i samband med frågestunder och interpellationsdebatter i riksdagen, då det ju sker inom ramen för riksdagens kontrollmakt.

Herr talman! Att sitta i konstitutionsutskottet är något jag värdesätter stort. Det är ett utskott som har en viktig roll och, som jag sa i mitt inledande anförande, ett utskott där vi har en respektfull ton mot varandra och faktiskt försöker ställa oss över det så kallade politiska käbblet, lyfta blicken och titta på sakförhållanden. Men även under årets granskning har vi ibland hamnat i långdragna diskussioner i utskottet om vad som faktiskt är sant vad gäller avvecklingen av kärnkraften i Sverige. Många av de uttalandeanmälningar som gjorts i år rör just detta, Sveriges energipolitik. Och att sitta på KU-sammanträden och timme efter timme argumentera kring vilka beslut som tagits av vilken regering och vad det faktiskt har betytt för hur vår energiförsörjning ser ut i dag är inte vad jag helst vill hålla på med i KU. Det är inte heller vad jag tycker att vi ska ägna oss åt i KU. Därför är jag väldigt glad över att vi i år har landat i ett uttalande som säger just detta: Dessa diskussioner och debatter ska föras någon annanstans, i andra forum.

Herr talman! Jag hoppas att vi i KU kommer att hålla fast vid den inslagna vägen och kommande år omgående kommer att kunna peka ut de anmälningar som faktiskt inte har någon konstitutionell grund och behandla dem summariskt, som vi gör i årets betänkande - eller ännu hellre att sådana anmälningar inte ens kommer in till KU från riksdagens ledamöter. På så sätt kan vi fokusera på det konstitutionellt relevanta och även på sikt stärka synen på KU:s roll och förhoppningsvis därmed även öka förtroendet för politiken i stort.

Herr talman! Statsminister Ulf Kristersson valdes den 17 oktober. Vi var alla här och minns precis hur det gick till. Dagen efter skulle den nya regeringen presenteras och en regeringsförklaring lämnas.

Mot slutet av regeringsförklaringen säger statsministern att Sverige redan på 70- och 80-talen blev en närmast fossilfri industrination, ledande i världen. Detta inte bara överraskade många, inklusive anmälaren, utan uppfattades också som en osanning. Och det ledde till en KU-anmälan. Sverige var då, precis som nu, beroende av en ganska omfattande tillgång till energi från petroleumprodukter, inte minst för transporter men också för den tillhörande industrin när det gäller petrokemi.

Statsministern har sedan förklarat resonemanget med att det kunde vara underförstått att uttalandet avsåg det förhållandet att Sverige efter 70talets oljekriser byggde ut kärnkraften i södra Sverige och därmed skapade en elenergi som i allt väsentligt bygger på om inte förnybar så i alla fall fossilfri produktion av el.

Jag talade lite grann i början av debatten i dag om kommunikation och om att det inte alltid är helt klart att den faktiskt når mottagaren på det sätt man tänkt sig. Sedan finns det en annan aspekt av detta som handlar om vilken bild man vill skapa eller som har skapats. It´s all in the optics, som de säger i USA, det vill säga det spelar inte så stor roll vad som faktiskt har hänt eller sagts, utan det viktiga är hur det ser ut.

Utan att på något vis hävda att det har varit en avsikt - att etablera en bild - i just detta fall tänker jag att vi ska vara vaksamma på detta framöver, på vem som säger vad och i vilket syfte. Detta är helt legitimt på många sätt. Vi gör det alla. Alla har väl någon gång sålt någonting på Blocket eller skrivit något om sig själv i någon profil. Men det är när gränsen mellan sanning och osanning suddas ut och blir diffus som det blir allvarligt. Om makten utgår från folket är det förstås ovillkorligen så att det som presenteras för väljare, fritidspolitiker i kommuner och regioner, tjänstepersoner och riksdagsledamöter ska vara korrekt och ingenting annat.

Jag kan tänka mig att vi kommer att se inte bara konstitutionsutskottet som företrädare för en sådan syn. Jag ser framför mig att exempelvis mediernas faktagranskningar blir fler och mer omfattande framöver.

Herr talman! Under samma rubrik, Vissa frågor om statsråds tjänsteutövning, finns även diskussioner om utrikesministerns uttalanden om Turkiet, i huvudsak i samband med de demonstrationer som genomfördes med anledning av Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Här finns också uttalanden med anknytning till svensk vapenexport till Ukraina. Detta har behandlats av andra ledamöter i utskottet.

Det är förstås angelägna frågor, och jag ser fram emot fortsatta diskussioner om vad de inneburit, men det lär få bli utanför utskottets väggar, kanske inom ramen för framtida forskningsprojekt.

Allra viktigast i detta sammanhang är de relativt många ärenden som så att säga behandlats i ett sammanhang. Det är uttalanden där utskottet egentligen inte har något att tillföra ur konstitutionell synvinkel. Olika ledamöter har förstås olika åsikter om det som har sagts - det har många vittnat om redan - men det hör till demokratins kännetecken. Så ska det vara, och politiska frågor får lösas på de arenor som finns för det ändamålet.

I mitt allra första inlägg i dag pratade jag lite om de erfarenheter som jag gjort som ny ledamot både i utskottet och i riksdagen. Jag vill absolut instämma i vad andra ledamöter har sagt här. Jag ser fram emot fortsättningen på mandatperioden. Nu har vi fått upp ångan. Vi har satt vissa ramar och riktlinjer för vad vi ska hålla på med. Det ska bli spännande, roligt och intressant att ta del av nästa riksmötes konstitutionsutskott.

Med detta tackar jag för ordet en sista gång i denna granskningsdebatt.

Herr talman! Jag är sist ut i debatten om konstitutionsutskottets granskningsbetänkande i fråga om den så kallade vårgranskningen. Mycket har redan nämnts i debatten, och jag finner inte anledning att upprepa det. Och för att spara tid och eventuellt förhindra att någon somnar, stänger av tv:n eller gäspar sig igenom mitt anförande väljer jag helt enkelt att korta ned det en smula.

Jag tar den sida av ett rivjärn som strimlar betänkandet i bitar och väljer därmed att dyka ned i några bitar vi har behandlat i KU sedan i vintras.

Herr talman! Ett av ärendena gäller bland annat skolminister Lotta Edholms hantering av sitt aktieinnehav i en skolkoncern i samband med tillträdet som statsråd. I anmälan till KU står att läsa följande: Skolministern gjorde börsklipp på sitt eget tillträde.

Här är det viktigt att poängtera att man inte enligt regelverket kring insiderbrott kan gå händelserna i förväg och handla med finansiella instrument innan marknaden är informerad. Hade hon avyttrat sitt aktieinnehav före offentliggörandet av hennes utnämning till skolminister hade hon således högst sannolikt gjort sig skyldig till ett insiderbrott.

Således agerade skolministern korrekt då hon hanterade sina engagemang i skolkoncernen i samband med att hennes tillträde som statsråd offentliggjordes.

Ett annat ärende som KU har granskat gäller energi- och näringsministerns uttalanden om ett järn- och stålprojekt. I en artikel i Dagens industri intervjuas energi- och näringsminister Ebba Busch kring industrisatsningar i den så kallade gröna omställningen, i detta specifika fall kring projekt för att fossilfritt producera stål - exempelvis projektet Hybrit.

Energi- och näringsministerns uttalande är generellt och handlar om projektet Hybrit eller liknande projekt, och hennes uttalande kan därmed inte anses påverka de myndighetsgranskningar som pågick vid tiden för uttalandet och således inte vara föremål för så kallat ministerstyre.

Herr talman! I en interpellationsdebatt om möjliggörandet för byggande av ny kärnkraft i hela landet är svaret till interpellanten missvisande och ger inte en rättvisande bild av förutsättningarna för nyetablering av kärnkraft i Sverige.

KU framhåller att det är en självklar utgångspunkt att uttalanden av ministrar ska vara korrekta, särskilt i exempelvis svaret på en interpellation som är en del i riksdagens kontroll av regeringen. Svaret på en interpellation har dessutom kunnat förberedas med hjälp av exempelvis expertis i Regeringskansliet.

Dåvarande klimat- och miljöministern Annika Strandhäll svarade interpellanten inledningsvis att det inte föreligger några hinder för ny kärnkraft i Sverige.

Interpellanten har emellertid god sakkunskap i ämnet och påpekar att det är förbjudet att bygga kärnkraft i 287 av landets 290 kommuner, som tidigare påpekats i debatten, och att man också måste äga en reaktor för att få ersätta denna. Och således är nya aktörer förhindrade att bygga ny kärnkraft i landet. Vidare är det därmed tillåtet med endast maximalt tio kärnkraftverk i Sverige under gällande lagstiftning. Och det är förbjudet att bygga ny kärnkraft i exempelvis elområde 4, eftersom Barsebäcksverket inte får ersättas, då miljöbalken endast ger tillåtlighet att ersätta reaktorer som varit i drift efter den 31 maj 2005.

Dåvarande klimat- och miljöministern Annika Strandhäll gör till slut en smärre korrigering av sitt förberedda svar på interpellationen men ger inte en fullt ut rättvisande bild i svaret.

KU har funnit att detta är en brist och påpekar vikten av korrekthet i ärenden som är en del av riksdagens kontrollmakt, särskilt i förberedda situationer som svar på interpellationer.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag kommentera några av de uttalandeärenden som vi har placerat i den så kallade kappan, det vill säga betänkandets avsnitt 3.8.

Det finns ett antal uttalandeärenden med en gemensam nämnare: energipolitik i allmänhet och kärnkraft i synnerhet. Som nämnts av talare före mig i debatten har KU ingen uppgift att avgöra vad som är rätt eller fel, vad som är sant eller falskt. Den politiska debatten får avgöras i andra forum, till exempel i denna kammare, i debattartiklar, i frågestunder och liknande.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 3)

Men, som gammal kärnkraftsingenjör och i sammanhanget förhållandevis sakkunnig inom energipolitik kan jag inte låta bli att göra ett medskick till den energipolitiska debatten. Om man i debatten ägnar sig åt att utgå från elsystemets behov snarare än att enskilda kraftslag ställs mot varandra är det min förhoppning att vi framöver kan få se en mer saklig och faktabaserad energidebatt.

Slutligen vill jag rikta ett tack till alla kollegor i KU och inte minst till kansliet som har lyckats få med alla diskussioner i ett väl avvägt betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.