Riksflödet
Logga in
Dzenan Cisija
Dzenan Cisija

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Dzenan Cisija

Socialdemokraterna · 99 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/ledamot/0972636989226
QR-kod till din sida
Spara QR-koden
0
Röstade Ja · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Nej · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med minoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Lade fram en motion · 10 juli 2026

med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga

Motion 4218
Motion till riksdagen 2025/26:4218 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:294 För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag för att stärka möjligheten till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är till barnets bästa, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att barn över 15 år inte ska tvingas vara kvar i ett familjehem när bristerna hos de biologiska föräldrarna som föranledde placeringen är undanröjda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad kunskap kring våld i det stärkta stödet till föräldrar och vårdnadshavare och tillkännager detta för regeringen. Motivering I propositionen föreslås att den nuvarande lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ersätts av en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga och en ny lag om särskilda befogenheter för den statliga barn- och ungdomsvården. I den nya lagen om omhändertagande för vård av barn och unga föreslås även en ny grund för omhändertagande för vård på grund av anknytning till familjehemmet. Detta föreslås för att åstadkomma ökad trygghet och stabilitet för barn som är placerade i familjehem. I detta syfte föreslås det också bli möjligt att i vissa fall avvisa en vårdnadshavares begäran om att ett omhändertagande ska upphöra. För att omhändertaganden bättre ska svara mot barns och ungas behov av skydd och vård föreslås också att förutsättningarna för vilka förhållanden i hemmet och vilka beteenden som kan utgöra grund för ett omhändertagande för vård ska justeras och kompletteras i vissa avseenden. Stärkta möjligheter till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är det bästa för barnet I utredningsbetänkandet om barns och ungas rätt vid tvångsvård (2015:71) understryks vikten av att barn och föräldrar om möjligt ska återförenas är en grundläggande princip i sociallagstiftningen. Att vårdnadshavare erbjuds att bli delaktiga under vårdens genom­förande och utveckla sitt föräldraskap och få stöd kan ha stor betydelse för att de ska finnas kvar i barnens liv. I förslaget till ny lagstiftning framgår av 7 kap. 4 § att social­nämnden ska erbjuda vårdnadshavare och föräldrar stöd som kan bidra till att de blir delaktiga i vården av barnet eller utvecklas i sitt föräldraskap. För att stödja kommu­nernas socialtjänst i det arbetet bör regeringen återkomma med förslag för att stärka möjligheten till kontakt mellan barn och biologiska föräldrar när det är till barnets bästa. Detta bör tillkännages för regeringen. Barn över 15 år ska inte tvingas att vara kvar i ett familjehem Vid ett tvångsomhändertagande krävs det enligt nuvarande lag att det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller de som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom eller henne själv (1 § andra stycket LVU). Samma bestämmelse föreslås i den nya lagen även gälla för tvångsvård som beslutas på den nya grunden om anknytning till familjehemmet. I likhet med vad både Socialstyrelsen och Rädda Barnen för fram i sina remissvar anser vi inte att det kan vara till barnets bästa att bo kvar i ett familjehem om bristerna som föranledde placeringen är undanröjda och ett barn över 15 år inte vill stanna kvar i familjehemmet. Vi motsätter oss därför regeringens lagförslag i denna del. Detta bör tillkännages för regeringen. Stöd till föräldrar och vårdnadshavare I det svenska familjestödsorienterade systemet blir samverkan med föräldrarna centralt och föräldrarnas problembeskrivningar och bedömningar ges så stort utrymme att det ofta sker på bekostnad av de våldsutsatta barnens behov och åsikter. När stöd till föräldrar och vårdnadshavare ska stärkas måste ansvariga ha ökad kunskap om olika typer av våld och övergrepp mot barn, om hur signaler kan fångas upp och tolkas och om vilket stöd och/eller vilka insatser som krävs. Det handlar om alla typer av våld och övergrepp, inklusive fysiska, psykiska och sexuella, samt om försummelse och latent våld. Våld är ett mångtydigt begrepp som i både forskning och praktik kan definieras på olika sätt. Det kan handla om brottsliga gärningar som fysiskt våld och sexuella övergrepp. Våld kan också vara handlingar som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott men som sammantaget kan skapa ett mönster av utsatthet: nedsättande kommentarer, ekonomiskt utnyttjande, försummelse och isolering. För att förebygga och upptäcka våld samt för att ge ett heltäckande stöd till vålds­utsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld kan socialnämnden även ofta behöva ta hänsyn till och beakta kränkningar som inte är brott. Spädbarn och små barn har en särskild våldsutsatthet, liksom funktionshindrade barn, där samhället måste öka sin kompetens för att upptäcka och förhindra våld och över­grepp. Detta måste beaktas när stöd till föräldrar och vårdnadshavare stärks så att det helt utgår från barnets bästa och barnets rätt till en uppväxt fri från våld. I propositionen framhålls att regeringen har gett Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd och Socialstyrelsen i uppdrag att stärka föräldraskapsstödet vid placering av barn utanför det egna hemmet (S2025/01036). I uppdraget ingår även att analysera och ta ställning till om tillgängligt föräldraskapsstöd motsvarar föräldrarnas behov och om det är anpassat utifrån både föräldrarnas och barnets behov, däribland behovet av praktiskt stöd. Uppdraget, som ska redovisas till regeringen senast den 1 februari 2027, omfattar vårdnadshavare och föräldrar till barn och unga som omhändertagits på grund av såväl förhållanden i hemmet som eget beteende. I arbetet med att stärka stödet till föräldrar och vårdnadshavare bör det därför ingå ökad kunskap kring våld. Detta bör tillkännages för regeringen. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Anna Vikström (S) Mikael Dahlqvist (S) Karin Sundin (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 10 juni 2026

med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag

Motion 4197
Motion till riksdagen 2025/26:4197 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:271 En förändrad abortlag Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i den föreslagna lagstiftningen bör framgå vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering I propositionen föreslås ändringar i abortlagen som syftar till att modernisera lagen språkligt och anpassa den till den medicinska utvecklingen och gravida kvinnors behov. Vi socialdemokrater välkomnar förändringarna som ju bl.a. innebär ökad möjlighet att genomföra aborter i hemmet samt att bl.a. barnmorskor självständigt får handlägga medicinska aborter. Vi välkomnar också att det kommer att krävas ett godkännande för nya sjukvårdsinrättningar som ska utföra aborter. I propositionen föreslås att det i lagstiftningen ska framgå att abort och avbrytande av graviditet endast får tillhandahållas inom ramen för ett allmänt sjukhus eller en annan hälso- och sjukvårdsverksamhet som är särskilt anpassad för ändamålet och som Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har godkänt. I författningskommentaren anges att det av 5 § framgår att hälso- och sjukvårdsverksamheten ska vara särskilt anpassad för ändamålet. Med uttrycket avses att det ska finnas personal, utrustning och lokaler som krävs för att bedriva en god och säker abortvård. Det innebär exempelvis att det ska finnas personal som har särskild kompetens inom området. Olika krav kan uppställas beroende på bl.a. vilken abortmetod som används. Det krävs t.ex. annan kompetens och andra lokaler för kirurgisk abort än medicinsk abort. Den närmare innebörden av detta menar man får avgöras i rättstillämpningen. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) anser att det även fortsättningsvis bör anges vilka yrkesgrupper som är behöriga. Regeringen delar inte denna bedömning utan anser att kompetens bör avgöra vilken hälso- och sjukvårdspersonal som får utföra vilka insatser. Vi menar att regeringens förslag till skrivning inte är tillräckligt tydlig för Ivos godkännande. Ivo har i sitt remissyttrande framhållit att det även fortsättningsvis ska anges vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet, och Socialstyrelsen anser att det finns skäl att ytterligare utreda om behörigheten bör begränsas i någon omfattning. Västra Götalandsregionen anser att det krävs för­tydligande gällande kunskap och kompetens kopplat till legitimation. Regionen påpekar att det enligt 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen (2010:659) är flera olika yrkesgrupper som ingår i ordet hälso- och sjukvårdspersonal, vilket per definition inte reglerar abortvården till någon legitimerad yrkesgrupp, kunskap eller kompetens. Utöver legitimerade läkare, barnmorskor och sjuksköterskor arbetar även annan hälso- och sjukvårdspersonal utan legitimation på abortmottagning, och därför krävs ett förtydligande gällande kunskap och kompetens kopplat till legitimation. Det borde därför också i lagstiftningen framgå vilka som får utföra abort. Mot bakgrund av risken för oseriösa aktörer och välfärdsbrott inom hälso- och sjukvården finns det skäl för att kraven på godkännande av nya aktörer finns kvar. Vi utesluter inte att frågan utreds samlat för all hälso- och sjukvård, men till dess bör det finnas krav på godkännande och angivet vilka yrkesgrupper som är behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet. Regeringen bör därför återkomma med förslag om vilka yrkesgrupper som ska vara behöriga att utföra abort eller avbryta graviditet. Fredrik Lundh Sammeli (S) Anna Vikström (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 13 maj 2026

med anledning av prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd

Motion 4155
Motion till riksdagen 2025/26:4155 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:251 En mer sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa en tydlig ekonomisk struktur för den omfördelning av resurser som reformen innebär och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att det finns en nationell stödstruktur för genomförandet av reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av noggrann uppföljning av reformen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Propositionen innehåller förslag som syftar till att möjliggöra en mer enhetlig och sammanhållen vård för personer med skadligt bruk eller beroende och andra psykiatriska tillstånd. Förslagen innebär att regionerna ska organisera vården till personer med skadligt bruk eller beroende så att den ges samordnat med annan psykiatrisk vård. Förslagen innebär även att ytterligare krav ska ställas på den individuella plan som ska upprättas för personer som tagits emot i hem för vård eller boende. Det föreslås också att en skyldighet införs för regionen att ersätta kommunen i de fall regionen inte fullgör sina skyldigheter avseende den individuella planen. I propositionen föreslås vidare en ny lag om en samordnad vård- och stödverksamhet som innebär ett utökat krav på samarbete mellan kommunen och regionen. Samsjuklighetsreformen är mycket efterlängtad. Efter flera års väntan har regeringen äntligen lagt en proposition. För människor som kämpar i gränslandet mellan insatser från psykiatrin, primärvården och socialtjänsten är det en efterlängtad signal om en sammanhållen vård för välfärdens mest utsatta grupper. Vi socialdemokrater välkomnar införandet av en ny lag som reglerar hur kommuner och regioner ska samordna vård- och stödverksamheten. De problem som vi dock ser med regeringens proposition är inte vad som föreslås – utan vad som inte föreslås. Flera av de förslag som utredningen lämnar finns inte med i regeringens förslag. Eftersom reformen tyvärr saknar viktiga delar kommer genomförandet inte att få de rätta förutsättningarna för att lyckas. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har i sina remissvar och hemställningar rörande samsjuklighetsreformen (SOU 2021:93 och SOU 2023:5) gett ett generellt positivt stöd till reformens mål, men uttryckt betydande farhågor kring hur den ska införas i praktiken. De välkomnar att regionerna får ett större ansvar för beroendevården för att säkerställa att personer med både psykiatrisk diagnos och beroendeproblematik får en samordnad vård och inte faller mellan stolarna. De betonar också att reformen kräver tydliga lagändringar som preciserar kommunernas och regionernas respektive ansvar. De anser att tidigare förslag och utredningar inte gett tillräckligt stöd för genom­förandet. SKR (jämte fackförbunden Vision och Akademikerförbundet SSR samt Föreningen Sveriges socialchefer [FSS]) har krävt att staten förtydligar hur övergången ska gå till för att trygga vårdtagarna under förändringen. SKR efterfrågar vidare en tydlig ekonomisk struktur för den omfördelning av resurser som reformen innebär. De menar att reformen inte är tillräckligt finansierad och därmed inte har rätt förutsättningar för att skapa den tänka förändringen och förbättringen av vården. Kärnan i inspelen från SKR är att intentionerna i Samsjuklighetsutredningen är goda, men att genomförandet måste hanteras med stor omsorg gällande ansvarsfördelning och resursöverföring. Vi socialdemokrater delar de farhågor och den kritik som framkommer i remiss­yttrandena. Vi är i grunden positiva till att en ny lag införs som reglerar samordningen mellan kommuner och regioner och ger uttryckligt stöd för personer med samsjuklighet och deras rätt att få behandling och andra stödjande insatser. Men för att den nya lagen ska få avsedd effekt och bli lyckad behöver genomförandet ske stegvis under en längre period, på det sätt som utredningen föreslår. Regeringens införandeplan är alltför snäv och riskerar att bli ett misslyckande. För ett lyckat genomförande menar vi att det behövs en tvåårsperiod från beslut och ikraftträdande. Det kan också behövas öron­märkta medel under genomförandeperioden som ger kommuner och regioner rätt förutsättningar för att göra nödvändiga organisatoriska förändringar som krävs för att klara de tänkta ambitions­höjningarna avseende vård och andra insatser. Förutsättningarna att klara övergången är också olika i olika delar av landet. Det behövs därför en nationell stöd­struktur som säkerställer reformens genomförande i hela landet och där goda erfaren­heter kan delas och spridas. Vi menar att bristerna i den reform som regeringen föreslår är så stora att det är stor risk för att människor i behov av vård fortsätter att falla mellan stolarna. Risken är att vi får en reform som inte förbättrar människors liv. I stället riskerar det att kunna bli en administrativ reform där ansvaret och en påse pengar flyttas från kommun till region fast det ännu är oklart vem som egentligen borde göra vad. Vi ser också ett behov av övergångsbestämmelser som skyddar brukaren. För att ingen ska hamna utan stöd är det viktigt att kommunerna vet när de ska avveckla sin verksam­het och att de kan göra det utan att ansvaret är oklart och så att inga behandlings­insatser avbryts. På samma sätt behöver regionerna veta vilket ansvar de ska ta över och vilka resurser som följer med. Mot bakgrund av alla de farhågor som framkommit rörande säkerställandet av resurser, nationell stödstruktur och de snäva tidsramarna för genomförandet anser vi att reformen behöver följas upp mycket noggrant. Detta bör tillkännages för regeringen. Fredrik Lundh Sammeli (S) Anna Vikström (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 15 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård

Motion 4081
Motion till riksdagen 2025/26:4081 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:216 Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 12 kap. 1 och 3 §§. Motivering I regeringens proposition föreslås att kommunen ska få anlita läkare i verksamheterna i den kommunala hälso- och sjukvården. Förslaget har fått stark remisskritik, och en majoritet av remissinstanserna avstyrker eller är negativa till förslaget. Från flera remissinstanser framförs bl.a. att förslaget kan leda till att det uppstår en oklar ansvarsfördelning av det medicinska ansvaret för patienter och därtill att parallella organisationer byggs upp med en ineffektiv resursanvändning som följd. Det påtalas också att det kan uppkomma ekonomiska ojämlikheter mellan vårdcentraler inom samma region om patienterna fortfarande är listade på en regional vårdcentral som får full ersättning, trots att kommunen erbjuder läkare. En remissinstans för också fram att det är oklart om patienternas rätt till fritt vårdval ska garanteras om kommunerna anställer läkare, eftersom detta leder till ojämlik resursfördelning. Flera remissinstanser anser att förslaget riskerar att leda till en mer ojämlik vård eftersomstörre och ekonomiskt stabila kommuner får möjlighet att anlita läkare, vilket mindre kommuner med större ekonomiska utmaningar kommer att få svårt att kunna göra. I dag råder det generellt sett brist på läkare som är specialiserade inom såväl allmänmedicin som geriatrik. Många regioner har svårt att rekrytera dessa kompetenser och svårt att bemanna med läkare på vårdcentraler på många orter, inte minst i norra Sverige. Detta bidrar till dagens stora skillnader i utbud och utformande av såväl regional som kommunal hälso- och sjukvård. Om vissa kommuner anställer läkare ökar det ojämlikheten och försämrar förutsättningarna på de orter där det redan i dag är svårt att bemanna med rätt kompetens. Remissinstanser påtalar också att det finns en risk för att förslaget kan leda till att regionerna drar ned på sitt ansvarstagande när flera kommuner själva har läkare anställda i verksamheten. Mot bakgrund av den kraftiga kritiken från viktiga remissinstanser föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i de delar det avser 12 kap. 1 och 3 §§. Fredrik Lundh Sammeli (S) Mikael Dahlqvist (S) Karin Sundin (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 10 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:221 Slopat matkrav för serveringstillstånd

Motion 4075
Motion till riksdagen 2025/26:4075 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:221 Slopat matkrav för serveringstillstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår förslaget till ändring i 8 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622) om att kravet på eget kök vid cateringverksamhet avskaffas. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förslagen i propositionen om slopat matkrav för serveringstillstånd i ett första skede bör införas temporärt i två år för att kunna utvärderas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den föreslagna utvärderingen även bör innefatta en snabb utvärdering av effekterna av slopade krav efter sommaren 2026 och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk alkohollagstiftning behöver reformeras. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som lämnade betänkandet En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). Den lämnade förslag om att reformera kraven på mat­servering genom bl.a. färre och enklare rätter och om hur länge man ska behöva till­handahålla mat. De förslagen har ett tydligt folkhälsoperspektiv, vilket vi tycker är bra och som vi skulle ha ställt oss bakom. Regeringen valde dock i stället att se frågan ur näringslivsperspektiv och gav ett utredningsuppdrag till Förenklingsrådet, som inte har som uppgift att bedriva förutsättningslöst utredningsarbete eller att beakta folk­hälsan som central utgångspunkt för alkoholpolitiken. Någon sakkunnig i alkohollagen har inte deltagit i beredningen hos Förenklingsrådet på det sätt som experter normalt förordnas i utredningar. Förenklingsrådets förslag bedöms också av tunga remiss­instanser inom folkhälsoområdet som mycket bristfälliga då man inte har analyserat konsekvenserna ur folkhälsoperspektiv längre än att man menar att det inte kommer att leda till en kraftig ökning av konsumtionen. Alkohollagstiftningens syfte som skyddslagstiftning urholkas när den underordnas näringslivets och besöksnäringens intressen. Alkohollagstiftningen är en skyddslagstiftning och av förarbetena till dagens alkohol­lagstiftning framgår tydligt att i valet mellan företagsekonomiska och folkhälso­politiska skäl ska folkhälsan ges företräde. Men Förenklingsrådets förslag utgår helt och hållet från näringspolitiska intressen. Förslagen kommer att öka tillgängligheten till och exponeringen av alkohol i samhället. Regeringen, Visita och andra näringslivs­organisa­tioner lyfter gärna fram hur detta kommer att bidra till besöksnäringen och uppmuntra fler entreprenörer att utveckla nya koncept inom dryckesnäringen. Men förslaget så som det är utformat definierar inte vad som anses utgöra en restaurang eller en restaurang­liknande miljö. När matservering inte längre krävs kommer förslaget således inte bara att öppna för alkoholservering på restauranger, barer, gatukök och foodtrucks som i dag inte uppfyller lagens krav, utan även exempelvis kiosker, frisör- och skönhetssalonger, minigolfbanor och campingplatser. Vi menar att en sådan stor förändring kräver en helt annan konsekvensanalys än den som Förenklingsrådet har gjort. Inte minst saknas det ett barnperspektiv i propositionen. Det finns forskning som visar på sambandet att intag av mat i samband med alkohol minskar alkoholens skadeverkningar. Även om man inte måste konsumera mat på krogen i dag ökar ändå sannolikheten att man gör det om det finns mat att tillgå. Förenklingsrådet gör dock ingen djupare konsekvensanalys av detta. De förenklingar som föreslås minskar företagens investeringskostnader kraftigt (eftersom det inte kommer att krävas vare sig kök, porslin, sittplatser inomhus, råvaror eller kockar). Detta kan antas leda till en prissänkning på alkohol. Priset är en viktig regulator för alkohol­konsumtion. Detta skulle också kräva en helt annan konsekvensanalys än den som Förenklingsrådet har gjort. Flera remissinstanser varnar för att de förenklingar som föreslås av alkohollag­stiftningen öppnar upp för fler kriminella aktörer i en bransch där det redan förekommer mycket kriminalitet. Dagens lämplighetsbestämmelser gäller parallellt med de krav som gäller matservering, vilket ger tydliga kriterier för tillstånd och tillsyn. Med dagens investeringskostnader måste t.ex. företag som söker alkoholtillstånd redovisa sin finansiering. Risken är att kriminaliteten i krogbranschen kommer att öka med regeringens förslag, vilket är allvarligt och riskerar att bidra till nya sätt för gäng­kriminella att finansiera sin verksamhet. Detta leder också till att konkurrensen kommer att snedvridas på bekostnad av de seriösa och skötsamma företagen. Förslaget omfattar vidare att cateringverksamhet inte längre ska behöva ha kök. Cateringföretag ska enligt förslaget kunna servera mat för att få permanent alkohol­tillstånd, men det kommer inte längre att finnas krav på matservering för tillfälliga serveringstillstånd för slutna sällskap. Med andra ord kommer lagen att ge utrymme för att tillåta catering av enbart alkohol, något som i nästa led skulle kunna hota det svenska detaljhandelsmonopolet. Det är inte heller analyserat i förslaget. Detta skulle sannolikt tillämpas olika i olika kommuner. Detta riskerar att leda till en ny diskussion, liknande dagens, om att kommuner har olika regelverk, vilket anses försvåra för företagen att bedriva sin verksamhet och därmed också till nya krav om tydligare och enklare regel­verk. Det finns också anledning att påtala att det kan bli svårare att bedriva tillsyn av verksamheter utan ramverket gällande matservering och sittplatser. Verksamheter som inte har matservering omfattas vidare inte heller av kravet på personalliggare. Att förslaget om slopat matkrav har processats fram under tidspress innebär att tillsyns­vägledning och rutiner för tillsyn inte är framtagna innan lagstiftningen träder i kraft. Det som i regeringens proposition framställs som några enkla regelförändringar som väntas få marginell påverkan på den totala alkoholkonsumtionen är i själva verket en omfattande omläggning av den svenska alkoholpolitiken. Omläggningen görs utan djupare analys av dess konsekvenser och utan någon prövotid. Det kan jämföras med propositionen om s.k. gårdsförsäljning. Den reformen genomförs med en prövotid på sex år. Därefter ska reformen utvärderas för att se om den ska förlängas. Propositionen om slopat matkrav riskerar inte bara att leda till oönskade konsekvenser för folkhälsan, utan öppnar också upp för fler oseriösa och kriminella aktörer på ett område där detta redan är vanligt förekommande och på så sätt riskerar att snedvrida konkurrensen i branschen. Socialdemokraterna motsätter sig inte förslaget i sin helhet, men är starkt kritiska till att utredningen är undermålig och anser att viktiga konsekvensanalyser saknas i frågor rörande risk för ökad kriminalitet och påverkan på det svenska detaljhandelsmonopolet. Vi menar att skyddet för folkhälsan ska vara grunden för den svenska alkoholpolitiken – inte näringslivets intressen. I likhet med flera remissinstanser anser vi att man inte bör öppna upp för catering av enbart alkohol. Därför föreslår vi att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa kravet på ett eget kök för tillredning av mat för att få stadigvarande serveringstillstånd vid cateringverksamhet. Vi anser dessutom att förslaget avseende risken för negativa konsekvenser i form av skadlig inverkan på folkhälsan, risken för försämrad allmän ordning och säkerhet samt sociala skadeverkningar inte är tillräckligt belyst. Dessa brister menar vi innebär att det krävs en mer omfattande uppföljning och utvärdering av det slopade kravet på mat­servering och eget kök samt att utvärderingen görs under en längre tid för att kunna följa effekterna över en längre tid. Vi menar att förändringarna med slopat matkrav i ett första skede bör införas temporärt i två år för att under denna tid kunna utvärderas, i likhet med vad som föreslogs i propositionen om gårdsförsäljning. Att alkohol nu blir mycket mer tillgängligt i offentliga miljöer kommer att påverka hur barn och ungdomar möter och utsätts för alkoholens skadeverkningar. Eftersom regeringen vill genomföra förändringarna redan den 1 juni 2026 bör dessutom en första snabbutvärdering genom­föras direkt efter sommaren 2026. Fredrik Lundh Sammeli (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 1 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete

Motion 4017
Motion till riksdagen 2025/26:4017 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:201 Reformerat försörjningsstöd – bidragstak och ökade möjligheter till arbete Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2025:400) i de delar det avser 12 kap. 7 § andra stycket och 7 a §. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med förslag som kraftfullt motverkar fusk genom skenseparation och tillkännager detta för regeringen. Motivering Plikt och rätt ska prägla Sveriges välfärdssystem. Den som kan arbeta ska arbeta. Den som ännu inte kan arbeta ska få hjälp att kunna komma i arbete. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva vårt liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbetslöshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass. För den som av olika anledningar inte klarar sin egen försörjning är försörjnings­stödet det yttersta skyddsnätet. Försörjningsstödet ska vara tillfälligt och utformat på ett sätt som gör att den som är i behov av stöd får det, och den som inte är det stängs ute. Det är en självklarhet att den som får ekonomiskt bistånd, efter sin förmåga, ska delta i aktiviteter som kan bidra till att man kan försörja sig på egen hand. Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen den utredning om aktivitetsplikt som nu resulterat i en proposition om aktivitetskrav. Det är förslag som Socialdemokraterna står bakom. I den nu aktuella propositionen behandlas ett antal förslag kopplade till försörjnings­stödet. Två av dem, beräkning där riksnormen ska baseras på ett referensvärde och reducerat belopp för familjer med fler än tre barn, har som syfte att försörjningsstödet ska sänkas från en redan låg nivå. Enligt propositionen förväntas det leda till en i genomsnitt lägre ekonomisk standard för biståndsmottagare och ökad inkomstspridning. Hur förslagen ska utformas framgår inte av propositionen utan ska i stället beslutas av regeringen. Det innebär att det inte heller finns några ordentliga konsekvens­beskriv­ningar av förslagen. Enligt regeringen går det helt enkelt inte att göra en detaljerad analys av i vilken mån den ekonomiska standarden samt inkomstspridningen påverkas, eller av hur olika hushållstyper påverkas. Det gör det omöjligt för riksdagen att veta vilka effekter förändringarna skulle få. Regeringen menar att barn på sikt skulle få en bättre ekonomisk situation eftersom deras föräldrar kommer att komma i arbete. Samtidigt saknar regeringen, förutom aktivitetsplikten, i princip förslag som skulle hjälpa människor till arbete. Att en sänkning av samhällets yttersta skyddsnät skulle göra att fler människor börjar arbeta framstår snarast som en from förhoppning. Som regeringen själv konstaterar medför förslagen en lägre ekonomisk standard för barnen. Barnfattigdomen kommer med regeringens förslag att öka. Det kan vi inte acceptera. Barn ska inte behöva bära sina föräldrars oförmåga att försörja sig själva. Barn ska inte behöva gå och lägga sig hungriga. Barn ska inte få en sämre ekonomisk situation beroende på hur många syskon föräldrarna valt att skaffa. Därför säger Socialdemokraterna nej till den förändrade beräkning där riksnormen ska baseras på ett referensvärde av riksnormen och till begränsningsregeln för vissa barnfamiljer. Regeringen framhåller i propositionen risken för fusk genom skenseparationer. Regeringen bör därför återkomma med skarpa förslag om hur sådant fusk ska motverkas. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)
Lade fram en motion · 1 april 2026

med anledning av prop. 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd

Motion 4016
Motion till riksdagen 2025/26:4016 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) med anledning av prop. 2025/26:207 Aktivitetskrav för mottagare av försörjningsstöd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med förslag som stänger ute den organiserade brottsligheten från aktiviteter kopplade till reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att införa en skyldighet för kommuner att tillhandahålla både en aktivitet på heltid och fullständig barnomsorg för föräldrar med barn under åtta år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att andra tillsynsmyndigheter än Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) ska utöva tillsyn över reformen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Plikt och rätt ska prägla Sveriges välfärdssystem. Den som kan arbeta ska arbeta. Den som ännu inte kan arbeta ska få hjälp att kunna komma i arbete. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva våra liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbets­löshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finan­sierad hälso- och sjukvård i världsklass. För den som av olika anledningar inte klarar sin egen försörjning är försörjningsstödet det yttersta skyddsnätet. Försörjningsstödet ska vara tillfälligt och utformat på ett sätt som gör att den som är i behov av stöd får det, och den som inte är det stängs ute. Det är en självklarhet att den som får ekonomiskt bistånd, efter sin förmåga, ska delta i aktivi­teter som kan bidra till att den kan försörja sig på egen hand. Därför tillsatte den social­demokratiska regeringen den utredning om aktivitetsplikt som nu resulterat i en propo­sition om aktivitetskrav. Det är förslag som Socialdemokraterna står bakom. Vi socialdemokrater har en övergripande syn på arbetsmarknadspolitiken som utgår från målet om full sysselsättning. Med det menas att arbetsmarknadspolitiken ska ut­formas utefter målsättningen att alla som kan jobba ska jobba. Full sysselsättning bidrar till att minska klyftorna i samhället och ökar rättvisan mellan män och kvinnor, mellan grupper och mellan olika platser i landet. Vi ska alltid sträva efter att skapa bästa möjliga förutsättningar för att alla arbetsföra individer ska kunna och vilja arbeta. Våra bevekelse­grunder för detta är flera och omfattar både samhälleliga perspektiv och individperspektiv. För den enskilde är arbetet först och främst en förutsättning för den egna försörjningen och i förlängningen det som ger oss friheten att leva våra liv på det sätt vi själva väljer. Med jobbet följer också ofta en yrkesstolthet och en känsla av att vara behövd, och för många av oss fyller samvaron med arbetskollegorna också en viktig social funktion. Arbete ska vara en källa till stolthet och självbestämmande. Att den som jobbar i Sverige dessutom har sjyst lön och sjysta villkor är för oss socialdemokrater helt centralt. För vårt samhällssystem och vår välfärd är en hög sysselsättningsgrad och en låg arbetslöshet helt avgörande. Det är frukterna av vårt gemensamma arbete som möjliggör en bra och jämlik skola för våra barn, en god omsorg om våra äldre samt en offentligt finansierad hälso- och sjukvård i världsklass. För att nå full sysselsättning behöver Sverige en aktiv och ambitiös arbetsmarknadspolitik som skapar vägar till jobb. Arbets­sökande har olika behov, och därför behöver det finnas en bred uppsättning arbetsmark­nadspolitiska verktyg som kan användas utefter den specifika individens förutsättningar – däribland arbetsmarknadsutbildning, subventionerade anställningar, matchningsstöd, praktik och arbetslivsinriktad rehabilitering. Vid genomförandet av förslagen i denna proposition är det viktigt att regeringen noga följer upp förändringarna så att de olika delarna i denna reform får avsedd effekt. Vi vill särskilt lyfta förslaget med att låta privata aktörer delta i utförandet av arbetsplatsförlagda aktiviteter. Här är det viktigt att man i genomförandefasen säkerställer att den organiserade brottsligheten utestängs från aktiviteter kopplade till reformen. Vi tycker därför att reger­ingen bör återkomma med förslag till riksdagen som säkerställer att detta inte kan utnyttjas av oseriösa aktörer eller aktörer kopplade till organiserad brottslighet. Det är också viktigt att de föreslagna aktiviteterna inte tränger undan riktiga jobb eller leder till att den svenska partsmodellen urholkas och bidrar till lönedumpning. Därför bör de fackliga organisationerna på berörda arbetsplatser involveras när det bestäms vilka aktiviteter som kan komma i fråga. Aktiviteterna är inte arbete, och de sysslor som utförs inom ramen för aktivitetsplikten får inte vara uppgifter som kan utföras av avlönade anställda. I remissbehandlingen av utredningsförslaget har det framkommit att en kommunal skyldighet att anordna aktiviteter för grupper med försörjningsstöd borde åtföljas av en skyldighet att erbjuda barnomsorg i den omfattning som krävs för att föräldrar ska kunna delta i aktiviteterna. Här bör regeringen se över om de möjligheter till barnomsorg som erbjuds är tillräckliga för att föräldrar ska kunna delta i aktiviteter i tillräcklig grad, och kommuner bör därför ges skyldigheten att tillhandahålla både en aktivitet avseende full tid och barnomsorg för föräldrar med barn under 8 år. I propositionen föreslås Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) få uppdraget att utöva tillsyn för att motverka brister i genomförande av aktivitetskrav. Regeringen avser vidare att följa tillämpningen av reformen och kommer vid behov att vidta ytterligare åtgärder. Mot bakgrund av de omfattande problem som redan i dag finns med oseriösa fristående aktörer i den sociala omsorgen menar vi att regeringen inte bör avvakta utan redan vid genomförandet återkomma till riksdagen med förslag som stänger ute den organiserade brottsligheten från aktiviteter kopplade till reformen. Det är också viktigt att man följer upp de aktiviteter som anordnas inom ramen för aktivitetsplikten, så att företag eller kommuner som anordnar aktiviteter inte låter dessa ersätta anställd personal. Den som producerar något för någon annans räkning ska ha lön och de rättigheter som följer med en anställning. Även ur denna utgångspunkt borde tillsynen av verksamheten skötas av en organisation som har arbetsmarknads- och utbildningspolitisk kompetens. För att reformen med aktivitetskrav ska bli en framgång och uppnå syftet är det viktigt att den är tillräckligt finansierad och att kommunerna tilldelas tillräckliga resurser. En otillräcklig finansiering lämnar kommunerna med ett omöjligt uppdrag. Om aktivitets­kravsreformen inte ger de önskade effekterna i fråga om att fler ska gå från bidrag till jobb, kommer det också att drabba andra reformer som regeringen vill genomföra inom socialtjänsten. Regeringen utrycker höga förväntningar på genomförande av reformer inom socialtjänsten, och dessa förväntningar på resultat behöver komma med reella förut­sättningar. Därför är det viktigt att reformens finansiering följs upp och utvärderas löpande. Fredrik Lundh Sammeli (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Dzenan Cisija (S) Agneta Nilsson (S)
Svarade Leonid Yurkovskiy i en replik · · Göteborgs kommun

Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Leonid YurkovskiySD· i en replikJag tackar ledamoten så mycket för svaret. Jag håller givetvis med om det han sa i de delar som rör arbetsmiljö med mera. Ledamoten nämnde att det handlar om resurser. Handlade det då inte om resurser när…

Herr talman! Jag måste säga att vi i vår skuggbudget har tillfört dubbla resurser till sjukvården när det gäller generella statsbidrag. Där är det skillnad mellan Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.

Vi vill, apropå kompetensförsörjning, behålla dem som redan finns där genom satsningar på arbetsmiljö, fortbildning och ledarskap.

Leonid Yurkovskiy ställde en fråga angående förstatligande. Det har gjorts en utredning, och jag tycker att det står klart vilken väg man ska välja. Jag vill påstå att ett förstatligande inte skapar några nya vårdplatser. Personalstyrning och beredskap kommer däremot att göra det.

Vi socialdemokrater vill i stället att Nationella vårdkompetensrådets nationella plan för kompetensförsörjning, med de 25 förslag som man har kommit med, ska genomföras. Vi stöder inte regeringens kompetensutvisningar, som medierna har uppmärksammat på sistone.

Vi vill kvalitetssäkra validering av utländska legitimationer och motverka välfärdsbrotten.

Svarade Leonid Yurkovskiy i en replik · · Göteborgs kommun

Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Leonid YurkovskiySD· i en replikJag tackar ledamoten för hans anförande. Det finns såklart mycket i det som vi håller med om, och jag tror att det gäller alla partier i utskottet. Jag vill ställa en fråga om personalförsörjning. Den är lite kopplad…

Herr talman! Tack, Leonid Yurkovskiy, för frågan!

Det handlar såklart om resurser, vilket dagens regering, som har Sverigedemokraterna som största underlag, inte har tillfört.

Kompetensförsörjning handlar om att ha rätt folk på rätt plats. I dag har vi bred personalbrist. Vi har sjunkande attraktivitet och växande arbetsbelastning. Personalen upplever också samvetsstress och en känsla av otillräcklighet. Detta skulle vi kunna kalla en kompetenskris. Det handlar inte bara om utbildningsplatser, som regeringen driver på för, utan också om arbetsmiljö, anställningsvillkor – löner med mera – ledarskap och långsiktighet. Detta saknas eftersom resurserna inte räcker till, och det beror bland annat på Sverigedemokraterna.

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap

Herr talman! Denna debatt handlar om kompetensförsörjning, ehälsa och beredskap i den svenska hälso- och sjukvården.

Allmänheten vill veta om Sverige kan garantera sina invånare vård efter behov både i fredstid och i krig och kris.

Sjukvården är inte bara ett system av byggnader och budgetposter, utan sjukvården är människor. Den är sjuksköterskan som arbetar dubbla pass för att en avdelning inte ska stänga, den är läkaren som försöker få ihop en vårdkedja när journaler inte hänger ihop och den är ambulanspersonalen som rycker ut – ibland till situationer där hotet är lika påtagligt som sjukdomen. Och när en ambulanssjukvårdare dödas i tjänsten är det inte bara ett arbetsmiljömisslyckande; det är ett samhällsmisslyckande.

Vi socialdemokrater förstår verkligheten, och vi ser en sjukvårdskris. När det gäller kompetensförsörjningen ser vi att personalbristen är ett reellt problem som bara blir större med regeringens dåliga välfärdspolitik. Vi ser att attraktiviteten i yrkesgrenen har sjunkit och att många anställda upplever en växande känsla av otillräcklighet och samvetsstress. Det är inte hållbart för vare sig personalen, patienterna eller samhällsekonomin.

Regeringen vill utbilda fler i branschen, men det räcker inte. Vi måste också ge vårdanställda bättre arbetsvillkor, stärka vårdens ledarskap och trygga långsiktigheten. När sjukvården på grund av kortsiktiga riktade engångsbidrag tvingas planera för nedskärningar, varsel och stängda vårdavdelningar kan regeringen inte samtidigt säga att den tar ansvar för kompetensen.

Nationella vårdkompetensrådet har redovisat sina förslag, och vi socialdemokrater vill att den nationella planen för kompetensförsörjningen ska genomföras och bygga på fortbildning, karriärvägar och stärkt ledarskap. Vi vill också kvalitetssäkra validering av utländska legitimationer så att vi värnar patientsäkerheten. Samtidigt vill vi stoppa den galna politik som driver kompetensutvisningar. Sverige har inte råd att utvisa utbildad sjukvårdspersonal när behoven växer.

Herr talman! Ehälsa är en möjliggörare. Digitalisering kan göra vården mer jämlik, mer tillgänglig och mer säker. För detta behöver vi en nationell digital infrastruktur som fungerar i hela vårdkedjan och i hela landet. Vi socialdemokrater vill se en tidssatt färdplan från regeringen som håller ihop styrning, standarder, tidsplan och investeringar. Samtidigt måste vi stärka 1177, som redan har invånarnas förtroende. Vi vill i offentlig regi utveckla 1177 som första linjens digitala vård.

Ett par regioner har granskat digital vård och fakturering. Det har visat sig att en stor andel av de granskade vårdkontakterna saknar grund för ersättning eftersom många kontakter i praktiken har handlat om hänvisningar eller enklare rådgivning.

Skattepengar ska gå till vård. Vi behöver ordning nu. Nätläkarsystemet ska styras upp, knytas till vårdcentralerna och vara ett komplement till dem. Vi vill också att marknadsföringen av nätläkare ska präglas av måttfullhet.

E-hälsa handlar om kontroll och patientsäkerhet. I dag saknar regioner ett tydligt lagstöd för att begära in och granska privata utförares patientjournaler. Vi vill att regioner ska ha de kontrollverktyg som de behöver för att upptäcka välfärdsbrottsligheten.

Herr talman! Beredskap handlar om vårdplatser, kompetens, lager, läkemedel, el och it-robusthet. Vi socialdemokrater vill förbättra beredskapen inför krig och kris. Vi ser behovet av beredskapssjukhus, särskilt på strategiskt viktiga platser som Gotland och i norra Sverige.

Vi vill att staten ska säkerställa att strategiska lager av medicin och sjukvårdsmateriel byggs upp. Vi vill dessutom att Apoteket AB ska få i uppdrag att inrätta riksapotek med ett tydligt beredskapsuppdrag över hela Sverige. Det är så man bygger robusthet i hela landet, inte bara där marknaden råkar vara lönsam.

Herr talman! Kompetensförsörjning, e-hälsa och beredskap hänger ihop. Vi socialdemokrater vill att den svenska sjukvården ska sätta människan först, både som patient och som sjukvårdspersonal. Vi vill också att alla invånare ska få vård efter behov, både i fredstid, i krig och i kris.

Jag avslutar med att från Socialdemokraternas sida yrka bifall till reservation 4.

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Frågestund

Herr talman! Sverige har redan i dag nationella digitala lösningar som används i hälso- och sjukvården, till exempel för att dela journaler över regiongränser. Regeringen är inte intresserad av att ta över och vidareutveckla dem.

Samtidigt har regeringen gett E-hälsomyndigheten i uppdrag att bygga en ny nationell digital infrastruktur med målet att förbättra informationsutbytet. Men trots EU-krav, utredningar och färdplaner saknas fortfarande, efter tre och ett halvt år, besked om när detta ska ge konkret nytta i vården.

Jag vill fråga socialministern: Har regeringen beslutat vilket år den nationella digitala infrastrukturen ska vara införd och fungera i vården, så att regionerna kan planera?

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Svar på interpellationerna 2025/26:223, 228 och 229 om granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering

Fru talman! Jag konstaterar att ministern inte svarade på om den ökande islamofobin och afrofobin är ett problem för regeringen.

Avslutningsvis måste jag adressera elefanten i rummet. Vi kan prata om allas lika värde, men samtidigt vet vi att regeringens makt vilar på SD, som har en helt motsatt agenda.

Sverigedemokraterna är ett parti vars nazistiska rötter är grundligt dokumenterade. Partiets egen vitbok bekräftar att en stor andel av SD:s grundare kom direkt ur nazistiska och fascistiska kretsar. SD:s ideologiska arv består av rasism och främlingsfientlighet, som än i dag är den röda tråden i deras retorik och politik. Det pekar också FN:s kommitté mot rasdiskriminering på.

Fru talman! Jag hoppas innerligt att ministern och regeringen inser allvaret. Islamofobin och afrofobin måste bekämpas på riktigt. Vi behöver mer resurser till att utreda hatbrott, stödja offer och utbilda myndigheter och skolor. Vi behöver ledare som tydligt säger ifrån när rasistiska myter sprids. Vi behöver politiker som står upp för varenda grupp medborgare, även när det blåser. Sverige är allas vårt hem. Svenska muslimer och afrosvenskar är våra vänner, grannar och kollegor. De är svenskar lika mycket som alla andra.

Jag tackar talmannen och ministern för denna debatt.

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Svar på interpellationerna 2025/26:223, 228 och 229 om granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret att inga åtgärder för närvarande är planerade. Jag vill dock framhålla att situationen kräver konkret handling nu. Ministern har ett särskilt ansvar för att värna diskriminerade och hotade minoriteter i vårt land.

FN:s kommitté mot rasdiskriminering har granskat Sverige. Man rekommenderar oss bland annat att i enlighet med FN-konventionen förbjuda organisationer och grupper som sprider hat och att förhindra att nazister och rasister kan organisera sig, värva medlemmar och demonstrera sin styrka på gatorna.

FN rekommenderar Sverige att bevaka och motverka spridningen av rasistisk propaganda i offentligheten, inte minst hets mot folkgrupp på internet. Regeringen bör också tydligt fördöma rasistiska uttalanden från offentliga personer, även från högt uppsatta politiker. Det är anmärkningsvärt att det i dag saknas fällande domar mot politiker för hets mot folkgrupp.

Sverige bör sluta med den strukturella diskrimineringen mot afrosvenskar. På grund av rasism har de sämre tillgång till utbildning, jobb, hälsa och bostäder.

Vidare bör Sverige bekämpa islamofobi. Det behövs en bred satsning för att motverka stigman och negativa stereotyper när det gäller muslimer, särskilt i medier och i politisk diskurs. Staten bör aktivt främja lika möjligheter för muslimer – exempelvis ska muslimska kvinnor inte diskrimineras på arbetsmarknaden om de bär slöja. Hatpropaganda, attacker mot moskéer, hot och våld måste upphöra.

FN-organet rekommenderar dessutom att de utsatta grupperna involveras i beslut och arbete som handlar om dem själva. De som själva upplever rasism måste få vara med och påverka lösningarna.

Fru talman! De sex rekommendationer som jag nu räknat upp kommer från FN-organet. Detta är vad världssamfundet anser att Sverige bör göra för att leva upp till sina åtaganden om mänskliga rättigheter och icke-diskriminering. Alla människor är lika mycket värda, och ingen svensk ska behöva tvivla på sin rätt att vara en del av Sverige.

Den ansvariga ministern har sagt att det är för tidigt att säga om regeringen kommer att följa FN:s rekommendationer. Därför ställer jag en annan fråga: Tänker regeringen erkänna att Sverige har problem med ökande islamofobi och afrofobi?

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Svar på interpellationerna 2025/26:223, 228 och 229 om granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering

Herr talman! Tack till ministern för svaret!

I dag befinner sig många muslimer och afrosvenskar i en särskilt utsatt position. Islamofobi och afrofobi har gjort det mycket svårare för dessa grupper att leva i Sverige nu än för bara några år sedan. Hatbrotten ligger kvar på en oroande hög nivå – över 6 400 anmälda hatbrott på ett år, varav 20 procent med afrofobiska motiv. Eftersom utredningarna oftast läggs ned är det i dag i princip riskfritt att begå den typen av brott. Samtidigt vittnar allt fler om vardagsrasism i skolan, på bussen, i affären och på arbetsplatsen. Hot och hat har blivit vanligt, och många av oss märker av en normalisering av rasistiska uttryck som tidigare var helt oacceptabla.

I december förra året offentliggjorde FN:s kommitté mot rasdiskriminering sina slutsatser efter granskningen av hur Sverige lever upp till FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. FN-organet riktar allvarlig kritik mot Sveriges bristande arbete mot rasism, hatbrott och strukturell diskriminering. Särskilt uppmärksammas situationen för etniska och religiösa minoriteter, däribland muslimer och personer med afrikanskt ursprung. FN:s kommitté konstaterar att dessa grupper utsätts för återkommande diskriminering inom bland annat arbetsmarknaden, utbildningen, bostadsmarknaden och hälso- och sjukvården.

FN:s kommitté konstaterar att dessa minoritetsgrupper också utsätts för ett högt antal hatbrott och rasistisk hatretorik även från offentliga personer. FN-kommittén pekar bland annat på låg uppklaringsgrad för hatbrott och bristande identifiering av rasistiska motiv. Kommittén pekar även på omfattande islamofobi och afrofobi samt strukturell diskriminering av afrosvenskar, vilket påverkar deras liv väldigt negativt.

Vidare konstaterar FN-organet att Sverige tillåter hatretorik från offentliga personer, ofta högt uppsatta politiker, och att de diskriminerade grupperna inte involveras i beslut som handlar om dem.

Sverige har tagit fram flera handlingsplaner mot rasism och hatbrott, men vi väntar fortfarande på att regeringen ska verkställa dem. Muslimska och afrosvenska grupper vittnar om att situationen försämras under denna väntan. Många berättar att de inte längre känner sig välkomna i sitt eget land, vilket är djupt oroande och helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle, som Sverige ska vara.

Herr talman! Jag vill fråga ansvarig minister: Vilka konkreta åtgärder avser regeringen att vidta, och när, för att muslimska och afrosvenska minoriteter ska känna sig hemma i sitt eget land?

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Frågestund

Herr talman! Jag tänkte på barnfamiljer som inte får rätt till lika mycket försörjningsstöd som de hade tidigare. Det påverkar barn, som alltså inte kan påverka sina föräldrars ekonomi, anställbarhet eller bostadssituation. Ändå kommer de barnen, de fattigaste barnen, att få ta konsekvenserna av förslaget.

Kan inte regeringen göra något mer för att skydda barnen? Ta barnens perspektiv, tack!

Talade i kammaren · · Göteborgs kommun

Frågestund

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstministern.

Regeringen föreslår ett bidragstak, som innebär att ekonomiskt bistånd begränsas för flerbarnsfamiljer. Kritiken har varit att detta riskerar att ytterligare drabba barn som redan lever i ekonomisk utsatthet. Barn kan inte påverka sin familjs ekonomi eller föräldrarnas möjlighet att arbeta men riskerar ändå att få sämre levnadsvillkor.

Min fråga till ministern är därför: Hur avser regeringen att säkerställa att ett bidragstak inte leder till ökad barnfattigdom?

Ställde en interpellation till Jämställdhetsminister Nina Larsson · 15 dec 2025

Granskningen av Sverige av FN:s kommitté mot rasdiskriminering

Interpellation 228
Den 5 december 2025 offentliggjorde FN:s kommitté mot rasdiskriminering (CERD) sina slutsatser (CERD/C/SWE/CO/24-25) efter granskningen av hur Sverige lever upp till FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Kommittén riktar i sina slutsatser allvarlig kritik mot Sveriges bristande arbete mot rasism, hatbrott och strukturell diskriminering. Särskild uppmärksamhet ägnas åt situationen för etniska och etnoreligiösa minoriteter, däribland muslimer och personer av afrikanskt ursprung. CERD konstaterar att dessa grupper utsätts för återkommande diskriminering inom centrala samhällsområden såsom arbetsmarknad, utbildning, bostadsmarknad och hälso- och sjukvård samt för ett högt antal hatbrott och rasistisk hatretorik, även från offentliga personer. Kommittén pekar bland annat på: låg uppklaringsgrad för hatbrott och bristande identifiering av rasistiska motiv omfattande islamofobi och afrofobi, inklusive negativa stereotyper i medier och politisk diskurs strukturell diskriminering av afrosvenskar med konsekvenser för livsvillkor och livschanser bristande åtgärder för att motverka hatretorik från offentliga personer otillräcklig involvering av berörda civilsamhällesorganisationer. CERD uttrycker även särskild oro över att politiska reformer som genomförs med stöd i Tidöavtalet riskerar att få diskriminerande effekter för just dessa grupper. Kommittén rekommenderar därför att Sverige genomför en systematisk översyn av sådan lagstiftning och politik ur ett mänskliga rättigheter-perspektiv för att säkerställa förenlighet med internationella konventioner. Mot denna bakgrund vill jag fråga jämställdhetsminister Nina Larsson: Vilka konkreta åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att muslimer och afrosvenskar ska kunna känna sig välkomna, trygga och jämlika i Sverige, mot bakgrund av den ökande islamofobin och afrofobin som FN:s rasdiskrimineringskommitté pekar på? Kommer ministern och regeringen att säkerställa att nuvarande och framtida lagstiftning och politik som bygger på Tidöavtalet inte får diskriminerande effekter för muslimer, afrosvenskar och andra minoriteter?
Uppdrag
  • Socialutskottet - Suppleant
    4 okt 2022 - 28 sep 2026 · Socialutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 28 sep 2026