Stina Larsson

Fru talman! Klimatförändringarna är en av vår tids stora utmaningar. Det handlar om miljö och biologisk mångfald, påverkan på människor och en akut påverkan med väderomslag, översvämningar, torka och nu senast förändrade pollenprognoser. Men det handlar såklart också om ett större perspektiv med förutsättningar för tillgång till dricksvatten och vår produktion av mat.

En del av lösningen på dessa problem är att vi minskar utsläppen och blir mer cirkulära. Vi är inte så bra på cirkularitet i Sverige. Enligt siffrorna från Circularity Gap Report, som vi har hört om tidigare i dag, är Sverige bland de sämsta i klassen på detta med 3,5 procent. Så kan vi inte ha det!

Cirkulär ekonomi är en del av den gröna omställningen. Det behövs bra och kloka investeringar som bidrar till vår ekonomiska utveckling och som samtidigt bidrar till minskade utsläpp och därmed en grön tillväxt. För jag och Centerpartiet tror på ekonomin; vi tror att det måste vara lönsamt för företag och näringsliv att ställa om på riktigt.

Det finns stora konkurrensfördelar för svenska företag om vi går före i omställningen, men då måste vi i politiken bidra med vår andel. Vi måste visa politiskt ledarskap där vi tar ansvar och pekar ut färdriktning och styrmedel. Det saknar jag från den regering vi har i dag.

Centerpartiet vill satsa på ny teknik och nya innovationer. Det finns med i vår budget, inom ramen för Industriklivet, där det behövs kloka och bra investeringar som bidrar till ekonomisk utveckling samtidigt som det är en del av den gröna tillväxten. Vi ser att det behövs industriella satsningar på textilåtervinning, men såklart behövs det också på andra områden.

Vi borde göra mer inom plastindustrin. Plasten har kallats oljeindustrins levebröd och räddning. Det kom nyheter så sent som häromdagen om att det finns mikroplaster i människokroppen som bland annat påverkar vår möjlighet till fortplantning.

Omställningen till en cirkulär ekonomi borde vara ännu mer kopplad till den svenska klimathandlingsplanen. Denna plan har av många i princip liknats vid ett luftslott, om man ska tro alla som granskat den, däribland Klimatpolitiska rådet. Där behöver regeringen och Tidöpartierna göra mer. Som det ser ut nu kommer vi inte att nå målen för 2030 och antagligen inte till 2045 heller, trots allt prat om en palett av åtgärder.

Fru talman! Vad kan vi då göra? Jag tänker fokusera på textil, som står för 10 procent av de globala utsläppen. Det är verkligen en prioriterad fråga för oss. EU-lagstiftningen är äntligen på gång. Det är bra med textilstrategin, ekodesignkraven och avfallsdirektivet. Men det räcker inte, utan det krävs att EU pekar med hela handen. Vi har drivit på den svenska regeringen inför förhandlingarna för den svenska ståndpunkten och tryckt på för innovation och ny teknik vid ett flertal tillfällen.

Men regeringen och Tidöpartierna gör inte samma bedömning. Jag kan konstatera att regeringspartierna inte tycker att detta är lika viktigt och angeläget som Centerpartiet tycker, och som frågan förtjänar.

Det regeringen har gjort är att lägga ännu mer jobb på kommunerna. Från och med den 1 januari 2025 ska kommunerna samla in textilier från hushållen. Det är bra utifrån ett hushålls- och konsumentperspektiv. Men det är inte många kommuner som är redo. Det kommer att bli containrar med kasserade tyger och kläder. Många kommuner vet inte hur de ska ta hänsyn till de ideella krafterna och frivilligorganisationerna. Tyger är ett svårt material att ta hand om. Det får helst inte bli blött, och många ser framför sig att det kommer att bli lagerlokaler med gamla kläder som väntar på återvinning, alltså klädberg även här i Sverige.

I bästa fall kommer plaggen sedan att sorteras i polyester, bomull och så vidare för att sedan återvinnas. Det gjordes en stor satsning på återvinning av bland annat Renewcell, men det lönade sig inte. Man kunde inte sälja de volymer som man hade tänkt sig eftersom jungfruligt material är mycket billigare, och företaget har nu gått i konkurs.

SKR har varit kritiska till satsningen på att kommunerna ska stå för insamlingen, för det är en stor kostnad som landar just på kommunerna då de inte har producentansvar fullt ut för textil.

Jag ser framför mig att många kommuner antagligen kommer att få dispens och slippa samla in textilavfall. Så har det ju blivit med regeln för matavfall och bioavfall; nästan en tredjedel av Sveriges kommuner har hittat olika skäl till att inte samla in matavfallet. Det kostar för mycket, och det är inte tekniskt genomförbart. Det är inte som man skulle kunna förvänta sig, att det är Norrlandskommunerna och andra kommuner med långa avstånd som är sämst i klassen. En stor andel finns i stället i Stockholmsområdet och i Västra Götaland. Jag befarar att det kommer att bli likadant den 1 januari inom textilområdet.

Centerpartiet har ett par önskemål för textilområdet. Vi önskar att producentansvaret kommer att träda i kraft fullt ut inom EU så fort som möjligt. Vi vill införa en kvotplikt för återvunnet material inom textilier om 5-10 procent som ett verktyg för att öka lönsamheten i återvinningen. Vi får därmed större flöden och bättre system för cirkulära strömmar för textilier. Vi vill också satsa på kvalitet och se till att våra kläder produceras med hög kvalitet så att de håller längre och kan repareras flera gånger om. En lång livscykel är helt avgörande för att minska avfallet.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reservation 9, som handlar om textilier.

Jag vill också lyfta frågan om vad vi kan göra i den offentliga sektorn. Det pågår ett stort slöseri med stora ekonomiska och miljömässiga konsekvenser på våra myndigheter. Offentliga upphandlingar kontrolleras av lagar och granskas av medierna. Men för att komma till rätta med slöseriet måste vi även titta på restvärden och möjligheter att avyttra inventarier när de väl har gjort sitt.

Det finns en stor byråkratisk apparat med Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten och ett flertal andra organisationer som arbetar för att hjälpa myndigheter, kommuner och landsting att upphandla rätt och väl. Många upphandlingar bevakas dessutom noggrant av både anbudsgivare och medier.

Så långt är allt väl, men varför talas det nästan uteslutande om vilka belopp myndigheter upphandlar för och aldrig om hur stora belopp som går upp i rök? Varför denna enkelriktade fokusering på inköp och ingenting om restvärden, livscykelanalyser och möjligheter att avyttra inventarier när de väl har gjort sitt? Varför finns det ingen lag för hur de upphandlade produkterna ska hanteras när de inte behövs längre?

Visserligen finns det många goda exempel på återbruk av möbler och inventarier, men vi kan göra mer. En sak är nämligen säker: Det finns ett stort värde i de möbler, de fordon, den medicinteknik, de verktyg och datorer och andra inventarier som Sveriges närmare 800 myndigheter, kommuner och regioner fasar ut och skickar iväg som avfall.

Det pågår ett stort slöseri med stora ekonomiska och miljömässiga konsekvenser eftersom all tillverkning förbrukar stora mängder råvaror och energi. Så hur ska vi kunna stoppa slöseriet, öka återanvändningen och bygga en cirkulär ekonomi?

Ett av Centerpartiets förslag är att vi precis som vi har en lag om offentlig upphandling skulle få en lag om offentlig avyttring just för att tvinga fler myndigheter att ta vara på värdet i sina tillgångar och spara på våra gemensamma medel. För att skapa goda offentliga affärer med medborgarnas bästa för ögonen måste det rimligen vara lika naturligt att sälja av det man inte använder som att upphandla det man behöver.

Fru talman! Det behöver tas ett helhetsgrepp och göras större satsningar för att få igång de cirkulära flödena i Sverige. Det behövs anläggningar som kan sortera och återvinna alla typer av material, textil, plast, elektronik etcetera, och endast förbränna det som verkligen saknar användningsområde. Då räcker det inte med kommunala återvinningsstationer.

Svensk miljöteknik är redan världsledande, och vi har stora möjligheter att utveckla tekniken och bli ledande inom EU. Många EU-länder måste anstränga sig mer när det gäller avfallshanteringen, men vi kan hjälpas åt med infrastrukturen för återvinning.

EU-länderna måste själva ta hand om sitt avfall. Sopor ska inte dumpas och bli en miljöbelastning någon annanstans, utan vi måste ta hand om dem på ett bra sätt. För att detta ska bli verklighet behöver lagstiftningen förändras så att vi och näringslivet betraktar sopor och avfall som en resurs.

Tiden för omvälvande förändring är nu. Om Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland för hållbarhet måste konsumtionen minska. Och vi är väl rustade för att bli ledande i en cirkulär omställning. Det finns kunskap och innovationskraft, och det finns en enorm potential i stora och förnybara skogar och stor utvinning av inhemska resurser. Det ger en enorm möjlighet till förändring.

Jag har höga förhoppningar, men det krävs ett politiskt ledarskap som sätter fokus på frågan, får upp det cirkulära på agendan och sätter nya djärva mål. Kom ihåg när ni röstar i EU-parlamentsvalet att partierna har olika ambitioner.

Näringslivet behöver inse att det på lång sikt är mest ekonomiskt lönsamt med en cirkulär ekonomi. Då kan vi nå en omställning och ett systemskifte. Sverige har en stor potential.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Ja, arbetskraft är dyrt i Sverige. Jag tycker absolut att vi borde ändra på det, men det är kanske inte detta som är i fokus här, utan jag tänker på just frågan om reparationerna.

Jag kan säga att i sammanhanget var det ingen som instämde med Sverigedemokraternas ingångar i detta. Alla där upplevde att det har blivit en försämring när man inte kan få sina kläder reparerade på samma sätt som tidigare eftersom det också finns färre aktörer, alltså färre skomakare, skräddare etcetera.

Vad ska man då göra för att öka cirkulariteten när det gäller textilier? I all enkelhet tänker jag att detta inte är någon stor fråga för regeringen och Sverigedemokraterna. Den är inte prioriterad och finns inte så högt på dagordningen. Möjligtvis finns, som ledamoten nämnde, ett intresse för cirkularitet när man talar om avfallsbrottslighet och handel med sopor och avfall. Det dumpas ju en hel del kläder i andra länder, i Afrika exempelvis. Det påverkar miljön där något oerhört och får förödande konsekvenser för människor och ekosystem. Det är ju inte i första hand där man ska lösa problemet. Vi borde egentligen ta tag i det som är det grundläggande skälet till att kläder dumpas över huvud taget.

Textilindustrin står för 10 procent av de globala utsläppen. Den svenska konsumtionen är förödande för klimatet. Vi måste göra något här.

Vi har presenterat en mängd förslag som vi står bakom. Det handlar om kvotplikter och ett tydligare producentansvar när det gäller textilier inom EU.

Vad tycker Sverigedemokraterna att vi kan göra för att underlätta detta? Vi måste ta små steg i taget, till exempel genom att just sänka skatten på reparationer. Men vad finns det mer som vi skulle kunna göra? Vilka förslag har Sverigedemokraterna när det gäller att få ordning på cirkulariteten?

Fru talman! Tack för anförandet, Martin Kinnunen!

I förra veckan var det ett stort event på Brygghuset här i Stockholm som handlade om textil. Det var en träff med aktörer, företag, organisationer och myndigheter för att lära mer och nätverka kring hållbart mode. Underrubriken var Habit Impact Day.

Alla riksdagspartierna var inbjudna. De enda som kom var jag själv från Centerpartiet och en representant för Miljöpartiet. Jag stod på scenen och talade om EU:s lagstiftning gällande textilier, vad vi kan göra i Sverige och om vi kan öka återvinningen och cirkulariteten.

Vi fick många frågor om vad vi ville göra. En av frågorna var faktiskt riktad specifikt till Sverigedemokraterna och ledamoten Martin Kinnunen, som var anmäld som deltagare i eventet men av olika skäl inte var på plats. Jag lovade att ställa frågan vidare här i kammaren. Jag läser innantill direkt ur det underlag vi fick:

Det är en hel del EU-lagstiftning som är på gång för textilier, och en rad nya lagar är att vänta för modeföretagen. EU vill se längre livscykler på kläder och skor och att de designas för att hålla längre och cirkulera längre. Fråga till SD: Den 1 april 2023 höjdes momsen för reparationer av bland annat skor och kläder från 6 procent till 12 procent. Detta stod Sverigedemokraterna bakom. Hur tänkte ni?

Fru talman! Jag tror inte att denna tillfälliga premie räcker. Många aktörer har redan sågat detta förslag och tycker inte att det är tillräckligt. Elbilsbranschen säger själv att de som sitter med gamla bilar inte kommer att byta in dem och menar att det rör sig om alldeles för lite pengar. Jämfört med hur man satsat tidigare, först 3 miljarder och sedan ytterligare 4 miljarder på klimatbonusar 2021 och 2022, är detta, 250 miljoner kronor, som kaffepengar.

Jag och Centerpartiet har i vår budget prioriterat klimatbonusen och biodrivmedel som betydande delar i den gröna omställningen. Vi har i dagens betänkande också ett bredare förslag om en skrotningspremie, som innebär att man ska kunna få ersättning om man köper en begagnad miljöbil, en elcykel eller ett kollektivtrafikkort. Syftet är att minska utsläppen totalt sett, ändra beteenden och också minska både föroreningarna från våra vägbanor och bullret.

Varför vill inte ledamoten Elin Nilsson stå bakom vårt bredare förslag till skrotningspremie, som också skulle minska den totala trafiken på vägarna?

Fru talman! Vår klimatpåverkan i Sverige är avsevärt högre än det globala genomsnittet. I Sverige är påverkan i dag i snitt åtta ton koldioxidekvivalenter per person och år.

Utsläppen från inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Huvuddelen av utsläppen uppkommer i vägtrafiken och kommer främst från personbilar och tunga fordon.

Utsläppen från trafiken har minskat under en lång tid, vilket är bra. Men trenden ser nu ut att vända. Trafikverket befarar att utsläppen från trafiken kommer att öka i år, och samma sak bekräftas av Drivkraft Sverige, drivmedelsföretagens branschorganisation, vars preliminära siffror för första kvartalet i år säger att utsläppen från vägtrafiken ökat med 24 procent.

Den främsta förklaringen till detta är att vi använder mindre biobränsle, och det beror också på sänkningen av reduktionsplikten. Dessutom ser elbilsmarknaden inte riktigt ut att öka så som man tänkt sig. Regeringen drog undan mattan när man slopade elbilsbonusen. Försäljningen av elbilar störtdök, och man ser fortfarande ingen tydlig återhämtning.

Regeringens svar på detta är en palett av åtgärder som finns beskrivna i klimathandlingsplanen - samma plan som ifrågasatts och kritiserats, inte minst av Klimatpolitiska rådet, och som inte innehåller de konkreta förslag som man ger sken av.

Det finns en färgklick kvar när det gäller åtgärder, nämligen skrotningspremien, som förväntas träda i kraft den 15 augusti om det går enligt plan med remisser och annat. Den kommer att vara tillfällig och gälla i ett och ett halvt år.

Min fråga till Elin Nilsson är: När vi pratar om elektrifieringens stora möjligheter, bedömer ni att utsläppen kommer att minska med denna tillfälliga skrotningspremie?

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson säger att verktygen ska börja jobba och att vi ska ha en insamling från och med den 1 januari. Det räcker inte. Jag kan bara konstatera att regeringen och Kjell-Arne Ottosson inte har några konkreta förslag.

Kommunerna är inte förberedda för att starta insamlingen den 1 januari. Textil är en väldigt speciell produkt som måste hållas undan väta. Textilierna kommer att förvaras i containrar, och det kommer att bli stora klädberg hos kommunerna innan de kan hantera detta. Vi har ingen industriell struktur och inga flöden för textil i Sverige i dag. Producentansvaret för textil, som egentligen är nyckeln i detta, kommer tidigast igång 2028. Så länge kan vi inte vänta.

Jag ser att vi måste införa en kvotplikt för återvunnet material i textilier - låt oss säga 5-10 procent - just för att öka lönsamheten i återvinningen. Därmed får vi bättre flöden och bättre system, eftersom de ekonomiska verktygen verkligen styr. Sedan måste vi också satsa på kvalitet. Vi måste se till att våra kläder produceras med hög kvalitet och får en längre livscykel, precis som ledamoten beskriver. Men då kan man inte samtidigt höja skatten på reparationer av kläder och skor, vilket regeringen faktiskt har gjort under ett år. Det blir dyrare och svårare, och färre reparerar sina kläder.

Jag tycker alltså att Kjell-Arne Ottosson behöver gå hem till sin regering och trycka på. Det duger inte att sitta och vänta på EU. Vi pratade om detta i valrörelsen - textilstrategin och avfallsdirektivet - och nu måste det verkligen hända någonting. Vi har pratat och förhandlat om detta år ut och år in, och än så länge har vi inget producentansvar. Nej, gå hem och gör läxan! Det skulle jag vilja säga till regeringen.

Fru talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag instämmer i flera av de punkter som ledamoten lyfte i anförandet. Det gäller flera områden, men det jag vill fokusera på är textil.

Textil står för ungefär 10 procent av de globala utsläppen, och det är verkligen en prioriterad fråga för oss. Vi har en bra EU-lagstiftning på gång med textilstrategin, ekodesignkraven och avfallsdirektivet - vi har diskuterat det vid ett flertal tillfällen på våra sammanträden - men det som händer i EU tar väldigt lång tid, och det räcker inte. Det krävs att EU pekar med hela handen.

Inför förhandlingar, i överläggningarna om den svenska ståndpunkten, har Centerpartiet vid ett flertal tillfällen tryckt på för innovation och ny teknik men fått nej från miljö- och klimatministern. Jag kan väl bara konstatera att vi inte gör samma prioriteringar och samma bedömning i denna fråga. Jag tycker inte riktigt att den får den tyngd den förtjänar.

Min fråga till ledamoten är egentligen: Vad vill Kjell-Arne Ottosson och regeringen göra för att öka återvinningen av textil?

Herr talman! Jag ska försöka förklara det igen.

Först vill jag bara säga om en vattenstrategi: Absolut, om vi tillsammans kan få till en bra strategi ser jag verkligen fram emot det. Det efterfrågas runt om i vårt land, framför allt av kommuner som står för den stora kostnaden för vatten och avlopp.

Men jag säger så här: När vi minskar vattenförbrukningen minskar vi också vattenbristen och behovet av nya vattentäkter och nya avloppsreningsverk. Framför allt i de södra och östra delarna av Sverige finns det en stor oro att detta kommer att kräva stora investeringar i framtiden.

Men på hushållsnivå kan vi med relativt enkla åtgärder bidra till mer effektiv vattenförbrukning. Genom ett skarpare ekodesignkrav sätts ju högre standarder för utformning av produkter redan i tillverkningsfasen. Det är där vi vill vara tydliga och säga att redan i designen, i ekodesigndirektivet i Sverige och i förlängningen i EU, vill vi att detta ska ingå.

Vi har sett exempel på det redan i dag. Toaletter som är snålspolande eller använder gråvatten förekommer ju redan. Studier visar att man kan spara nästan 50 procent av vattnet om man har rätt typ av åtgärder. Därför tycker jag att vi redan i EU-sammanhang ska styra mot detta.

Förutom vattenstrategin, som jag tycker låter som en bra idé men som behövs redan nu, undrar jag vilka övriga förslag Moderaterna tycker att vi borde genomföra redan i dag. För mig är det en akut fråga, men vad anser ledamoten om tillgången till vatten? Är det ett bekymmer i dag eller inte?

Herr talman! Tack, ledamoten Helena Storckenfeldt, för anförandet! Jag uppskattade verkligen inledningen om att vi ska vara försiktiga med våra resurser. Jag instämmer i detta till fullo.

I och med klimatförändringarna kommer vattenfrågan upp på agendan. I vintras såg vi stora översvämningar i flera delar av landet. I min hemkommun var det Kävlingeån som svämmade över eftersom myndigheterna var tvingade att säkerställa tillgång till rent dricksvatten.

Det medför stora utmaningar inom jordbruket när fälten står under vatten och det är tid för vårbruk. Men andra år har det varit precis tvärtom. Vi minns alla 2018, då det var torka och den bristande tillgången till vatten ledde till krismöten och konflikter om hur vi ska ransonera vattnet.

Vi är alla överens om att trädgårdspooler inte ska ingå i den första prioriteringen. Men sedan, då? Ska vi förbjuda tvätt av bilen, bevattning av våra trädgårdsland och jordbruksgrödor eller vatten till våra djurstallar?

En sak är i alla fall säker: Vi behöver minska onödig vattenanvändning. Det vill jag och Centerpartiet ska ingå i EU:s ekodesigndirektiv. Det är också en fråga vi är tydliga med i EU-valrörelsen - att vi ska gynna innovationer och styra mot mer vattensnål teknik.

Men detta har Moderaterna och regeringen sagt nej till. Det står också i dagens betänkande. Varför har Moderaterna och regeringen den inställningen, Helena Storckenfeldt?

Herr ålderspresident! I Sverige har vi världens kanske mest ambitiösa och omfattande miljölagstiftning. Det är på många sätt positivt. Samtidigt bygger lagstiftningen i flera hänseenden på gamla sanningar och föråldrade strukturer från en tid då Sverige och världen såg annorlunda ut.

För att fullt ut kunna ställa om till en cirkulär ekonomi och växla upp takten i klimatomställningen måste stora delar av miljöbalken ses över i grunden och moderniseras för att vi ska kunna få miljö- och klimateffekt av nya innovationer utan tillståndsprocesser som sätter käppar i hjulet.

Tanken med en ambitiös miljölagstiftning är god, och det är bra att vara försiktig med nya miljöinnovationer. Men i verkligheten är utfallet ofta ett annat. Miljöbalken i dag stjälper snarare än hjälper oss med att ställa om till ett cirkulärt och fossilfritt Sverige.

De linjära materialflöden vi har byggt upp samhället kring måste brytas och ersättas med cirkulära kretslopp, där produkter används betydligt längre och där allt material kan recirkuleras för att bli insatsvaror till nya produkter. Det är också viktigt för näringslivet eftersom det ger goda konkurrensfördelar.

Om vi ska komma till rätta med klimatmålen behöver vi gå över till en cirkulär ekonomi, och vi behöver använda alla våra råvaror flera gånger om. Men tyvärr är branschen och industrin begränsad på grund av regler och lagstiftning när det inte går att utvinna exempelvis alla metaller från våra avfallsanläggningar eftersom de anses vara farliga.

För att den cirkulära omställningen ska lyckas krävs att politiken sätter upp ambitiösa mål. Den offentliga sektorn har stora möjligheter att påverka klimatomställningen och miljöarbetet i en mer progressiv riktning. Varje år upphandlas varor och tjänster för hela 800 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Samtidigt lämnar koldioxidutsläppen och resurseffektiviteten från offentlig sektor mycket att önska. Priset är i de flesta upphandlingar avgörande för utvärdering och tilldelning. Ord som cirkulär, återvinnbarhet och återbrukbar återfinns sällan i upphandlingsunderlagen och kravspecifikationerna.

Offentlig upphandling behöver därför i större utsträckning användas som ett verktyg för en cirkulär omställning. Jag och Centerpartiet anser att vi måste öka andelen upphandlingar som ställer skarpa krav på cirkularitet och resurseffektivitet. Det gäller särskilt möbler, textilier och inredning i offentlig sektor, där graden av produkter med återvunnet material är mycket låg. För att driva på denna utveckling vill vi sätta ett ambitiöst mål på exempelvis 20 procent återvunnet i statens upphandlingar.

Därmed vill jag yrka bifall till reservation 12.

Herr ålderspresident! Dagens miljöregler begränsar oss också på andra sätt. Tekniken och utvecklingen går framåt med nya gröna innovationer, men lagstiftningen hänger inte med. Det är små och växande företag, som ofta anställer unga människor, som vill visa och demonstrera sina innovationer, men de möts av en vägg av betungande statlig reglering och tillsyn.

Det är såklart inte bara små företag som upplever detta. Vi vill göra det lättare för alla företag att testa ny och oprövad miljöteknik utan att myndigheterna sätter käppar i hjulet med ett kvävande regelverk, som till och med etablerade bolag har svårt att leva upp till. Näringslivet ligger långt framme i omställningen, och då ska vi inte begränsa det genom föråldrad lagstiftning.

Herr ålderspresident! Jag vill lyfta ännu ett område när det gäller miljöbalken. Det handlar om klassificeringen av jordbruket. Det var ju inte så länge sedan vi hade ett tillkännagivande om att jordbruket inte ska anses vara miljöfarlig verksamhet, men det verkar som att de som har vurmat för landsbygden och svensk livsmedelsproduktion plötsligt har glömt vad som lovades.

Centerpartiet vill se att regeringen snarast återkommer till riksdagen och förändrar miljöbalken för lantbruken, precis som många var överens om.

Herr ålderspresident! Det svenska näringslivet är inom flera områden världsledande i den gröna omställningen. På område efter område är det i dag näringslivet som går före och politiken som springer bakom och försöker komma i kapp.

Många företag har varit med och framgångsrikt format globala överenskommelser om att få ned koldioxiduppsläpp och styra mot en mer hållbar verksamhet. De nya tekniker och produkter som svenska företag utvecklar och producerar kommer att leda till sänkta utsläpp inte bara i Sverige utan i hela världen. Många svenska företag förstår att det är i omställningen som tillväxten och de goda framtida marginalerna finns.

Sverige har naturresurserna, kapitalet och innovationerna för att gå vinnande ur denna omställning, som kan fortsätta att skapa jobb och tillväxt. Men det stupar på en sådan till synes enkel sak som tillstånd. Långdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser är ett hot mot både klimatet och jobben. Vi kan därför inte ha en ordning där byråkrati och dysfunktionella processer hindrar omställningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Debatten om förenkling av tillståndsansökningarna har parkerat på vindkraft. Självklart är tillstånden för vindkraft en viktig del, men det är inte bara där som förenklingar behövs. Det krävs tillstånd för kraftledningar, andra energikällor, industrietableringar och inte minst mineralutvinning på helt nya områden i Sverige.

Problemen med tillstånden består av många delar. Det handlar om att antalet stora och komplexa ansökningar har ökat på mycket kort tid, vilket gör att myndigheter och domstolar inte hinner med. De allra flesta vet att detta är ett problem, och det har gjorts många försök med samordnare och utredningar.

Herr ålderspresident! Centerpartiet har som mål att tiden för tillståndsprocesser ska halveras. Det ska bli tydligare för den sökande vad som förväntas, hur lång tid processen kommer att ta och på vilka grunder beslutet kommer att fattas. Samarbetet med myndigheter ska förbättras och regelverk förenklas. Kostnaderna ska sänkas för både näringslivet och skattebetalarna. Allt detta ska ske med bibehållen omsorg om miljö och klimat.

Jag och Centerpartiet vill se handling här och nu. Vi vill egentligen gå ännu längre än vad som sägs i dagens betänkande. Förra året föreslog vi en tillståndsberedning som skulle jobba nära regeringen och myndigheterna för att under ett år lösa ut de största problemen som företagen upplever och komma ett steg längre i klimatomställningen. Tyvärr fick vi inget stöd för detta i riksdagen.

Genom att visa omvärlden att vi har en robust process för att lösa dagens dödläge kommer vi att kunna signalera till investerare att Sverige är det bästa landet att genomföra klimatinvesteringar i, inte bara för att vi har resurserna och kompetensen utan också för att den framtida tillståndsprövningen är effektiv, förutsägbar och rättssäker. Näringslivet vet att en investering som leder till minskade koldioxidutsläpp kommer att ha bättre avkastning än en investering som ökar utsläppen. Det är så efterfrågan ser ut, oavsett om man bryr sig om klimatkrisen eller inte.

Avslutningsvis, herr ålderspresident: Sverige har ett komplicerat regelverk som begränsar den gröna omställningen. Näringslivet går före och behöver stöd från myndigheter och politiker i utvecklingen.

Jag och Centerpartiet vill använda offentlig upphandling som ett verktyg för en cirkulär omställning. Vi vill göra det lättare för små företag att testa ny och innovativ miljöteknik. Vi vill också se till att förenkla och halvera tiden för miljöprövningar och tillståndsprocesser.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Herr talman! Det är exakt så. Vi måste ha fokus och göra rätt prioriteringar. Det är just det vi har gjort i vår budget. Jag tror, om jag inte minns fel, att det är över 100 miljoner extra. Men jag får be att få återkomma med den exakta siffran.

Vi uppnår inte våra miljökvalitetsmål som det är i dag. Vi ser att man inte kan samla in data. Man ser inte vilken trend det har. Om vi ska ha några livskraftiga ekosystem i framtiden och kunna producera våra livsmedel måste vi prioritera miljö och klimat.

Denna regering prioriterar fel inom miljöområdet. Hade jag själv och Centerpartiet fått bestämma hade prioriteringarna sett helt annorlunda ut inom miljö och klimat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Eklöf!

Naturligtvis handlar det om prioriteringar. Vi i Centerpartiet prioriterar höga naturvärden och skötsel av värdefull natur i vårt budgetförslag. Jag vågar inte säga exakt vilken siffra det är, för det minns jag inte. Men det finns i våra dokument, som är lätta att söka upp på riksdagens hemsida.

Vår prioritering och våra resonemang om detta gäller de områden som vi har skyddat och gjort så att man inte ska bruka, hugga skog, odla eller vad man nu anser ska vara på den marken. Vi ska ha hand om det vi redan har så gott som möjligt. Att inte satsa pengar på att sköta de marker vi har tagit i anspråk är att förlora dem. Någonstans måste vi bevara och ta hand om det innan vi sätter ännu mer mark i skyddat område.

För oss är det självklart att det ska finnas kvar. Att inte göra det vore att förkasta de insatser man har gjort tidigare. Vi ser att det är värdefullt för vår överlevnad, för livsmedelsproduktion och för den biologiska mångfalden, och för att vi ska kunna leva och dra nytta av våra ekosystem även i framtiden.

Herr talman! Den svenska naturen och vildmarken innehåller enastående blandningar av djur och växter, både på land och längs kusterna. Allt hänger också ihop på ett imponerande sätt. Att vårda vår natur och i många fall återställa den biologiska mångfalden är tillsammans med klimatfrågan en av vår tids största utmaningar. För att vi ska lyckas krävs åtgärder som utgår från lokala förutsättningar och involverar fler aktörer.

Det är ingen överdrift att säga att vår planet och vårt välbefinnande är beroende av att vi tar hand om och bevarar den rika mångfald av liv som finns runt om oss. Sveriges och världens olika naturmiljöer är en förutsättning för livet och för en hållbar utveckling. Förlusten av arter och ekosystem är ett av de mest akuta miljöproblemen i världen i dag.

Herr talman! Sverige har i dag över 5 000 naturreservat och 30 nationalparker, och de allra flesta svenskar har i genomsnitt bara några få kilometer till skyddad natur. Detta är positivt och unikt, men tyvärr har Tidöregeringens neddragningar på miljöområdet medfört konsekvenser. Skötseln av många skyddade områden är nu eftersatt, och de uppvisar inte de naturvärden som det är tänkt att de ska uppvisa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Jag och Centerpartiet vill därför öka takten i arbetet med att restaurera och återställa skyddad natur så att kommande generationer också får dra fördel av livskraftiga ekosystem. Dessutom vill vi se till att upprätthålla artrikedomen i de områden som redan skyddas. Därför har vi i årets budget skjutit till mer pengar för skötsel av värdefull natur.

Tyvärr har regeringen inte samma ambition. I årets och förra årets budget minskade anslagen till befintliga naturområden, vilket har fått konsekvenser. Vi har nåtts av larmsignaler från nationalparker och naturreservat som nu inte kan hålla sig till sin skötselplan. Det innebär färre stängslingar och röjningar i reservaten och att planerade åtgärder för till exempel friluftslivet sannolikt behöver skjutas på framtiden. Det innebär också en minskning av det viktiga arbetet mot främmande invasiva arter.

Främmande invasiva arter inom både växt- och djurlivet är ett relativt nytt men snabbt växande hot mot den biologiska mångfalden i Sverige. I takt med att vår planet blir varmare blir det lättare för arter som inte förekommer naturligt i de svenska och nordiska ekosystemen att etablera sig. De tränger undan andra inhemska arter, och i värsta fall kan de påverka hela ekosystemet och dess tjänster negativt genom att föröka sig eller sprida sig. Att bekämpa deras fortsatta etablering och spridning behöver vara högt prioriterat inom miljöpolitiken. Centerpartiet har länge föreslagit att bekämpningsinsatser bör växlas upp och förstärkas, både på land och till havs.

Herr talman! För att vi ska veta vad som händer i naturen och kunna följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs övervakning och insamling av data. Det ger en beskrivning av nuläget och bygger på att man systematiskt gör undersökningar för att kunna upptäcka förändringar och trendbrott. Kraven på miljöövervakning är EU-gemensamma och innefattar flera olika myndigheter, exempelvis Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. Tyvärr finns det en del brister, och det saknas resurser och samordning.

Herr talman! Humlor och bin är viktiga bland annat för biologisk mångfald och för livsmedelsförsörjningen. De viktigaste grupperna av pollinatörer i Sverige är vildbin, humlor, fjärilar och blomflugor. En tredjedel av Sveriges vilda biarter finns med på den nationella rödlistan liksom en femtedel av fjärilarna och en tiondel av blomflugorna.

Kunskapen om blomflugor är begränsad. Hotade fjärilar och bin är främst knutna till öppna och blomrika marker, som under det senaste århundradet har minskat drastiskt i vårt land. Orsakerna till nedgången är många samverkande faktorer, bland annat förändrad brukning av jorden. Vi har planterat igen öppna gräsmarker och intensifierat jordbruket med större åkrar och mindre mångfald i odlingslandskapet. Vi har dessutom påverkat vattnet genom utdikning och exploatering.

Det är känt att humlor och bin blir färre, men det finns inte kunskap om vilka arter som har minskat mest och heller inte hur snabbt de minskar i antal. Det finns planer att starta ett program för pollinatörsövervakning i EU till år 2027. För att ett sådant ska kunna fungera väl även utifrån svenska förhållanden är det viktigt att det finns god kunskap om vilka metoder som passar bäst här i Norden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Det har funnits en pilotstudie med statlig finansiering under 2020-2022 för att undersöka vilka metoder som passar just i Sverige. Förhållanden skiljer sig åt inom EU, och det behövs god kunskap om läget i Sverige så att vi på ett bra sätt kan påverka hur övervakningen i EU ska gå till så att den också blir ändamålsenlig för svenska förhållanden. Tyvärr har Tidöregeringen också slopat den nationella satsningen för pollinatörsövervakningen.

Centerpartiet anser att om vi ska kunna uppnå våra miljökvalitetsmål behöver vi intensifiera arbetet mot främmande invasiva arter och med en riktigt bra pollinatörsövervakning. Jag står bakom Centerpartiets alla reservationer på området, men jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! Det är inte bara på land som vi behöver vårda vår natur. Förutsättningarna för livet i havet måste också prioriteras. Centerpartiet vill öka takten i arbetet med att rusta upp och skydda haven. I Östersjön finns en yta större än hela Danmark som nu är död botten, och ett helt ekosystem kan kollapsa. Det är illa ställt med fiskbestånden i Östersjön och Västerhavet på sina ställen, och akuta åtgärder krävs.

Centerpartiet vill ha fler marina reservat. Vi vill växla upp arbetet och skydda totalt 30 procent av våra hav till år 2030. För att göra detta vill vi se att fler marina skyddsområden bildas längs de svenska kusterna och inom vårt territoriella vatten.

Ett särskilt prioriterat område för oss är anläggandet och restaureringen av ålgräsängar i grunda havsvikar och kustnära områden. Dessa ängar är viktiga och produktiva livsmiljöer för många arter av djur och växter och fungerar som uppväxtområden för fisk. Därtill utgör de en viktig blå kolsänka.

Dessvärre har deras ekologiska status försämrats under många års tid till följd av föroreningar, hårt fiske och hård exploatering av skyddsvärda områden. Samtidigt har det på senare år vidtagits ett antal lovande pilotprojekt som uppvisar goda resultat vad gäller att återställa ålgräsängar och den lokala marina artrikedomen. Det vill vi se mer av.

Herr talman! För oss är den enskilda markägaren en central del i att bevara och öka den biologiska mångfalden. Markägaren har den lokala kännedomen som är nödvändig och känner sin egen mark bäst, vilket vi tror är mer effektivt än statligt tvång.

Därför tycker vi att frivilliga åtgärder verkligen ska uppmuntras. En markägare som vill anlägga en våtmark eller en damm ska exempelvis enkelt kunna ansöka och kunna beviljas stöd för det. Någon som odlar alger, musslor eller ostron i havet ska lättare få miljöersättning för det.

När skogsmark tas ur bruk för att skyddas ska skälig ersättning utgå. Vi vill att politiken för naturvård och bevarandet av biologisk mångfald i än högre utsträckning ska bygga på metoder och styrmedel som utgår ifrån frivillighet och som bygger på den enskilde markägarens vilja och kunskap. Vi vill ha ett nationellt program med lokala åtgärdssamordnare som bygger på långsiktighet och ett nära samarbete med markägaren.

Förlusten av arter och den biologiska mångfalden påverkar människan i grunden. Just nu krävs det större insatser för att vi ska uppnå de svenska miljömålen och vända trenden. Än är det inte för sent. Det finns möjligheter till skyddsåtgärder och ökad naturvård, med exempelvis ett systematiskt arbete kring övergödning, begränsat fiske och reglerad jakt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Det finns goda exempel med naturvårdsåtgärder, bland annat hur man har jobbat på Öland. Där har man tagit hand om de fina ekarna i Halltorps hage, och man har restaurerat slåtter- och betesmarker. Det arbetet är nu nominerat till ett av EU:s bästa projekt i kategorin naturvård på land och pristagarna kommer att tillkännages den 29 maj. Om jag är rätt underrättad tror jag också att man kan gå in och rösta på det bidrag som man tycker är bäst.

Herr talman! Avslutningsvis: Klimatförändringarna och en minskande biologisk mångfald är inte två separata problem utan hänger tätt ihop. Ju varmare planeten blir, desto fler arter riskerar att dö ut. Ju fler livsmiljöer och arter som utrotas, desto mer sårbara blir våra samhällen samtidigt som vi förlorar viktiga kolsänkor.

Om vi ska ha ett myllrande liv och höga naturvärden också i framtiden behöver vi höja kunskapen genom exempelvis mer övervakning och bekämpning av främmande invasiva arter. Vi måste gemensamt vårda, restaurera och återskapa natur för att upprätthålla en biologisk mångfald.

(Applåder)

Herr talman! Ja, visst är det ekonomiskt kärvt på många områden, men det finns andra budgetförslag som gör bättre prioriteringar i liknande fall. I exempelvis Centerpartiets budget har vi mer pengar till skolorna och till generella statsbidrag till kommunerna för att de ska kunna satsa på utbildning. Vi har också förslag om högre ersättning till försvaret och sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Det finns alltså möjligheter att få ihop en bra budget ändå. Att ställa dem emot varandra tycker jag är olyckligt, för vår natur och biologiska mångfald är ju avgörande för vår överlevnad och vårt välbefinnande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Naturen ger oss mat, ren luft och rent vatten och utgör grunden för vår hälsa och ekonomi. Därför är det av yttersta vikt att värna om och investera i skyddet av våra naturområden och arbetet kring naturvård. Om vi verkligen ska göra något åt klimatförändringarna behöver vi jobba med detta och se till att ekonomiskt gynna enskilda markägare som vill anlägga våtmarker, plantera ädellövskog eller skydda särskilda nyckelbiotoper. De ska ha relevant ersättning.

Jag ställer min fråga så här i stället: Hur bedömer ledamoten de långsiktiga effekterna av att minska investeringarna i naturvård med tanke på den ökade belastningen på våra ekosystem och på den biologiska mångfalden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Nilsson! Det är intressant att just ledamoten från Liberalerna lyfter upp frågan om strandskyddet. Det var inte länge sedan företrädare från Liberalerna tyckte precis tvärtom.

Jag välkomnar detta. Strandskyddet måste verkligen reformeras. Det är synd att det tar sådan tid. Jag upplever att det dras i långbänk. För bara två år sedan fanns det en majoritet som var för dessa förslag, som låg på riksdagens bord. Oppositionen var enig om dessa, men tyvärr röstade andra partier ned dem. Sedan har utredning efter utredning, SOU:er och annat gjort att det har dragit ut på tiden. Men jag välkomnar verkligen att ledamoten lyfter upp detta. Jag hoppas att så mycket som möjligt av det blir verklighet.

Jag vill ställa en fråga om naturvård. Jag är bekymrad och delar den oro som många medborgare i vårt land känner när det gäller minskade resurser till skötsel av värdefull natur. Ledamoten och hennes parti vill inte se mer resurser till miljöövervakning, till exempel när det gäller pollinatörer. Det finns med i vår kommittémotion.

De senaste två åren, då Tidöregeringen har suttit vid makten, har resurserna till skötsel av värdefull natur minskat markant. Flera länsstyrelser och organisationer inom friluftslivet vittnar om att rekreationsområden inte kan underhållas som tidigare och att man nu inte kan följa de skötselplaner och planer som upprättats tidigare. Detta är en utveckling som oroar mig djupt.

Jag behöver förstå varför man har fattat ett sådant beslut. Min fråga är alltså: Vilka motiv ligger bakom beslutet att minska resurserna till naturvård och skötsel av värdefull natur?

Herr ålderspresident! Oavsett vilken roll man har i riksdagen är konsekvensanalysen att det saknas underlag för att ta reda på om det går åt rätt håll eller inte när det gäller miljömålen. För en majoritet av miljökvalitetsmålen vet vi inte vad som gäller och om vi gör rätt saker eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Vad gäller pollinatörer hade Naturvårdsverket 2020-2022 ett projekt om vildbin och humlor för att ta reda på hur vi ska räkna dessa på bästa sätt. Jag kan jämföra hur många gånger jag behövt stanna vid bensinmackar och tvätta vindrutan med min första bil respektive den jag har i dag. Visserligen är vindrutetorkarna något bättre nu för tiden, men det är en markant minskning, upplever åtminstone jag.

Det som saknas är sådana insatser för övervakning och räkning av pollinatörer som gör att vi kan få ett definitivt svar. Men det behövs också ett intensivare arbete mot främmande invasiva arter; där vet jag att regeringen skjutit till alltför lite pengar jämfört med hur mycket man gick in med i den förra budgeten.

Det som ledamoten anförde i sitt inledningsanförande stämmer inte riktigt - det finns betydligt mindre pengar till naturvård än vad som var fallet för tre år sedan. Jag kan bara konstatera att Tidöregeringens ekonomiska budget inte har någon prioritering av miljö- och naturvård.

Min slutliga fråga är: Vad avser ledamoten att prioritera framöver för att åtminstone vända utvecklingen, så att vi får svar på hur det ligger till med miljökvalitetsmålen och ökar naturvården i vårt land?

Herr ålderspresident! I Sverige har vi miljökvalitetsmål, vars syfte är att vi ska minska utsläppen och lösa miljöproblemen och inte lämna över allt detta till nästa generation. Vi sammanfattar allting i generationsmålet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

För ett tag sedan presenterades en utvärdering av de här målen. Det sker kontinuerlig uppföljning i våra län. Tyvärr är det tämligen dyster läsning. Det är inte det myllrande liv i våra våtmarker som vi önskar. Det finns fortfarande döda bottnar i Östersjön. Det är inte lika många småfåglar nu som tidigare. Det är endast 4 av de 16 miljökvalitetsmålen som vi kommer att uppnå eller är på god väg att uppnå den närmaste tiden.

Något som också är anmärkningsvärt är att det för de flesta av målen saknas underlag för att mäta hur vi uppnår dem och om vi kommer att nå dem eller inte. En del av utskottets kritik mot regeringen handlar om att det i resultatredovisningen saknas data och information gällande de flesta av miljökvalitetsmålen. Jag tror att ledamoten har tagit del av detta och är medveten om det.

Kontentan av detta är att vi egentligen inte vet hur det står till. Vi saknar underlag och siffror för att veta om det går åt rätt håll och om vi gör rätt saker eller inte i vårt miljöarbete. Ett sätt att ta reda på detta är att öka miljöövervakningen, någonting som jag och Centerpartiet föreslår i flera motioner. I detta betänkande behandlas en motion från oss om övervakning av pollinatörer.

Min fråga till ledamoten är: Varför säger ni nej till mer miljöövervakning, till exempel övervakning av pollinatörer, som vi har föreslagit?

Herr talman! Vi i Sverige vill ofta vara bäst i klassen och bäst i EU, men ibland går det tyvärr till överdrift.

I förra veckan kom oroväckande nyheter om att vi svenskar inte längre får elda vårt eget trädgårdsavfall. Naturvårdsverket hänvisar till EUdirektiv och menar på fullaste allvar att det inte längre är tillåtet att efter vårstädningen elda en brasa på tomten.

Här kan vi dock inte skylla på EU. I alla de diskussioner och överläggningar vi haft om avfallsdirektivet har jag inte hört någonting om något eldningsförbud över huvud taget.

Vad är det då som gäller? Vilken bedömning gör regeringen och statsrådet Pourmokhtari? Får vi elda våra grenar, som vice statsministern gör? Eller är det, som Naturvårdsverket säger, i själva verket förbjudet?

Fru talman! Djur ska ha det bra och skyddas från lidande. Tyvärr är det inte så överallt i dag, och därför är det viktigt att vi har denna debatt om djurskydd. Djur ska så långt som möjligt kunna få utlopp för sina instinkter och kunna utföra sitt naturliga beteende.

Sverige ligger långt framme inom djurskydd, smittskydd och djurhälsa. Exempelvis får grisarna röra sig fritt och ha knorren kvar, och smågrisarna får stanna kvar hos suggan längre här i Sverige än i övriga Europa. Vi har också Europas friskaste djur, vilket minskar djurens behov av antibiotika. Den som har kommit i kontakt med en hund i Sverige behöver inte heller vara orolig för rabies.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Det goda svenska djurskyddet lönar sig - för djuren, för miljön och för folkhälsan, men tyvärr inte alltid för den svenska lantbrukaren. Det kostar nämligen lite mer att låta kycklingarna och grisarna få mer utrymme att röra sig på och att låta korna komma ut på sommaren.

Sverige är ett föregångsland på många områden inom djurskydd, och vi vet att djurens välbefinnande garanteras främst genom lantbrukarens kompetens och hur väl produktionssystemet möter djurens behov. Jag och Centerpartiet tycker att de svenska bönderna ska få goda villkor så att de kan fortsätta producera mat med världens bästa djurskydd.

Det var en stor besvikelse när länderna inom EU inte lyckades komma överens om nya lagar för djurhållning. Det som presenterades var ett urvattnat förslag om djurtransporter. I stället för de maximala åtta timmar som Sverige har som regel för transport av djur till slakt, föreslås nu nio timmar - som kan bli ännu fler timmar i bil för djuren om chaufförerna behöver ta pauser.

Varje år transporteras omkring 1,5 miljarder djur antingen inom EU eller mellan EU-länderna. Ofta är förhållandena minst sagt ovärdiga, och ibland är djuren helt utan mat och vatten. Det finns redan regler och lagar för dessa djurtransporter, men problemet är att de inte följs ordentligt. Det måste det bli ändring på. Därför behövs det ett minimibelopp för böter som kan utdelas inom EU när någon bryter mot djurskyddslagen.

EU borde alltså bli mer svenskt när det gäller djurhållningen. Våra lantbrukare tar hand om sina djur och vet att det är en god investering som ger hög kvalitet på vår mat. Det ger också friskare djur med låg användning av antibiotika. Centerpartiet vill införa bindande krav på minst 50 procents reducering av mängden antibiotika som ges till lantbruksdjur, med undantag för föregångare som Sverige, samt att EU driver på för ett globalt Parisavtal om antibiotikaanvändning.

EU måste också stoppa stympningen av djur som görs helt i onödan runt om i Europa. Det är helt absurt att en lantbrukare i Belgien kan beställa en maskin på nätet för under en tusenlapp och sedan börja kapa näbbarna på sina kycklingar. Vi vill i stället ställa krav på åtgärder som tillgång till strö och sysselsättning och optimal belysning, fodersammansättning och skötsel av ströbädden som gör att kycklingar hackar mindre på varandra.

Fru talman! Jag och Centerpartiet vill införa ett totalförbud mot rutinmässig svanskupering av grisar och ett totalförbud mot näbbtrimning av kycklingar inom EU. Det är dags för EU att anpassa sig till den svenska lagstiftningen och sluta stympa dessa djur.

Fru talman! Vi har också under flera år haft en diskussion och debatt kring veterinärbristen i Sverige. Vi vet att det är brist på veterinärer, särskilt i de mer glesbefolkade delarna av landet. Det kan leda till dålig tillgång till veterinärvård och höga kostnader för lantbrukare och djurägare. Vi ser även att allt fler skaffar djur, men om djursjukvården inte efterföljer behovet blir detta en smärtsam och livshotande konsekvens.

Sverige har i dag för få svenska utbildningsplatser för veterinärer, samtidigt som regelverket försvårar att ta in ej svenskspråkig personal från utlandet. Att ha utländsk arbetskraft har räddat många djurliv i Sverige och kommer att fortsätta göra detta, då situationen ser ut som den gör. Orimligheten talar för sig själv när branschen i dag rekryterar fler svenskar som studerat till veterinär utomlands än svenskar som utbildats vid SLU. Det råder en stark obalans i utbildningssystemet som måste ställas till rätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Veterinärområdet har utretts många gånger, och jag och Centerpartiet anser att det är hög tid att föra fram nya åtgärder. Några av våra förslag är att låta fler djurskötare avlasta veterinärer och se till att det blir fler utbildningsplatser för just djurskötare samt att öka stödet för jourhållningen till distriktsveterinärerna och förändra kravet på att journaler endast ska skrivas på svenska och dessutom att öka det internationella samarbetet inom utbildningsväsendet för veterinärer för en bättre samverkan mellan de europeiska länderna.

Veterinärbristen drabbar också allmänheten i form av försämrat smittskydd och sämre förutsättningar att producera mat. Den ökar också sårbarheten vid kris och krig.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 8.

Fru talman! Den senaste tiden har debatten gått het om förbud eller inte förbud mot kamphundar. Det är egentligen inte så konstigt, för det väcker känslor när människor och djur blir bitna och utsatta av hundar.

Vad ska vi göra för att stoppa detta? Ska vi förbjuda vissa hundraser som man har gjort i Norge och Danmark? Nej, det tycker inte jag. Förbud brukar sällan bidra till en lösning. I stället är kreativiteten stor, och man rundar problemet; i vårt grannland Danmark förekommer det fortfarande att människor blir bitna av hundar, trots ett förbud. Statistiken från den svenska polisen visar att det är många blandrashundar som blivit omhändertagna efter olika tillbud, inte enbart kamphundar.

Det behövs därför tydligare krav på våra uppfödare. Det är inte rimligt att alla olika hundraser ska korsas med varandra och att vem som helst ska kunna köpa en sådan valp. Det finns i dag regler och riktlinjer kring hur hundar ska hållas, och det är naturligtvis viktigt att dessa följs.

Viktigast för att komma till rätta med hundattackerna är att vi ställer krav på hundägaren. Det finns i dag bra information för nya hundägare som behöver stöd när de ska välja hundras. Kennelklubbar och föreningar arrangerar utbildningar och informerar för att beskriva ansvar och arbeta förebyggande.

Länsstyrelserna behöver ha snabbare tillsyn och hantering av ärendena för att kunna beslagta hundar eller delge krav på munkorg eller koppeltvång. Tyvärr används hundar ibland i kriminella sammanhang, och myndigheterna har svårt att komma i kontakt med hundägare som gör sig oanträffbara. Polisen behöver därför involveras på ett effektivt sätt. Om en hundägare vid upprepade tillfällen låter sin hund attackera andra människor bör hunden avlivas.

Att ha hund innebär för många en stor glädje och frihet i livet. Med denna frihet kommer också ett ansvar att se till att hunden mår bra och att den inte attackerar vare sig människor eller andra hundar, oavsett vilken ras det är. Det är oftast hundägaren som är problemet, inte hunden eller rasen.

Avslutningsvis vill jag säga att Sverige är ett föregångsland på många områden inom djurskydd. Jag och Centerpartiet vill säkerställa en hög nivå på djurskyddet även utanför vårt lands gränser genom att driva på andra länder i EU. Det behövs särskilda insatser för att öka andelen veterinärer som jobbar med lantbruksdjur, och vi behöver se till att den lagstiftning vi har kring djurskydd efterlevs på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Djurskydd

Centerpartiet kommer att fortsätta driva på i djurhållningsfrågorna lika envist i Sverige som i Europaparlamentet.