Stina Larsson

Fru talman! Regeringen föreslår nu att det kommunala vetot mot uranbrytning ska avskaffas. Den svenska brytningen av uran ska ske i alunskiffer, en brytning som saknar godkända metoder. Där finns stora miljörisker med utsläpp av tungmetaller som utgör en risk för dricksvattnet och som dessutom medför höga klimatutsläpp.

Centerpartiet är inte berett att offra svenskt dricksvatten på uranbrytningens altare. Vi står för liberala värderingar, och för många människor på landsbygden, bland annat i Skåne, är detta ett mycket allvarligt beslut. Erfarenheterna av sådan uranbrytning är skrämmande, men regeringen verkar vara så kärnkraftsblind att man ändå är beredd att genomföra det.

Jag önskar ett förtydligande från miljöminister Britz. Jag önskar inte att han kommer med något argument om att Centerpartiet är emot kärnkraft, för det är inte sant. I stället kan han svara på hur regeringen kan frånta kommuner rätten att besluta om något som verkligen kan utgöra en risk för miljön och dricksvattnet.

Herr talman! Skåne går just nu mot en alltmer allvarlig situation med extremt låga vattennivåer och återkommande varningar om vattenbrist. Jag och Centerpartiet ser att det drabbar hushållen, näringslivet och livsmedelsproduktionen. Läget i södra Sverige visar tydligt hur sårbar vår dricksvattenförsörjning har blivit redan nu, tidigt på våren.

Samtidigt har flera statliga utredningar och regeringsuppdrag de senaste åren lagt fram tydliga förslag om bland annat EU:s dricksvattendirektiv och va-beredskap. Trots detta ser vi begränsade konkreta resultat i praktiken. Vi står inför ett allvarligt läge, och Sverige kan mer.

Mina frågor går därför till landsbygdsministern: Varför har regeringen inte genomfört de centrala förslagen från dessa utredningar? Och hur länge ska Skåne och Sverige vänta på att grundläggande åtgärder för dricksvattenförsörjning faktiskt blir verklighet?

Fru talman! Bara för ett par veckor sedan fick vi i min hemkommun Kävlinge nya soptunnor – två stora tunnor med fyra fack vardera, alltså åtta fack för sortering av matavfall, plastförpackningar, pappersförpackningar, tidningar, metall, färgat glas, ofärgat glas samt restavfall.

Äntligen, skulle jag vilja säga. Grannkommunen Lund har haft det i flera år, och nu har den fastighetsnära insamlingen även nått mitt hushåll. Det är en hög tröskel för vissa, men för de flesta underlättar det sorteringen.

Jag ser detta som en nödvändig omställning av hur vi ska hantera vårt avfall. I dag hamnar tyvärr stora mängder plast från förpackningar i restavfallet och går till förbränning, trots att materialen i många fall kan användas igen. Det är resurser som vi bokstavligen eldar upp, och kärnan i regeringens förslag är därför tydlig: Vi ska gå från ett linjärt till ett cirkulärt samhälle där vi borde se avfall som en resurs.

Genom detta tänker regeringen att vi skärper kraven på sortering, vilket innebär att hushållen inte bara sorterar ut matavfall utan även plast, papper, glas och förhoppningsvis också i ökad grad textilier. Ett konkret exempel är att även flerbostadshusen nu kommer att få fastighetsnära insamling, så att man kan sortera i direkt anslutning till hemmet i stället för att åka iväg till en återvinningsstation.

Det är bra att vi ska stärka producentansvaret. Det finns flera exempel där förpackningar sorteras även i företagsledet. Plastförpackningar ska inte bara gå till produktionen utan också vara med och betala för insamling av återvinning. Det skapar incitament att till exempel minska onödiga plaster och använda återvinnbara material eller designa förpackningar som är lättare att sortera.

Det införs också nya mål för återvinning, särskilt för plast och elektronik. När det gäller elektronik handlar det om att fler produkter, som mobiltelefoner och datorer, tas om hand, så att värdefulla metaller kan återvinnas i stället för att gå förlorade.

Låt mig vara tydlig. Centerpartiet välkomnar ambitionen i regeringens proposition. Att reformera avfallslagstiftningen är nödvändigt. Förslagen att flytta ansvar från kommuner till verksamheter och att skärpa tillsynen är steg i rätt riktning. Men, fru talman, stegen är för korta och för tvekande. Vi kommer inte att nå våra mål för återvinning med de här förslagen. Förslagen räcker alltså inte för att Sverige ska ta den ledartröja vi borde ha i den gröna omställningen.

Vi i Centerpartiet nöjer oss inte med att vara lagom. Vi vill att Sverige ska vara ett föregångsland. Därför har vi lagt fram en egen motion med förslag som på allvar kan accelerera omställningen.

För det första: Lita på företagskraften och inför ett fullt frival. Näringslivet är motorn i den cirkulära ekonomin, inte en bromskloss. Det är hos våra företagare som innovationer sker. De hittar nya sätt att återvinna, återanvända och minska sitt avfall. Regeringens förslag att delvis luckra upp det kommunala monopolet är bra, men varför stanna där?

Regeringens förslag riskerar att bli alltför detaljstyrt. Ta till exempel kraven på hur avfall ska samlas in. Om staten bestämmer exakt hur många fraktioner som ska sorteras och hur insamlingen ska organiseras riskerar man att bortse från lokala förutsättningar. I en glesbygdskommun kan det till exempel vara mer effektivt med flexibla insamlingslösningar eller samordnade transporter medan det i en storstad kan finnas andra behov med fastighetsnära insamling. Ett och samma system passar helt enkelt inte överallt.

Vi i Centerpartiet vill gå hela vägen och införa en full frivalsmodell. Ge alla verksamheter som vill och kan chansen att själva ta ansvar för sitt avfall! Det skulle släppa loss en enorm kraft, öka konkurrensen och driva på utvecklingen av nya, smartare lösningar.

Fru talman! Sluta behandla schaktmassor som skräp! Det är närmast absurt att vi i dag har en lagstiftning som gör att tonvis med fullt användbara schaktmassor – jord, sten och grus – klassas som avfall. Det leder till onödiga transporter, höga kostnader för företagen och ett enormt resursslöseri. Propositionen gör ett litet undantag, men vi måste tänka större. Låt oss modernisera lagstiftningen så att rena schaktmassor i grunden betraktas som en värdefull resurs som kan användas lokalt i stället för att fraktas till en deponi. Det är sunt förnuft.

För det tredje: Bygg en svensk industri för textilåtervinning, och inför ett textilkliv. I dag saknar vi storskalig industri för att ta hand om materialet. Det eldas upp eller exporteras. Vilken missad möjlighet! Centerpartiet föreslår ett nationellt textilkliv med riktade investeringsstöd ungefär som Klimatklivet, där vi kan bygga en helt ny svensk industri för sortering och fiberåtervinning. Det kan också skapa nya gröna jobb i hela landet och stärka den svenska konkurrenskraften.

För det fjärde: Säkerställ en effektiv och rättssäker tillsyn. En välfungerande marknad kräver en effektiv tillsyn som stoppar fusk och kriminalitet. Vi är tveksamma till om regeringens förslag att flytta allt tillsynsansvar till länsstyrelserna verkligen är den bästa lösningen. Jag tänker att de resurser och den lokalkännedom som landets 290 kommuner har är värdefulla att ha kvar. Vi anser att regeringen behöver utreda en smartare modell som balanserar nationell enhetlighet med lokal kompetens.

Fru talman! Det finns en röd tråd i våra förslag. De handlar om tillit till företagare och individer. De handlar om att använda marknadens kraft för att lösa samhällsproblemen. De handlar om att riva hinder och förenkla regler så att de som vill investera i den gröna omställningen faktiskt kan göra det. Sammanfattningsvis: Vi ser en proposition med goda intentioner men bristande ambitioner. För att Sverige ska bli världsledande på cirkulär ekonomi krävs en modigare politik som litar på näringslivet, ser resurser där andra ser skräp och investerar i framtidens gröna industrier.

Sverige kan mer. Med det sagt yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nummer 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 april.)

Fru talman! Jag tänkte ge mig in i en tuff debatt om frivalet – nej, det tänkte jag inte.

Jag vill tacka ledamoten för alla år i riksdagen. Jag vet inte om Johan Löfstrand minns första gången vi träffades. Det var 2005. Då tjänstgjorde jag som ledamot en kort period, och då tror jag att du var här, Johan. Sedan har det gått 20 år – ungefär. Vi har haft lite olika vägar och olika gärningar i politiken. Men ditt engagemang för frågor och den politiska gärningen går inte att ta miste på.

Jag ser här att vi delar engagemanget i många av de viktiga frågorna om förpackningar, producentansvar, produktdesign och materialåtervinning. Om jag får vara kvar här kommer det att vara en stor tomhet när vi inte kan, liksom, brottas med detta. Min fråga till ledamoten är egentligen: Hur kommer Löfstrand framöver att tillgodose intresset för avfall och cirkulär ekonomi?

Fru talman! ”Töm, tvätta, torka” – det är vad man i sommar kommer att kunna läsa på bryggor och kajer runt om längs Ölands kust. Det är länsstyrelsen som nu uppmanar alla inom båtlivet och fiskenäringen och andra som har aktiviteter i våra hav och vattendrag att just tömma, tvätta och torka sina redskap. Det kan handla om SUP:ar eller båtar – på både in- och utsidan – och det handlar om att begränsa spridningen av främmande invasiva arter.

För det är just detta som händer: Växter och djur följer med våra prylar när vi rör oss mellan olika vattendrag, från en kust eller sjö till en annan. Oftast brukar detta inte vara något problem, för djuren dör när de kommer till nya vatten. Men med klimatförändringarna och stigande temperaturer påverkas våra ekosystem, och det finns risk för att vår normala flora och fauna blir utkonkurrerad av växter och djur som kommer någon annanstans ifrån.

Vanligtvis brukar vi prata om invasiva främmande växter. Länge har lupiner, björnloka och parkslide funnits med på listan över växter som ska bort. Men de senaste åren har det blivit allt fler arter som upptäckts i Sverige. En annan sådan är plattmasken. Plattmasken kommer via plantskolor och finns under krukor och i jorden när vi ska planera nytt i våra trädgårdar. Det är riktigt besvärligt, och vi har ett gemensamt ansvar att verkligen se till att den inte sprider sig i naturen. För är de väl etablerade är det mycket svårare att bli av med dem. De konkurrerar ut alla våra vanliga daggmaskar.

När främmande, invasiva växter sprider sig i större naturområden, som kanske förvaltas av länsstyrelsen, känner man ofta till det, och det finns upparbetade rutiner för hur man ska hantera det. Det finns skötselplaner så att det ska gå att hålla nere spridningen. Lite mer besvärligt kan det vara om exempelvis det kanadensiska gullriset sprider sig mellan villaträdgårdar. Alla kanske inte vet vad det är för växt, och de kanske inte ens vill ta bort den. Den är ju en fin planta i rabatten. Då behövs gemensamma regler och kunskap.

Fru talman! Därför välkomnar jag och Centerpartiet regeringens nya förslag som vi i morgon ska besluta om. Det är bra. Äntligen, skulle jag vilja säga. Vi har tjatat om detta länge.

Det behövs en tydlig förteckning över vilka arter det gäller och bättre möjligheter till uppföljning för att få bort dem i naturen. Detta är ju också krav från EU, så här är jag glad för att EU-lagstiftningen tvingar oss och regeringen att bli tydligare. Tullen kommer också att få större befogenheter att begränsa införseln av växter och djur som inte hör hemma här, vilket är bra.

Men, fru talman, detta räcker inte. Som bekant kommer inte exempelvis livet i våra hav via Öresundsbron. En vanlig spridningsväg är i stället genom barlastvatten. När ett fartyg saknar last fyller det sina tankar med havsvatten för att få stabilitet. I detta vatten finns många små organismer, till exempel plankton, larver, bakterier och små djur. När fartyget sedan anländer till en annan hamn släpps vattnet ofta ut igen. Då kan organismerna följa med och hamna i ett nytt havsområde där de normalt inte finns.

En annan spridningsväg är genom påväxt på fartygens skrov. Alger, musslor och andra organismer kan fästa sig på fartygets utsida. När fartyget seglar mellan olika hamnar följer dessa arter med och kan lossna eller föröka sig i nya miljöer.

Om de arter som sprids på detta sätt saknar naturliga fiender i det nya området kan de snabbt öka i antal. Då kan de konkurrera ut inhemska arter, förändra ekosystemen och ibland även orsaka ekonomiska problem för till exempel fiske eller vattenanläggningar.

Därför finns i dag internationella regler för hur fartyg ska hantera barlastvatten och hur skrov ska rengöras, för att minska risken att invasiva arter sprids mellan haven.

Men, fru talman, de befintliga reglerna räcker inte. Marina miljöer är sårbara, och arter som sprids via havet kan få stora konsekvenser för ekosystemen längs kusterna och i Östersjön. När främmande arter etablerar sig i havet kan de konkurrera ut inhemska arter, förändra livsmiljöer och påverka hela näringskedjor. Det behövs ett starkt förebyggande arbete för att minska risken att sådana arter förs in i svenska havsområden.

Bekämpningen av invasiva arter i marina miljöer är ofta svår och kostsam när arterna väl har etablerat sig. Därför anser Centerpartiet att fokus i större utsträckning bör ligga på tidig upptäckt och förebyggande åtgärder. Det kan till exempel handla om bättre övervakning av kust- och havsområden, tydligare ansvarsfördelning mellan myndigheter och mer samarbete mellan länder runt samma hav.

Som centerpartist vill jag också lyfta fram de lokala aktörerna, till exempel kustkommuner, fiskare och markägare. De påverkas ofta direkt när främmande invasiva arter sprids i havet eller på land.

När nya arter etablerar sig kan de förändra hela ekosystemet. Det kan i sin tur påverka fiskbestånd, vattenkvalitet och andra naturvärden hos enskilda markägare. Därför tycker jag att staten behöver ta ett större ansvar och ge bättre stöd och resurser till dem som i praktiken arbetar med att upptäcka och hantera dessa arter på land och längs våra kust- och havsområden.

Sammanfattningsvis: Jag tycker att regeringens förslag om skärpta regler är ett steg i rätt riktning, men jag anser att arbetet mot de här arterna behöver intensifieras och vara mer omfattande.

Jag vill sammanfatta möjligheterna till förbättringar – det handlar framför allt om tre områden.

För det första handlar det om en tydligare uppföljning av regelverket. Här vill jag betona att problemet med de här arterna är växande och svårhanterat. Vi anser därför att det bör göras en uppföljning av hur det skärpta regelverket fungerar för att man ska kunna bedöma om ytterligare åtgärder behövs över tid.

För det andra behöver vi ge mer stöd till Tullverket. I Tullverkets remissvar påpekas tydligt behovet av att analysera hur andra myndigheter kan bistå vid kontroller. Vi måste sätta igång med ett sådant arbete direkt för att reglerna ska få önskad effekt. Här finns det också ett behov av breda samarbeten.

För det tredje behöver vi skydda havsmiljön. Jag och Centerpartiet pekar ut spridningen via sjötransporter, exempelvis genom påväxt på fartygsskroven, som ett särskilt svårkontrollerat område. Jag föreslår att det ska ses över hur regelverket kan utvecklas för att ge ett starkare och mer förebyggande skydd mot spridning av invasiva främmande arter i havsmiljön. Det finns också ett behov av att jobba med detta genom ett EU-samarbete.

Av de här tre anledningarna yrkar jag bifall till reservation 1. För mig och Centerpartiet handlar det om att vi tillsammans måste förstå allvaret med invasiva främmande arter och hur de påverkar våra ekosystem och att vi gemensamt måste prioritera tidiga insatser innan dessa arter hinner orsaka stora problem.

Fru talman! Åter till bryggan på Öland. Kom ihåg att tömma, tvätta och torka när båtlivet äntligen drar igång om ett par månader!

(Applåder)

Fru talman! Jag lyssnade, ska jag tala om för ledamoten. Jag lyssnade på er syn på miljöeffektivitet och billiga lösningar, och jag hörde att ni vill undvika målkonflikter med näringarna.

Jag skulle vilja säga att resonemanget till viss del är hårresande. Näringarna tänker jag är inom skog och jord, och där skulle jag vilja säga att klimatförändringarna kryper in på skinnet. Skogsägaren ser att granbarkborrarna tar över granplanteringarna. Lantbrukaren ser att antalet pollinerare minskar, exempelvis i rapsfälten, och att avkastningen och skördarna minskar.

Jag skulle vilja säga att man måste hålla två tankar i huvudet här, för en grön tillväxt där klimat- och miljöåtgärder är en del är viktig för Sveriges konkurrenskraft. Man måste kunna tänka dubbelt här. Man måste satsa på miljön för att få en svensk livsmedelsproduktion och för att vi ska kunna ha jakt och fiske över huvud taget, annars kommer vi inte att ha kvar våra ekosystem.

Ledamoten pratar om att vi ska döda dogmerna. Jag skulle egentligen säga att ledamoten säger att vi ska döda våra ekosystem, för jag vill vidhålla att Sverigedemokraterna inte prioriterar miljöfrågan över huvud taget.

Vi har alla ett ansvar, säger ledamoten. Ja, det har vi. Vi har alla ett ansvar för framtiden och för våra barn, och vi måste förstå miljöproblemen.

Jag upprepar min fråga mer specificerat: Är ert resonemang om miljöeffektivitet någon satsning på miljön över huvud taget?

Fru talman! Tack till Staffan Eklöf för anförandet! Det är intressant att höra hur Eklöf beskriver och talar varmt om miljöfrågan och framför allt om almarna och även nämner främmande invasiva arter.

Jag skulle vilja säga att Sverigedemokraterna egentligen inte har någon vidare miljöpolitik. Det är sällan er röst hörs i miljödebatten i diskussioner om biologisk mångfald, om våra ekosystem eller om naturvård. I era tidigare budgetar saknas det satsningar på miljöfrågan och miljöområdet.

Jag roade mig med att söka på er hemsida. Jag började med ”invasiva främmande arter” men fick ingen träff. Jag sökte lite bredare på ”biologisk mångfald”. Noll träffar. Jag tänkte att ”miljö” är brett. Två träffar. Den ena träffen handlade såklart om jakt och vapen, och den andra träffen var kritiken mot Centerpartiets miljöpolitik.

Min fråga till ledamoten är därför: Bryr sig Sverigedemokraterna och Eklöf egentligen om främmande invasiva arter och våra ekosystem över huvud taget?

Fru talman! Om jag och Centerpartiet hade fått bestämma skulle vi ha tagit hand om våra resurser bättre än vad som görs i dag. Allt som produceras och konsumeras borde vara i ett kretslopp och användas om och om igen.

I dag var jag och min partiledare Elisabeth Thand Ringqvist på ett häftigt besök på Sorteras anläggning här i Stockholm. De tar bland annat hand om byggmaterial. De beskriver flera stora utmaningar med återvinning: mängderna PFAS, batterier som riskerar att fatta eld, miljötillstånd som tar för lång tid och alla olika sorters plaster som är mycket svåra att återvinna. Här finns stora utmaningar.

Det ser ändå ljust ut. Om samhället tar ett större ansvar och det blir mer och mer lönsamt tror jag att vi i framtiden blir försiktigare med naturens resurser. Med ny teknik och grön omställning kommer utsläppen att gå ned och jobben bli fler.

I grund och botten är det enkelt. Det handlar om att gå från den linjära modellen, som vi använder på många ställen – att utvinna, producera, använda och sedan slänga – till en cirkulär modell, där vi designar produkter för att hålla länge, där vi reparerar och återanvänder och där materialen till slut kan återvinnas och bli till nya produkter. Det handlar om att se avfall som en resurs.

För oss i Centerpartiet är detta en absolut hjärtefråga. Det är här vi ser den självklara kombinationen av miljö och ekonomi, av ekologisk hållbarhet och ekonomisk tillväxt. Det är en central del av den gröna omställning som hela vårt samhälle måste göra.

Fru talman! En cirkulär ekonomi är bra för klimatet, eftersom den minskar behovet av ny råvara och energikrävande produktion, vilket även gör att utsläppen minskar. Men den är också – och detta är viktigt att komma ihåg – bra för miljön ur ett mycket bredare perspektiv. Den minskar trycket på jordens ekosystem, minskar spridningen av miljögifter och bevarar den biologiska mångfalden. Den skapar nya gröna jobb och stärker svenska företags konkurrenskraft i en värld som ställer allt högre krav på hållbarhet.

Hur ser det då ut i verkligheten? Man skulle kunna tro att Sverige, landet som är världsmästare på att panta burkar och som ständigt pratar om sopsortering och fastighetsnära insamling, skulle vara en föregångare. Men sanningen är en helt annan. Enligt de senaste mätningarna är Sveriges ekonomi cirkulär till bara mellan 3 och 4 procent, beroende på hur man räknar. Det är en försvinnande liten del. Vår konsumtion slukar fortfarande resurser motsvarande mer än fyra planeter, och det allra mesta blir till avfall. Det är ett underbetyg.

Fru talman! Vad ska vi då göra? Vi i Centerpartiet har inte legat på latsidan. Vi ser problemen, men vi ser framför allt lösningarna. Under den här mandatperioden har vi lagt fram över 150 förslag för att påskynda omställningen till en mer cirkulär ekonomi. Det är förslag om allt från producentansvar och återbruk till offentlig upphandling och nya affärsmodeller.

Vad har då hänt med dessa förslag? De allra flesta har avvisats av regeringen och dess stödparti. Gång på gång har våra motioner mötts av nickanden, men sedan har man hänvisat till utredningar, till EU-lagstiftning eller till att något är på gång. Det är ett tecken på att frågan inte tas på tillräckligt allvar.

Samtidigt, fru talman, slår sig många för bröstet och anser sig vara föregångare. Frågar man politiker och partier här i riksdagen i enkäter och undersökningar får man till svar att alla är för en cirkulär ekonomi. Det kan handla om upphandling, nya affärsmodeller eller hur man ska sprida kunskap. Men när det väl blir skarpt läge är det många som backar.

Vad ska vi göra då? För bara någon vecka sedan kom Delegationen för cirkulär ekonomi med en ny rapport som bekräftar precis det som vi i Centerpartiet har sagt. De lyfter fram flera punkter, varav två är avgörande för att Sverige ska kunna växla upp.

För det första ska vi uppdatera den nationella strategin för cirkulär ekonomi. Den måste kompletteras med en konkret handlingsplan och tydliga, kvantifierbara och tidssatta mål. Vi behöver delmål och en systematisk uppföljning för att se att vi faktiskt rör oss i rätt riktning. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. Låt oss inspireras av andra länder, såsom Nederländerna, som har kommit betydligt längre och som dessutom har ett mål om att vara till 50 procent cirkulära till 2030.

För det andra ska vi använda kraften i den offentliga upphandlingen. Staten, regionerna och kommunerna köper in varor och tjänster för nästan 900 miljarder kronor varje år. Det innebär en enorm marknadsmakt. Delegationen föreslår att vi ställer tuffare krav vid alla typer av inköp. Det kan inte längre vara frivilligt, utan vi måste ställa bindande krav på återvunnet material, återbruk och reparationsmöjligheter.

Fru talman! Det här är utmärkta förslag. Det är förslag som vi i Centerpartiet tidigare har lagt fram i motioner men som regeringen och dess stödparti konsekvent har röstat ned. Men nu kommer förslagen från regeringens egen expertdelegation. Nu finns det inga ursäkter längre.

Fru talman! Låt mig återvända till textilierna, ett av regeringens misslyckanden under senare tid. Att vi först uppmanar medborgarna att sortera för att sedan stå handfallna när insamlingen leder till att kläderna ändå slängs undergräver förtroendet för hela systemet. Sortera för att sedan slänga – det är motsatsen till cirkulär ekonomi.

Vi behöver en verklig satsning. Därför föreslår vi i Centerpartiet att man inför ett textilkliv, en särskild satsning för att stödja innovation och investeringar i fiber-till-fiber-återvinning. Vi måste bygga upp den infrastruktur som i dag saknas i Sverige. Vi måste också bli mer medvetna om hur flödena av kläder egentligen ser ut. Vi måste satsa på uppföljning och ett nationellt producentansvar för att kunna ta reda på vart gamla kläder tar vägen och hur finansieringen ska gå till. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 12, som handlar om textilier.

När vi talar om att hålla materialen rena och giftfria i de cirkulära flödena måste vi också tala om PFAS. Dessa evighetskemikalier finns överallt i vår omgivning och i produkter som vi använder dagligen. Det är ett hot mot vår hälsa och vår miljö. Att hantera dem en och en är lönlöst. Centerpartiet har länge drivit på för ett brett gruppförbud på EU-nivå, och det är glädjande att det arbetet nu går framåt. Vi i Centerpartiet har också en satsning i vår budget för rening av dricksvatten med fokus på PFAS. Vi kan inte ha en fungerande cirkulär ekonomi om vi ständigt har gifter i systemet.

Fru talman! Den gröna omställningen väntar inte. Klimatförändringarna är här, och förlusten av biologisk mångfald är akut. Att ställa om till en cirkulär ekonomi är inte ett val utan en nödvändighet. Det är också en fantastisk möjlighet för oss i Sverige att minska vårt klimat- och miljöavtryck samtidigt som vi skapar jobb och välstånd i hela landet.

Det kräver mod att fatta beslut som utmanar gamla strukturer. Det kräver en regering som inte bara agerar med kortsiktiga insatser inför ett val utan har en långsiktig, sammanhållen och ambitiös plan. Men det kräver politiskt ledarskap. Vi i Centerpartiet är redo att ta det ledarskap som krävs.

Herr talman! Det är den traditionella retoriken från Sverigedemokraterna att vi måste ta hem besluten därför att de inte kan lösas med hjälp av EU:s förordningar och lagstiftningar. Men problemet med textilåtervinningen är att marknaden är för liten i Sverige. Vi behöver den europeiska. Vi har för få materialströmmar.

Samtidigt lyfter Sverigedemokraterna upp frågan om förpackningar. Då är det plötsligt en bra marknad. Argumentationen håller inte.

Bryr sig Sverigedemokraterna över huvud taget om cirkulär ekonomi? När jag pratar cirkularitet i paneldebatter, tar del av undersökningar, fyller i enkäter och beskriver vår politik saknas Sverigedemokraternas synpunkter. Man lämnar inte in svar.

När jag söker på er webbsida får jag inte en enda träff på cirkulär ekonomi. Jag har inte heller sett några förslag. I stället ska problemet lösas någon annanstans någon annan gång. Helst ska man inte ta tag i problemet. Möjligtvis ska vi sortera våra sopor. Förslagen till de stora affärsmodellerna och de stora lösningarna för en grön omställning och tillväxt saknas.

Bryr sig Sverigedemokraterna över huvud taget om cirkulär ekonomi?

Herr talman! Tack för anförandet, ledamoten Dahlqvist! Det är trevligt att du närvarar vid vår debatt. Vad jag förstår är det första gången du är med i debatten om cirkulär ekonomi.

Det är intressant att höra om fastighetsnära insamling, avfall, schaktmassor och så vidare. Ledamoten nämnde också EU-lagstiftningen och sa att den nationella kompetensen var så mycket bättre. Det är ju så att vi har försökt separera avfall av textil från våra gamla kläder men fick backa. Regeringen misslyckades där, och vi fick återigen förbränna våra kläder. Det beror på att vi inte har något producentansvar. Här inväntar vi EU:s lagstiftning eftersom flödena är för små här i Sverige. Vi behöver de stora flödena. Vi har internationell europeisk handel, och därför måste vi hantera detta tillsammans.

Min fråga är: Hur tänker sig Sverigedemokraterna och ledamoten Dahlqvist att hantera textilfrågan när man nu säger att EU-lagstiftningen inte är tillräcklig?

Fru talman! Vi lever i en orolig tid. Europas och Sveriges blickar riktas nu mot Davos – ett toppmöte om ekonomi, säkerhet och handel och med fokus på Trump. Regeringschefen, vår statsminister, prioriterade om i sin kalender nu på morgonen och reste tillsammans med ett par kollegor från regeringen till Schweiz.

Riktigt lika prioriterad var dock inte resan till klimattoppmötet i Brasilien i höstas. Det var inte heller ett lika prioriterat möte bland alla världens ledare.

Vad krävs för att våra världsledare ska inse att klimatkrisen är viktig och på riktigt – opinion eller ekonomi? Jag kan också konstatera att frågan om klimat och miljö inte är så viktig för våra regeringspartier, som är med i miljö- och jordbruksutskottet. Jag kan meddela att de inte är kvar här i salen och vill lyssna färdigt på debatten.

Det saknas ledarskap i miljö- och klimatfrågan. Politiken måste ta täten i den gröna omställningen och visa att detta är viktigt för allas vår framtid. Det görs inte nu. Därför vill jag och Centerpartiet byta ut denna regering, för utsläppen måste minskas, jobben måste bli fler och hela landet måste fungera.

Fru talman! Centerpartiets miljöpolitik handlar om att bygga ett Sverige där ekonomisk utveckling går hand i hand med miljö- och klimatarbetet. Vi tror på att använda ny teknik och marknadens kraft för att lösa klimatutmaningar snarare än att begränsa människor och företag. Vår vision är ett grönare, friare och tryggare Europa, där Sverige är ett föregångsland.

Centerpartiet vill se en politik som kombinerar höga ambitioner med praktiska lösningar. Detta innebär bland annat en grön skatteväxling, där det blir dyrare att förorena och billigare att agera klimatsmart. Vi vill stödja utvecklingen av fossilfri energiförsörjning som vindkraft, solenergi och bioenergi. En stark biologisk mångfald och ett hållbart brukande av skogen och jorden är grundläggande delar i detta. Vårt mål är att Sverige ska vara världens mest resurseffektiva nation.

Fru talman! Vi är inte där i dag. Utsläppen har det senaste året ökat tack vare regeringens politik, och vi subventionerar nu fossila bränslen. Företagare vittnar om att miljösatsningar uteblivit när regeringen prioriterat bort miljö och klimat. Detta leder i sin tur till att vi tappar i konkurrenskraft i EU.

Företagen behöver i stället tydliga och långsiktiga miljökrav så att de kan ta långsiktiga beslut. Aldrig tidigare har vi haft så mycket kunskap, så mycket teknik och så starkt engagemang för att ställa om våra samhällen till att bli mer hållbara. Ändå går omställningen för långsamt.

Fru talman! Tillståndsprocesser och miljöprövning är viktiga delar av vårt samhälle som syftar till att skydda vår miljö och människors hälsa samtidigt som de möjliggör utveckling och investeringar. Vi behöver tillståndsprocesser för miljöns skull, men de behöver förbättras och gå snabbare.

Låt mig vara tydlig. Starkt miljöskydd och effektiva tillståndsprocesser är inte motsatser. Tvärtom är de beroende av varandra. I dag tar det ofta alltför många år att få tillstånd för större anläggningar – i vissa fall över tio år. Detta är orimligt i en tid då vi vet att varje år av fördröjning innebär högre utsläpp och förlorade jobb.

Samtidigt ska vi vara ärliga. Tillståndsprocesserna finns av en god anledning. De ska skydda naturen och människors hälsa. De ska säkerställa att vi inte löser ett problem genom att skapa ett annat. Problemet i dag är dock inte att kraven är för höga. Problemet är att processerna är för långsamma och oförutsägbara.

Det finns en paradox i dagens system. Projekt som är avgörande för klimatet behandlas ofta som om de vore ett hot mot omställningen. Det måste vi ändra på. När företag, kommuner och investerare inte vet om det tar två år eller tio år för ett projekt att få godkänt tvekar de. Då flyttar investeringarna någon annanstans, och då tappar vi både tempo i omställningen och möjligheten att bygga framtidens jobb här hemma.

När det gäller tillståndsprocesserna tycker jag och Centerpartiet att besluten ska kunna fattas snabbare. Vi vill göra processerna mer förutsägbara, och vi vill förbättra samordningen mellan myndigheter och säkerställa att rätt frågor prövas i rätt ordning.

Efter dagens debatt tycker en majoritet av riksdagspartierna detta. Regeringen lägger dock inte fram de färdiga förslag som faktiskt finns på bordet. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.

Fru talman! Offentlig upphandling är ytterligare ett verktyg för att driva på den gröna omställningen och minska utsläppen. Varje år köper det offentliga varor och tjänster för många miljarder kronor, vilket ger en enorm möjlighet att påverka marknaden i en hållbar riktning.

Jag och Centerpartiet anser att det offentliga ska gå före och ställa tydliga miljö- och klimatkrav i sina upphandlingar. Detta kan inkludera krav på cirkulära lösningar, ökad användning av återvunnet material och strikta villkor för djurskydd och miljöhänsyn som motsvarar svensk nivå i livsmedelsupphandlingar. Det är viktigt att det sker en uppföljning av dessa krav för att säkerställa att de faktiskt efterlevs och ger önskad effekt.

Fru talman! Det sista område jag vill ta upp är bekämpning av miljöbrott. Miljöbrott är ett allvarligt och växande problem som ofta kopplas till organiserad brottslighet och som får stora konsekvenser för vår natur och hälsa. Centerpartiet menar att dessa brott måste prioriteras högre och bekämpas mer effektivt. Därför föreslår vi att straffen för allvarliga miljöbrott skärps.

Det är avgörande att myndigheter samarbetar mer, både nationellt och internationellt, för att spåra avfallsflöden och upptäcka brott i tid. Centerpartiet har föreslagit att Ekobrottsmyndigheten utvecklas till ett så kallat ekokrim, med specialiserade utredningsresurser, som kan ansvara för att bekämpa miljöbrott, korruptionsbrott och ekonomisk brottslighet. Detta ser vi som nödvändigt för att stoppa den kriminella ekonomin, som finansierar våld och konkurrerar ut seriösa företag också inom miljöområdet.

Fru talman! Det behövs ett tydligt ledarskap. Regeringen saknar det. Vi tycker att politiken måste visa vägen i den gröna omställningen och visa att den är viktig för vår framtid. Det gör den inte i dag. Därför vill jag och Centerpartiet byta ut denna regering så att utsläppen går ned, jobben blir fler och hela Sverige fungerar.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 28 januari.)

Herr talman! Det var positivt att höra. Just byggsektorn är en bransch där man har lyft de här frågorna och använder sig av miljökrav i upphandlingar. Det är positivt att vi är överens om detta.

Men varje gång Centerpartiet och jag har väckt motioner och lagt fram förslag om detta har det blivit avslag från regeringen. Samtidigt säger ni ja till detta i enkäter och utfrågningar, Helena Storckenfeldt. Vad vill Moderaterna egentligen här? Ni säger en sak men gör något annat.

Att inte ställa ambitiösa miljökrav är också ett val. Det är ett val som riskerar att cementera gamla, ohållbara tekniker och göra att vi missar chansen att bygga upp en ny, grön marknad där svenska företag kan bli världsledande. Om det offentliga inte vågar gå före och agera som en modig och kravställande kund, vem ska då göra det? Att bara vänta på att marknaden ska lösa allt på egen hand är inte svaret – det är vi överens om.

Min följdfråga blir därför mer konkret: Anser Moderaterna inte att den offentliga sektorn verkligen har ett ansvar att agera som en strategisk motor i den gröna omställningen?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för anförandet. Det var intressant att höra vilka ämnen ledamoten valde att lyfta. Jag tänker nu lyfta frågan om offentlig upphandling, vilket jag brukar göra. Vi får väl se om ledamoten har utvecklat svaret sedan sist.

Vi är alla överens om att den gröna omställningen är en av vår tids stora utmaningar och att vi måste använda alla verktyg vi har för att lyckas. Den offentliga sektorn upphandlar varor och tjänster för över 800 miljarder kronor varje år. Det är en enorm marknad och en fantastisk möjlighet att driva på utvecklingen mot ett mer hållbart samhälle. Men här finns en potentiell målkonflikt som vi måste våga prata om: avvägningen mellan lägsta pris och högsta miljönytta. Att ställa ambitiösa miljö- och klimatkrav kan ibland innebära en högre kostnad i det korta perspektivet, men ett ensidigt fokus på lägsta pris riskerar att premiera ohållbara alternativ.

Min fråga till ledamoten är därför: Hur ser Moderaterna på den här avvägningen? Är Moderaterna beredda att i större utsträckning än i dag låta miljö- och klimathänsyn väga tungt i offentlig upphandling?

Herr talman! Jag instämmer i att myndigheterna i många sammanhang med ökad kunskap har steppat upp i de här ärendena. Ledamoten håller med om att miljöbrott är allvarligt, vilket ju är bra.

Men att bekämpa den här typen av avancerad ekonomisk brottslighet kräver mer än bara generella löften och mer kunskap. Det kräver specialistkompetens. Det kräver underrättelsearbete för att kartlägga nätverken. Det kräver expertis för att säkerställa bevisen i komplexa miljöärenden. Det kräver också en nationell samordning från norr till söder, så att vi kan koppla ihop ärendena. Annars faller utredningarna mellan stolarna.

Centerpartiet har flera förslag om detta. Vi har en reservation i dagens betänkande, men regeringspartierna och Sverigedemokraterna yrkar avslag på den.

Mina följdfrågor blir egentligen: Är Sverigedemokraterna beredda att här och nu stödja vårt förslag om öronmärkta resurser för att bygga upp en nationell specialstyrka inom polisen, helt dedikerad till att utreda grova miljöbrott? Eller anser partiet att de generella satsningar som man oftast talar om och har gjort hitintills räcker i praktiken?

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för anförandet! I vanlig ordning får vi höra om torvens förträfflighet.

Jag tänkte lyfta fram en annan fråga som Sverigedemokraterna också ofta pratar om, nämligen vikten av att bekämpa brottslighet och återupprätta lag och ordning i vårt land. Det är en ambition vi delar.

Vi ser hur en alltmer organiserad och cynisk miljöbrottslighet har brett ut sig de senaste åren. Det handlar inte om enstaka misstag utan om kriminella nätverk som tjänar enorma summor på att dumpa giftigt avfall, bedriva illegal jakt och plundra våra gemensamma naturresurser. Denna brottslighet hotar inte bara vår miljö och hälsa, utan den konkurrerar också ut seriösa, laglydiga företag. Den är en del av den skuggekonomi som göder annan grov brottslighet.

Min fråga till ledamoten är därför: Hur ser Sverigedemokraterna på prioriteringen att bekämpa miljöbrottsligheten? Är partiet berett att avsätta specifika och ökade resurser till polis, åklagare och tillsynsmyndigheter för att säkerställa att miljöbrott inte hamnar i skymundan för annan, mer synlig brottslighet?

Herr talman! Jag är lite bekymrad över regeringens prioriteringar i just dessa frågor.

I dag kom ytterligare en nyhet i samma härad. Det handlar om bristen på svenskt nötkött, som det rapporterats om i medierna ett tag. Orsaken är bland annat att det är ont om nötkreatur. Det är ont om djur i vårt land just nu, och denna trend ser ut att bli ännu sämre framöver.

Jag vill ställa ungefär samma fråga men enklare uttryckt: Hur kan vi säkerställa att vi även framöver får svensk nötfärs i våra fredagstacos?

Herr talman! Vi lever i en orolig tid, och vi behöver öka vår beredskap och vår självförsörjningsgrad. Därför är svensk livsmedelsproduktion med en levande landsbygd viktigare än på mycket länge.

Tyvärr är förutsättningarna i EU på flera sätt orättvisa, och det är tufft för många svenska lantbrukare. Det finns en stor frustration, som visade sig tydligt när många reste till Bryssel och demonstrerade före jul.

Min fråga till EU-ministern är därför: Inför de kommande CAP-förhandlingarna, hur ska regeringen se till att svenska lantbrukare får ersättning för höga miljökrav och hög djurvälfärd samtidigt som vi ska öka vår konkurrenskraft?

Herr talman! Rubriken för dagens debatt är: Debatt om miljö. Egentligen skulle jag vilja säga att det vi debatterar är Sveriges framtid. För mig och Centerpartiet är det helt avgörande att vårt land ska gå i rätt riktning i en tid som präglas av klimatförändringar och försämrade ekosystem. Just nu pågår en global kapplöpning om grön teknik, och det finns ett akut behov av att säkra vår långsiktiga konkurrenskraft, välfärd och livsmedelsförsörjning.

Centerpartiet ser klimatomställningen och grön tillväxt som en stor möjlighet. Det är en möjlighet att skapa nya jobb i hela landet, att stärka svenska företags konkurrenskraft och att bygga ett tryggare och mer hållbart samhälle. Vår budgetmotion Fler jobb och lägre utsläpp visar rätt väg framåt, en väg av framtidstro, handlingskraft och ansvar.

Herr talman! Just nu är utvecklingen den omvända. Både utsläppen och arbetslösheten har ökat, och så kan vi inte ha det. Därför föreslår vi i Centerpartiet en ökning av anslagen inom utgiftsområde 20 med över 4,5 miljarder kronor för 2026 jämfört med regeringens förslag. Dessa medel är inte bara siffror i en tabell. Det är konkreta investeringar i vår gemensamma framtid. Trots denna ökning har vi ändå ett lägre reformutrymme än vad regeringen har.

Herr talman! Låt mig peka på några av våra viktigaste prioriteringar.

För det första: Vi måste göra det enklare och billigare för vanligt folk och företag att ställa om. Regeringen har slopat klimatbonusen och gjort det dyrare att välja en miljöbil. Vi vill återinföra en kraftig bonus för dem som väljer bort det fossila. Vi vill också se över och stärka det gröna avdraget för att accelerera utbyggnaden av solceller, batterilagring och laddinfrastruktur i hela landet. Klimatpolitiken måste vara för alla, inte bara för dem med tjockast plånbok i storstäderna.

För det andra: Vi måste växla upp industrins och näringslivets gröna omställning. Industriklivet och Klimatklivet har varit enormt framgångsrika för att minska utsläppen och driva på innovation. Men regeringen skapar osäkerhet och underfinansierar dessa viktiga satsningar. Vi vill se en långsiktig och kraftfull förstärkning av dessa program. Det är genom att stödja våra företag – från den lilla underleverantören till de stora basindustrierna – som vi kan skapa de nya, gröna jobben och exportframgångarna.

I vårt klimatarbete ingår också ett textilkliv. Textilindustrin är i dag en av de mest resurskrävande och förorenande branscherna i världen. Klädberget växer, och med det utsläppen och miljöförstöringen, ofta i andra delar av världen. Samtidigt står vi inför nya EU-krav på separat insamling och ett kommande producentansvar för textilier.

Här ser Centerpartiet en enorm möjlighet för Sverige. Vi kan bli ledande i att utveckla tekniken och affärsmodellerna för en cirkulär textilhantering. Men då måste vi agera nu, inte vänta på att andra länder springer om oss. Jag skulle vilja säga att det är ett totalt misslyckade att vi i höstas tvingades avbryta textilinsamlingen och återigen skicka kläder till förbränning. Det urholkar människors tilltro till avfallshanteringen.

Nu i dagarna lyckades regeringen ge uppdrag till Naturvårdsverket att ta fram ett nationellt producentansvar, men det kommer att dröja minst ett år till innan någonting annat än det vi har i dag är på plats. Under tiden tappar vi fart i omställningen och låter investeringar gå på tomgång, exempelvis sorteringsanläggningen Siptex i Malmö, som nu ska avyttras.

I Centerpartiets textilkliv avsätter vi 50 miljoner kronor för att stödja innovation och uppskalning av just textilåtervinning. Det handlar om att investera i ny teknik för automatiserad sortering och fiber-till-fiber-återvinning. Det handlar om att skapa förutsättningar för nya, gröna jobb i hela Sverige från insamling och sortering till redesign och nyproduktion. Detta är modern näringspolitik som löser ett miljöproblem och skapar svensk konkurrenskraft.

För det tredje: Vi måste värna vår unika natur och biologiska mångfald. Klimat och miljö går hand i hand. Regeringens nedskärningar under denna mandatperiod på skydd och skötsel av värdefull natur är djupt oroande. Skötseln av våra 5 000 naturreservat och 30 nationalparker måste upprätthållas.

Det krävs långsiktighet och kontinuitet för att se till att bevara de höga naturvärdena och den biologiska mångfalden. Att skydda våra skogar, hav och vattendrag är inte en kostnad, utan det är en investering i ekosystemtjänster, i rekreation och i framtida generationers livskvalitet. Centerpartiet föreslår därför ett betydande resurstillskott för att stärka arbetet med biologisk mångfald och restaurering av värdefulla naturmiljöer.

Herr talman! Jag vill tillföra ytterligare ett perspektiv till miljödebatten: klimatanpassning. Det handlar inte längre om huruvida vi kommer att drabbas av klimatförändringarnas effekter utan om hur vi lyckas hantera dem. Det handlar om skyfall som dränker våra städer, om torka som slår mot våra bönder och om ras och skred som hotar våra vägar och vår infrastruktur. Att förebygga är alltid billigare än att reparera i efterhand.

Ändå har regeringen valt att dra in de riktade medlen till länsstyrelsernas oerhört viktiga arbete med att samordna klimatanpassningen regionalt. Man vältrar över ansvaret och kostnaderna på kommuner, företag och enskilda medborgare. Det är kortsiktig och djupt oansvarig politik. Ändå går klimat- och miljöministern ut med skarp kritik mot sina egna länsstyrelser för att de inte gör tillräckligt i klimatanpassningsarbetet.

Centerpartiet gör tvärtom. Vi investerar i ett robust samhälle. Vi avsätter 50 miljoner kronor för att höja tempot i klimatanpassningsarbetet. Vi vill särskilt rikta dessa medel till landsbygden, för att hjälpa våra lantbrukare att anpassa sig och för att säkra kritisk infrastruktur i hela landet. Det handlar om att bygga diken och våtmarker för att hantera både torka och översvämningar och för att säkra vägar och broar. Det är att ta ansvar för hela landet oavsett om det gäller städer eller landsbygden.

Herr talman! I en debatt om miljö måste man nämna PFAS. Dessa evighetskemikalier är några av vår tids värsta miljögifter och ett hot mot vår hälsa. De finns i vårt dricksvatten, i vår mat och i våra kroppar. Berättelserna från Kallinge, Uppsala och andra platser är en smärtsam påminnelse om konsekvenserna. Människor har fått sin hälsa och trygghet hotad.

Trots allvaret agerar regeringen alldeles för långsamt. Man inventerar och utreder, men takten i saneringsarbetet är alldeles för låg och finansieringen otillräcklig. Kommuner och enskilda lämnas ofta ensamma med enorma kostnader och en stor oro.

Vi måste hitta snabbare och billigare metoder för att rena vår mark och vårt vatten. Det handlar om att skydda vårt viktigaste livsmedel och kommande generationers hälsa. Därför föreslår vi i vår budget en särskild satsning på 25 miljoner kronor årligen för att driva på innovationen för PFAS-sanering och PFAS-rening.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga ett par ord om Håll Sverige Rent. Här har regeringen strypt i princip alla medel under mandatperioden, och den har nu det senaste året dragit undan mattan helt och hållet. Det är helt orimligt, skulle jag vilja påstå. De gör ett oerhört viktigt arbete med skräpplockning och att få bort plast i naturen. De engagerar föreningar och skolor, arrangerar skräpplockardagar och är en viktig del i civilsamhället. Nu har regeringen dragit bort mattan helt och hållet och i stället gjort tvärtom genom att höja plastpåseskatten. Vi gör det omvända. Vi vill höja anslaget eftersom detta är ett viktigt arbete som vi vill ska fortsätta.

Herr talman! Den budget som regeringen presenterar är en budget som cementerar bilden av en regering som har abdikerat från klimatledarskapet. Centerpartiet accepterar inte denna ansvarslösa politik. Vi presenterar ett helt annat alternativ.

Vi har en budget som tar ansvar. Vi investerar i framtiden och ser lösningar där regeringen bara ser problem. Regeringens budget är ett steg tillbaka. Vår budget är ett kliv framåt där utsläppen går ned och jobben blir fler.

Eftersom vår budget är större än regeringens hänvisar jag till Centerpartiets särskilda yttrande.

Med det vill jag önska ledamöterna, kammaren och övriga en god jul.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! Ledamoten hänvisar till att det finns extra säkerhetsrutiner. Men det är ändå anmärkningsvärt att regeringen och Liberalerna har öppnat upp för detta.

Jag ser att det finns tre tunga skäl till att uranbrytning är en extremt dålig idé i Sverige.

För det första är det giftet. Alunskiffer kan sägas vara en giftig cocktail. Förutom lite uran innehåller den massor av arsenik och tungmetaller som kadmium. När vi bryter den skapar vi enorma berg av avfall som är både kemiskt giftigt och radioaktivt.

För det andra är det skalan. Eftersom uranhalten är så låg måste vi, precis som ledamoten beskriver, spränga och gräva upp hela landskap för att få fram en liten mängd. Vi tvingas offra vår bästa jordbruksmark i Skåne, Västergötland och Jämtland. Det är marker som vi behöver för att producera mat och som har höga naturvärden.

För det tredje är det läckaget. När avfallet kommer i kontakt med luft och vatten börjar gifterna läcka ut och riskerar att förgifta vårt dricksvatten och våra sjöar för all framtid.

Det finns ingen uranbrytning som inte påverkar miljön. Den minst farliga uranbrytningen är den som i dag sker i bland annat Kanada och Australien, som har bättre geologiska förutsättningar, eller genom brytning av höghaltig malm i länder med starka, oberoende och välfinansierade tillsynsmyndigheter.

Brytning av låghaltig malm i dagbrott, som skulle vara fallet med svensk alunskiffer, anses vara det mest miljöskadliga alternativet på grund av de enorma volymerna avfall och den storskaliga landskapsförstörelsen.

Jag upprepar frågan: Hur kan ni i Liberalerna, med er vetenskapliga profil, tillåta uranbrytning i alunskiffer? Och vad säger ni till dem som bor runt om i vårt land som är oroliga för att deras dricksvatten ska förstöras?