Kjell-Arne Ottosson (KD) om Cirkulär och giftfri ekonomi och Riksrevisionens rapport om hantering av uttjänta solcellspaneler och vindturbinblad

Fru talman! Betänkandet har ett väldigt långt namn, så jag kommer inte ens försöka säga det eftersom jag inte har det med mig skriftligt. Cirkulär ekonomi är i alla fall grunden i det hela.

Cirkulär ekonomi är något av det kanske äldsta som över huvud taget finns i miljöarbetet, och man har hållit på med det så länge människan har funnits. Man har bara inte vetat att det heter så. Man gjorde det dock av andra skäl än skälen till vi ska gå över till en mer cirkulär ekonomi i dag.

När det gäller de motioner som behandlas i betänkandet noterar jag att det i de allra flesta fall är bra motioner som vi skulle kunna stå bakom, men det görs redan ett arbete på dessa områden. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

En sak som lyfts upp och som är jätteviktig är offentlig upphandling och hur vi i den kan underlätta vad gäller cirkulär ekonomi. Motionen i sig är jättebra, men Upphandlingsmyndigheten har redan fått ett uppdrag att jobba med detta. Den offentliga upphandlingen är så stor att det skulle göra ett jätteavtryck om vi kunde bli duktigare på cirkulär ekonomi just när det gäller offentlig upphandling.

En sak som jag inte tror, om jag har lyssnat uppmärksamt nog, har kommit upp i debatten i dag men som alltid brukar tas upp när det gäller cirkulär ekonomi är textil, inte minst med tanke på all den e-handel vi ser och hur man hanterar alla returer. Man har tagit fram flera strategier. Man har både på EU-nivå och på svensk nivå tagit fram en handlingsplan gällande cirkulär ekonomi. Vi vet också att det kommer en textilinsamling den 1 januari 2025.

Samtidigt, fru talman, ser vi en del utmaningar för de civilsamhällesorganisationer som tar emot insamlade kläder för att sedan skicka dem vidare till bättre behövande. Här behöver vi göra ett häv för att de inte ska drabbas.

Elektronik har flera varit inne på. Min kollega Emma Nohrén lyfte upp detta med pant. Det finns en utredning som gjordes för något år sedan och som visar att ett pantsystem inte skulle fungera på önskvärt sätt vad gäller just elektronik. Även om tanken i sig kanske var god visar utredningen något annat.

Här driver vi kristdemokrater en annan del, nämligen att kemikalieskatten ska tas bort. Den är rent kontraproduktiv.

Även vad gäller mineral och metall finns det motioner där man skriver om pant. Som sagt finns det en utredning som pekar på att det inte är genomförbart på ett sådant sätt som önskas. Sedan pågår det ett beredningsarbete för att förbättra cirkulära flöden av mineral och metall. Det är ju en självklarhet att cirkulariteten där ska öka, ingen tvekan om det, men kanske på andra sätt än just med ett pantsystem.

Den föregående debatten handlade om jordbruk. Där är kväve och fosfor viktiga delar för att vi ska få en växtlighet över huvud taget. Samtidigt har vi utmaningar med kväve och fosfor, till exempel när ämnena går ut i våra vattendrag. Här görs det nu ett arbete på Regeringskansliet för att se hur vi ska kunna dels minska användandet, dels ta upp det som redan finns ute i våra vattendrag, till exempel. Det är jätteviktigt att vi får möjlighet att recirkulera dessa ämnen.

Samtidigt ser vi att vi då har en kanske ännu större uppgift framför oss, nämligen att förändra hela va-systemet. Vi har ett va-system som verkligen kräver en rejäl renovering. Gör vi inte en sådan är risken att vi oavsett vad vi gör på jordbruksområdet inte kommer att lyckas vad gäller just dessa ämnen.

En annan motion rör bland annat skrotningspremien. Där har det avsatts pengar. Den ska komma igång. I och för sig kan man fundera på - det gjorde jag när jag läste om detta - vad en skrotningspremie har här att göra. Detta handlar ju om cirkulär ekonomi, och vid skrotning avslutar man något. Här handlar det om att gå över till bilar som går på el. Därför är detta med här, även om man kan diskutera det cirkulära i det.

Jag tror återigen att det var min kollega Emma Nohrén som lyfte detta med end of waste-kriterier, alltså att vi i allt högre grad måste se avfall som en resurs. Det görs ju, men här finns fler steg att gå. Det är jätteviktigt. Vi har många företag i landet som efterlyser hjälp med detta.

En sak som jag tror att jag tagit upp i varenda debatt om cirkulär ekonomi under mina år i riksdagen är matsvinn. Jag är upplärd till att man inte kastar mat, men ungefär en tredjedel av all mat som produceras, från producentledet till kylskåpet, kastas. Där har vi verkligen ett jobb att göra för att lära oss att hantera detta. Våra förfäder kunde det. De var verkligen upplärda till det. Problemet är kanske, fru talman, att vår mat har blivit för billig. Vi är inte rädda nog om den. Det borde vi vara.

Här har Vinnova fått ett uppdrag och också skickat pengar vidare till innovationsuppdrag på systemnivå för ett hållbart och konkurrenskraftigt matsystem. Där, fru talman, har vi ett ord som är jätteviktigt oavsett var i omställningen vi är: Förändringen ska ske på systemnivå, alltså på en övergripande nivå. Det är då vi verkligen gör de stora förändringar som måste göras.

Vad gäller att förenkla cirkulär ekonomi har regeringen en utredning som pågår gällande momsregler för både gåvor och begagnade varor för att underlätta detta och se till att vi kan få in än mer i våra secondhandbutiker. De ideella secondhandbutikerna har redan befrielse från moms, men det kanske går att göra ytterligare saker. Det är alltså en utredning som pågår och som ska bli intressant att följa.

PFAS har flera varit inne på. Där tror jag att enigheten är total i denna kammare: Vi ska få bort PFAS. Regeringen jobbar här i två spår. Det ena är att begränsa den spridning som nu pågår, och det andra är att hantera konsekvenserna av tidigare spridning. Det görs ett arbete nationellt men även på EU-nivå och internationellt, vilket är jätteviktigt. Detta är ju kemikalier som inte känner några gränser.

Samtidigt, fru talman, är det en utmaning. I vissa delar är nämligen PFAS i dag en fantastisk kemikalie - eller "en" är fel; det är tiotusen ämnen. I exempelvis cancermedicin är det bärare av medicinen, och i dag har man ingen annan bärare, vad man vet. Förhoppningsvis pågår en utveckling så att det kommer.

Vi ser det även i andra delar, där vi per i dag inte ser något som fungerar bättre än PFAS. Men självfallet är detta ett arbete som pågår, och jag hoppas att vi snart kan fasa ut alltmer.

Jag hade även tänkt säga lite om avfallsbrottsligheten, men jag ser att min talartid är ute. Just vad gäller Riksrevisionens rapport är regeringen enig med de påpekanden som Riksrevisionen kommer med. Därför har man gett uppdrag till Energimyndigheten och Kemikalieinspektionen för att komma till rätta med de utmaningarna.

(Applåder)

Fru talman! Även jag har fått ta del av detta brev och har även haft möte med några av de aktörer som är undertecknare. Det var en nyhet för mig när de presenterade detta. Jag hade inte hört det tidigare. Därför tog jag det vidare till berörda aktörer.

Vad sedan regeringen kommer att göra tror jag att Emma Nohrén vet att jag inte kan svara på. Regeringen svarar när regeringen har berett detta och är färdig.

Det är dock ingen tvekan om att i alla fall jag har sett och vidarefört kritiken och jobbar i de kanaler som jag har.

Fru talman! Emma Nohrén har rätt i att jag har varit ganska kritisk till hur Naturvårdsverket har agerat i vissa frågor. Jag skäms inte över det över huvud taget, utan jag kan verkligen stå för den kritiken.

Därför är det oerhört viktigt att regleringsbreven blir än tydligare, så att man verkligen gör det man ska göra och gör det på rätt sätt. Det gäller även att använda pengar där de faktiskt ska användas. Miljöpartiet och Kristdemokraterna har ju olika syn på hur vi vill att Naturvårdsverket ska jobba, och vi har verkligen olika syn på vad som ska prioriteras. Där är ju det här med hur regeringen styr, både genom regleringsbrev och genom pengapåsen, helt avgörande för att myndigheten ska hamna rätt.

Sedan måste man vara mycket tydlig gällande vad som är politikens intentioner, och vad gäller den här frågan är som sagt de signaler som har kommit till mig ändå mycket tydliga. Självfallet kommer jag att kolla upp det här mer; jag kommer inte bara att överlåta det åt regeringen och säga tack, utan jag kommer att kolla upp det mer och se vad som faktiskt ligger bakom, för att gå till botten med det hela.

Önskemål kan vem som helst komma med, och sedan är frågan hur grundade de är. Utifrån det jag har sett här tycker jag att det är ganska väl grundat, men jag vill ändå sätta mig in i det mer för att sedan se hur man ska kunna gå vidare. Sedan är det, precis som jag sa i mitt tidigare anförande, regeringen som bestämmer, och vad regeringen gör kan jag inte bestämma. Men jag kan i alla fall vara med och försöka påverka där så är lämpligt.

Fru talman! Med tanke på att klockan är över halv åtta hade jag gärna gått hem för länge sedan, men vi har en debatt att avhandla. Det får vi göra först.

Jag kan bara hålla med Stina Larsson vad gäller just detta med kvalitet, det vill säga att vi ska köpa bättre kvalitet och mer sällan - absolut, verkligen. Sedan är det inte alla som har den möjligheten, men har du den ska du verkligen göra det.

Vad gäller moms på reparationer visade det sig göra väldigt lite till eller från. Det gjordes utredningar om det som visade att det inte är momsnedsättningen som är avgörande utan att andra delar är betydligt mer avgörande för att vi ska komma vidare vad gäller just reparation. Sedan är det även det här med att ha faktiska möjligheter till det.

Jag vill fortfarande hävda att lagar och strategier som har sjösatts måste få lov att börja jobba. Man kan inte göra som EU-kommissionen gör i en del frågor, det vill säga sprutar ur sig förslag utan konsekvensanalyser och sedan ser hur de jobbar. Man kan inte bara komma med en massa förslag utan att faktiskt få till verkstad i det hela. Precis samma sak tänker jag att det är med detta - här måste det bli verkstad.

Mycket av det som Stina Larsson är rädd för är det faktiskt civilsamhällesorganisationer som ser till att lösa där kommunerna inte har möjlighet. Det är jättebra, för då har du civilsamhällesorganisationer som samlar in kläder för att sedan skänka dem till bättre behövande. Kläderna går till exempel utomlands, och det är jättebra. De kan då användas igen.

Civilsamhällesorganisationerna gör alltså det jobb som Stina Larsson hävdar att många kommuner i dag inte har möjlighet till. Därmed kan de använda sig av det som en lösning, vilket är jätteviktigt. Men det är en del lagändringar som måste göras för att vi ska underlätta än mer för det civila samhället. Där tror jag nämligen att vi har en stor del av lösningen om vi vill få till en cirkulär ekonomi.