Herr talman! Tack, ledamoten Helena Storckenfeldt, för anförandet! Jag uppskattade verkligen inledningen om att vi ska vara försiktiga med våra resurser. Jag instämmer i detta till fullo.

I och med klimatförändringarna kommer vattenfrågan upp på agendan. I vintras såg vi stora översvämningar i flera delar av landet. I min hemkommun var det Kävlingeån som svämmade över eftersom myndigheterna var tvingade att säkerställa tillgång till rent dricksvatten.

Det medför stora utmaningar inom jordbruket när fälten står under vatten och det är tid för vårbruk. Men andra år har det varit precis tvärtom. Vi minns alla 2018, då det var torka och den bristande tillgången till vatten ledde till krismöten och konflikter om hur vi ska ransonera vattnet.

Vi är alla överens om att trädgårdspooler inte ska ingå i den första prioriteringen. Men sedan, då? Ska vi förbjuda tvätt av bilen, bevattning av våra trädgårdsland och jordbruksgrödor eller vatten till våra djurstallar?

En sak är i alla fall säker: Vi behöver minska onödig vattenanvändning. Det vill jag och Centerpartiet ska ingå i EU:s ekodesigndirektiv. Det är också en fråga vi är tydliga med i EU-valrörelsen - att vi ska gynna innovationer och styra mot mer vattensnål teknik.

Men detta har Moderaterna och regeringen sagt nej till. Det står också i dagens betänkande. Varför har Moderaterna och regeringen den inställningen, Helena Storckenfeldt?

Herr talman! Jag ska försöka förklara det igen.

Först vill jag bara säga om en vattenstrategi: Absolut, om vi tillsammans kan få till en bra strategi ser jag verkligen fram emot det. Det efterfrågas runt om i vårt land, framför allt av kommuner som står för den stora kostnaden för vatten och avlopp.

Men jag säger så här: När vi minskar vattenförbrukningen minskar vi också vattenbristen och behovet av nya vattentäkter och nya avloppsreningsverk. Framför allt i de södra och östra delarna av Sverige finns det en stor oro att detta kommer att kräva stora investeringar i framtiden.

Men på hushållsnivå kan vi med relativt enkla åtgärder bidra till mer effektiv vattenförbrukning. Genom ett skarpare ekodesignkrav sätts ju högre standarder för utformning av produkter redan i tillverkningsfasen. Det är där vi vill vara tydliga och säga att redan i designen, i ekodesigndirektivet i Sverige och i förlängningen i EU, vill vi att detta ska ingå.

Vi har sett exempel på det redan i dag. Toaletter som är snålspolande eller använder gråvatten förekommer ju redan. Studier visar att man kan spara nästan 50 procent av vattnet om man har rätt typ av åtgärder. Därför tycker jag att vi redan i EU-sammanhang ska styra mot detta.

Förutom vattenstrategin, som jag tycker låter som en bra idé men som behövs redan nu, undrar jag vilka övriga förslag Moderaterna tycker att vi borde genomföra redan i dag. För mig är det en akut fråga, men vad anser ledamoten om tillgången till vatten? Är det ett bekymmer i dag eller inte?

Herr talman! Jag tackar ledamoten Helena Storckenfeldt för inledningen i den här viktiga debatten om cirkulär ekonomi.

Jag vill påpeka att vi socialdemokrater delar det som framfördes om vikten av att få till de cirkulära materialflödena. Vi har i dag ett alldeles för linjärt synsätt i produktion - och konsumtion, för den delen. Detta behöver vi verkligen komma till rätta med gemensamt och arbeta partiöverskridande med.

Jag noterade stoltheten över avskaffandet av plastskatten. Jag kan själv tycka att tajmingen var märklig då det finns väldigt stora behov just nu, inte minst i välfärden, och då dessa 650 miljoner kronor i skatteintäkter hade varit välbehövliga under en kostnadskris för Sverige. Plastfrågan är ju också bekymmersam, inte minst eftersom det är ett väldigt resursslöseri att vi använder så oerhört mycket plast.

Vad gäller synen på vilka floder som är mest förorenade kan man notera att också Medelhavet har en väldigt hög koncentration. Även ett hav som är väldigt älskat av svenska folket och där svenska folket är väldigt närvarande, inte minst under olika turisttider, är väldigt förorenat. Det är alltså viktigt att komma till rätta med plastfrågan.

Min fråga gäller dock kemikaliepolitiken. Jag vill höra hur Moderaterna och regeringen resonerar när det gäller att få till stånd en skarpare kemikalielagstiftning under kommande mandatperiod i Europaparlamentet. Det är tätt sammankopplat med den cirkulära ekonomin. Utan bättre kemikaliepolitik kan vi inte få till en riktigt bra cirkulär ekonomi. Vi får då en kemikaliecocktail som blir besvärlig.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Storckenfeldt för redogörelsen för den ekonomiska politiken.

Vi socialdemokrater tycker att det har varit en riktig vargavinter, både för staten, kommunerna och hushållen, och att det hade varit möjligt att lindra den genom att se till att behålla skatteintäkter och kunna fördela bättre.

Det har varit en väldigt tuff tid för svenska folket, och det fortsätter att vara så. Vi ser vräkningar. Vi ser att kommunerna inte kan hjälpa till ordentligt när det gäller människor som är väldigt utsatta eftersom det har varit dyrtider på många olika håll för svenska folket. Det hade varit välkommet med en stat som hade kunnat hjälpa kommuner och kunnat fördela bättre, kanske med ett extra barnbidrag. Det är dock en annan debatt.

När det gäller kemikaliepolitiken hade det varit välkommet att höra från ledamoten Storckenfeldt hur man vill begränsa den kemikaliecocktail som vi översköljs med i vår vardag. Såväl ledamoten som undertecknad och svenska folket lever med 5 000 kemikalier runt om oss i vardagen som blandas i en cocktail och som påverkar vår hälsa. Det gäller alltifrån fertilitet till problematik med vissa cancertumörer och exempelvis sköldkörtelproblem.

Det finns oerhört många sjukdomar som svenska folket drabbas av, och det gäller även andra befolkningar inom EU. Vi behöver göra mycket mer för att stärka kemikalielagstiftningen. Jag hörde ingenting från ledamoten om detta.

Fru talman! Vi är här för att debattera cirkulär och giftfri ekonomi men också Riksrevisionens rapport om uttjänta solcellspaneler och vindturbinblad.

Fru talman! Förra året när vi hade debatten om cirkulär ekonomi påpekade jag att när jag började i riksdagen 2014 hette det här betänkandet Avfall. Jag sa då att jag var glad över att vi har kommit så långt på vägen att det faktiskt har hänt någonting och att vi nu ser avfallet som en resurs och även som en del av ekonomin.

Men när jag nu satt och läste på inför den här debatten blev jag lite ledsen. Jag tyckte att jag hade koll på det här området, men i den circularity gap-rapport som togs fram 2022 - det är en rapport som görs i flera olika europeiska länder och även utanför EU där man tittar på gapet mellan vad som skulle kunna vara cirkulärt och vad som är cirkulärt - framgår det att Sverige är väldigt dåligt. Man räknar med att 3,4 procent av vår ekonomi är cirkulär medan snittet i EU är 13,7. Vi har alltså ett cirkularitetsgap, som det kallas, på över 96 procent. Jag trodde faktiskt inte att det var så illa.

Genomsnittet i världen ligger på 8,9 procent, så vi är sämre än världen, och absolut bland de sämre i EU. Högst ligger Österrike med 9,7 procent och Nederländerna med 24,5 procent. Undersökningen finns att läsa, och det är bland andra Rise som har varit med och tagit fram den.

I Sverige tillförs 266 miljoner ton resurser vår ekonomi varje år, och det betyder att materialkonsumtionen per capita - från bebis till jättegammal - är 25 ton per skalle, alltså 70 kilo per dag i Sverige. Det är en siffra som har ökat år för år och som ser ut att fortsätta att öka framöver.

Den inhemska resursutvinningen är i ungefär samma storleksordning. Sverige har alltså den fjärde största resursutvinningen i världen per capita. Det beror förstås på att vi har mycket råmaterial. Vi har gruvor, och vi har skog som vi exporterar och gör varor av. Men när vi nu har det borde vi också vara bättre på att göra det cirkulärt.

Oavsett hur det ser ut måste konsumtionen av jungfruligt material minska för att Sverige ska kunna bli ett föregångsland för hållbar konsumtion eller för hållbarhet över huvud taget, så som vi så gärna vill.

Sverige är som tur är ett rikt land. Vi är rustade att bli ledande i detta. Vi har kunskap, vi har innovationskraft, vi har kapital och vi har också enorma resurser i form av gruvor och skogar och även inhemsk utvinning av resurser som vi har rådighet över.

Vi har också fantastiska företag som vill göra detta. Jag tror att alla vi som deltar i debatten har varit med på otaliga seminarier med branschföreträdare som vill bidra till detta på olika sätt, som vill göra skillnad och som vet att det som tidigare var avfall faktiskt kan vara en resurs om det får lite hjälp.

Detta är något som vi har diskuterat många gånger i denna kammare, där vi ofta också är överens. Jag lyssnade på ledamoten Helena Storckenfeldt här tidigare, och jag håller med om mycket av det hon sa när det gäller själva grundproblemet. Hur vi sedan ska nå fram handlar om andra saker.

Döm om min förvåning när jag läste Svenskt Näringslivs brev till regeringen, som kom i veckan och som var ställt till statsministern, finansministern, miljö- och klimatministern, energi- och näringsministern och landsbygdsministern. I brevet säger de att de är oerhört oroade över hur regeringen håller på att slarva bort det arbete som Naturvårdsverket gör. Det är den myndighet som har hand om cirkulär ekonomi och som också ska se till att flera av de olika nya lagstiftningar som kommer implementeras.

Svenskt Näringsliv, vars brev är underskrivet av 14 av deras olika undergrupperingar, skriver: "Hur väl implementeringen faller ut kommer att vara avgörande för svensk konkurrenskraft och därmed svenska företags möjligheter att fortsätta ligga i framkant vad gäller teknikutveckling, tillverkning av hållbara produkter samt att vara motorn i omställningen till ett cirkulärt och fossilfritt samhälle."

Man radar upp hur kommande förpackningsordning, som vi har diskuterat mycket och som är en del i hur vi ska kunna återbruka och veta vilka förpackningar vi ska använda. Utan Naturvårdsverkets hjälp kommer detta att bli försenat, och man kommer att tappa konkurrenskraft.

När det gäller ekodesignförordningen, som vi har sagt kommer att vara en av de stora delarna för att man ska kunna nå cirkularitet och där våra svenska företag har varit väldigt aktiva, säger de också att Naturvårdsverket är en av nyckelaktörerna.

Det finns ett nytt direktiv om vad man får säga och inte, så kallad greenwashing, alltså vilka miljöpåståenden som man får göra. Det är oerhört viktigt att det blir implementerat och att det blir regler som funkar. När någon sätter sin stämpel på något ska konsumenten kunna lita på att stämpeln betyder något. Detta hanteras också av Naturvårdsverket.

Summa summarum, fru talman, tycker jag att detta är en kraftig känga - en av de största jag sett - från näringslivet till regeringen om hur de håller på att sumpa chansen att vara med i omställningen.

Regeringen visste kanske inte själva vad de gjorde när de skar ned så mycket på pengarna till Naturvårdsverket. Kanske trodde de att det var andra saker som skulle hända, men 50 färre medarbetare och nya regleringsbrev gör skillnad. Det är inte så att Svenskt Näringsliv har velat mörka att de skickat brevet. De verkar ganska sura. Här gäller det att göra om och göra rätt.

Tittar man i stället i betänkandet på vad vi i Miljöpartiet vill göra ser man det är just att se till att förordningarna blir verklighet och att svenska företag och Sverige kan gå före. Vi har livsmedel, plast, textil, kritiska råvaror och bygg- och rivningsmaterial. Det är dessa delar vi måste ta tag i.

Visste fru talmannen att 87 procent av den plast som samlas in bränns upp eller går till energiåtervinning? Bara 10 procent återvinns och blir ny plast. Däremot ser man att i de delar där det finns pantsystem för petflaskor och annat är det 37 procent. Vi har en motion om att vi vill införa pant på fler områden. Detta är något som finns med i till exempel ekodesigndirektivet.

Vatten togs upp förut. Hur vatten ska återvinnas har vi också en motion om. Vi ser att vatten i dag missbrukas i processer, och det är också en del av den cirkulära ekonomin.

Något som också har tagits upp tidigare i debatten är kemikalier och Reachsystemet, som är det gemensamma system som vi använder inom EU. Där går det för långsamt. Man har pratat länge om att det ska förändras, att ämnen ska tas i grupp och att det ska gå lätt att förbjuda, men sedan händer inte riktigt någonting. Där måste Sverige ligga på. Sverige har sedan slutet av 90-talet varit ledande på detta område. Där har vi en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, som jag vill yrka bifall till. Det är nummer 34.

Vi vill också se ett europeiskt substitutionscenter. Ett sådant införde vi i Sverige under en rödgrön regering, och det har fungerat väl. Det gör att man kan forska så att man vet vilka ämnen man ska göra. Det borde skalas upp. Det borde vara ett svenskt initiativ att göra detta på europeisk nivå.

Sist men inte minst måste de som gör fel - de som skor sig på detta - straffas. Vi har sett en fruktansvärd brottslighet med avfall den senaste tiden, inte minst här i Stockholmsområdet. Det finns färger och annat inblandade i deras namn, som jag inte ska säga högt.

Vi vill se att man tar tag i denna brottslighet, att man utreder hur man kan komma åt den och att det blir strängare straff. Därför vill jag också yrka bifall till reservation 23. I övrigt står jag bakom alla reservationer, även den tidigare, men den här gången kändes det som att jag behövde yrka bifall till två reservationer.

Fru talman! Tack för anförandet, Kjell-Arne Ottosson! Jag hörde mig själv nämnas några gånger. Jag ska dock inte hugga på det, utan jag tänkte fråga om det brev som Svenskt Näringsliv har skrivit om vad som enligt dem försvårar den cirkulära omställningen, gör det svårt att implementera de nya EU-direktiven och så vidare.

Både de som skrivit brevet och vi som läst det och ser hur allvarligt det är undrar nu: Kommer regeringen att ta till sig detta? Kommer man att ändra budgeten?

Vi såg den här veckan att Naturvårdsverkets generaldirektör delade kritiken - eller kritiken ska jag inte säga, men han sa att de såg samma effekter av de neddragningar som gjorts och delade bedömningen att detta skulle bli effekterna. Snart går de som blivit uppsagda, och då ska man ta in nya.

Frågan är väl egentligen hur regeringen kommer att ta emot det här. Kommer man att ändra någonting så att vi inte tappar i konkurrenskraft och möjligheter till omställning?

Fru talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag instämmer i flera av de punkter som ledamoten lyfte i anförandet. Det gäller flera områden, men det jag vill fokusera på är textil.

Textil står för ungefär 10 procent av de globala utsläppen, och det är verkligen en prioriterad fråga för oss. Vi har en bra EU-lagstiftning på gång med textilstrategin, ekodesignkraven och avfallsdirektivet - vi har diskuterat det vid ett flertal tillfällen på våra sammanträden - men det som händer i EU tar väldigt lång tid, och det räcker inte. Det krävs att EU pekar med hela handen.

Inför förhandlingar, i överläggningarna om den svenska ståndpunkten, har Centerpartiet vid ett flertal tillfällen tryckt på för innovation och ny teknik men fått nej från miljö- och klimatministern. Jag kan väl bara konstatera att vi inte gör samma prioriteringar och samma bedömning i denna fråga. Jag tycker inte riktigt att den får den tyngd den förtjänar.

Min fråga till ledamoten är egentligen: Vad vill Kjell-Arne Ottosson och regeringen göra för att öka återvinningen av textil?

Fru talman! Kjell-Arne Ottosson säger att verktygen ska börja jobba och att vi ska ha en insamling från och med den 1 januari. Det räcker inte. Jag kan bara konstatera att regeringen och Kjell-Arne Ottosson inte har några konkreta förslag.

Kommunerna är inte förberedda för att starta insamlingen den 1 januari. Textil är en väldigt speciell produkt som måste hållas undan väta. Textilierna kommer att förvaras i containrar, och det kommer att bli stora klädberg hos kommunerna innan de kan hantera detta. Vi har ingen industriell struktur och inga flöden för textil i Sverige i dag. Producentansvaret för textil, som egentligen är nyckeln i detta, kommer tidigast igång 2028. Så länge kan vi inte vänta.

Jag ser att vi måste införa en kvotplikt för återvunnet material i textilier - låt oss säga 5-10 procent - just för att öka lönsamheten i återvinningen. Därmed får vi bättre flöden och bättre system, eftersom de ekonomiska verktygen verkligen styr. Sedan måste vi också satsa på kvalitet. Vi måste se till att våra kläder produceras med hög kvalitet och får en längre livscykel, precis som ledamoten beskriver. Men då kan man inte samtidigt höja skatten på reparationer av kläder och skor, vilket regeringen faktiskt har gjort under ett år. Det blir dyrare och svårare, och färre reparerar sina kläder.

Jag tycker alltså att Kjell-Arne Ottosson behöver gå hem till sin regering och trycka på. Det duger inte att sitta och vänta på EU. Vi pratade om detta i valrörelsen - textilstrategin och avfallsdirektivet - och nu måste det verkligen hända någonting. Vi har pratat och förhandlat om detta år ut och år in, och än så länge har vi inget producentansvar. Nej, gå hem och gör läxan! Det skulle jag vilja säga till regeringen.

Fru talman, riksdagskollegor och svenska folket! Vi har en viktig debatt här i dag om den cirkulära ekonomin.

Å Socialdemokraternas vägnar vill jag för tids vinning yrka bifall enbart till reservation 38 om PFAS och hormonstörande ämnen, men vi står givetvis bakom alla våra reservationer.

Fru talman! Ökad konsumtion har inneburit att vi, inte minst i Sverige, har kunnat förbättra vår levnadsstandard. Det har inneburit många goda saker för oss människor, men det innebär också att vi nu använder resurser som motsvarar flera jordklot. Man brukar tala om att vi lever som vi i världen hade 1,7 planeter. Det är i synnerhet de rikare länder som överkonsumenerar. Vi i Sverige står i dag högt på listan. Om man tittar på den konsumtion som svenska folket står för ser man att det behövs ännu fler jordklot.

Det är samtidigt många miljarder på vår jord som skulle behöva öka sitt välstånd. De hungrar, svälter eller har alldeles för tuffa villkor att leva under. Det förstår var och en att det inte är hållbart. Det är ojämlikt, orättvist och farligt för vår planet.

I tider av säkerhetspolitisk oro och beredskap är det också en viktig investering att satsa på att bli mer resurssmart. Det gäller både energiförsörjning och våra materialflöden.

Fru talman! Den cirkulära ekonomin är en viktig prioritering för oss socialdemokrater. De miljömässiga fördelarna att övergå till en mer cirkulär modell från den linjära är uppenbara för de flesta. Men det finns också många samhällsekonomiska vinster att göra här.

Samhället måste helt enkelt hitta sätt att gå från det linjära till det cirkulära. Det har sagts förr. För att klara omställningen måste vi börja se avfallet mycket mer som en resurs och inte som ett avfall.

I dag har vi många system och lagar som motverkar den nödvändiga utvecklingen till en cirkulär ekonomi. Det motverkandet sker i alla led. Det är design, materialval, användning, återbruk och återvinning. I alla de skedena behöver vi tänka på nya sätt och hitta sätt att bli mer hållbara.

Det är i dag många gånger billigare att använda jungfruligt material trots att det borde vara tvärtom. Svenska företag ligger ändå ofta i framkant när det gäller att skapa cirkulära produkter och tjänster. Men oftast har regelverket inte hängt med. Det sätter krokben för de duktiga företagarna.

Det är viktigt att politiken hjälper till med smarta styrsystem och offentliga investeringar som möjliggör övergången. Det ska vara svårt att kunna gratis utnyttja naturen med stora skador som följd. Det ska i stället vara lätt att göra rätt.

När det kommer till politikens ansvar lade den socialdemokratiska regeringen fram en strategi och en handlingsplan för omställningen till en cirkulär ekonomi. Den socialdemokratiska regeringen tog också flera steg för att förbättra upphandlingslagstiftningen.

Varje år upphandlar staten, kommuner och regioner för ungefär 800 miljarder kronor. Det är en betydande del av samhällets ekonomi. Den offentliga sektorn är därmed en väldig möjlighet för att leda och vara pådrivande i den viktiga omställningen, som är bra både för planeten och för en grön teknik.

Genom inköpsprocesser som genomsyras av hållbarhetsperspektivet och den cirkulära ekonomin kan smart miljö- och klimatpåverkan verkligen få kraft i samhället. Sverige ska vara där. Vi ska ligga i framkant.

Fru talman! Arbetet för att skapa en cirkulär ekonomi stannar inte vid Sveriges gränser. Det är globala frågor. Det har flera av kollegorna varit inne på i debatten.

Vi lever i en global tid. Jag tror att vi behöver tala mer om det. Vi handlar internationellt, och därför måste vi jobba med cirkulära materialflöden också över landsgränser.

Vi socialdemokrater är därför positiva till att EU arbetar med så kallade end of waste-kriterier. Det har man börjat komma igång med. Det finns reglerat i EU:s ramverksdirektiv för avfall.

Avfall slutar därmed att vara avfall och blir i stället en resurs som kan användas till ett tydligt ändamål. Det måste skyndas på. Vi måste få in det i fler sektorer än de som nu ligger där.

Vi socialdemokrater kämpade för att få in exempelvis textilier, papper och däck i materialflödena. Men det räcker inte. Vi måste göra mycket mer.

Fru talman! Flera industrier har i dag stora utmaningar och därmed också möjligheter att förbättra sitt arbete. Men det är fler som just nu har det svårt och som inte gör tillräckligt.

Man kan exempelvis titta på textilindustrin. Trenden med fast fashion är ett av de mer extrema uttrycken för ett ohållbart slit-och-släng-samhälle. Så fort säsongen är slut är kläder omoderna. De ska ofta inte säljas vidare utan i stället hängas in i en garderob eller slängas.

Det fungerar inte att låta förra säsongens kläder bli något slags dinosaurier av miljöförstörelse i garderoben. Vi måste i stället se till att kläderna får se dagens ljus igen, att de får användas av någon annan eller att man använder materialet för att få till nya kläder.

De textilier som i dag så ofta landar på detta sorgliga sätt har också varit väldigt resursineffektiva. Vi slänger som sagt ungefär 10 kilo per person och år. Men en stor del av de kläderna har slängts oslitna.

Man talar också om att det har använts ungefär 2 kilo kemikalier och 55 badkar med vatten för att göra ett par nya jeans. Vi förstår alla att det inte fungerar. Vi måste få till en cirkularitet i alla industrier.

Fru talman! En hållbar cirkulär ekonomi måste också inkludera en bättre kemikalielagstiftning. Sverige har en stolt historia av att vara pådrivande i kemikaliepolitiken. Det är viktigt att det arbetet nu inte avstannar med den nuvarande regeringen.

Många av kemikalierna som finns i produkterna bildar cocktailar som blir farliga för oss människor eller för miljön om vi inte minskar på skadliga och farliga kemikalier.

Ett stort exempel som också har debatterats här i dag är PFAS. Vi vet att PFAS är skadliga för oss människor. Det kan leda till cancertumörer, risk för sköldkörtelproblematik eller sjukdomar och även svårigheter att få barn.

Dessa kemikalier är dessutom evighetslånga. Vi kan inte ens överblicka hur länge PFAS kommer att finnas kvar i miljön. Man talar också om att det årligen hamnar 75 000 ton av dessa evighetskemikalier i miljön.

Då duger inte regeringens lite stillasittande attityd i PFAS-frågan. Vill vi få en cirkularitet måste vi också komma igång med kemikaliepolitiken.

Jag vill avsluta med att säga att vi har en rad förslag i vår kommittémotion. Vi kommer att ligga i framkant om vi socialdemokrater får bestämma i frågor som handlar om att återvinna och återanvända textilier.

Vi vill se att man förbättrar insamlingssystemen. Vi vill ge kommunerna ett ökat inflytande. Vi vill öka återvinningen av mobiltelefoner och småelektronik, som vi ser som ett stort bekymmer.

Vi vill att avfall ska ses som en resurs så att det blir mer resurseffektivt i framtiden. Vi vill att Sverige driver på EU för skärpta kemikalielagstiftningar. Det har vi också en reservation om tillsammans med MP och V.

Vi vill verka för en lagstiftning där människor och miljö skyddas från PFAS och också från skadeverkningar av hormonstörande ämnen, bara för att nämna några av de förslag vi har i vår kommittémotion.

Fru talman! Vår klimatpåverkan i Sverige är avsevärt högre än det globala genomsnittet. I Sverige är påverkan i dag i snitt åtta ton koldioxidekvivalenter per person och år.

Utsläppen från inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Huvuddelen av utsläppen uppkommer i vägtrafiken och kommer främst från personbilar och tunga fordon.

Utsläppen från trafiken har minskat under en lång tid, vilket är bra. Men trenden ser nu ut att vända. Trafikverket befarar att utsläppen från trafiken kommer att öka i år, och samma sak bekräftas av Drivkraft Sverige, drivmedelsföretagens branschorganisation, vars preliminära siffror för första kvartalet i år säger att utsläppen från vägtrafiken ökat med 24 procent.

Den främsta förklaringen till detta är att vi använder mindre biobränsle, och det beror också på sänkningen av reduktionsplikten. Dessutom ser elbilsmarknaden inte riktigt ut att öka så som man tänkt sig. Regeringen drog undan mattan när man slopade elbilsbonusen. Försäljningen av elbilar störtdök, och man ser fortfarande ingen tydlig återhämtning.

Regeringens svar på detta är en palett av åtgärder som finns beskrivna i klimathandlingsplanen - samma plan som ifrågasatts och kritiserats, inte minst av Klimatpolitiska rådet, och som inte innehåller de konkreta förslag som man ger sken av.

Det finns en färgklick kvar när det gäller åtgärder, nämligen skrotningspremien, som förväntas träda i kraft den 15 augusti om det går enligt plan med remisser och annat. Den kommer att vara tillfällig och gälla i ett och ett halvt år.

Min fråga till Elin Nilsson är: När vi pratar om elektrifieringens stora möjligheter, bedömer ni att utsläppen kommer att minska med denna tillfälliga skrotningspremie?

Fru talman! Jag tror inte att denna tillfälliga premie räcker. Många aktörer har redan sågat detta förslag och tycker inte att det är tillräckligt. Elbilsbranschen säger själv att de som sitter med gamla bilar inte kommer att byta in dem och menar att det rör sig om alldeles för lite pengar. Jämfört med hur man satsat tidigare, först 3 miljarder och sedan ytterligare 4 miljarder på klimatbonusar 2021 och 2022, är detta, 250 miljoner kronor, som kaffepengar.

Jag och Centerpartiet har i vår budget prioriterat klimatbonusen och biodrivmedel som betydande delar i den gröna omställningen. Vi har i dagens betänkande också ett bredare förslag om en skrotningspremie, som innebär att man ska kunna få ersättning om man köper en begagnad miljöbil, en elcykel eller ett kollektivtrafikkort. Syftet är att minska utsläppen totalt sett, ändra beteenden och också minska både föroreningarna från våra vägbanor och bullret.

Varför vill inte ledamoten Elin Nilsson stå bakom vårt bredare förslag till skrotningspremie, som också skulle minska den totala trafiken på vägarna?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 21.

Som företrädare för Sverigedemokraterna, ett socialkonservativt parti som präglas av förvaltarskapstanken, blir utgångspunkten för denna debatt kring cirkulär ekonomi och kemikaliefrågor några centrala frågor.

Vi ska utnyttja resurser så varsamt och effektivt som möjligt. De allra flesta resurser vi utnyttjar har i något led en miljöpåverkan. Det blir således grundläggande att vi utnyttjar varje resurs så effektivt som möjligt. Men vad som är effektivt måste bedömas från fall till fall. Ibland kan det till exempel vara mest effektivt att återanvända. Ibland är det mest effektivt att materialåtervinna. Och ibland är det mest effektivt att energiåtervinna. Inget är nödvändigtvis bättre än det andra; det finns ingen konflikt här.

När det gäller jungfruliga råvaror är det inget att sträva efter - det är bättre att utnyttja råvaror som vi redan har utvunnit. Men oavsett hur duktiga vi är på det kommer vi alltid att behöva jungfruliga råvaror. Då är det grundläggande att ha en balans mellan behov, nytta och omsorg om djur och natur.

Fru talman! Kemikalier är livsnödvändiga för människors hälsa och måste användas utifrån vetenskapliga principer. En kemikalie kan vara livsfarlig men samtidigt livsviktig. Vi behöver således en balanserad kemikaliepolitik så att vi exempelvis kan undvika att PFAS hamnar i våra vatten samtidigt som vi förstår att PFAS i dag krävs för livsnödvändig cancermedicin, tillverkning av litiumjonbatterier, laboratorieutrustning, läkemedelsforskning, säkra flygplansmotorer, mobiltelefoner med mera.

Fru talman! Den cirkulära ekonomin har stor potential att växa. Det största akuta hotet här i Sverige är kanske den organiserade kriminaliteten, som under decennier har tillåtits bli en del även av den här branschen. Det är viktigt att miljöbrott ges prioritet hos de rättsvårdande myndigheterna då konsekvenserna av dem är ytterst allvarliga. Det är önskvärt att se över möjligheten att skärpa straffen för de grövre miljöbrotten.

De senaste åren har flera händelser ägt rum, där avfall flyttats mellan platser av oseriösa och ibland kriminella företagare för att de vill undvika att behöva stå för saneringskostnaderna. Här behöver tillsynen bli bättre. När man träffar företagare och branschorganisationer framstår en alltmer alarmerande bild. Kontrollen brister delvis på grund av rädsla - kontroller styrs ibland mot mer laglydiga företagare som följer reglerna samtidigt som man drar sig för att följa upp hur det funkar i företag och branscher med betydligt tydligare problembild. Här behöver sannolikt kommunerna ökat stöd, vägledning och stöttning av polis och andra myndigheter. Vi får inte finna oss i en situation där kriminella nätverk tar allt fler marknadsandelar på bekostnad av laglydiga företagare.

Fru talman! En grundläggande konflikt på området gäller hur man ser på förbrukade resurser. Traditionellt klassar man uttjänt material som avfall som människor behöver skydda sig från. I Sverige har vi en deponiskatt som har varit ett gott styrmedel, men samtidigt har vi i dag ett läge där man i flera länder har börjat gräva upp deponerat material för att med hjälp av ny teknik, som inte fanns tidigare, ge dessa varor nya användningsområden. Den svenska avfallsskatten gör att sådan verksamhet i Sverige i dag är olönsam. Där skulle man exempelvis kunna se över hur en förändrad avfallsskatt kan bidra till en omställning till ett mer cirkulärt samhälle.

Fru talman! Den internationella avfallsregleringen behöver reformeras för att möta utmaningar med ny teknik för att exempelvis utvinna kritiska råvarumaterial och hantera avfall som består av kritiska råvaror som finns i olika länder. Baselkonventionen och olika OECD-regelverk bidrar i dag till att hämma handeln med potentiellt viktiga avfallsflöden. För att främja innovation inom den cirkulära ekonomin behöver det bli enklare att förflytta avfall mellan länder, samtidigt som man på ett ändamålsenligt sätt kan minimera risken för illegal dumpning i tredje land.

Fru talman! Ekonomiska styrmedel är viktiga för att styra från farliga produkter och farliga kemikalier till mer miljövänliga alternativ. Samtidigt misslyckas politiken gång på gång med detta. Den svenska plastpåseskatten är ett utomordentligt gott exempel på ett dåligt styrmedel utan miljönytta. Senare i höst försvinner till slut denna mycket dåliga skatt. Men det finns mer att göra.

Här i debatten har man tagit upp kemikalieskatten, som delvis drabbar även exempelvis återvunna mobiltelefoner. Den skatten borde naturligtvis tas bort, inte bara för återvunna mobiltelefoner utan för all elektronik. Miljöstyrningen med skatt fungerar helt enkelt inte.

Fru talman! Tack, Stina Larsson, för frågorna! Det var bra att Stina Larsson hade möjlighet att närvara på seminariet. Det hade inte jag. Jag satt i utskottsmöte just då. Vi hade hoppats ha en ersättare på plats på utskottsmötet så att jag hade kunnat gå på seminariet, men i dessa valtider är det inte alltid så lätt att ordna med sådant.

Fru talman! Frågan om just momsen på reparationer har diskuterats tidigare här i kammaren. Det skedde som sagt en höjning från 6 procent till 12 procent.

Jag kan konstatera att skillnaden i kronor för en normal reparation till följd av detta är minimal. Som konsument av barnkläder slits jag också med tanken när jag köper jeans till min son: Ska jag låta reparera de här, eller ska jag köpa nya? Det påverkas ju av kostnaden. Så är det för mig i alla fall.

Men 6 procents moms eller 12 procents moms kommer inte att ha någon betydelse. Det kommer fortfarande att bli en alltför stor kostnad att låta någon lappa ihop jeansen när jag inte kan göra det själv. Det får ingen betydande effekt över huvud taget.

Det är dock slagkraftigt och populärt hos oppositionen att plakata om det, men i sak har det ingen betydelse. Det problem vi har i hela västvärlden är att det är relativt kostsamt med arbetskraft. Det blir alltså relativt kostsamt att anlita arbetskraft som ska reparera jeansen. Ofta kan det kosta ungefär lika mycket att köpa nya jeans på Hennes & Mauritz eller Kappahl i stället för att låta reparera dem hos skräddaren. Det har att göra med att man har betydligt högre löner i Sverige än i de länder där man tillverkar dessa byxor.

Fru talman! Återigen: Vad gäller reparationerna finns det ingen analys som visar att den ändrade momsen hade någon effekt. Vi kunde inte skönja någon prissänkning på reparationerna när momssänkningen skedde, och det är heller ingen som har lyckats identifiera någon prisökning efteråt. Jag har i alla fall inte märkt det när jag har fått saker reparerade hos skräddaren.

Jag tror snarare att prisökningarna har berott på den höga inflationen. Detta har också krävt att vi i budgetarbetet tvingats hushålla ansvarsfullt med statens resurser.

Fru talman! Sedan gäller det återvinning. Det grundläggande, som jag ser det, är de nya affärsmodeller som skapas. Det är marknadsekonomin som driver detta. Vi ser en ökad popularitet i att sälja secondhand, från enskilda. Vi ser nya företag startas upp. Det är en positiv utveckling vi skönjer.

Grundproblemet när det gäller slit-och-släng-modet är egentligen människors preferenser. Människor gillar att variera sig när det kommer till mode. Så är det oavsett vad EU-kommissionen skriver i sina fina och mycket tråkiga dokument om att man ska sträva efter att gå runt med samma kläder år ut och år in. Det ska vara hållbara kläder, kläder som kanske har producerats i Europa och som håller i flera år. Vanligt folk tycks faktiskt föredra att kunna variera sig mer. Man vill följa olika typer av trender. Det grundläggande problemet här ser jag är människors preferenser, och jag ser inte riktigt att man över en natt kommer att kunna förändra detta.

Det krävs nog opinionsbildning. Man måste förändra hur man reflekterar över saker och ting. Men jag tror också att man ska vara lite ödmjuk, när man jobbar i detta hus och har en ganska bra lön, gentemot människor som kanske köper kläder av sämre kvalitet, som är betydligt billigare.

Fru talman! Klimatförändringarna är en av vår tids stora utmaningar. Det handlar om miljö och biologisk mångfald, påverkan på människor och en akut påverkan med väderomslag, översvämningar, torka och nu senast förändrade pollenprognoser. Men det handlar såklart också om ett större perspektiv med förutsättningar för tillgång till dricksvatten och vår produktion av mat.

En del av lösningen på dessa problem är att vi minskar utsläppen och blir mer cirkulära. Vi är inte så bra på cirkularitet i Sverige. Enligt siffrorna från Circularity Gap Report, som vi har hört om tidigare i dag, är Sverige bland de sämsta i klassen på detta med 3,5 procent. Så kan vi inte ha det!

Cirkulär ekonomi är en del av den gröna omställningen. Det behövs bra och kloka investeringar som bidrar till vår ekonomiska utveckling och som samtidigt bidrar till minskade utsläpp och därmed en grön tillväxt. För jag och Centerpartiet tror på ekonomin; vi tror att det måste vara lönsamt för företag och näringsliv att ställa om på riktigt.

Det finns stora konkurrensfördelar för svenska företag om vi går före i omställningen, men då måste vi i politiken bidra med vår andel. Vi måste visa politiskt ledarskap där vi tar ansvar och pekar ut färdriktning och styrmedel. Det saknar jag från den regering vi har i dag.

Centerpartiet vill satsa på ny teknik och nya innovationer. Det finns med i vår budget, inom ramen för Industriklivet, där det behövs kloka och bra investeringar som bidrar till ekonomisk utveckling samtidigt som det är en del av den gröna tillväxten. Vi ser att det behövs industriella satsningar på textilåtervinning, men såklart behövs det också på andra områden.

Vi borde göra mer inom plastindustrin. Plasten har kallats oljeindustrins levebröd och räddning. Det kom nyheter så sent som häromdagen om att det finns mikroplaster i människokroppen som bland annat påverkar vår möjlighet till fortplantning.

Omställningen till en cirkulär ekonomi borde vara ännu mer kopplad till den svenska klimathandlingsplanen. Denna plan har av många i princip liknats vid ett luftslott, om man ska tro alla som granskat den, däribland Klimatpolitiska rådet. Där behöver regeringen och Tidöpartierna göra mer. Som det ser ut nu kommer vi inte att nå målen för 2030 och antagligen inte till 2045 heller, trots allt prat om en palett av åtgärder.

Fru talman! Vad kan vi då göra? Jag tänker fokusera på textil, som står för 10 procent av de globala utsläppen. Det är verkligen en prioriterad fråga för oss. EU-lagstiftningen är äntligen på gång. Det är bra med textilstrategin, ekodesignkraven och avfallsdirektivet. Men det räcker inte, utan det krävs att EU pekar med hela handen. Vi har drivit på den svenska regeringen inför förhandlingarna för den svenska ståndpunkten och tryckt på för innovation och ny teknik vid ett flertal tillfällen.

Men regeringen och Tidöpartierna gör inte samma bedömning. Jag kan konstatera att regeringspartierna inte tycker att detta är lika viktigt och angeläget som Centerpartiet tycker, och som frågan förtjänar.

Det regeringen har gjort är att lägga ännu mer jobb på kommunerna. Från och med den 1 januari 2025 ska kommunerna samla in textilier från hushållen. Det är bra utifrån ett hushålls- och konsumentperspektiv. Men det är inte många kommuner som är redo. Det kommer att bli containrar med kasserade tyger och kläder. Många kommuner vet inte hur de ska ta hänsyn till de ideella krafterna och frivilligorganisationerna. Tyger är ett svårt material att ta hand om. Det får helst inte bli blött, och många ser framför sig att det kommer att bli lagerlokaler med gamla kläder som väntar på återvinning, alltså klädberg även här i Sverige.

I bästa fall kommer plaggen sedan att sorteras i polyester, bomull och så vidare för att sedan återvinnas. Det gjordes en stor satsning på återvinning av bland annat Renewcell, men det lönade sig inte. Man kunde inte sälja de volymer som man hade tänkt sig eftersom jungfruligt material är mycket billigare, och företaget har nu gått i konkurs.

SKR har varit kritiska till satsningen på att kommunerna ska stå för insamlingen, för det är en stor kostnad som landar just på kommunerna då de inte har producentansvar fullt ut för textil.

Jag ser framför mig att många kommuner antagligen kommer att få dispens och slippa samla in textilavfall. Så har det ju blivit med regeln för matavfall och bioavfall; nästan en tredjedel av Sveriges kommuner har hittat olika skäl till att inte samla in matavfallet. Det kostar för mycket, och det är inte tekniskt genomförbart. Det är inte som man skulle kunna förvänta sig, att det är Norrlandskommunerna och andra kommuner med långa avstånd som är sämst i klassen. En stor andel finns i stället i Stockholmsområdet och i Västra Götaland. Jag befarar att det kommer att bli likadant den 1 januari inom textilområdet.

Centerpartiet har ett par önskemål för textilområdet. Vi önskar att producentansvaret kommer att träda i kraft fullt ut inom EU så fort som möjligt. Vi vill införa en kvotplikt för återvunnet material inom textilier om 5-10 procent som ett verktyg för att öka lönsamheten i återvinningen. Vi får därmed större flöden och bättre system för cirkulära strömmar för textilier. Vi vill också satsa på kvalitet och se till att våra kläder produceras med hög kvalitet så att de håller längre och kan repareras flera gånger om. En lång livscykel är helt avgörande för att minska avfallet.

Fru talman! Jag vill därför yrka bifall till reservation 9, som handlar om textilier.

Jag vill också lyfta frågan om vad vi kan göra i den offentliga sektorn. Det pågår ett stort slöseri med stora ekonomiska och miljömässiga konsekvenser på våra myndigheter. Offentliga upphandlingar kontrolleras av lagar och granskas av medierna. Men för att komma till rätta med slöseriet måste vi även titta på restvärden och möjligheter att avyttra inventarier när de väl har gjort sitt.

Det finns en stor byråkratisk apparat med Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten och ett flertal andra organisationer som arbetar för att hjälpa myndigheter, kommuner och landsting att upphandla rätt och väl. Många upphandlingar bevakas dessutom noggrant av både anbudsgivare och medier.

Så långt är allt väl, men varför talas det nästan uteslutande om vilka belopp myndigheter upphandlar för och aldrig om hur stora belopp som går upp i rök? Varför denna enkelriktade fokusering på inköp och ingenting om restvärden, livscykelanalyser och möjligheter att avyttra inventarier när de väl har gjort sitt? Varför finns det ingen lag för hur de upphandlade produkterna ska hanteras när de inte behövs längre?

Visserligen finns det många goda exempel på återbruk av möbler och inventarier, men vi kan göra mer. En sak är nämligen säker: Det finns ett stort värde i de möbler, de fordon, den medicinteknik, de verktyg och datorer och andra inventarier som Sveriges närmare 800 myndigheter, kommuner och regioner fasar ut och skickar iväg som avfall.

Det pågår ett stort slöseri med stora ekonomiska och miljömässiga konsekvenser eftersom all tillverkning förbrukar stora mängder råvaror och energi. Så hur ska vi kunna stoppa slöseriet, öka återanvändningen och bygga en cirkulär ekonomi?

Ett av Centerpartiets förslag är att vi precis som vi har en lag om offentlig upphandling skulle få en lag om offentlig avyttring just för att tvinga fler myndigheter att ta vara på värdet i sina tillgångar och spara på våra gemensamma medel. För att skapa goda offentliga affärer med medborgarnas bästa för ögonen måste det rimligen vara lika naturligt att sälja av det man inte använder som att upphandla det man behöver.

Fru talman! Det behöver tas ett helhetsgrepp och göras större satsningar för att få igång de cirkulära flödena i Sverige. Det behövs anläggningar som kan sortera och återvinna alla typer av material, textil, plast, elektronik etcetera, och endast förbränna det som verkligen saknar användningsområde. Då räcker det inte med kommunala återvinningsstationer.

Svensk miljöteknik är redan världsledande, och vi har stora möjligheter att utveckla tekniken och bli ledande inom EU. Många EU-länder måste anstränga sig mer när det gäller avfallshanteringen, men vi kan hjälpas åt med infrastrukturen för återvinning.

EU-länderna måste själva ta hand om sitt avfall. Sopor ska inte dumpas och bli en miljöbelastning någon annanstans, utan vi måste ta hand om dem på ett bra sätt. För att detta ska bli verklighet behöver lagstiftningen förändras så att vi och näringslivet betraktar sopor och avfall som en resurs.

Tiden för omvälvande förändring är nu. Om Sverige ska fortsätta att vara ett föregångsland för hållbarhet måste konsumtionen minska. Och vi är väl rustade för att bli ledande i en cirkulär omställning. Det finns kunskap och innovationskraft, och det finns en enorm potential i stora och förnybara skogar och stor utvinning av inhemska resurser. Det ger en enorm möjlighet till förändring.

Jag har höga förhoppningar, men det krävs ett politiskt ledarskap som sätter fokus på frågan, får upp det cirkulära på agendan och sätter nya djärva mål. Kom ihåg när ni röstar i EU-parlamentsvalet att partierna har olika ambitioner.

Näringslivet behöver inse att det på lång sikt är mest ekonomiskt lönsamt med en cirkulär ekonomi. Då kan vi nå en omställning och ett systemskifte. Sverige har en stor potential.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)