Herr talman! Jag reagerade när ledamoten inledde sitt anförande om barn och unga inom socialtjänsten med att beskriva beteenden hos kriminella ungdomar. Det är en del av hela socialtjänsten, och det är det som jag vill ställa frågan till ledamoten om. Jag upplever nämligen att debatten i dag handlar om att socialtjänsten ska användas som ett verktyg mot kriminella beteenden hos barn och unga.

Socialtjänsten handlar lika mycket om inte mer om tidiga insatser för små barn och familjer. Och då handlar det inte enbart om föräldraskapsstöd till socioekonomiskt svaga områden. Det handlar också om stöd till barn och familjer med någon form av funktionsnedsättning som leder till depressioner och suicidförsök hos unga flickor och pojkar. Jag upplever att debatten gör att vi får en förskjutning som gör att vi glömmer alla barns rättigheter och fokuserar på hur vi ska begränsa vissa barns rättigheter.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är klart att jag också känner otroligt stor oro över det som sker i samhället i dag.

Det är väl det här som är roten till problemet. Hur kommer vi åt det? För mig handlar det om att stärka medarbetarna i socialtjänsten och se över socionomutbildningen. Just nu pågår en sådan utvärdering, och det visar sig att man upplever att medarbetarna som kommer ut och jobbar inte har den kompetens de behöver för att kunna klara av det grundläggande arbetet i socialtjänsten. Det behövs mer forskning, och det behövs mer vidareutbildning.

I sitt svar om förebyggande kom ledamoten tillbaka till att bara verka brottsförebyggande. Ja, det är socialtjänstens ansvar. Men då är vi tillbaka igen: Tidiga insatser till små barn handlar ju inte om att barn som föds är kriminella, utan det handlar om att ge tidigt stöd till barn som behöver särskilt stöd för att de ska må bra och inte få problematisk skolfrånvaro eller drabbas depression som leder till suicid. Eller suicidförsök - förhoppningsvis lyckas de inte.

Även när ledamoten försöker svara att man har båda tankarna i huvudet landar vi i att det är brottsförebyggande man pratar om. Var är stödet till de barn som inte är brottslingar och som inte har ett kriminellt beteende men som behöver stöd och hjälp i sin vardag?

Herr talman! När jag satt i justitieutskottet önskade jag ofta att få göra det jag gör precis just nu: debattera barn och unga inom socialtjänsten som ledamot i socialutskottet.

Jag är stolt över hur vi förändrade brottsbalken förra mandatperioden. Men alla vet att om vi ska lyckas med att mota tillbaka den organiserade brottsligheten måste kön in till gängen bort. Där kan socialtjänstens tidiga insatser göra skillnad på riktigt.

Herr talman! Situationen är så utomordentligt allvarlig i Sverige att vi inte kan fastna i en debatt om brottsligheten antingen ska bekämpas här och nu eller förebyggas för framtiden. Vi har haft för många diskussioner om valet mellan hårda och mjuka tag i kriminalpolitiken. Debatten förpestas av förenklingar och påhittade motsatsförhållanden. Det är inte bara fördummande utan även skadligt.

Vi måste göra flera saker samtidigt: Vi måste skydda samhället från brottslingar och ungdomar från brottslighet, och vi måste ta till oss vetenskap med sunt förnuft. Det finns inte utrymme för politiskt spel eller medvetna missförstånd när det sker masskjutningar på öppen gata där barn dör. Tro mig - jag vill att regeringen ska lyckas med att göra Sverige tryggare. Det handlar om vårt land, om oss, våra barn och vår framtid.

Herr talman! Den förra regeringen påbörjade arbetet med att införa kriminalitetsnämnder för ungdomar enligt dansk modell. Det är ett sätt att bryta ny, nödvändig mark i svensk kriminalpolitik. Det är viktigt att detta arbete fullföljs av nuvarande regering.

De danska nämnderna består av en domare samt representanter för polis och kommun. Nämnderna finns i varje polisdistrikt och sammanträder i tingsrättens lokaler. De är en väg till konsekventa och kraftfulla åtgärder mot unga i gängmiljöer, i form av skräddarsydda insatser med noggrann uppföljning av ungas utveckling. Till detta kommer en snabb reaktion om planen inte följs.

Socialtjänsten kommer framför allt i kontakt med barn som inte är ett hot mot andra, men som far mycket illa själva. Det är barn som går runt med en klump i magen för att de lever med missbrukande föräldrar eller blir utsatta för sexuella övergrepp. Det är barn som inte får den omvårdnad som alla har rätt till under uppväxten.

Herr talman! Socialtjänsten kan vända liv i rätt riktning och ibland till och med rädda liv. Det måste väl ses som en av de absolut viktigaste uppgifter som utförs i vårt land? Ändå har inte socialtjänsten rätt resurser och verktyg för sitt arbete. Ta bara det att en socialsekreterare inte kan se alla orosanmälningar som gjorts kring ett barn, på grund av att regler om personuppgifter sätter stopp. Storleken på en kommun, personalomsättning och enskilda socialsekreterares minne kan avgöra om ett barn får hjälp eller inte. Så kan vi faktiskt inte ha det!

Det kom ett utrett förslag om hur detta lätt kan rättas till under förra regeringen. Tyvärr far barn illa i onödan innan en ny lag finns på plats. Jag hoppas att regeringen känner pressen, allvaret och brådskan.

Herr talman! Socialtjänsten hade behövt den där förstärkningen på en halv miljard kronor som finns i den socialdemokratiska skuggbudgeten, men i stället stannade regeringens satsning på 10 miljoner kronor för landets alla 290 kommuner att dela på. Pengarna tog helt enkelt slut när höginkomsttagarna skulle ha sitt. Stora ord om socialtjänsten blev en stor skattesänkning till dem med högst inkomster.

Ministrar kan lova allt åt alla, men regeringen kan bara lägga en budget. Vill du se den här regeringens verkliga prioriteringslista? Läs då deras budget!

Herr talman! Föräldrar måste få bättre stöd. De statliga ungdomshemmen måste fortsätta reformeras. Barn måste få psykiatrisk vård som är bättre än i dag. Barn måste få hjälp tidigare. Kring detta har vi många förslag och idéer, men oavsett vilka lagar som stiftas, vilka system som skapas och vilka myndigheter som får uppdragen är det människor som ska göra skillnad i barnens liv.

Socionomer, kontaktpersoner, boendepersonal, familjer som tar emot barn - politiken behöver ert arbete, era idéer och erfarenheter! Ni förtjänar rätt förutsättningar, och framför allt förtjänar barnen att ni får det.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Johan Hultberg har ju haft diskussioner med mig tidigare här i kammaren och vet att det gjordes väldigt mycket under förra regeringen. Jag tänker att vi snarare ska blicka framåt, framför allt för väljarnas skull. Men det är lite ironiskt att en kollega till Hultberg i justitieutskottet i dag twittrade att när utskottet röstade igenom en produkt som tagits fram av den förra, socialdemokratiska regeringen var vänstern bara ett hinder på vägen. Men det var faktiskt den regeringen som tog fram förslaget som man röstade för i justitieutskottet i dag.

Jag tror att väljarna är väldigt trötta på den här typen av diskussioner. I stället bör vi prata om vad vi kan lära av varandra. Har Hultberg några bra idéer? Vad är på gång? Jag hoppas verkligen att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med skarpa och bra förslag.

Vi kan ta socialtjänstlagen som exempel. Den har skjutits upp. Den var beredd och framtagen som förslag under den förra regeringen, och enligt den regeringen var ambitionen att lagen skulle ha antagits här i riksdagen redan under det här året, men nu skjuts det fram till nästa år. Låt oss i stället diskutera hur vi kommer till rätta med de enorma problem som finns, inte minst vad gäller skjutningar och kriminalitet i det här landet! Jag tänker att det är viktigt att fortsätta i den anda som jag upplever har funnits i socialutskottet att försöka vända och vrida på problem tillsammans och ta steg framåt.

Den här regeringen kommer att utvärderas när mandatperioden är slut, i valet. Då får väljarna se vad det blev av allt prat. I den här budgeten ser vi vad det blev; det blev väldigt stora skillnader mellan den socialdemokratiska skuggbudgeten och vad regeringen satsade på.

Herr talman! Frågan till ledamoten Hultberg kvarstår. Vi har en halv miljard avsatt i vår skuggbudget för att satsa speciellt på socialtjänsten så att de kan jobba med förebyggande insatser. Ni har 10 miljoner. Ditt svar handlar om vad ni ska göra med dessa 10 miljoner som 290 kommuner ska vara med och få del av. Det är inte svar på frågan.

Varför lägger vi 50 gånger mer än vad ni lägger på en specialsatsning på socialtjänsten? Svaret är såklart att ni prioriterar på ett helt annat sätt. Hultberg och Hultbergs parti företräder här i riksdagen dem med högst inkomster. När allt kommer omkring är det alltid så det prioriteras.

Vi kan prata vitt och brett, men i slutändan handlar politik om vad man gör - vad man prioriterar, vad man lägger pengarna på och vilken ny lagstiftning man tar fram. Där har vi många idéer. Det är många idéer som nu går i mål som utreddes under den förra regeringens tid och som den här regeringen nu går fram med. Det är bra. Jag har inga problem med att dela ut tack och beröm till politiska motståndare. Vi är överens om mycket, och vi röstar ofta lika.

Men när man påstår att Lena Hallengren satt och rullade tummarna på Regeringskansliet under förra mandatperioden är det helt enkelt inte sant. Jag tycker att Camilla Waltersson Grönvall är en fantastisk person, och jag vet att hon brinner för de här frågorna. Men i slutändan kommer hon att mätas mot vad hon fick gjort. Hur såg budgetarna ut, och vilka framsteg gjorde socialtjänsten? Jag önskar henne all lycka i det arbetet.

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för ditt anförande! Framför allt tack för din inledning, där du berättade om det gemensamma seminariet som vi hade förra veckan! Jag delar din beskrivning av det tydliga budskap som ungdomarna gav oss. Det handlade om rätten att bli lyssnad på och om att få berätta sin berättelse. Detta är en av de drivkrafter som jag också har i mitt arbete.

Men det som gjorde att jag valde att begära replik handlar mer om ledamotens prat om en ny socialtjänstlag. Vi vet att det finns förslag om att det ska vara evidensbaserade metoder som ska användas, och det är något som jag brukar återkomma till. Kompetens och stöd utifrån det individuella behovet är jätteviktiga saker. Och det handlar om tidiga insatser för att motverka att barn och unga far illa och på sikt eventuellt, i undantagsfall, omhändertas.

Men det finns något som jag inte riktigt får ihop. Om nu regeringen har fokus på tidiga insatser, som jag ofta hör, undrar jag en sak. I Tidöavtalet finns det en skrivning om att LVU, lagen om vård av unga, ska användas oftare. Åklagare ska kunna fatta beslut om omhändertagande. Var i detta finns det som ledamoten var inne på? Det handlar om kompetens och om att vi ska ha bra metoder. Har åklagare den kunskapen och den kompetensen? Vilka utredningsmetoder har de när de ska fatta ett beslut om omhändertagande av en ung person? Och har de sedan tillgång till familjehem, HVB-hem eller Sis-institutioner som dessa barn och ungdomar behöver i nästa steg?

Det är sådana saker som gör att jag blir orolig, även om regeringen har höga ambitioner. Kommer detta verkligen att landa där vi vill när det gäller barns och ungas rättigheter?

Herr talman! Självklart måste vi jobba med att få bort de akuta problem som finns i dag. Men vi får för den sakens skull inte glömma: Hur jobbar vi långsiktigt för att bryta kedjan?

Det jag kan hitta i Tidöavtalet handlar om en ny socialtjänstlag. Jag hoppas också att den kommer att kunna göra någonting. Men frågan är: Hur länge ska vi vänta på den nya socialtjänstlagen? Regeringen har en förmåga att gå fram med väldigt många andra typer av förslag mycket snabbare, men de bygger inte helheten. Det handlar om kompetensen och om barns rättigheter. Jag har inte sett många konkreta lagförslag än.

När det gäller det som vi debatterade för någon vecka sedan är vi överens om att det är bra att man kan ge insatser till unga utan föräldrars medgivande och att man kan ge dem tidigare. Men det finns något som vi inte är överens om där. Jag tycker att tolvåringen i det fallet ska kunna överklaga ett negativt beslut, för barns rätt att komma till tals är som sagt viktig.

Jag fick inget svar på om Johan Hultberg tycker att en åklagare är kompetent och har rätt utredningsmetoder när det gäller den - vad sa ledamoten? - gedigna utredningen vid ett omhändertagande. Har en åklagare den möjligheten? Det var det som var min grundfråga.

Ledamoten efterfrågade i ett tidigare replikskifte fler förslag på hur vi kan jobba med socialtjänsten. Jag vill skicka med att det finns en mängd olika förslag, bland annat från Centerpartiet, i betänkandet. Jag önskar att Moderaterna faktiskt skulle kunna samla fler av oss, så att vi kan hjälpas åt att plocka fram de goda exemplen och så att vi kan jobba på lång sikt. Det vore också fint av regeringen om man inkluderade oss, så att vi jobbar på samma sätt med långsiktiga mål, så att barns rättigheter kommer i centrum.

Herr talman! Med tanke på protokollet kan jag inte låta en moderat ledamot stå och säga att Moderaterna är barnrättspartiet. Säger man någonting sådant förpliktar det. Men tittar vi på vad barn i detta land behöver för att de ska tillförsäkras sin rätt till utbildning och bostad kan vi på punkt efter punkt pricka av att det inte är där som Moderaterna satsar sitt krut. Det är inte till kommunerna, för vilka ett stålbad nu väntar i den ekonomiska krisen, som pengarna kommer för att skolan och socialtjänsten ska räddas. Det är inte ett barnrättsperspektiv att satsa på stora skattesänkningar till dem som tjänar mest.

Då måste man ställa frågan: Vilka barn pratar vi om, och vilka rättigheter pratar vi om? Det är en rättighet att bo. Då måste vi diskutera bostadspolitiken. Det satsas ingenting där. Stöd till hyresrätter tas bort. Om man tittar på socialtjänstens möjligheter att göra tidiga insatser och göra skillnad är det stora skillnader om man lägger budgetarna bredvid varandra.

Det är inte så att man blir ett barnrättsparti bara för att man säger det, utan man måste faktiskt också leverera.

Min mamma är en klok kvinna. När någon säger att han eller hon vill vara tydlig, brukar hon skrika från tv-soffan: Men var det i stället för att säga det!

Jag lånar hennes klokskap här och får uppmana Johan Hultberg att i ord, handling, siffror och engagemang visa att Moderaterna faktiskt är ett barnrättsparti. Nu har de skrivit på ett avtal enligt vilket det försvåras för tolkning inom sjukvården - att patienter ska göra sig förstådda och förstå läkare. Jag har svårt att se att detta avtal i dess helhet skulle gå i barnrättens riktning.

Herr talman! Det är inte första gången som Moderaterna gör anspråk på epitet eller till och med försöker ta andras. Man kallade sig arbetarparti i valen 2006 och 2010. Det var ett arbetarparti som försämrade för dem som arbetar, för dem som utför hårt arbete inte minst i välfärden, genom sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och sådant som skapar trygghet.

Men låt oss prata om vår tid, där vi står nu. Om man på allvar vill understryka arbetslinjen, som jag är den förste att haka på, varför gör man det då svårare för människor att utbilda sig till vissa yrken? Varför försvårar man för folkhögskolor och för dem som behöver en andra chans i livet när vi har en sådan brist på arbetskraft inom många yrken och samtidigt har många arbetslösa. Den logiska slutsatsen är då snarare att prata om arbetsmarknadspolitik, arbetsmarknadssatsningar och arbetsmarknadsutbildning i stället för att lägga all kraft på att prata om ett bidragstak.

Självklart har människor en skyldighet att försörja sig själva. Men samhället har också en skyldighet att se till att det är möjligt att ta de jobb som finns. Aktiv arbetsmarknadspolitik är en del av SSU:s grundutbildning. Jag kan rekommendera den. Den är fantastisk. De kanske till och med släpper in moderata ledamöter, vad vet jag.

Nu står vi inför en enorm kris i Sverige. Många jobbar inom välfärden, och det är inte så att de som jobbar i välfärden rullar sina tummar. De kommer att behövas där. Vad de skulle behöva är beskedet: Ni kan behålla era jobb. Krisen ska inte behöva betalas med er arbetslöshet.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande 17 Barn och unga inom socialtjänsten.

Jag vill börja med att tala om att vi i Sverigedemokraterna står bakom alla våra reservationer men att jag för tids vinning yrkar bifall endast till reservation 23.

Herr talman! Det är omöjligt för mig att stå här i talarstolen i dag utan att beröra några av de senaste tragiska händelserna. I lördags blev tre allvarligt skadade och en pojke på 15 år dödad vid en skjutning i Farsta. I torsdags blev en annan 15-årig pojke dödad i Älvsjö, ihjälhuggen av en jämnårig. Ytterligare en 15-årig pojke blev nyligen knivhuggen till döds i Hammarby sjöstad, även han av en jämnårig.

Gängskjutningar och barn som dödas och dödar har blivit allt vanligare i vårt land. Jag känner både sorg, ilska och förtvivlan. Det får räcka nu! Detta är tyvärr en utveckling som vi i Sverigedemokraterna sedan länge har varnat för medan andra partier under alltför lång tid har blundat för verkligheten och dess allvarliga problem. Kriminaliteten sjunker allt längre ned i åldrarna, så att barn hanterar vapen, och oskyldiga barn och vuxna drabbas när de hamnar mitt i gängens avrättningar.

Nu ingår dock Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget, och tillsammans med övriga regeringspartier har vi i Tidöavtalet kommit överens om en rad viktiga åtgärder för att både arbeta förebyggande och ta krafttag mot den grova och eskalerande kriminaliteten i vårt land. Därmed finns det nu förutsättningar att vända utvecklingen. Det kommer inte att vara lätt, och det kommer inte att gå fort, men jag kan lova att vi i Sverigedemokraterna kommer att göra allt i vår makt för att vända detta och få ordning på Sverige igen.

Herr talman! Barnen är vår framtid, och deras behov och rättigheter måste sättas i främsta rummet. De har rätt till en trygg och säker uppväxt, rätt att känna välbefinnande och rätt till utbildning och utveckling.

Jag vill särskilt poängtera den betydelsefulla roll som trygga familjer spelar. Trygga familjer är grundbulten i samhället. Trygga familjer ger barn och unga en viktig plattform att växa och utvecklas på. Det är inom familjen som vi utvecklar våra grundläggande sociala, emotionella och kognitiva färdigheter. Det är där vi lär oss att bygga relationer, lösa problem och hantera konflikter. En trygg familjemiljö ger barnen tillit, självkänsla och en känsla av sammanhang. Tryggheten inom familjen ger också en grund för att skapa en positiv och hälsosam samhällskultur.

Föräldrar eller vårdnadshavare har ett stort ansvar att ge sina barn kärlek och trygghet samt lära dem värderingar, respekt, empati och ansvarstagande - att vara goda förebilder. De har också ansvar att sätta tydliga gränser och regler. Barn behöver mycket kärlek och samtidigt ramar att förhålla sig till.

För att upprätthålla trygga familjer behöver samhället erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv, bland annat via mödravårdscentralen, barnavårdscentralen, öppna förskolan, förskolan, skolan, hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Målet är att alla barn ska få växa upp under trygga förhållanden och att främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden, motverka kriminalitet, missbruk och utanförskap samt upptäcka och skydda utsatta för våld och hedersrelaterat våld och förtryck.

Här behöver skola, hälso- och sjukvård, polis, frivilligorganisationer och andra offentliga och privata institutioner samverka med socialtjänsten. Inte minst behöver föräldraansvaret stärkas, vilket även är en del av Tidöavtalets prioriteringsområden.

Herr talman! Som jag tidigare nämnt är det förebyggande arbetet av oerhörd vikt. Sverigedemokraterna och övriga regeringspartier är överens om att det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras på riktigt och att socialtjänstlagen ska reformeras. Jag är därför glad att vi genom Tidöavtalet genomför en rad satsningar som stärker förutsättningarna för just detta.

Krafttag ska tas mot ungdomsbrottslighet med tidiga insatser, ett förstärkt föräldraansvar och ett utbyggt föräldrastödsprogram. Den 24 maj ställde sig riksdagen också bakom utskottets förslag gällande propositionen En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke.

Fler öppna stödformer ska inrättas, exempelvis vid familjecentraler. Lagstiftningen mot hedersrelaterat våld och förtryck ska skärpas, och stödet till utsatta ska ökas. En bred reform för att stärka elevhälsan ska genomföras, och det ska finnas skolsociala team och jourskolor eller akutskolor för våldsamma elever.

Det ska införas en nationell insatsstyrka som ska förebygga brott och utbilda socialsekreterare i att hantera unga som begår eller är i riskzonen för att begå brott. LVU ska användas i större utsträckning för att skydda barn från utsatthet och våld. Ungdomskriminalitetsnämnder och särskilda ungdomsfängelser ska inrättas, och Kriminalvården ska vara huvudman för dessa.

Förutsättningen för att kunna bekämpa brott är också att myndigheter kan dela information med brottsbekämpande myndigheter. Det är därför viktigt att sekretesslagstiftningen ändras.

Herr talman! Det är alltså en rad viktiga reformer på gång, men arbetet stannar inte vid det. Fler åtgärder prioriteras, och ytterligare beslut behöver tas fram här i kammaren av både oss och andra utskott.

Socialtjänsten spelar en central roll i arbetet med att säkerställa barns och ungas välbefinnande och att de ges en trygg och stabil miljö att växa upp i. En viktig uppgift socialtjänsten har är att arbeta förebyggande och erbjuda stöd och rådgivning till familjer som befinner sig i svårigheter, liksom att skydda barn från misshandel, försummelse eller andra former av övergrepp.

Separationer och vårdnadstvister är exempel på situationer där familjer kan behöva extra stöd och rådgivning och där målsättningen måste vara att lösa tvister genom familjemedling och undvika att det hamnar i domstol. I utredningen En uppväxt fri från våld föreslås en samlad nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Där lyfter man också särskilt fram stödbehov för just föräldrar och barn i vårdnadstvister, allt för att minska risken för trasiga familjer och för att barn och unga ska få bästa möjliga förutsättningar.

Att omhänderta ett barn och flytta det ifrån dess eget hem är en av de mest genomgripande åtgärder samhället kan vidta. Men när behov finns av att placera barn och unga utanför deras biologiska familjer är det socialtjänstens ansvar att säkerställa att dessa placeringar är trygga, att de främjar barnets välbefinnande och utveckling och att de fyller sitt syfte. Kompetens och kunskap ska finnas, och det behöver ske en regelbunden tillsyn i alla led för att säkerställa detta. Som ytterligare ett led i det bör ett nationellt register över familjehem införas. Därefter behöver placeringarna följas upp för att säkerställa att insatserna fått rätt utfall.

Vidare ser vi behov av stärkt kompetens inom socialtjänsten, särskilt vad gäller barnutredningar, familjemedlare och frågor gällande hedersproblematik. Många av de barn och unga som placeras har en trasig bakgrund och behöver trygga, stabila vuxna omkring sig som kan ge dem stöttning och god omvårdnad. Trygghet, stabilitet och förutsägbarhet är oerhört viktigt för alla, inte minst för dessa barn, och det kan vara avgörande för att bryta ett destruktivt beteende.

Vi i Sverigedemokraterna arbetar därför för att fler unga när så är möjligt ska placeras i familjehem, särskilt förstärkta familjehem och behandlingsfamiljer i stället för på institutioner. Socialtjänsten i många kommuner vittnar dock om svårigheter att rekrytera familjehem och att behålla befintliga, vilket gör att det kan vara svårt att hitta lämpliga placeringsmöjligheter. Fler placeringar inom Sis hade kunnat undvikas om det fanns andra alternativ.

Herr talman! Därför är det för oss en mycket välkommen satsning att regeringen nu har gett Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla ett stöd till kommunerna i syfte att bland annat öka antalet familjehem och förbättra kunskapen i familjehemsvården.

På Sis-hem placeras de allra mest utsatta. Det är unga som av olika anledningar behöver skyddas - från sig själva och sitt eget beteende, från andra eller från allvarliga brister i sin hemmiljö. Andra placeringsformer har kanske prövats eller anses inte varar möjliga, eller också finns det inga alternativ. Vi ser ett ökat antal unga med psykisk ohälsa och NPF-diagnoser som placeras på Sis-hem, trots att de borde ha fått vård och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Vi här i kammaren är ju alla medvetna om de mycket omfattande brister som sedan lång tid råder på olika Sis-institutioner. Våld, övergrepp och kompetensbrist är bara några av problemen inom verksamheterna. Den nya regeringen vidtar nu en rad åtgärder mot problemen på Sis-hemmen, vilket vi välkomnar och hoppas äntligen ska ge resultat. Det behövs kunskapshöjande insatser inte bara för personalen på Sis utan för alla som arbetar med barn och unga, liksom för dem som utreder, placerar och förhör dem. Det gäller socialtjänst, skola, polis med mera.

Personalen inom Sis behöver också ges rätt verktyg för att förhindra fortsatt kriminell aktivitet och kontakt med gängkompisar och andra kriminella under placeringstiden. Exempelvis behöver vi möjliggöra rums- och kroppsvisitationer vid misstanke om införsel av droger och begränsa tillgången till telefon och surfplatta för att förhindra riskabla kontakter och motverka rymningar.

Vi i Sverigedemokraterna vill se att placerade barn får tillgång till ett barnombud som ska finnas som ett stöd för barnet i kontakten med familjehem och socialtjänst. Alltför många barn upplever att de inte blir lyssnade på. Alla barn har den rätten.

Det finns mycket mer att säga i dessa frågor, men jag har redan överskridit min talartid rejält. Jag stannar därför där.

Herr talman! Det har varit ett par mycket mörka dagar med barn som har bragts om livet och anhöriga som har förlorat sina kära. Alla är medvetna om att läget är extremt allvarligt och att vi inom politiken måste göra allt som står i vår makt för att stoppa den här brutala utvecklingen. I dag går mina tankar till alla anhöriga som nu tvingas genomlida sitt livs värsta mardröm.

Varje barn, oavsett bakgrund, ska ha rätt till en fin uppväxt som är fri från våld och förtryck - det har vi beslutat i lag. Det är ofta lätt att prata sig varm för barns och ungas rättigheter så länge barnet inte är till besvär, men i samma stund som barnet trampar fel kan det gå fort att tappa riktningen.

Att stärka det förebyggande arbetet är en förutsättning för att våra barn och unga ska ges den grund som krävs för att bygga ett gott liv. Men vi måste samtidigt ha modet att träda in när barn far illa eller själva hamnar på glid. Då måste rätt insatser komma tidigt. Ett barn föds inte med ett vapen i hand eller med en ambition att mörda. Det är en mycket mörk och smärtsam process där det kan finnas många möjligheter att sätta stopp innan katastrofen är ett faktum.

Strukturella samhällsproblem som ekonomisk och social utsatthet är en grogrund som till varje pris måste motverkas, och det förebyggande arbetet måste prioriteras. Vi måste se till att rätt hjälp finns när den behövs. Då krävs att samhället kan erbjuda en kedja av vård för att ge dessa barn en fin framtid trots deras historia. Socialtjänsten måste få rätt förutsättningar, barn- och ungdomspsykiatrin byggas upp och föräldrar få rätt stöd. Alla barn måste också ges självklart utrymme att vara delaktiga i de frågor som berör dem.

Herr talman! Socialtjänsten är en av de viktigaste myndigheterna vi har för att förebygga kriminalitet och ge barn rätt hjälp. Förtroendet är dessvärre många gånger mycket lågt för myndigheten, vilket bidrar till att ett barn når socialtjänsten först när situationen är allvarlig. Det är därför centralt att vi ökar möjligheten för samverkan och ser till att socialtjänsten får möjlighet att möta barn där de befinner sig, både för att kunna bygga förtroende och upptäcka risker i tid.

I Angered i Göteborg har varje högstadieskola fått en socionom och två familjebehandlare. De skolsociala samverkansteamen ska hjälpa elever som är i farozonen att gå in i kriminalitet att i stället satsa på skolan. Fokus är elever som har hög skolfrånvaro, är stökiga eller riskerar att dras in i kriminalitet. Eftersom socionomen finns på skolan kan tilliten byggas och socialtjänsten komma in tidigare i processen, vilket gör det lättare att hjälpa de elever som är utsatta.

Vänsterpartiet vill att regeringen ser över möjligheten att inrätta skolsociala samverkansteam med socionomer och familjebehandlare vid samtliga högstadieskolor i socialt utsatta områden. Därför yrkar jag bifall till reservation 12.

Sis och dess verksamhet skulle kunna ha en nyckelfunktion i att ge barn och unga möjlighet till ett bra liv. Men det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet har varit mycket kritiskt till Sis med anledning av bristerna i dess verksamhet. Bara under det senaste året har ett flertal rapporter släppts från barnrättsorganisationer som vittnar om hur barn och unga utsätts för kränkningar, hot, våld, sexuella trakasserier och övergrepp. Kritiken har varit minst sagt svidande från så väl Ivo som JO, ja, till och med FN:s barnrättskommitté riktar mycket skarp kritik mot det våld särskilt utsatta barn utsätts för på våra ungdomshem. Det här är en fullständigt oacceptabel och ohållbar situation. Vi kan inte tro att våra ungdomar ska komma på rätt bana om de utsätts för våld av dem som fått i uppdrag att hjälpa dem.

Vänsterpartiet delar helt och fullt barnrättsorganisationernas uppfattning att bristerna inom Sis verksamhet är så omfattande att de inte längre går att peka på enstaka förbättringsområden. Verksamheten för tvångsplacerade barn måste ändras i grunden. Vi lade därför fram ett utskottsinitiativ till socialutskottet med tre skarpa krav. Vi vill att hela verksamheten reformeras, vi kräver att regeringen fullföljer det tillkännagivande utskottet gav regeringen om att avveckla avskiljningar och sist men inte minst måste Ivo ges i uppdrag att skärpa tillsynen. Det är med stor besvikelse jag kan konstatera att utskottet valde att avslå vårt initiativ.

En ljusglimt är dock att statsrådet Camilla Waltersson Grönvall som ett svar på våra krav har utlovat att regeringen ska tillsätta en utredning om en organisationsöversyn av hela Sis. Uppdraget ska syfta till att förbättra tryggheten och vården för de barn som behöver samhällets stöd allra mest. Om hon står vid sitt ord är det ett mycket viktigt steg framåt.

Jag vill dock vara tydlig med att vi inte kan luta oss tillbaka under tiden översynen pågår. Övergreppen kommer inte att upphöra bara för att någon ser över verksamheten, och vi kan inte stå med armarna i kors när barn blir utsatta i samhällets namn. Vänsterpartiet kommer därför även fortsättningsvis att kräva att avskiljningarna förbjuds och att tillsynen ökar, och vi hoppas att vi får med utskottet på de kraven.

Herr talman! Att motverka social och ekonomisk utsatthet och satsa på det förebyggande arbetet är ett modernt, beprövat och forskningsbaserat motgift mot utsatthet och kriminalitet. Det vet egentligen alla. Det är bara det att det krävs lite mer mod och ekonomisk omfördelning för att genomföra det. Men när situationen är så allvarlig som den nu är måste alla medel till för att vi ska få bukt med problemen.

Från 2015 har polisen fått en kraftigt förstärkt budget, något som prioriterats för att polisens arbete är så viktigt. Men socialtjänsten, som har ett minst lika avgörande uppdrag, tvingas i stället genomföra enorma nedskärningar. Att regeringen inte prioriterar att satsa på socialtjänsten är ett mycket farligt val i dessa allvarliga tider.

Vänsterpartiet förväntar sig nu att varje ord som kommer från regeringspartierna om socialtjänsten stöds av ekonomisk täckning. Annars kommer vi aldrig att få stopp på det fruktansvärda våldet eller kunna ge barn det stöd och den hjälp de har rätt till.

Herr talman! I förra veckan anordnade riksdagens tvärpolitiska barnrättsnätverk ett mycket efterlängtat seminarium. Det handlade om de rekommendationer som FN:s barnrättskommitté gav till Sverige efter den senaste granskningen. På plats i Förstakammarsalen fanns flera av de organisationer som bidragit till civilsamhällets rapport om sakernas tillstånd i Sverige.

Det var många fina anföranden, och de har nämnts av några tidigare talare här i dag. Ett par av dem fastnade särskilt hos mig, bland annat från en representant för organisationen Knas Hemma. Hon redogjorde för olika erfarenheter av att hamna i samhällets vård och att inte ha bra erfarenheter av det - att inte känna sig trygg och omhändertagen. Hon avslutade med orden: Ni har ansvar för att jag ska få en trygg uppväxt. Det är en bra ingång till dagens anförande.

Det finns många akuta problem som berör barn i Sverige i dag, och vi måste bli oerhört mycket bättre på att tillgodose barns behov av stöd och insatser. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, och när föräldrarna inte klarar av detta blir samhällets kapacitet helt avgörande. Socialtjänsten, men också skolan, barnavårdscentraler och mödravårdscentraler måste ha resurser och möjligheter att göra nödvändiga insatser i tid. Annars säkerställer vi helt enkelt inte alla barns rätt till en trygg uppväxt, och vi säkerställer inte att alla barn får chansen att utvecklas till sina bästa jag. Kommunernas rop på pengar måste hörsammas.

Herr talman! Barnkonventionen är svensk lag sedan den 1 januari 2020. Men Sverige har fortfarande inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet till konventionen. Det skulle göra det möjligt för barn som upplever att deras rättigheter har kränkts att klaga direkt till FN:s barnrättskommitté. Ett av de viktigaste verktygen för att förverkliga barns rättigheter är just möjligheten att utkräva dessa och få upprättelse. En utredning arbetar just nu för att se över barns möjligheter att utkräva sina rättigheter, och där är ratificeringen av det tredje tilläggsprotokollet en viktig del. Miljöpartiet kommer att följa utredningens arbete, och vi vill att Sverige skyndsamt ratificerar tilläggsprotokollet.

FN:s barnrättskommitté lyfte också bristen på en oberoende klagorättsmekanism i sina rekommendationer till Sverige. Vi borde förenkla förfarandena för att lämna in klagomål inom befintliga mekanismer och säkerställa att alla barn känner till att de har rätt att lämna in klagomål och att erhålla erforderligt stöd för att lämna in klagomål, menade kommittén. I ljuset av både de alldeles nyligen avslöjade missförhållandena på Sis-hemmen och andra tidigare inrapporterade missförhållanden rörande barn i samhällets vård är detta uppenbarligen något alldeles nödvändigt. Det ska inte krävas ytterligare en vanvårdsutredning.

Under seminariet som barnrättsnätverket anordnade förra veckan talade också en representant för organisationen Maskrosbarn. Hon berättade om sina egna erfarenheter och om varför en barnvänlig klagorättsmekanism behövs. Jag tänkte att jag skulle återge en del av hennes tal. Hon berättade: Jag är ett av många barn som inte hade en vuxen som ville, kunde eller hade möjlighet att strida för mig när jag träffade en myndighet. Det var också den stora anledningen till att jag träffade dessa myndigheter - att jag inte hade tillräckligt många trygga vuxna i min närhet. Jag var inte heller tillräckligt gammal för att strida för mig själv, och jag kände inte att jag hade så mycket att säga till om över vad de ändrade i mitt liv.

Lite senare fortsatte hon med dessa ord: Jag skulle vilja att du tänker dig att du är 13 år och att du för allra första gången har berättat för en vuxen om hur du har det hemma, med föräldrar som utsätter dig för våld. Så nu sitter du på möte på socialtjänsten, och du är livrädd för vad som kommer att hända. Kommer du att flytta från det hem som inte alls är bra men som är det enda du någonsin har haft? Kommer de att berätta för dina föräldrar? Kommer du att flyttas långt från din skola och dina kompisar? Vad vågar du säga till socialsekreteraren som du aldrig tidigare har träffat? Hade inte du då också velat ha en vuxen vid din sida, som stöttade dig, slogs för dig och berättade för dig vilka rättigheter du har?

Herr talman! Slutligen vill jag lyfta ytterligare några områden som dagens debatt berör. Miljöpartiet anser att det behöver uppmärksammas att barn och unga som placeras med stöd av LVU på grund av sexuell exploatering har varit utsatta för ett övergrepp. Stödet för dessa barn och unga måste utformas efter det. Regeringen bör ge en lämplig myndighet i uppdrag att utreda om den omständigheten att någon varit utsatt för sexuell exploatering är en rimlig grund för placering på särskilt ungdomshem.

Ett annat område jag vill lyfta allra sist i mitt anförande rör internationella adoptioner och situationen för internationellt adopterade. Också på detta område anordnades nyligen ett riksdagsseminarium där flera olika organisationer framförde sina krav. Bland annat lyftes behovet av rätten till tillgång till dokumentation rörande det egna fallet.

Miljöpartiet anser att regeringen bör låta tillsätta en utredning om hur internationella adoptioner bör organiseras, godkännas, kontrolleras och följas upp samt behoven av författningsändringar vad gäller arkiv och dokumentation av adoptioner till Sverige. Det bör även utredas hur stödet till de internationellt adopterade ska se ut och vem som ska vara ansvarig för detta. Det finns i dag möjlighet till stöd för adopterade som söker efter sina rötter, men det behövs även en översyn av behovet av ett särskilt stöd till de som upptäcker att deras adoption har skett på ett felaktigt sätt. Dokumentation om adoptioner ska därför kunna tillhandahållas en adopterad person. Regeringen bör vidta åtgärder på alla dessa områden.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 38, men jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)