Caroline Helmersson Olsson

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Fru talman! Det låter bra att alla ska vara inkluderade i den framtida visionen för ledamoten Rosengren.

Som jag tog upp i mitt anförande finns det försvårande omständigheter med just ersättningarna. Det finns ett jätteenkelt sätt att göra om SPSM:s studiemedel. SPSM har skickat förslag till regeringen varje år sedan 2019 om hur man skulle kunna göra om själva förordningen för att höja nivåerna. Inflation och stigande priser drabbar de här människorna likadant som alla andra.

Kan Oliver Rosengren lova mig att han genast talar med utbildningsministern om att göra om förordningen?

Herr talman! Det här är det fjärde och sista motionsbetänkande om vuxenutbildningen som utskottet debatterar under mandatperioden. Det omfattar de olika utbildningsformerna inom komvux och yrkeshögskolan.

Vi debatterade sfi precis före jul, och inom kort väntar vi en proposition om yrkeshögskolan. Därför ligger mitt fokus i dag på komvux och särskilt på en utbildningsform som väldigt sällan lyfts fram i debatten, nämligen komvux som anpassad utbildning.

Herr talman! Enligt skollagen är målen för komvux att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande, ges möjlighet att utveckla kunskap och kompetens för att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt ges möjlighet till personlig utveckling. Det ska också ge en god grund för fortsatt utbildning och vara en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen.

Det här målet gäller självklart även den anpassade utbildningen. Jag har genom åren mött ganska många som gått just den utbildningen; några av dem har faktiskt varit här i riksdagen och hälsat på. De har haft väldigt tydliga mål: att få ett arbete, kunna försörja sig, bli fria och leva ett fritt liv. De vill bidra och arbeta till hundra procent av sin förmåga. Många av dem står närmare arbetsmarknaden än vad både samhället och arbetsgivarna ofta tror. Därför måste politiken skapa förutsättningar som underlättar övergången till arbete, och vägen till arbete går mycket ofta via studier.

Herr talman! Cirka 7 570 elever går i anpassad gymnasieskola just nu, och Skolverket har för tredje gången följt upp sysselsättningen efter avslutade studier i denna skolform. I budgetpropositionen för i år redovisas att 18 procent var i arbete efter studierna. 57 procent fanns i daglig verksamhet, vilket i och för sig är bra, men det kan finnas inlåsningseffekter. Bara 10 procent studerade vidare.

Varför studerar så få vidare? Utredningen Växla yrke som vuxen, som har beretts i Regeringskansliet sedan 2024, ger flera svar. Trots att målgruppen är relativt stor är elevgruppen liten. Skälen är flera. Utbildningsutbudet är begränsat. Skolverket visar i en rapport att endast drygt hälften av landets kommuner erbjuder anpassad komvux. Tillgången till yrkes och lärlingsutbildningar och arbetsplatsförlagt lärande är liten och möjligheterna till fortbildning få. Det finns ingen anpassad yrkeshögskola eller högskola. Dessutom finns hinder som ligger utanför utbildningsutskottets direkta ansvar, såsom arbetsmarknadens och socialförsäkringarnas funktionssätt, stuprör mellan myndigheter, bristande helhetssyn och inte minst attityder och okunskap.

Herr talman! En svensk kommun skriver följande på sin webbplats: Du kan inte få studiemedel från CSN för att gå anpassad utbildning för vuxna. Om du har ersättning från Försäkringskassan eller annan myndighet är det viktigt att du vänder dig till din handläggare.

Herr talman! Här finns det största hindret. De som tydligast ser och upplever dessa hinder är de studenter som faktiskt vill studera, arbeta, bidra och bli fria. Den bristande möjligheten till studiefinansiering förhindrar i praktiken deltagande i såväl yrkesutbildningar som studier över huvud taget. Kommunerna kan bevilja ekonomiskt bistånd, men det finns en påtaglig brist på likvärdighet, både mellan olika kommuner och i Försäkringskassans bedömningar.

Det är bra att det finns ett studiebidrag från Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Men detta bidrag kan inte kombineras med andra ersättningar. Man ska alltså leva på enbart detta bidrag under studietiden. Bidraget infördes 2012 med ett tak på 9 700 kronor. I dag, 14 år senare, är taket fortfarande 9 700 kronor. Då är det inte konstigt att färre studerar.

Vi talar ofta i denna kammare om inflation, hushållens ekonomi och tillväxt, och utskottets ordförande pratade om frihet, tillväxt och inkludering. Då borde denna fråga, om än liten, vara självklar och viktig för både samhällsekonomin och den enskilda människan. Det handlar om ekonomiskt mycket utsatta hushåll.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Socialdemokraternas reservation 10 under punkt 8, som lyder: ”I dag avstår många personer med en intellektuell funktionsnedsättning från att studera inom komvux på grund av svårigheter att kombinera olika ekonomiska ersättningar. Möjligheterna för dessa personer att studera inom komvux behöver stärkas. Vi vill därför att det utreds hur finansieringen av anpassad utbildning inom komvux ska fungera.” Ett sådant förslag ligger redan på regeringens bord. Genomför det!

När det gäller SPSM:s bidrag behövs ingen utredning. Det regleras i en förordning som regeringen själv kan besluta om. SPSM har skickat in konkreta förslag på förändring i förordningen som skulle göra att bidraget åtminstone närmar sig CSN:s nivåer utan att ökade anslag krävs. Säg till regeringen att genomföra det!

Herr talman! Vi socialdemokrater står självklart bakom våra övriga förslag i betänkandet. Det handlar om regionalt yrkesvux, stöd, elevhälsa, läromedel och sfi. Men eftersom det här är min sista motionsdebatt om vuxenutbildningen känns det väldigt viktigt att avsluta med detta: Ett samhälle blir starkt först när alla får plats och när varje människa oavsett funktionsförmåga ges möjlighet att bidra med sin kraft och sin röst. Och till er som kommer att fortsätta sitta i kammaren vill jag skicka med detta: Arbeta för ett system där stöd ges efter behov och inte efter budgetpost, där ingen stängs ute från arbetsmarknaden av fördomar eller krångliga system och där varje människa ses som den tillgång hon faktiskt är!

(Applåder)

Herr talman! Där kom den stora skillnaden mellan Patrik Reslow och mig. Jag vill också att de här eleverna ska få rätt förutsättningar att klara det svenska språket och komma in i samhället. Men då måste man vidta andra åtgärder än att bara ställa krav. Det handlar om kvalitet, undervisning och behöriga lärare. Jag vill också luta mig mot tunga remissinstanser och forskning. Vi måste ta till vara kunskaper.

Vi bedömer, vi anser, vi uppskattar och vi vill, säger Patrick Reslow. Jag vill också, men på ett annat sätt och med forskning och beprövad erfarenhet som grund.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Reslows anförande får mig nästan att bli sugen på att ändra mig. Jag har ju tänkt sluta i riksdagen, men det skulle vara väldigt intressant att vara med nästa mandatperiod och ställa samma fråga då: Varför hann ni inte med sådant som stod i Tidöavtalet? Men det kommer jag inte att göra. Det får någon annan göra.

Det är ni, ledamoten Reslow, som bär huvudansvaret för den sfi-politik som ligger på bordet i dag. Det är detta jag talade om i mitt anförande. Det är detta jag vill ha svar på. Huvudansvaret ligger faktiskt på ledamoten Reslow. Det fick jag klart för mig förra veckan, när vi hade en diskussion i utbildningsutskottet. Det är ni som styr. Det är ni som driver politiken, och då är ni skyldiga att också redogöra för den och förklara den. Jag slutar där.

Herr talman! Tack, Oliver Rosengren, för den historiska återblicken! Jag undrar om jag ska behöva vänta på ledamotens anförande för att få höra vad det är för bedömning ni gör. Återigen kom ordet ”bedömning”. Det är ju en bedömning som ligger till grund för propositionen. Förslaget bygger inte på ett gediget kunskapsunderlag. Många tunga remissinstanser och forskare ifrågasätter propositionen eftersom den är undermåligt uppbyggd.

Det är klart att vi har gjort en del saker i historien. Jag tänker inte redogöra för detta en gång till. Vi har lagt om vår politik. Vi ska ha krav. Vi ska se till att folk lär sig svenska. Det ska finnas språkkrav i förskolan och i äldreomsorgen. Men vi ska också tillsätta resurser och kvalitet. Vi ska ge möjligheter.

Krav utan kvalitet är retorik. Kvalitet med krav är på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten!

Jag leder utbildningsutskottets utvärderingsgrupp. Jag utvärderar gärna dessa saker inom ramen för den. I dag skulle jag vilja använda de här minuterna till att prata om vad som faktiskt ligger på bordet.

Klivautredningen tillsattes 2018, tror jag. Ett delbetänkande kom 2019, med en del åtgärder. Vi har infört utbildningsplikt och gjort en massa saker. Men sedan hände tyvärr något olyckligt 2022, så vi hann inte riktigt med slutbetänkandet. Det är det slutbetänkandet som den här propositionen vilar på.

I mitt anförande har jag framfört att jag tycker att den här regeringen har missat en hel del kvalitetshöjande åtgärder. Jag frågar: Varför tidsgränserna? Det går inte att läsa sig till i propositionen. Varför tar man inte till sig ett gediget underlag som finns om tidsgränserna? Det är forskningsbaserat. Parterna har varit med. Flera experter har varit med och tagit fram just det förslaget. Men nu säger man tre år, och jag får inte fram någon orsak. Det skulle jag vilja höra om i den här debatten.

Herr talman! Språket är helt avgörande om du ska etablera dig i ett nytt land, ta del av samhällsgemenskapen och bli en del av arbetslivet. Det är genom språket människor kan bidra och försörja sig samt bli aktiva och medvetna samhällsmedborgare. Därför är debatten i dag om sfi viktig.

Det måste finnas en tydlig förväntan på alla som kommer till Sverige att också lära sig svenska. Det ska vara både en rättighet och en skyldighet. Gör din plikt, kräv din rätt – en socialdemokratisk ingång.

Låt mig börja med att vara tydlig: Vi motsätter oss inte skärpta krav eller tidsgränser. Men de måste kombineras med åtgärder som höjer kvaliteten i utbildningen och stärker elevernas lärande. Det är undervisningens kvalitet som avgör hur lång tid utbildningen faktiskt tar. Därför behövs också åtgärder som stoppar vinstjakten – även inom sfi.

Tyvärr ser vi få förslag på kvalitetshöjande åtgärder i den här propositionen. Det är visserligen positivt att kommunerna ska redovisa hur de informerar, motiverar och söker upp elever, men frågan är om det blir någon reell effekt på kompetensen när det systematiska kvalitetsarbetet har sådana stora brister i dag. Där hade vi socialdemokrater gärna sett att regeringen tagit fasta på Klivautredningens förslag, som handlar om ett kommunalt språkansvar, en så kallad KSA-funktion. Vi menar också att kommunerna borde åläggas att söka upp elever som hoppar av.

Som kvalitetshöjande åtgärder redovisar regeringen i princip endast att Skolverket har fått i uppdrag att se över kurserna. Några konkreta förslag kring kurser, delkurser och verksamhetspoäng har jag inte sett, men jag tror att de kommer i april. Det jag har sett är ett förslag om yrkesutbildningar på grundläggande nivå, SeQF nivå 2. Det är en nivå som inte existerar i dag. Detta arbete har tyvärr präglats av bristande samverkan med yrkeskunniga branscher och nationella programråd. Det är långt ifrån tydligt att arbetslivet efterfrågar sådan yrkeskompetens. Det är inte förvånande att både Svenskt Näringsliv och LO avstyrker det förslag som Skolverket har kommit med.

Om regeringen har fler kvalitetshöjande åtgärder inom detta område motser jag dem med tacksamhet i den här debatten.

Herr talman! Kvaliteten inom sfi måste höjas, och genomströmningen måste förbättras. Det var därför vi tillsatte Klivautredningen – för att stärka kvaliteten och likvärdigheten. Regeringens proposition om skärpta krav i sfi har ett helt annat perspektiv.

Vi säger inte nej till tidsgränserna. Men jag frågar mig: Varför? Vad är motiveringen? Jag hittar det inte i propositionen. Varför tre år? Varför valde man detta framför utredningens förslag, som är genomarbetat? Förslaget var fyra år, med förlängning. Varför lutar sig regeringen mot egna bedömningar och överväganden i stället för att faktiskt ta till sig remissinstansernas och forskningens underlag? Stockholms universitet, som är landets främsta forskarmiljö när det gäller svenska som andraspråk, kommenteras inte ens i propositionen.

Regeringen hävdar dessutom i inledningen att en majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Den slutsatsen grundar man på bland annat fem kommuner, en högskola och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen samt på att Försäkringskassan inte har något att invända – de hade inga synpunkter, helt enkelt. Detta är milt sagt en ganska kreativ tolkning av ordet majoritet.

Läser man samtliga remissvar inser man att det finns mycket mer att ta hänsyn till än regeringens önskan att driva igenom sin linje. Svenskt Näringsliv och Skolinspektionen landar i ungefär samma slutsats som vi: Oavsett tidsgräns måste det finnas kvalitet – kvaliteten måste stärkas. VIS, Vuxenutbildning i samverkan, som representerar samtliga kommuner och en del utbildningsföretag, har liknande synpunkter. SKR frågar vad som händer när tidsgränsen går ut. Arbetsförmedlingen menar att det inte är klarlagt hur en treårsperiod ska leda till ökad genomströmning eller färre avhopp. IFAU noterar att många elever kan riskera att inte nå målen inom tre år och att regeringens motivering är otillräcklig. SPSM ställer samma fråga: Varför tre år? Varför inte fyra? Skolverket och Diskrimineringsombudsmannen avstyrker förslaget. LO, TCO, Sveriges Lärare, Sveriges Vägledarförening, Folkbildningsrådet och Myndigheten för delaktighet förespråkar utredningens förslag. Det gör vi också.

Herr talman! Förslaget om tre år är för snävt och dåligt underbyggt. Konsekvensanalysen brister när det gäller elever med funktionsnedsättning och elever med kort eller ingen formell utbildning. Och det finns ingen jämställdhetsanalys.

Vi vet att kombinationen av sfi och yrkesutbildning fungerar bra och leder till arbete. Den möjligheten måste utvecklas, inte försvagas av rigida tidsgränser som riskerar att skapa inlåsningseffekter.

För att stärka genomströmningen krävs också mer undervisningstid och fler behöriga lärare. Språkinlärning tar tid och sker bäst i klassrum med utbildade lärare. I dag är andelen behöriga lärare för låg, särskilt hos privata aktörer. Många kommuner har lagt ut stora delar av sin sfi-utbildning på entreprenad, vilket ökar risken för att vinster går före kvalitet. Vinstjakten i det svenska utbildningssystemet drabbar även vuxenutbildningen. Vi socialdemokrater vill att sfi ska bedrivas utan vinstintresse.

Klivautredningen innehöll flera viktiga förslag för att stärka likvärdigheten, förslag som regeringen och Sverigedemokraterna nu ignorerar. Propositionen borde ha innehållit reglering av distansundervisningen. Närundervisning borde vara huvudregeln. Den borde också ha innehållit skärpta behörighetskrav för lärare och åtgärder för att stärka kommunernas beställarkompetens vid upphandling.

Vi stärkte Skolinspektionens uppdrag 2022 så att tillsyn sker löpande på skolnivå, oavsett utförare. Det arbetet måste fortsätta. Staten behöver höja ribban för kvalitet och öka granskningen av sfi-anordnare. Den här propositionen skärper kraven på eleverna, inte på systemet.

Jag vill yrka bifall till reservation 1.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Oliver Rosengren för repliken.

Det kom ett påstående om att Socialdemokraterna har ett inre motstånd. Jag är uppväxt i Socialdemokraterna. Gör din plikt, kräv din rätt – jag lovar att det sitter i min ryggmärg, och så är det för de flesta socialdemokrater. Det är verkligen så vi tänker.

Regeringen behöver verkligen ta fram Yrkesvuxutredningen och titta på den och se till yrkeslärare, APL-platser och sökande. Vi måste göra både och. Det tror jag verkligen på.

Jag kritiserar inte konjunkturåtgärder. Eller, jo, det kommer jag faktiskt att kunna göra. Den konjunkturåtgärd som nu ligger på bordet är inte så himla imponerande.

Att tillföra medel är inte ett kvitto på ansvar. Det är ett kvitto på att man har missbedömt läget från början. Det är min synpunkt.

Fru talman! Jag tackar Oliver Rosengren för anförandet.

Som förberedelse inför den här debatten lyssnade jag på den debatt som vi hade om ämnet förra året. Även då togs frågan upp om att var tredje krona lämnats tillbaka sedan 2017. I den debatten sa Oliver Rosengren att man verkligen skulle göra någonting åt det. Det tänkte faktiskt även vi göra. Det var bland annat därför vi tillsatte Yrkesvuxutredningen.

I och med att vi nu har utredningens förslag på bordet vet vi ganska väl varför pengarna inte går åt. Men när jag lyssnar på Oliver Rosengren i årets debatt verkar han ha landat i en annan analys av läget: att det är individernas fel. Jag hävdar ändå att systemet har sin roll i det här.

De här pengarna kommer halvårsvis; kanske lämnas de tillbaka som en klumpsumma. Vi har tittat på det här och funderat över att det varje år kommer medel i vårpropositionen. Är det verkligen något som främjar att pengarna ska gå åt? Som jag tog upp i mitt anförande är det mycket som ska komma på plats. I 2023 års vårproposition avsatte man 670 miljoner, och 46 procent av dem utnyttjades inte. År 2024, förra året, avsattes 950 miljoner. Av dem var det 33 procent som inte utnyttjades, så det är ändå något bättre.

Jag skulle vilja höra lite mer utvecklat hur Oliver Rosengren ser på detta. Kan vi göra något i systemen, eller är det bara individerna som ska göra någonting åt det här?

Fru talman! Jag vet inte riktigt om det var en fråga eller ett påstående från ledamoten.

Jag kan inte för mitt liv ställa mig bakom att Socialdemokraterna skulle bygga ut utbildning för att det ska vara förvaring. Det har Socialdemokraterna aldrig någonsin stått bakom. Vi har byggt ut utbildningen. Vi har byggt ut yrkesvux, vuxenutbildningen och yrkeshögskolan hur många gånger som helst, inte minst efter Reinfeldts tid vid regeringsmakten, som han kom till 2006. Han bara tog bort det. När vi sedan kom tillbaka fick vi bygga på. Det behövdes, för det rådde kompetensbrist då.

Vi har kompetensbrist även nu, och nu har vi också en kris. Det är detta jag försöker att säga. Vi har en kris i det här landet, och vi har dessutom kompetensbrist. Då måste man faktiskt bygga ut vuxenutbildningen. Det kan inte bara göras pytsvis, utan man måste göra det med en långsiktig strategi.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag kom av mig nu. Det är inte ofta man blir anklagad för att skriva om historien. Jag har dock varit med om att andra gjort det.

Det var ju en krisinsats under coronapandemin. Vi hade byggt på redan före coronapandemin. Vi hade tredubblat finansieringen för yrkesvux och dubblat finansieringen för yrkeshögskolan. Vi hade en plan på att fortsätta med yrkeshögskolan under den här mandatperioden. Hade vi stått inför den kris som denna regering nu står inför hade vi naturligtvis fortsatt att bygga ut yrkesvux på det sätt jag pratade om i mitt anförande.

Att utbildning är vägen för att möta en kris har alltid funnits i socialdemokratiska strategier. Om vi har en kris ska vi se till att rusta folk så att de kan ta de jobb som behöver tillsättas. Vi måste ha tillväxt, och utbildning är ett av verktygen för att få det.