Hans Eklind

Herr talman! Då har ledamoten verkligen lämnat området för svenska medier, om han kallar public service för en lilliput. Här är de ingen lilliput. Här är de den stora giganten.

Det var oerhört intressant på många sätt för mig att sitta med i public service-kommittén och ta del av både den ena och den andra sidan. Vi fick oss till del konkreta exempel på hur exempelvis en journalist på en dagstidning nere i östra Sverige, nedanför Stockholm, hade jobbat med ett grävande reportage.

Man hade lagt ned otroligt många timmar för att verkligen faktagranska. Man hade en pangnyhet som inte bara de i det direkta utgivningsområdet ville läsa och ta del av, utan även de utanför det. Men det kostade pengar att få läsa det. Det är så dagstidningar numera får göra för att finansiera sin egen verksamhet.

I det läget fick man se att det bara tog någon timme innan samma nyhet dök upp på SVT:s regionala digitala sida, och då var den gratis. Jag tror att till och med Mats Berglund, även om Mats Berglund är miljöpartist, inser att vi då har ett gigantiskt problem. Då slår du undan fötterna på de tidningar som ska försöka överleva i konkurrensen.

Det är den har typen av frågor det gäller. Medelstilldelningen, att de får drygt 83 miljarder, har inte ett smack med obalansen att göra. Det är inte mitt problem. Det handlar om var man är någonstans i internet och cyberrymden. Vi har sagt: Prioritera till större del era egna plattformar, och begränsa det textmässigt.

Det är inte en dagstidning på nätet. Det är inte er uppgift. Er uppgift är att förmedla ljud och bild, och inte att vara en dagstidning på nätet. Vi har andra fria, privata medier som tar den uppgiften på fullt allvar. De säkrar demokratin.

Det är sådana frågor, Mats Berglund, som vi har brottats med, i varje fall från min sida. Sedan är frågan hur mycket public service ska få kosta, men det är en annan fråga.

Herr talman! Först och främst finns det inget förbud mot att finnas på andra plattformar. Det som sägs i propositionen är att public service-bolagen ska prioritera sina egna.

Vi har haft exempel uppe i kommitténs arbete som jag vet att ledamoten är väl bekant med. Det finns exempelvis en krimpodd som ett privat bolag har och som är framgångsrik. Då blir naturligtvis följdfrågan: Varför ska public service också starta en krimpodd?

Jag vet att det har skett en del övertramp även från mitt partis sida där man har gett sig in i programtablån och tyckt: Ska det här verkligen finnas med? Jag kan köpa, även om jag är präst, att dejtingprogram för präster inte känns som en angelägen grej, eller bantningsprogram för hundar. Jag kan ha den personliga åsikten. Men för mig är det viktigt att vara väldigt tydlig med en sak. Vi kristdemokrater talar inte om vad som ska finnas i programtablån eller inte.

Jag konstaterar bara med SVT:s egna siffror att påståendet om att nyhetsförmedlingen skulle bli lidande om man inte får de pengar som man äskar inte stämmer när man kan konstatera att över hälften av pengarna i dag används till underhållning, sport och fiktion. Det var mer en redovisning än kritik, även om jag personligen kan ha åsikter. Men det tänker jag avhålla mig från här. Armlängds avstånd är viktigt. Det ska vi försöka att vara rädda om.

Ledamoten hade frågor om medelstilldelningen. Det står i propositionen. Den trappa som vi har är dessutom framtung. Anslaget är högst år ett. Det beror på att man ska kunna göra de investeringar som krävs bland annat av säkerhetsskäl. Den är medvetet utformad på det viset så att man ska kunna ha råd att fatta de beslut som krävs.

Herr talman! Jag tackar Vasiliki Tsouplaki för en högst rimlig fråga. Jag kan väl lätta på förlåten lite grann och säga så här: Nu sitter jag normalt sett i finansutskottet, men jag kom in bland er i kulturutskottet och fick ta del av det här. Det har varit en spännande resa att sitta i public service-kommittén. Men jag reagerade omedelbart när vi fick en siffra. Jag har begärt av kansliet, som vi haft till vår hjälp, att få en benchmarking, som det heter. Det handlar om att kunna jämföra vår public service med andra länders public service.

När det väl kom mot slutet av året vi jobbade var det en sammanställning som visade att Sverige i princip var näst billigast i Norden när det gällde kostnaden för public service. Om man håller på med ekonomi vet man att när det står per capita blir det lite intressant.

Om jag ska producera en långfilm blir den i min värld inte dyrare för att det bor 4 miljoner i landet än om där bor 10 miljoner. Om jag ska göra en nyhetssändning blir inte den dubbelt så dyr om det bor 5 miljoner eller 10 miljoner i landet, utan kostnaden blir densamma.

Jag satte mig snabbt under vårt sammanträde och räknade. Om man tar bort per capita, hur ser det ut då? Det visade sig att Sverige är dyrast i Norden. Med detta inlägg vill jag ha sagt att jag absolut tror att det går att göra någonting och att man kan få ut mer för pengarna, om jag uttrycker mig så.

Jag älskar sport. Jag är en sportidiot ut i fingerspetsarna. Men någonting är väl ändå lite knepigt när man säger: Hur ska det gå med alla dessa saker som public service ska göra? Samtidigt vet man att SVT spenderar cirka 55 procent av sina pengar på sport, underhållning och fiktion.

Man får alltid höra: Om ni inte gör som vi säger kommer nyhetsförmedlingen att bli drabbad. Men över hälften går till någonting helt annat än nyhetsförmedling. Det går att göra en massa saker.

Herr talman! Kristdemokraterna har konsekvent argumenterat för en slutprodukt som slår vakt om fria och oberoende medier. Det är en hörnsten i vår demokrati. Konkurrensfrågan har därför varit en av våra prioriterade frågor i arbetet med att ta fram underlaget för denna proposition, vilket vi gjorde i public service-kommittén.

Public service får under nästkommande period drygt 83 miljarder kronor under åtta år via skattebetalarna. En sådan stor aktör riskerar att skapa obalans inom mediemarknaden. Vi har därför argumenterat för att public service ska fokusera på sitt kärnuppdrag, inte minst på den produktion som inte levereras av kommersiella aktörer.

Det är värt att inte bara påminna om utan också understryka att också fria, privatägda medier tjänar demokratin. Ibland låter det inte så. Om denna mångfald ska bestå måste SVT, SR och UR agera på ett sådant sätt att de inte skapar en osund konkurrenssituation gentemot exempelvis dagstidningar och kommersiell radio och tv. Det är av det skälet vi har argumenterat för att public service bör prioritera de egna plattformarna och vara hänsynsfulla mot andra medier exempelvis när de publicerar textnyheter.

Den här propositionen slår vakt om det svenska systemet med en oberoende public service och där livskraftiga kommersiella medier kan behållas och stärkas. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Vi kristdemokrater vill se en public service som står oberoende från såväl politisk som kommersiell påverkan. Att vi som folkvalda här i dag diskuterar hur public service ska utföra uppdraget är inte bara bra utan direkt nödvändigt. Det är en skyldighet, inte minst mot bakgrund av att vi faktiskt använder nästan 84 miljarder av skattebetalarnas pengar för att finansiera det.

Det här är en dominerande medieproducent. Då är frågan hur vi politiker kan säkra hållbara och bra konkurrensvillkor för alla inom medieområdet. För mig har det varit oerhört viktigt under hela det här arbetet.

Det stora hotet mot fria medier är politisk tystnad, inte att vi diskuterar hur vi ska gå till väga. Hotet mot demokratin utgörs inte av alternativa medier. Hotet mot demokratin är snarare att de elimineras.

Herr talman! Som alla kanske vet här inne är jag präst i det civila; det var jag innan jag blev riksdagsledamot. Under prästutbildningen fick vi prästkandidater träna på att predika – homiletik, heter det med ett teologiskt ord. Vid ett flertal tillfällen fick vi tio till tolv prästkandidater exakt samma text, ibland bara fyra fem meningar, med uppgiften att gå hem och leverera en predikan på det här korta textavsnittet.

För mig var det verkligen ögonöppnande att göra detta tillsammans med andra. Jag kunde konstatera att inte en enda predikan som vi sedan levererade var lik den andra. Vad berodde det på? Jo, vi såg och reagerade på olika saker. Våra livserfarenheter och mycket annat som vi hade med oss skapade en form av raster som vi sedan utsatte den här texten för. Även om vi tillsammans som kandidater hade gemensamt att vi ville fånga det viktiga i texten och vara lojala mot texten blev produkterna, alltså våra predikningar, allt annat än lika.

Den här erfarenheten gäller även andra grupper. Den gäller oss politiker men naturligtvis också journalister. Varje dag händer det tusentals saker. Det är på många sätt ett omöjligt uppdrag för nyhetsredaktioner att värdera vilka av alla de olika saker som händer som ska presenteras vidare. Här ryms naturligtvis ett stort mått av subjektivitet. Varför reagerar man så att man gör en nyhet av x, y och z men inte av a, b och c?

Än svårare blir det sedan när journalisten som får uppdraget ska sätta tänderna i de utvalda produkterna och göra sin tolkning och sin presentation som enskild journalist. Vilka frågor är det man ställer? Vilka frågor är det man inte ställer? Vilka svar ifrågasätter man? Vilka svar ifrågasätter man inte?

Herr talman! Mot den här bakgrunden har jag upplevt och upplever att det är väldigt bra att vi får till en granskning. Medierna beskrivs många gånger som den tredje statsmakten. Då är det givetvis viktigt att det finns opartisk nyhetsbevakning och förmedling av samhällsinformation. Att det nu kommer att ske granskning, exempelvis via de externa studierna, är också viktigt för att kunna öka förtroendet från tittarna och lyssnarna. Om de anser att public service inte sköter sitt uppdrag ska de naturligtvis få se vad som egentligen föreligger.

Jag tycker att det har blivit lite mycket tjat i den här debatten om varför man ska göra de här olika studierna. Jag har sett det som jättebra, av det enkla skälet att det är bra att få fastslaget att public service är saklig och inte tar parti. Det kommer att gynna alla att man fastslår detta. Vi kristdemokrater har en väljarkår som har en misstänksamhet om huruvida all information som ges är fullt ut opartisk. Genom dessa studier tror jag verkligen att vi kan slå vakt om legitimiteten på ett bättre sätt men också få till en ökad effektivitet. Som tidigare har nämnts har det här gjorts i andra länder. Det är alltså inget exklusivt svenskt.

Herr talman! Det är en alltigenom rimlig målsättning och också ett krav att public service ska stå för oberoende och saklig nyhetsförmedling. Det skriver vi kristdemokrater under på varje dag i veckan. Av det skälet är det viktigt att det råder konkurrens bland medierna och att det finns andra medier som kan göra sina värderingar, sina tolkningar och sina presentationer. Det här har varit oerhört viktigt – en röd tråd. Alla ni som har suttit med i kommittén och lyssnat på mina inlägg vet att jag har tagit upp det här om och om igen.

Att säkra fungerande konkurrens tycker jag att den här propositionen försöker göra på ett bra sätt. Vi har borrat en hel del, inte minst från min sida, i detta med textanvändandet. SVT:s digitala nyhetstjänst har gjort det svårare för dagstidningar. De måste i allt högre grad livnära sig på läsarfinansierade intäkter i stället för annonsintäkter. Då är det naturligtvis viktigt att man inte konkurrerar ut dem. Vi har fått en del brutala exempel. En tidning kan ta ett visst antal kronor för att man ska få läsa en nyhet i en artikel som en journalist kanske har jobbat på i över en månad. Sedan läggs den ut alldeles gratis på en digital hemsida som SVT förfogar över.

Jag skulle vilja ta upp en annan fråga från mitt arbete i public service-kommittén. Den handlar också om konkurrens. Det slog mig om och om igen, inte minst när vi mötte ledningarna för de olika bolagen inom public service, att de såg andra medieaktörer som konkurrenter. De såg det därför som sitt uppdrag att konkurrera, inte komplettera.

Det här bekräftades med all önskvärd tydlighet mitt under vårt arbete i public service-kommittén, då vi kunde läsa i en av kvällstidningarna om hur en programdirektör på SVT uttryckte sig. Hon hade blivit ”svart i själen, ursinnig och rosenrasande”. Det hon var så ursinnig och svart i själen över var att TV4 hade vunnit budgivningen om programmet Bäst i test. Det är denna inställning som jag menar är oroande – vi har ett skattefinansierat bolag som ser som sin uppgift att konkurrera ut kommersiella bolag.

Vi tvingar alla medborgare att betala för public service alldeles oavsett om de tittar och lyssnar eller inte. Då blir väl ändå en given fråga: Varför ska man betala skatt för någonting som uppenbarligen kan finansieras på annat sätt? Är inte det en rimlig fråga att ställa sig som politiker? Public service ska vara en garant för ett utbud som är samhällsviktigt men ska inte göra saker och ting som kan klaras på marknadens villkor, menar jag.

Herr talman! Inför detta arbete i public service-kommittén hade jag en arbetslunch med kommitténs ordförande Göran Hägglund, en gammal partikamrat till mig. Jag ställde då till honom en fråga som jag sedan ställt om och om igen: Hur ser mediemarknaden ut om två år? Det var min enkla fråga. Alla svarar precis som Göran Hägglund: Det vet jag inte. Vi ska alltså besluta om en medelstilldelning för åtta år framåt. De tvärsäkra ställningstaganden som man har hört om att det nu blir så här och så här tänker inte jag ansluta mig till. Jag tror att det är helt omöjligt att veta hur mediemarknaden ser ut om åtta år om man inte ens kan svara på hur den ser ut om två år.

Vi har ändå ställt oss bakom den här medelstilldelningen av det enkla skälet att vi tror att den ger public service-företagen möjlighet att uppfylla de uppdrag som vi har ålagt public service. Sedan kommer det säkerligen att krävas både rationaliseringar och omprioriteringar. Så får det vara. Så är det för alla andra, och så måste det naturligtvis vara även för public service.

(Applåder)

Fru talman! Fritidskortet går till barnen.

Den som lyssnar på denna debatt måste ha en grundläggande sak klar för sig: Det ekonomiska biståndet var aldrig tänkt som ett sätt för någon att försörja sig på år ut och år in, utan det ekonomiska biståndet ska gå in och hjälpa en person som helt eller delvis förlorat sin arbetsförmåga så att personen kan komma på fötter och in i arbete igen.

Det är så vi bygger Sverige starkt. Vi ska se till att den som kan arbeta, har arbetsförmåga och är i arbetsför ålder blir anställbar och kan börja arbeta. Jag tror att detta kommer att göra enorm skillnad för barnen. Det handlar inte om kronor och ören utan om känslan – värdigheten och självkänslan – i att kunna gå till jobbet. Väldigt många hamnar i ett långvarigt utanförskap.

Det enda problem jag tycker mig se med reformen är att den borde ha genomförts mycket tidigare. Det är det stora felet, och det står jag för.

(Applåder)

Fru talman! Jag var med och presenterade bidragsreformen i förra veckan. Efter presskonferensen har den absolut vanligaste frågan till mig varit: Men det kan väl ändå inte stämma att man kan få ut 46 500 kronor om man har fyra barn?

Vi sänker det från 46 500 till 38 000 kronor. Mitt svar när det gäller bidragsreformen i dess helhet är att det inte bara är ett tak som införs utan också ett aktivitetskrav. Jag tror att detta är jätteviktigt.

Om man har 100 procents arbetsförmåga ska det också vara ett aktivitetskrav på 100 procent, det vill säga: En person som i dag går på bidrag ska göra allt vad han eller hon kan för att bli anställd och börja arbeta. Det är ett moraliskt ansvar som vi nu lägger på den enskilde genom ett aktivitetskrav. Samtidigt ställer vi krav på kommunerna att ge de verktyg som gör det möjligt för en person att bli anställbar.

Fru talman! Kristdemokraternas legendariska partiledare Alf Svensson, som är still going strong, brukade påminna om en sak: Barn föds inte till mördare. Det finns möjligheter att lära en ung person att välja att vandra en annan väg än den med gängen – ett liv utan kriminalitet och droger, en väg som leder till verklig frihet.

Fru talman! Det kan knappast finnas en enda person i Sverige som inte känner till den prioritering av trygghet som regeringen har gjort och gör och som en riksdagsmajoritet står bakom. Alla verktyg som finns för att stoppa gängens grova våld och strypa den kriminella ekonomin ska användas.

Jag vill lyfta fram den tredje delen av regeringens arbete för ökad trygghet, nämligen de förebyggande insatserna, som bättre ska skydda barn och unga från kriminellas nyrekrytering. I budgeten satsas nästan 1 miljard kronor på just detta.

Socialtjänsten får utökade möjligheter att komma in tidigt, innan situationen blivit så allvarlig att den unga personen blir omhändertagen. Statens institutionsstyrelse, Sis, förstärks därför att vi vill öka platskapaciteten men också föryngra och anpassa lokalerna, förstärka vårdkvaliteten, höja nivån på kompetensen och trygga arbetsmiljön. Satsningen på skolsociala team både förlängs och förstärks. Samverkan mellan skola och socialtjänst bidrar till trygghet och studiero i skolan, ökad skolnärvaro och stöd till elever i ett tidigt skede.

Det var några exempel på satsningar som nu ska göras, för vi tror att det går att skapa en väg som leder till verklig frihet.

(Applåder)

Herr talman! Vi presenterar och debatterar i dag en budget som ger våra medborgare mer pengar i plånboken. Vi kristdemokrater har i det arbetet prioriterat familjerna. Nästa år får en familj med två barn som bor i villa drygt 1 800 kronor mer i plånboken. Samma barnfamilj har under den här mandatperioden fått drygt 5 000 kronor mer i plånboken varje månad.

Den här regeringen stärker arbetslinjen. Det ska löna sig att jobba. Vi bryter utanförskapet. Och vi fortsätter att investera i vår välfärd och i vår trygghet. Det här är en budget som med reformer för nästan 80 miljarder kronor ämnar försöka bryta lågkonjunkturen.

Herr talman! Jag tror inte att det finns något annat politiskt parti som är mer förknippat med sitt engagemang för svensk hälso- och sjukvård än Kristdemokraterna. Det är ett engagemang som, precis som när det gäller familjen, finns i vårt dna.

Under 90-talet var jag förbundsordförande för KDU. Jag lämnade politiken 1996, gjorde annat under drygt 20 år och kom sedan tillbaka till den nationella politiken. Då fick jag frågan av en kompis från förbundstiden: Hur är det i dag, Hans? Jag sa: Det är mycket nytt. Världen och Sverige har sannerligen förändrats. Men partiets engagemang för sjukvården och familjen är detsamma.

Det är därför fint för mig att kunna berätta att vi i den budget som läggs fram här i dag har en satsning på totalt 8,3 miljarder kronor på vård och omsorg. Fokuset ligger på att öka vårdkapaciteten och korta vårdköerna. Vi förväntar oss nu att regionerna växlar upp sitt arbete och utnyttjar den vårdkapacitet som finns i landet.

Regeringen ser också till att stärka arbetet med ätstörningsvård och vård för barn och vuxna som utsatts för sexuellt våld. Här finns också fortsatta satsningar på flickors och kvinnors hälsa. Det finns även en förstärkning av den specialiserade psykiatriska vården. Där ser vi att behoven ökar.

Herr talman! Vi vet alla att stillasittandet är ett stort hälsoproblem. Den här regeringen har under ledning av vår socialminister, kristdemokraten Jakob Forssmed, försökt komma åt detta på olika sätt. Regeringen gör nu en storsatsning på tillgången till idrottsanläggningar och idrottsytor. Idrottsrörelsen är tveklöst en nyckel om vi ska locka barn och unga till en mer aktiv och meningsfull fritid.

En annan satsning, som sjösattes för exakt en vecka sedan, är fritidskortet. Det ska underlätta för barn mellan 8 och 16 år att göra roliga saker tillsammans med andra på sin fritid. Låt mig därför berätta att efter fyra dagar, i fredags, hade det ansökts om och beviljats drygt 115 000 fritidskort. Drygt 20 000 av dessa var så kallade särskilda fritidskort, som är högre än det vanliga på 500. Det särskilda fritidskortet är på 2 000 och går till barn som bor i en familj som förra året fick ta emot bostadsbidrag. 115 000 – det är tveklöst en succé. Det känns extra roligt att säga det med tanke på alla belackare som har gjort motsatsen gällande.

Herr talman! Låt mig avslutningsvis få nämna landsbygdsprofilen, som finns med även i den här budgeten och som har funnits med i samtliga budgetar under mandatperioden. Det är i hjärtlandet, i de små orterna och på landsbygden som ett högre el- och drivmedelspris slår allra hårdast. Det är här dieselbilen behövs. Som vi vet är det nu 500–600 kronor billigare att fylla en dieseltank. Här sänker vi nu elskatten. Vi inför också ett högkostnadsskydd så att man inte ska drabbas ifall elpriserna sticker i väg.

De här åtgärderna är viktiga, för vi kan inte köra ifrån svenska folket. Och man svalkar inte av klimatet genom att steka hjärtlandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Vi lever just nu på många sätt i en mycket osäker tid, och allt detta tynger återhämtningen. Inte minst har USA:s aviserande om importtullar skapat oro världen över, vilket vi har kunnat se på reaktionerna på de finansiella marknaderna. Osäkerheten gör att lågkonjunkturen kan komma att bli än mer utdragen. Jag tycker att chefsekonomen för Svenskt Näringsliv uttryckte det bra när han häromdagen konstaterade att han aldrig varit med om något liknande, med anledning av den tulloro som nu finns.

Samtidigt kan det vara på sin plats att påpeka att Sverige alltjämt har sunda statsfinanser och att den stabila ekonomiska grunden kan användas för att stärka den ekonomiska utvecklingen. I sin vårproposition anger regeringen att den ekonomiska politiken ska fokusera på tre områden: att stärka hushållen och stötta återhämtningen, att återupprätta arbetslinjen och pressa ned arbetslösheten samt att öka tillväxten och investeringarna i Sverige.

Även om reallönerna nu stiger behöver mer göras för att stärka och återställa hushållens köpkraft. Skatten har därför sänkts för alla som arbetar och även för dem som har arbetat. Vi har sänkt skatten på sparande, och en stor förbättring av hushållens ekonomi har möjliggjorts tack vare sänkta drivmedelsskatter och lägre krav i reduktionsplikten. Situationen är dock fortsatt tuff för många hushåll, och därför har vi kristdemokrater varit tydliga med att vi följer utvecklingen noga och gör detta till en prioritet inför budgeten för 2026.

Herr talman! I samband med att budgetpropositionen för 2025 presenterades i höstas lyfte jag som kristdemokrat givetvis fram att regeringen gjorde den största satsningen i modern tid på infrastruktur. Denna satsning på drygt 200 miljarder kronor var ett måste för att möjliggöra den tillväxt som vi alla så gärna vill se. Infrastrukturen är ju ekonomins blodomlopp. Med den nya ramen på 1 171 miljarder kronor kan vi nu åtgärda 100 procent av underhållsskulden på vägen.

Vi kristdemokrater vill ju vara Sveriges bilvänligaste parti. Det kan man näppeligen kalla sig om man inte prioriterar att åtgärda den underhållsskuld som byggts upp av ett antal regeringar med olika kulörer och som lett till att var fjärde väg i Sverige bedöms vara i dåligt skick.

Jag kom att tänka på den debatt vi hade i höstas när jag i måndags per tåg begav mig hemifrån Örebro mot Stockholm och ännu en gång blev kraftigt försenad. Det var nytt årssämsta – jag blev sex timmar försenad.

När budgetpropositionen för innevarande år diskuterades fick jag höra kritik mot regeringen. Kritiken gick ut på att regeringen bara gynnade bilen och struntade i tåget. Utifrån måndagens mindre roliga upplevelse kan det vara på sin plats att upplysa om att det görs otroligt mycket just nu som bland annat gör att tågen blir försenade. Det görs 1 700 underhållsarbeten, vilket är all-time-high på järnvägssidan. Aldrig någonsin tidigare har man gjort så många underhållsarbeten, trots att fler tåg än någonsin rullar på våra spår. Jag själv och andra som tycker om att ta tåget får påminna oss om att dessa banarbeten, även om de kan orsaka en och annan försening, är en förutsättning för att vi i framtiden ska få både tillförlitlighet och punktlighet på vår järnväg.

Allt det som nu sker är möjligt därför att man sett till att ha ökad genomförandeförmåga. Man har privata underhållsentreprenörer, och man har satt av 18 miljarder till drift och underhåll. Detta gör att man både klarar av basunderhållet och kan börja amortera av underhållsskulden. Jag tycker att det här är leverans på riktigt.

Herr talman! Under ett och ett halvt år ledde jag det interna arbete inom Kristdemokraterna som kallas samhällsbygge eller samhällsbyggnadskommittén. I maj, då partifullmäktige fattade beslut om våra förslag, gick vi i mål. Detta mynnade ut i 116 konkreta förslag inom områdena ekonomi, bostad, infrastruktur, energi, kompetensförsörjning och välfärd med växtvärk. Förslagen kommer nu att börja kommuniceras. Jag tänkte här i dag lyfta fram ett av förslagen, som jag tror är av vikt när vi diskuterar Sveriges ekonomiska utveckling.

Jag vet att många i den här kammaren, inte minst bland Tidöpartierna, tänker på benchmarking när de hör mig. Det är någonting som jag tar upp i tid och otid. Kanske sitter det i mitt dna – jag är ju son till föräldrar som båda var egenföretagare och har hört diskussionerna och samtalen om hur man kan locka fler kunder till företaget och hur man ska klara konkurrensen.

Jag har själv aldrig varit egenföretagare, men jag var under cirka 15 år ordförande för Örebro SK Bandy. Bandy är den vackraste av vintersporter; det är där lirarna finns. Som ordförande i ÖSK Bandy fick jag jobba med att få debet och kredit att gå ihop, vilket var en bra förberedelse inför finansutskottet. Men jag minns kanske allra mest de 15 år då jag tränade pojk- och juniorlag. Flera av de killarna har spelat, eller spelar, i elitserien och har representerat Sverige på landslagsuppdrag utomlands. De var duktiga.

Det hände dock att vi fick stryk, och då gjorde jag det till en vana att bjuda motståndartränaren på en kopp kaffe. Jag försökte ta reda på hur de här killarna, som var lika gamla som mina killar, kunde ha kommit längre i utvecklingen och varför de gjorde det här bättre än vad vi gjorde. Jag ville veta hur de tränade, hur många gånger de tränade och vilka övningar de hade. Kalla det benchmarking, om ni vill.

I privat sektor är benchmarking helt självklart. Att ständigt jobba med att förbättra sig för att skapa ekonomiskt utrymme är någonting som även den offentliga sektorn kan inspireras av, även om förutsättningarna skiljer sig åt.

Fokus på utveckling och bättre arbetssätt är avgörande för att säkra välfärdens kvalitet och långsiktighet. När en kommun identifierar vad som kan göras billigare eller bättre frigörs resurser som kan återinvesteras i kärnverksamheter. Det ger också möjlighet att prioritera det som är viktigast för medborgarna, nämligen vård, skola och omsorg. Kommuner och regioner står i dag för en mycket stor del av de välfärdstjänster som vi medborgare värdesätter och är – eller kommer att vara – i behov av.

Vi kristdemokrater vill därför att riksdagen inrättar en revision av kommunal verksamhet, med Riksrevisionens arbete för statlig verksamhet som förebild, i syfte att ge stöd till och insyn i kommunsektorns effektiviseringsarbete.

Vi kristdemokrater ser ett stort värde i att kommunsektorns verksamhet kontinuerligt ses över och förbättras. Staten har sedan 1993 haft ett krav på löpande effektivisering av myndigheternas förvaltningskostnader. Vi anser att även kommunerna bör arbeta med ständig utveckling av sina arbetssätt, men till skillnad från ett statligt styrt effektiviseringskrav menar vi att det är kommunerna själva som är bäst lämpade att avgöra hur detta arbete ska ske. Det är i den lokala kontexten som behoven, förutsättningarna och möjligheterna till förbättring är tydligast.

Att låta varje kommun ta ansvar för sin egen effektivisering tror jag också främjar engagemang och träffsäkerhet i förändringsarbetet. Det är som Kristdemokraternas första partiledare, Birger Ekstedt, en gång sa: I kommunerna bygger vi Sverige.

Jag vill avsluta med att önska talmanspresidiet, tjänstemännen och inte minst finansutskottets fantastiska personal och alla kollegor i finansutskottet en riktigt fin sommar!

(Applåder)

I detta anförande instämde Cecilia Engström, Magnus Oscarsson, Kjell-Arne Ottosson och Larry Söder (alla KD).

Herr talman! Att få till en ökad självförsörjning är en prioritet inte bara för Kristdemokraterna och jordbruksministern utan för hela den här regeringen. Det är naturligtvis viktigt ur en rad olika aspekter.

Det har gjorts rätt mycket, och mer är på gång. Min partikollega Magnus Oscarsson är enmansutredare och ser nu över regelförenklingar inom hela livsmedelskedjan. Sänkningen av bränslepriserna har betytt massor. Jag träffar ju också jordbrukare; de finns i min närhet och i min vänskapskrets. De är väldigt nöjda med mycket av det regeringen gör, men de tycker att det borde gå snabbare. Då får jag förklara att det här med politik också innebär att man måste göra utredningar innan man kan iscensätta regelförändringar.

Som en bjärt kontrast till Martin Ådahls bild kan jag meddela att förbundsordföranden för LRF säger att det är positivt att regeringen vill inta en mer aktiv roll i samarbetet med de övriga aktörerna i livsmedelskedjan. Det finns lite andra tonlägen än dem Martin Ådahl väljer att citera.

Herr talman! Riksdagsledamoten har nu i ett flertal inlägg sagt att det inte finns några mätbara mål i Livsmedelsstrategin 2.0. Jag tror att riksdagsledamoten vet om att Jordbruksverket har fått i uppdrag att konkretisera målsättningarna.

I den gamla livsmedelsstrategin fanns det rent generella målsättningar, som att vi skulle öka livsmedelsproduktionen. Vad betyder det? Här finns det ju förslag, exempelvis från köttbranschen själv, om att 80 procent ska produceras i Sverige. Vi vet exempelvis att konsumtionen av lammkött ökar medan produktionen minskar, och därför ser regeringen över regelförenklingar och hur man kan lösa detta.

Jag skulle ändå vilja säga att det blir lite knepigt. Att det är ledamotens uppgift att svartmåla regeringen och så vidare förstår jag, men det blir ändå lite knepigt när man säger att ingenting har hänt på jordbrukssidan. Om man är centerpartist och verkligen bryr sig om jordbruket borde man inte stå och säga på det här viset, för ledamoten vet ju att det har hänt massor just kring jordbruket och för att förbättra böndernas förutsättningar att få bärighet i sin näringsverksamhet.

Herr talman! Jag tycker att finansministern har varit väldigt tydlig. Regeringen har koll på den här branschen. Man har koll och försöker se till att vi kan få bättre konkurrens. Vi ska absolut inte vältra över priserna på konsumenterna.

Det är dock det som Konkurrensverket också konstaterar: Så är det inte. I varierande grad har man lyckats behålla rörelsemarginalen. Riksdagsledamoten vill inte precisera vad som är en rimlig rörelsemarginal, men det brukar sägas att sisådär 5 procent är rimligt att ha. Den här branschen har dock sett en sjunkande rörelsemarginal under en rad år. Det är alltså ganska rimligt att anta att den har tagit en del av de kostnader som framför allt kommer av inflationen. Det har debatten, med rätta, cirkulerat väldigt mycket kring.

Jag tänker att vi kan vara eniga om en sak: Vi behöver en ökad konkurrens. Där kan Socialdemokraterna och Vänstern, som styr i en majoritet av landets kommuner, se till att vi får en plan- och bygglag som öppnar för fler små närbutiker som kan konkurrera. Det vore en lösning.

Herr talman! Jag lyssnar på och läser med stort intresse vad exempelvis Konkurrensverket pekar på. De pekar bland annat på att vi måste se till att bryta kommunernas planmonopol. Här måste det ske en kraftig förändring så att vi får en enklare etablering av närbutiker. Det skulle kunna göra att konkurrensen ökar och att matpriserna därmed sjunker. Det finns alltså en rad olika förslag även om Ida Gabrielsson inte väljer att ta upp alla de förslag som Konkurrensverket pekar på.

Som av en händelse googlade jag faktiskt lite snabbt, för jag tänkte att någon nog frågar om det här med rörelsemarginal. Det är helt klart så att en stor butik med en rörelsemarginal på 3 procent har en bättre marginal i kronor och ören än den butik som är liten. Men vad är en bra rörelsemarginal, enligt Ida Gabrielsson? Vad är rimligt att ha som rörelsemarginal? Det kan se olika ut i olika branscher, det vet jag. Men eftersom ledamoten lyfter upp dagligvaruhandeln, vad anser Vänsterpartiet är en rimlig rörelsemarginal där?

Herr talman! För bara några dagar sedan publicerade Matpriskollen en mer dämpad utveckling för matpriserna för april månad. Snittet var 0,4 procent. Om man tar bort den kraftiga ökningen på kaffe och nötkött var det enligt Matpriskollen ingen prisuppgång alls.

Att nötköttet ökar i pris beror på att bönderna får bättre betalt för mjölk. Då är det färre kor som slaktas. Att kaffepriset ökar beror på att priset på kaffebönor på råvarubörsen har ökat, framför allt som en konsekvens av sämre skördar i Brasilien. I och med att varannan tugga som äts vid de svenska matborden är importerad är stärkningen av den svenska kronan en av förklaringarna till att matpriserna nu inte stiger. Alldeles oavsett är detta ett välkommet besked för alla dem som har en ansträngd hushållsekonomi.

Att jag börjar mitt inlägg på det här viset beror på att jag vill peka på någonting som jag tycker har blivit väldigt snett i den här debatten. Det är nämligen inte så att livsmedelsbutikerna sätter sina priser godtyckligt. Priserna påverkas av en rad olika faktorer, och jag har nämnt några: råvarupriser, transportkostnader, kronans värde, produktionsstörningar etcetera.

Förra året visade 184 Icabutiker röda siffror. Det är alltså 15 procent av alla Icabutiker i Sverige. Av dem som visade röda siffror var 80 procent så kallade Ica Nära-butiker. För 2023 gjorde Coop Syd en rörelseförlust på 273 miljoner kronor.

Det är inte livsmedelsbutikerna som rånar svenska hushåll. Det är tramsigt och felaktigt att säga så. Prisökningarna i Sverige följer samma mönster som i övriga Europa. Vi vet också att rörelsemarginalen inom dagligvaruhandeln nu är den lägsta i näringslivet. Vi behöver politiskt möjliggöra ökad konkurrens, och vi behöver fortsätta att se över reglerna.

Herr talman! Även jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson för att den här viktiga debatten äger rum. Den kan vara viktig av flera skäl. Det mest uppenbara är att höga levnadsomkostnader under inflationsåren med stigande matpriser pressar de ekonomiskt svaga grupperna, inte minst barnfamiljer men också pensionärer. Den här debatten ger oss också en bra möjlighet att borra lite grann i frågan varför matpriserna ökar. Det är bra om vi ska förmå vidta rätt åtgärder i stället för att bara skapa tidningsrubriker. Vi behöver också en gång för alla få slut på beskrivningen att stigande matpriser är avhängiga rika handlare som gör övervinster på konsumenternas bekostnad. Det stämmer ju inte.

Den här regeringen har bekämpat inflationen under en rad år. Det har en väldigt stor betydelse om man vill dämpa matpriserna. Man har fört en återhållsam finanspolitik för att detta ska ske så snabbt som möjligt. Samtidigt har vi sänkt skatten för alla. Alla de som tjänar över cirka 16 000 kronor får sänkt skatt. För en polis och en sjuksköterska innebär det, precis som finansministern noterade, 9 000 kronor mer under innevarande år. Pensionärerna får också motsvarande skattesänkning.

Herr talman! I Sverige jobbar just nu nästan 400 000 människor i den här viktiga näringen. Den bidrar inte enbart till sysselsättning och bnp utan är också givetvis central ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. I dag har vi dock en situation där varannan mattugga är importerad. Vi måste göra oss mindre sårbara. Vi kristdemokrater ser att den dämpning av matpriserna som alla vill ha kräver bättre konkurrens och ett regelverk som medverkar till detta. Vi välkomnar diskussionen om en sänkt matmoms. Den är relevant, och den förs även inom vårt parti.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar alltså stödpaket nummer 19 till Ukraina. Det omfattar 16 miljarder, vilket gör det till det största stödpaketet hittills.

I en på många sätt osäker tid visar vi i Sverige att vi är beredda att ta ansvar och att vi gör vår del för att Europa ska ta ett större ansvar för att stötta Ukraina. Att vi fortsatt kan göra detta, dessutom med ett enigt parlament, skickar viktiga signaler till omvärlden. Vi viker inte en enda millimeter från vår hållning att stödja de ukrainska kvinnor och män som med livet som insats försvarar sitt territorium och sitt lands existens.

Att vi ånyo kan gå fram med ett så stort paket bygger på den gemensamma uppfattningen att stöd behövs i närtid. Regeringen har därför tidigarelagt delar av den ekonomiska ramen för militärt stöd, vilket gör att ramen nu kan utökas från 25 till 40 miljarder under innevarande år. Man räknar med att 70 procent av det värde som finns i det här paketet kommer att levereras i år.

För att stödja Ukrainas insatser för att försvara sig mot Rysslands militära angrepp finns även denna gång stöd i form av ammunition, luftvärn, splitterskyddade fordon och mycket mer. Det handlar nu om anskaffning av försvarsmateriel från svensk, nordisk och europeisk försvarsindustri till det ukrainska försvaret.

I detta paket finns även ekonomiska donationer. Det finns en rad olika multilaterala initiativ som upphandlar materiel och utrustning som sedan kan doneras till Ukraina.

I paketet ingår dessutom donationer av svensk försvarsmateriel som kan avvaras under en begränsad tid. Det handlar om kulsprutor, finkalibrig ammunition, fordon för flygbasunderhåll, sjukvårdstransportbilar, sjukvårdsutrustning, personlig utrustning, livsmedel med mera.

Med detta paket utökas exportkreditgarantierna till att även omfatta försvarsexporten. För försvarsmaterielföretag som kan och vill exportera till Ukraina är affärer med den ukrainska staten givetvis behäftade med hög riskexponering. För att underlätta denna typ av affärer införs därför exportkreditgarantier.

Fru talman! I december 2022 diskuterade vi det nionde stödpaketet här i kammaren, och vi kallade det vinterpaketet. Nu är vi framme vid det 19:e stödpaketet. Jag sa då och säger här i dag: Det ukrainska folket är det oskyldiga offret för denna galenskap, Putins krig. Det försvarar demokratin, friheten och varje folks rätt att självt bestämma sitt eget öde. Vi stöder det ukrainska folket för att det är moraliskt rätt och riktigt. Vi stöder detta tappra folk; det ska inte stå ensamt.

Denna hållning, fru talman, har väglett och vägleder oss kristdemokrater varje dag sedan den 24 februari 2022.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Ryssland är världens största producent av gödsel. Så är det ju. Gödseln är superviktigt för deras krigskassa. Vi vet att vi själva ökar importen av gödsel.

Frågan är då om vi kan stärka den inhemska gödselproduktionen och alltså minska Sveriges importberoende av mineralgödsel från Ryssland. Vi kan ju göra oss oberoende. Vi kan till och med göra det till en exportindustri om vi vill. Men då uppstår följande lilla delikata problem, nämligen att vi inte kommer att leva upp till våra utsläppsåtaganden, för då ökar utsläppen i Sverige. Problemet, eller kanske snarare fördelen, med att utsläppen ökar i Sverige är dock att totalen ändå minskar. Vi kan nämligen se till att vi har en gödselproduktion som är smartare och mer klimatvänlig än den som för närvarande sker i Ryssland. Då är min fråga: Är det okej för en miljöpartist att vi gör en sådan rockad – det vill säga att vi ökar gödselproduktionen i Sverige även om det tyvärr innebär att vi ökar utsläppen? För Moder Jord borde väl de totala utsläppen vara det centrala. Skulle man kunna tänka sig att Miljöpartiet köper den rockaden?

Fru talman! Jag får börja med att korrigera finansministern, för det tycks som om man kan samarbeta ibland i alla fall. Så är det uppenbarligen. Det har varit ett fantastiskt fint replikskifte. Nog om detta. Det är helt okej – det är klart att ni ska ta chansen att prata så mycket ni kan.

Fakta kvarstår. Vi har alltså installerat mer än 13 000 megawatt sedan den här regeringen tillträdde. Problemet är dock att vi bara får ut 330 megawatt. Det är alltså inte så att den här regeringen inte har tillfört detta, utan problemet handlar om vad man kan plocka ut.

Det var dock inte för detta jag begärde ordet. Jag begärde ordet för att ställa en motfråga om detta med gödselproduktion. Under Rysslands anfallskrig mot Ukraina har importen av just gödsel ökat, inte minskat. Det finansierar Putins krigskassa. Tycker Janine Alm Eriksson att det är okej, eller ska vi börja med gödselproduktion i Sverige i stället?

Fru talman! Det enkla svaret är att Janine Alm Ericsons verklighetsbeskrivning inte har ett smack med verkligheten att göra. Den här regeringen har redan vidtagit drygt 70 åtgärder för att förbättra så att elen ska komma fram. Det går inte att använda politiska slagord.

Jag tycker att vår energiminister, tillika min egen partiledare Ebba Busch, har varit tydlig med att vi behöver alla olika energislag i den här buketten för att kunna lösa framtidens problem. Där är kärnkraften ett av de mest avgörande, för vi behöver planerbar energi.

I Tyskland har man ett begrepp som jag tycker är intressant och som jag skulle vilja att Janine Alm Ericson funderar lite över: Dunkelflaute. Det är tyska och betyder mörk stiltje – när det inte lyser och inte blåser har man ingen el om man satsar ensidigt på den typen av energikällor som Janine Alm Ericson tror ska lösa framtidens problem.

Vi behöver kärnkraft, vindkraft, solkraft och framför allt vattenkraft, naturligtvis. Alla dessa behövs för att vi ska kunna göra den omställning som jag tror att Janine Alm Ericson och jag egentligen är överens om.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra att det finns personer som anser att kärnkraften inte behövs. Vi behöver utöka den planerbara energiproduktionen i Sverige, punkt och slut. Men man har från vänsterns och inte minst Miljöpartiets sida varit besatt av tanken på att lägga ned kärnkraften. Man har till och med förbjudit forskning om kärnkraft – bara det tycker jag är fullständigt bisarrt.

Ja, kärnkraften kostar pengar. Men problemet har varit att om det råder osäkerhet är det, som Janine Alm Ericson också vet, svårt att göra långsiktiga investeringar. Vågar man göra de här investeringarna, ja eller nej?

Den här regeringen försöker se till så att dessa långsiktiga investeringar nu kan bli av. Det är jag väldigt nöjd med, för om vi nu ska prata om en grön omställning och det här nya samhället där vi inte använder oss av fossila energislag krävs, tror jag, att vi har planerbara energikällor som kan leverera el 24:7. Frågan om vi ska satsa på vindkraft eller kärnkraft tycker jag speglar ett motsatsförhållande som jag inte riktigt köper; vi behöver ha både och.