Hans Eklind (KD) om Särskild debatt angående priserna i dagligvaruhandeln

Herr talman! För bara några dagar sedan publicerade Matpriskollen en mer dämpad utveckling för matpriserna för april månad. Snittet var 0,4 procent. Om man tar bort den kraftiga ökningen på kaffe och nötkött var det enligt Matpriskollen ingen prisuppgång alls.

Att nötköttet ökar i pris beror på att bönderna får bättre betalt för mjölk. Då är det färre kor som slaktas. Att kaffepriset ökar beror på att priset på kaffebönor på råvarubörsen har ökat, framför allt som en konsekvens av sämre skördar i Brasilien. I och med att varannan tugga som äts vid de svenska matborden är importerad är stärkningen av den svenska kronan en av förklaringarna till att matpriserna nu inte stiger. Alldeles oavsett är detta ett välkommet besked för alla dem som har en ansträngd hushållsekonomi.

Att jag börjar mitt inlägg på det här viset beror på att jag vill peka på någonting som jag tycker har blivit väldigt snett i den här debatten. Det är nämligen inte så att livsmedelsbutikerna sätter sina priser godtyckligt. Priserna påverkas av en rad olika faktorer, och jag har nämnt några: råvarupriser, transportkostnader, kronans värde, produktionsstörningar etcetera.

Förra året visade 184 Icabutiker röda siffror. Det är alltså 15 procent av alla Icabutiker i Sverige. Av dem som visade röda siffror var 80 procent så kallade Ica Nära-butiker. För 2023 gjorde Coop Syd en rörelseförlust på 273 miljoner kronor.

Det är inte livsmedelsbutikerna som rånar svenska hushåll. Det är tramsigt och felaktigt att säga så. Prisökningarna i Sverige följer samma mönster som i övriga Europa. Vi vet också att rörelsemarginalen inom dagligvaruhandeln nu är den lägsta i näringslivet. Vi behöver politiskt möjliggöra ökad konkurrens, och vi behöver fortsätta att se över reglerna.

Herr talman! Jag lyssnar på och läser med stort intresse vad exempelvis Konkurrensverket pekar på. De pekar bland annat på att vi måste se till att bryta kommunernas planmonopol. Här måste det ske en kraftig förändring så att vi får en enklare etablering av närbutiker. Det skulle kunna göra att konkurrensen ökar och att matpriserna därmed sjunker. Det finns alltså en rad olika förslag även om Ida Gabrielsson inte väljer att ta upp alla de förslag som Konkurrensverket pekar på.

Som av en händelse googlade jag faktiskt lite snabbt, för jag tänkte att någon nog frågar om det här med rörelsemarginal. Det är helt klart så att en stor butik med en rörelsemarginal på 3 procent har en bättre marginal i kronor och ören än den butik som är liten. Men vad är en bra rörelsemarginal, enligt Ida Gabrielsson? Vad är rimligt att ha som rörelsemarginal? Det kan se olika ut i olika branscher, det vet jag. Men eftersom ledamoten lyfter upp dagligvaruhandeln, vad anser Vänsterpartiet är en rimlig rörelsemarginal där?

Herr talman! Riksdagsledamoten har nu i ett flertal inlägg sagt att det inte finns några mätbara mål i Livsmedelsstrategin 2.0. Jag tror att riksdagsledamoten vet om att Jordbruksverket har fått i uppdrag att konkretisera målsättningarna.

I den gamla livsmedelsstrategin fanns det rent generella målsättningar, som att vi skulle öka livsmedelsproduktionen. Vad betyder det? Här finns det ju förslag, exempelvis från köttbranschen själv, om att 80 procent ska produceras i Sverige. Vi vet exempelvis att konsumtionen av lammkött ökar medan produktionen minskar, och därför ser regeringen över regelförenklingar och hur man kan lösa detta.

Jag skulle ändå vilja säga att det blir lite knepigt. Att det är ledamotens uppgift att svartmåla regeringen och så vidare förstår jag, men det blir ändå lite knepigt när man säger att ingenting har hänt på jordbrukssidan. Om man är centerpartist och verkligen bryr sig om jordbruket borde man inte stå och säga på det här viset, för ledamoten vet ju att det har hänt massor just kring jordbruket och för att förbättra böndernas förutsättningar att få bärighet i sin näringsverksamhet.

Herr talman! Att få till en ökad självförsörjning är en prioritet inte bara för Kristdemokraterna och jordbruksministern utan för hela den här regeringen. Det är naturligtvis viktigt ur en rad olika aspekter.

Det har gjorts rätt mycket, och mer är på gång. Min partikollega Magnus Oscarsson är enmansutredare och ser nu över regelförenklingar inom hela livsmedelskedjan. Sänkningen av bränslepriserna har betytt massor. Jag träffar ju också jordbrukare; de finns i min närhet och i min vänskapskrets. De är väldigt nöjda med mycket av det regeringen gör, men de tycker att det borde gå snabbare. Då får jag förklara att det här med politik också innebär att man måste göra utredningar innan man kan iscensätta regelförändringar.

Som en bjärt kontrast till Martin Ådahls bild kan jag meddela att förbundsordföranden för LRF säger att det är positivt att regeringen vill inta en mer aktiv roll i samarbetet med de övriga aktörerna i livsmedelskedjan. Det finns lite andra tonlägen än dem Martin Ådahl väljer att citera.