Herr talman! När jag bara för en liten stund sedan gick hit från Finansdepartementet fick jag följe av några journalister. En av dem frågade mig: Har det någonsin varit så här osäkra tider när ni lagt fram en budget? Jag tror att både den tidigare och den nuvarande regeringen kan konstatera att de senaste fem åren har innehållit flera perioder av osäkra tider. Osäkerheten har varit av olika slag, men det har varit osäkra tider.

Det är nog många som i kafferummet på jobbet, eller när de sitter och kollar nyheter i sin telefon på kvällen, ställer sig frågan: Vad är det egentligen som händer? Den frågan ställde man sig absolut för fem år sedan, när pandemin tog fart och vi upplevde någonting vi aldrig hade upplevt förut. Den frågan ställde sig många när energipriserna snabbt sköt i höjden och var skyhöga under ett antal månader. När vi helt plötsligt hade en tvåsiffrig inflation ställde sig många frågan: Vad är det som händer? Även när Ryssland invaderade Ukraina och startade krig i ett vänligt sinnat europeiskt land frågade sig många: Vad är det som händer?

De senaste dagarna och veckorna har den amerikanska administrationen gjort något som vi för några år sedan inte hade förväntat oss, nämligen startat ett handelskrig. Vad är det som händer?

Jag förstår att många känner oro i denna tid. Många svenskar sparar i fonder eller aktier till sin pension eller till en buffert. Man kanske inte har så mycket is i magen just nu, utan snarare en klump i magen. Då kan det vara bra att veta att Sverige står på en väldigt stabil ekonomisk grund. Sverige och svenskarna har varit med om tuffa perioder tidigare, exempelvis finanskrisen och pandemin. Vi har kommit igenom dem, och vi kommer att göra det igen.

Herr talman! Här i Sverige lägger vi i dag fram en vårändringsbudget. För några månader sedan såg vi att återhämtningen äntligen började ta fart. Vi kunde se positiva utfall i slutet av förra året. Under de senaste veckorna, med turbulens på världens börser och med osäkerhet och oförutsägbarhet, har aktiviteten och efterfrågan dock dämpats. Det är alldeles självklart att Sverige och många andra länder kommer att behöva skriva ned tillväxtprognoserna för i år och – kanske – nästa år.

Det är värt att påminna om att vi aldrig har upplevt något sådant tidigare, herr talman. Det pågår nu ett handelskrig, först och främst mellan Kina och USA, som har höjt tullarna till väldigt höga nivåer. Detta krig riktar sig dock även mot alla andra länder. När vi hörde ordet paus kunde det kännas skönt en liten stund, men vi vet att det fortfarande är höga tullar mot världens länder, som USA handlar med. Detta ställer till det väldigt mycket för svenska och europeiska företag men också, inte att förglömma, för amerikanska konsumenter och amerikanska företag. Det finns ingen vinnare i ett handelskrig – bara förlorare.

I detta läge är det väldigt bra att Sveriges ekonomi är urstark. Jag träffade flera andra länders finansministrar i fredags. När flera andra länder har lånenivåer på 162, 110 eller för den delen 137 procent av bnp står vi här i riksdagen tillsammans bakom ett ramverk som gör att Sverige har starka statsfinanser. Det är en fantastiskt bra utgångspunkt. Därmed inte sagt att det kommer att bli enkelt, herr talman, men vi har resurser och kraft att agera.

I den budget som våra fyra partier lade på riksdagens bord i höstas, som nu har börjat gälla, och i den ändringsbudget som nu ligger här på talmannens bord gör vi stora satsningar – över 70 miljarder. Det är en expansiv finanspolitik. Vi sänker skatter för hushållen med 25 miljarder i år. Vi gör historiska satsningar på infrastruktur. Vi ser till att bygga ett bättre energisystem, ett starkt försvar och ett starkt rättsväsen.

Hur kan vi göra allt detta? Jo, dels därför att Sverige har goda finanser, dels därför att våra partier har förmåga att prioritera och göra det som är viktigt på riktigt. Man kan inte göra allt, men man ska göra det man är satt att göra. Det gör vi.

Jag har fått frågor om den budget vi nu har lagt på riksdagens bord. Är den inte helt passé? Nej, det är den inte. Vi är i en lågkonjunktur, och denna budget kommer att påverka ekonomin positivt. Jag har dock varit väldigt tydlig under dagen och sagt att det absolut kan behöva göras mer under året. Vi har ju också en höstbudget. Om det blir så att Sverige går in i en djupare lågkonjunktur kan det finnas anledning att återkomma.

Nu följer vi läget noggrant. Den expansiva budget vi lägger fram kommer att underlätta för människor. Den kommer också att underlätta för företag att stanna kvar här i Sverige.

Herr talman! Trots att inflationen är bekämpad är det väldigt många hushåll som fortfarande kämpar. Trots att inflationen har dämpats har många fortfarande ganska höga bolånekostnader. Trots att inflationen är bekämpad, vilket var vår viktigaste uppgift, är läget tufft. Det är precis därför vi två år i rad har sänkt skatten för varenda person som jobbar och för dem som har pension. Det är därför vi har sett till att priset på drivmedel och diesel är 10 kronor lägre nu än när vi tillträdde. En stor del av detta handlar om vår politik. Den gör skillnad på riktigt.

Är vi stolta och nöjda? Nej, men vi är väldigt glada över att vi har ett fokus framåt. För det första vill vi göra Sverige tryggare. För det andra vill vi se till att tillväxten tar fart och göra det som krävs i detta svåra läge men också det som krävs för att ekonomin ska växa under åren framöver och för den generation som kommer efter oss.

Herr talman! Arbetslösheten når rekordnivåer. Jag brukar sällan titta bakåt, men jag vill uppehålla mig några sekunder vid det faktum att vi ärvde en hög arbetslöshet, en låg tillväxt och en skyhög inflation. Inflationen är bekämpad. Nu behöver vi ta fler steg för att få ned arbetslösheten. Det viktigaste är att få igång ekonomin och att konjunkturen vänder. Den återhämtning vi såg är bruten, men jag tror fortfarande – och bedömningen är – att Sverige kommer att ha en starkare tillväxt än många andra länder i EU under det här året.

De 11,5 miljarder som vi nu lägger på riksdagens bord handlar om att stötta till exempel en sektor där det är väldigt tufft. Jag har hört att många har varit kritiska till rotavdraget i dag. Det var Göran Perssons fantastiska uppfinning. Det är bra konjunkturpolitik, och vi använder det några månader under det här året så att fler kan använda det och så att fler hantverkare kan arbeta.

Vi lägger pengar på Arbetsförmedlingen och på yrkeshögskoleutbildningar, och vi tidigarelägger den högre akassan. Steg för steg gör vi det som behövs. Vi ger inte allt till alla, men vi gör det som behövs.

Jag är väldigt glad för att det finns system som under denna tid med hög inflation har indexerat många av dem som har haft det allra tuffast. Dessa människor har fått sina ersättningar höjda på grund av den höga inflationen. Vi menar att det också är dags för löntagarna, och det är därför vi gör allt vi kan för att stärka även deras situation.

Herr talman! Jag ska inte bli väldigt långrandig, men låt mig konstatera att vi befinner oss i ett osäkert och ganska svårt läge. I det läget är det bra att veta att vi står stabilt politiskt med en majoritet för denna budget och i många viktiga frågor. Det gäller bland annat försvarsuppgörelsen från december, och vi tar nu nya steg för att diskutera hur vi ska fortsätta att bygga ett starkt försvar. Att alla åtta partier i Sveriges riksdag är med på detta är en styrka.

Jag är också glad över att det finns en stor uppslutning kring ramverket och att vi ska ha ordning och reda i våra finanser så att vi kan hantera situationer likt denna. De länder jag nyss nämnde som har väldigt höga statsskulder har också väldigt höga räntekostnader varje år. Det finns länder som har låneräntor som största eller näst största budgetpost. Där är inte vi, vilket är en styrka, och vi ska fortsättningsvis använda denna styrka för att stötta Sveriges ekonomi och svenska hushåll. Fler ska också komma i arbete genom stöd och hjälp att bli anställbara, och det ska också löna sig bättre att jobba.

Som jag har sagt många gånger de senaste två och ett halvt åren: Vi behöver ta den långsiktiga tillväxten på allvar, nu mer än någonsin. Vi måste se till att företag stannar i Sverige och växer, för det är bara en växande ekonomi som kan bära framtidens välfärd och starka försvar.

(Applåder)

Herr talman! Ett citat: Försvaret är ett särintresse. Nytt citat: För att få budgeten att gå ihop kan man alltid ta den sista miljarden från försvaret.

Det var två före detta regeringschefer som jag just citerade: Fredrik Reinfeldt respektive Göran Persson. Under ungefär samma tid som citaten yttrades fanns det en partiledare i denna kammare som gjorde motsatt analys och som kritiserade nedrustningsivern, och den partiledaren hette Jimmie Åkesson. Det är ganska tydligt vem av de tre partiledarna, och i förlängningen vilket parti, som fick rätt. Mest fel av alla hade i vanlig ordning Miljöpartiet, som tidigare ville avveckla den svenska försvarsmakten helt.

Men då var då, och nu är nu. Det är många partier som har nyktrat till sedan dess. Nu jobbar Tidöpartierna intensivt och fokuserat med att stärka den svenska försvarsförmågan. Redan nu, alltså i år, är anslagen nära nog de dubbla jämfört med när vi tog över för snart tre år sedan.

Utvecklingen globalt har inte på något sätt gått åt rätt håll, och därför har Tidöpartierna kommit överens om att ytterligare expansion av Försvarsmakten kommer att lånefinansieras, på kort sikt, ska jag tillägga. På lång sikt är lånefinansiering inte ett realistiskt alternativ.

Jag är medveten om att det finns partier i denna kammare som tycker att man kan låna till allt och att man kan driva staten med stora underskott även på lång sikt, men det är inte en framkomlig väg. Jag bedömer att de två partier som tycker så inte är seriösa vad avser den ekonomiska politiken. Det rör sig, kanske inte helt otippat, om Miljöpartiet och kommunistpartiet.

I propositionen bemyndigas Försvarsmakten att genomföra så kallade läglighetsköp redan under innevarande år till en summa av 25 miljarder kronor. Det är alltså utöver redan beslutade anslag och bemyndiganden.

Herr talman! Konjunkturen har inte riktigt tagit fart, i alla fall inte så som man hade kunnat hoppas, och bättre lär det inte bli med pågående handelskrig. Tillväxten i Sverige ser förvisso betydligt starkare ut jämfört med exempelvis övriga EU och euroområdet, men arbetslösheten biter sig fast på alltför höga nivåer.

Tidöpartierna stöttade ekonomin med 60 miljarder kronor i höstas och går nu fram med ytterligare konjunkturstimulanser på motsvarande 5,8 miljarder kronor.

Rotavdraget höjs från 30 till 50 procent. Det hjälper givetvis alla de hushåll som har genomfört eller som avser att genomföra något slags reparation, ombyggnad eller tillbyggnad. Men det är mer en bonus då detta i synnerhet underlättar för hela byggbranschen, som befinner sig i en ansträngd situation.

Vi tillför resurser till ytterligare 4 000 platser på yrkeshögskolan, upp till totalt 53 000 platser. Det kan röra sig om utbildningar inom allt från ekonomi och försäljning till it och sjukvård. Regionalt yrkesvux ökas med 3 600 platser till totalt 75 600.

Vi tidigarelägger höjningen av taket i akassan. Att den som är tillfälligt arbetslös kan få en adekvat ersättning är bra. Det är inte bara bra för individen, utan det är även bra konjunkturpolitik.

Vi stärker stödet till lanthandlar och bensinmackar på landsbygden, och vi satsar på vägunderhållet, som har varit eftersatt under lång tid. Behoven har varit större än de åtgärder som har utförts. Det är en situation som har varit mer påtaglig för dem som bor utanför de större tätorterna, inte minst de som bor i glesbygd. Vi har gjort det billigare att köra bil, och nu ska vi också se till att vägarna man kör på är framkomliga.

På tal om att vi har gjort det billigare att köra bil, herr talman: När Tidöpartierna tog över låg dieselpriset på omkring 27 kronor per liter, eller nästan 28 och mer därtill. I dag ligger det på under 16 kronor. Bensinpriset låg en bit över 21 kronor, men i dag ligger även det under 16 kronor. Vi pratar om tusentals kronor för alla hushåll som är beroende av bilen. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det en gång till: Bilen är en frihetsfråga. Den ska inte vara en klassfråga, som det gäng jag nu pekar på vill få det till.

Herr talman! Den svenska kronan har stärkts markant den senaste tiden. Den svenska kronan är högre värderad såväl visavi euron som visavi dollarn jämfört med när Tidöpartierna tog över. Den svenska kronan har hittills i år gått starkast av alla de så kallade G10-valutorna. Där hittar man, förutom tidigare nämnda dollar och euro, även den japanska yenen och schweizerfrancen.

Den svenska kronan har gått starkast. Varför är detta viktigt? Där bortser jag från det uppenbara – att den som åker på utlandssemester till sommaren kommer att märka att man som svensk har mycket högre köpkraft, vilket i och för sig jättetrevligt. Det är viktigt därför att det sänker priset på allt som vi importerar. Det blir billigare att importera, och detta i sin tur påverkar givetvis inflationen i nedåtgående riktning, det vill säga priserna sjunker, allt annat lika.

Om denna positiva utveckling med en stark svensk krona fortsätter kommer det även att slå igenom på sådant som mat och livsmedel, i alla fall i den mån de är importerade.

Det här med valutor och valutakursrörelser är rätt krångligt, både att förstå sig på och, kanske framför allt, att förutspå. Det ska jag villigt erkänna. Men i stort speglar de den samlade internationella bedömningen av tillståndet i ett land.

Det handlar om sunda statsfinanser, vilket såklart är nummer ett, inga skenande budgetunderskott, en låg, kontrollerad och kontrollerbar statsskuld, normala räntenivåer, ett handelsnetto som inte sticker ut alltför mycket i någondera riktningen, förtroende för rättsstaten, institutioner och myndigheter, en stabil och förutsägbar politik i allmänhet och en stabil och förutsägbar ekonomisk politik i synnerhet, ett stabilt regeringsunderlag, framtidsoptimism och säkert hundra och åter hundra faktorer ovanpå det.

Omvärlden vill just nu investera i svenska kronor. Det hade den givetvis inte velat göra om den samlade bedömningen var att Sverige är på väg käpprätt ned i källaren. Jag röstade nej till euron den 14 september 2003, och det beslutet har jag inte ångrat en enda dag sedan dess.

Sammantaget, herr talman, fortsätter Tidöpartierna att leverera. Paradigmskiftet i rättspolitiken fortsätter och börjar ge resultat. Jag skulle säga att justitieutskottet här i Sveriges riksdag, under ledning av Henrik Vinge, givetvis tillsammans med Justitiedepartementet, åstadkommer mer under två veckor på jobbet än vad Socialdemokraterna gjorde under två mandatperioder.

Fler brott klaras upp. Det dödliga skjutvapenvåldet minskar. Trenden är rätt, även om vi inte är framme eller i mål på något sätt. Vi vet också att de rättsvårdande myndigheterna, inte minst polisen, uppskattar de verktyg och resurser som de får för att lösa sin uppgift. Det är oerhört viktigt att detta arbete fortsätter även nästa mandatperiod och att vi inte går tillbaka till den slapphänta politik som gänget jag pekade på förordar.

Den omlagda migrationspolitiken ger effekt. Invandringen minskar. Återvandringen, vare sig den sker frivilligt eller för all del med tvång, ökar. Arbetskraftsinvandringen har minskat med nästan hälften jämfört med 2022. Vad gäller vissa länder – jag kan nämna Irak, Syrien och Somalia som exempel – är återvandringen högre än invandringen. Sverige har alltså nettoutvandring till de länderna. Detta har givetvis att göra med de lagändringar och andra beslut som Tidöpartierna har verkställt.

Fler tunga åtgärder behöver komma på plats före mandatperiodens slut, men när vi är färdiga, herr talman, kommer Sverige att ha EU:s absolut striktaste migrationslagstiftning.

(Applåder)

Herr talman! Finansministern ställde för svenska folkets räkning frågan: Vad är det som händer? Jag tror nog att det är många kring köksborden i Sverige som just nu ställer sig den frågan.

Hur ska det gå med jobben när Sverige redan har en halv miljon arbetslösa? Under Tidöregeringen har vi klättrat till toppen – inte av välståndsligan utan av arbetslöshetsligan i västvärlden.

Hur ska det gå med företagen när konkurserna redan slår rekord sedan Tidöregeringen lagt 15 miljarder i nya skattebördor på företagen?

Hur ska jag ha råd att köpa maten som ska ställas på det där köksbordet när inflationen nu tar fart igen eftersom Tidöregeringen har lagt nya kostnader och bördor på våra företag i stället för att sänka dem?

Hur ska det gå med mina besparingar? Hur ska det gå med min pension? Hur ska det gå med pengarna till välfärden när vår tillväxt står och stampar?

Alla dessa frågor ställdes dessutom innan Donald Trump slog till med sitt tullkaos, det vill säga innan vi hamnade i ett läge där vi faktiskt står inför de största utmaningarna någonsin i vår svenska ekonomi, som är så enormt exportberoende.

När finansministern ställer frågan vad det är som händer tror jag därför att det är många där hemma som ställer frågan: När ska ni faktiskt göra någonting? Men där får vi inget svar. Vi väntar på finansministern så som det väntas på Godot. Eller som finansministern själv uttrycker det: Man ska avvakta och se om det finns anledning att vidta åtgärder. Ja, då känner vi ju oss trygga!

Vi centerpartister har ett adekvat Fälldinskt uttryck för det här: Sluta dra detta i långbänk! Vi kan inte vara det enda parti som i det här krisläget vill lätta bördorna på våra svenska företag och vårt svenska näringsliv så att vi kan rädda jobben och tillväxten.

Det finns ingen risk för massarbetslöshet, säger arbetsmarknadsministern. Många har citerat honom. Så säger han när vi har en halv miljon arbetslösa. De ska inte lata sig, brukar annars vara hans besked till dem.

Det finns ingen risk för en finansiell krasch – ja, det kan vara lite olyckligt citerat av finansministern när de finansiella marknaderna far som en skramlande bergochdalbanevagn på Wildfire i Kolmården och världens främsta placerare och ekonomer varnar för risken för finansiell härdsmälta.

Vad säger då självaste kaptenen på skutan, Ulf Kristersson? Ha is i magen. Vänta och se. Sitt still i båten. Så säger han där han står i stormen, handlingsförlamad och som fastfrusen vid rodret medan skeppet styr mot klipporna. Han är oförmögen att lägga om kursen och oförmögen att faktiskt reagera på krisen.

I två år har Ulf Kristersson kommit undan med att outsourca all handlingskraft till Jimmie Åkesson – med att låta Åkesson styra regeringens och finansministerns prioriteringar och glömma den ekonomiska verkligheten där ute. Han har kommit undan med att låta skatterna på våra småföretag betala SD:s meningslösa återvandringsbidrag och med att låta SD ständigt sätta akassan framför arbetslinjen, tills SD har blivit nästan lika dåliga för ekonomin här som Trump är för ekonomin där.

Men nu, vänner! Nu, herr talman! Nu går det inte längre. Som enda konjunkturåtgärd höjer man rotavdraget från 30 till 50 procent. Vi centerpartister må älska rot och rut – de är bra – men det kan inte räcka för alla de exporterande småföretagen.

Jag har pratat med några mycket framgångsrika små företag, som bara har en handfull anställda och finns på en liten ort i Sverige men faktiskt exporterar till hela världen – inte bara till USA, utan till hela världen. De undrar: Är rot det enda ni har att komma med? Det är inget fel med att byta köksluckor, men det kommer inte att göra att de 150 000 jobb som regeringens jobb har kostat kommer tillbaka.

Folk behöver svar där hemma. Därför efterlyser Centerpartiet nu en massiv satsning för att rädda tillväxten och jobben. Lyft bördorna från småföretagen! Sänk skatten för att anställa så att fler får jobb när massarbetslöshet hotar! Sänk kostnaderna för att anställa och producera i Sverige så att inflationen dämpas när Trumptullarna nu hotar att skapa en ny inflationsvåg!

Vi måste i det här läget sänka kostnaderna för svenska företag med åtminstone 20 miljarder kronor så att tillväxten och jobben kommer upp och inflationen ned. Vi måste halvera för att få ned arbetslösheten bland de utsatta. Det är för övrigt många kring köksborden, faktiskt många hundratusentals, som oroar sig för att en eller båda föräldrarna i hushållet inte har jobb just nu. Bara den ena, eller ingen, av föräldrarna går till jobbet eftersom det är så många arbetslösa i Sverige just nu. Vad innebär det för utslagning, klyftor, kriminalitet och problem i Sverige?

Vi måste halvera skatten på att anställa dem med lägst inkomster så att de kommer in i jobb. Vi måste sänka arbetsgivaravgiften hela vägen upp till medianlön, och vi måste göra det från början av året. Vi måste också satsa på de små företagen, som står för fyra av fem jobb. Låt dem få anställa sina tio första medarbetare skattefritt! Det ska inte vara någon arbetsgivaravgift för de tio första anställda.

Naturligtvis borde vi också – även om det är för sent nu – ha sänkt inkomstskatten mest för dem med lägst inkomster så att folk har råd att möta den här krisen så som Centerpartiet föreslår.

Det behövs också massiva satsningar på yrkesutbildningar och omställning, liksom på riktig integration där vi tror på människor och inte ser dem som bördor utan som resurser. Det ska vara tufft men hjärtligt: Människor ska få visa vad de kan när de har klarat sig igenom sena kvällar och tidiga morgnar, lärt sig svenska med praktik och slit och bevisat att de kan vara en del av det svenska samhället. Det leder fram till jobb. Vi vill ha jobbsvenska och en intensiv integration.

Nu klämtar klockan för Tidöregeringen, och det gör den också för den svenska klimatomställningen. Det var ju det vi var – landet som växte och ändå pressade ned utsläppen. Vi var landet som hade hög tillväxt och fallande utsläpp. Nu är vi landet som stagnerar och där utsläppen rusar.

Återigen: Agera, Kristersson och Elisabeth Svantesson! Ni står i vägen för alla svenskar som vill byta till miljövänliga alternativ när ni gör dem dyrare. Låt dem få byta till begagnade laddhybrider, begagnade elbilar och begagnade gasbilar, så att dessa inte exporteras till resten av världen! Ni har gjort detta mycket dyrare genom att avskaffa alla miljöbonusar. Ja, ni har någon skrotningspremie kvar – som kanske 400 personer, som råkar stämma in precis på Romina Pourmokhtaris regler för hur man ska skrota bilen och sedan köpa en dyr elbil, kan använda. Men vi behöver ju hundratusen personer, inte minst på landsbygden, som får råd att byta till den där bilen som är billig i drift.

Ska vi elektrifiera måste vi ju också sänka skatten på el, inte chockhöja den. Flytta på er! Med ert fossilkramande står ni i vägen för den svenska industrin, som vill växa grönt. Den vill ha mer vindkraft, som ni stoppar genom att vägra fixa både tillstånden och kablarna. Och krossa inte resten av Northvolt genom att stoppa människor från att stanna kvar i Sverige och jobba vidare i den gröna industrin!

Till alla er som fortfarande tror på framtiden men som sitter vid köksbordet och kanske precis är i färd med att misströsta om att Sverige kan lyfta igen vill jag säga något. Småföretagen kan befria oss från arbetslösheten. Sverige kan lysa med hjälp av nya industrier som gör klimatomställningar och säljer till Europa och till resten av världen – kanske till och med till USA, trots allt. Tryggheten och jobben kommer åter. Köpkraften och pengarna till välfärden kommer åter.

Centerpartiet och jag säger att det kan gå. Vi kan vända det här om vi gör rätt saker och om vi gör dem nu. Dra det inte i långbänk! Vakna, Kristersson! Vakna, Svantesson! Vakna, Åkesson! Klockan klämtar för den svenska ekonomin. Det är bråttom nu.

Herr talman! Regeringen har i dag presenterat en budget som inte svarar upp mot de utmaningar vi står inför. I ett turbulent omvärldsläge och en utdragen lågkonjunktur presenterar man en tondöv budget där man står svarslös inför Trumps tullar och sviker vanligt folk när svårigheterna växer sig allt större.

Det här är inte en budget för välfärden, inte för hushållen och inte för de svenska företagen. Det är tyvärr verkligen inte heller en budget för klimatet. Det är en budget för några få.

Osäkerheten kring Donald Trumps tullpolitik slår just nu stenhårt mot hela världsekonomin. Sverige är tyvärr inget undantag. Företag oroar sig för hur deras verksamheter ska påverkas. Anställda undrar om de ens kommer att ha jobbet kvar. Vanliga hushåll ser sina besparingar krympa. Det handlar om människors trygghet och framtidstro och om regeringens ansvar att agera.

Mot den bakgrunden hoppades jag att regeringen och Sverigedemokraterna i dag skulle presentera förslag på reformer som visar att man förstår att vi nu behöver skapa trygghet för svenska hushåll och företag – men nej. Passivitet verkar tyvärr ha blivit ett ledord för den här regeringen. Under kostnadskrisen lämnade man hushållen och välfärden i sticket. Tyvärr ser vi nu att regeringen åter är alldeles för passiv i ett oroligt läge.

Regeringen pratar gärna om att ha is i magen, men nu tycks man tyvärr ha frusit fast. I stället för en politik som stärker driver man igenom ekonomiska prioriteringar som gör Sverige än mer sårbart. Det är inte någonting som regeringen kan skylla på Trump.

Man för en politik som innebär att höginkomsttagare får skattesänkningar medan barnfamiljer får se sina bostadsbidrag sänkas. Det är en ekonomisk politik som prioriterar dem som redan har framför dem som verkligen behöver stöd när tiderna är tuffa. Det är en skamlös högerpolitik när den är som allra sämst. I vårbudgeten ser vi inget annat, utan man fortsätter på den inslagna vägen.

Vi hör nu att Sverigedemokraterna har satt sig på tvären mot ett extra barnbidrag, trots att det är just barnfamiljer med små marginaler som drabbas hårdast av kostnadskrisen. I stället höjer man rotavdraget. Det är ännu en reform som framför allt gynnar dem med höga inkomster och stora renoveringsprojekt. Det är ett svek från Sverigedemokraterna mot deras väljare, som röstade på dem när de sa att de ville göra det bättre för vanligt folk. Det här är i stället en politik som eldar på ojämlikheten. Det är en politik som gör att vården får stå tillbaka, att skolan tvingas spara och att välfärden urholkas samtidigt som de välbeställda får sitt.

Herr talman! Vi befinner oss i ett väldigt allvarligt läge på många sätt, både handelspolitiskt och säkerhetspolitiskt. Vi måste rusta upp och stärka totalförsvaret för att möta den nya världsordning som ser ut att växa fram. Det är någonting som vi i stort är överens om men som också kommer att ställa stora krav på den ekonomiska politiken.

I upprustningen får vi inte heller glömma det civila försvaret. Vi behöver se till att hela samhället fungerar både i freds- och i kristid.

Utöver de redan nämnda utmaningarna har vi också klimatkrisen. Bara häromdagen fick vi återigen bekräftat att Sverige är på väg att missa samtliga klimatmål. Det är galet. Det blir än mer absurt när vi i dag nås av Copernicus rapport som slår fast att 2024 var det varmaste året som någonsin uppmätts i Europa. Vi är nu den kontinent där uppvärmningen går allra snabbast. Glaciärerna smälter i hög hastighet, och utsläppen måste verkligen ned.

I det här läget fortsätter regeringen dock att backa från den gröna omställningen. Samtidigt som företagen efterfrågar mer förnybar energi och stabil infrastruktur möts de av regeringspartier som hellre pratar om kärnkraft som inte finns än att investera i den energiomställning som kan ske här och nu. Klimatpolitiken behöver vara långsiktig, effektiv och rättvis. Tyvärr misslyckas Tidöpartierna på alla punkter.

Vi står också inför stora investeringsbehov. Det handlar om att rusta upp järnvägen, bygga ut elförsörjningen, säkra välfärden och genomföra den klimatomställning som inte bara är nödvändig för planeten utan också är bra för jobben, ekonomin och tryggheten.

I en osäker tid är en av politikens uppgifter att skapa framtidstro. Det är så vi stärker Sverige både i dag och i morgon. Det handlar om att se till förutsättningarna för hela landet. För att omställningen ska vara både effektiv och rättvis kan den inte se likadan ut för alla hushåll och var du än bor. Vi behöver satsa på kollektivtrafiken, på tågen och på alternativ till det fossila där bilen behövs.

Politiken behöver då bygga på några centrala utgångspunkter. Fossila bränslen behöver bli dyrare. Miljöpartiet vill se ett Sverige där människor tjänar på att ta klimatkrisen på allvar. Det vet vi också att svenska folket vill. Man vill se att utsläpparen betalar och att de hållbara alternativen blir bättre och billigare. Fler behöver kunna välja förnybart i tanken, kollektivtrafik, tåg och cykel. Hushåll som behöver bilen ska få stöd för att klara högre bränslepriser under en övergångsperiod.

I det här ekonomiska läget väljer regeringen dock det motsatta. Man stöttar helt enkelt inte de mest utsatta. I stället genomför man skattesänkningar för dem som har mest. Man har gjort nedskärningar i vården, i skolan och i omsorgen. Man visar passivitet inför Trumps tullkrig, och man för en fortsatt politik som pressar hushåll med små marginaler allt hårdare.

Herr talman! Det är inte lätt att driva företag i ett så osäkert läge. Man drar sig självklart för att fatta investeringsbeslut när man inte vet hur världen kommer att se ut ens om några veckor. Det som har skett nu kommer att påverka svensk ekonomi, men frågan är i vilken utsträckning – för svaret beror ju på hur politiken nu agerar.

Redan innan Trump aviserade sina tullar var mer än en halv miljon människor arbetslösa i Sverige. Borträknat pandemin har vi inte haft högre arbetslöshet sedan efterdyningarna av finanskrisen. Vårt utgångsläge efter tre Tidöbudgetar är alltså inte starkt.

Arbetsmarknadsministern ser dock ingen risk för massarbetslöshet. Det är minst sagt bekymmersamt att man inte verkar vara mer förberedd från regeringens sida, men kanske är det detta som är förklaringen till den mycket märkliga och tondöva budget som Tidöpartierna presenterar i dag.

Det vi behöver göra är att stötta hushåll som kämpar, investera i framtiden och säkra jobben. Vi behöver välja välfärd före skattesänkningar, klimat före kortsiktiga vinster och trygghet före oro. Regeringens huvudnummer i att möta utvecklingen är höjda subventioner i rotavdraget. Jag vågar nog ändå påstå att det inte kommer att vara den satsning som vänder konjunkturen.

Jag delar finansministerns glädje över att Sverige ändå har en väldigt god ekonomi och att ränteutgifterna inte är de allra högsta. Jag vill bara föra till protokollet att det var denna ekonomi som lämnades över av den tidigare miljöpartistiska och socialdemokratiska regeringen.

Herr talman! En politik som prioriterar välfärden, en rättvis omställning och hushåll med små ekonomiska marginaler skulle leda till bättre framtidstro och en bättre ekonomisk utveckling. Det är inga radikala idéer. Detta är en beprövad effektiv politik för att få fart på ekonomin och samtidigt bygga ett starkare och mer rättvist Sverige. Det regeringen i dag presenterat är i stället en budget som gör Sverige svagare. Det är en budget som saknar lösningar på de problem vi står inför.

Ingen tjänar på det tullkrig som Donald Trump nu startat. Men det är den här regeringens ansvar att agera för att skydda svenska jobb, svenska företag och svenska hushåll samt för att sänka utsläppen.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i svåra tider, i oroliga tider. Som jag inledde med att säga är det många som undrar vad det är som händer. Många har en klump i magen.

Vad gör oppositionen då, herr talman? Mikael Damberg staplar negativa adjektiv om regeringen i väldigt hög grad. Ida Gabrielsson skämtar bort läget och hittar fyndiga slingor. Martin Ådahl väljer att i princip feltolka vad jag och alla andra här inne säger. Janine Alm Ericson lägger huvudet i djupa veck och säger att vi befinner oss i ett allvarligt läge.

Herr talman! För mig spelar detta ingen roll. Men den som lyssnar på den här debatten och är orolig vill nog veta vad oppositionen vill. Det är knappt ett och ett halvt år kvar till valet. Kanske är det dags för er i oppositionen att komma ned från läktaren, ställa er tillsammans, spela ihop och berätta åtminstone en, två eller tre saker som ni tänker göra tillsammans för att göra Sverige bättre. Blir invandringen högre eller lägre med era fyra partier? Blir skatterna högre eller lägre med era fyra partier? Blir bidragen högre eller lägre med era fyra partier?

Jag tror och tycker att det är dags att ta ansvar även i en svår tid och berätta vad ni vill gemensamt. Våra fyra partier har gjort det och gör det. Och vi talar inte bara – vi agerar. Steg för steg gör vi Sverige tryggare med lagstiftning och resurser i en hastighet som aldrig synts till förut. Steg för steg stärker vi hushållen. Vi sänker skatter, som jag nämnt tidigare. Vi gör en mängd saker för att nu underlätta. Men vad gör era fyra partier? Det handlar trots allt om att göra saker tillsammans med andra. Ensam är inte stark; det vet vi. Vi använder styrkan för att förbättra Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det är absolut så att Sverige behöver fler som jobbar. Det är därför vi stärker yrkesutbildningarna och gör det mer lönsamt att jobba. Sverige har fått en ny inriktning på politiken. Det var också därför vi av IMF och många andra bedömdes ha den högsta tillväxten i den här delen av världen. Nu har tillväxtnivån brutits, men det har den gjort för alla länder. Vi ska fortsätta varje dag i veckan att underlätta för svenska företag. Det är trots allt så, herr talman, att det är i företagen som grunden finns.

Mikael Damberg pratar om tillväxt och företagande. Men om man menar allvar med det ska man inte lägga ned kärnkraften utan bygga ut den. Man ska inte höja skatterna för dem som har pengar och redan i dag betalar höga skatter; det är inte så vi får dem att investera. Man ska inte försämra forskningsavdrag. I stället ska man se till att ge svenska företag och löntagare förstärkningar. Men det gör inte Socialdemokraterna, och det tycker jag är sorgligt.

Herr talman! Det är ändå intressant att Socialdemokraterna fortsatte att göra exakt samma sak som de gjort när vi under deras tid gick från en låg arbetslöshet till en hög. Men jag ska släppa det.

Vad det här handlar om är att man inte vill prata om de verkliga stora problemen. Socialdemokraterna prioriterar alltid högre bidrag framför sänkta skatter. Jag har såväl här i riksdagen i både opposition och majoritet som i regeringen varit med om att fatta beslut om skattesänkningar som inneburit att en sjuksköterska i dag har 4 000 kronor mer i månaden. Alla de skattesänkningarna har ni röstat nej till. Jag har hört Mikael Damberg anklaga oss för att inte prioritera välfärden. Han har hotat med massuppsägningar, men i går sa SKR att det blir fler sjuksköterskor och läkare.

Steg för steg tar vi ansvar för en svår situation. Vi kommer att fortsätta med fokus på utbildning, skatter, infrastruktur och energisystem. Allt det här gjorde vi i den förra budgeten, och vi gör det också i den här. De 70 miljarder som vi skickar in i svensk ekonomi i år kommer att göra skillnad.

Än en gång: Era fyra partier vill helt olika saker. Det enda man kan veta, det enda som är säkert i oppositionen, är att man inte alls vet vilken politik man får.

(Applåder)

Herr talman! Man ska naturligtvis ha humor i politiken. Det uppskattar jag. Men ibland är det allvarliga tider. Då får man faktiskt tillsammans visa vad man vill göra. Här i Stockholms stad och region vet vi vad era partier vill göra. Ni har höjt skatten två år i rad för just de ensamstående mammorna som kämpar och sliter. Varje månad får de betala högre skatt. Men trots att ni har höjt skatten har ni lyckats med bedriften att få färre bussturer och nedlagda ätstörningskliniker som resultat.

Min poäng, herr talman, är att vår politik handlar om att på olika sätt stötta hushåll. Bostadsbidraget finns alltså kvar på den normala nivån. Det tas inte bort. Men vi ser till att den som jobbar får behålla mer av sin lön. Vi vet att Vänsterpartiet inte gillar att sjuksköterskor, undersköterskor och busschaufförer ska få behålla mer av sin lön. Men vi har en annan syn på hushållen, en annan syn på att det ska löna sig att jobba och en annan syn på att stötta alla dem som i dag behöver stöd. Det är därför vi dag efter dag har hushållen för våra ögon; vi sänker skatter, förändrar drivmedelspriser och gör mycket annat för att underlätta för hushållen.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan varje dag stå för den budget som vi har lagt fram. Det är en förlängning av den budget som gäller för i år med över 70 miljarder i satsningar.

Vi visade också under de första åren att vi prioriterade välfärden i vårt reformutrymme. Det blev inte massuppsägningar som vänsterpartister och socialdemokrater sa.

Vi har visat att vi kan lägga fram en infrastrukturbudget i en proposition som är större än någonsin.

Vi har samtidigt lyckats sänka skatter för alla som jobbar, för vi kan prioritera.

Ja, jag kan se människor i ögonen. Jag skulle ha mycket svårare att se dem i ögonen om jag styrde här i Stockholm. Det är i de svåraste tiderna som ni väljer att höja skatten. Det är era partier som gör det.

Vi har olika syn på skatter och bidrag. Det kan komma att behövas mer stöd på olika sätt. Men här och nu har vi lagt fram en expansiv budget som påverkar ekonomin och som kommer att underlätta.

Men det är många som har en klump i magen. Den som har sparat i hela sitt liv, den som är ensamstående eller en företagare som just nu känner att efterfrågan viker – vi står på alla deras sida.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är magstarkt av Martin Ådahl. Men jag ska bortse från arrogansen och från att han många gånger feltolkar mig. Jag ska berätta vad vi ska göra och vad vi gör. Det är ganska enkelt.

Först och främst står vi hårt tillsammans med andra länder i EU för att nu se till att vi kan förhandla och mottrycka de amerikanska tullarna. Ensam är inte stark. 27 länder är mycket starkare och till och med större än USA. Det ska vi göra.

Här i Sverige tar vi många steg för att underlätta för små och stora företag med förändrade 3:12-regler som nu är på gång, expertskatten som har blivit mer gynnsam, FoU-avdraget och också energisystemet. Jag hörde att någon sa att det inte finns någon ny kärnkraft. Vi har kärnkraft i Sverige, men vi behöver mer.

Vi tar alla de stegen för att underlätta för företag att växa i Sverige. Jag samtalar med företrädare för stora och små företag hela tiden och för en dialog. Vad behöver vi nu göra för att de ska stanna och vilja vara kvar här och inte lägga sin verksamhet på andra ställen? Det jobbar vi med dag för dag och steg för steg.

Herr talman! Den som vet exakt vad som ska göras just nu ska man inte lyssna på. Vi har haft några dagar och några veckor av otrolig turbulens. Marknaden går upp och ned. Vi vet fortfarande inte exakt var tullkriget och handelskriget kommer att sluta. Men vi vet att det kommer att bli sämre – och sämre tillväxt direkt och indirekt för Sverige.

Regeringen kommer självklart att agera i detta precis som vi agerade med inflationen. Vi agerar nu genom att sänka skatten för alla så att människor har mer pengar i plånboken. Jag sa alldeles nyss vad vi gör för att förbättra företagens villkor. Vi kommer att fortsätta att göra det steg för steg. Den riktningen ligger kvar.

Jag förstår att det är frustrerande för Martin Ådahl, som inte verkar ha så många vänner på sin sida i politiken. De vill ha större underskott och högre skatter. Det kommer aldrig att gynna svenska företag.

Svenska företag, små som stora, är nu rätt så glada att det är vi som håller i taktpinnen och i klubban och tillsammans med dem kan styra mot en bättre tillväxtpolitik.

(Applåder)

Herr talman! Jag skulle rekommendera Janine Alm Ericson att läsa både budgetpropositionen för 2025 och vårändringsbudgeten. Där gör vi stora satsningar, som jag nu har nämnt några gånger här. Det är både skattesänkningar för hushåll och stora satsningar på infrastruktur och forskning. Vi tar nya steg mot ett energisystem som fungerar.

Det är viktig politik. Men som jag har sagt hela dagen i dag har vi också kraft och möjlighet att parera sämre tider än vad vi i dag är i. Vi är i en lågkonjunktur. Den här budgeten möter upp den. Men vi kan behöva göra mer. Då har vi styrka att göra just det.

Men glöm inte bort att det är en expansiv budget – Martin Ådahl får säga vad han vill! Det är en expansiv budget där pengar kommer ut i ekonomin. Rotavdraget kommer till exempel också ut i ekonomin. Det gäller också Arbetsförmedlingens insatser och yrkeshögskola.

Vi gör en mängd olika delar i konjunkturhänseende, och vi gör självklart också det viktigaste: Vi fortsätter att göra Sverige tryggare och säkrare i en väldigt orolig tid.

Herr talman! Jag vill tacka för hela debatten, för den är viktig. Den är viktig därför att vi visar alternativen. Vi är fyra partier som står tillsammans och som har förmåga att göra många saker samtidigt. Vi kan göra det som är svårt och prioritera om i budgeten för att göra det som behövs här och nu. Det handlar om säkerhet och trygghet, och det handlar om hushållens köpkraft och om sänkta skatter. Sammantaget i våra budgetar går alltså procentuellt sett mest till dem som tjänar minst. Janine Alm Ericson får gärna läsa i fördelningsbilagan.

Men vi är inte nöjda. Vi har tagit på oss ett uppdrag att bygga Sverige rikare på sikt, inte bara här och nu utan både och. Då handlar det om just det jag har nämnt tidigare: investeringar i Sverige så att våra barn och barnbarn får ett annat Sverige, ett rikare Sverige, än vad vi har.

Många unga har i dag tappat hoppet. Vi vill ge dem det hoppet. Det är mörkt, och det är tufft. Men vi har en styrka i ekonomin och i politiken. Jag skulle vilja att det syntes lite mer ibland, även i de här debatterna.

(Applåder)

Herr talman och ledamoten! I dag presenterar vi en vårbudget för att ytterligare förstärka konjunkturen. Men de senaste veckornas händelser har återigen visat hur snabbt omvärlden kan förändras, både ekonomiskt och säkerhetspolitiskt. I det läget behöver vi inte bara kortsiktiga stimulanspaket utan också långsiktiga verktyg som stärker Sveriges konkurrenskraft.

Jag vill därför ta tillfället i akt att lyfta en fråga med ledamoten Damberg om Sveriges relation till euron. Ett svenskt införande av euron skulle kunna innebära ökad stabilitet för vår exportberoende ekonomi, attraktivare villkor för investeringar och en tydligare plats vid bordet när viktiga ekonomiska beslut fattas i EU.

Det finns också en säkerhetsaspekt i att inte stå själva med en liten valuta i en osäker värld. Vi såg hur snabbt det gick med Natoprocessen när säkerhetsläget förändrades. Världen kommer inte att vänta på Sverige.

Därför vill jag fråga ledamoten Damberg: Hur ser ni på euron i dag? Är det inte läge att nu utreda frågan och förbereda oss för att snabbt kunna byta valuta om så skulle krävas?

Herr talman! Tack, ledamoten, även om jag kanske inte tycker att svaret var helt tydligt! Ledamoten kan lita på att vi tar frågan med alla partier vi kan när vi kan och även i regeringskonstellationen.

Det här är verkligen aktuellt just nu när så mycket händer i vår omvärld. Vi vet att osäkerhet och instabilitet slår hårt mot små öppna ekonomier som Sveriges, och vi vet också att den tekniska och politiska tröskeln för ett inträde i euron kräver förberedelser i god tid.

Min följdfråga blir därför ändå: Om inte nu, så när? Ska vi verkligen vänta med att ens utreda alternativen till dess att krisen redan är här?

Även om inte ledamotens parti styr just nu är det ändå Sveriges största parti, och Socialdemokraterna har ett stort och viktigt ansvar. Jag är övertygad om att svenska folket vill veta var Socialdemokraterna står i frågan så att det inte blir som i Natoprocessen.

Herr talman! Den 12 mars i år hände det som många av oss hade sett komma ganska långt dessförinnan: Northvolt ansökte om konkurs.

Jag och flera av mina partikamrater har stått just i den här talarstolen och uppmanat övriga i den här kammaren att inte gå in med skattebetalarnas pengar i detta högriskprojekt. Men inte ville man lyssna, och nu har inte bara skattebetalarna mot sin vilja förlorat pengar, utan även pensionärerna har blivit fattigare. AP-fonderna 1, 2, 3 och 4 har investerat nästan 6 miljarder kronor i projektet, herr talman, och dessa 6 miljarder kronor är i dagsläget värda exakt noll kronor.

Andra partier måste börja lära sig av sina misstag. Det gäller i synnerhet Socialdemokraterna. Den här bubblan kom till under Socialdemokraternas styre. Den hade inte blåsts upp och spruckit utan den politiska upphaussning, uppbackning och direkta påverkan som fanns. Här går det inte att skyffla bort det ansvar man har. Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen bör be om ursäkt till landets 2,3 miljoner pensionärer eftersom de nu kommer att få en lägre pension än de hade fått utan det här debaclet.

Jag tycker att det är ledsamt, herr talman, att se med vilken nonchalans vissa partier i denna kammare behandlar skattebetalarnas pengar. Nu har i alla fall Sverigedemokraterna sett till att det inte kommer att ske några utbetalningar av skattepengar till ett annat högriskprojekt, nämligen Stegra.

Så här är det: Det finns en fullt fungerande privat kapitalmarknad där den som vill låna kan göra det, där den som vill låna ut kan göra det och där den som vill investera kan göra det. Men gör det med era egna pengar, inte med skattebetalarnas eller pensionärernas pengar!

Herr talman! Vad gäller tandvården är vi nu i färd med att driva igenom världshistoriens tandvårdsreform. Den kommer på plats den 1 januari 2026, och sedan är vår förhoppning att den ska fortsätta rullas ut även 2027.

Sedan är det en jätteolycklig situation med läkemedlen, men det funkar inte så att det sitter ett antal politiker och beslutar hur mycket läkemedel kostar. Jag tror inte att någon är förtjust i situationen att läkemedel har blivit dyrare, herr talman – inte jag i alla fall. Men det är alltså inte ett politiskt fattat beslut att läkemedel ska vara dyra. Läkemedel har gått upp i pris, som ganska mycket annat.

Jag vågar inte ta gift på att jag har siffrorna rätt, herr talman, men jag tror att staten står för 41 miljarder av den totala kostnaden för läkemedelsförmånerna, som är 50 miljarder kronor per år. Den absoluta lejonparten står alltså staten för. Den andel som staten står för visavi brukaren eller konsumenten är också högre än vad den varit historiskt.

Men det är jätteolyckligt att läkemedel har blivit dyrare. Det är inget beslut som jag, finansministern eller statsministern har fattat. De har gått upp i pris.

Herr talman! Så mycket förstår jag också. Men anledningen till att man gjort denna förändring i högkostnadsskyddet är ju att läkemedel har gått upp i pris. Hade vi inte haft en situation där läkemedel i sig hade blivit dyrare hade det inte funnits något motiv till att göra några förändringar i högkostnadsskyddet. Vi pratar väl förbi varandra – eventuellt medvetet; jag vet inte.

Sedan ställer Mikael Damberg upp en falsk motsättning, tycker jag, med våra väldigt höga marginalskatter. De är fortfarande för höga, om jag ska vara helt ärlig. De låg på 55 procent; nu har vi fått ned dem till 52 procent. Internationellt sett är det väldigt högt. Den reformen, herr talman, hade en så kallad självfinansieringsgrad på så mycket som 125 procent och finansierade alltså sig själv med råge. Staten får genom den skattesänkningen in mer skatteintäkter. Det låter som trolleri, men det är det inte. Förklaringen är att antalet arbetade timmar i ekonomin ökar så att staten får in mer skatteintäkter. Det finns alltså inget motsatsförhållande på det sättet.

Herr talman! Det blir lite svårt att hinna med i ett så här kort replikskifte. Jag är väldigt nöjd med den satsning på vägunderhåll som vi skjuter till. Den kommer att gynna människor som bor i sådana delar av landet som jag själv bor i, det vill säga glesbygdskommuner där vägunderhållet har varit väldigt eftersatt, herr talman. Vi fortsätter upprustningen av de rättsvårdande instanserna och ger nästan en halv miljard kronor till Kriminalvården, en myndighet som befinner sig i en expansionsfas som jag inte tror att någon svensk myndighet någonsin har befunnit sig i – och så vidare, och så vidare.

Sedan skriver jag givetvis inte under på den beskrivning som vi här får höra från Ida Gabrielsson, men det är kanske inte helt otippat.

Det här är en vårbudget. Lägger man ihop den med den höstbudget där vi stöttade ekonomin, både hushåll och företag, med 60 miljarder kronor ser man att vi på det stora hela för en klok och väl avvägd ekonomisk politik från Tidöpartiernas sida.

Herr talman! Det är ganska uppenbart. Framför allt har vi sänkt skatten för pensionärer, inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen. Vi har också höjt garantipensionen ganska kraftigt. Pensionärerna har fått en starkare köpkraft 2022, 2023, 2024 och 2025, herr talman.

Återigen tror jag inte att någon, möjligen bortsett från läkemedelsbolagen själva, tycker att det är en jätterolig situation att det blivit dyrt med medicin och läkemedel. Jag gör det i alla fall inte, men det är detta som är förklaringen.

I Ida Gabrielssons värld kanske allt som sker i största allmänhet är politiska beslut. Det finns dock ingen som har tagit det politiska beslutet att medicin ska gå upp i pris och vara dyr. Här har vi haft en inflation, precis som i mycket annat, och den inflationen har varit lite högre. Det är jätteolyckligt, men det är så. Det ligger ingen konspiration eller något politiskt beslut bakom det. Det är en olycklig situation, helt enkelt.

Herr talman! Jag menar inte att det är en dålig idé att ha mål. Det var inte riktigt så jag menade. Men jag menar att bara för att Centerpartiet fladdrar ur sig en siffra – 80 procent i det här fallet – har man fortfarande inte åstadkommit något över huvud taget. Om vi hittar en framkomlig väg för att gå från typ 50 procent till 80 procent är jag idel öra. Det här är i allra högsta grad ett problem som vi behöver ta på allvar.

Jag ställer ett par motfrågor tillbaka: Med vem ska Martin Ådahl genomföra den hemliga planen som ska leda fram till 80 procent? Ska vi gå tillbaka till en situation där dieseln kostar 27–28 kronor? Det är vad som förespråkas från oppositionens sida. Men vi vet vad vi får med den politiken.

Vad händer med bönderna? Nu är kostnaden för en liter diesel under 16 kronor. Ska den kosta 28 kronor i stället? Är det något som kommer att öka självförsörjningsgraden? Absolut inte – såklart.

Herr talman! Jag kan hålla med om att regeringen bör ha en plan. Vad är det som säger att vi inte har det? Det är en mängd utfall och parametrar att hålla koll på.

Nu är det något slags respit på 90 dagar, och det ska förhandlas fram avtal med hela världen. Jag vet inte om det kommer att gå eller hur det kommer att påverka oss. Sverige är beroende av den tyska ekonomin. Kommer Sverige eventuellt inte att drabbas utan i stället tyskarna med den fordonsindustri de har? Det kommer att spilla över på Tyskland.

Att de amerikanska konsumenterna kommer att drabbas av högre inflation är säkert, till och med uppenbart. Kommer det att spilla över på oss? Eller kommer handelsflödena att justeras på ett sådant sätt att det blir ett deflationistiskt tryck? Det är inte alls omöjligt att handelsflödena från andra delar av världen i stället för att riktas mot USA landar i Europa och Sverige, och därmed blir det ett deflationistiskt tryck.

Det finns en mängd utfall, och givetvis finns en plan för att hantera alla olika typer av utfall.

Fru talman! Om vi ska kunna vända den djupa ekonomiska kris som väntar Sverige, komma runt massarbetslösheten och minska klyftorna i Sverige måste vi investera i den svenska landsbygden. Det har regeringen inte gjort under sina två år vid makten. Det är en ohållbar situation att man på den svenska landsbygden ofta har den sämsta vården, de sämsta skolorna och de sämsta vägarna. Så är det efter tidigare satsningar men även efter de senaste satsningarna. Inte minst finns de sämsta järnvägarna och kommunikationerna på landsbygden. Samtidigt har man den högsta skatten, trots att småföretagen och människorna på landsbygden gör sitt. Det här är fullständigt ohållbart.

Det är ohållbart i synnerhet nu när vi ska göra den största upprustningen av det svenska försvaret i modern tid. Det kommer att kräva stora uppoffringar och resurser, men det kommer också att kräva att vårt totalförsvar håller. För Ukraina har ju totalförsvaret varit väldigt viktigt.

Om vi inte investerar i landsbygden och får hela landet att fungera kan vi inte heller försvara hela vårt land. Som nämnts tidigare i debatten är det därför också ohållbart att Sverige har lägst självförsörjning av livsmedel i norra Europa. Vi är så beroende av omvärlden att matpriserna rusar varje gång marknaderna skakar. Vi ligger på knappt 50 procent. Vi måste sätta upp konkreta mål och anslå medel för det här.

Vi måste avslutningsvis också minska regleringarna. Jag vill hälsa Sveriges riksdag från tuppen Erik och hönsen Evita, Snövita och Gråvita som lever på en icke namngiven plats i Mellansverige. Där värper de ägg och lever ett gott liv, trots att de inte har en inomhusyta stor som en studentlägenhet – enligt Jordbruksverkets regler – och därmed inte har fått Jordbruksverkets välsignelse. Snälla Tidöregeringen, befria landsbygden från alla dessa vansinniga mikroregleringar!

Fru talman! Förra året anmäldes 73 649 fel på den svenska järnvägen. Det är den högsta noteringen på många år. Det är inte så konstigt att konsekvenserna blev att Sverige hade den sämsta punktligheten på järnvägen på 14 år. Det är för övrigt sämre punktlighet än Ukraina hade, som har ett fantastiskt järnvägsnät vilket vi båda, Hans Eklind och jag, har upplevt.

Närmare 40 procent av kontaktledningsanläggningen har passerat sin tekniska livslängd. Trafikverket menar att det krävs en radikal förändring för att bryta den negativa trenden. Det håller vi i Centerpartiet med om och trycker väldigt mycket på. Därför undrar jag: Kan inte vi i riksdagen, oavsett partifärg, till slut ta ansvar för järnvägsunderhållsskuld?

Jag blir besviken när jag ser vårändringsbudgeten. Inte ens en tiondel av underhållet går till den svenska järnvägen de tolv kommande åren. Men man satsar i och för sig på vägarna.

Fru talman! Anledningen till att vi är tillbaka i samma debatt är att problemet inte har försvunnit. Regeringen gör återigen ingenting, trots att ni från Kristdemokraterna har lovat guld och gröna skogar när det gäller att fixa järnvägen. Det här prioriteras inte.

Expertisen säger att det visst finns resurser. I andra delar av Europa ökar man sitt järnvägsunderhåll och rustar upp på ett helt annat sätt, medan vi i Sverige bara får en växande järnvägsskuld. Enligt beräkningar kommer det att ta 350 år att byta alla kontaktledningar och stolpar som är uttjänta. Vi kan inte hålla på så här.

Nu är min fråga: Är det enda svaret från den här sittande regeringen här liksom i alla andra frågor att vi bara ska vänta och se om det ordnar sig? Vi kommer i bästa fall att ligga på en tiondel av den underhållsskuld som vi har. Vad innebär det för svensk landsbygd och för hela Sveriges infrastruktur i ett mycket svårt säkerhetsläge?