Janine Alm Ericson (MP) om Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Fru talman! I höstas presenterade regeringen den största satsningen på infrastruktur i modern tid: drygt 200 miljarder kronor till och med år 2037. Den nya ramen blev 1 171 miljarder kronor och ger oss förutsättningar att bygga bort 100 procent av underhållsskulden på vägsidan. I vårändringsbudgeten tillförs nu 500 miljoner kronor ytterligare för att vi snabbare ska komma till rätta med det eftersatta underhållet samt förbättra tillståndet, robustheten och framkomligheten på de statliga vägarna.

Det här är riktigt bra, för underhållsskulden har nämligen vuxit alltmer. Var fjärde väg i landet bedöms vara i dåligt skick. God infrastruktur gynnar alla – familjer, företag och den svenska tillväxten.

Fru talman! Regeringen dubblerar även anslaget till Norrlandsfonden. Den får ett kapitaltillskott om 300 miljoner kronor under 2025. Stora investeringar och företagsetableringar på orter som under en längre tid haft en låg eller stagnerande befolkningstillväxt innebär stora utmaningar för samhällsbygget, inte minst när det gäller att få fram nya bostäder för att möta behoven av ökad inflyttning till de berörda kommunerna.

Åtgärden bidrar till att förbättra konjunkturen inom byggsektorn genom att öka tillgången till kapital så att fler bostadsprojekt kan påbörjas. Det innebär att efterfrågan på arbetskraft inom bygg, byggmaterial- och installationssektorerna ökar och att näringslivets förutsättningar stärks.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André och Camilla Brodin (båda KD).

Fru talman! Det var en tågresa till Kiev som jag sent ska glömma. Men precis som Martin Ådahl konstaterade också jag samma sak efteråt. Ett land som ligger i krig förmår ändå att se till att tåget både avgår i tid och kommer fram i tid. Sedan var såväl Martin Ådahl och jag liksom några andra från finansutskottet med om hjärtskärande scener vid tågstationen när vi skulle åka hem igen. Nog om detta.

Låt oss tala om infrastruktursatsningen. Om jag inte missminner mig debatterade ledamoten och jag samma sak även i höstas. Det som regeringen går fram med är redan ett maxtak. Man kan inte satsa mer pengar på järnvägen och tro att man får ut någonting av det. Det är redan på maxnivå. Av det skälet finns det inte mer anslaget till järnvägen 2025. Men jag lovar att regeringen kommer att återkomma, för järnvägen är också en del av den samhällsviktiga infrastrukturen.

Nu börjar vi med vägen. Vi förstärker i år. Sedan återkommer vi till järnvägen. Här finns en rad olika förbättringspunkter som måste genomföras.

Fru talman! Jag vet inte om jag har problem med svenska språket. Jag brukar inte ha det. Jag har i alla fall aldrig hört det. Jag sa ju i mitt tidigare inlägg till Martin Ådahl att regeringen vill göra någonting åt både väg och järnväg. Men när det gäller järnvägen har vi maxat beloppet för vad man kan omvandla i praktiskt arbete. Det spelar ingen roll hur många gånger Martin Ådahl säger att vi inte satsar mer än si och så. Vi måste ju se till att det blir någonting gjort av de pengar som vi anslår. Vi har maxat beloppet för 2025.

Jag hoppas och tror, givet att jag känner infrastrukturministern väldigt väl, att han kommer att se till att det här järnvägsunderhållet som behövs – men det behövs också en tillbyggnad av järnvägen – kommer att ske. Det är nämligen på riktigt viktig infrastruktur vi pratar om.

Men, som sagt, vi lämnar inte någon sten orörd i detta arbete. Det har vi visat nu i och med att vi maxar det belopp som man kan tillgodogöra sig för att göra dessa underhålls- och reparationsarbeten, som är så viktiga att göra.

Martin Ådahl och jag är egentligen överens. Men jag satsar inte pengar där man inte kan göra något för dem. Det är svaret – en gång till.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra att det finns personer som anser att kärnkraften inte behövs. Vi behöver utöka den planerbara energiproduktionen i Sverige, punkt och slut. Men man har från vänsterns och inte minst Miljöpartiets sida varit besatt av tanken på att lägga ned kärnkraften. Man har till och med förbjudit forskning om kärnkraft – bara det tycker jag är fullständigt bisarrt.

Ja, kärnkraften kostar pengar. Men problemet har varit att om det råder osäkerhet är det, som Janine Alm Ericson också vet, svårt att göra långsiktiga investeringar. Vågar man göra de här investeringarna, ja eller nej?

Den här regeringen försöker se till så att dessa långsiktiga investeringar nu kan bli av. Det är jag väldigt nöjd med, för om vi nu ska prata om en grön omställning och det här nya samhället där vi inte använder oss av fossila energislag krävs, tror jag, att vi har planerbara energikällor som kan leverera el 24:7. Frågan om vi ska satsa på vindkraft eller kärnkraft tycker jag speglar ett motsatsförhållande som jag inte riktigt köper; vi behöver ha både och.

Fru talman! Det enkla svaret är att Janine Alm Ericsons verklighetsbeskrivning inte har ett smack med verkligheten att göra. Den här regeringen har redan vidtagit drygt 70 åtgärder för att förbättra så att elen ska komma fram. Det går inte att använda politiska slagord.

Jag tycker att vår energiminister, tillika min egen partiledare Ebba Busch, har varit tydlig med att vi behöver alla olika energislag i den här buketten för att kunna lösa framtidens problem. Där är kärnkraften ett av de mest avgörande, för vi behöver planerbar energi.

I Tyskland har man ett begrepp som jag tycker är intressant och som jag skulle vilja att Janine Alm Ericson funderar lite över: Dunkelflaute. Det är tyska och betyder mörk stiltje – när det inte lyser och inte blåser har man ingen el om man satsar ensidigt på den typen av energikällor som Janine Alm Ericson tror ska lösa framtidens problem.

Vi behöver kärnkraft, vindkraft, solkraft och framför allt vattenkraft, naturligtvis. Alla dessa behövs för att vi ska kunna göra den omställning som jag tror att Janine Alm Ericson och jag egentligen är överens om.

(Applåder)