Herr talman! Det är många hårt kämpande svenskar som har haft det tufft de senaste åren. Du mamma eller pappa som jobbar hårt och har vänt på varje krona men ändå inte har haft råd med det du borde ha haft råd med – vi ser dig. Du pensionär som vände vid kaffehyllan för att paketet kostade nästan 100 kronor – vi har sett dig. Och du företagare som verkligen skulle ha behövt anställa en person till men som var tvungen att avvakta på grund av den låga aktiviteten i ekonomin – jag vet. Den här budgeten är för alla er.

Herr talman! Det kan säkert vara många som liksom jag känner att det är rätt dystert när man tittar ut över världen just nu. Det är krig om land och krig om tullar. Här i svensk ekonomi har vi tidigare haft hög inflation, och nu har vi en utdragen lågkonjunktur. Det här påverkar givetvis oss alla, men vissa påverkas betydligt mer än andra. Det finns många som känner oro – oro för sin ekonomi, oro för sitt jobb och oro för barnens och barnbarnens framtid. Jag förstår att det finns mycket oro.

Herr talman! Jag känner ändå både tillförsikt och framtidstro när jag tänker på Sveriges framtid och på vår, svenskarnas, framtid. Jag ska förklara varför. Jag ser att många av grundförutsättningarna finns för att Sverige ska kunna bli starkare, tryggare och rikare, och jag skulle vilja nämna ett par av de mest centrala. Vi har goda förutsättningar att lyckas. På många sätt är de här förutsättningarna ganska unika för Sverige.

Den första förutsättning som finns är att vi har en ekonomisk styrka som är unik. Vi har offentliga finanser i världsklass. Vi har en låg statsskuld. Medan andra länder kämpar med höga ränteutgifter som tränger undan viktiga investeringar kan vi göra stora satsningar. Vi kan nu göra det som krävs för att hårt arbetande människor ska få mer pengar i sin plånbok – mer att leva av efter några väldigt tuffa år. Samtidigt kan vi göra stora investeringar i försvaret, polisen och rättsväsendet. Infrastrukturen får 14 miljarder mer nästa år än i år. Listan kan göras lång, men vi har i vår ekonomi en styrka som vi ska använda.

Den andra förutsättning som Sverige har och som är väldigt viktig för att lyckas är att det finns politisk stabilitet och handlingskraft. Det finns en bred samling här i Sveriges riksdag vad gäller ekonomiska ramar, försvaret och Ukraina. Nu när det gäller ekonomin finns det – vilket kanske är ännu viktigare – en majoritet för den budget som jag har lagt på riksdagens bord. Det är avgörande för att få saker gjorda.

Herr talman! Våra fyra partier, Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, lovade för tre år sedan att göra Sverige starkare. Vi skulle komma på rätt väg och rätt kurs igen. Och vår politik ger resultat. Skjutningarna har minskat år för år. Betydligt fler grova brott klaras upp. Poliserna som patrullerar i yttre tjänst är fler än någonsin, samtidigt som den asylrelaterade invandringen är mindre än på väldigt länge. Vår folkräkning har gett resultat – Sverige har aldrig haft så bra koll på hur många som befinner sig i landet och var man bor. Inflationen var på 10 procent när vi tillträdde. Den är bekämpad. Nu stiger reallönerna. Elpriserna är lägre. Dieseln är omkring 500 kronor billigare per tank. Flygskatten är avskaffad, plastpåseskatten likaså – jag vet inte om det är någon som saknar den. Marginalskatterna, herr talman, är lägre, liksom skatten på sparande. Det samlade skattetrycket är det lägsta på 50 år.

Allt det här har vi gjort samtidigt som vi fördubblat försvarsbudgeten på bara några år. Under de här tre åren har välfärdens verksamheter fått stora tillskott, särskilt i den mycket besvärliga höginflationsmiljön som gjorde att pensionskostnaderna skenade. Nu ser det betydligt ljusare ut, även om det såklart är tufft på många håll.

Det här är bara några exempel som visar att Sverige är på rätt väg. Men vi är inte framme. Läget när den här budgeten läggs fram är att Trumps tullpolitik och det geopolitiska läget under året och våren har skapat mycket osäkerhet och oförutsägbarhet. Det kom en efterlängtad återhämtning i svensk ekonomi under hösten. Svenska hushåll började få framtidstro igen. Sedan klev Donald Trump fram på arenan och hotade med tullkrig – och genomförde det också. Lågkonjunkturen, som blivit mer utdragen än vad några av oss trodde från början, beror på att en inhemsk efterfrågan är dämpad. Med andra ord: Många hushåll avvaktar och känner inte att de vågar satsa.

Med den här budgeten vill våra fyra partier att fler ska känna tillförsikt och framtidstro. Det är också därför den är en energiinjektion i svenskarnas ekonomi och på så sätt också i den svenska ekonomin. Tillsammans med tidigare skattesänkningar på arbete och drivmedel innebär budgeten att en helt vanlig familj nästa år kommer att ha 5 000 kronor mer i plånboken per månad jämfört med när regeringen tillträdde. Det gör skillnad. Jag vill att fler föräldrar ska kunna säga ”absolut, det kan vi göra” när barnen frågar om man kan köpa en hämtpizza, gå på bio eller kolla på en fotbollsmatch.

För landets pensionärer sänks skatten i motsvarande grad som för dem som jobbar, och skillnaden i beskattning mellan dem som arbetar och dem som har sjuk- och aktivitetsersättning tas bort. Bostadsbidraget för barnfamiljer höjs för första gången på 28 år. Det har legat stilla sedan 1997, herr talman. Detta kommer att göra det lättare att få pengarna att räcka till för dem som har det tufft.

Sammantaget innebär allt detta i en svår tid, vilket det är och har varit, att svenskarnas köpkraft när den här mandatperioden är slut kommer att ha ökat trots inflationen.

Herr talman! Den andra viktiga del som har med ekonomi att göra i den här budgeten är en bidragsreform i fyra delar. Oj, vad den är efterlängtad! Den vilar på värderingen att alla måste göra sitt och ska göra sin plikt för att kunna kräva sin rätt. De som har stora behov av försörjningsstöd eller andra ersättningar ska veta att de pengarna finns, men då måste alla som kan arbeta göra det.

Detta är rätt. Det handlar om att fler ska vara aktiva. Vi har också ett aktivitetskrav som en första del av den här reformen. Den som har försörjningsstöd ska på något sätt göra en motprestation och vara aktiv i syfte att komma närmare arbetsmarknaden. Det är också rättvist för den familj som kämpar varje dag, de med flera barn och de som går till jobbet varje dag vare sig de gillar det eller inte, att införa ett bidragstak. Grannen kanske har lika många barn och kommer ungefär från samma land. Att de i dag har exakt samma ersättningar är helt orimligt. Man ska veta att det är skillnad på att jobba och att inte jobba.

Den tredje delen av reformen handlar om en jobbpremie som uppmuntrar och stimulerar när man går från ett långvarigt bidragsberoende till arbete.

Den fjärde delen är nog så viktig. Varenda del av dessa fyra delar, herr talman, är viktig. Det handlar om att vi nu inför att när man invandrar till Sverige ska man i högre grad kvalificera sig till välfärdstjänsterna. Mycket i dag i Sverige sker mer eller mindre per automatik, vilket är orimligt.

Dessa fyra delar är viktiga ur ett moraliskt perspektiv men också ur ett strukturellt perspektiv. Vi ska inte lämna och glömma bort människor i utanförskap. Många fler invandrarkvinnor kommer att komma in på arbetsmarknaden med dessa reformer.

Herr talman! Den tredje delen i budgeten handlar om långsiktig tillväxt och om företagens villkor. I budgeten för i år tog vi stora steg mot infrastruktursatsningar och en stor forskningsproposition. Mycket av det är viktiga grundförutsättningar. Vi ser till att energisystemet nu ska fungera bättre med ny kärnkraft. Steg för steg gör vi Sverige bättre.

I den här budgeten sänker vi tillfälligt arbetsgivaravgifterna för unga. Vi vill att fler ska kunna anställa minst en person till. Vi sänker också skatten permanent för många av Sveriges fåmansbolag. Det är 60 000 av dem som kommer att få sänkt skatt. För alla som är berörda av 3:12-reglerna kommer en tredjedel av de administrativa kostnaderna för byråkratin att försvinna.

Vi satsar på AI och lättar regler för byggande. Det kan tyckas lite för vissa men väldigt stort för andra. Jag är glad att den orättvisa beskattningen, eller momsen, på danstillställningar nu förändras så att vi inte straffbeskattar att man kan ha lite roligt på helgen.

Vid sidan av allt detta, vid sidan av reformer för att stärka svenskarnas och familjernas ekonomi, satsar vi fortsättningsvis tillsammans på försvaret. Jag är väldigt glad för det ansvarstagande parlament som både satsar på försvaret och fortsätter stödet till ett fritt Ukraina.

Någonting annat som regeringen gör är att nu få på plats ny kärnkraft. Vi intensifierar arbetet. Med förslagen i budgeten väntas dessutom klimatutsläppen att minska nästa år och framöver.

Inte minst handlar det om skolan. Vi gör nu de största skolreformerna på 30 år för att återupprätta kunskapsskolan. Varenda unge, vartenda barn, i Sverige ska ha rätt till en bra skolgång. Föräldrarnas plånbok och föräldrarnas yrke ska inte vara avgörande. Jag har sagt det förr: Jag är själv väldigt tacksam för den svenska skolan som har gett mig möjligheter.

Herr talman! Det är mycket i en budget på 3 300 sidor. Jag ska nämna några saker till. Jag är väldigt glad att vi stärker arbetet mot hemlöshet. Hemlöshet, och äldre pensionärer som inte har ett hem att gå till, är ingenting som hör hemma i Sverige. Vi satsar på en hemlöshetsstrategi och pengar till Bostad först. Det är viktigt för att fler ska ha en egen säng och en egen huvudkudde.

Vi fortsätter såklart att satsa på att korta vårdköerna. Här behöver både vi och regionerna tillsammans göra betydligt mer.

Herr talman! Vi ska framåt. Sverige har en sådan otrolig potential. Vi har gjort många svåra resor förut. Vi har rest oss ur fattigdom och blev sedan ett av världens rikaste länder. Nu har vi på olika sätt haft fem prövande år. Vi kan och behöver ta ny sats igen. Det gör vi i den här budgeten, herr talman.

Mitt budskap är: Vi i Sverige är på rätt väg igen, men vi är inte framme. Du som varje dag sliter på jobbet och får vårt land att fungera, jag vill att du ska få känna tillförsikt och framtidstro.

Det må vara den sista statsbudgeten som vi lägger fram för den här mandatperioden, men vi är inte klara. Steg för steg, och budget för budget, kommer vi i våra fyra samarbetspartier att fortsätta att göra vad vi kan för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att leva i.

Herr talman! Med den här budgeten hoppas jag att ännu fler svenskar ska kunna ha en ljusare framtidstro och en ljusare syn på framtiden. Jag är övertygad om, herr talman, att vår bästa tid ligger framför oss.

(Applåder)

I detta anförande instämde Boriana Åberg (M) samt Sara-Lena Bjälkö och Erik Hellsborn (båda SD).

Herr talman! Sedan elskatten infördes någon gång under tidigt 50-tal har den i princip uteslutande höjts, höjts och sedan höjts lite mer – fram till nu. Sverigedemokraterna och Tidöpartierna kommer nu för första gången på precis hur länge som helst att sänka elskatten.

Ett ganska vanligt villahushåll betalar i storleksordningen 10 000 kronor netto per år i elskatt. Nu låter vi det här villahushållet betala mindre än så och behålla mer av sina pengar själva. Jag skulle för egen del utan problem kunna komma på ungefär tusen saker som är roligare att lägga sina pengar på än att betala elskatten.

Jag tycker inte att man ska se det här som ett enskilt förslag utan tvärtom som en del i en ganska tydlig röd tråd i Tidöpartiernas budgetpolitik.

Så här, herr talman: Man ska inte ha någon övertro på politikens förmåga. Det händer saker utanför den här kammaren som vi har marginell eller till och med obefintlig rådighet över. Men den röda tråden i Tidöpartiernas budgetpolitik handlar om att det ska bli lite lättare att få vardagen att gå ihop.

Vi har gjort det avsevärt billigare att köra bil, med 500 eller kanske så mycket som 600 kronor per enskilt tanktillfälle. Då har man 500–600 kronor kvar i plånboken som man kan göra någonting roligare för. På ett år blir det ganska många tusenlappar för en genomsnittlig bilist. Då har vardagen, och livet i stort, blivit lite enklare.

Det har blivit enklare att vara husbilsägare, herr talman. Vi har tagit bort den konstiga malusbeskattningen på husbilar, som faktiskt kunde uppgå till ganska många kronor per år. Nu går vi vidare och tar bort skatten på husvagnar också. Vi har gjort det billigare att flyga genom att ta bort en rakt igenom meningslös skatt på flygresor. Vill man åka på semester någonstans ska man göra det!

Plastpåsarna är billigare. Vi har tagit bort plastpåseskatten, så nu slipper man hålla på med de värdelösa pappkassarna. Nu kan man bära hem sina matvaror i plastpåsar, som inte går sönder det första de gör. Man behöver inte heller köpa soppåsar av just plast, för nu har man redan sådana. Faktum är att vardagen blev lite, lite enklare även av denna i sammanhanget mycket lilla reform.

På tal om mat – den ska också bli billigare eftersom matmomsen kommer att sänkas, och inte bara sänkas utan till och med halveras. En vanlig varukorg med mjölk, smör, ägg, kött, frukt och grönt kommer att bli billigare. Förmodligen gynnar det här typ alla, för alla handlar mat någon gång. Men troligen gynnar det barnfamiljerna något mer, och det tycker jag är fullt rimligt. Hur som helst: Alla kommer att behöva lägga en lite mindre andel av sin privatekonomi på just mat och livsmedel. Det är pengar som man i stället kan lägga på någonting annat.

Dessutom är det så, herr talman, att alla de här sakerna – billigare bränsle, billigare el och billigare mat och livsmedel – sammantaget leder till lägre inflation. Kom ihåg att när Socialdemokraterna huserade på Finansdepartementet var inflationen uppe i över 10 procent! Det var det vi fick ärva. Nu är den i princip nere på Riksbankens målnivå. Det har i sin tur inneburit att Riksbanken har kunnat sänka räntan från 4 procent när den var som högst till 2 procent i dag – alltså en halvering.

Om jag inte är fel ute ska det komma ett nytt räntebesked redan i morgon. Det har jag av naturliga skäl ingen som helst insyn i, vill jag poängtera, men i bästa fall får vi ytterligare räntesänkningar redan i morgon.

Men i alla fall: Allt annat lika innebär detta att även kostnaderna för hushållens bolån har halverats. Har de inte gjort det tycker jag att man ska byta bank.

Lägg ovanpå det lättnaderna i amorteringskravet, som vi också är överens om inom Tidöpartierna. Då kommer det att vara ganska stora effekter i nedåtgående riktning vad gäller hushållens boendekostnader. Det gör definitivt att vardagen blir enklare att få ihop.

Dessutom, herr talman, har vi genomfört stora, breda skattesänkningar för varenda löntagare och pensionär – en gång, två gånger och nu tre gånger. Alla som arbetar eller har arbetat får behålla en betydligt större andel av sin egen inkomst själva. I stället för att betala skatt kan man göra någonting roligare för sina egna intjänade pengar. En helt vanlig löntagare får med det tredje jobbskatteavdraget behålla drygt 400 kronor mer varje enskild månad, och då alltså dubbelt så mycket för ett hushåll med två arbetande vuxna.

På tal om elskatten, förresten: Den kommer att sänkas. Det kommer att bli lite mindre obehagligt att betala sin elräkning. Men elskatten är ju bara en del av elräkningen. Ska vi ha låga elpriser som är mindre volatila och mer stabila – oavsett om det blåser, var det blåser och om det blåser för mycket eller för lite – behöver vi ny kraftproduktion i form av kärnkraft.

Vi skulle kunna sänka elskatten ännu mer. Det hade funkat. Men blåser det inte blir det dyrt ändå, eftersom tidigare regeringar har skapat ett energisystem som är alltför beroende av oplanerbar, opålitlig, svängig och volatil kraftproduktion.

Vi i Tidöpartierna är på helt rätt spår vad gäller utbyggnaden av kärnkraften. Jag hoppas djupt och innerligt att svenska folket inte tycker att det vore en bra idé att rösta på det andra gänget så att de kommer till makten och river upp allt det som vi har gjort när det gäller att få ny kärnkraft på plats.

Vi vet vad som hände med elpriserna förra mandatperioden, särskilt i de södra delarna av landet, när de fyra partierna fattade beslut om att stänga ned fullt fungerande kärnkraft. Det blev inte särskilt kul, eller hur, vare sig för hushållen eller för företagen. Det blev ganska tråkigt. Låt oss alltså sluta vara beroende av om det blåser eller inte blåser.

Dessutom, herr talman: Inte blir det bättre av att de där vindsnurrorna är så förbaskat fula att titta på. De förfular vår i övrigt vackra och underbara svenska natur.

Herr talman! Vardagen ska bli lite enklare för vanligt folk. Det är den röda tråden här, om du frågar mig.

Allt är inte heller budget och skatter. Jag kan nämna några exempel till.

Det ska bli enklare att bygga sitt boende, sitt drömboende i bästa fall, lite mer kustnära, lite mer sjönära. Strandskyddet, som det sett ut, har varit hopplöst.

Mikrobryggerier kan nu sälja sina alkoholhaltiga varor direkt till kund utan att behöva ta omvägen via Systembolaget. Vi har dessutom sänkt skatten för dem.

Skogsbonden kommer att få större rådighet över sin egen mark.

Det finns fler exempel än så, herr talman, men den röda tråden handlar om att vardagen ska bli lite enklare för vanligt folk.

Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom budgetpropositionen. Tidöpartierna levererar. Jag vill tacka finansministern för ett bra samarbete. Nu tar vi från finansutskottets sida befälet över den fortsatta processen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Dennis Dioukarev, Nima Gholam Ali Pour och Erik Hellsborn (alla SD).

Herr talman! Jag skulle först vilja säga några korta ord om kränkningarna som Nato har utsatts för i vårt absoluta närområde och vikten av att vi i kammaren enas om stora försvarssatsningar. Vidare vill jag säga något om vikten av att vi mer än fördubblar stödet till Ukraina så att de kan fortsätta att vara det fria Europas sköld, att vi åtminstone ger dem 1 procent av bnp per år.

Jag vill också ägna en tanke åt den ambulansförare som drabbades av ytterligare ett av dessa onödiga våldsdåd. Det ska inte behöva hända i vårt land.

Herr talman! Jag vill säga något om framtidstro. Det kan vara många saker. Det kan vara en ung tjej eller kille som äntligen har fått sitt första jobb på ett litet företag, som har förlorat jobbet under den här regeringen eller som aldrig har fått ett jobb. Det kan vara en ung kille eller tjej som går i en landsbygdsskola där det inte har satsats under de här åren. De får äntligen en chans till ett jobb inom bristyrkena. Det kan vara ett litet företag som äntligen får lägre kostnadsbörda när man anställer, inte högre – med den här regeringen.

Det är en fascinerande dag när regeringen ska presentera sin budget, hur lätt man tar på allt. Rekordarbetslösheten är inte regeringens fel; det går inte att göra något åt det, utan det är ett naturfenomen. Klimatmål missas, men det är inget regeringen skäms över. Ja, just det – sedan var det landsbygden.

Kommer någon ihåg vad vi pratade om vid förra valet? Ta ansvar, tänker jag. Det hade varit en sak om tillväxten hade varit lika låg överallt, men den är nu hälften av vad den är i EU och en tredjedel av vad den är i OECD. Det hade varit en sak om andra västländer också hade haft Tidöarbetslösheten. Men Danmark har 2,9 procent, USA – även med Trump – 4,3 procent, Tyskland – som går jättedåligt enligt finansministern – 6,4 procent och Frankrike 7,3 procent. Blott Sverige svensk Tidöarbetslöshet har på 8,7 procent. Medan snittet i EU har fallit har antalet personer som drabbas direkt ökat med 100 000.

Finansministern talar om en budget för hårt arbetande familjer, men hon glömmer den halva miljon som inte har arbete. Förr kallades det massarbetslöshet. Men nu drabbar arbetslösheten alla, och till och med akademiker har numera svårt att få jobb.

Detta kostar orimligt mycket, inte bara för den halva miljonen utan jobb utan också för deras familjer och för alla ungdomar. Arbetslösheten går hand i hand med utslagning och kriminalitet.

Arbetslösheten drabbar också statsfinanserna. Skillnaden i arbetslöshet i EU och i Sverige är 45–50 miljarder kronor till välfärden – som vi förlorar. Det motsvarar 75 000 lärare eller 115 000 vårdbiträden i äldreomsorgen. De behövs där ute!

I dag ser vi vad regeringens lösning på dessa tre år med problem innebär, nämligen 80 miljarder kronor. Ös nu in allt vad man har! Jag hörde att finansministern sa: Vi har sett er. Ja, det är bra att ni ser folk efter tre år. Det blir ett slags jättelik sista-minuten-budget på sms-lån, som ska betalas tillbaka av någon annan någon annan gång. Det är ännu ett stort plockepinn av valfläsk. Det blir lite feelgood runt valdagen – innan skatterna för att anställa chockhöjs igen och innan matpriserna chockhöjs igen för hushållen efter valet. Som vanligt gör man en sak före valet och en annan sak efter valet.

Herr talman! Det här är inte vad Sverige behöver.

Det ska inte vara några fler tillfälliga hopkok med lånade pengar. Det är som Svenskt Näringsliv och Företagarna säger, nämligen att det behövs rejäla långsiktiga satsningar. Vet ni vad! Jag tror inte att Elisabeth Svantesson vill ha Tidöröran heller – det här Tidötillståndet. Men mandatperiodens refräng är att det inte är Finansdepartementet som bestämmer. Det är inte finansministern som bestämmer, utan det är Jimmie Åkesson som bestämmer. Budgeten består av hans populistiska plockepinn.

Ja, vi behöver framtidstro. Vi behöver en vändpunkt. Vi måste få vända på detta och få jobbet gjort.

Ta de små företagen, som skapar nio av tio jobb i Sverige. De är inte nöjda. I dag kom en undersökning som visar att åtta av tio ger regeringen underkänt. 97 procent säger att regelkrånglet antingen är lika högt eller har ökat. Det tycker en stor andel. På de här företagen har regeringen lagt sjuklöneansvar, lönekrav på arbetskraftsinvandring och mer arbetsmarknadsbyråkrati.

Under en period har också arbetsgivaravgifterna för unga höjts. Jag vet att man sänker dem tillfälligt från april, men det är ett slags aprilskämt, eftersom man kommer att höja dem igen något halvt år senare. Tänk er ett litet kafé eller en restaurang med fem anställda, som är de som ofta ger arbetslösa deras första jobb och som finansministern talade om. De har fått högre kostnader om hundratusentals kronor av regeringen. Nu sänks det tillfälligt med dryga hundratusen för att anställa unga. Men det kommer att höjas igen så fort valet är över. Det går inte ihop.

Ge kaféet chans att anställa en, två eller tre personer till! Belöna småföretagen som skapar jobb! Ge dem långsiktiga, stabila spelregler! Ta bort skatten för småföretag för att anställa! Ta bort arbetsgivaravgiften för de tio första anställda! Ta bort skatten för att anställa långtidsarbetslösa! Halvera skatten för att anställa unga och de som har låga löner! Lyft bort sjuklöneansvaret från småföretagen! Då kan vi faktiskt få det historiska jobblyft vi behöver och bryta Tidötillståndet i svensk ekonomi, bryta den höga arbetslösheten och få tillbaka tiotusentals och sedan hundratusentals jobb. Prioritera det!

Gör det som många företagare säger till mig: Satsa på utbildning! Regeringen säger att man gör den största satsningen någonsin, tror jag till och med att man sa. Men det är ju den tionde största satsningen på 25 år. Utslagningen av ungdomar i skolsystemet fortsätter, i synnerhet på landsbygden. De nås inte av vidareutbildning. Många landsbygdsskolor lider, och betygen släpar efter.

Landsbygden, som ofta bär den tyngsta bördan i form av skatter, har sämst vägar, i synnerhet sämst järnvägar, tyvärr en skola som släpar efter och en vård där dödligheten i behandlingsbara sjukdomar är dubbelt så hög som i de stora städerna, herr talman.

Nej, regeringen skäms inte över arbetslösheten och inte över klyftorna i landet. Men minst av allt skäms man över klimatmålen. I budgeten står det att ett långsiktigt utsläppsmål till 2045 inte uppnås, att minskning av växthusgasutsläpp i ESR-sektorn till 2030 inte uppnås, att minskning av växthusgasutsläpp i ESR-sektorn till 2040 inte uppnås och att minskning av växthusgasutsläppen från inrikes transporter naturligtvis inte alls uppnås. Jag läser i regeringens egen budget; för dem som är intresserade står det på sidan 16.

Det blir 5,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter högre utsläpp på grund av den här regeringen. Vad har vår klimatminister att säga om det? Jo, hon är upprörd över Naturvårdsverket, som kom med siffrorna. Skjut inte på pianisten, Pourmokhtari! Det är du som har beställt melodin.

Tänk om vi i stället kunde återfå framtidstron – där vi inte bromsade utan investerade i grön industri, grön el, gröna bilar och gröna lastbilar, så att Sverige kan behålla sin konkurrensfördel, så att vårt fina, gröna varumärke står sig och så att utsläppen går ned och tillväxten går upp. Det var det som vi brukade berätta.

Då skulle vi få den där boomen i Norrland, batterifabrikerna i Göteborg och västra Sverige, de gröna industrierna i Skåne och elektrifieringen – den gröna framtiden ligger nu i vågskålen. Hundratals miljarder står på spel. Ändå var inte en enda vindkraftsturbin beställd i början på året, eftersom kommunerna som ska göra det än i dag inte har fått några pengar av staten. De får inte alls de där miljarderna över flera år som skulle kunna ge dem nya skolor och nya idrottsanläggningar. Då blir det ingenting.

Ni är kvar i Tidösamarbetets nät. Ni kan inte slå er fria från populismens klor. Ni är Åkessons lydiga utförare. Han har gett er era ministerposter. Därför är ni skyldiga honom alla dessa budgetrader till höger och vänster. Res er upp ur detta samarbete! Jag vet att ni längtar efter en riktig politik. Jag vet att ni längtar efter framtidstro. Tidö är slut nu.

Herr talman! I valrörelsen 2022 lovade Ulf Kristersson att han skulle få ordning på Sverige. Han skulle få ordning på klimatet, brotten och jobben. Efter tre år med Tidöpartiernas ekonomiska politik kan vi konstatera att den ordningen har uteblivit. Hushållen ser i stället negativt på sin ekonomi, särskilt de med lägre inkomster. Arbetslösheten befinner sig på rekordnivåer. Välfärden har satts på svältkur, och politiken har aktivt höjt utsläppen. Vårdköerna fortsätter att växa. Kriminaliteten kryper tyvärr allt längre ned i åldrarna, och skolan saknar de resurser som krävs för att ge alla barn en bra och rättvis start i livet. Vi är dessutom på väg att missa alla våra klimatmål. Det byggs i princip inte längre någon vindkraft i Sverige, och den gröna omställningen har slagits sönder. Detta är ett dystert facit som kommer att stå Sverige dyrt.

Tidöpartiernas ekonomiska politik har varit både ineffektiv och orättvis. Skattesänkningar för höginkomsttagare har prioriterats framför åtgärder som verkligen hade gjort skillnad för dem med små ekonomiska marginaler. Man har i stället från regeringens sida gjort rika rikare och fattiga fattigare. Det är ett dubbelfel. Att satsa på att stärka hushåll med små marginaler är rätt i sig, men det är också det som behövs för att sätta fart på konjunkturen. Vi vet ju att det är pengar i plånböckerna hos dem som har det tufft som sätter fart på hjulen i ekonomin.

På finansministern låter det i stället som att svensk ekonomi var på rätt köl innan Trumpadministrationen började härja med sina tullutspel och att det här misslyckandet egentligen inte är hennes. Men det stämmer inte, för samtidigt som arbetslösheten ökar i Sverige sjunker den i Europa. Lågkonjunkturen blir alltså alltmer hemkokt, och ansvaret vilar tungt på regeringen.

Det vi ser i den här budgeten är därför totalt otillräckligt. En ineffektiv konjunkturpolitik i kombination med en förlegad arbetsmarknadspolitik har visat sig helt förödande för svensk arbetsmarknad. För att fler ska få chansen att komma i arbete behöver det satsas betydligt mer på utbildning och en förbättrad matchning i stället för att man straffar ut dem som har blivit av med jobbet.

Ett osäkert omvärldsläge ställer krav på ett politiskt ledarskap som klarar av att sätta in rätt reformer i rätt tid. Elisabeth Svantesson har gjort nästan helt tvärtom. Nu försöker regeringen skyla över sina misstag och påstå att man tacklat lågkonjunkturen. Det är inte helt seriöst.

Klimatförändringarna är på allvar. Då måste en av huvuduppgifterna för den ekonomiska politiken vara att skapa förutsättningar för en rättvis grön omställning i hela landet – en omställning där vi bryter vårt fossilberoende och ser till att alla ges rätt förutsättningar för att vara en del av lösningen. Också detta misslyckas den här regeringen totalt med, och nu har vi fått Tidöpartiernas klimatsvek svart på vitt.

Att den här regeringen inte sänker utsläppen borde kanske inte förvåna någon. Men regeringen försöker också blanda bort korten och få oss att tro att de har klimatarbetet under kontroll. Inget hade kunnat vara mer fel. Klimatkrisen accelererar, och den här regeringen eldar på. I budget efter budget har man satsat mer på åtgärder som bromsar omställningen än på sådant som främjar den. Man har lagt krokben för utbyggnaden av vindkraften. Man har gjort det dyrare för vanligt folk att byta till elbil. Man har tvingat fram nedskärningar på kollektivtrafiken runt om i landet och kraftigt minskat skyddet av skog. Man har slaktat reduktionsplikten och ökat andelen fossilt i drivmedel. Man har stoppat klimatkrav vid offentlig upphandling och nybyggnation. Man har tagit bort stöden till energieffektivisering. Man har stoppat utbyggnaden av nya stambanor och avskaffat flygskatten.

Den här regeringen visar alltså inte ledarskap, utan den visar uppgivenhet. Sverige förtjänar bättre än en regering som släpper taget om framtiden. Vi vet alla att vi kan ha en rättvis klimatomställning samtidigt som vi skapar trygghet och framtidstro. Vi vet att det går, för med den förra regeringen, där Miljöpartiet var med, såg vi att utsläppen minskar när politiken väl styr åt rätt håll. Det är alltså inte klimatmålen som är omöjliga, som den här regeringen har gett uttryck för. Det är helt enkelt regeringens politik.

Herr talman! Det är dyrt att vara svensk. Det var många högerpolitiker som konstaterade detta i förra valrörelsen, och ännu dyrare skulle det bli med Tidöpartiernas ekonomiska politik, visade det sig. Under åren som har gått har inte mycket förbättrats, men en hel del har blivit sämre. Efter tre år verkar dock en del av verkligheten ha hunnit i kapp Elisabeth Svantesson.

Det är bra och välkommet att regeringen i den här budgeten går fram med reformer som kommer att ge barnfamiljer bättre förutsättningar. Men inte ens detta lyckas man riktigt med på ett ärligt och rakt sätt. Man går förvisso fram med ett höjt bostadsbidrag, men för dem som behöver det som mest blir det i praktiken inte en höjning utan en sänkning. Från och med juli i år har bostadsbidraget sänkts med 2 100 kronor i månaden för vissa familjer. Och nu slår regeringen på stora trumman för en höjning med upp till 1 000 kronor. Men faktum är alltså att bostadsbidraget för barnfamiljer som befinner sig i en tuff ekonomisk situation kommer att vara betydligt lägre nästa år än det var förra året. Det är att köra bergochdalbana med ekonomiskt utsatta barnfamiljers ekonomi.

Dessutom går man nu helt skamlöst fram med en fattigdomsreform som man kallar för ett bidragstak men som inte kommer att göra något mot arbetslösheten utan bara göra människor i ekonomisk utsatthet ännu fattigare. Detta är ytterligare ett förslag från Tidöregeringen som blivit sågat jäms med fotknölarna av experterna. Men det fortsätter att försvaras med tomma ord om rättvisa.

Samtidigt går välfärden på knäna och lider av resursbrist. Kommuner larmar om att det behövs mer statliga pengar för att de ska klara av sitt uppdrag – att skolorna behöver mer resurser för att klara av att ge alla barn och unga en rättvis start i livet och att vården behöver mer resurser för att finnas i hela landet och ge alla patienter en god vård och alla dem som jobbar i vården en bra arbetsmiljö.

Jag vill avsluta med en utblick. I världen befinner sig fler människor än någonsin på flykt. Såväl demokrati som mänskliga rättigheter är på tillbakagång. I Gaza pågår ett folkmord.

Det går att driva en ekonomisk politik som gör att det blir bättre för fler, inte bara här i Sverige utan för människor världen över, och ger dem en möjlighet att bygga sina liv fria från våld, förtryck och fattigdom. Men i stället för att stå fast vid den svenska prioriteringen fortsätter den här regeringen under hela mandatperioden att backa från globala åtaganden och minska svenskt bistånd.

Men vi kan betydligt bättre än så. När det rör vårt civila, militära och ekonomiska stöd till Ukraina är vi eniga. Ukraina ska få vårt fulla stöd så länge det behövs. Det är en styrka för oss som land att vi är överens om detta.

Jag önskar dock att vi kunde vara lika eniga om hur viktigt också ett starkt globalt utvecklingssamarbete är för vår säkerhet. Att investera i exempelvis klimatanpassning, konfliktförebyggande, demokratistärkande och hälsobistånd ökar trygghet och välstånd och bidrar faktiskt till en mer stabil värld. Ett starkt bistånd är därför en helt nödvändig säkerhetspolitisk investering och en moralisk plikt för ett rikt land som Sverige.

Sverige behöver en ny inriktning för den ekonomiska politiken och en ny rödgrön regering som får ordning på Sverige. Efter tre år med Tidöpartiernas politik har välfärden urholkats och den gröna omställningen slagits sönder. Men vi kan bygga ett annat Sverige. Vi kan bygga ett Sverige som ställer om, skapar nya arbetstillfällen och har en välfärd som det går att lita på – till alla, för alla och tillgänglig i hela landet.

Herr talman! Det är krig i öster och handelskrig i väster. Sverige, som är ett handelsberoende land och en handelsberoende ekonomi, påverkas i hög grad av det som händer i vår omvärld. I det läget är det en styrka för Sverige att den här budgeten kommer att röstas igenom här i riksdagen. Det vi föreslår kommer dessutom att genomföras. Det skapar i en orolig tid stabila förutsättningar för hushållen, företag, regioner och kommuner. Det går att planera framtiden.

Vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt, bara till den förra mandatperioden, för att minnas hur budgetkaos och regeringskriser avlöste varandra. Statens finanser och svenskarnas ekonomi låg under en tid till stor del i händerna på en vänsterpartistisk vilde.

Man skulle ändå kunna tro, herr talman, att oppositionen nu har ägnat de gångna tre åren åt att prata ihop sig, ta fram en gemensam politik och få ihop ett budgetunderlag. Nej, det har man inte gjort eller inte lyckats med. Ett parti säger att de vill ha sänkt skatt, men de andra tre vill ha höjd. Vissa är försiktigt positiva till kärnkraft, och andra säger blankt nej. Vissa säger sig nu för tiden vara för många av de verktyg som vi genomför mot gängkriminella, medan andra fortsätter att rösta nej.

Men det finns två saker man är helt överens om, herr talman: högre invandring och högre drivmedelspriser. Var hade Sverige varit i dag om de här fyra partierna hade styrt under de här åren?

Avslutningsvis vill jag tacka mina kollegor i Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna för ett mycket gott samarbete med den här budgeten. Den gör skillnad på riktigt för Sverige, för svensk ekonomi och framför allt för hårt arbetande människor. Vi har visat att det går att vända riktningen. Vi är inte framme, men vi är på god väg. Steg för steg kommer vi att fortsätta det samarbetet och göra Sverige bättre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M) samt Sara-Lena Bjälkö och Erik Hellsborn (båda SD).

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för frågan! Vi har ju nu en majoritet för det som Sverige verkligen behöver, nämligen kärnkraft. Jag uppfattar också att Socialdemokraterna i grunden ställer sig bakom detta. Det finns en bred majoritet för det. Samtidigt säger vi alla ja till både vindkraft, vattenkraft och sol. Det finns alltså en majoritet. Men vi får säkert anledning att komma tillbaka till det.

På något sätt känns det, herr talman, som att Mikael Damberg gärna vill prata om andra saker än just detta. Det här är en fråga som vi har pratat om ganska mycket. Verkligheten kanske är lite för besvärande och ibland också Mikael Dambergs värsta fiende.

Vi har alltså en majoritet som är för kärnkraft. Det är bra för svenska företag. Socialdemokraterna får gärna ansluta.

Men det är också så, herr talman, att jag den här dagen uppfattar en viss gnällighet från Mikael Damberg. Jag tänker att det för Sveriges bästa är bra det vi nu gör för företag, för hushåll och för att stärka svensk ekonomi. Jag vet inte om Mikael Damberg inte vill prata om det i det här replikskiftet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Adam Reuterskiöld (båda M).

Herr talman! Jag förstår att Mikael Damberg tycker att det är jobbigt att sitta på läktaren och inte vara med i matchen. Jag förstår det, och jag tänker att även svenska hushåll behöver få lite klarhet.

Vad jag vet har Socialdemokraterna och Mikael Damberg aldrig någonsin sett till att svenska hushåll och barnfamiljer på bara ett år får 1 800 kronor mer i månaden. Vad jag vet har Mikael Damberg aldrig sänkt drivmedelskostnaden med 500 kronor per tank – den har tvärtom höjts.

Vad jag vet, herr talman, var det också så att Mikael Damberg oftast röstar nej när vanliga människor, hårt arbetande löntagare, ska få sänkt skatt. Det är intressant, också med tanke på framtiden och på valet. Vad kan svenska hushåll vänta sig om, gud förbjude, vi skulle ha en annan regering med fyra partier som drar åt olika håll?

Herr talman! Vad jag vet var det faktiskt till och med så att Mikael Damberg, när han var finansminister, inte ens fick igenom en budget, och det ger inte speciellt stabila spelregler för svenska företag och hushåll.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Här är skillnaden väldigt tydligt i svensk politik. I den här budgeten sänker vi för tredje gången sjuksköterskornas skatt. De får behålla mer av sin lön. I den här budgeten lägger vi mer pengar på ätstörningsvård. Här i Stockholm, där Vänsterpartiet styr, höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte förstår att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.

Det är skillnaden, herr talman, i svensk ekonomisk politik. Det handlar om att alltid ropa efter höjda skatter och bidrag men inte förmå använda pengarna på det bästa sättet.

Herr talman! Vi har under de här åren – och det är jag stolt över – prioriterat regioner och kommuner, vården och skolan, speciellt när det var som allra tuffast med den höga inflationen. Det var rekordhöga nivåer och är det fortfarande. Det har aldrig någonsin varit högre statsbidrag än de som kommer regioner och kommuner till del nästa år.

(Applåder)

Herr talman! Okej, det finns en skillnad till i svensk politik. Man kan prioritera. Under de här åren, då vi lägger fram budgetar, omprioriterar vi 46 miljarder kronor. Det är i skattesänkning räknat 1 000 kronor varje månad för en sjuksköterska. Det går alltså att göra saker på ett annat sätt.

För mig och för oss är det viktigt att nu få ekonomin att växa. Vi är väldigt känsliga för det som har hänt i omvärlden. Tillväxtreformer kommer att få ekonomin att växa, och den injektion vi nu gör för svenska hushåll kommer också att ha stor effekt.

Herr talman! Jag tycker slutligen att det är bra att påminna om något. Ibland låter det som att kommuner och regioner får 1 eller 2 miljarder. Först och främst har man egen beskattningsrätt, men vi kommer alltid att behöva stötta. Det tycker jag är helt självklart, speciellt om vi lägger på olika lagar. Finansieringsprincipen gäller. Kom då ihåg att statsbidragen under pandemin var 258 miljarder! Nästa år är de 297 miljarder – från staten till kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en väldigt bra och viktig fråga!

I den lågkonjunktur som vi befinner oss i är arbetslösheten fortsatt hög. Martin Ådahl vet mycket väl att en del handlar om att den är konjunkturell. När efterfrågan minskar och företagen håller tillbaka ökar alltså arbetslösheten. Det är allvarligt. Det är därför vi behöver bryta lågkonjunkturen. Det viktigaste vi kan göra är just att få igång den inhemska efterfrågan så att konjunkturen vänder och man kan komma tillbaka till arbete. Det är A och O när det gäller den delen.

Den andra delen, herr talman, handlar om den strukturella arbetslösheten. Den är bland annat en effekt av en mycket hög invandring och en kravlös politik. Men det handlar också om en missmatchning och ett litet haveri ibland med Arbetsförmedlingen. Det ska jag inte just nu beskylla Martin Ådahl för, men jag kanske kommer tillbaka till det i replikskifte två. Skämt åsido: Där behövs det reformer på skattesidan, jobbpremie och tydliga krav vad gäller en bidragsreform, som jag hoppas att också Martin Ådahl och Centerpartiet ställer sig bakom.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en viktig fråga! Företagen är ju de som anställer, och Martin Ådahl tycker inte att jag nämnde dem nu. Nej, men jag handlar. I alla våra fyra budgeter har vi naturligtvis varit måna om att se till att skapa ett bra klimat för företag. Vi har i den här budgeten lagt fram ett bra förslag om 3:12-regler. Vi fortsätter, som jag sa, med linjen att öka efterfrågan. Vi har till exempel förenklat kvittokrånglet, något som jag vet att många är glada för att vi gör. Vi sänker arbetsgivaravgiften för unga. Vi har förändrat växa-stödet. Vi sänker drivmedelspriserna och mycket, mycket annat.

Jag förstår att många av de svenska företagen vill ha mer, och det kan jag lova att våra fyra partier tillsammans kan leverera. Jag är inte lika säker på att de fyra partierna på oppositionssidan kan göra det. Det krävs vilja och en riktning. Vi ska fortsätta på den inslagna vägen med att öka efterfrågan så att det finns mer pengar hos hushållen, men vi ska också fortsätta att underlätta för Sveriges företag genom att sänka kostnaderna och minska regelkrånglet.

(Applåder)

Herr talman! Det korta svaret är nej. Jag kan också lägga ut texten lite.

Jag tycker och menar att det är viktigt att säga som det är. Ja, utsläppen ökade. Varför det? Jo, för att vi förändrade reduktionsplikten. Varför gjorde vi det? Jo, därför att det var en helt ohållbar situation för hårt arbetande människor.

Med det sagt: Sverige är ett föregångsland. Under många år har svenska företag, svenska hushåll och svensk politik på båda sidor haft en väldigt ambitiös klimatpolitik för att minska utsläppen, och det fortsätter vi att ha. Det är ett faktum att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst utsläpp per capita. Det är ett faktum att vi kan säga att vi har nästan hela vår elproduktion fossilfri – 98 procent. Det är det inte många länder som kan.

Detta är att vara ett föregångsland. Är vi nöjda med detta och allmänt stolta? Nej, vi är realister. Vi vet att om vi ska få med oss människor och ha legitimitet för det vi gör måste vi också se hur det påverkar svenska hushåll. Hur kan vi både få ned utsläppen och se till att svenska folket är med på den resan?

(Applåder)

Herr talman! Jag står fast vid det. Självklart får vi jämföra oss med jämförbara länder. Så är det absolut, men vi är väldigt, väldigt framgångsrika.

Jag skulle vilja vända på frågan – det ska jag dock inte göra eftersom ledamoten inte kan svara. Men hur ska Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nå ESR-målen? Vad jag vet fattas ungefär 4 miljoner ton till 2030. Det är den lilla saken. När det gäller svenskt skogsbruk fattas det 70 miljoner ton. Hur ska man lösa detta?

Det finns två sätt. Det ena är att höja reduktionsplikten, men det räcker inte; vi får nog stänga av varenda bil i Sverige alternativt sluta bruka skogen under en ganska lång tid framöver. Det vore ett sätt att nå 70 miljoner. Hur tänker ni på den andra sidan annars nå dit?

Jag gillar att kalla en spade för en spade och säga som det är: Vi ska sänka utsläppen, men vi måste göra det på ett realistiskt sätt som är möjligt och där vi faktiskt har svenska folket med oss, för tro det eller ej: Vi och jag representerar svenska folket. De som har röstat på oss vill att vi för en bra politik både för klimatet och för deras ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Om ledamoten vill veta mer om budgeten och utgiftsområde 16 får han gärna begära replik på mig sedan. Jag skulle uppskatta om jag kunde få svar på den fråga jag ställde, vilket jag nästan aldrig får när jag begär replik på ledamoten. Men jag provar igen.

Sveriges Lärare har visat att undervisningstiden för lärare i snitt ökat med två veckor per läsår under 2000-talets första decennier. Det är helt självklart att det utan statliga regler blir en sämre arbetsmiljö för förskollärare och lärare och i förlängningen också sämre kunskapsresultat. Egentligen borde vi förstatliga skolan.

Det vi får höra är undanflykter från Socialdemokraterna, som varken vill ta steget mot förstatligande av skolan eller ge lärarna en bättre arbetsmiljö. Jag ställer alltså min fråga igen: Vad tycker Socialdemokraterna om reglerad undervisningstid? Om de inte gillar det, hur ska lärare och förskollärare få bättre arbetsmiljö, som de förtjänar?

Herr talman! Sänkta inkomstskatter, sänkta drivmedelspriser, sänkta elskatter och halverad matmoms stärker givetvis hushållens disponibla inkomst och köpkraft – inte bara lite grann på marginalen utan substantiellt.

Slår vi ihop de åtgärder vi vidtar i samband med den här budgetpropositionen med de åtgärder vi genomfört tidigare under mandatperioden ser vi, herr talman, att den disponibla inkomsten för en vanlig familj med två arbetande föräldrar och två barn har ökat med så mycket som 5 050 kronor i månaden netto. Vill man grotta ned sig i de här siffrorna hänvisar jag till sidan 7 och tabell 1.2 i budgetpropositionens finansplan.

Det handlar alltså om drygt 5 000 kronor i månaden netto för en helt vanlig barnfamilj. Frågan man bör och kanske till och med måste ställa sig blir vad motsvarande siffra hade varit om det andra gänget styrde. Svaret är givetvis noll. Vi hade inte haft några sänkningar av inkomstskatten. Sänkt elskatt – inte en chans. Sänkt matmoms – knappast. Sänkta drivmedelsskatter – snarare tvärtom.

Nog spelar det roll hur man röstar! Tipset från mig, herr talman, är att rösta på det sätt som gör det mest behagligt för den egna plånboken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Nima Gholam Ali Pour och Erik Hellsborn (alla SD).

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att vi har stärkt akassan vid två tillfällen under mandatperioden.

Låt mig också säga något om matjättarna. Så höga marginaler har de faktiskt inte. Det är inte riktigt så det funkar. Visst finns det Icahandlare som tjänar multum, men marginalerna i procent är inte extremt höga. Jag ville bara ha det sagt så att man inte lever i tron att de har marginaler på 25–30 procent och att de fortfarande skulle tjäna en massa pengar även om de sänkte matpriserna. Så är det inte riktigt.

Vänsterpartiet har ju haft som förslag att förbjuda vissa handlare. Hur ökar det konkurrensen i matnäringen?

Det finns tydligen någon expert som har uttalat sig – alltså, seriöst! Jag struntar faktiskt i det. När vi går fram med förslag om sänkta elskatter i budgetförhandlingarna och lyckas en bra bit med det struntar jag i om någon expert säger att det inte är bra. Jag tänker på den som betalar sin elräkning. Vanliga människor som kanske bor i villa, småhus eller radhus är vad jag bryr mig om. Jag struntar i experterna i det fallet.

(Applåder)

Herr talman! Straffavgifter från EU har det skrämts med lite fram och tillbaka. Senast man gjorde det visade det sig inte stämma.

Jag tycker att frågan är felaktigt ställd. Är vi nöjda med att ha missat ett mål? Det blir det lite konstigt att vara. Men är jag nöjd med varför det ser ut som det gör, det vill säga det som gör Martin Ådahl väldigt upprörd? Ja, det är jag.

Är jag nöjd med att det inte ser ut som det gjorde innan vi hade en eskalerande reduktionsplikt? Vi hade högst dieselpriser i hela världen. Är jag nöjd med att vi inte har det på det sättet utan nu ligger lite under genomsnittet i vår del av världen – lågt i Norden och under genomsnittet i EU – som ju är bakgrunden till Martin Ådahls fråga? Ja, det är jag. Jag är supernöjd med det, och det finns ganska många människor ute i stugorna i det här landet som också är väldigt nöjda med det.

Vill Martin Ådahl gå tillbaka till den gamla reduktionsplikten och politiken rörande drivmedelsskatter?

(Applåder)

Herr talman! Poängen är att alla inte har råd att köpa en elbil. Jag har inget emot att fordonsflottan och transportsektorn går mot elektrifiering. Jag har kanske inte samma bevekelsegrund som exempelvis Martin Ådahl, utan för mig handlar det om att många av dem som exporterar olja med undantag av Norge är skurkländer. Det finns också ett internationellt säkerhetsmässigt tänk kring att göra oss mindre beroende av omvärlden. El kan vi bygga själva, och om vi får fortsätta att bestämma kommer vi att bygga en massa kärnkraft.

Poängen är att alla i dag och just nu inte har råd att köpa en elbil eller en ellastbil; tekniken för det är för den delen heller inte fullt utvecklad. Man skissar på ett slags lösning på ett lite överdrivet problem, och lösningen är väldigt fiktiv.

Jag har inte suttit i de samtal som Martin Ådahl refererar till. Jag kan däremot skriva under på vad Tobias Andersson har sagt om att vindkraft inte gör samma systemnytta som kärnkraft.

Fru talman! Vi kan absolut prata om marginalskatten eftersom Janine Alm Ericson tog upp den. Vid årsskiftet sjönk den från 55 procent till 52 procent. Jag och mitt parti ställer oss bakom principen om hälften kvar, så 52 procent är alltså lite för högt. Men från 55 procent till 52 procent är ett steg i rätt riktning. Jag tror att många respekterar denna princip; jag gör det i alla fall.

Låt mig ställa en motfråga: Vad hade marginalskatten varit om Miljöpartiet haft egen majoritet? Hade den varit 100 procent?

Vi går fram med alla dessa saker just för att vanliga löntagare och vanliga barnfamiljer har haft det svårt på grund av den period med mycket hög inflation som Sverige har kämpat sig igenom. Vi går fram med lägre elskatt för att det ska smärta lite mindre att betala elräkningen, och vi går fram med halverad matmoms för att maten ska bli lite billigare.

Den siffra jag nämnde i mitt anförande var 5 050 kronor mer i månaden för en vanlig tvåbarnsfamilj. Vad hade motsvarande siffra varit om Miljöpartiet fått bestämma?

(Applåder)

Fru talman! När regeringen i förra veckan presenterade sin nya fattigdomsreform, eller bidragstaket, som man kallar det, fick förslaget stark kritik, inte bara från oss i Miljöpartiet utan också från många andra.

Rädda Barnen dömde ut det sänkta försörjningsstödet och pekade på att barn knappast kan straffas för hur många syskon de har. Stadsmissionen pekade tydligt på att det inte kommer att lösa några problem, och Matmissionen räknar med ännu högre efterfrågan på sina matkassar.

Även regeringens egna expertmyndigheter och Finanspolitiska rådet har tidigare sågat reformen och bland annat konstaterat att det är matchningsproblem och bristande kompetens snarare än de arbetslösa själva som är förklaringen till att människor har svårt att få jobb. Fattigare barn spelar dessutom gängens rekryterare rakt i händerna.

Min fråga till Kristdemokraterna, som säger sig värna familjerna och barnen, är därför: Vilka insatser kommer ni att sätta in för att bidragstaket inte ska leda till ökad barnfattigdom i Sverige?

Fru talman! Som Hans Eklind sa säger siffrorna ingenting om familjernas situation över huvud taget. Vi kan rabbla det här i evigheter och mäta hit och dit. Det finns säkert några familjer som får ut väldigt mycket, men det beror i så fall på att de behöver det. Det är så systemet är riggat, men man kan inte dra ut hur mycket som helst från det hela tiden.

Jag vill återknyta till det som Hans Eklind sa i sitt anförande om hur viktigt det är med förebyggande insatser, hur viktigt det är med satsningar på barnen och hur viktigt det är med det nya fritidskortet, till exempel. Detta kan vi hålla med om. Det förebyggande arbetet och det som ger barnen en tryggare uppväxt är otroligt viktigt för Sveriges utveckling. Det är därför förslaget är helt barockt.

Det sägs att det ska vara ett bidragstak, men i vanliga fall räknas allt man får i inkomst bort från socialbidraget. Detta borde också gälla fritidskortet, men vad gäller där? Kommer det att räknas in så att de familjer som får detta bidrag blir ännu fattigare?

Fru talman! Vi lever i klimatkrisens tid. Det forskare har varnat för under decennier är inte längre framtidsscenarier. Det är här, och det är nu – och vi måste agera.

I Västernorrland har människor drabbats av skyfall som skadat både hem och samhällsviktig infrastruktur. Tågen går helt enkelt inte. I Europa har skogsbränder härjat under hela sommaren.

Klimatkrisen accelererar, och den här regeringen eldar på. Man lägger krokben för utbyggnaden av vindkraften. Man gör det dyrare för vanligt folk att byta till elbil. Man tvingar fram nedskärningar på kollektivtrafiken runt om i landet, och man minskar skyddet av skog. Den gröna omställningen slås sönder, och utsläppen ökar. Det är uppenbart för alla att den här regeringen helt har tappat kontrollen över klimatpolitiken. Samtidigt blir det uppenbart för allt fler att klimatpolitik och säkerhetspolitik hör ihop. Medan regeringen gör oss mer beroende av fossila bränslen ökar vårt beroende av skurkstater. Det är vansinne.

Sverige behöver en ny regering och en ny ekonomisk inriktning – en regering som klarar av att sänka utsläppen samtidigt som samhället klimatanpassas så att vi klarar av att hantera de konsekvenser vi ser redan här och nu, som förmår att driva den gröna omställningen framåt för svenska företag, jobb och hushåll, som ser kortsiktiga nedskärningar i miljöbudgeten som den dåliga politik det är, med mycket långsiktiga konsekvenser. Sverige behöver en regering som gör en rättvis klimatomställning och sänker utsläppen, en regering för barnfamiljer, som bygger Sverige starkt för framtiden.

Fru talman! För er som följer det här via televisionen kan jag beklaga att alla skolelever lämnar läktaren just nu när vi ska prata skola.

Först vill jag ställa en fråga, rakt av, beträffande unga: Varför är höjningen av arbetsgivaravgifterna för unga det enda ni drar tillbaka av det ni misslyckats med, och varför är sänkningen tillfällig? Ledamoten har själv varit småföretagare, och företagare säger hela tiden att de vill ha långsiktighet. Det var den första frågan.

Så till den andra frågan. Det här diagrammet fick jag av just Cecilia Rönn. Tack så mycket för det! Det visar skolbudgeten i nominella termer och i fasta termer. Vad det visar är att den här ”historiska” skolbudgeten i fasta termer bara kommer tillbaka till precis där den var när ni började regera. Det är ert eget diagram. Och tar man bort maxtaxan ur det här – det står ju ”Skolbudget” här uppe, fru talman – blir det mycket mindre i reala termer.

Fru talman! Jag tycker att en bra sak hade varit om ni inte hade höjt, chockhöjt, arbetsgivaravgiften för unga det första ni gjorde som ny regering. Det är bra att ni tillfälligt tar tillbaka det nu. Men det är jättekonstigt att man ska diskutera det långsiktiga när man just har tagit tillbaka, tillfälligt en kort period, något man chockhöjde i början av perioden.

Så tillbaka till sifferexercisen vi har haft här om skolbudgeten. Det står ju faktiskt ”Skolbudget" här på diagrammet, inte allmänt om förskola och alla andra skolformer. Det som ni presenterade var skolsatsningar. Och i nominella termer, när man tar bort maxtaxan, är satsningen mindre i år än i fjol.

Om det är något det siffertrixas med här är det att man bara har tagit igen de nedskärningar man redan gjort i skolan och egentligen inte ens det. Det är därför det ser ut som det gör i den svenska skolan med utslagningen, med de stora klyftorna och med problemen med att inte tillräckligt många lärare kan bli behöriga.

(Applåder)