Hans Eklind

Fru talman! Tack för frågan, Anders Karlsson!

Jag sa i mitt anförande att vi lägger fram en tillväxtbudget. Jag vet att ledamoten precis som jag känner till det faktum att fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Vill man lösa arbetslösheten måste man se till att vi har en företagsamhet som inte bara startar, det vill säga att människor som har en livsdröm vågar starta företag, utan att företagare också vågar växa. Det är den lösning som gäller på sikt, men den börjar redan här och nu, med den här budgeten. Jag tycker att vi lägger fram en väldigt offensiv budget.

Man kan också ta upp det här med att vi sänker kostnaderna så väldigt mycket för hushållen. Ja, det är riktigt att en tvåbarnsfamilj får ungefär 5 050 kronor mer i månaden jämfört med innan den här regeringen tillträdde, men just det faktum att hushållen får förbättrad köpkraft är oerhört centralt för att få fram fler företag – och dessutom företag som mår bra och som vågar anställa. Jag tycker alltså att Anders Karlsson kan vara lugn med att den här regeringen redan har vidtagit en rad åtgärder.

Det man inte pratar så mycket om men som jag tycker är viktigt är de regelförenklingar som har gjorts. Det gäller kvittokravet och andra saker. Det är en kostnad som företagen har haft, och den här regeringen ser över regelförenklingar på ett sätt som ingen annan regering någonsin har gjort. Vi har också ett implementeringsråd som jobbar med detta med gold-plating, som det kallas, nämligen att man krånglar till saker och ting så till den milda grad att vi överimplementerar EU-regler i Sverige. Vi har ett implementeringsråd som tittar på vad som är en bra miniminivå.

På en rad olika punkter, både när det gäller ekonomi och när det gäller regler och annat, ser alltså den här regeringen till att inte bara vänta utan faktiskt ligga steget före. Sammantaget med budgetpropositionen och allt det andra arbete vi gör ser jag att vi kommer att återkomma till en situation där företag nu på ett helt annat sätt driver skapandet av nya arbetstillfällen.

Fru talman! Vi diskuterar kommunerna, för det är där vi bygger Sverige. Detta slog Kristdemokraternas förste partiledare, prästen Birger Ekstedt, fast. Kommunerna ser väldigt olika ut och har olika förutsättningar. I kommunerna råder kommunalt självstyre, och vi tror att besluten kan bli både bättre och mer legitima.

Här låter vi oss vägledas av den så kallade subsidiaritetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas på lägsta möjliga effektiva nivå. Där familjen bäst kan avgöra besluten hemma vid köksbordet ska alltså ingen högre instans lägga sig i. Detta gäller hela vägen upp till Europanivå.

Kommunerna och regionerna står för en stor del av de så kallade välfärdstjänster som vi medborgare värdesätter och är i behov av. Samtidigt är kommunernas verksamhet bred – kan man säga utan att ta till överord – och spänner över så vitt skilda områden som vård, omsorg, utbildning, kultur, fritidsverksamhet och teknisk infrastruktur, för att bara nämna några. Kommuner och regioner är en sektor som 2024 omsatte över 1,4 biljoner kronor – 1 400 miljarder kronor. Det är alltså en av Sveriges absolut största ekonomiska helheter.

Fru talman! Låt oss alltid akta oss för att klumpa ihop kommuner och regioner som om de vore lika, för det är de inte. Precis som att människor inte kan bedömas enkom efter biologiskt kön, ålder, hudfärg eller nationalitet ska kommunerna bedömas var och en för sig. En kommun kan ha brist på bostäder medan det finns jobb att söka. En annan kommun kan säga precis tvärtom: Här finns det bostäder, men det finns å andra sidan inga jobb.

Jag tror att vi hittar ett antal nycklar i att ge utrymme för mer kreativa lösningar, mer av avreglering och mindre av detaljreglering. Vi behöver få ned ledtider och så vidare, liksom genomföra regelförenklingar. Jag tror att företag, organisationer och offentlig sektor behöver inte bara kunna utan också våga ta initiativ för att sätta fart på byggandet av framtidens Sverige.

Fru talman! Det har snart gått åtta år sedan jag klev in i riksdagen, och man har ju fått vara med om en hel del under dessa åtta år. Det har varit omtumlande saker som pandemin, inte minst, liksom höga energikostnader och upplevelsen av krig i vårt närområde. Vi har sett den fruktansvärda massaker som Hamas utförde på civila israeler. Det är hot om tullar som kommer och går, höll jag på att säga, och nu har vi dessutom osäkerheten kring oljepris och annat som en konsekvens av situationen i Iran. Vid sidan av det enorma mänskliga lidande som de här sakerna har orsakat pressar de naturligtvis Sverige ekonomiskt och gör den ekonomiska framtiden mer osäker.

Inflationen låg på nästan 10 procent när vi tog över makten, och jag nämner inte det för att fördela skuld hit eller dit utan för att konstatera att just inflationen gjorde att kommuner och regioner beräknades få en höjning av pensionskostnaderna med ungefär 50 miljarder. Nu när vi har fått ned inflationen till målnivån – och till och med under den – frigörs resurser för kommunerna att lägga pengar på annat.

Fru talman! Även om det finns riskfaktorer som vi alltjämt måste väga in – saker och ting går liksom inte bara på räls – ser vi nu allt tydligare de efterlängtade signalerna om att lågkonjunkturen släpper sitt grepp om vår ekonomi. Jag tror mycket på den budget för 2026 som vi i riksdagen har godkänt. Det känns minst sagt rimligt, menar jag, att vi stöttar hushållen genom bland annat sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på pension, sänkt skatt på drivmedel, sänkt moms på mat, sänkt skatt på el och sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättningen, för att nämna några exempel.

Jag nämner detta för att kommunsektorns ekonomiska förutsättningar i hög grad påverkas av skatteunderlagets utveckling – och för att skatteunderlagets utveckling påverkas av hur mycket människor arbetar. Att vi nu har en regering som vill återupprätta arbetslinjen och förbättra näringslivsklimatet är således bra även för kommunernas ekonomi.

Jag vill ta tillfället i akt att ånyo påminna kammaren om att den kaka som många debattörer så gärna vill tala om hur den ska fördelas först måste bakas. Det blir också lättare att fördela kakan om den växer. Därför är jag nöjd med att vi kristdemokrater i regeringssamarbetet drev på för den tillväxtbudget regeringen har för 2026. Den stärker köpkraften, får fler i arbete och gör det mer lönsamt för folk att driva företag. Det investeras också i både forskning och infrastruktur. Får man inte fart på tillväxten kommer det nämligen i slutändan att drabba välfärden – var så säker! Därför är det väldigt förhoppningsfullt att Sverige nu spås vara ett av de absolut främsta länderna inom EU när det gäller just tillväxt.

Fru talman! Vi har ett utjämningssystem som när det fyller sitt syfte ger möjlighet till likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner och regioner. Det ska inte motverka effektivisering, utveckling och tillväxt. Utjämningssystemet är viktigt eftersom situationerna ser mycket olika ut ute i landet, och man ska komma ihåg att kommunerna har exakt samma uppdrag även om situationerna ser olika ut. Kommunerna har ett huvuduppdrag, och det är att se till att medborgarna kan lita på att välfärden finns när de behöver den. I kommunerna ska medborgarna även ges möjlighet att utvecklas och växa, så att alla kan vara med och bidra till vår samhällsgemenskap.

Fru talman! Jag ska ge ett tips: Om man vill sova gott om nätterna ska man inte avsluta dagen med att läsa om försörjningskvoten och prognoserna för densamma. Försörjningskvoten är alltså relationen mellan den arbetsföra befolkningen och dem som är barn och unga eller pensionärer. En högre kvot indikerar större försörjningsbörda för den arbetsföra befolkningen. Även om antalet förvärvsarbetande nu väntas öka, vilket mildrar konsekvenserna av försörjningskvoten, är prognosen att den nuvarande försörjningskvoten, som ligger på 70, ska växa till 92 under de kommande 50 åren. Det beror på minskade födelsetal och en ökning av antalet äldre.

Jag vill därför avsluta mitt anförande med att säga att jag tror att det är viktigt att vi fortsatt ser över kommunernas verksamhet och att den förbättras. Sedan 1993 har staten ett effektiviseringskrav på sig när det gäller myndigheternas förvaltningskostnader. Vi kristdemokrater anser att även kommunerna bör arbeta utifrån den linjen och ständigt försöka utveckla sina arbetssätt. När en kommun identifierar ett sätt att göra någonting både billigare och bättre frigörs nämligen resurser som kan återinvesteras i kärnverksamheterna. Det gör det också möjligt att prioritera det som är viktigast för medborgarna, nämligen vård, skola och omsorg.

Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror inte att jag var ensam om att i går morse läsa om hur ryska styrkor under ett enda dygn genomfört 651 attacker mot 36 bosättningar i regionen Zaporizjzja, bland annat 359 olika typer av drönarattacker och 265 artilleriattacker.

Även om jag besökte Ukraina och Kiev för mindre än två år sedan, 2024, tänkte jag på min vän, kristdemokraten Magnus Jacobsson, som levererat två brandbilar från det svenska civilsamhället just till regionen Zaporizjzja. Jag nämner detta mot bakgrund av att vi i dag beslutar om en extra ändringsbudget med stöd till Ukraina. I det paket som vi ska besluta om i dag ingår att öka anslaget till länsstyrelserna med 3 miljoner kronor, bland annat för att Västernorrland och Värmland ska stödja, utveckla och återuppbygga provinsen Zaporizjzja.

Händelseutvecklingen visar, tänker jag, med all skoningslös tydlighet att vi behöver göra hjälpinsatser, även om jag kan tycka att det är lite obehagligt att de här attackerna sker just nu, när vi satsar på detta. Men sådant är kriget. Det är obehagligt, och det är skoningslöst.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Vi behöver kanske inte orda så mycket i dag om det geopolitiska läget i världen. Det är osäkert och påverkar i princip allting. Inte minst har förändringarna i världen lett till att vi faktiskt tar ett mycket större ansvar för vår egen säkerhet men också för Europas säkerhet. Att stödja Ukraina är en del av detta. Regeringen har därför under de kommande två åren avsatt 80 miljarder kronor för Ukrainastödet.

Med dagens beslut stärker vi Ukrainas försvarsförmåga bland annat genom att skänka försvarsmateriel i form av granatgevär med ammunition. Här finns också den satsning riktad till länsstyrelserna som jag nämnde för att bistå regionen Zaporizjzja. Här finns också ett beslut om att ställa ut garantier för att möjliggöra ett lån från IBRD, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling. Syftet är att åtgärda Ukrainas akuta behov av likvida medel. I propositionen finns också ett förslag om att säkerställa Sveriges vaccinberedskap vid influensaepidemier.

Herr talman! Vi går nu alltså in på det femte året sedan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari 2022. Sverige har, tillsammans med andra länder i EU, försökt ge Ukraina det stöd som krävs för att de ska vinna kriget. Stödet ges militärt men också politiskt, diplomatiskt och återuppbyggnadsmässigt. Det görs en rad olika saker.

Även i dag fattar vi här i Sveriges riksdag ett beslut om stöd till Ukraina, och vi gör det med enhällighet. Detta tycker jag är viktigt, för det understryker att Sverige inte viker en millimeter från vår hållning att inte tveka att stödja de ukrainska kvinnor och män som med livet som insats försvarar sitt territorium och sitt lands existens. Slava Ukraini!

(Applåder)

Fru talman! Det vi diskuterar denna onsdagsmorgon är ett förslag från regeringen som kommer att hyvla ned tröskeln in till bostadsmarknaden och öka möjligheten att förverkliga drömmen att kunna få äga sitt boende. Det är detta amorteringskraven och bolånetaket i mångt och mycket handlar om.

Rubriken för debatten kan dock tyckas lite märklig. Utveckling av makrotillsynsområdet – vad i hela friden är det? Ja, det är egentligen ett annat sätt att uttrycka att vi diskuterar motståndskraften i bank- och finanssektorn men också hushållssektorn.

Att göra sådana här justeringar är alltid en balansgång. Man måste väga det ena mot det andra. Men den här regeringen har nu beslutat och lagt på vårt bord att vi ska höja bolånetaket från 85 till 90 procent. Vi har också ett förslag om att tilläggslån, alltså den typ av lån man tar för att kunna renovera sitt hus eller sin bostadsrätt, ska begränsas till 80 procent av bostadens marknadsvärde.

Och så kommer vi till den tredje delen jag vill lyfta fram, min egen favorit. Jag har verkligen funderat: Vad är egentligen detta med ett skärpt amorteringskrav för något? Jag har många ungdomar i min närhet, och en del har faktiskt gett sig in på Stockholms bostadsmarknad. Jag är från Örebro, och även i Örebro kostar en bostadsrätt mycket pengar, dock inte i närheten av vad de kostar i Stockholm. Ovanpå att man har lånat och betalar räntor – vi vet alla hur det var när inflationen var högre – ska man då inte bara amortera utan amortera ännu lite till.

Det pratas om motståndskraft. Vad detta gör är ju att den personens motståndskraft minskar i och med att en större del av personens pengar tas i anspråk för att amortera. Att vi nu tar bort det förstärkta amorteringskravet och behåller det normala tycker jag är en jättestor vinst och en bra väg att gå. Jag vet att många ungdomar ser fram emot att slippa det förstärkta amorteringskravet.

Fru talman! I dag äger 61–62 procent sin bostad. 39 procent äger ett småhus och 21–22 procent en bostadsrätt. Hur många vill då äga sitt boende? Ja, det är många fler. Sju av tio säger att de vill äga sin bostad. Där är vi inte riktigt än.

Något vi kan konstatera och som kanske är ett problem just nu är att om sju av tio nu vill äga sin bostad kanske vi inte i första hand ska bygga hyresrätter. Sex av tio lägenheter som byggs i dag är hyresrätter. Det går inte alls i linje med den dröm och den önskan som svensken har.

Därför är sådant som det vi beslutar om här i dag viktigt, av det enkla skälet att det möjliggör för fler att äga sitt boende. Kan fler äga sitt boende kommer naturligtvis också byggandet att ta fart.

Den här regeringen har gjort väldigt mycket för att korta ledtider och införa regellättnader. Ett sextiotal initiativ har tagits på bostadsområdet. Syftet är att göra det billigare, snabbare och enklare att äga sin bostad. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär. Syftet med det är att öka småhusproduktionen.

Är sådana här saker viktiga? Häromdagen läste jag en rapport som visade att kostnaderna för planarbete har utvecklats på ett ganska intressant sätt. De senaste 24 åren har plankostnaderna ökat med 120 procent. Konsumentprisindex har samtidigt ökat med 60 procent. Kostnaderna för planarbete har alltså ökat dubbelt så mycket som konsumentprisindex.

Också sådana här saker påverkar byggandet. Har vi tvåsiffrig inflation behöver vi inte fundera på varför det inte byggs någonting. Alla som har minsta inblick i byggsektorn vet att det inte byggs så mycket när vi har dubbla siffror i inflationen. Men sådana här saker har också betydelse – ledtider och kostnader i samband med att man faktiskt skulle vilja bygga något. Den här regeringen gör oerhört mycket för att komma till rätta med detta.

Avslutningsvis: Den som är satt i skuld är icke fri, var det någon som sa. Det man ska komma ihåg när man lyssnar på en sådan här debatt är att överskuldsättning definitivt gör att en människa blir djupt ofri. Parallellt med att vi nu beslutar om detta vill jag påminna om att den här regeringen också har gjort andra saker för att överskuldsättningen i landet ska minska.

Vi har exempelvis sagt att man inte kan ta ut 40 procent i ränta på så kallade sms-lån. 20 procent har vi satt taket till. Det kan aldrig vara en rimlig affärsidé att ta ut räntor som gör att en människa inte kan betala tillbaka sin skuld. Det krävdes den här regeringen för att åstadkomma en sådan enkel förändring. Den rovdrift som varit har vi försökt sätta stopp för.

Jag tycker att detta är ett balanserat förslag från regeringen sett till helheten när det gäller hur människor kan få sättas i skuld. Jag yrkar därför bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! I dag diskuterar vi regeringens redogörelse för det finanspolitiska ramverket. Det finns inga motioner, reservationer eller särskilda yttranden när det gäller detta.

Det finanspolitiska ramverket implementerades första gången i och med 1997 års statsbudget. Då, efter finanskrisen, var statsbudgeten nästan 69 procent av bnp. Ramverket, som består av övergripande finanspolitiska mål och restriktioner och även en stram statlig budgetprocess, har odiskutabelt tjänat Sverige väl. Vi har gått från att vara ett land med en av de högre statsskulderna i Europa som andel av bnp till att nu vara ett av de länder som har lägst statsskuld.

Men ramverket är ett medel, inte ett mål. Syftet med ramverket är att vi ska möjliggöra en god samhällsekonomisk utveckling, inte bara för vår egen samtid utan också för framtiden.

Ramverket har förändrats och justerats ett antal gånger sedan 1997. När vi nu diskuterade ramverkets utformning var vi kristdemokrater tidigt ute med krav om förändringar av det nuvarande ramverket. Vi ville ersätta det nuvarande överskottsmålet med möjligheten att under en period underbalansera statsbudgeten, vilket skulle innebära att Sverige kan lånefinansiera till investeringar.

Alternativet är att man antingen får höja skatterna och/eller göra kraftiga omprioriteringar. Det är så man kan lösa kostnader för investeringar. Men skattehöjningar är inte det medel som vi kristdemokrater anser att vi ska använda. Om Sverige ska fortsätta att vara en konkurrenskraftig och attraktiv ekonomi är strategiska skattesänkningar bra. Precis som Ida Gabrielsson konstaterade fanns det också en del, bland andra Långtidsutredningen, som gick i god för att detta var möjligt att göra.

I det här arbetet var vi kristdemokrater tydliga med att vi vill ha en bred politisk enighet kring ramverket, de regler vi sätter upp och så vidare. Vi såg också att den här överenskommelsen var viktig att få till i närtid. Därför var vi ett av de partier som ställde oss bakom att det nuvarande överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål. Det kommer att gälla från och med 2027. Balansmålet kommer under den perioden att ge oss möjlighet att få lite utökade medel; man brukar säga en tredjedels procent av bnp eller cirka 25 miljarder kronor årligen.

Fru talman! Jag skulle vilja avsluta anförandet med att tala om förvaltarskap. Det är en av de ideologiska värderingar som vi kristdemokrater använder när vi försöker navigera oss fram i olika sakpolitiska ställningstaganden.

Jag vill göra det utifrån det faktum att Sverige på fyra år har fördubblat försvarsanslagen. Det är inte konstigt, tänker vi. Sedan ett antal år pågår nämligen ett fruktansvärt anfallskrig på vår egen kontinent. Bara drygt 150 mil från Sverige kämpar Ukraina för sin suveränitet.

När vi kristdemokrater pratar om förvaltarskap är det inte bara ekonomi vi tänker på, utan det handlar också om att exempelvis förvalta vår egen frihet. Det kan vi bara göra genom att vi skaffar oss förmågan att försvara friheten. Att vi ska öka vår egen försvarsförmåga samtidigt som vi stöder Ukrainas kamp har därför varit en minst sagt rimlig slutsats.

Friheten är också en motivering till den stora satsning som regeringen genomfört och genomför på att bygga nya fängelser. Våldsverkare och kriminella ska bort från gator och torg. När de sitter bakom lås och bom ökar medborgarnas upplevda frihet och trygghet.

I den skrivelse som vi nu diskuterar hänvisas till den parlamentariska överenskommelsen från juni 2025 om att nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina kan medge en avvikelse från målet för den offentliga förvaltningens finansiella sparande under perioden 2026–2034 och att utgifterna ska finansieras successivt, så att sparandet är i balans senast 2035.

Jag är inte det minsta oroad över att vi har valt den här vägen. Det finns nämligen en bred parlamentarisk förankring för de centrala delarna av det finanspolitiska ramverket. Om vi parallellt med detta har en regering som fortlöpande följer upp efterlevnaden av det finanspolitiska ramverket och har en väl fungerande extern uppföljning menar jag att trovärdigheten för en fortsatt budgetpolitisk disciplin är mycket god. Detta tycker jag understryks av att regeringen i skrivelsen bekräftar principen om regelbundet återkommande översyner av det finanspolitiska ramverket varannan valperiod. Översynen mynnar ut i en uppdaterad ramskrivelse som överlämnas till riksdagen, och den yrkar jag bifall till.

(Applåder)

Fru talman! Om detta med den folkliga förankringen för ett införande av euron ändras är Kristdemokraterna positiva till att tillsätta en utredning som jättenoggrant kikar på det här. Hur påverkar det ekonomin? Hur påverkar det samhället? Hur påverkar det medborgarna? Det har jag varit väldigt tydlig med i den här debatten.

Att jag tjatar lite om euroländernas skulduppbyggnad har sina skäl. Precis som många andra konstaterar jag att den här valutaunionen har gjort det möjligt för enskilda euromedlemsstater att vara fripassagerare, det vill säga man har kunnat driva på den här skulduppbyggnaden.

Jag har en fråga till alla som så gärna vill se att euron införs: Hur ska den betalas i slutändan? Går vi med i euron kommer vi definitivt att få vara med och betala. Som även IMF konstaterar är den utveckling som vi ser över huvud taget inte långsiktigt hållbar. Det perspektivet menar jag att alla som manar till att vi ska införa euron borde väga in.

Fru talman! Tack, Cecilia Rönn, för din fråga, även om den kanske delvis kidnappades av en tidigare frågeställare!

Jag tycker i och för sig att jag har besvarat frågan ett antal gånger. Frågan är inte aktuell från vår sida av det enkla skälet att vi anser att det ska finnas en folklig förankring för detta om vi ska sluta respektera folkomröstningen, som förvisso är 22 ½ år gammal. Det finns inte en folklig förankring för detta. Det tror jag att varken Cecilia Rönn eller jag vill hävda.

Jag har en motfråga till ledamoten, som ivrar ihärdigt för euron. Internationella valutafonden, IMF, varnade för någon månad sedan för att EU-ländernas skulder kan komma att växa till 130 procent av bnp till 2040 och tvinga regeringar att fundamentalt ompröva sin roll när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster till medborgarna – det handlar alltså om välfärden. Min fråga till Cecilia Rönn är: Delar hon IMF:s slutsats eller varningssignal?

Fru talman! Det vi i Kristdemokraterna var tydliga med på vårt riksting och som vi har varit tydliga med ända sedan 2003 var att vi respekterar folkomröstningen. Det kan man naturligtvis strunta i om man vill – det är upp till ledamoten. Men för oss har det varit viktigt att ha det väldigt tydliga beskedet. Därför har vi också sagt: Om det skulle finnas en folklig förankring när det gäller att vi i Sverige skulle kunna se en annan linje i den här frågan vill vi se en förutsättningslös utredning. Men där är vi inte nu, och jag tror inte att vi kommer att vara där inom en överskådlig tid. Jag kan ha fel. Mycket kan hända både i Sverige och internationellt som gör att jag får ompröva det ställningstagandet, men just här och nu är alltså ingen utredning aktuell.

Fru talman! Det är fantastiskt vad ledamoten följer andra partiers kongresser och är duktig på att uttolka dem.

Så här är det: På Kristdemokraternas riksting fanns det både motioner där man ville att vi skulle vara tydliga med ett nej och motioner där man ville att vi skulle vara tydliga med att säga ja. Vi landade i en slutsats. Det finns inte en folklig förankring. Jag tror inte att ledamoten kan påstå det, och jag vill hävda att den absolut inte finns. Men om det finns en folklig förankring menar vi att det är rimligt att man tillsätter en utredning som kikar på de olika aspekter som finns kring hur ett euromedlemskap skulle påverka svensk ekonomi, politiken, medborgarna och så vidare.

Det finns både fördelar och nackdelar med euron. Det tycker jag att vi har varit ganska tydliga med oberoende av vilken grundhållning vi har i frågan. Jag är jättenegativ till ett införande av euron. Men mitt parti tycker att vi ska utreda frågan. Och kan jag bli motbevisad – att det är bra för Sverige att gå in i euron – ändrar jag naturligtvis åsikt.

Fru talman! Häromdagen läste jag att en senior ekonom på en av Sveriges största banker kallade kronan för Nordens schweizerfranc. Han konstaterade att förr i tiden skulle man äga schweizerfranc. Landet hade nämligen ordning och reda i statsfinanserna. Man hade dessutom en förutsägbarhet kring valutan.

Jag har tidigare i den här kammaren lyft min oro för EU-ländernas statsskuldsproblem. De tilltar trots regelverket om Maastrichtskulden – att man inte ska ha en offentlig skuld som överstiger 60 procent av bruttonationalprodukten, bnp. Det är en regel som man skrev för att man ville undvika risken att statsskuldsproblem i ett land spiller över på andra länder.

En fundering: Hade Frankrike, om man behållit francen, fått bygga upp en statsskuld som uppgår till 113 procent av bnp, som den numera gör? Inte under ett enda år sedan Frankrike gick in i eurosamarbetet har man haft en balanserad budget. Man kan fråga sig om detta hade varit möjligt utan euron. Troligen inte, är mitt svar, för marknaden hade reagerat med högre räntor.

I Calmfors utredning konstaterar man att när ett land går in i en valutaunion urholkas signalsystemet. I samma utredning konstaterar man att det finns tre skäl till att skuldkvoten i de här länderna ökar: Det är svag ekonomisk tillväxt. Det är starka ekonomiska störningar. Och – lyssna nu! – man struntar i reglerna. Jag ska citera ur Calmfors utredning: ”Det är dock tydligt att ett medlemskap i eurosamarbetet inte verkar öka regelefterlevnaden. Motsatsen tycks snarare gälla.”

Svenska institutet för europapolitiska studier släppte en rapport i oktober förra året. De ställde frågan: Vem ska i slutändan betala dessa höga statsskulder? Jag menar att det är en stor risk att Sverige vid ett euromedlemskap får ökade kostnader för andra euroländers höga statsskulder. Den har i alla fall avgjort ökat sedan 2003.

Fru talman! Den 14 september 2003 svarade svenska folket i en folkomröstning på följande fråga: Anser du att Sverige ska införa euron som valuta? 55,9 procent svarade nej; 42 procent svarade ja. Politiken respekterade detta tydliga utslag.

Vi kristdemokrater, som inför denna folkomröstning arbetade för ett ja – även om jag personligen reste land och rike runt för att få fram ett nej – har sedan dess varit tydliga med att ett initiativ till omprövning måste vila på en stark folklig förankring. En sådan har sedan 2003 saknats. Frågan om ett införande av euron är därför inte aktuell.

Euron infördes den 1 januari 1999 och är nu officiell valuta i 21 av 27 medlemsländer. Den är valutan för drygt 300 miljoner människor i Europa.

Det finns, vilket denna debatt precis som alla andra debatter om euron visar, både för- och nackdelar. Kristdemokraterna öppnade vid sin senaste kongress, den vi kallar riksting, för att förutsättningslöst belysa för- och nackdelar. Det är ju 22 ½ år sedan folkomröstningen ägde rum.

Fru talman! Att bygga Sverige starkt är den fyrbåk som jag navigerar efter. Jag är personligen övertygad om att en noggrann analys kommer att visa att vi fortsatt klarar oss bättre genom att behålla den svenska kronan. Jag är dock beredd att ändra åsikt om motsatsen kan bevisas.

Vi kristdemokrater menar att det främst är genom en stark inre marknad och handel som EU kan och fortsatt kommer att bidra till ökad tillväxt och fler jobb – även här i Sverige.

Fru talman! Kristdemokraternas och regeringens linje är att EU-budgeten främst ska finansieras via omprioriteringar, inte lån eller skattebaser. Vår regering ska därför vara – och är – tydlig med detta, och det är glädjande att det finns en bred uppslutning kring detta i denna riksdag.

Grundinställningen för oss kristdemokrater är att EU:s budget ska finansieras med medlemsavgifter från medlemsländerna. Det finns nämligen en inte oviktig finess med att man gör på detta sätt: När medlemsstaterna ska stå för notan finns det en naturlig broms mot ivern att försöka göra EU-budgeten större och större.

Jag yrkar bifall till regeringens förslag att vi i riksdagen anvisar cirka 54,2 miljarder kronor åt just detta utgiftsområde.

Fru talman! Det finns något som kallas Maastrichtskulden. Den innebär att medlemsstaterna förbinder sig att inte ha en offentlig skuld som överstiger 60 procent. Den har funnits sedan 1999. Den togs bort under coronakrisen och kom tillbaka 2024, om än lite mer flexibel.

Huvudskälet till att Maastrichtskulden uppfanns var att statsskulden hos en enskild medlemsstat inte skulle spilla över och skapa oro i andra länder. Regeln till trots har utvecklingen inte gått åt rätt håll.

Tre länder, Grekland, Italien och Belgien, har inte något enda år klarat av Maastrichtskulden. Jag kikade på detta häromkvällen. År 2024 hade Grekland en statsskuld på över 153 procent av bnp, Italien drygt 135 procent, Frankrike 113 procent, Belgien 104 procent och Spanien drygt 101 procent av bnp. Sverige hade samma år 33,5 procent.

Fru talman! Det lackar mot jul, och det är ju trevligt. Men den här utvecklingen skulle jag ändå vilja varna för, för det här är på riktigt otäckt.

IMF, Internationella valutafonden, utfärdade just en sådan varning för drygt en månad sedan. Om det här fortsätter, skriver IMF, kommer det att tvinga regeringen att fundamentalt ompröva sin roll i att tillhandahålla grundläggande insatser och tjänster till sina medborgare.

Det finns alltså, trots juletiden, all anledning för oss i Sverige att vara uppmärksamma på detta.

Men EU är naturligtvis mycket mer än pengar och avgifter. Det vill jag avsluta med, fru talman, för vi kristdemokrater är i grunden Europavänner. Det finns en anledning till det. Det var tre kristdemokrater – Schuman, de Gasperi och Adenauer – som skapade EU en gång i tiden. Deras tanke var att binda länder och folk samman, närmare och närmare, för att omöjliggöra krig. I andra världskrigets ruiner stakade de ut en helt ny kurs – en kurs som skulle innebära hopp och trygghet, inte hopplöshet och rädsla.

Just i denna tid, en minst sagt orolig tid med krig på vår egen kontinent, får man ändå säga att än så länge har de kristdemokratiska statsmännen som ville skapa ett Europa som ska klara att hantera tider av oro och kriser fått rätt – Putin har fått fel. Vi hoppas att det ska fortsätta på det viset.

Med detta, fru talman, vill jag önska talmannen men också presidiet här framme, mina kollegor i finansutskottet och er som nu börjar ramla in för den avslutande voteringen en välsignad och fridfull julhelg och ett gott nytt år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lili André, Gudrun Brunegård, Ingemar Kihlström, Camilla Rinaldo Miller och Larry Söder (alla KD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Herr talman! Det lackar mot jul. Vi ska fira Jesu födelse. Jag tror att många av oss tänker på julen med glädje. Vi tänker på att vi ska få vara med släkt och vänner, vi ska få käka god julmat och så vidare.

Men för andra är den här högtiden ångestfylld därför att man är ensam. I min tjänst som församlingsherde i Svenska kyrkan levde jag, mina medarbetare och församlingen med den här dubbelheten. Vi gjorde vårt allra yttersta, å ena sidan för att kunna fira, å andra sidan för att kunna undsätta alla dessa människor som är ensamma mot sin vilja.

För några dagar sedan läste jag en undersökning, förvisso två år gammal, som visade att var femte person känner sig ensam under julen. I åldern 18–34 år är det var tredje person som känner sig ensam under julen.

Min enkla fråga går till socialminister Jakob Forssmed: Vad gör regeringen för komma åt den ofrivilliga ensamheten?

Herr ålderspresident! Ledamoten kan vila tryggt i att regeringens linje om att hela Sverige ska leva alltjämt gäller. Där är just utjämningssystemet oavvisligen en viktig komponent, även om kommunerna har sin egen beskattningsrätt och så vidare.

Förutsättningarna för att bedriva kommunal verksamhet ser fantastiskt olika ut i landet. Av det skälet har den här regeringen satsat väldigt mycket på det som jag kallar hjärtlandet, landsbygden, för att det ska vara möjligt att både bo och verka där. Företag ska kunna vara med. Man ska ha en landsbygdsnära vård och så vidare.

I linje med de satsningar som den här regeringen gör när det gäller att hjälpa de kommuner som har det lite svårare tror jag att vi kommer att få se en slutprodukt som Martin Ådahl kan vila tryggt i. Den kommer att bli bra för alla kommuner – i den mån det går, för jag tror inte att jag någonsin har mött en kommunpolitiker som inte tycker att just den egna kommunen är förfördelad. Men det ligger väl på något sätt i sakens natur.

Herr ålderspresident! Huruvida vi har Sverigedemokraterna med oss får väl ledamoten fråga Sverigedemokraterna om. Han har ju redan haft ett replikskifte med Oscar Sjöstedt, och jag tyckte att det var ganska tydligt vad Oscar Sjöstedt gav besked om.

Det är alltså en remittering som nu har skett. Om jag har förstått det rätt har den här regeringen gjort en lite annan avvägning för att man vill stötta en del av glesbygdskommunerna lite extra. Vissa kommuner kommer att få en justering.

Vi får se var vi landar, rent krasst. Jag har inte sett någon proposition än. Den kommer säkerligen att komma. Jag tror att tanken är att den åtminstone ska hinna komma före valet. Det är en jättestor sak som vi pratar om, och det här är en enskild del i det hela.

Vissa kommuner, inte minst i Norrlands inland, kommer att få det bättre. Som jag har förstått det gäller det dem som har en folkmängd på under 10 000 invånare, har ett geografiskt avstånd på över 700 meter mellan dem som bor där och så vidare. Det handlar väl om att man från regeringens sida menar att det är svårt att påverka kostnadssidan i denna typ av kommuner. Därför har man gjort en justering.

Vad gäller huruvida det här kommer att gå igenom eller inte är jag svaret skyldig. Det är säkert Martin Ådahl också, och det enkla skälet är att förslaget bara har remitterats. Hur den slutliga propositionen kommer att se ut vet vi inte. När propositionen kommer är det rimligt att vi tar debatten rakt av och avkräver varandra ansvar för både det ena och det andra. Men än så länge har vi alltså ingen proposition. Så många år har jag nu suttit tillsammans med den här regeringen att jag vet att man jobbar med propositionerna ända fram till dess att de läggs fram. Exakt hur den här propositionen kommer att se ut när den väl ser dagens ljus vet alltså varken Martin Ådahl eller jag.

Herr ålderspresident! Vi debatterar i dag budgeten för nästa år. Som kristdemokrat kan jag konstatera att vi har förhandlat fram en budget för hårt arbetande familjer som var och en har sitt alldeles eget, unika livspussel att lägga.

Herr ålderspresident! När den här regeringen tillträdde var inflationen tvåsiffrig. Den gjorde svenska folket fattigare. Köpkraften minskade, och priserna blev högre. Vissa varor och vissa inköp kan man avstå från. Men mat i magen måste vi alla ha. Därför har inte minst barnfamiljerna haft det tufft ekonomiskt. Det är därför en riktigt bra och viktig åtgärd att sänka matmomsen från 12 till 6 procent. Erfarenhet visar att det ger lägre matpriser.

Nu är vi mitt inne i något man kallar Black Week. Vi har nog alla läst att vissa butiker redan förra månaden började göra höjningar på vissa varor. Denna vecka ska vi nämligen lockas att köpa samma varor till specialpris. För att detta inte ska ske med den matmomssänkning som regeringen går fram med tillsätter man en matpriskommission, som får i uppdrag att följa och analysera livsmedelsprisernas utveckling. Den första delrapporten från kommissionen ska lämnas en månad innan matmomssänkningen blir verklighet. Det är ett klokt beslut. Då kan vi också veta att sänkningen av matmomsen kommer konsumenterna till del.

För en barnfamilj är detta ingalunda en obetydlig åtgärd. Matkassen blir billigare. Det beräknas att de får ungefär 600 kronor mer kvar i plånboken tack vare den åtgärden.

Till barnfamiljerna har vi också beskedet att inkomstskatten och elskatten sänks, barnomsorgsavgiften likaså. Vi höjer även boendekostnadsgränserna för barnfamiljer. Det är en bra åtgärd. Inte sedan 1997 har man justerat den övre gränsen för bostadsbidraget. Då vet vi ändå att sju av tio av de barnfamiljer som har bostadsbidrag också har en boendekostnad som ligger över den gamla gränsen. De kommer nu att kunna få upp till 1 000 kronor mer i månaden. Det gynnar särskilt barnfamiljer med låga inkomster, inte sällan ensamstående kvinnor med barn. Det är dessutom ingen tillfällig åtgärd utan en permanent sådan.

De sänkta inkomstskatterna, den sänkta matmomsen, den sänkta elskatten och de sänkta förskoleavgifterna leder till att en familj som består av en polis, en sjuksyrra och barn på tre och fem år som bor i en vanlig villa nästa år kommer att få drygt 1 800 kronor mer kvar i plånboken.

Då har jag inte ens nämnt vad det betyder för många av de familjer som jag känner. Det är vanligt, inte minst för dem som kanske inte bor i Stockholm, att man är tvungen att ha en bil för att kunna lösa logistiken. Just den sänkning som regeringen har medverkat till när det gäller bensin och diesel gör enorm skillnad för alla dessa barnfamiljer där man skjutsar barnen kors och tvärs på kvällarna.

Herr ålderspresident! Det har cirkulerat, och det cirkulerar fortfarande, påståenden om att de svenska vårdköerna är längre än någonsin. Det stämmer inte. De är kortare i dag än när den här regeringen tillträdde.

Vi ska kunna lita på välfärden. Att vården finns där när vi har blivit sjuka och behöver hjälp är centralt. När svenska folket gav oss regeringsmakten hade 163 000 patienter väntat olagligt länge på att få vård.

Jag har i varje budgetdebatt den här mandatperioden lyft fram de olika åtgärder som den här regeringen vidtar för att kunna korta vårdköerna. Tjatet, som en del kanske tycker att det är, motiveras av att det bakom varje enskild sådan siffra finns en människa och anhöriga. Det finns en oro: Hur ska det här gå? Kommer jag att få hjälp i tid? Det kan handla om allvarliga diagnoser, och man väntar på besked om huruvida hjälpen ska komma eller inte.

När Kristdemokraterna sist styrde Socialdepartementet, 2006–2014, halverade vi vårdköerna. Men det var också då, när vår förre partiledare Göran Hägglund var socialminister, som vi insåg att vi måste göra någonting åt sjukvårdens organisation. Vi kom fram till och såg att en åtgärd som behövs, om vi vill komma åt vårdköerna på riktigt, är att förstatliga sjukvården.

Sverige har nämligen fler läkare än EU-genomsnittet, men de träffar färre patienter än sina europeiska kollegor. Vi lägger mer pengar på vården än EU-genomsnittet, men vi har samtidigt lägst antal vårdplatser per capita. Bostadsort och postnummer är i många lägen avgörande för vilken typ av vård du får och när du får den vård du behöver. Så är det i dag. Jag tror att det kommer att förbli så om vi fortsätter att försvara en sjukvårdsorganisation som faktiskt har sin grund från mitten av 1800-talet.

Även om vi kristdemokrater har drivit på för att det behövs mer pengar för att kunna korta vårdköerna har vi alltså också pekat på att det inte räcker. Vi måste också göra någonting åt själva styrningen av vården. Än så länge har vi inte majoritet för det här i Sveriges riksdag, men trägen brukar som sagt vinna.

Herr ålderspresident! Det är glädjande att vi ändå kan konstatera att regeringens arbete med att korta vårdköerna nu ger resultat. De riktade satsningarna på att kapa vårdköerna ger resultat. I år infördes en satsning på att öka antalet operationer och därmed korta köerna när det gäller tre vanligt förekommande operationer: höftledsoperationer och operationer vid framfall och grå starr. Redan nu, i november månad, ser vi att köerna till operation har minskat med 10 procent för grå starr, med 45 procent för höftproteser och med 60 procent för framfall. Den som påstår att de riktade satsningarna inte ger resultat har alltså en del att bevisa.

När man tittar på vårdköerna kan man alltid välja ut en enskild månad och bygga ett helt case kring den. Men när det gäller vårdköerna finns det en stor säsongsvariation, som det heter. Vi vet att det är mindre av planerade operationer under sommaren. Då brukar köerna också växa. Sedan brukar det vara ett större antal operationer under höst och vår. Om man tittar på flera år ser man alltså att vårdköerna brukar vara som allra kortast kring årsskiftet eller tidig vår. Det är en naturlig säsongsvariation.

Man kan också rensa bort de enskilda månaderna och säsongsvariationerna och titta på ett medelvärde under tolv månader. Hur ser det då ut? Hur har det förändrats över tid? En sådan jämförelse visar att antalet patienter som har väntat över 90 dagar har sjunkit sedan den här regeringen tillträdde. I september 2022 hade drygt 163 000 väntat för länge, i mer än 90 dagar. I september 2025, tre år senare, är samma siffra drygt 150 000 patienter.

Det går att göra något åt det här. Det går åt rätt håll. Men vi är inte nöjda. 150 000 är fortsatt en väldigt hög siffra. Och jag säger det igen: Bakom varje sådan siffra döljer sig en människa. Vi hoppas få fortsatt förtroende för att fortsätta kapa de här vårdköerna. Det är helt centralt.

Herr ålderspresident! Kristdemokraterna bad 2022 om väljarnas förtroende att ge Sverige en nystart. Jag menar att vi inte bara fick den chansen utan också tog den. Vi har steg för steg åtgärdat det Sverige som vi tog över, med tvåsiffrig inflation, eskalerande gängkriminalitet och en misslyckad och kravlös integration. Inflationen är nu nere på normalnivå. Vi har den lägsta asylinvandringen sedan 1985, och det gör att vi kan rikta vår uppmärksamhet på att få bort utanförskap och parallellsamhällen.

Under den här mandatperioden har tack vare Kristdemokraterna flexibiliteten i föräldrapenningen ökat. Föräldrarna har fått mer valfrihet, vilket underlättar vars och ens unika livspussel. Det här är viktiga förändringar, åtminstone för oss kristdemokrater, som tror att det är föräldrarna vid köksbordet som bäst vet hur man lägger upp en fungerande föräldraledighet. Antalet dubbeldagar har fördubblats från 30 till 60. Mammor och pappor som har ensam vårdnad om sitt barn kan nu överlåta föräldrapenningen till en närstående, till exempel barnets mormor eller farfar, som får ta hand om sitt barnbarn och samtidigt på kuppen hjälpa sitt eget barn att få livspusslet att fungera.

Jag har i tidigare debatter pekat på de historiska satsningar som den här regeringen har gjort på psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention. Regeringen har nu tillsatt en haverikommission som ska utreda suicid. Kommissionen kommer att ha ett extra fokus på barn och unga. Det här är första gången Sverige får en samlad funktion som systematiskt utreder och analyserar de bakomliggande orsakerna till dessa bottenlösa tragedier. Regeringens satsningar på att göra något åt den psykiska ohälsan har jag lyft många gånger, inte minst därför att jag på riktigt tror att detta är en av våra största kriser som vi har att ta itu med som politiker.

Jag är vidare stolt över att den här regeringen är den första regering som aktivt bekämpar ofrivillig ensamhet. Socialminister Jakob Forssmed konstaterade när han klev in på departementet 2022 att barns stillasittande och ofrivillig ensamhet är de två största hoten mot folkhälsan. Forskning visar nämligen att ensamhet och isolering ökar risken för bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, depression och demens. Vidare är det förenat med långsammare tillfrisknande efter sjukdom och längre vårdtider. Nu har den här regeringens arbete lett fram till att Sverige har en nationell strategi mot ensamhet med konkreta mål, och det avsätts pengar årligen. Även civilsamhället förväntas vara en aktiv part.

Herr ålderspresident! Vi har nu det lägsta skattetrycket på troligtvis 50 år. Vardagen blir helt enkelt lite lättare för en arbetande barnfamilj när man har drygt 5 000 kronor mer kvar i plånboken varje månad.

Sedan har vi drivmedlen – bensin och diesel. Jag kommer aldrig att glömma hur det lät för snart tre år sedan: Oj, vilka löftesbrott den här regeringen gör sig skyldig till! Det kommer aldrig att gå! Sedan kom tystnaden. Den blev alltmer kompakt. Vi har nämligen visat att det de facto går. 500 kronor billigare varje gång man tankar full tank – tro mig, det gör stor skillnad.

Vi gör nu den största satsningen under modern tid på väg och järnväg. Byggregler för hus och hem förenklas. Vi har inte bara fler poliser på gatorna – vi har också fler kriminella bakom lås och bom.

Vi har gått från ord till handling, från löfte till leverans. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Svensk hälso- och sjukvård håller hög medicinsk kvalitet. Oavsett vad man jämför med ligger vi i topp internationellt sett. Jag hoppas att alla politiker är väldigt stolta över personalen.

Samtidigt vet vi att det finns patienter som har väntat olagligt länge på att få den vård som de ska ha enligt den vårdgaranti vi har. Den här regeringen har gjort en hel del prestationsbundna satsningar. Att det inte skulle fungera stämmer faktiskt inte med verkligheten. Verkligheten är att den här regeringen under detta år – och nu har hela året inte ens gått – har satsat på tre olika varianter: grå starr, höftled och framfall. Det rör sig om prestationsbundna medel för att öka antalet operationer. Vi ser redan nu att vårdköerna till just de här tre har minskat. Det stämmer alltså inte att detta inte fungerar.

Nu har regeringen tillsatt totalt 6,6 miljarder för att korta vårdköerna. Det är konkreta satsningar. Vi tillsätter en nationell samordnare för detta.

När vi tog över makten i september 2022 hade 163 000 personer väntat olagligt länge. Med rullande siffror har vi nu räknat fram ett medelvärde. I dagsläget är det drygt 150 000 människor som har väntat för länge. Det är fortfarande för många, men vårdköerna kortas i detta nu – utvecklingen går åt rätt håll.

Vi har börjat vända utvecklingen, och jag hoppas att vi får förnyat förtroende i valet i september så att vi kan fortsätta det här arbetet. Under socialdemokratin förlängs vårdköerna, men när kristdemokrater sitter på Socialdepartementet kortas de – ännu en gång.

Herr ålderspresident! Det finns en tonalitet hos ledamoten som både berör och upprör.

Det som berör är den tydliga viljan att förändra samhället så att de som av olika skäl inte förmår själva får stöd och hjälp. Som kristdemokrat brukar jag säga att det handlar om att göra livet lite lättare att leva för andra.

Det som upprör är att ledamoten tydligen tänker att tillväxten tog slut när den nya regeringen kom, att arbetslösheten uppstod i september 2022 och att sprängningar, skjutningar och alltihop är någonting som har kommit med den nya regeringen. Det Sverige vi tog över lämnade en hel del övrigt att önska, och det har vi varit tvungna att rätta till. Det var bara några exempel som jag tänker kan tjäna som en relief när väljarna ska bedöma om socialdemokratin verkligen har förmåga att leverera det samhälle Mikael Damberg beskriver.

Det som däremot förenar Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är vårt fokus på att få till en fungerande och bra hälso- och sjukvård. Mot bakgrund av det vill jag ställa en fråga till Mikael Damberg. Varför avvisar ni stimulansmedlen till prestationsbundna insatser, som regeringen föreslår i budgeten? Jag skulle vilja få en förklaring till det.

Herr talman! I ett fritt demokratiskt samhälle är det inte statens roll att via tvingande skatter finansiera en dominerande medieaktör. I ett fritt demokratiskt samhälle är det snarare statens roll att se till att vi inte har olagliga kartellbildningar och så vidare.

Vi är nog olika här, men jag tycker att det är statens roll att se till att vi har en mediemarknad som fungerar. Jag tror inte ett smack på att demokratin hotas för att man ger public service nästan 84 miljarder kronor under åtta år.

Om ledamoten har varit ute i den så kallade verklighet som han åberopar vet han ju att alla bolag tvingas prioritera om och skära ned på personal och så vidare. Vi har alltså haft en väldigt svår situation i Sverige. Den har public service-bolagen redan varit tvungna att ta tag i. Nu kommer de framgent att få reda på hur mycket de får under åtta år framåt. Vilket annat bolag har möjlighet att få veta hur det ser ut under åtta år framåt så att de långsiktigt kan planera och fatta strategiskt korrekta beslut? De andra mediebolagen – om nu ledamoten värnar om dem – har inte den verkligheten över huvud taget.

I den parlamentariska kommittén fick vi åka runt och träffa dagstidningar. Jag måste säga att det är lite konstigt att ledamoten sitter i kulturutskottet och säger att detta är en verklighet han inte känner igen. Ledamoten kan åka runt till vilken dagstidning som helst och få höra att det här är ett problem man har haft med SVT – inte med SR, fick vi också höra. Det är ett problem att SVT tar de nyheter som man med stora kostnader för personal har jobbat fram och lägger ut dem helt gratis på en digital hemsida. Detta har påpekats om och om igen för oss ledamöter. Då måste man agera på det – om man tycker att verkligheten är relevant för utformningen av en slutprodukt.