Fru talman! Jag vill börja med att tacka Liberalerna för initiativet till debatten. Det är bra att vi får tillfälle att diskutera den här frågan i ett lite längre format eftersom den är komplex och har många dimensioner. Jag vill lyfta fram tre dimensioner av eurofrågan, fru talman.

För det första handlar det självfallet om ekonomi och om euron som betalmedel för privatpersoner och för företag. Väldigt många svenska företag bedriver stor handel med andra EU-länder på en gemensam marknad, men vi har olika valutor.

Att ha en gemensam penningpolitik är också en ekonomisk dimension som påverkar ett land, samtidigt som länder har olika finanspolitik. Det handlar om att vara en del av ett valutaområde med länder som har vad som ibland liknar svensk ekonomi men också väldigt ofta särskiljer sig ganska mycket.

Fru talman! Eurofrågan handlar om så mycket mer än om ekonomi. Den andra dimensionen av eurofrågan är den kulturella dimensionen. Det är frågan om ett lands och ett lands invånares identitet och tillhörighet.

År 2003 röstade svenska folket nej till att Sverige skulle införa euron. Att många svenskar, kanske till och med fler i dag än då, fortsätter att vara skeptiska tror jag delvis handlar just om identitet och kultur. Det tar jag som Sveriges finansminister inte lätt på.

Den tredje dimensionen – som jag tror delvis är orsaken till att Cecilia Rönn och Liberalerna har lyft fram frågan – är den politiska och framför allt den säkerhetspolitiska dimensionen. Det är väldigt mycket som har hänt sedan 2003.

På många sätt levde vi i en något enklare värld då. Det var inte bara innan finanskrisen och eurokrisen. Det var också innan Putins aggressiva invasion av Ukraina. Det var innan Trump åkte ned i sin rulltrappa, och numera beter sig som ingen världsledare borde bete sig. Det var innan covid, och det var innan skenande inflation och höga elpriser. Det var innan Sverige gick med i Nato. Listan på förändringar kan göras lång.

När folkomröstningen skedde 2003 lyftes många argument fram både för och emot euron. En del av de argumenten, och kanske de flesta, är lika relevanta i dag som de var då. Men med det sagt har väldigt mycket förändrats. Det är inte bara säkerhetsläget som är betydligt allvarligare i dag än då. EU har faktiskt förändrats.

År 2003 bestod EU av 15 länder, och bland annat av Storbritannien. Under åren som gått har fler länder anslutit sig unionen och många också till valutan. Det har inte sällan varit länder som har ekonomier eller syn på skuldsättning som är lite annorlunda än den i Sverige.

Fru talman! Vi moderater är för euron. Jag röstade för euron. Men med det sagt är det inte självklart vilken inställning partiet har och vad befolkningen känner och vill ha. Det är därför som jag tycker att det är så viktigt att vi utreder frågan om euron ordentligt.

Om jag får fortsätta att vara finansminister under nästa mandatperiod vill jag tidigt ta initiativ till en utredning som ska göra en djup analys av fördelar och nackdelar, och det också med tanke på det säkerhetsläge som vi befinner oss i.

Jag tycker att frågan är värd det. Jag tycker också att svenska folket är värda att vi tar frågan på just det allvar som vi gör.

(Applåder)

Fru talman! Den svenska kronan går tillbaka till den gamla riksdalern. Den började tillverkas och användas under Gustav Vasas tid, det vill säga i anslutning till det svenska befrielsekriget, utropandet av Sverige som ett självständigt land och ytterst, såklart, kröningen av Gustav själv den 6 juni 1523. Det är givetvis anledningen till att vi firar Sveriges nationaldag just den 6 juni.

Poängen här är att vår valuta intimt hänger ihop med vår självständighet. Motsatt måste man ställa sig frågan: Hur självständig är man egentligen om man saknar en egen valuta?

Jag har full respekt för att andra människor gör andra bedömningar än jag själv gör. Jag har full respekt för att det finns andra uppfattningar än mina egna, och jag brukar i alla fall försöka ta del av andra argument än just mina egna. Det jag dock har lite svårt för att fatta här är varför man med sådan passion och intensitet verkligen brinner för att Sverige ska bli ett mindre självständigt land. Hur kan det vara den enskilt viktigaste frågan att driva, att göra Sverige mindre självständigt? Det blir för mig lite svårbegripligt.

Låt oss då hålla oss lite mer i närtid, fru talman. Vi behöver inte backa bandet 500 år tillbaka till Gustav Vasa, utan vi backar bandet bara ett år. Vi kan då konstatera att den svenska kronan har stärkts med över 21 procent gentemot dollarn, med 11 procent mot pundet, med 8 procent mot euron och likaså mot såväl den norska som den danska kronan, med 22 procent mot den japanska yenen och med 7 procent mot schweizerfrancen.

Faktum är att den svenska kronan har gått så bra att importpriserna faller betydligt mer än väntat. Det här är bra nyheter. Det trycker ned inflationen ännu mer, och det möjliggör i förlängningen för Riksbanken att sänka räntan ännu mer än den redan har gjort – eller att åtminstone inte höja räntan. Det är mycket goda nyheter för alla som har bolån.

Sverige har en offentlig skuldsättning på låga, absolut kontrollerbara 33,5 procent av bnp. Grekland har 153,6 procent, Italien 135,3 procent, Frankrike 104,7 procent och Spanien 101,8 procent. Här finns alltså förslag om att vi ska ingå ett ekonomiskt äktenskap med andra parter som är extremt överskuldsatta, på en nivå som uppenbart inte är långsiktigt hållbar. Om detta fortsätter i tangentens riktning kommer euron förr eller senare att kollapsa.

Hur i hela friden kan det finnas ett egenvärde i att vi, som har en fullt kontrollerbar och låg skuldsättning, ska utsätta oss för den risken? Det är ett oerhört stort risktagande med det svenska folkets välstånd i potten.

Fru talman! Låt mig avsluta med att säga att bankunionen också innebär ett borgensåtagande för andra länders banker. Jag undrar hur pigga de svenska skattebetalarna är på att ”baila ut” italienska och grekiska banker när dessa kollapsar.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Arkhem och Charlotte Quensel (båda SD).

Fru talman! Vi är alla så lättade nu eftersom USA:s president – kanske – inte längre hotar med att invadera Grönland eller angripa vår ekonomi med extrema tullar för att få Grönland. För några år sedan hade nog många tänkt på det här som en replik ur någon absurd teater och inte den realitet vi står inför i en ekonomisk-politisk debatt i Sveriges riksdag. Det är ett nytt läge.

Vad ska Sverige göra när nationalismen försöker bryta sönder ekonomin? Vi i Sverige är helt beroende av internationellt utbyte för vårt välstånds skull. Vi måste stå stolta som nation och för vår ekonomi. Men, som i fallet med Grönland: För att det ska vara effektivt ska vi stå tillsammans med Europa. Europa är vårt hem, vår styrka och våra öppna värderingar. Det är vår främsta handelspartner, vårt källa till stort välstånd och vår förkämpe – om än bristfällig – för att öppna marknader världen över. För det lilla företaget i Småland, Dalarna eller Västerbotten är Europa helt avgörande för jobben och för bygden.

Därför måste vi börja prata om euron. Det är den valuta som knyter Europa samman och ger kraft. Det finns fortfarande nackdelar, och det finns fortfarande fördelar med att ha en egen penningpolitik och vår egen stolta riksbank, där jag en gång arbetade. Men när internationella experter nyligen utvärderade Riksbankens penningpolitik konstaterades det att Sverige lever alltmer parallellt med euroområdet. Vår konjunktur och vår inflation och till och med Riksbankens räntor ligger väldigt nära ECB:s, för svenska företag har blivit så nära sammanvävda med euroområdet.

Experterna säger att det därför behövs en ny utredning av valutan; det är en av deras slutsatser. Det är samma konstaterande som Lars Calmfors gjorde i den förra stora utredningen för 29 år sedan. I sin nya skuggutredning säger han att nackdelarna minskar och fördelarna ökar. Vår växelkurs, som förut hjälpte till och dämpade chocker, förstärker dem ofta i dag. Euron skulle kunna öka handeln mycket.

Keynes sa: When the facts change, I change my mind. What do you do, sir? Det är nu 22 år sedan omröstningen om euron hölls och 29 år sedan den förra utredningen gjordes. Det är ett akut säkerhetspolitiskt läge. Det är ett svårt internationellt ekonomisk-politiskt läge.

Nu, om någonsin, behövs en ny euroutredning. Gärna en debatt om euron, men helst en riktig utredning, regeringen! Trots att alla tre regeringspartier här deklarerar att de är för euron och framför allt har fattat beslut i sina högsta beslutande organ om att tillsätta en utredning har det inte hänt något.

Jag vänder mig därför nu till regeringen och Socialdemokraterna. Är ni beredda att säga ja till Centerpartiets förslag till utskottsinitiativ i finansutskottet på torsdag om att tillsätta en ny utredning om för- och nackdelar med att införa euron? Vi sätter elefanten på bordet. Ni måste sluta blunda och blanda bort korten. Säg ja, nu, till en utredning!

Fru talman! EU-samarbetet är ett av de mest framgångsrika politiska projekten i modern tid. Det har skapat fred där det tidigare funnits krig, välstånd där det tidigare funnits fattigdom och samarbete där det tidigare funnits misstro.

I en tid av klimatkris, geopolitisk oro och ekonomisk osäkerhet är det mer uppenbart än någonsin att Europas länder behöver varandra. EU måste utvecklas. Det måste bli starkare, mer demokratiskt och mer handlingskraftigt.

Men att vara för EU-samarbetet är inte detsamma som att vara för euron. Tvärtom: Att ha ett välfungerande europeiskt samarbete kräver ibland att man vågar säga nej till lösningar som inte passar alla.

Sveriges hushåll skulle kunna råka väldigt illa ut. Våra hushåll är bland de mest räntekänsliga i Europa. Våra bostadslån är stora, och vår ekonomi reagerar snabbt på förändringar i räntan. Om räntebesluten fattas i Frankfurt i stället för i Stockholm kan vi åtminstone vara säkra på en sak: De kommer inte att anpassas efter svenska hushåll och svenska företag. En penningpolitik som inte är anpassad efter svenska förhållanden kan få dramatiska konsekvenser för barnfamiljer med bolån, för småföretag och för hela samhällsekonomin.

En egen valuta är inte en symbolfråga. Det är en fråga om ekonomisk trygghet och politiskt handlingsutrymme.

Ibland sägs det att vi ändå bara följer ECB:s penningpolitik och att Riksbanken i praktiken inte är självständig. Det stämmer att räntorna ofta har legat nära varandra, men det beror på att världen de senaste åren präglats av gemensamma kriser: pandemi, krig och en fossildriven kostnadskris.

Att det sett ut så de senaste åren innebär dock inte att det kommer att se likadant ut i framtiden. Händer det något på hemmaplan har vi betydligt större handlingsutrymme med en självständig penningpolitik.

Eurozonens ekonomiska situation är dessutom långtifrån stabil. Frankrike har stora svårigheter att ens anta en budget i parlamentet. Många euroländer brottas med höga underskott och växande statsskulder. Risken är uppenbar: Går Sverige med i euron ökar sannolikheten att svenska skattebetalare får vara med och finansiera räddningspaket på ett sätt vi inte styr över.

Vi vill ha solidaritet i Europa, men solidaritet måste kombineras med ansvar och stabila ekonomiska strukturer.

Vi i Miljöpartiet vill stå utanför eurosamarbetet för att värna svenska hushåll och för att värna vår ekonomiska stabilitet. Ett hållbart europeiskt samarbete måste bygga på verklighet och inte på lösa grunder och symbolpolitik.

Fru talman! Sverige står på en väldigt stadig politisk och ekonomisk grund. Politiskt är vi unika på många sätt i EU. Vi, åtta partier, har kunnat komma överens om några väldigt viktiga grundfundament. Vi är överens om att ha ett ramverk som gynnar Sveriges och svenskarnas ekonomi. Vi är överens om vår försvarsuppbyggnad. Vi är också överens om ramverket och att vi på kort sikt kan låna till dess uppbyggnad. Detta är unikt på många sätt.

Den värld vi nu befinner oss i, där Donald Trump bara förra veckan började utpressa andra länder och även använder höjda tullar som hot och utpressningsmetod för att ta land, är en ny situation. Det är en absurd situation.

När EU och Europa förra veckan ställde sig ännu tydligare tillsammans och gav uttryck för just detta förändrade Donald Trump sin retorik och backade.

Varför säger jag detta i en debatt om euron? Jo, det allra viktigaste just nu, i tider av turbulens och osäkerhet, är att vi står tillsammans i svåra frågor och att vi bygger Sverige starkt. Vi ska bygga en stark ekonomi. Där har vi lite olika ingångar och värden, men det vi nu gör – att se till att få ned inflationen och göra stora investeringar så att svenska företag och svenska hushåll, hårt arbetande människor, skyddas från det som är turbulent och oroligt runt om – är det allra viktigaste.

Här gör inte euron den stora skillnaden, vare sig till eller från.

Jag tycker dock – och detta är viktigt – att både svenska folket och läget förtjänar att vi på allvar gör en utredning och ser vad som har varit bra och mindre bra de här åren. Och framför allt: Vad gör det nya säkerhetspolitiska läget? Vad gör en amerikansk ekonomi som inte ser ut som den gjorde för några år sedan? Vad gör det när USA har en administration som inte är samma självklara partner och står för samma stabilitet i världen som vi tidigare alltid har tagit för givet?

Fru talman! Allt detta förtjänar en utredning och att vi tar frågan vidare. Jag uppskattar alla inlägg här och att vi kan vara tydliga. Om vi någon gång framöver skulle landa i att införa euron kommer det ändå att ta många år, och det är inte alls säkert att vi kommer att göra det. Frågan förtjänar verkligen att tas på allvar för svenska företags skull och för svenska hushålls skull.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Mikael Damberg för frågorna. Jag börjar med den senare frågan.

Jag har varit ledamot i många år i riksdagen, och vi har diskuterat frågan flera gånger. Alla partier har varit tydliga med att avvakta med frågan om en ekrona eftersom det har funnits en hel del frågetecken.

Jag konstaterar att när ECB går fram med en digital euro finns det säkert skäl att titta på frågan. Det är en fråga för riksdagen och Riksbanken mer än för Finansdepartementet. Det är inte orimligt att titta på frågan, oavsett vad riksdagen landar i när det gäller detta.

Den andra frågan är enkel. Jag sa ”om jag får fortsätta som finansminister”, och det gör jag gärna i ytterligare åtta eller tolv år. Sverige behöver någon som sätter hårt arbetande människor först och bygger ekonomin stark. Därför tycker jag att det är självklart att utreda även den här frågan, och det är ett arbete som jag vill dra igång så fort som möjligt nästa mandatperiod.

Fru talman! Det är bra att vi har vänt en tuff situation med en hög inflation till en låg när vi nu äntligen kommer upp på banan vad gäller tillväxten. Sverige väntas ha en av de högsta i EU i år, och därför är det bra att den politik vi nu för också får fortsätta. Det stärker hårt arbetande människors möjligheter, och svenska företag och svenska jobb kan stanna kvar i Sverige.

Det här handlar egentligen om kapitalmarknaden, om jag ska komma in kort på e-kronan. Orsaken till att digital euro diskuteras så mycket – jag är även med i diskussionerna i eurogruppens inkluderande möten – är att Europa inte har särskilt bra betaltjänster. I Sverige finns en stark kapitalmarknad och därmed starka betaltjänster. Det är en viss skillnad mellan andra europeiska länder och Sverige där de fungerar bra. Ekronan får ni i finansutskottet och Riksbanken fortsätta att diskutera och lägga fram förslag om.

Fru talman! Martin Ådahl hänvisar till Moderaternas partistämmor. Jag tror att många på Moderaternas partistämmor är glada om jag inte låter Martin Ådahl styra vår politik. Det brukar man ibland prata om i korridorerna och på kvällsmiddagen.

Det är väl alldeles självklart att det vi har fattat beslut om kommer vi att driva. Nu är det vår, och sedan är det val. Vi kommer att ha den här punkten som en viktig fråga. Men jag tror inte att det här är en valfråga, utan det är en anständighetsfråga att se över svenska kronans vara eller icke-vara.

Sannolikheten är hög att vi kommer att ha den svenska kronan även om 20 år, men det vet jag inte. Det är därför en utredning ska tillsättas. Men låt oss inte stressa för att Martin Ådahl vill lägga fram ett förslag om ett utskottsinitiativ i riksdagen nu i veckan. Jag kan lova att inte en enda moderat tycker att det är den bästa anledningen att driva en utredning.

Fru talman! Jag har ägnat mina dryga tre år som finansminister åt att göra några saker. Till exempel har jag sett till att hårt arbetande människor får behålla mer av sin lön. Skattetrycket är det lägsta på 50 år. I år har Sverige en av de absolut högsta nivåerna i offentliga investeringar i hela EU; ungefär 6 procent. Det hade nog aldrig skett om Martin Ådahl hade varit med och påverkat politiken.

Sverige står stabilt just nu. Med en stark krona och en politisk stabilitet börjar Sverige anses vara ett safe haven. Många investerar i Sverige. Jag vet inte var Martin Ådahl har varit de senaste veckorna, månaderna eller åren, men det är faktiskt fallet. Vi har gjort något helt unikt, nämligen sänkt skatten och fördubblat försvarsanslagen. Sverige står ut i ett europeiskt perspektiv. Det har vi gjort utan råden från Martin Ådahl.

Eurofrågan är viktig, men det är ännu viktigare här och nu att bygga starka skyddsvallar. Det är precis vad vi gör.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Cecilia Rönn, för både frågan och den här debatten!

Nej, det kan vi inte göra precis här och nu, men vi är överens om att frågan ska utredas ordentligt.

Som jag sa från början, i mitt första anförande, har det säkerhetspolitiska läget förändrats dramatiskt. Men också den amerikanska ekonomin och synen på den amerikanska ekonomin har förändrats. Inte bara synen har förändrats, utan den har förändrats även i realiteten. Det är en stark ekonomi, som går bra på många sätt, men de har en väldigt hög statsskuld. Och det finns ibland tvivel från marknaden när det gäller det politiska ledarskapet och vart detta kommer att ta vägen.

Det handlar även om dollarns roll i världen. Den kan stärkas och bli ännu bättre om några år, men den kan också försvagas. Vem vet?

Då är det självklart bra om vi har gjort vår egen analys om kronan i förhållande till euron och hur kronan och euron står sig i det nya både säkerhetspolitiska och geopolitiska läget.

Fru talman! Det argument som jag inte har använt här och inte kommer att använda, men som jag vet att Calmfors lyfte upp, handlar om Sveriges roll i EU. Det är min bestämda uppfattning att Sverige har en otroligt stark röst vid bordet, både när vi är på de inkluderande eurogruppsmötena och när det gäller Ekofin. Både den här regeringen och tidigare regeringar har och har haft en stark röst.

Jag har själv varit med och drivit på stenhårt för det ramverk som nu är på plats. Under ordförandeskapet drev vi också konkurrenskraftsfrågan, som faktiskt har hängt i sedan dess. Sverige har en stark röst i EU-samarbetet. Det är inte så att vi inte sitter med vid de viktigaste borden och samtalar – tvärtom. Vi har verkligen en röst och en plats. Dem ska vi behålla, och vi ska fortsätta att vara relevanta och pådrivande och jobba tillsammans med andra EU-länder.

Fru talman! Jag brukar inte ge komplimanger om kläder här i kammaren, men ledamotens topp är ändå pricken över i:et i den här debatten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för att en del partier nu signalerar att de är beredda att återigen titta på frågan om en svensk evaluta, en ekrona. Inte minst Riksbanken har pekat på att det i det här omvärldsläget är viktigt att säkerställa att både Sverige och vårt finansiella system står starkt och att vi inte undergräver den svenska kronan. Jag uppfattar att det nu finns stöd för den socialdemokratiska linjen att gå vidare med det arbetet i finansutskottet. Det tycker jag är klokt. Då kan det finnas en bred politisk uppslutning kring det arbetet framöver.

Den här debatten har dock avslöjat att detta blir lite av en politisk show snarare än att handla om verkligheten. Liberalerna har velat ha denna debatt här i kammaren eftersom de inte kan få stöd för sin linje i regeringen. Det har nu bekräftats av Sveriges finansminister, som säger att hon inte kommer att agera i frågan före valet. Det beror på att det är Sverigedemokraterna som bestämmer över den här regeringens agerande. Det har tyvärr blivit väldigt tydligt under debatten.

Jag håller ändå med finansministern om att det inte bara är valutapolitiken som avgör Sveriges styrka i det här läget. Vi har nu några år bakom oss där Sverige har underpresterat. Vi har haft sämre tillväxt än övriga Europa, och vi har haft en situation där arbetslösheten har fått rusa. 100 000 fler är arbetslösa i vårt land; en halv miljon människor har inte ett jobb att gå till.

Vi har också en kostnadskris som har slagit väldigt hårt mot svenska familjer och hushåll. Jag menar att regeringen inte har förstått hur svenska barnfamiljer har det och att svenska pensionärer har svårt att betala räkningarna och medicinen.

Senast i dag fick vi också rapporter om att äldreomsorgen drar in på söndagssteken för de äldre. Kommunerna tvingas nämligen göra neddragningar eftersom den här regeringen inte har ersatt dem för äldreomsorgens kostnadsökningar.

Det finns alltså ekonomiska frågor som vi måste ta hand om på hemmaplan för att göra Sverige starkt i en väldigt osäker tid.

(Applåder)

Fru talman! Vi socialdemokrater drev på för ett ja i folkomröstningen men fick inte mandat för det. Svenska folket röstade nej, och vi har respekterat det folkomröstningsresultatet.

Vår uppfattning är också att om Sverige skulle vilja byta växelkursregim och införa euron måste det föregås av en bra debatt och ett gediget underlag. Men jag är lite gammaldags när det gäller det och tycker att när man sätter i gång en utredning gör man det i syfte att göra någonting. Syftet bör då vara att införa euron. Då får vi ha det som utgångspunkt.

Vi driver just nu inte kravet att införa euron. För oss är det alltså inte prioriterat med en utredning som skulle skapa mycket diskussioner och osäkerhet om vad Sverige vill och inte vill. Partierna får i så fall ta ställning och säga att det är den inriktningen man önskar och då tillsätta en utredning.

Jag utesluter dock inte att en utredning kan behövas. Det kan hända saker och ting i svensk ekonomi och i europeisk politik som faktiskt föranleder att vi behöver titta på frågan lite djupare. Men det är inte vårt ingångsvärde att vi ska ha en förutsättningslös utredning bara så där.

Fru talman! Jag ska vara ärlig och säga att vi inte är låsta i den här uppfattningen. Vi är snarare ganska pragmatiska. Nu har vi just fått ett underlag om euron. Calmfors har presenterat en rapport där man fördjupar argumenten både för och emot. När det gäller argumentet att vi inte har pratat om frågan har vi just fått ett beslutsunderlag från forskare som belyser frågan på djupet och ur flera olika perspektiv.

Den dag vi bestämmer oss för att det är dags att införa euron – av säkerhetspolitiska, politiska och ekonomiska skäl för svensk ekonomi – tycker jag att man ska vara lite mer tydlig med att det ändå är vad vi förbereder.

Jag är beredd att lyssna på vad Martin Ådahl har att framföra. Men vi brukar inte tillsätta en utredning bara för att tillsätta en utredning, utan det gör vi i syfte att uppnå någonting. Det skulle då vara att lämna den svenska kronan och införa euron.

Fru talman! Jag sa i mitt anförande att vi inte driver kravet om att gå med i euron. Det är vår position. Däremot är vi väldigt tydliga med att det kan hända saker både i Sverige och i Europa som föranleder att vi tar tag i frågan. Då behövs det ett ordentligt beslutsunderlag, så att både svenska folket och vi i den här kammaren vet vilka beslut vi fattar.

I varje replikskifte jag haft med Cecilia Rönn om euron har jag framfört att det finns andra frågor som ligger mycket närmare och som jag tycker att det är mer problematiskt att politiken inte hanterar: den låga tillväxten i Sverige, den höga arbetslösheten, de många konkurserna, välfärdsunderfinansieringen och kostnadskrisen som drabbar vanliga människor. Det ansvaret har vi också att ta ställning till. Det är en del av den ekonomiska politiken. Om vi sköter de här hemmaplansfrågorna bra står vi starkare i denna osäkra värld. Cecilia Rönn får nog finna sig i att jag svarar att det finns andra frågor än bara euron att diskutera i den politiska debatten inför valet, för människor vill ha svar på sina vardagsbekymmer.

(Applåder)

Fru talman! Ett av de stora grundproblemen med EMU är de stora skillnaderna mellan länderna i EU och att vi bedriver olika typer av finanspolitik. Vi i Vänsterpartiet tror att vi snarare har bättre möjligheter och större chans till genomslag om vi fördjupar andra former av samarbeten på EU-nivå. Det kan man naturligtvis ha olika åsikter om, men om vi ska gå med i EMU och det skulle finnas en politisk majoritet för det tycker vi i Vänsterpartiet att detta är en fråga för svenska folket att avgöra i en folkomröstning.

Med detta sagt ser vi inte i dag att det finns särskilt angelägna skäl att driva på i den riktningen. Sverige har kvar kronan som valuta, och vi bör ha kvar den. Vi bör behålla vår riksbank.

För att lösa de problem som Sverige står inför är det viktigare att vi får en annan regering, som till skillnad från den nuvarande bedriver en aktiv finanspolitik som minskar klyftorna i samhället och ser till att få Sverige på rätt kurs igen.

Fru talman! Det är ju jag som har begärt repliken, så jag unnar mig att ställa den fråga jag hade tänkt.

Jag skulle vilja lyfta in en aspekt till i frågan. Ni i Centerpartiet säger ju att ni står på småföretagens sida. Just små och medelstora företag har ju minst möjlighet att valutasäkra och hantera kronans svängningar. Det blir dyrare att köpa in varor, svårare att prissätta och riskablare att exportera. Euron skulle minska friktionen mot våra största marknader och ge mer förutsägbarhet, framför allt till små företag. Jag tycker inte att det är rätt att de ska bära en så stor valutarisk.

Jag är som sagt jätteglad att Centerpartiet vill utreda frågan så fort som möjligt. Jag skulle dock vilja att ni i slutet lägger till att ni vill utreda frågan i syfte att byta valuta. Sedan är det självklart att man ska ta hänsyn till för- och nackdelar. Men här håller jag faktiskt med ledamoten Damberg och tycker att man ska tillsätta en utredning med en intention.

Fru talman! Häromdagen läste jag att en senior ekonom på en av Sveriges största banker kallade kronan för Nordens schweizerfranc. Han konstaterade att förr i tiden skulle man äga schweizerfranc. Landet hade nämligen ordning och reda i statsfinanserna. Man hade dessutom en förutsägbarhet kring valutan.

Jag har tidigare i den här kammaren lyft min oro för EU-ländernas statsskuldsproblem. De tilltar trots regelverket om Maastrichtskulden – att man inte ska ha en offentlig skuld som överstiger 60 procent av bruttonationalprodukten, bnp. Det är en regel som man skrev för att man ville undvika risken att statsskuldsproblem i ett land spiller över på andra länder.

En fundering: Hade Frankrike, om man behållit francen, fått bygga upp en statsskuld som uppgår till 113 procent av bnp, som den numera gör? Inte under ett enda år sedan Frankrike gick in i eurosamarbetet har man haft en balanserad budget. Man kan fråga sig om detta hade varit möjligt utan euron. Troligen inte, är mitt svar, för marknaden hade reagerat med högre räntor.

I Calmfors utredning konstaterar man att när ett land går in i en valutaunion urholkas signalsystemet. I samma utredning konstaterar man att det finns tre skäl till att skuldkvoten i de här länderna ökar: Det är svag ekonomisk tillväxt. Det är starka ekonomiska störningar. Och – lyssna nu! – man struntar i reglerna. Jag ska citera ur Calmfors utredning: ”Det är dock tydligt att ett medlemskap i eurosamarbetet inte verkar öka regelefterlevnaden. Motsatsen tycks snarare gälla.”

Svenska institutet för europapolitiska studier släppte en rapport i oktober förra året. De ställde frågan: Vem ska i slutändan betala dessa höga statsskulder? Jag menar att det är en stor risk att Sverige vid ett euromedlemskap får ökade kostnader för andra euroländers höga statsskulder. Den har i alla fall avgjort ökat sedan 2003.

Fru talman! Det är fantastiskt vad ledamoten följer andra partiers kongresser och är duktig på att uttolka dem.

Så här är det: På Kristdemokraternas riksting fanns det både motioner där man ville att vi skulle vara tydliga med ett nej och motioner där man ville att vi skulle vara tydliga med att säga ja. Vi landade i en slutsats. Det finns inte en folklig förankring. Jag tror inte att ledamoten kan påstå det, och jag vill hävda att den absolut inte finns. Men om det finns en folklig förankring menar vi att det är rimligt att man tillsätter en utredning som kikar på de olika aspekter som finns kring hur ett euromedlemskap skulle påverka svensk ekonomi, politiken, medborgarna och så vidare.

Det finns både fördelar och nackdelar med euron. Det tycker jag att vi har varit ganska tydliga med oberoende av vilken grundhållning vi har i frågan. Jag är jättenegativ till ett införande av euron. Men mitt parti tycker att vi ska utreda frågan. Och kan jag bli motbevisad – att det är bra för Sverige att gå in i euron – ändrar jag naturligtvis åsikt.

Fru talman! Tack, Cecilia Rönn, för din fråga, även om den kanske delvis kidnappades av en tidigare frågeställare!

Jag tycker i och för sig att jag har besvarat frågan ett antal gånger. Frågan är inte aktuell från vår sida av det enkla skälet att vi anser att det ska finnas en folklig förankring för detta om vi ska sluta respektera folkomröstningen, som förvisso är 22 ½ år gammal. Det finns inte en folklig förankring för detta. Det tror jag att varken Cecilia Rönn eller jag vill hävda.

Jag har en motfråga till ledamoten, som ivrar ihärdigt för euron. Internationella valutafonden, IMF, varnade för någon månad sedan för att EU-ländernas skulder kan komma att växa till 130 procent av bnp till 2040 och tvinga regeringar att fundamentalt ompröva sin roll när det gäller att tillhandahålla grundläggande tjänster till medborgarna – det handlar alltså om välfärden. Min fråga till Cecilia Rönn är: Delar hon IMF:s slutsats eller varningssignal?

Fru talman! Om detta med den folkliga förankringen för ett införande av euron ändras är Kristdemokraterna positiva till att tillsätta en utredning som jättenoggrant kikar på det här. Hur påverkar det ekonomin? Hur påverkar det samhället? Hur påverkar det medborgarna? Det har jag varit väldigt tydlig med i den här debatten.

Att jag tjatar lite om euroländernas skulduppbyggnad har sina skäl. Precis som många andra konstaterar jag att den här valutaunionen har gjort det möjligt för enskilda euromedlemsstater att vara fripassagerare, det vill säga man har kunnat driva på den här skulduppbyggnaden.

Jag har en fråga till alla som så gärna vill se att euron införs: Hur ska den betalas i slutändan? Går vi med i euron kommer vi definitivt att få vara med och betala. Som även IMF konstaterar är den utveckling som vi ser över huvud taget inte långsiktigt hållbar. Det perspektivet menar jag att alla som manar till att vi ska införa euron borde väga in.

Fru talman! Genom att stå utanför euron signalerar Sverige att vårt land tvekar inför ett fullvärdigt EU-medlemskap, att vi reserverar oss och inte fullt ut tror på det europeiska samarbetet. Vi står med ena foten innanför och andra foten utanför.

Världen tillåter inte längre svensk försiktighetspolitik. Det har vi redan provat. Världen behöver europeisk handlingskraft, där Sverige är en viktig komponent och har inflytande. Sveriges geopolitiska läge, vår säkerhet och vår framtid kräver att vi väljer och visar vilken gemenskap vi tillhör.

Motståndare säger att euron tar vår självständighet och att Sverige kommer att få betala för andras kriser. Det är en skrämselbild som bygger på risker som i dag är betydligt mindre. Stora kriser i Europa påverkar Sverige oavsett om vi står utanför eller är med, och därför är det bättre att sitta med hela vägen och påverka än att stå bredvid och påverkas.

För oss liberaler är riskerna med att fortsätta stå utanför större för ekonomi och konkurrenskraft men också för säkerhet och trygghet. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. När världen präglas av handelskrig och geopolitisk oro blir den svenska kronan mer sårbar. När börsen och världsekonomin svänger kraftigt blir vår valuta mer instabil. Då spelar självständigheten ingen roll.

Fru talman! Flera partier har i dag sagt att de kan tänka sig att utreda frågan. Liberalerna välkomnar alla steg mot ett euromedlemskap. Vi behöver agera omgående med både utredning och kartläggning av vad som krävs för en euro-option så att vi snabbt kan gå med om det skulle krävas.

För Liberalerna är det självklart. Vi vet att Sveriges framtid är europeisk. Vi vet att vi är starkare tillsammans än var och en för sig. Vi vet också att gemenskapen i Europa måste byggas inte bara i ord utan också i handling.

Det är därför vi säger det som andra partier inte vågar: att det är dags att göra Sveriges EU-medlemskap komplett. Det är dags att gå från att stå vid sidan till att stå tillsammans. Det är dags att införa euron.

Fru talman! Jag är jätteglad att vi har haft den här debatten, för jag tycker att det är en viktig konsumentupplysning till svenska folket inför valet i höst var partierna står.

Vår viktigaste fråga, vill jag bara betona, är skola, utbildning och att alla ska få samma livschanser. Det finns många frågor som vi kan driva samtidigt. Euron är en av dem. Vi var också väldigt tydligt för ett Natomedlemskap, och vi har varit tydliga gällande kärnkraften. Det finns många andra frågor där vi har fått rätt.

Jag tycker att det här är lite av ett politiskt spel. Jag vill gärna bjuda in Centerpartiet att vara med på riktigt. Jag ser det som att vi har kommit jättelångt! Vi har varit för den här frågan sedan 2003. Nu har Centerpartiet ändrat uppfattning, och KD och Moderaterna har öppnat upp för att utreda frågan. Finansministern säger att hon vill göra det nästa mandatperiod. Ja, jag vill göra det snabbare, men herregud – är inte detta framsteg?

Fru talman! Här finns väl en stor skillnad mellan våra partier, för även om jag sympatiserar med väldigt mycket av det som Centerpartiet står för har vi sett realiteterna och väljer att ta ansvar. Liberalerna har den här mandatperioden genomfört jättestora reformer på skolan. Vi har tillsatt resurser till skolan och till välfärden. Vi har stärkt småföretagen, utökat växa-stödet, sänkt arbetsgivaravgifterna och sänkt skatten på inkomst. Vi får igenom väldigt mycket politik.

Jag är helt övertygad om att vi även kommer att få med oss Sverigedemokraterna på att utreda frågan om euron, och jag undrar: Är sannolikheten större att Martin Ådahl får med sig Vänsterpartiet och Miljöpartiet på att utreda frågan om euron?

Jag tänker att det här inte behöver vara en fråga om blockpolitik. Vi behöver utreda frågan, diskutera den och ta ställning när vi får en utredning på bordet. För oss är det självklart: Vi behöver byta valuta så fort som möjligt.