Mikael Damberg (S) svarade Carl B Hamilton i en replik om Statens budget 2023 - Rambeslutet i debatten ”Protokoll 2022/23:37 Tisdagen den 13 december” den 13 dec 2022.
Carl B HamiltonL· i sitt anförandeSitter man här så länge som jag nu har suttit blir man ganska dyster. Det är inte mycket roligt man hör. Något som jag försöker påminna om på ett lite lustigt sätt är att omvärlden finns. Det händer saker och ting…Fru talman! Sitter man här så länge som jag nu har suttit blir man ganska dyster. Det är inte mycket roligt man hör. Något som jag försöker påminna om på ett lite lustigt sätt är att omvärlden finns. Det händer saker och ting utomlands. Det påverkar Sverige och är kanske helt avgörande i många fall. När det gäller inflationen har vi vår egen duktiga riksbank. Men skarpare i sin effekt för Sverige är utländska riksbanker, som Federal Reserve i USA och ECB. Vi är beroende av vad som sker i andra länder. Jag vill verkligen understryka det.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet
Jag vill också säga att inflationen inte för evigt kommer att vara så hög som den är i dag, eftersom räntorna stiger även i andra länder, inte bara i Sverige, och tvingar ned den. Det har inte skett tidigare att man haft väldigt höga räntor och samtidigt hög inflation. Var inte så pessimistiska! Jag förstår att det ligger i oppositionens roll att svartmåla det som sker, men jag skulle ändå vilja påbjuda en viss måttlighet.
Nu ska jag dock själv gå över till den mer dystra delen av mitt anförande.
Man skulle av den offentliga debatten i Sverige kunna tro att välfärd är en produkt av miljarder och enbart miljarder. Det finns ingenting som är så envist i Sverige som klagandet på att kommuner, landsting och regioner inte har tillräckligt med pengar. Men man kan ju någon gång fråga sig varför det är så att de aldrig har tillräckligt med pengar. Det skulle jag vilja angripa lite grann.
Välfärd skapas nämligen av människor som arbetar - apropå föregående talares tal om arbetslinjen - utbildar sig och accepterar att arbeta på till exempel obekväm arbetstid. Människor som arbetar och utbildar sig får normalt betalt för detta. De får en lön efter skatt som gör att de vill stanna kvar i sitt yrke. När man lyssnar här tror man att alla måste nyanställas. Nej, de ska stanna kvar i sitt yrke. Vi ska ha sådana villkor att de kan stanna kvar på sin arbetsplats och acceptera att arbeta på udda tider och emellanåt offra helger och semester för arbete.
Dessa människor skapar direkt mänsklig välfärd, och sådana personer råder det väldigt stark brist på i Sverige. Vi kunde senast i går se ett väldigt obehagligt tv-inslag om just bristen på människor som arbetar i vård och omsorg. Det är ett grundproblem. Men när man lyssnar här får man intrycket att grundproblemet är att det fattas miljarder.
Det råder brist på erfarna sjuksköterskor, likaså på erfarna lärare och erfarna poliser och utredare. Det finns åtskilliga bristyrken i välfärden. Vad skulle då Socialdemokraterna ha velat göra åt dessa brister om de i dag hade haft makten? Jo, de hade velat att erfarna specialistsjuksköterskor, barnmorskor, lärare och poliser skulle belastas med en större skattehöjning än de mer oerfarna och mindre utbildade.
Detta kommer inte att leda till att fler människor arbetar. Det kommer att bromsa utbudet av erfaren arbetskraft. De mer utbildade och erfarna ska enligt Socialdemokraterna inte få kompensation i lönekuvertet för dagens höga inflation, trots att det redan finns en etablerad regel i skattepolitiken för hur detta ska och bör göras varje år. Denna regel har brukat användas, men ska nu inte längre användas om Socialdemokraterna får bestämma.
Med Socialdemokraternas politik minskar dessvärre utbudet av personer i bristyrken, som lärare, sjuksköterskor och poliser. Deras politik skulle om den genomfördes skapa en ökad brist inom kategorier av erfaret och utbildat folk i arbetslivet. Det är negativt för välfärden, om man inte bara mäter i miljarder utan också i människor vars arbetskraft är tillgänglig.
Nu kommer jag till en särskilt viktig observation. Märk väl: De som främst blir lidande av den högre skatten är inte nödvändigtvis de erfarna och utbildade personerna själva. Vi kan beklaga dem, vi som vill - andra vill inte det. De som främst blir lidande är i stället de människor vars egen personliga välfärd drabbas och som är beroende av att det finns tillräckligt många erfarna och utbildade personer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet
Socialdemokraternas skattepolitik - det gäller kanske fler partier här - slår på så sätt dubbelt mot välfärden, först mot dem som arbetar i typiska bristyrken och sedan också mot dem som är beroende av att dessa bristyrken fungerar genom tillräckligt många erfarna och utbildade personers arbetsinsatser. Det är alltså på två sätt som de socialdemokratiska förslagen motverkar välfärden. Det gör de för dessa personer men framför allt för dem som är beroende av deras tjänster.
Om man ser det i ett större makroperspektiv minskar det antalet välfärdsarbetare. De söker sig bort från arbetsmarknaden för att göra någonting annat än att arbeta i välfärden. Det skapar en förvärrad brist på erfaren och utbildad personal. Socialdemokraternas fixering vid höga skatter skapar på så sätt även ökade brister i välfärden.
De yrkesgrupper som har kortare utbildning eller ingen utbildning alls gör förvisso också mycket stora insatser i svensk offentlig välfärd. Det ser man om man kommer ut i omsorgen, på sjukhus och på andra inrättningar. Men de kan inte ta över ledningen eller bidra till ny kunskap, ökad kunskap och andra kritiska uppgifter som kräver kvalificerade insatser.
Välfärden byggs alltså av människor som arbetar och vill fortsätta att arbeta och utbilda sig. Låt dessa personer få behålla dagens andel av en löneökning. Sänk den inte utan kompensera för dagens snabba inflation fullt ut i enlighet med redan existerande praxis och knäsatta budgetregler.
Apropå budgetregler hade vi 2013 en jättebatalj om budgetreglerna. Man kan säga att oppositionen då vann med bland annat Socialdemokraterna. Men när valet sedan var över och Magdalena Andersson och Socialdemokraterna satt vid regeringsmakten var budgetregler och strikta regler inte så viktigt längre.
Sedan har man nu förlorat regeringsmakten igen. Då är strikta budgetregler för budgetprocessen helt plötsligt inte så viktigt längre. Nu får man hjälp av inflationen för att höja skatten.
Ni i Socialdemokraterna tycker att budgetregler ska vara strikta när ni själva sitter vid makten. Men när ni är i opposition är ni helt beredda att rucka på regelverket för att det ska passa er ekonomiska politik.
Jag och regeringen vill hellre att man ska vara konsekvent och inte trixa med budgetreglerna beroende på det politiska läget och konjunkturen. Jag ska inte läsa upp det regelverk som finns i dag. Det är ganska krångligt och trixigt att läsa det, men det finns. Jag är som gammal statssekreterare i bland annat Finansdepartementet ganska bedrövad att se hur regelverket nu krackelerar.
Jag tror att jag stannar där. Jag har tröttat auditoriet redan så länge.
(Applåder)
Fru talman! Tack för anförandet, Carl B Hamilton!
Jag slås ändå av en sak när jag hör anförandet här. Jag vill därför ställa en fråga om det. Det låter som att människor skulle lämna välfärdsyrkena och fly vården till andra ställen, och att lärare lämnar skolan, därför att skatterna är för höga.
Det vi hör från dem som är utbildade till vård- och omsorgsyrken och till lärare och förskollärare är inte att de lämnar yrket för att skatten är för hög. Det gör de för att de har för låga löner, för få arbetskamrater och för dålig arbetsmiljö.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet
För att få fler att jobba i välfärdsyrkena måste vi förbättra för dem som arbetar där. Vi måste helt enkelt se till att de får högre löner och att de får fler arbetskamrater och bättre arbetsmiljö.
Det har bland annat vi ett förslag på i vår budgetmotion, som Liberalerna är välkomna att titta på. Det är ett jättestort problem när vi inte har tillräckligt med resurser. Det är kärnan. Att resurserna inte är tillräckliga leder till att vi inte får tillräckligt med personal. Det leder till vårdköer och så vidare.
Jag vill fråga Carl B Hamilton hur det kommer sig att han tror att det är de höga skatterna som gör att människor flyr välfärdsyrkena när vi egentligen vet att det är helt andra saker.
Sedan är jag också lite förvånad över att Carl B Hamilton inte alls nämnde skolan. Det är annars en av Liberalernas paradgrenar. Där har det kommit väldigt mycket viktigt under åren. Jag skulle också vilja fråga lite om ambitionerna på skolområdet och hur man där ser på nedskärningarna till välfärden.
Fru talman! Det var bra att jag fick klargöra det. Jag talar om lön efter skatt. Om man har höga skatter får människor mindre i plånboken där de kommer hem. Jag blev lite förvånad. Men det är så jag ser världen.
Människor är mer benägna att stanna på välfärdsjobben och utbilda sig för dem om de vet att de efter skatt får en högre lön. Det är för mig så elementärt att människor inte ser skatten som likvärdig med den egna lönen. Därför spelar det roll.
Jag tycker att Johan Pehrson och kompani talar tillräckligt om skolan, så jag avstår från att göra det nu här i dag.
Fru talman! Jag träffar många som är villiga att betala högre skatt för att få en bättre och starkare välfärd. De känner att de revor som nu finns måste åtgärdas. Det är också människor som jobbar inom vården och skolan.
Faktum kvarstår ändå att människor söker sig till andra yrken för att de vill ha högre lön, bättre arbetsvillkor och fler kollegor. Det är vad politiken har att åtgärda.
Med regeringens budget blir det en kraftig neddragning på välfärden. Det gäller sjukvården men också skolan. Kommuner och regioner kommer att sakna väldigt mycket pengar och vara tvungna att spara.
Ska jag tolka Carl B Hamiltons svar angående skolan som att det är helt acceptabelt för Liberalerna att man gör de neddragningar det kommer att innebära på skolan med större barngrupper och ännu fler lärare och förskollärare som lämnar yrket?
Fru talman! Det handlar om att man tar detta på allvar och vill ha fler människor i välfärden, oavsett om det är i sjukvården, i omsorgen eller i skolan, och ser det på makronivå. Om jag vore finansminister skulle jag fundera på: Hur ska jag kunna förbättra arbetsvillkoren? Då är det lönen efter skatt som är helt avgörande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet
Jag kan gå ut och vädja till människor: Nu ska ni arbeta trots att lönen inte är särskilt bra. Men de kommer inte att göra det. Jag kommer inte att kunna förändra samhället och vårdens och omsorgens förutsättningar och locka fler människor med löften om - vadå?
Du säger att det gäller att de får löften om fler arbetskamrater. Var ska de komma ifrån? Varför ska de söka sig till vården om det inte lönar sig att arbeta bättre i vården?
Vi har uppenbarligen helt olika syn på hur det funkar här. Jag tror att om man vill ha människor får man betala för det, och då handlar det om lön efter skatt. Men ni har kanske ett mer idealistiskt synsätt på hur svenska folket fungerar vid löneförhandlingarna.
Beträffande skolan står vi bakom denna budget och det som där sägs om skolan.
Fru talman! Jag uppskattar att Carl B Hamilton lyfter fram sina funderingar och att jag får möjlighet att svara och replikera på dem.
När det gäller budgetregler är vi för strama budgetprocesser både när vi är i opposition och när vi är i majoritet. Jag tror att historien har visat att vi aldrig i modern tid har lämnat efter oss statsfinanser som är sämre än när vi tillträdde. Det gäller även den senaste mandatperioden som vi hade ansvar för. Men då var det inte jag som i huvudsak hade ansvar för statsfinanserna utan Magdalena Andersson. Vi tog över ett budgetunderskott på ungefär 60 miljarder kronor som vi vände till ett överskott, och statsskulden minskade under vår tid trots att vi gick in med ett enormt stödpaket under pandemin.
Detta visar att vi vet att man för att kunna garantera välfärdens långsiktiga finansiering inte får slarva med finansieringen. För oss är detta grundläggande. Jag vet att en del andra partier inte tar lika strikt på detta som vi gör, och det är därför som vi också ibland orkar diskutera finansiering av förslag som en del andra partier bortser från. Men om man ska göra detta långsiktigt krävs det också finansiering för välfärdsåtaganden.
När det gäller skattefrågan och indexeringen blir det lite märkligt att regeringen väljer att prioritera fullt inflationsskydd för just de högavlönade i samhället, när alla internationella aktörer hänvisar till att man i detta krisläge när inflationen är hög måste rikta stöd till de grupper i samhället som har det tuffast, till dem som inte kan betala sina räkningar. När man samtidigt säger till grupp efter grupp, inklusive dem på arbetsmarknaden, att de måste hålla igen på sina löneanspråk blir det lite märkligt att man bränner på med full indexering och fullt inflationsskydd för de mest högavlönade. Det blir konstigt.
Det är inte så att de blir utan skattesänkning. De får en justering av grundavdraget, och de får en justering av jobbskatteavdraget. Men de får kanske inte ytterligare en tusenlapp utöver det när andra grupper får stå tillbaka. Det är denna typ av krispolitik som måste hänga ihop och vara balanserad.
(Applåder)
Fru talman! Nu tycker jag att det börjar bli intressant. Min poäng är att de grupper som är aktuella här, där man så att säga släpper indexeringen, omfattar just de bristyrken som man i andra sammanhang, på nästa sida i programmet eller vad det nu är, med all rätt är väldigt bekymrad över. Jag menar nämligen att dessa bristproblem egentligen är besvärligare än många andra problem.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statens budget 2023 - Rambeslutet
Mikael Damberg sa att Socialdemokraterna alltid är väldigt bekymrade över att budgetprocessen inte ska fungera. När man ser tillbaka på historien menar jag att detta är en sanning med mycket stor modifikation. Mikael Damberg hänvisade till att Socialdemokraterna har lämnat efter sig en stram budgetsituation. Men det har ni ju gjort därför att ni i regeringsställning alltid har sett framför er att ni ska fortsätta att regera. Därför har ni aldrig före ett val urholkat budgeten. Och ni kommer säkert att göra det nästa gång också om ni tror att ni kommer att hamna i regeringsställning. Men nu är valet över, och nu kan regelverket tillåtas krackelera.
Fru talman! Detta blir inte logiskt över huvud taget. Om vi bara skulle vilja vinna val skulle vi väl göra av med alla pengar och ta kredd för det själva. Det är väl snarare ett kvitto på att vi tar ansvar för finanserna oavsett vilken regering som tillträder efter oss. Det är skillnaden mot borgerliga regeringar, som ofta har lämnat efter sig underskott i statsfinanserna och som inte har orkat med finansieringen.
När det gäller frågan om löner och villkor och varför det ska vara attraktivt att jobba inom till exempel sjukvården är en huvudkritik att inflationen nu också drabbar kommunerna och regionerna väldigt hårt. Det innebär att varje sjukvårdsregion i Sverige räknar med underskott nästa år. Då blir det inga bättre villkor för personalen i ett läge när man går med underskott. Om man går med underskott blir det inga organisatoriska lättnader för personalen, så att de tycker att det är trevligt att jobba kvar och få bättre schemaläggning. Det kommer att bli precis tvärtom. Och det kommer att drabba exakt de grupper som vi talar om här, alltså specialistsjuksköterskor och de välutbildade lärare som känner att det är för stökigt i skolan. Det är dessa grupper som har behov av att vi under denna tuffa tid ser till att klara ekonomin för dem.
Jag delar dock bilden att det inte bara handlar om pengar. Det handlar också om vilka regelverk som vi har till exempel för att styra vården eller skolan, så att pengarna hamnar där de ska hamna. Det handlar också om andra frågor, om utbildning inom dessa sektorer. Även här drar regeringen ned på utbildning som leder till att människor kan gå vidare inom yrket och får bättre kunskaper inom yrket, alltså exakt det som kan göra att vi klarar personalförsörjningen i äldreomsorgen och i sjukvården.
(Applåder)
Fru talman! Jag ska ta upp det sista som Mikael Damberg tog upp, nämligen bristyrkena. Om jag fattade rätt menar Mikael Damberg och Socialdemokraterna att det enda sättet att komma till rätta med bristyrkena är att man ger mer pengar till regioner och till den offentliga sjukvården.
Jag menar att man måste fundera över dessa personers situation, alltså lön efter skatt. Det är det som ni nu inte gör. Ni höjer skatten mer för dem i bristyrken än för andra. Därmed förvärrar ni bristsituationen - precis tvärtemot vad man borde göra.
