Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det innebär att vi föreslår för riksdagen att lägga den skrivelse som regeringen har lämnat till oss till handlingarna.

Skrivelsen handlar om Internationella valutafondens och de andra världsbankernas arbete, som har pågått under åren 2021 och 2022, med frågor som rör bland annat finansiell och monetär stabilitet och deras resurser, bedömningar av utvecklingen av den internationella ekonomin och den finansiella utvecklingen samt regeringens prioriteringar för dessa internationella institutioners verksamhet. Att så sker bygger på ett tillkännagivande som riksdagen fattade beslut om 2016/17. Man ville ha återrapporter om arbetet i dessa internationella organ.

Betänkandet innehåller också en rad motioner från allmänna motionstiden om finansmarknadsfrågor och den finansiella stabiliteten. Det är frågor som på länge inte har varit så relevanta och aktuella som de är nu.

Från både Moderaternas och regeringspartiernas sida finns flera resonemang i motionerna som vi instämmer i och som regeringen arbetar med. Med anledning av att mycket arbete med frågorna pågår yrkar vi avslag på motionerna.

Finansutskottet arrangerade den 31 januari en årligt återkommande utfrågning om finansiell stabilitet. Där deltog finansmarknadsministern och representanter från Finansiella stabilitetsrådet, det vill säga Riksgälden, Riksbanken och Finansinspektionen. För den som är intresserad av detta kan jag rekommendera att gå in på riksdagens hemsida. Man kan både titta på det i efterhand och läsa igenom rapporten om det som sades där.

I vår nuvarande ordning för makrotillsynen har framför allt Finansinspektionen en väldigt central roll. Vi i riksdagen har beslutat att regelverket ska gälla med bred samsyn. Det handlar i stort om att minimera systemrisker och att stärka stabiliteten i ekonomin.

Den ekonomiska utvecklingen de senaste åren i och med Rysslands invasion av Ukraina, covid-19, energisystemens utveckling i Sverige och bristen på stabila energikällor i Sverige och andra europeiska länder har gjort att vi har hög inflation och höga räntor i dag. Till följd av det har Finansinspektionen ett särskilt uppdrag att utvärdera vilka effekter deras arbete får i ljuset av det som sker i ekonomin just nu och den situation vi befinner oss i.

Den 14 oktober drog Finansinspektionen slutsatsen att ett generellt tillfälligt slopat amorteringskrav, som skulle gälla alla, inte vore väl avvägt i detta läge. Däremot har man påmint om att bankerna har möjlighet att göra det för dem som har särskilda skäl och som behöver det. Det är väldigt många hushåll som just nu är hårt drabbade av framför allt de höga räntorna men också kombinationen med att i princip allt har blivit dyrare.

Hur det undantag som redan finns i dagens lagstiftning används kartläggs nu av Finansinspektionen på uppdrag av regeringen, efter ett beslut som fattades i december. Det ska redovisas här relativt snart, redan i juni 2023.

I ett lite längre perspektiv har regeringen också gett en kommitté i uppdrag att mer gediget och grundligt utvärdera amorteringskravet, hur det fungerar ihop med maxtaken vid belåning och de totala makroekonomiska riskerna men också hur vi kan stärka konsumenters skydd mer ändamålsenligt än i dag. Dagens regler kring amorteringskrav och amorteringstakt är relativt nya och behöver en gedigen utvärdering. Vår förhoppning är att de kan bli mer proportionerliga framöver. Det är dock ingenting som sker i en handvändning, särskilt inte i det läge vi befinner oss i nu.

Fru talman! Kontanterna är alltjämt en aktuell fråga. Det finns många anledningar till att man kan vara för kontanter i framtiden. Det finns ett rättviseperspektiv - stora grupper både vill och behöver använda kontanterna i sin vardag. Vi har demokratiperspektivet - åtta av tio svenskar vill kunna betala med kontanter i framtiden. Framför allt har vi beredskapsperspektivet - vad händer om en cyberattack slår ut svensk betalningsinfrastruktur? Det är ett av de riskscenarier som MSB målar upp i sin riskanalys.

Jag blir ändå lite fundersam. Det som Socialdemokraterna säger i talarstolen och det som de skriver på papperet i sin kommittémotion låter väldigt bra. Men när Sverigedemokraterna lade fram förslaget om att lagstifta om att vi ska ha en kontantplikt i Sverige för livsmedel, drivmedel och mediciner sa Socialdemokraterna nej till det i Betalningsutredningen. Det som man står och säger i talarstolen låter väldigt fint, men hur kommer det sig att man när det väl kommer till kritan struntar i kontanterna?

Fru talman! Dagens debatt handlar om väldigt viktiga och högaktuella områden, nämligen finansiell stabilitet och finansmarknaden. I spåren av kris i några amerikanska banker och även viss finansiell oro i en del europeiska banker är dessa frågor föremål för mångas analyser och diskussioner.

Efter en stark återhämtning 2021 drabbades världsekonomin av en rad utmaningar 2022. Den ekonomiska utvecklingen både i Sverige och globalt har påverkats kraftigt av covid-19-pandemin men också av Rysslands invasion av Ukraina, med bland annat hög inflation och stigande räntor som följd. IMF och andra institutioner bedömer att riskerna för den finansiella stabiliteten har ökat sedan våren 2022. IMF och Världsbanksgruppen har därför tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna en viktig roll när det gäller att identifiera och hantera de risker som kan uppstå och på olika sätt bidra till att upprätthålla den finansiella stabiliteten.

Fru talman! Vi har under många år haft en ganska expansiv penningpolitik med väldigt låga räntenivåer, vilket också har lett till att skuldsättningen i hushåll och företag ökat väsentligt och ligger på jämförelsevis höga nivåer. Nu när räntorna stiger snabbt och kraftigt utsätter detta många hushåll och företag för kraftiga ekonomiska påfrestningar. Många hushåll får använda en allt större del av sin inkomst till att betala räntekostnader. Fastighets- och bostadsmarknaderna riskerar att drabbas av höga kapitalkostnader, vilket kan medföra spridningseffekter till banksektorn.

Vi kan dock konstatera att det finansiella systemets motståndskraft mot störningar har stärkts sedan finanskrisen 2008-2009. Krisberedskapen har förbättrats, och Finansinspektionen har tillförts mer resurser för att kunna sköta sitt tillsynsarbete och sin bevakning av riskerna. De svenska bankerna bedöms därför ha god motståndskraft med höga kapitalnivåer och stora likviditetsbuffertar.

Fru talman! Den nuvarande ordningen för makrotillsyn, där Finansinspektionen har en central roll, har beslutats av riksdagen i bred politisk samsyn. Det handlar om åtgärder för att minska systemrisker och stärka stabiliteten i det finansiella systemet.

I höstas fick Finansinspektionen i uppdrag att utvärdera effekterna av de genomförda tillsynsåtgärderna i ljuset av den nuvarande ekonomiska utvecklingen, där vi har hög inflation och höga räntor. Inspektionens bedömning var att ett generellt temporärt undantag från amorteringskraven inte skulle vara ett träffsäkert stöd till de hushåll som riskerar allvarliga ekonomiska bekymmer. Samtidigt påpekade man att enskilda bolånetagare kommer att drabbas hårt av den ekonomiska utvecklingen framöver och att det kanske finns skäl att då medge enskilda stöd.

Det finns också en ventil för de familjer och bolånetagare som drabbas allra hårdast att kunna nyttja för att få tillfälligt undantag från amorteringskrav. Detta kommer, som nämndes tidigare, att utredas och återrapporteras ganska snart.

Vi kristdemokrater har varit pådrivande för att förlänga och förstärka tilläggsbidraget för de barnfamiljer som har bostadsbidrag och på så sätt stötta de mest utsatta familjerna. På samma sätt är denna ventil väldigt viktig för att lindra det ekonomiska läget för dem som just nu har det allra tuffast.

Vi kristdemokrater anser också att nuvarande amorteringskrav är för stränga och gör tröskeln till det ägda boendet för hög för många hushåll. Vi vill därför lätta på det förstärkta amorteringskravet och göra en översyn av de samlade kraven för att hitta en bra balans mellan människors behov av boende och den finansiella stabiliteten. Vi välkomnar därför att regeringen nu i april tillsatt en kommitté för att analysera och utvärdera hur amorteringskravet och andra tillsynsåtgärder har fungerat hittills och hur de kan utformas framöver.

Fru talman! Betänkandet behandlar också frågan om kontanter. Vi kan konstatera att efterfrågan på kontanter minskar och att vi går mot en mer digital lösning. Samtidigt är det viktigt att det finns en välfungerande kontanthantering i hela landet.

Ansvaret för detta har förtydligats ytterligare i den nya riksbankslagen, som trädde i kraft den 1 januari 2023. Den nya riksbankslagen innehåller bland annat en skyldighet för Riksbanken att driva sedeldepåer i hela landet och ökade krav på företag på betalningsmarknaden att förbereda för att kunna upprätthålla verksamheten vid fredstida kriser och vid höjd beredskap.

Vi befinner oss i ett svårt ekonomiskt läge med lågkonjunktur och hög inflation och en omvärld som präglas av krig i Europa och stora osäkerheter framåt som också kan påverka den finansiella stabiliteten. I detta läge är det viktigt att det finns god beredskap för att hantera risker som kan störa den finansiella stabiliteten.

Regeringen och de myndigheter som ingår i Stabilitetsrådet följer utvecklingen noga och har beredskap att agera för att behålla stabiliteten i och förtroendet för det finansiella systemet. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Ida Drougge har redogjort för den formella handläggningen och hur det går till här, så jag hoppar över det avsnittet.

Jag vill inledningsvis fästa uppmärksamhet på den allvarligaste händelsen på senare år när det gäller brister i den finansiella stabiliteten och en havererad banktillsyn. Det har ju gått helt åt skogen på vissa håll, och vi måste se vad vi ska dra för slutsatser av detta.

Det jag tänker på är framför allt krascherna i Silicon Valley Bank och First Republic Bank i Kalifornien i USA och i Credit Suisse i Schweiz, där man från statens sida framtvingade en konkurs och ett övertagande av banken genom konkurrenten UBS. Det är väldigt stora åtgärder som vidtas. Det krävdes alltså statliga ingrepp med mycket stora stödåtgärder för att klara upp de aktuella problemen i dessa banker, och detta till stora kostnader för skattebetalarna i USA och i Schweiz. Det blev faktiskt förluster i mångmiljardklassen också i Sverige, i Alecta. Vi är alltså inte oberoende av om tillsyn och kontroller inte sker på ett korrekt sätt i andra länder.

Mot den bakgrunden och när jag läst motionerna slår det mig hur mycket av de synpunkter som nu åter har kommit fram som redan har undersökts i Sverige. Detta har kommenterats i svensk politik och utretts i svenska utredningar. Vi hade till exempel bankunionsutredningen för några år sedan. Vi hade Anna Kinberg Batras utredning för bara några månader sedan. Den är på 1 000 sidor, och sedan tillkommer ett antal bilagor. Vi måste på något sätt hushålla med de insatser vi själva sätter i sjön här i landet. Bankunionsutredningen är också på 1 000 sidor. Men det verkar som att det sedan bara försvinner. Det politiska systemet och regeringarna - och jag pekar inte ut någon särskild regering - har svårt att ta till sig de här genomgångarna. Men det måste vi göra!

En erfarenhet som man har gjort i många länder och vid olika tillfällen är att en fungerande tillsyn av banker kräver kompetent och mycket erfaren personal och mycket stora ekonomiska resurser att mata in i de banker och finansinstitutioner som hamnar på obestånd.

Om USA och Schweiz hade stått under till exempel ECB:s juridiska tillsyn och varit med i ECB:s tillsynsmekanism, som är mycket tuffare än Finansinspektionen, och tillämpat EU:s lagstiftning för banker hade de stora och dramatiska obeståndsproblemen sannolikt aldrig inträffat i vare sig USA eller Schweiz.

Ett systemfel är att bankerna själva och tillsynsmyndigheterna sällan eller aldrig har haft tillräcklig förståelse för när och hur stabilitetsrisker byggs upp. Man saknar ofta kompetens och vilja att hantera nya eller under radarn smygande stabilitetsrisker.

Om vårt land ska öka skyddet mot finansmarknadskatastrofer av den typ som nu har skett i både Kalifornien och Schweiz är det enklaste att vi faktiskt gör det som vi höll på att göra häromåret, nämligen att gå med i EU:s tillsynsmekanism. Man behöver inte gå med i eurosamarbetet, men man kan ändå gå med helt och fullt i tillsynsmekanismen. Man kan göra det på lika villkor, icke-diskriminerande villkor för Sverige, och få en situation i Sverige som är ungefär likadan som den i Finland. Det är inte så skrämmande, eller hur?

Tillsynsnämnden för finansmarknaden i EU gör utkast till bestämmelser i tillsynsfrågor gällande finansmarknaden. Om Sverige hade dessa bestämmelser och deltog i arbetet skulle det vara ett skydd för Sverige, svenska bankkunder och svenska företag.

De svenska bankerna skulle förvisso inte jubla över detta; det ska man ha helt klart för sig. Det skulle bli en tuffare, mer kompetent och mer välbesatt myndighet än vad Finansinspektionen kan mönstra. Det vore nog bra för svenskar och svenska företag. Det skulle bli en tryggare finanssektor i Sverige, kort sagt.

När Nordea lämnade Sverige och flyttade sitt säte och huvudkontor till Finland för några år sedan angav företaget som motiv för flytten just Finlands medlemskap i bankunionen. Jag vet inte om det innerst inne var det verkliga skälet, men i vilket fall som helst vore det intressant att nu göra en utvärdering av lärdomarna för Sverige av flytten.

Det finns dessutom en ångermekanism - för den som är särskilt oroad - för det fall Sverige skulle gå med i bankunionen av enbart finansmarknadsskäl. Det skulle möjliggöra för Sverige att, som en yttersta åtgärd, lämna denna bankunion. Jag talar alltså inte om euron, utan jag talar om bankunionen. Man kan lämna samarbetet efter tre års provdeltagande. Det finns alltså en möjlighet till provdeltagande - det låter väl inte så skrämmande?

Sammanfattningsvis: Det finns två fördelar med att delta i banktillsyn som sköts av ECB. Jag vill understryka den första, som är den höga kompetens och den stora erfarenhet av tillsynsfrågor hos många personer som krävs. Den finns i Frankfurt och på andra ställen på kontinenten. Den andra fördelen är tillgång till de ekonomiska resurser som kan komma att krävas för insatser och räddningsaktioner vid kris i en bank eller i banksektorn.

Vi behöver inte riskera den svenska kronan. Vi kan faktiskt se till att vi delar riskerna med andra, som dessutom har en del andra fördelar i form av kompetenta personer och mycket pengar.

Fru talman! Det är inte sant att ni står på hushållens sida. Ni står inte på någons sida, med tanke på att ni lägger fram en expansiv budget som kommer att gå med underskott nästa år. Allt annat lika kommer det att leda till en högre inflation, enligt all vetenskaplig ekonomisk teori. Det är inte en åsikt; det är fakta. En högre inflation skulle försämra allting i vårt samhälle. Man skulle inte kunna förhandla om löner. Barnfamiljer och vanliga människor skulle få ökade priser på livsmedel och energi.

Låt mig också påminna om vilka förutsättningar de rödgröna partierna har satt upp för det svenska folket. Politiker kan inte styra allt i fråga om inflationen, även om Vänsterpartiet verkar tro det, men låt mig påminna om att det var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet som lade ned kärnkraften förra mandatperioden.

Vi ser nu effekterna av det. "Dubbla elpriser i morgon efter dagens strömavbrott", lyder en rubrik i dag. Det är effekten av er politik.

Bränslepriserna i Sverige var högst i världen redan innan Putins invasion av Ukraina. Vänsterpartiet föreslår i sin budget en skattehöjning på bränsle. Vilken effekt skulle det ha på inflationen?

Fru talman! Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna är det enda parti i denna kammare som har absolut noll ansvar för hur Sverige ser ut i dag. Sverigedemokraterna har varit ett samarbetsparti till regeringen i knappt ett år. Dagens samhälle är, vare sig man gillar det eller inte, ett resultat av rödgrön politik under flera decennier.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. År 2022 blev vi ett samarbetsparti till regeringen. Den kritik ledamoten riktar mot de strukturer vi ser i samhället i dag kan han ta med sina vänner i det förra regeringsunderlaget. Fråga dem varför det ser ut som det gör!

På tal om stöd till kommunerna: Regeringen och Sverigedemokraterna sköt till 12 miljarder kronor till kommuner och regioner i höstas. Det är pengar som kommer att gå till barnomsorgen, till äldreomsorgen och till sjukvården. Vi gör alltså även det.

Men jag fick inget svar på frågan: Vilken effekt kommer Vänsterpartiets expansiva budget, där man går med underskott och lånar pengar för att stimulera efterfrågan i ekonomin, att ha på ekonomin i Sverige? Vilken effekt kommer den att ha på inflationen i Sverige? Jag ser framför mig ett scenario där vi får en inflation i nivå med Sovjet och Venezuela. Det är väl en typ av drömsamhällen för Vänsterpartiet, så det kanske är den politik man vill fortsätta föra. Och vilken effekt kommer Vänsterpartiets skattehöjning på bränsle att få på inflationen? Kan jag få ett svar på det, tack!

Fru talman! Jag ska hålla detta relativt kort. Jag vill först yrka bifall till vår reservation 3 under punkt 2 och reservation 22 under punkt 10.

Mycket i detta betänkande är lite överspelat just nu, när vi är i ett ganska tufft läge i fråga om den finansiella stabiliteten och de finansiella marknaderna. Den mycket höga belåningen i Sverige, en av de högsta i förhållande till inkomster i världen, innebär att vi ställs inför hårda prövningar när inflationen och räntorna stiger. Många hushåll är hårt pressade. Men det är även den svenska bostadsmarknaden. Det kan alltså finnas effekter på den finansiella stabiliteten i Sverige på många olika håll i det här läget.

Det gäller även fastighetsmarknaden, med fastighetsbolag som också är högt belånade och har små marginaler. Nu måste man kanske rulla över 100 miljarder i företagsobligationer, som kanske måste föras över till lån i banksektorn. Det är en väldigt pressad situation, fru talman.

Jag tror att det är viktigt att vi i det här läget visar enighet, men vi får inte visa samma passivitet i situationen som regeringen har gjort på många andra områden. Det gäller krisen generellt, och det gäller småföretag och deras möjlighet att anställa samt kommunsektorn.

Här måste vi vara proaktiva. Vi måste bland annat acceptera att amorteringskraven, som har tjänat hyggligt väl för att bromsa prisuppgången på bostadsmarknaden, inte är det viktiga just nu. De bör pausas. Det gäller i synnerhet det förstärkta amorteringskravet, som pekar ut de allra svagaste hushållen. Det har utlovats av många partier här, men vi står fast vid det i den här situationen.

Dessutom måste vi vara noggrannare med att stresstesta och granska de finansiella marknaderna. Det har just varit en bankkris, som vi gudskelov överlevde. Man drog snabbt, med ett knapptryck, ut resurser ur en mindre nischbank. Det kan ske i många andra fall, även i Sverige. Även om det låter obehagligt måste man våga säga det. Vi måste se till att ta höjd för det i stresstesterna som vi gör med våra banker, så att vi kan bevaka den nya situationen på de finansiella marknaderna.

Därmed ber jag att få tacka för debatten. Det är mycket viktiga frågor som kommer att belysas mer framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)