Riksflödet
Logga in
Anna-Lena Hedberg
Anna-Lena Hedberg

Källa: Sveriges riksdag, öppna data.

Är det här du?Ta över profilen för att byta bild, skriva egna inlägg och koppla dina konton.Ta över profilen

Anna-Lena Hedberg

Sverigedemokraterna · 62 partikamrater i riksdagen
KontaktaAnförandenRöster
Dela
Dela
riksflodet.se/ledamot/035234573112
QR-kod till din sida
Spara QR-koden
0
Röstade Ja · · UbU30 punkt 7

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 303 ja mot 44 nej
Ja 303Nej 44Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 6

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 306 ja mot 41 nej
Ja 306Nej 41Avstår 0Frånvarande 2
Röstade Ja · · UbU30 punkt 3

Skärpta villkor för friskolesektorn

Riksdagen sa ja till regeringens lagförslag som innebär skärpta villkor för friskolesektorn. Bland annat ska ett så kallat värdeöverföringsförbud införas i tre situationer: vid nyetablering, ägandeförändring och tillsynsföreläggande. Förbudet innebär att pengarna ska stanna kvar i verksamheterna.

Vidare innebär förslaget skärpta krav på enskilda huvudmäns långsiktighet och ekonomi. Detta ska kontrolleras både vid ansökan om godkännande och vid tillsyn. Enskilda huvudmän ska i vissa fall vara skyldiga att betala tillbaka de bidrag de fått från kommuner. Endast juridiska personer ska få vara enskilda huvudmän inom skolväsendet. En enskild huvudman som avser att lägga ned en skolenhet ska anmäla det till den kommun där skolan ligger.

Skolinspektionen och kommunerna ska få utökade befogenheter i samband med tillsyn. Ett system med sanktionsavgifter ska införas, bland annat vid överträdelse av värdeöverföringsförbud. Sanktionen statliga åtgärder för rättelse ska i undantagsfall kunna användas också för fristående skolor. Då vidtar staten på huvudmannens bekostnad de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse om huvudmannen inte har följt ett föreläggande och missförhållandet är allvarligt.

Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2027.

Röstade med majoriteten
Bifall — 215 ja mot 131 nej
Ja 215Nej 131Avstår 0Frånvarande 3
Talade i kammaren · · Dalarnas län

Frågestund

Herr talman! Under lång tid har den så kallade dansbandsmomsen varit ett exempel på otydliga och inkonsekventa skatteregler som slår mot kultur- och nöjesbranschen. Olika momssatser har tillämpats beroende på om publiken sitter stilla eller dansar, något som uppfattas som både svårbegripligt och administrativt betungande.

Regeringen har tagit steg för att förenkla detta, vilket är positivt, men kultursektorn vittnar fortfarande om krångliga regelverk, olika momssatser och en administrativ börda som slår särskilt hårt mot mindre aktörer.

Min fråga till kulturministern är: Är regeringen beredd att ta ytterligare initiativ för att förenkla regelverken och skapa mer enhetliga och förutsägbara villkor för kultur- och evenemangsbranschen?

Talade i kammaren · · Dalarnas län

(forts.) Kultur, medier, trossamfund och fritid (forts. KrU1)

Fru talman! Svenskt idrotts- och friluftsliv är något djupt svenskt. Vi har nog alla ett eget minne av just detta – en fisketur med mamma och pappa eller mor- eller farföräldrar, en vandring i de svenska fjällen, skidsemestern på sport- och påsklovet eller en tur i svampskogen.

Jag minns hur jag åkte i längdskidspåret med pappa springande i lössnön bredvid, hejande för att peppa mig att fortsätta fast jag låg absolut sist i skidloppet – samma underbara pappa som fanns med och hejade lika mycket under den korta fotbollskarriären där mina enda mål utgjordes av två självmål. Samma föräldrar spenderar nu sitt liv som pensionärer med att åka på barnbarnens och barnbarnsbarnens aktiviteter och lika kärleksfullt heja fram dem, fast jag måste erkänna att de är större talanger än vad jag var.

Det är ledare och föräldrar som mina som vi måste värna om, för det är de som får oss och våra barn att känna tillhörighet och att vi är en del av något viktigt. Att kunna vandra, fiska, åka skidor och ta del av naturen är tradition, kultur och välbefinnande i ett. Det är en del av vår nationella identitet, vårt kulturarv.

Fru talman! Idrotten och friluftslivet är två av de mest sammanhållande krafterna i vårt land. De bygger gemenskap, stärker folkhälsan och ger barn och unga positiva sammanhang att växa i.

Därför är det glädjande att vi genom Tidösamarbetet har en budget som är både ansvarsfull och kraftfull för just dessa områden. Sverigedemokraterna har länge betonat vikten av trygghet, tydliga prioriteringar och en effektiv användning av skattebetalarnas pengar. Vi fortsätter att stärka stödet till idrott och friluftsliv på ett sätt som vi ser ska ge verklig nytta.

Fru talman! Idrottsrörelsen är en av de viktigaste skyddsfaktorerna som vi har mot psykisk ohälsa, kriminalitet och utanförskap. När barn och ungdomar får en meningsfull fritid, när de ingår i ett lag och möter vuxna förebilder läggs grunden för tryggare samhällen. Därför är det rätt och viktigt att Tidöbudgeten prioriterar satsningar i de områden där behoven är som störst.

Genom att rikta stöden mer träffsäkert säkerställer vi att de går till verksamheter som verkligen gör skillnad – till barn- och ungdomsidrotten, till föreningar som arbetar för att skapa trygga och drogfria miljöer, till idrottsledare som står där varje kväll, ofta helt ideellt, och håller ihop det som annars riskerar att falla isär.

Sverigedemokraterna står upp för idrotten som en positiv kraft, och därför ska pengarna gå till just idrott och inte till sidoprojekt eller politisering. Vi vill att varje skattekrona ska vårdas och användas på ett sätt som gynnar folket. Vi vill ha mer nytta, mindre slöseri och högre krav på transparens.

Fru talman! Därför är det glädjande att regeringen och Tidöpartierna fortsätter att värna och utveckla friluftsorganisationerna, stärka leder och naturmiljöer och se till att fler kan ta del av vår gemensamma natur. För oss sverigedemokrater är detta inte bara en fråga om rekreation utan även om folkhälsa, om rotfasthet och om att bevara de värden som gjort Sverige till Sverige. När fler får möjlighet att komma ut i naturen växer både stoltheten och sammanhållningen i landet.

Fru talman! Det ska vara enkelt att idrotta och enkelt att vistas i naturen. Det ska finnas föreningar som fungerar, ledare som orkar och anläggningar som går att använda. Fler barn måste få möjligheten att se sin mamma eller pappa springande i lössnön runt elljusspåret och hängivet heja på lilla dig som kämpar just där och då.

Med denna budget stärker vi de strukturer som fungerar och som bärs av det civila samhällets engagemang. Sverigedemokraterna är stolta över att ha varit en drivande kraft i att skapa denna mer ansvarsfulla, mer träffsäkra och mer hållbara inriktning. Vi står bakom den här budgeten därför att den stärker tryggheten, folkhälsan och sammanhållningen i Sverige.

Jag yrkar bifall till regeringens förslag inom utgiftsområde 17.

(Applåder)

I detta anförande instämde Runar Filper (SD).

Lade fram en motion · 30 sep 2025

Rätten till assistans för barn med diabetes i skola och förskola

Motion 470
Motion till riksdagen 2025/26:470 av Anna-Lena Hedberg (SD) Rätten till assistans för barn med diabetes i skola och förskola Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om rätten till assistans för barn med diabetes i skolan och förskolan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Diabetes är en kronisk sjukdom som kräver daglig hantering för att barn ska kunna leva ett normalt och tryggt liv. För barn med diabetes typ 1 innebär detta att kontinuerligt övervaka blodsockernivåer, administrera insulin och hantera situationer där blodsockret blir för högt eller lågt. Föräldrar till barn med diabetes upplever ofta stor oro över sina barns säkerhet när de befinner sig i skolan eller förskolan, eftersom personalen inte alltid har den kunskap eller erfarenhet som krävs för att hantera akuta situationer eller daglig vård. Regeringen bör verka för att barn med diabetes får rätt stöd i skolmiljön och att utbildad personal finns på plats för att säkerställa barnens hälsa och trygghet under hela dagen. För att säkerställa att barn med diabetes får den vård och det stöd de behöver i skola och förskola behövs det utbildad personal som tilldelas barn med diabetes: Varje barn med diabetes ska ha tillgång till en utbildad assistent eller resursperson som kan hjälpa till med övervakning av blodsockernivåer, insulinadministration och andra nödvändiga åtgärder. Denna assistent bör vara på plats under skoltid och vid fritids­verksamhet. Men detta ser väldigt olika ut i landet och det kan till och med vara så att barn nekas den hjälp och det stöd som de behöver för att föräldrarna ska kunna känna sig trygga när deras barn befinner sig i skolan eller på förskolan. Regeringen bör verka för att det ska bli obligatorisk med utbildning för skolpersonal om de jobbar med ett barn som har diabetes. All skol- och förskolepersonal ska genom­gå grundläggande utbildning om diabetes för att kunna hantera akuta situationer, såsom insulinchock (hypoglykemi) eller förhöjda blodsockernivåer (hyperglykemi). Utbild­ningen bör förnyas regelbundet för att hållas uppdaterad. Barn med diabetes har samma rätt till en säker och stödjande skolgång som andra barn. Föräldrar ska kunna känna sig trygga med att deras barn får den hjälp de behöver under skoldagen. Genom att tillhandahålla utbildade assistenter och öka kunskapen om diabetes bland skolpersonalen kan vi minimera riskerna för allvarliga incidenter och ge dessa barn en bättre förutsättning att klara av sin skoltid utan onödiga komplikationer. Det är dessutom viktigt för barns utveckling att de kan delta i skolaktiviteter på lika villkor som sina klasskamrater, vilket blir möjligt om rätt stöd och resurser erbjuds till alla barn oavsett var de bor i landet. Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 30 sep 2025

Småföretagares arbetsvillkor och garantipensioner

Motion 469
Motion till riksdagen 2025/26:469 av Anna-Lena Hedberg (SD) Småföretagares arbetsvillkor och garantipensioner Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda småföretagares rätt till en garanterad minimilön genom ett förändrat taxeringssystem samt svensk arbets­marknadslagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges småföretagare saknar i stor utsträckning den trygghet som lagstiftningen till­försäkrar även den enklaste anställningsform. En småföretagare lever dagligen under omfattande regelverk och skyldigheter, men saknar i princip motsvarande rättigheter. För att stärka småföretagandet behöver små­företagares arbetsvillkor, sjukförsäkringsskydd och pensionsrättigheter ses över i rela­tion till svensk arbetsmarknadslagstiftning. Samtidigt som man i stora ordalag beslutat om fattigdomsbekämpning inom ramen för Agenda 2030 har få åtgärder presenterats för att underlätta småföretagares villkor. Småföretagare måste ges möjlighet att ta ut lön och göra pensionsavsättningar innan bolagsskatten betalas, även i de fall bolaget tillfälligt saknar likvida medel. I dagens system kan formella avsättningar till utdelning inte realiseras om likviditet saknas eller om bolaget exempelvis har lån från aktieägare som ännu inte återbetalats. Detta innebär att företagaren kan stå utan lön och sociala skyddsnät, trots att verksamheten i grunden är livskraftig. En översyn av nuvarande regler är därför nödvändig. Småföretag som saknar skatte­skulder bör ges skattetekniskt stöd som säkerställer att företagets ägare garanteras en miniminivå av lön, inklusive rätt till sjuklön och pensionsavsättningar. Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 30 sep 2025

Avskaffande av betänketiden vid äktenskapsskillnad

Motion 468
Motion till riksdagen 2025/26:468 av Anna-Lena Hedberg (SD) Avskaffande av betänketiden vid äktenskapsskillnad Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa betänketiden vid äktenskapsskillnad, oavsett om parterna är överens eller om det finns barn under 16 år i äktenskapet, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Enligt nuvarande lagstiftning måste makar i många fall genomgå en betänketid på sex månader innan en skilsmässa kan fullbordas. Detta gäller även när båda parter är överens om skilsmässan eller när äktenskapet uppenbart är över. Systemet med betänketid har flera tydliga nackdelar. För det första inskränker det individens självbestämmanderätt. Varje person bör ha rätten att själv avgöra om man vill stanna i ett äktenskap utan att staten tvingar fram en lång väntetid. För det andra innebär betänketiden ett förlängt lidande för personer i destruktiva relationer, särskilt där psykiskt eller fysiskt våld förekommer. Att tvingas vänta minst ett halvår innan äktenskapet kan upplösas gör att den utsatta parten riskerar att förbli i en ohållbar och ibland farlig situation. Vidare skapar systemet praktiska och ekonomiska problem. Separationer innebär ofta behov av att ordna nytt boende, ekonomi och barnomsorg. När skilsmässan inte kan genomföras direkt förstärks osäkerheten och konfliktnivån. Även domstolsväsendet belastas med onödig administration, trots att betänketiden i praktiken sällan leder till att par återförenas. Betänketiden infördes en gång för att skydda äktenskapet, men i dagens samhälle framstår den som föråldrad. Människor som bestämt sig för skilsmässa fattar detta beslut på goda grunder och bör kunna gå vidare utan statliga hinder. Ett avskaffande av betänketiden skulle därför stärka individens frihet, minska lidande och effektivisera rättsprocessen. Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 30 sep 2025

Jägare och jaktverksamhet

Motion 467
Motion till riksdagen 2025/26:467 av Anna-Lena Hedberg (SD) Jägare och jaktverksamhet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skärpa lagstiftningen och höja straffen för hot, trakasserier och sabotage riktade mot jägare och jaktverksamhet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Under senare tid har det i Dalarna, men även i andra delar av landet, rapporterats om att jägare utsätts för hot och trakasserier i samband med sin lagliga jaktutövning. Flera åtelplatser har dessutom saboterats, vilket inte bara innebär stora ekonomiska förluster för enskilda jägare och jaktlag utan även riskerar att undergräva viltförvaltningen. Att människor som utövar en laglig och samhällsviktig verksamhet utsätts för hot och förstörelse är fullständigt oacceptabelt. Jakt är en viktig del av svensk naturvård och viltvård och landsbygdens kultur och försörjning. Om jägare inte kan känna sig trygga i sin verksamhet riskerar hela systemet med en hållbar viltförvaltning att påverkas negativt. Dagens lagstiftning om olaga hot, ofredande och skadegörelse behöver därför skärpas för att bättre kunna skydda jägare mot denna typ av riktade angrepp. Straff­värdet bör höjas och det bör införas tydligare möjligheter att döma till strängare påföljder när brotten riktar sig mot personer i deras lagliga jaktutövning. Genom att skärpa straffen för hot, trakasserier och sabotage riktade mot jägare sänder samhället en tydlig signal om att dessa handlingar är oacceptabla och ska beivras med kraft. Detta skulle bidra till en tryggare jaktverksamhet och en starkare rättssäkerhet för alla som deltar i viltförvaltningen. Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 30 sep 2025

Stärkt infrastruktur i Dalarna

Motion 466
Motion till riksdagen 2025/26:466 av Anna-Lena Hedberg (SD) Stärkt infrastruktur i Dalarna Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av stärkta infrastruktursatsningar i Dalarna, med särskild hänsyn till näringslivets behov, och tillkännager detta för regeringen. Motivering Ett fungerande näringsliv är beroende av en väl utbyggd och pålitlig infrastruktur. I Dalarna finns flera stora företag som är av nationell och internationell betydelse, men där infrastrukturen idag utgör ett hinder för fortsatt utveckling. Ett tydligt exempel är Hitachi Energy i Ludvika, en arbetsplats med globalt ansvar för elteknik och energilösningar. Företaget är en av regionens största arbetsgivare och spelar en central roll i Sveriges gröna omställning och elektrifiering. Trots detta är järnvägsförbindelserna till och från Ludvika bristfälliga, vilket skapar problem både för godstransporter och för arbetspendling. För att Dalarna ska kunna behålla och utveckla sin industrikompetens krävs satsningar på infrastruktur som motsvarar dagens och framtidens behov. Förbättrade järnvägsförbindelser, säkrare vägnät och en utvecklad kollektivtrafik är nödvändiga för att stärka regionens konkurrenskraft och skapa långsiktiga förutsättningar för både företag och invånare. Det är därför angeläget att staten tar ett större ansvar för att säkerställa att närings­livet i Dalarna, och särskilt strategiskt viktiga arbetsgivare som Hitachi i Ludvika, inte hämmas av bristande infrastruktur. En förstärkning av järnvägen och andra viktiga transportleder i regionen är avgörande för både tillväxt och klimatomställning. Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 30 sep 2025

Tillgänglighetsanpassning vid byggnation av personalbostäder

Motion 465
Motion till riksdagen 2025/26:465 av Anna-Lena Hedberg (SD) Tillgänglighetsanpassning vid byggnation av personalbostäder Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna för tillgänglighetsanpassning vid byggnation av personalbostäder och tillkännager detta för regeringen. Motivering Enligt dagens regelverk omfattas även personalbostäder av samma krav på tillgänglighets­anpassning som bostäder på den ordinarie bostadsmarknaden. Detta innebär bland annat krav på utformning för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga. Syftet med dessa regler är i grunden gott, men i praktiken skapar de betydande pro­blem för arbetsgivare som behöver bygga enklare personalbostäder. Personalbostäder är ofta tillfälliga eller korttidsboenden och används av anställda under begränsade perioder. Att ställa samma krav på tillgänglighet som vid permanenta bostäder leder därför till onödigt höga byggkostnader och i vissa fall till att planerade projekt inte blir av. Det är viktigt att skilja på bostäder som ska vara tillgängliga för hela befolkningen och bostäder som byggs enbart i syfte att användas som personalboenden. En differen­tierad lagstiftning skulle göra det möjligt för arbetsgivare att snabbare och billigare till­handahålla bostäder för personal, samtidigt som samhällets mål om tillgänglighet i ordi­narie bostadsbestånd står fast. En översyn bör därför göras i syfte att undanta personalbostäder från de mest omfat­tande tillgänglighetskraven. Detta skulle bidra till att underlätta kompetensförsörjning i branscher och regioner där tillgången på bostäder är en avgörande fråga för arbetsgivarnas möjligheter att rekrytera. Anna-Lena Hedberg (SD)
Svarade Christofer Bergenblock i en replik · · Dalarnas län

Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Christofer BergenblockC· i en replikJag hoppas att talmannen, åhörarna i kammaren och alla ni som sitter framför tv-rutan hörde att landsbygdssatsningen för Sverigedemokraterna var sänkta drivmedelspriser. Det var liksom inget mer. Man sänker…

Fru talman och ledamoten Bergenblock! Vår satsning på att sänka drivmedelspriserna är inte den enda satsningen. Det är en av satsningarna.

Jag vill bemöta påståendet att fritidskortet skulle vara en krånglig administrativ lösning. Det kräver en viss hantering, men det är ett svagt argument mot en reform som syftar till att ge alla barn och unga likvärdig tillgång till fritidsaktiviteter.

Vi ser redan i dag, efter våra satsningar på 432 anläggningar i 174 kommuner, att detta gör stor skillnad för idrottsföreningar runt om i landet. Det handlar inte bara om storstäderna utan även om landsbygden. Vi ser att fritidskortet kommer att vara till stor hjälp för föräldrar och barn när det gäller att få en enklare inkörsport till fritidsaktiviteter.

(Applåder)

Svarade Christofer Bergenblock i en replik · · Dalarnas län

Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Christofer BergenblockC· i en replikTack, ledamoten Anna-Lena Hedberg, för anförandet! I valet pratade Sverigedemokraterna väldigt mycket om Sveriges landsbygd och hur de skulle förbättra för Sveriges landsbygd bara de kom till makten. Visst såg vi när…

Fru talman! Tack, ledamoten Bergenblock, för frågan!

Det är tråkigt att Centerpartiet kritiserar en satsning som syftar till att ge fler barn och unga tillgång till en meningsfull fritid. Oavsett bakgrund eller föräldrarnas ekonomi finns det stora klyftor i och med stora avstånd på landsbygden, och vi gjorde en stor satsning där genom sänkningen av drivmedel.

Varenda räddad timme som ett barn får delta i en fritidsaktivitet anser jag vara en vunnen timme, och det ska vi se som en vinst. Ingen av oss vet vad just denna timme gör och vad den leder till.

Talade i kammaren · · Dalarnas län

Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till socialutskottets betänkande Ett fritidskort för barn och unga.

Att tillhöra en grupp, en förening eller ett lag eller att få möjlighet att lära sig spela ett instrument och hitta sin kreativa ådra gör att man får en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. I en drömvärld skulle varenda unge, oavsett var i landet de bor och oavsett avgifter till aktiviteterna, ha möjlighet att delta i det som just de är intresserade av. Tyvärr ser det inte ut så i vårt land.

Att vara en del av en meningsfull fritid motverkar psykisk ohälsa. Det bygger upp vår kreativitet och känsla av tillhörighet. Det är viktigt för oss alla men särskilt för våra unga. Deras fysiska hälsa, psykiska välbefinnande, sociala kompetens, självkänsla, identitet, kognitiva utveckling, skolprestation samt kunskap avseende struktur och tidsplanering är sådant som leder till livslånga vanor och nätverk som de förhoppningsvis tar vara på livet ut.

Det är inte alltid lätt att vara ung i dag och få möjlighet eller ha ekonomiska förutsättningar att delta i viktiga fritidsaktiviteter. Ekonomin i många familjer är i dag hårt ansträngd, och de har inte möjlighet att låta barnen delta i några fritidsaktiviteter alls.

Vi har länge sett att det är oerhört viktigt att unga har en meningsfull fritid i stark gemenskap med andra. Det är som sagt grundläggande för både fysisk och psykisk hälsa och för att unga ska växa in i den svenska gemenskapen med stolthet och självförtroende.

Fru talman! I dag rör sig fyra av fem barn för lite. Undersökningar visar att femåringar sitter still i nio timmar om dagen i snitt. Det kommer allt fler rapporter om svenska ungdomar som har mer stress, ångest och psykosomatiska besvär än någon gång tidigare, och det finns tydliga köns- och socioekonomiska skillnader.

Kliniska diagnoser och läkemedelsbehandlingar har fortsatt att öka, särskilt hos unga kvinnor. Samtidigt som suicidtalet bland unga män ligger still finns en oroande ökning bland unga kvinnor. Stigmat för att söka hjälp är fortfarande starkt, men fler använder stödlinjer och digitala tjänster. Skola, familj och ett tillgängligt första linjens stöd framhålls i forskningen som de mest effektiva arenorna för att bromsa utvecklingen. Detta och att unga har en meningsfull fritid stärker och bygger upp folkhälsan.

Fru talman! I regeringens proposition Ett fritidskort för barn och unga – en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra föreslås en ny lag om ett statligt stöd i form av ett fritidskort, som ska administreras av Ehälsomyndigheten. Det här är den största satsningen på mycket länge för att få barn och ungdomar i rörelse och stärka deras möjlighet att få en meningsfull fritid.

Syftet är att öka barns förutsättningar att ha en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra, något som både Folkhälsomyndigheten och Barnombudsmannen lyfter fram som viktigt för psykisk och fysisk hälsa. Det är särskilt viktigt för barn i socioekonomiskt utsatta hushåll och för barn med funktionsnedsättning.

Sverigedemokraterna välkomnar därför regeringens ambition att öka barns och ungas deltagande i idrotts- och kulturaktiviteter. Fler deltagare betyder ökade intäkter för klubbar, kulturskolor och andra utförare, vilket i sin tur kan finansiera bättre ledare, utrustning och anläggning.

Regeringen har redan avsatt 256 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet som förberedelse inför införandet av fritidskortet. Stödet till Riksidrottsförbundet används till fyra olika områden: förstärkt verksamhet i socioekonomiskt svaga områden, rekrytering och utbildning av ledare, ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning samt idrottsanläggningar och idrottsmiljöer. I 174 kommuner över hela landet kunde 432 anläggningsprojekt beviljas stöd under förra året, ett stöd som redan på kort tid gjort en enorm skillnad.

Förutom att fritidskortet ger ungdomar en chans att utöva en aktivitet de annars inte haft råd med kommer det att stärka föreningslivets roll runt om i landet. Svenskt föreningsliv, idrottsklubbar, scouter och kulturskolor är ovärderliga bärare av svensk kultur, tradition och demokratisk fostran. Med ett öronmärkt stöd ökar vi chansen att barn från hem med lägre inkomster får del av denna gemenskap i stället för att dras in i passivitet och kriminella miljöer.

Kravet på kortet är att det ska kunna användas för avgifter i organiserade, ledarledda verksamheter som ger trygghet, kvalitet och naturliga möten över socioekonomiska och kulturella gränser.

Förslaget att inkludera kortet i lagen om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktig utbetalning är positivt. Sverigedemokraterna har länge drivit på för skarpare verktyg mot bidragsfusk och organiserad brottslighet.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill se ett Sverige där alla barn, oavsett postnummer, har råd att spela fotboll, att lära sig spela fiol, gitarr, trumma eller vad de brinner för eller att upptäcka friluftslivets äventyr tillsammans med en ny kompis. Ett väl utformat fritidskort kan bli en språngbräda till just den gemenskapen och samtidigt stärka svensk kultur och sammanhållning.

Vi ser fram emot en översyn av fritidskortet där det framgår vilken nytta det har gjort för våra ungdomar och att våra krav på en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra lever upp till våra föresatser i propositionen. Sverigedemokraterna ställer sig bakom propositionen så att vi tillsammans kan säkra en aktiv, meningsfull och tydlig svensk fritid för nästa generation.

(Applåder)

Lade fram en motion · 2 april 2025

med anledning av skr. 2024/25:90 Nordiskt samarbete 2024

Motion 3378
Motion till riksdagen 2024/25:3378 av Angelika Bengtsson m.fl. (SD) med anledning av skr. 2024/25:90 Nordiskt samarbete 2024 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en arbetsgrupp för att förnya Helsingforsavtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en gemensam nordisk försvars- och säkerhetskommission och tillkännager detta för regeringen. Motivering De senaste årens geopolitiska utveckling har lett fram till att Sverige är i det mest osäkra säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi är nu i ett läge där den regelbaserade världsordningen ifrågasätts på ett sätt som gör att det blir allt svårare för mindre stater att hävda sig på den internationella arenan. På sikt kan det leda till en minskad förmåga till kontroll över vårt direkta närområde. Det kan också leda till att Sverige och andra mindre stater betraktas som irrelevanta eller som legitima mål för stormakter som vill expandera sitt geopolitiska inflytande alternativt sitt territoriella område. I ett sådant skede kan vi inte förlita oss på att andra stormakter ska komma till vår undsättning, vilket inte minst den senaste tidens händelser visat. Även om vi i mångt och mycket har gemensamma intressen med många andra länder i framför allt väst­världen så är det ytterst varje nation som har ansvar för sin egen säkerhet och frihet. För mindre länder som inte har lika stora ekonomiska, diplomatiska eller militära resurser som t.ex. USA, Ryssland eller Kina innebär det ett besvärligt underläge om man inte stärker den egna förmågan. Vår uppfattning är därför att det säkerhetspolitiskt bästa för Sverige är att primärt vända oss mot vårt närområde för samverkan, säkerhet och stöd. Sedan många hundra år tillbaka ingår Sverige i den nordiska gemenskapen, vilken är att betrakta som mer än bara gränser mellan olika stater. Tillsammans bildar Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island en naturlig, organisk, kulturell, historisk, institutionell och språklig gemen­skap som få andra stater, över ett så betydande geografiskt område, kan säga sig tillhöra. Tillsammans har vi en stor ekonomi och är en stabil säkerhets- och försvarspolitisk aktör. Samtliga nordiska stater är nu medlemmar i Nato. Tillsammans i den nordiska gemenskapen kan vi skapa betydligt bättre förutsättningar att integreras både militärt och civilt. Nu finns dessutom incitament för en mer djupgående samverkan mellan de nordiska staterna än vad som tidigare varit möjligt. Med våra gemensamma kunskaper och erfarenheter inom totalförsvarsplanering kan vi bygga ett starkt och uthålligt Norden – ett Norden där våra stater tar ett gemensamt ansvar för varandras säkerhet och frihet. Det är nu hög tid för oss att på allvar ta nästa steg mot en mer integrerad nordisk försvarsaxel inom Nato. Med ökad samverkan skulle vi bli en av de starkaste, mest sammanhållna och mest relevanta aktörerna i världen – militärt, ekonomiskt, teknolo­giskt, socialt och kulturellt. Sverige bör ta på sig ledartröjan i den här frågan och arbeta för mer övning, fördjupad integrering och fördelning inom logistik, materielförsörjning och industri, men även inom krisberedskap för det civila försvaret. Vid Nordiska rådets session i Reykjavik hösten 2024 röstade deltagarna enhälligt för att rekommendera de nordiska regeringarna att förnya Helsingforsavtalet och att länderna som är parter i avtalet tillsätter en arbetsgrupp som ska besluta om huruvida avtalet ska uppdateras och på vilket sätt. Det internationella läget när Helsingforsavtalet ingicks har förändrats i grunden och Nordiska rådet har också rekommenderat de nordiska länderna att sätta samman en gemensam försvars- och säkerhetskommission där också nordiska parlamentariker ingår. Mot bakgrund av det nya säkerhetspolitiska läget är det Sverigedemokraternas uppfattning att det nordiska samarbetet behöver förnyas och vi ställer oss helt bakom dessa rekommendationer och anser att riksdagen bör tillkännage detta som sin mening. Angelika Bengtsson (SD) Aron Emilsson (SD) Yasmine Eriksson (SD) Rasmus Giertz (SD) Staffan Eklöf (SD) Victoria Tiblom (SD) Ann-Christine Frohm (SD) Anna-Lena Hedberg (SD) Lars Andersson (SD) Eric Palmqvist (SD) Göran Hargestam (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Museifrågor

Motion 1422
Motion till riksdagen 2024/25:1422 av Runar Filper m.fl. (SD) Museifrågor Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ändringar i museilagen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Världskulturmuseet i Göteborg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda ett faddersystem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att utreda öppna museer-reformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram exempel på prioritetsordning mellan museernas olika uppdrag om det offentliga inte anslagit tillräckliga resurser till museerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda möjligheten att i samarbete med Svenska kyrkan upprätta ett nationellt kyrkohistoriskt museum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att säkerställa museiföremåls säkerhet och tillkännager detta för regeringen. Motivering För att förhindra felaktiga och orimliga omskrivningar av historien behöver vårt kulturarv skyddas och bevaras. Dessutom för att det i framtiden kan vara möjligt att utläsa mer från lämningar än vad som är möjligt med dagens teknik, men även för att framtida generationer ska kunna ta del av det historiska material som vi baserar nuvarande analyser på. Det svenska kulturarvet ska värnas, vårdas och visas. De svenska museerna är några av de institutioner som förvaltar och förmedlar vårt historiska arv, och det är föremålssamlingar och observationer, samt forskning kring dessa, som är kärnan i museiväsendets kunskapsuppbyggnad. Museipolitikens uppgift måste i alla avseenden vara att sträva efter en evidens­baserad kunskapsförmedling utifrån samlingarna för att undvika att framtidens museer blir plattformar för vissa politiska idéer eller ideologier. I kulturarvspropositionen 2016/17:116 framförde den dåvarande socialdemokratiska regeringen en djupt ideologisk syn på museiverksamheten. Denna syn är numera beslutad av Sveriges riksdag. Museerna ska numera bidra till önskvärd samhälls­utveckling och museerna ska granska och utmana den som har makten för dagen. Regeringen anförde även att alla ska kunna hitta något som är angeläget och alla ska kunna känna ett ägarskap till det gemensamt förvaltade kulturarvet. Enligt Sverige­demokraterna ska inte museerna primärt söka bidra till en önskvärd samhällsutveckling eller söka utmana den som har makten för dagen. Det är inte heller centralt huruvida den publika verksamheten känns ensidigt inriktad över tid eller att förbjuda kommunala beslutsfattare från att fatta beslut om att visa upp föremål från orten. Utgår museernas berättande från evidensbaserad forskning baserat på materiella eller immateriella vittnesmål undergräver det museernas trovärdighet om dessa samlingar ska förvaltas utefter de ideologipolitiska mål som satts upp för verksamheten eller om avsikten är att museerna ska bidra till en önskvärd samhällsutveckling. Vår historia har egen bärkraft och ska inte silas genom samtidens värderingar. I museilagen (2017:563) anger den dåvarande socialdemokratiska regeringen att den publika verksamheten vid museer ska vara kunskapsbaserad, och det är bra. Det är viktigt att ogrundade påståenden om våra förfäder, våra omgivningar eller andra områden som är utgångspunkt för museiverksamhet inte sprids av offentliga institutioner. Särskilt med tanke på den ideologisering som regeringen ger uttryck för i propositionen. Även om en museilag inte kan förhindra att ett museum sprider inkorrekt information är det viktigt att fastslå att all information museer sprider ska vara evidens­baserad i den mån det är möjligt. På s. 98 i proposition 2016/17:116 uttryckte den dåvarande socialdemokratiska regeringen följande: ”Att museerna ska främja kunskap innebär att de utifrån sina specifika resurser, i form av samlingar de förvaltar, egen kunskapsuppbyggnad och förmedlingsmöjligheter, ska bidra till kunskap i samhället i stort.” För att förtydliga att museerna bör vila på vetenskaplig grund, och att den information som förmedlas först och främst ska utgå från samlingarna eller annat insamlat material som ligger till grund för museets verksamhet, bör innebörden av ovanstående skrivning föras in i museilagen. Världskulturmuseet i Göteborg Flera av världskulturmuseerna bedriver bra och nyanserad verksamhet genom att berätta om andra kulturer utefter de samlingar de har. Världskulturmuseet i Göteborg är dock grundat i ett politiskt syfte och har en ideologisk inriktning snarare än en kunskaps­baserad. Världskulturmuseet i Göteborg bör på grund av detta läggas ned. Museer bör inte ha politiska mål utöver att vara kunskapsinstitutioner; de ska alltså inte verka för att bevara mångkultur eller söka motverka främlingsfientlighet. Om Världskulturmuseernas utställningar och historieskrivning utgår från sakkunskap och evidensbaserad forskning på deras materiella och immateriella samlingar blir verksamhetsmål om att förebygga främlingsfientlighet överflödiga och riskerar enbart att sänka verksamhetens trovärdighet som kunskapsinstitution. Det är genom att förmedla korrekt information om andra kulturer och kulturernas historia som museerna kan bidra till ökad förståelse för dessa. Om syftet är att öka svenska folkets kunskap om andra kulturer görs det bäst genom korrekt förmedling av information, och förmedlas korrekt information behövs inget mål om att stävja främlingsfientlighet. Bildning om andra kulturer och deras historia stärks om verksamhetens mål är strikt kunskapsbaserad. Aktiv samlingsförvaltning Genom 2017 års kulturarvsproposition har Sverige numera aktiv samlingsförvaltning. Sverigedemokraterna var när propositionen behandlades och är fortfarande kritiska till bruket av aktiv samlingsförvaltning. Dels för att även om sannolikheten för missbruk är låg innehåller lagen inte några sanktionsmöjligheter om ett museum mot förmodan aktivt skulle sabotera kulturarvsföremål. Dels för att destruktion av föremål är en oåterkallelig gärning som kan få ödesdigra konsekvenser för framtidens historie­skrivning oavsett hur sällan destruktion av ett föremål äger rum. Vi förespråkar i stället gallring utefter de principer som rådde innan kulturarvspropositionen. Detsamma gäller fyndfördelningen och den fulla förfoganderätten över nya fynd som mottas. För att bemöta problemet med samlingar som det allmänna inte mäktar med att hantera vill vi utreda ett system som möjliggör för föremål som gallras att omhändertas av privatpersoner eller olika institutioner i en sorts fadderskap. Det skulle ge fler möjligheten att komma i kontakt med kulturarvsföremål, även om föremålet är av ringa ekonomiskt värde och för stunden anses ha en låg marginalnytta för museerna och i dagsläget tillför väldigt lite till vår förståelse och kännedom rörande vårt historiska arv, samtidigt som de avlastar museernas ständigt växande magasin. Vi föreslår att en utredning om denna form av föremålsvård och föremålsfadderskap tillsätts. Öppna museer Sveriges samlade kulturarv är hela nationens gemensamma arv, glädje och ansvar. Landets historia har lämnat spår i form av kulturmiljöer, artefakter och berättelser över hela Sverige, från norr till söder. Därför är tillgången till vår historia viktig såväl på landsbygden som i storstaden, och i alla små och medelstora orter däremellan. Vi ser regeringens fri entré-reform till statliga museer som i grunden vällovlig, men alltför snäv och storstadsorienterad. Av den anledningen har Sverigedemokraterna presenterat ett eget förslag. Vi föreslår en fond som vi kallar för Öppna museer. En satsning som riktar sig till hela landet, till både statliga och regionala museer och stiftelser. Fonden ska kunna användas för att antingen delsubventionera införandet av fri entré, digitalisera eller synliggöra samlingar, utveckla kulturarvspedagogik eller för att marknadsföra och utveckla verksamheten. Kriterierna för att få beviljat stöd ska vara att tillgängliggöra museet och dess samlingar för att främja historisk förståelse. Museerna känner bäst sin verksamhet och för en del upplevs entréavgifter som ett stort hinder, för andra brist på resurser för att tillgängliggöra samlingarna på fler och nya sätt. I det här förslaget involveras museerna själva i arbetet med att tillgängliggöra våra kulturskatter och även stiftelser såsom Nordiska museet, och Àjtte (Svenskt Fjäll- och Samemuseum) samt länsmuseerna får möjlighet att äska medel ur fonden. En avsikt med Öppna museer och de ökade anslagen till andra kulturinstitutioner är att höja ambitionsnivån i att marknadsföra, väcka intresset för och synliggöra landets kultur och kulturarv för barn, unga och nyanlända, så att hela landet rotar sig i Sveriges historia och framväxt. Därför anser vi att regeringen bör verka för att utreda införandet av öppna museer. Tydligare riktlinjer för hur olika värden i museernas uppdrag ska ställas mot varandra vid otillräckliga resurser Museerna handhar begränsade resurser och det kan förekomma att medlen inte räcker till för att leva upp till de uppdrag som ålagts dem. I sådana situationer är det problematiskt om ett alltför stort ansvar för de prioriteringar som behöver göras läggs på museerna själva eftersom det flyttar ansvaret för beslut som kommer av otillräckliga resurser från det politiska ansvaret. Samtidigt är det museerna själva som känner sin verksamhet bäst och var behoven är som störst. Det behövs därför tydliga riktlinjer för museerna att följa. Regeringen bör därför överväga att tydligt redovisa olika scenarier med avvägningar och prioriteringar som kan komma att behöva göras. Det ger museerna vägledning kring hur de ska handla i förhållande till uppdraget om att förvärva, bevara, förmedla, ställa ut samt verka för forskning och forskningsmöjligheter. Om exempelvis regeringen sätter ett mål om att öka möjligheterna för alla att ta del av museernas verksamhet bör regeringen tydligare presentera vad som avses och hur olika prioriteringar ska göras i förhållande till exempelvis kvalitet. Det finns en risk att strävan att nå alla resulterar i att museerna inte blir relevanta för någon. En situation där museer ansträngt söker inkludera element i utställningarna som inte har sin grund i samlingarna får inte ta överhanden för att samlingarna inte lockar tillräckligt breda grupper. Avvägningen mellan tillgänglighet och bildningsnivå är till viss del en politisk avvägning. Dessa avvägningar har regeringen inte klarlagt eller tydligt argumenterat för. Eftersom det är fråga om tydliga politiska och ideologiska avvägningar, blir det mer transparent om denna form av styrning blir tydlig för medborgarna, så att de kan ställa makthavarna till svars om de anser besluten vara felaktiga. Kyrkohistoriskt museum Sverige har en mer än tusenårig kristen historia. Kristendomen och Svenska kyrkan har haft en mer djupgående inverkan på vår kultur än någon annan idé och institution. Konst, filosofi, moral, traditioner, arkitektur, hantverk, musik med mera är alla exempel på områden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv. Påverkan har dock också varit ömsesidig. Förhållandena, förutsättningarna och kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Trots att vi idag är ett av världens mest sekulariserade länder, är fortfarande en stor andel av befolkningen medlemmar i Svenska kyrkan. De kristna högtiderna och traditionerna är fortfarande en självklar del av vår nationella kultur och utgör viktiga inslag även i många icke troendes liv. Den del av befolkningen som uttrycker att kristna värden är viktiga har ökat de senaste åren enligt en undersökning gjord av Linné­universitetet 2018. Intresset för kristen tro och tradition är således folkligt grundmurat och behovet av att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är därtill en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. De kyrkliga kulturminnena utgör den största samlade delen av det materiella svenska kulturarvet. I samband med åtskiljandet av kyrkan och staten inrättades den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen där staten åtog sig att bära en betydande del av kostnad­erna för bevarandet av framförallt de kulturhistoriskt värdefulla kyrko­byggnaderna. Tyvärr har staten inte fullt ut axlat sitt ansvar och justerat sina åtaganden och kostnader för kulturminnesvården i takt med växande behov, klimatförändringar och förändrade uppvärmningssystem i kyrkobyggnaderna. Inte minst har kyrkans stadigt vikande medlemsantal gradvis urholkat kyrkans förmåga att bevara och synliggöra det kristna kulturarvet och där ökar betydelsen av ett omsorgsfullt statligt ansvar. Den ansträngda ekonomiska situation som råder i många stift och församlingar i kombination med det ökade hotet från en organiserad brottslighet som specialiserat sig på att stjäla våra kristna kulturskatter har också resulterat i ett minskat öppethållande i många av landets kyrkor och därmed en minskad tillgänglighet till det kristna kulturarvet. De brister som föreligger när det gäller bevarandet av kyrkobyggnader är tyvärr också ännu större när det kommer till föremålsvården och bevarandet av det immateriella kristna kulturarvet. I nederländska Utrecht finns sedan 1979 Museum Catharijneconvent med inriktning på nederländsk kristen konst och kulturhistoria som samlar och skildrar de mest värdefulla delarna av det nationella kristna kulturarvet. Då behovet av en liknande institution är stort även i Sverige bör regeringen utreda möjligheten att i samarbete med Svenska kyrkan upprätta ett nationellt kyrkohistoriskt museum. Museiföremåls säkerhet I vår omvärld har vandalisering av kulturföremål på museer använts som en metod för olika grupperingars aktivism. Innan den problematiken når Sverige bör vi säkerställa att svenska museer har genomfört de insatser som krävs för att säkerställa museiföremålens säkerhet. Museer ska visa upp och vara en säker plats för museiföremål. Därför är det oroväckande när aktioner runt om i världen syftar till att vandalisera museiföremål i ett försök att påkalla uppmärksamhet för sin sak. För att förhindra att svenska musei­föremål blir vandaliserade bör regeringen verka för att garantera museiföremåls säkerhet från vandalisering. Runar Filper (SD) Alexander Christiansson (SD) Jonas Andersson (SD) Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Nationella minoriteter och urfolk i Sverige

Motion 1421
Motion till riksdagen 2024/25:1421 av Michael Rubbestad m.fl. (SD) Nationella minoriteter och urfolk i Sverige Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att ytterligare tillgängliggöra kulturarv tillhörande de nationella minoriteterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att på alternativt sätt tillgå nationella minoritetsspråk inom välfärdssektorn i de delar av landet som inte utgör förvaltningsområden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna till åtgärder för att säkra sydsamiskans fortlevnad och förvaltning samt höja språkets status och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att underlätta för dubbning på minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att underlätta för undertexter på minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att tillsammans med övriga nordiska länder med samisk befolkning inrätta ett gemensamt samiskt språkcentrum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utveckla forskningscentret Vaartoe/Cesam, och i förlängningen inrätta ett fristående nationellt samiskt forskningscentrum, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda långsiktig språkrevitalisering för de nationella minoritetsspråken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta judiskt liv i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna teckenspråk som ett minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att erkänna älvdalska som ett minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda frågan om urfolk i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sveriges nationella minoriteter utgörs idag av tornedalingar, sverigefinnar, judar, romer och samer, som även är Sveriges enda urfolk. Lagen om nationella minoriteter gäller i hela Sverige och beskriver de rättigheter minoriteterna har, såväl i hela landet som i de särskilda förvaltningsområden som finns för samiska, meänkieli och finska. 1977 uttalade Sveriges riksdag att samerna är ett urfolk i Sverige. Samerna är sedan 2011 erkända som ett folk i Sveriges grundlag. I egenskap av urfolk har samerna även ett folkrättsligt skydd. I Sverigedemokraternas ideologiska grund finns en generell assimileringsprincip där nyckeln till nationell sammanhållning är gemenskap och samhörighet. Den lagstadgade särställning de nationella minoriteterna har och den historiska hävd som finns att ta med i beaktande gör dock detta till undantag i frågan om assimilering. Såväl de nationella minoriteternas kulturer som den svenska kulturen utgör tillsammans Sveriges samlade kulturella grund vilken Sverigedemokraterna värnar. Vårt lands kulturarv och historia är två viktiga grundpelare för samhällets identitet där identiteten är ledstjärnan i frågan om ett sammanhållet Sverige. Ett tillgängligt kulturarv De historiska, kulturella och språkliga variationer landets nationella minoriteter har är samhället skyldigt att värna och vårda. Rikt är det kulturarv som utgör grunden för individens och sammanhangets identitet. Som nationell minoritet är rätten till kultur, språk och identitet grundläggande i en demokrati, på samma sätt som rätten till kultur, språk och identitet tillhörande majoritetsbefolkningen. Oberoende av om individen identifierar sig med enbart den nationella minoritetens kultur, majoritetsbefolkningens kultur eller båda kulturer är rättigheten till dem grundläggande. Viktigt att värna är också individens frihet att själv välja tillhörighet eller tillhörigheter. Med anledning av detta bör möjligheterna att ytterligare tillgängliggöra kulturarv tillhörande de nationella minoriteterna utredas. Nationella minoritetsspråk inom välfärdssektorn Rätten till sitt nationella minoritetsspråk är en väsentlig del av förutsättningarna att vårda och förvalta sin kulturella identitet. Förvaltningsområden finns för tre av minoritetsspråken där särskilda rättigheter och möjligheter finns. För de språk som inte har förvaltningsområden i landet och i de områden i landet som inte har förvaltnings­uppdrag är det dock svårt att tillgå språkligt utbud inom välfärdssektorn. Med anledning av detta bör möjligheterna att på alternativt sätt tillgå sitt minoritetsspråk inom välfärdssektorn utredas. Sydsamiskans bevarande Av Unescos (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur) språkatlas över vilka språk som är hotade i världen framgår att samtliga samiska språk klassas som hotade. Med detta menas att de som talar något av de samiska språken försvinner eller övergår till att tala ett annat större språk. Minoritetsgruppers språk har genom historien förtryckts, försummats och övergivits över hela världen. Dock kan språk återupptas och återfå kraft i nya generationer där det finns intresse för kulturarv och rötter. Genom att bland annat undervisa, synliggöra och forska om språket kan trenderna stimuleras ytterligare. En viktig del kan också vara att författa skrifter och böcker inom och på språket för kommande generationers skull. Det sydsamiska kulturcentret Gaaltije bedriver en mångfasetterad verksamhet som syftar till att främja det sydsamiska språket, dess kultur och historia, men också samiskt näringsliv i regionen. Gaaltije fyller en viktig funktion i bevarandet av såväl det sydsamiska språket som dess kulturarv. Dock har man under lång tid varit beroende av projektstöd, vilket ger en lång osäkerhet. Här är det viktigt att utreda vilka resurser som krävs för att säkra Gaaltijes framtida fortlevnad. Den socialdemokratiska regeringen lagstiftade under 1900-talet om bland annat ett förbud att tala det egna modersmålet, vilket i praktiken innebar till exempel att barnen inte fick prata samiska i skolan. Detta bidrog starkt till att talandet av de samiska språken minskade och att den nya generationen inte fick möjligheten att lära sig språket ordentligt då det uteblev genom hela undervisningen. Särskilt utsatt har sydsamiskan varit då språkbytesprocessen pågått under en längre tid i det sydsamiska området jämfört med det nordsamiska. Sydsamiskans utarmning har dock pågått under en längre tid än så. I området togs många nybyggen upp från 1600-talet och långt in på 1800-talet. Det dominerande språket blev svenska även på grund av att man undanträngde ren­skötseln mer och mer. Cirka 700 personer talar idag sydsamiska i Sverige. Kultur och språk har starka band till varandra och följer ofta trender sida vid sida. Därför är bevarandet av den samiska kulturen extra viktigt även när det gäller detta. Det är framförallt en fråga om identitet, rötter, ursprung och kulturellt arv. Med anledning av detta är det av stort värde att arbeta för bevarandet av de samiska språken då dessa utgör en del av såväl det samiska kulturarvet som det svenska, då samerna även är ett urfolk i Sverige. Minoritetsspråk inom populärkultur och public service Det finns ett stort intresse världen över för såväl den nordiska kulturen som våra språk. År 2019 valde det amerikanska företaget The Walt Disney Company i samband med lanseringen av filmen ”Frost 2” att ljudsätta, dvs. dubba, hela filmens dialog till nord­samiska med anledning av att filmen utspelar sig i denna miljö. Populärkulturen utgör en möjlighet att inte bara bevara våra minoritetsspråk utan även stärka och skapa ett bredare intresse för dem. Möjligheten att underlätta och skapa bättre förutsättningar för översättningar och dubbningar av spelfilm och tv-serier som utspelar sig i miljöer där språket talas eller har sin hemvist, och även andra produktioner, bör utredas. Inom strömmande film och serier, på plattformar som exempelvis Netflix eller Disney finns ofta ett flertal undertexter tillgängliga för tittaren. Möjligheten att underlätta för denna typ av on demand-tjänster att erbjuda undertexter på våra svenska minoritetsspråk bör utredas. Det statligt finansierade public service-företaget Sveriges Television, SVT, bör ges i uppdrag att erbjuda undertexter på minoritetsspråk för SVT:s egna produktioner där undertexter på svenska och/eller engelska i övrigt erbjuds. Gemensamt samiskt språkcentrum I Norge har man sett betydelsen av att ha en fristående samisk högskola genom inrättandet av den samiska högskolan i Kautokeino 1989, vilken är det enda helt samiska högre utbildningsinstitutet. Dock riktar sig den samiska högskolan i Kautokeino i första hand till samer i norra Norge med samiska som modersmål, då nordsamiska är det huvudsakliga undervisningsspråket. Det kan således vara mycket begränsade möjligheter för samer som talar ett annat samiskt språk, samer med norska, svenska eller finska som modersmål eller övriga intresserade av den samiska kulturen att studera vid högskolan. Med anledning av detta är det av stor betydelse att tillsammans med övriga nordiska länder med samisk befolkning inrätta ett gemensamt samiskt språkcentrum, för att säkra den samiska utbildningen och forskningen inom Sápmi även för icke-nordsamisktalande studenter och forskare. I arbetet med bevarandet och förvaltandet av den samiska kulturen är många delar viktiga. Inrättandet av ett fristående samiskt universitet skulle också kunna vara en starkt betydande satsning då utbildnings- och forskningsmöjligheterna skulle utökas, vilket är en förutsättning för den samiska kulturens bevarande. Det är dock viktigt att undervisningsspråken vid ett samiskt universitet är varierade, och att studenter har möjlighet att studera på sitt samiska språk och/eller på svenska. Gällande de samiska språkens varietet bör utbudet omfatta de olika regionernas samiska huvudspråk. Centrum för samisk forskning I Umeå finns sedan år 2000 Vaartoe – Centrum för samisk forskning, vilket fungerar som en mötesplats och resurscenter kring forskning om samer, samiska språk och samiska förhållanden i stort. Centrumet anordnar seminarier, samverkar med samiska organisationer och andra universitet samt sprider kunskap i frågorna. Vaartoe/Cesam fyller en viktig funktion genom sin omfattande, tvärvetenskapliga och framgångsrika samiska forskning. Man har även samarbete med andra universitet, högskolor och forskningsinstitutioner om samisk forskning. Detta arbete är ovärderligt för den samiska kulturens existens och ställning i Sverige idag. Samtidigt har Vaartoe/Cesam givetvis begränsade resurser, som avdelningsenhet under Umeå universitet, även om man kan dra nytta av skalfördelar och kommunika­tions­kanaler. Därför är det av stor vikt att regeringen utreder hur Vaartoe/Cesam kan ges förutsättningar för att utöka och stärka sin verksamhet. En utveckling som i förläng­ningen kan lägga grunden för ett fristående nationellt samiskt forskningscentrum. Språkrevitalisering Språket är själva fundamentet för framväxten av en kultur. Flera nationella minoritets­språk som exempelvis jiddisch och romani chib har få individer som behärskar språken fullt ut i Sverige. Genom åren har språkrevitaliseringsåtgärder genomförts för att stärka samtliga nationella minoritetsspråk, men fler åtgärder behöver vidtas. Ofta är dessa satsningar kortare och varierar i omfattning. För att bevara de nationella minoritets­språken behöver mer långsiktiga revitaliseringssatsningar göras. Framförallt behöver vi höja kunskapsläget avseende vilka åtgärder som respektive minoritetsspråk är i behov av, eftersom språkens livskraft skiljer sig åt. Den svenska minoritetslagstiftningen syftar till att garantera Sveriges nationella minoriteters rättigheter, däribland deras rätt till språk och kultur. Eftersom språket fyller en central funktion för bevarandet av kulturer, bör en utredning genomföras, som syftar till att identifiera långsiktiga satsningar som behövs för bevarandet och revitaliseringen av varje nationellt minoritetsspråk. Underlätta judiskt liv i Sverige Vi sverigedemokrater ser allvarligt på den ökande antisemitismen i Sverige. Inte minst efter terrorgruppen Hamas angrepp mot civila Israeler den 7 oktober 2023. Med de senaste decenniernas massinvandring från länder där antisemitismen ofta tillhör kulturen så har livssituationen för den judiska minoriteten i Sverige försämrats nämnvärt. Men även från vänster- och högerextrema grupper finns antisemitism som med jämna mellanrum gör sig påmind. Framförallt i Malmö har ett flertal judar flyttat på grund av det hat och hot de möts av när de är öppna med sin judiska tro eller kultur. Detta behöver tas på stort allvar då den judiska gruppen själva uttrycker att det inte i längden går att vara bosatt i Sverige om man tillhör den judiska minoriteten. För att underlätta och stärka judiskt liv i Sverige bör det genomföras åtgärder för att stärka den judiska gruppens rättigheter i hela landet. Eftersom delar utav den judiska gruppen fortfarande förföljs och faller offer för brott med hatiska motiv bör ytterligare åtgärder genomföras för att stärka judars rättigheter i Sverige. Tidöpartiernas politik arbetar för att motverka muslimsk fundamentalism och för att stärka tryggheten för den judiska minoriteten i Sverige. För att åstadkomma detta bör regeringen se över vilka ytterligare möjligheter som finns för att underlätta judiskt liv i hela Sverige. Teckenspråk som minoritetsspråk Det svenska teckenspråket hör inte till de fem nationella minoritetsspråk för vilka Sverige skrivit under Europarådets konvention. Svenskt teckenspråk uppfyller dock flera viktiga kriterier för vad som kan betraktas som nationellt minoritetsspråk – det är till exempel tydligt ett helt eget språk och det har använts under mycket lång tid i Sverige. I språklagen från 2009 jämställs emellertid det svenska teckenspråken med de nationella minoritetsspråken, men skyddet är inte lika omfattande i språklagen som i minoritetslagen. Genom att erkänna teckenspråk som ett officiellt minoritetsspråk skulle språket erhålla det skydd som idag saknas. Älvdalska som minoritetsspråk I Älvdalen talas än idag språket ”älvdalska”. Det är ett gammalt språk som skiljer sig på ett avgörande sätt från det moderna svenska språket och har anor ända från järnåldern. Ca 2 500 personer i Älvdalen talar i dag älvdalska och bland yngre människor i Älvdalen växer intresset för språket. Enligt språkforskare samt Europarådets expertkommitté och ministerråd är älvdalskan att se som ett eget språk och ingen dialekt. Även den amerikanska lingvistorganisationen SIL klassade älvdalskan som ett eget språk redan år 2016. Givet det faktum att älvdalskan är att se som ett eget språk, vilket både talas i dag och har urgamla anor, anser Sverigedemokraterna att riksdagen ska besluta om att erkänna älvdalskan som ett minoritetsspråk för att säkra språkets fortlevnad inför kommande generationer. Utredning om urfolk i Sverige Samerna erhöll status som ett urfolk 1977 då riksdagen behandlade regeringens proposition 1976/77:80 om insatser för samerna. Utredningen hade dock inte till uppgift att utreda om det kunde finnas andra grupper som uppfyller kriterierna för att anses vara ett urfolk i enlighet med ILO-konvention 169. Utredningen konstaterar bland annat att ”samerna utgör en ursprunglig befolkning, som torde vara lika gammal som – eller äldre än – landets majoritetsbefolkning. Samerna är således inga invandrare i modern mening”. Som ett exempel tillskrev år 2020 Svenska Tornedalingars Riksförbund regeringen med önskemål om att utreda huruvida även tornedalingar, kväner och lantalaiset uppfyller kraven för att anses vara ett urfolk, en utredning som avfärdades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Sverigedemokraterna föreslår att en bred utredning genomförs för att se över om det kan finnas andra grupper i Sverige som likt samerna uppfyller kraven för att anses utgöra ett urfolk. Michael Rubbestad (SD) Alexander Christiansson (SD) Jonas Andersson (SD) Runar Filper (SD) Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Politik för ett starkt och oberoende civilsamhälle

Motion 1420
Motion till riksdagen 2024/25:1420 av Jonas Andersson m.fl. (SD) Politik för ett starkt och oberoende civilsamhälle Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram förslag för att stärka civilsamhällets oberoende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda en höjning av taket för beloppsgränsen inom regelverket för skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur juridiska personer ska kunna få skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur fler allmännyttiga ändamål ska kunna omfattas av regelverket för skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda en förenkling av administrationen för mottagarna inom regelverket för skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Civilsamhällets betydelse Sverigedemokraterna sätter stort värde på det svenska civilsamhället. Civilsamhället har ett egenvärde och ska inte ses som ett redskap för politiker och den offentliga makten för att genomdriva politiska ambitioner. I civilsamhället uppkommer viktiga värden och identiteter genom mellanmänskliga relationer. Eftersom egenvärdet finns inom civil­samhället är det därför statens uppgift att skydda och bevara det. Civilsamhället utgörs av olika typer av organisationer, såsom vänskapsband, sammanslutningar och föreningar, som skapar en grund för människors sociala liv. Traditioner och institutioner som vi värdesätter har ofta vuxit fram i samhället underifrån, utan statlig inblandning. Att genomdriva politiska förslag som stärker civilsamhällets oberoende i Sverige är därför önskvärt. Civilsamhället har många kvaliteter som är viktiga när det kommer till att bygga ett gott samhälle. De insatser som enskilda personer och olika föreningar inom civil­samhället gör kan bidra till att stärka det sociala kapitalet i samhället som helhet, samtidigt som dessa också kan ha stor betydelse för exempelvis kunskapsutveckling, folkhälsa, demokrati och kulturarvets bevarande. Lokalsamhällen och hembygder som är starka, levande, trygga och har en god medborgaranda där människor osjälviskt anstränger sig för det gemensamma bästa är mycket betydelsefulla för det goda samhällsbygget. Civilsamhället är en avgörande kraft för att uppnå detta. Helt grundläggande för bevarandet och upprätthållandet av ett starkt civilsamhälle är förekomsten av ett starkt socialt kapital inom samhället, vilket i sin tur förutsätter en stark gemensam identitet. Finansiering och byråkrati I Sverige finns det många civilsamhälleliga aktörer som mottar offentligfinansierat stöd i form av olika bidrag från stat, kommun eller andra aktörer. Samtidigt har ekonomiskt stöd i form av gåvor från enskilda en stor betydelse för viktiga verksamheter som drivs ideellt. Att förbättra villkoren för civilsamhället och dess olika aktörer så att de får det enklare att stå på egna ben ekonomiskt är angeläget. På så sätt kan en situation undvikas där civilsamhället blir alltför beroende av bidrag och allmosor från staten och genom detta kan man förhindra att civilsamhället styrs direkt eller indirekt av staten. Att riksdagen under 2019 beslutade att återinföra skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet, ”gåvoskatteavdraget”, är något som Sverigedemokraterna ser positivt på. Att privatpersoner vill skänka pengar till konstruktiva civilsamhällesaktörer är något som bör bejakas och stimuleras, snarare än tvärtom. Avdraget kan bidra till att exempel­vis organisationer som motarbetar folksjukdomar och stöttar samhällets svagaste har en chans att få ett starkare stöd via privata ekonomiska donationer. Återinförandet av gåvo­skatteavdraget gör att Sverige i en europeisk kontext blir ett mer normalt land, där avdrag av det aktuella snittet återfinns på många håll. Sverigedemokraterna vill dock genomdriva ytterligare reformer för att stärka civilsamhällets oberoende. Gåvoskatte­avdraget behöver vidareutvecklas för att underlätta för civilsamhällesaktörer att stå på egna ben ekonomiskt och på så sätt underlätta civilsamhällets oberoende och frihet. Vad gäller utformningen av gåvoskatteavdraget har Sverige en modell som är administrativt betungande och snålt tilltagen i förhållande till närliggande länder. Norge är ett exempel på ett land där taket för beloppsgränsen är betydligt högre. I Sverige är skattereduktionen 25 procent av gåvobeloppet och skattereduktionen får endast högst uppgå till 3 000 kronor per år. Sverigedemokraterna menar att taket är för lågt satt och att den positiva inverkan på civilsamhället skulle kunna bli större om taket höjdes; därför vill vi att regeringen ser över frågan. Det svenska regelverket för gåvoskatte­avdraget exkluderar dessutom många allmännyttiga verksamheter. I dagsläget finns ett krav på att gåvor måste vara avsedda att främja social hjälpverksamhet eller vetenskaplig forskning. Sverigedemokraterna vill att regeringen ser över möjligheten till att fler allmännyttiga ändamål ska kunna omfattas av regelverket för skattereduktion för gåvor till ideell verksamhet, med anledning av att det finns många andra typer av aktörer i civilsamhället som också bidrar med samhällsnytta men som inte omfattas av regel­verket i dagsläget. Vidare så omfattas juridiska personer inte av möjligheten till skattereduktion när de ger gåvor till ideella aktörer i civilsamhället. Om juridiska personer också skulle ges möjlighet till sådan skattereduktion skulle det kunna resultera i ett positivt bidrag till konstruktiva civilsamhällesaktörer. Det är något som bör ses över av regeringen. En annan brist i det svenska systemet rör den administrativa bördan, särskilt med tanke på den låga beloppsgränsen inom regelverket, vilket är problematiskt för civilsamhälles­aktörerna, särskilt de mindre aktörerna som riskerar att bli exkluderade. Sverige­demo­kraterna vill att regeringen utvärderar hur administrationen, såsom rapporteringsplikten till Skatteverket för gåvomottagare och hanteringen av kontrolluppgifter inom regel­verket för gåvoskatteavdrag, kan förenklas. För att syftet med gåvoskatteavdraget bättre ska uppnås, och för att göra det enklare för civilsamhällesaktörer att kunna stå på egna ben ekonomiskt, så vill vi adressera de ovan nämnda bristerna i avdragets utformning. Det skulle kunna vara ett steg på vägen mot ett starkare och mer oberoende civilsamhälle. Jonas Andersson (SD) Alexander Christiansson (SD) Runar Filper (SD) Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Spelmarknadspolitik

Motion 1419
Motion till riksdagen 2024/25:1419 av Jonas Andersson m.fl. (SD) Spelmarknadspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör beakta skrivningarna i motionen avseende marknadsföring av spel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för en enhetlig bonusreglering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över vilka åtgärder som behövs för att uppnå kanaliseringsmålet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra Spelpaus.se och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som bidrar till att stärka konsumentskyddet, i synnerhet för minderåriga personer, i förhållande till fenomenet med loot-lådor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör beakta skrivningarna i motionen avseende medel till allmännyttiga ändamål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att politiska partier samt föreningar och bolag som ägs av politiska partier inte ska räknas in i undantaget i spellagen som medger att dessa får bedriva lotteriverksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att inte tillåta undantag från förbudet mot att erbjuda spel på kredit och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att det statliga engagemanget i ATG, inklusive den statliga styrelserepresentationen i bolaget, ska upphöra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att säkerställa en långsiktig och tryggad finansiering för hästsporten och tillkännager detta för regeringen. Folkhälsa i fokus Folkhälsoaspekten är central i sverigedemokratisk spelmarknadspolitik på grund av önskan att minimera risken för att personer som spelar ska utveckla spelberoende och fastna i en spelproblematik. Sverigedemokraterna står bakom den modell med ett licens­system som numera finns på plats på den svenska spelmarknaden. Vår uppfattning är att omregleringen av spelmarknaden på det stora hela har varit framgångsrik. Situationen på spelmarknaden innan omregleringen och den nya lagstiftningen kom på plats, där delar av marknaden var i händerna på oreglerade aktörer, var ohållbar. Det var brådskande att nå en lösning, det bidrog till att Sverigedemokraterna ställde sig bakom regeringens förslag om att införa ett licenssystem för spel enligt propositionen på området från 2018. På så sätt kunde en svart marknad kanaliseras in till reglerad och laglig spelverksamhet, vilket bidrar till att staten kan ta sitt ansvar i strävan om att förhindra medborgare från att hamna i destruktiv spelproblematik. Marknadsföring av spel Spellagen påtalar att marknadsföring av spel ska vara måttfull, vilket Sverige­demo­kra­terna anser är bra. Inte minst i nära anslutning till omregleringen av spelmarknaden fanns det dock från allmänheten en omfattande kritik mot spelreklamen som ansågs vara alltför aggressiv och omfattande. Att situationen var sådan hänger ihop med konkurrens om marknadsandelar i anslutning till omregleringen, och vissa spelaktörer testade gränserna för lagstiftningen vad gäller måttfullhetskravet. Konsumentombudsmannen (KO) gick ut i december 2018 med att man stämmer Elec Games Limited, som står bakom Ninja Casino, för att ha brutit mot måttfullhetskravet i spellagen. Resultatet i domen från november 2019 blev bland annat att Patent- och marknadsdomstolen förbjöd spelbolaget att marknadsföra onlinekasino genom ”take over”-annonser på internet. Domstolen förbjöd också diverse påståenden som spel­bolaget hade använt, så som ”SPELA NU!” och ”Vinstpengarna på bankkontot på fem minuter – helt utan registrering”. Efter att domar har fallit för överträdelser mot måttfullhetskravet i spellagen ser vi en praxis som börjar etablera sig på området. Kritiken mot aggressiv spelreklam fortsätter att leva kvar i den svenska samhällsdebatten, även om trycket och uppmärksamheten på spelreklamsfrågan inte är lika högt som tidigare. Sverigedemokraterna ser positivt på att det börjar klarläggas tydligare vad måttfullhetskravet innebär, men vi hade helst sett att tydliga ramar och regler kring detta hade funnits på plats tidigare. Sverigedemokraternas förhoppning är att långsiktiga och tydliga regler vad gäller spelreklamen ska vara rådande, till gagn och förutsägbarhet för såväl konsumenter som de aktörer på spelmarknaden som har valt att ingå i det svenska licenssystemet. Av det skälet valde vi att inte ställa oss bakom förslaget till justerat krav på måttfullhet vid marknadsföring av spel som 2022 lades fram i propositionen om en förstärkt spelreglering. Det är möjligt att Sverigedemokraterna framöver kommer att göra bedömningen att måttfullhetskravet i lagstiftningen behöver stramas åt, men i dagsläget tycker vi att det är klokare att låta rättspraxis fortsätta få etablera sig för den lagstiftning som redan finns på plats. På så sätt undviker vi också en oförutsägbarhet på den svenska spelmarknaden avseende vilka lagar och regler som ska gälla. Bonusreglering Sverigedemokraterna motsatte sig förslaget i 2022 års proposition om en förstärkt spel­reglering om att införa undantag för bonusregleringen när det kommer till licenshavare som enbart tillhandahåller spel för allmännyttiga ändamål. Tidigare har det i spellagen föreskrivits att bonuserbjudande enbart får ges till förstagångsspelare. Förslaget i propositionen är dock att luckra upp detta så att begränsningen inte ska gälla spel för allmännyttiga ändamål. Resultatet innebär att konsumenterna kommer att mötas av fler bonusar samtidigt som spellagen riskerar att bli mer otydlig med ännu ett undantag på plats. Sverigedemokraterna anser i stället givet rådande kunskapsläge att regeringen bör verka för en enhetlig bonusreglering. Kanalisering och illegala aktörer Utanför det svenska licenssystemet på spelmarknaden finns en marknad med olicensierade alternativ som riktar sig mot svenska spelare. Spelare kan välja att vända sig till dessa alternativ i stället för licensierade alternativ exempelvis av skäl som att dessa spelsajter erbjuder bonusar och kampanjer som inte hade tillåtits hos bolag med svensk licens. Dessa sajter riktar in sig på spelare som tidigare har anmält sig till Spelpaus, men som nu vill börja spela igen. Man försöker alltså fånga in högriskspelare. Sverigedemokraterna anser att det är av yttersta vikt för legitimiteten i det licenssystem som finns på den omreglerade svenska spelmarknaden att illegala aktörer hålls tydligt utanför. En av målsättningarna med omregleringen på den svenska spelmarknaden var att uppnå en hög kanaliseringsgrad. Det är en förutsättning bland annat för ett gott konsu­ment­skydd. Den då socialdemokratiskt ledda regeringen bedömde inför omregleringen att kanaliseringsgraden skulle bli minst 90 procent på den svenska spelmarknaden. Statskontoret som 2018–2022 hade i uppdrag att utvärdera omregleringen pekade dock på problem sett till regeringens målsättning. Kanaliserings­graden var alltför låg och skiftande under de aktuella åren, och en sådan fortsättning skulle hota legitimiteten i omregleringen av spelmarknaden. Därför bör regeringen se över vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att kanaliseringsmålet som sattes upp inför omregleringen också nås, och helst mer därtill. Riskklassificering av spel Att köpa en skraplott i den lokala tobaksaffären då och då är naturligtvis i flera avseenden en annorlunda typ av spelande än vad det är att spela på nätkasinon vid en ständigt tillgänglig dator i hemmet. Det finns skäl att anta att vissa typer av spel innebär större risker för spelaren än andra gällande att framkalla ett osunt spelande som utvecklas till ett beroende eller annat ohälsosamt tillstånd. Om vi tar antagandet på allvar är det inte självklart att marknadsföring för olika typer av spel bör behandlas precis likadant om lagar och regler stramas åt. Sverigedemokraterna ser riskklassificering som ett förslag som framgent kan vara intressant att införa på den svenska spelmarknaden, men detta måste i så fall genom­föras på en tydlig vetenskaplig grund och inte i form av ogenomtänkta vänster­populistiska förslag som riskerar att hota kanaliseringen och andra viktiga mål med omregleringen av den svenska spelmarknaden. Omsorgsplikten och Spelpaus.se I Statskontorets slutrapport vad gäller utvärderingen av omregleringen av spel­marknaden framlyfts omsorgsplikten som ett av de områden som har förbättrings­potential inför framtiden. Statskontoret konstaterar att om spelbolag ska kunna leva upp till omsorgsplikten behöver de tillgång till uppgifter om kunders ekonomi och hälsa, detta för att öka precisionen när de kontaktar personer med problemspelande. Genom riksdagens beslut om proposition 2023/24:53 under våren 2024 ges denna möjlighet, vilket Sverigedemokraterna ser positivt på. Vi kommer noggrant att följa hur beslutet kommer att påverka spelmarknaden. Utöver omsorgsplikten lyfter även Statskontoret fram i sin slutrapport att verktyget Spelpaus.se har förbättringspotential. Spelpaus.se möjliggör för problemspelare att stänga av sig från spelbolag med svensk licens, men olicensierade spel är fortsatt tillgängliga. Statskontoret uttrycker specifikt att Spelpaus.se är ett verktyg som kan utvecklas. Det finns en problematik i dagsläget med att spelare stänger av sig från spel i stället för att söka vård eller stöd, och att vissa av dessa spelare fortsätter att spela hos olicensierade spelbolag. Därför bör regeringen se över vilka åtgärder som behöver vidtas för att förbättra Spelpaus.se. Lootlådor I spel på olika digitala plattformar så som pc, mobiltelefoner med flera, så förekommer i flera fall lotteri- och kasinoliknande moment, som kommit att gå under namnet lootlådor (”loot boxes”). Det handlar om upplägg i spel där användare för verkliga pengar slumpmässigt erhåller virtuella föremål, vilket i vissa fall kan vara att betrakta som lotteri, inte minst om de virtuella föremålen i ett senare skede i någon form kan växlas tillbaka till verkliga pengar. Fenomenet har ökat i spelvärlden på senare år, och har blivit ett populärt sätt för spelbolagen att öka sina intäkter. Under våren 2019 gav regeringen Konsumentverket i uppdrag att kartlägga och bedöma eventuella brister vid lotteri- och kasinoliknande inslag i dataspel, så som nämnda lootlådor. Initiativet välkomnades av oss sverigedemokrater. I oktober 2019 presenterade Konsumentverket sin kartläggning, vilken senare överlämnades till Spelmarknadsutredningen. Konsumentverkets kartläggning visade bland annat på att det har funnits fall där unga personer har spenderat mycket pengar via lotteri- eller kasinoliknande inslag i dataspel. Enligt samma kartläggning verkar det dock samtidigt som att antalet lotteri- och kasinoliknande inslag i spel som i nuläget kan anses omfattas av spellagen är begränsat. Den tidigare socialdemokratiska regeringen gjorde i propositionen från 2022 om en förstärkt spelreglering bedömningen att spellagens tillämpningsområde inte bör utvidgas för att täcka in lotteri- och kasinoliknande inslag i dataspel som inte redan omfattas av lagens tillämpningsområde. Precis som flera remissinstanser som yttrade sig inför att propositionen lades fram så nöjer sig Sverigedemokraterna dock inte med att göra ingenting sett till dagens situation. Kunskapshöjande insatser kring frågan välkomnar vi, men vi menar också att regeringen bör verka för att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som bidrar till att stärka konsumentskyddet i förhållande till fenomenet med lootlådor, och då i synnerhet med fokus på att skydda minderåriga personer. Lotterier, spel på kredit med mera Stora delar av civilsamhället får betydande delar av sina intäkter från lotteriförsäljning. Lotterier lyder under en förbudslagstiftning, vilket innebär att tillstånd krävs för att få bedriva lotteriverksamhet. Lotterimarknaden är förbehållen staten och de lotterier som så kallade allmännyttiga ändamål bedriver. Sverigedemokraterna anser att det är av yttersta vikt att civilsamhället även i fortsättningen får de ekonomiska förutsättningar som krävs för att det ska blomstra. Relationen mellan lotteriförsäljning och civil­samhället menar Sverigedemokraterna är något gott i grunden, det är ett förhållande som bör upprätthållas. Skulle kommersiella spelaktörers marknadsandel bli avsevärt större än i dag utan att marknaden i sig blir större, lär det innebära att en mindre andel av försäljningsvinsterna kommer allmännyttiga ändamål till del i civilsamhället. Därför vill Sverigedemokraterna att denna utveckling övervakas noga, och att en plan läggs fram för att säkra resurser till allmännyttiga ändamål som i någon mån finansieras genom lotteriförsäljning. Att politiska partier samt organisationer och bolag som ägs av politiska partier, i lagens mening ska anses vara ”allmännyttiga ändamål” och ha möjlighet att bedriva lotteriverksamhet är Sverigedemokraterna kritiska till. Detta undantag utnyttjas, inte minst av Socialdemokraterna, det parti som har varit med och styrt Sverige större delen det senaste seklet, för att berika sig enormt i avsaknad av konkurrens från kommersiella aktörer. För Socialdemokraternas del genererar intäkterna från lotteriverksamheten tiotals miljoner kronor om året. Sverigedemokraterna menar att undantaget för allmännyttiga ändamål har legitimitet, exempelvis när det går till vanligt svenskt föreningsliv, inte minst småskaligt sådant, som många säkerligen tänker sig att undantaget i stort ska syfta till. I stället går det i dagsläget också till att dryga ut politiska maktpartiers kassor med tiotals miljoner kronor årligen. Detta sker trots att svenska politiska partier redan har säkra intäktskällor i form av partistöd på olika politiska nivåer, intäkter från personer som löser medlem­skap i partierna med mera. Att politiska partier samt organisationer och bolag som ägs av dessa ska anses vara ”allmännyttiga ändamål” när det kommer till lotterimarknaden vill Sverigedemokraterna sätta stopp för. Sverigedemokraterna och regeringspartierna har under mandatperioden tillsatt en utredning som har genomfört en översyn av de partipolitiska lotterierna, en utredning som överlämnades till regeringen i mars 2024. Sverigedemokraterna har länge motsatt sig att det ska finnas undantag från förbudet för licenshavare och spelombud att erbjuda eller lämna kredit för insatser i spel. Ett undantag i spellagen medger dock att det går att göra lotteriköp på kredit ändå. Skälet till att en person gör ett kreditköp är ofta avsaknad av egna ekonomiska resurser för att kunna köpa det personen vill ha eller har behov av för tillfället. Att köpa en lott eller att spela om pengar innebär att man försöker vinna stora summor pengar, men sannolikheten att vinna är dock statistiskt sett mycket liten. En person som väljer att låna till ett sådant köp är antingen desperat eller spelberoende, eller båda delarna. Sverigedemokraterna anser att det inte bör vara tillåtet att försöka göra vinst på människor som vänt sig till en sådan förenklad väg ut ur ekonomiska problem. Således bör det inte vara tillåtet att erbjuda spel på kredit i Sverige. Av det följer vidare att den som ansvarar för prenumerationstjänster på området bör ta betalt för de lotter som denne säljer innan dessa avsänds till kunden. Via antagandet av propositionen från 2018 om en omreglerad spelmarknad så stramades reglerna upp för att erbjuda kredit för spelande, men fortfarande finns möjlighet till undantag från lagen om än mer begränsat än tidigare. Ett exempel på senare år med problemet med att bedriva spelverksamhet på kredit går att finna hos Kombispel, ett spelbolag ägt av Socialdemokraterna och SSU. Bolaget har utnyttjat sitt undantag från spellagen för att bedriva spelverksamhet på kredit, en verksamhet som enligt Dagens Nyheter den 4 september 2017 ska ha drivit tusentals personer till Kronofogdemyndigheten för att de inte kunnat betala sina lotter till bolaget. ATG och hästsportens finansiering Utöver Svenska Spel så har staten också ett engagemang i ett annat spelbolag, nämligen Aktiebolaget Trav och Galopp (ATG), som inte är statligt ägt, men som är statligt kontrollerat. Staten utser en styrelsemajoritet i bolaget, inkluderat ordförande, även fast bolaget till fullo ägs av Svensk Travsport och Svensk Galopp. Detta framstår som ett slags märklig rest från tiden när spel på hästsport var monopoliserat. Eftersom det inte längre är ett monopol som råder vad gäller spel på hästsport, bör staten upphöra med sitt engagemang i ATG. När spel på hästsport var monopoliserat fanns en säker modell för finansiering av hästsporten. Dessa förutsättningar finns inte längre kvar i och med omregleringen på spelmarknaden i Sverige, varför det i den konkurrenssituation som nu råder är viktigt att in i framtiden säkra en långsiktig och tryggad finansiering för hästsporten. Jonas Andersson (SD) Alexander Christiansson (SD) Runar Filper (SD) Anna-Lena Hedberg (SD)
Lade fram en motion · 2 okt 2024

Åtgärder för att stärka kulturella och kreativa näringar

Motion 1418
Motion till riksdagen 2024/25:1418 av Alexander Christiansson m.fl. (SD) Åtgärder för att stärka kulturella och kreativa näringar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda en mecenatskapsmodell och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kulturmyndigheternas roll för de kreativa näringarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra riktade insatser för att tillgodose de kreativa näringarnas kompetensbehov och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om exportfrämjande insatser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda den statliga kulturpolitikens inverkan på de kreativa näringarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om privata aktörer i kultursamverkansmodellen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om penningtvätt inom musikbranschen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning för kulturskapare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om momssatser vid dansbandsevenemang och tillkännager detta för regeringen. Motivering Svensk kulturpolitik präglas i stor utsträckning av omfattande offentlig finansiering på både statlig, kommunal och regional nivå. Detta innebär att det offentliga antar rollen som finansiär, vilket kan hämma grundläggande marknadsmekanismer. Trots detta finns det en stor andel kulturella och kreativa företagare i Sverige som själva finansierar sin verksamhet, inom en rad olika kreativa områden såsom dataspel, formgivning och konst. Tyvärr har dessa företagare, som ofta utgör en viktig del av exportindustrin, förbisetts av socialdemokratiska regeringar, som istället prioriterat den kultur som finansieras av det offentliga. Detta kan på sikt innebära att de svenska kreativa näringarna riskerar att hamna efter, vilket vore synnerligen olyckligt med tanke på att dessa näringar bidrar både till jobbskapande och till en positiv bild av Sverige i omvärlden. Därför är det viktigt att politiken nu vidtar nödvändiga reformer för att stärka de svenska kreativa näringarna. Sverigedemokraternas kulturpolitik grundar sig på tanken att vissa åtaganden behöver staten ha gentemot kultursektorn, och då framförallt kulturarvet, både det materiella och immateriella – såväl kultur för barn som för unga. Skattemedel finansierar dock en stor del av samtidskonsten, vilket är en felprioritering enligt oss och gör samtidskulturen till föremål för politisk styrning, något som framgår i Myndigheten för kulturanalys rapport Så fri är konsten. Ska samtidskulturen bli fri på riktigt vore det bäst om den ur ett ekonomiskt hänseende inte var beroende av staten överhuvudtaget – dit kanske det aldrig är möjligt att nå, men det behövs en politisk ansats för att göra kulturskapare friare från statlig finansering. Ekonomiska incitament Under pandemin hanterade vissa statliga kulturmyndigheter och stiftelser pandemistöd riktat till de kreativa och kulturella näringarna. En rapport från Riksrevisionen visade dock att en stor del av de kreativa näringarna hade svårt att få tillgång till stöd under den första ansökningsomgången. Rapporten visade också att de statliga kulturmyndigheterna inte arbetar tillräckligt jämnt och effektivt för att stödja de kreativa näringarna. För att kunna bedriva en långsiktig näringsverksamhet krävs det lämpliga ekonomiska incitament och åtgärder. Detta var tydligt under pandemin när de kreativa näringarna hade svårt att få tillgång till stöd. För att de kulturella och kreativa näringarna ska kunna utvecklas behöver småföretagen stärkas. Många aktiva inom de kulturella och kreativa näringarna är just småföretagare. Därför driver vi sverigedemokrater en politik med fokus på att förenkla för just småföretagarna. En mer utvecklad beskrivning finns i vår motion Bättre villkor för småföretag. Detta vill vi uppnå genom regelförenklingar för småföretagare, något som skulle få fler personer att våga starta eget, samtidigt som det blir mindre administrativa kostnader för företagare. Utöver detta vill vi även se till att skapa incitament för personer som vill starta företag att våga ta det steget. Dessa förslag som riktar sig generellt till samtliga företag i alla branscher skulle även ge incitament för fler personer att starta ett företag med en inriktning inom de kulturella och kreativa näringarna. Frågan om alternativa finansieringsmodeller och mecenatskap är av stor betydelse för att stärka enskilda kulturskapare. Norge och Danmark har etablerat ett system för mecenatskap för kulturskapare. Exempelvis Norge har ett system kallat kulturfonden, där en viss procent av försäljning av konst som sker innanför Norges gränser tillfaller fonden och går till att stötta konst- och kulturskapare. I en vidare internationell utblick har exempelvis USA ett kulturpolitiskt system som i hög grad bygger på mecenatskap. Det finns en mängd olika finansieringsmodeller för samtidskulturen, men för att så många kulturskapare som möjligt ska kunna vara självständiga och verka utanför etablerade institutioner behöver finansieringen ses över. Regeringen borde därför utreda en mecenatskapsmodell, inspirerad av Norge och Danmark, för att främja fristående kulturskapare. En sådan åtgärd skulle inte minst stärka kulturlivets oberoende. Kulturmyndigheternas roll för de kreativa näringarna För att stärka de kulturella och kreativa näringarna behöver fler kulturmyndigheter ta en aktiv roll för att stötta och bistå dem i sin näringsverksamhet. Under pandemin blev det tydligt att de kulturella och kreativa näringarna föll mellan stolarna, då det var oklart vilka myndigheter de skulle vända sig till för service. De är både kulturskapare och företagare, och det är därför viktigt att kulturmyndigheterna får ett förtydligat uppdrag om hur de kan stötta och bistå företagare inom de kreativa näringarna. Sveriges kulturmyndigheter har en stor kompetens som kan vara till stor hjälp för de kulturella och kreativa näringarna. En stor del av de statliga kulturmyndigheterna som arbetar mot samtidskulturen gör det främst som bidragsutbetalande myndigheter. För att effektivt stötta samtidskulturen bör det finnas ett mer utpekat ansvar för att bistå och främja de kulturella och kreativa näringarna. Det är därför viktigt att undersöka hur svenska kulturmyndigheter kan bidra till att hjälpa de kulturella och kreativa näringarna i deras roll som företagare. Detta kan upp­nås genom att utveckla bättre riktlinjer, genom att öka kommunikationen och samarbetet mellan myndigheter och näringslivet och genom att erbjuda mer skräddarsydda tjänster och stöd. Utbildning och utveckling Flera företag inom de kulturella och kreativa näringarna har identifierat en brist på flera viktiga yrken som är avgörande för deras överlevnad, exempelvis scentekniker. Branschen har länge påpekat behovet av vissa kompetenser inom scenkonstområdet, och det har rapporterats om att bristen på scenarbetare kan leda till att vissa kultur­evenemang ställs in. Denna brist på kompetens kan ha en negativ inverkan på branschens produktivitet och tillväxt, och kan också innebära att projekt inte kan genomföras som planerat. Kulturella och kreativa näringar är en viktig del av den svenska ekonomin, och det är därför avgörande att stödja branschens utveckling och tillväxt. För att de kreativa näringarna ska kunna fortsätta utvecklas och frodas, krävs det att regeringen undersöker möjligheterna att genomföra riktade insatser för att tillgodose deras kompetensbehov. Detta kan innebära att skapa utbildningsprogram, lärlingsplatser eller att erbjuda incitament för företag att investera i kompetensutveckling för sina anställda. En annan möjlighet är att samarbeta med branschen för att skapa strategier för att locka fler personer till yrkena i fråga. Det kan vara att stödja utbildningar och kurser som ger nödvändiga kompetenser, eller att skapa möjligheter för praktisk erfarenhet inom branschen. Genom att erbjuda dessa möjligheter kan fler personer bli intresserade av att arbeta inom de kulturella och kreativa näringarna, vilket kan bidra till att minska bristen på kompetens. Exportfrämjande insatser Sveriges kulturella och kreativa näringar är en viktig del av den svenska exporten. Svensk design, musik och konst bidrar till vår ekonomi genom exportverksamhet. Därför är det viktigt att stärka exporten av kulturella och kreativa näringar för att säkra deras framtid. Dessutom bidrar de kreativa näringarna till att skapa en positiv bild av Sverige i omvärlden, något som är värt att förvalta. Trots att kulturella och kreativa näringar inte utgör de största branscherna sett till export, utgör de ändå en betydande del av svensk export. Under 2022 utgjorde de kreativa näringarna en export på 194 miljarder kronor. Inom dessa tjänster innefattas allt från audiovisuella tjänster till marknadsföring. Totalt utgjorde de kreativa näringarna 6,4 procent av den svenska exporten. Om den statliga kulturpolitiken blir alltför snäv och fokuserar enbart på enskilda kulturskapare, finns det en risk att företagarperspektivet försvinner. För att stärka exporten av kulturella och kreativa näringar bör regeringen undersöka vilka exportfrämjande insatser som är mest lämpade för branschen. Eftersom kulturella och kreativa näringar skiljer sig från exempelvis industrierna, behöver man anpassa insatserna efter deras behov. Därför är det viktigt att se över vilka exportfrämjande insatser som är bäst lämpade för att stärka kulturella och kreativa näringar. Den statliga kulturpolitikens inverkan på kulturella och kreativa näringar Sedan 1974 har den svenska kulturpolitiken präglats av en omfattande statlig finansiering. Enligt den kulturpolitiska propositionen från samma år var ett av de lagstiftade målen för den statliga kulturpolitiken att motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Denna målsättning gällde fram till 2009. Under de 35 år då staten hade som mål att motverka kommersiell kultur, uppstår frågan om kulturella och kreativa näringar blivit hämmade av den statliga kulturpolitiken. Trots att målet är borttaget lever arvet från kulturpropositionen från 1974 fortfarande kvar. Detta kan ses i det statliga stödet till samtidskulturen. Det är relevant att fråga hur den statliga kulturpolitiken sedan 1974 fram till idag har påverkat de kulturella och kreativa näringarna. När riksdagen fastställer ett mål för att motverka kommersiella krafter påverkar det marknaden och när staten delar ut stort stöd till samtidskulturen har det också en effekt på kulturella och kreativa näringar. Därför är det rimligt att regeringen utreder hur den statliga kulturpolitiken har påverkat dessa näringar både historiskt och i nutid. Privata aktörer och kultursamverkansmodellen Kulturutövare som idag står utanför det statliga bidragssystemet utgör en omistlig del av kulturutbudet i Sverige. Det kan vara allt från dansbandsarrangörer till privatteatrar och enskilda kulturutövare som bär sig själva. Som tidigare omnämnt hamnar dock dessa aktörer utanför den statliga kulturpolitiken – trots att de är centrala aktörer för ett fritt kulturliv. Ett av de nationella kulturpolitiska målen lyder som följer: främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor. För att uppnå detta mål vore det lämpligt om även privata kulturaktörer inkluderades. I synnerhet för att säkerställa att det finns kultur i hela landet. Kultursamverkansmodellen är den statliga insats som finns för att säkerställa att de nationella kulturpolitiska målen uppnås runt om i landet. I SOU 2023:58 föreslås en reform utav kultursamverkansmodellen, som syftar till att decentralisera kultursam­verkansmodellen. Utredningen föreslår att enskilda kulturskapare ska kunna ingå i modellen, något vi ser som positivt, däremot skulle vi gärna se att privata kulturskapare som inte är inkluderade i modellen i dagsläget ska kunna ingå i kultursamverkans­modellen. Detta vore ett sätt att stärka fristående professionella kulturskapare och företagare, liksom att få in fler aktörer som kan bistå med att uppnå de nationella kulturpolitiska målen. En annan del av de nationella kulturpolitiska målen är att den nationella politiken ska se till att barn och unga ska ta del utav kultur. Samtidigt uppger privatteatrar och andra privata kulturarrangörer att de är oroliga för återväxten. För att barn och unga ska exponeras för kulturevenemang krävs det att det är lättillgängligt för barn och unga, särskilt i tider av lågkonjunktur. Därav bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag på insatser som möjliggör för barn och unga att ta del utav det privata kultur­utbudet. Motverka penningtvätt inom musikbranschen Under hösten 2023 uppdagades det att gängkriminella tvättat pengar genom musik­strömning. Gängkriminaliteten breder tyvärr ut sig i flera olika sektorer. I media har det rapporterats om kriminella som hyr ut lokaler till tingsrätten i Södertälje samt Riks­revisionen har uppdagat att kriminella tillskansat sig statsbidrag, genom civilsamhället. Spelbranschen och då specifikt bettingbolag behöver vidta vissa åtgärder för att motverka, uppdaga och se till att det inte tvättas pengar i deras verksamhet. Här har regeringen infört flera åtgärder för att motverka matchfixning eftersom detta varit en verksamhet kriminella använt sig av för att tvätta pengar. En viktig del av det brotts­bekämpande arbetet är att i största möjliga mån göra det svårt för gängkriminella att tvätta pengar. Likt de åtgärder som införs för spelbranschen för att motverka penningtvätt bör regeringen återkomma med förslag till riksdagen på åtgärder för att motverka penning­tvätt inom musikbranschen. Skälig ersättning till kulturskapare Inkomstnivåerna för kulturskapare varierar från väldigt höga ersättningsnivåer till låga. Många artister och kulturskapare som i en global kontext är små men självsående är beroende utav en god ersättning för det material som de producerar. Att försörja sig på sitt artisteri är inte billigt, det ska betalas för studios, producenter och i vissa fall distribution. Det är ett omfattande maskineri bakom varje artist. Samtidigt som denna utveckling har skett har sannerligen musikindustrin förändrats radikalt. Förut var skivförsäljningen navet för lönsamheten för musiker, numera är det strömningar. Här ser vi dock en centrering av marknaden där ett fåtal strömningsjättar sitter på avtal med de största artisterna. Detta medför att mindre eller mellanstora artister är tvungna att befinna sig på dessa plattformar också, eftersom den största lyssnarskaran finns där på grund av avtalen som dessa bolag har med större globala artister. Detta leder i sin tur till att ett flertal artister inte får en ersättning som är skälig. Frågan är komplex, mycket av den lagstiftning som reglerar upphovsrätt och ersättning till kulturskapare ligger idag på EU-nivå. Under januari 2024 röstade Europa­parlamentet igenom en resolution där det fastslås att en skälig ersättning ska ges till kulturskapare. Även om mycket av den lagstiftning som avser ersättningen och upphovsrätten ligger på EU-nivå är det i Sveriges intresse att svenska artister och andra former av kultur­skapare får en skälig ersättning. Under de senaste åren har en debatt om hur fri konsten och kulturen egentligen är och i den frågan spelar finansering en central roll. Vill vi ha fria och oberoende kulturskapare på riktigt bör de stå på egna ben i största möjliga utsträckning. Därför bör regeringen genom dialog med strömningsjättar eller genom andra insatser se över vad som kan göras för att fler kulturskapare kan få en skälig ersättning. Dansbandsmoms När dansband spelar upp till dans på folkparker och dansbanor, är momssatsen 25 procent. När andra orkestrar uppträder inför publik räknas det som en konsert och beskattas med kulturmomsen på sex procent. Denna situation medför ekonomiska påfrestningar, inte bara för dansbanden, utan även för arrangörer och dansbands­publiken, som tvingas betala ett högre pris. Det innebär att en person som uppskattar dansbandsmusiken, men inte har någon avsikt att dansa, ändå måste betala mer än om denne person hade uppskattat en annan typ av musik. Om ett band ger konserter för sittande publik, åläggs sex procent moms. Om samma band spelar på en dansbana med exakt samma låtar, höjs momssatsen till 25 procent. I en dom där Skatteverket förde ärendet vidare till kammarrätten, lyder delar av domen: ”Deltagarnas uppmärksamhet är i huvudsak riktad mot deras danspartner och själva dansens utförande, snarare än mot scenen. Musikens roll verkar underordnad, och tyngdpunkten i arrangemanget ligger på själva dansen.” Sverige riskerar att förlora ett värdefullt kulturarv eftersom beslutsfattarna inte tycks inse vilka konsekvenser skatte­bestämmelserna har för branschen. Dansbanden utgör kanske den mest folkliga delen av vår dansande kultur i dagens Sverige. Folkparkerna har fortfarande starka kopplingar till dansbandsmusiken, och ingenting har format flera generationers upplevelser och minnen på samma sätt i dagens nöjesklimat. Dansbanorna och dansarrangörerna har tillsammans skapat en unik företeelse i vårt land. En sänkning av momssatsen skulle trygga dansbandskulturens framtid och ge den bättre förutsättningar att överleva. Det finns tydliga fördelar med en enhetlig momssats, och därför bör de ojämlika momssatserna revideras. En rättvis enhetlighet mellan olika musikgenrer bör vara utgångspunkten. Mot denna bakgrund föreslår vi en översyn av mervärdesskatten för att dansbandsuppträdanden i folkparker och på dansbanor ska omfattas av kulturmomsen på sex procent. Alexander Christiansson (SD) Jonas Andersson (SD) Runar Filper (SD) Anna-Lena Hedberg (SD)
Uppdrag
  • Nordiska rådet - Ledamot
    15 okt 2025 - 28 sep 2026 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Ledamot
    9 sep 2025 - 15 okt 2025 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    10 mars 2025 - 28 sep 2026
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    17 feb 2025 - 9 mars 2025 · Daniel Lönn 2025-02-17 - 2025-03-09
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    13 jan 2025 - 16 feb 2025 · Daniel Lönn 2025-01-13 - 2025-02-16
  • EU-nämnden - Suppleant
    6 nov 2024 - 28 sep 2026 · EU-nämnden
  • Nordiska rådet - Suppleant
    16 okt 2024 - 9 sep 2025 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Nordiska rådet - Suppleant
    19 okt 2023 - 16 okt 2024 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Socialutskottet - Suppleant
    21 sep 2023 - 28 sep 2026 · Socialutskottet
  • Kulturutskottet - Ledamot
    20 sep 2023 - 28 sep 2026 · Kulturutskottet
  • Nordiska rådet - Suppleant
    11 okt 2022 - 19 okt 2023 · Nordiska rådets svenska delegation
  • Socialutskottet - Ledamot
    4 okt 2022 - 20 sep 2023 · Socialutskottet
  • Kammaren - Riksdagsledamot
    26 sep 2022 - 12 jan 2025