Jennie Nilsson

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för svaret.

Jag har respekt för att det här är svårt. Min bild är att man behöver agera kortsiktigt för att lösa en akut situation här och nu. Jag menar att ansvarig minister har ansvar för att se till att detta sker.

Jag håller med Larry Söder om att det här innebär en ordentlig tankeställare när det gäller hur man långsiktigt säkerställer dessa register. Det ena kan dock inte utesluta det andra.

Jag har respekt för att ledamoten inte kan svara. Jag kan bara hoppas att ministern återkommer i närtid och talar om vilket ansvar man tar för att säkerställa att detta haveri inte får samhällsekonomiska konsekvenser utöver vad som är nödvändigt. Just nu är det bekymmersamt att vi inte får höra något.

I vårt förra replikskifte ställde jag en mer eller mindre retorisk fråga apropå att det inte ges några besked om den enskilt största satsningen i regeringens budget kopplat till detta. Det handlar om ett stöd på 140 miljoner kronor för 2025 som ska gå till att underlätta industrietableringar i norr och byggande av bostäder kopplat till dessa etableringar. Stödet ska totalt uppgå till 1,5 miljarder, tror jag, under en treårsperiod.

Jag välkomnar det - något sena - uppvaknandet vad gäller att det behövs politiska verktyg och politisk handlingskraft här. Jag kan ändå inte tycka annat än att det är mycket märkligt att det inte framgår vad detta stöd är. Givet hur debatten låter här i dag och hur den har låtit tidigare får jag väl utgå från att det inte handlar om vare sig investeringsstöd, produktionsstöd eller byggkrediter, för i debatten fortsätter man att säga att dessa förslag är dåliga. Då är detta alltså något annat. Men vad är det? Vem ska nyttja det? När kommer beskeden?

Herr talman! Tack, Larry Söder, för ditt anförande!

Jag hade på förhand inte tänkt ta replik på Kristdemokraterna i den här debatten, men några saker i anförandet gjorde att jag ändå kände att jag ville använda denna möjlighet.

Larry Söder redogjorde för en satsning på Lantmäteriet. Socialdemokraterna står bakom denna satsning; den är angelägen. Att denna verksamhet fungerar är en viktig del i plan- och byggprocesserna. Jag måste ändå ställa en fråga givet det haveri vi nu har sett på Lantmäteriet kopplat till säkerhetsklassad information som man inte har haft kontroll på, vilket ledde till att man behövde nödstänga de digitala registren. Det är givetvis allvarligt i en säkerhetspolitisk kontext. Det är dock inte detta jag tänker fråga ledamoten om, för det hanteras kanske i första hand av ett annat utskott.

En konsekvens av de stängda registren blir att alla de investeringar och projekt som är på gång och som har koppling till infrastruktur, samhällsplanering och samhällsbyggnation nu stoppas. Detta är ju någonting som har pågått sedan i våras - sedan i april eller maj, när dessa register stoppades. Jag har hittills inte hört någonting om hur den ansvarige ministern, Andreas Carlson, har agerat för att säkerställa att detta kommer på plats. I samband med dragningar har man redogjort för att det behövs uppemot 100 tjänstemän för att hantera registren manuellt. Om det stämmer har vi enorma konsekvenser och kostnader framför oss om detta inte kommer på plats.

Min fråga till Larry Söder är om man mot bakgrund av detta, och utöver de satsningar man nu har gjort i budgeten, ser behov av att återkomma med ytterligare förslag och kanske en tilläggsbudget. Hur resonerar man?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!

Jag kan väl börja med att bejaka och bekräfta att varje parti självklart ska kunna tala om vad man har kommit till bordet med. Men det är ovanligt att stå i en budgetdebatt och singla ut sin egen åsikt. Det var det som var min poäng. Det var modigt av ledamoten i det forumet, får jag väl säga.

När det gäller siffrorna och vad som egentligen skiljer i budget blir ju budgetutfallet på det året någonting slår igenom, vilket ledamoten mycket väl vet. Vårt förslag bygger på att man ger regeringen ett bemyndigande att dels öka på bemyndiganderamen med 3 miljarder för ett produktionsstöd till studentbostäder och orter med stora industrietableringar, dels uppdrar åt regeringen att upp lån i Riksgälden motsvarande 5,12 miljarder för byggkrediterna.

Det innebär att differensen inte är några hundra miljoner, som Larry Söder säger. Differensen är heller inte 8 ½ miljard, för det är ju fortfarande så att regeringen på en treårsperiod aviserar att man vill lägga 1 ½ miljard på någonting ytterst oklart.

Det finns ju fortfarande några företrädare kvar som inte har hållit sina anföranden, inte minst Larry Söder själv, så jag hoppas att vi ska få någon form av klarhet i vad det är man faktiskt avser med de här pengarna. Jag utesluter inte att det är någonting som jag kan ställa mig bakom - det måste ju vara något som bidrar till byggnation - men det är ytterst märkligt och anmärkningsvärt att man på flera månaders tid inte har lyckats precisera vad ens största satsning på det bostadspolitiska området faktiskt innehåller. Men jag ser fram emot att kanske få höra det i Larry Söders eller någon av de andra regeringsföreträdarnas anföranden.

Fru talman! Tack så mycket, Larry Söder, för att du uppskattar det engagemang som både jag och mitt parti känner för de här frågorna; det var ändå så jag uppfattade inledningen av svaret!

Jag kan konstatera att jag hör en liten bitterhet över att Kristdemokraterna kanske inte har fått sin vilja igenom i alla de delar som Kristdemokraterna skulle vilja, exempelvis kopplat till energieffektiviseringsstöd. Jag kan ha respekt för detta givet att det när man sitter i regering handlar om att förhandla till sig det utrymme som krävs för att man ska få sin budget genom riksdagen.

I opposition, däremot, har vi en annan uppgift. Då handlar det om att man som parti ska opponera på regeringens förslag, och det var bland annat det jag försökte göra i mitt anförande. Jag skulle kunna opponera på en rad saker till som jag tycker saknas i regeringens politik, men jag tänker att det kommer naturligt i andra sammanhang och i andra debatter här i kammaren. Vi har också att tydliggöra för väljarna vad det skulle betyda för väljarna om man röstade på just oss.

Med några få undantag är det så alla partier i Sveriges riksdag agerar, så också Kristdemokraterna. Man har lagt egna budgetar, och man har argumenterat för dem.

Det mest anmärkningsvärda, skulle jag vilja säga, kopplat till praxis och kutym och hur man liksom måste agera för att kunna vara en trovärdig regering och en trovärdig opposition är väl att vi nu ser partier som ingår i ett regeringsunderlag, till och med i regering, men som ändå inte vill ta ansvar för helheten. Man säger gärna att om vi hade fått som vi ville - x, y eller z - hade det varit mycket bättre, men nu har vi gjort en kompromiss.

Det är för mig ovanligt och även lite behändigt för regeringspartierna. Men det tillför inte så mycket.

Jag kan bara konstatera att om jag fick bestämma skulle det vara Socialdemokraternas budget som gällde, oavsett vem som står bakom den.

Fru talman! En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för att människor ska kunna flytta till jobb och utbildning, för att de ska kunna bilda familj och för att de ska kunna skilja sig. Den är också en viktig tillväxtmotor.

Den byggkris som vi nu ser tydligt och som får stora konsekvenser begränsar inte bara människors möjligheter att göra fria val, styra sina liv och göra det som är bäst för dem. Den hotar också jobb och tillväxt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Stockholms Handelskammare presenterade en rapport i våras som heter Notan för byggkrisen. I den skissar de på att notan kan bli så hög som hisnande 1 000 miljarder kronor för svensk ekonomi fram till 2030. Det är ett så stort tal att man knappt kan ta in det.

Finansinspektionen har meddelat att den bostadsbrist och den byggkris som vi nu är i riskerar att kosta svensk bnp ungefär 1 procent årligen. Det motsvarar 65 miljarder kronor årligen. Det är en betydligt lägre siffra, men det är fortfarande mer än ett helt budgetutrymme.

Det är pengar som skulle kunna och som borde användas till helt andra saker. De borde användas till att bygga Sverige starkare, till att stärka välfärden och till att rusta individer. De borde användas till mycket bättre saker än att bara slösas bort. De slösas bort för att det är en regering som inte tar byggkrisen och situationen på allvar. Man vill inte se eller förmår inte att se att man faktiskt är ansvarig för att hantera en kris av denna dignitet, med effekter av den här digniteten.

Inget av detta ser vi.

Vi har nu hört några talares anföranden. Vi har hört talare från Sverigedemokraterna och Moderaterna från regeringsunderlaget. De har haft anföranden och repliker. De har beskrivit hur de ser på bostadsmarknaden och framtiden i Sverige.

Jag kan bara konstatera att jag blir djupt bekymrad. Deras anföranden saknar framför allt stor insikt. De saknar vilja att i alla fall erkänna den problematik man ser. I stället talar man om att det nu vänder. Det är lite sant. Det faktum att räntorna och inflationen nu går ned i Sverige, liksom i stora delar av vår omvärld, gör givetvis att det finns förutsättningar för att det ska lätta lite på trycket, men det är från extremt låga nivåer.

Ingenting av det som vi har hört så här långt i debatten eller av det som man har presenterat kommer på ett riktigt sätt att möta de behov och de utmaningar vi har. Det handlar om att säkerställa att alla människor har tillgång till en bostad. Det handlar om att säkerställa att vi har förutsättningar för att få investeringar till nya industrier eller nya branscher, ny business, i Sverige. Det handlar om internationellt kapital och svenskt kapital.

När man gör sina värderingar om huruvida man ska eller inte ska satsa spelar en rad saker in - tillgång till kompetens, tillgång till energi, tillgång till bostäder och tillgång till infrastruktur. Det är kanske de fyra tyngst vägande bitarna.

Vi ser nu investerare som väljer bort Sverige som land, framför allt för att vi inte kan säkra att det kommer att finnas tillgång till bostäder. Självklart är det mycket allvarligt. Självklart borde det mana till eftertanke.

Jag bara hoppas att det företrädare för regeringspartierna och regeringsunderlaget ger uttryck för i denna talarstol i debatten i dag inte är överensstämmande med de diskussioner och de överväganden som man gör i andra forum. För i sådana fall kommer priset för människor och för Sverige att bli orimligt högt.

Jag kan givet denna bakgrund och denna oro konstatera att Socialdemokraterna har gjort helt andra bedömningar. Det handlar om hur situationen ser ut, hur allvarlig den är och vad som står på spel. Detta är givetvis kopplat till det vi föreslår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

I detta sammanhang, kopplat till budgeten, föreslår vi framför allt att det ska införas två nya åtgärder. De borde införas skyndsamt. De borde ha varit införda redan inför förra året, som senast.

Det första vi föreslår handlar om att det borde finnas en byggstimulans som är baserad på ett produktionsstöd. Det borde framför allt gå till de gröna industrietableringar som nu sker runt om i vårt land, för att säkerställa att de inte går om intet men också till studentbostäder. Vi satsar mycket i Sverige på att vi ska utbilda människor och på högre utbildning för att vi ska kunna möta kompetensbehovet. Det blir väldigt förfelande om inte människor kan flytta och ta de utbildningsplatser som erbjuds, på samma sätt som det blir förfelande om man inte kan flytta för att ta de jobb som nu ska växa fram av de nya industriinvesteringarna. Vår bedömning är att ett produktionsstöd kopplat till denna sektor är både angeläget och nödvändigt.

Det andra vi föreslår är att staten i detta läge ska gå in och dela risk. Vi föreslår att man ska införa statliga byggkrediter. Det vore rimligt i ett ekonomiskt läge där många vittnar om att de inte får kalkylen att gå ihop och där tillgången på kapital i sig är ett av de största hindren för att man ska få igång projekt. Då vore det rimligt att införa en helt ny åtgärd som handlar just om att man delar risken och att staten går in och tar topplånen. På så sätt kan man få ihop en bättre kalkyl och få spaden i backen för fler projekt.

Till detta konstaterar vi att den byggkris som vi nu ser har inneburit enormt stora varsel. Bara första halvåret i år, 2024, varslade över 1 500 byggbolag om konkurs. Det är dubbelt så många som under hela pandemin. Man kan jämföra med förra året, då siffran var 1 700 på totalen. Det motsvarar ungefär sex konkurser om dagen.

Bortsett från att det givetvis är djupt problematiskt att en massa byggbolag inte finns kvar och att en massa människor blir arbetslösa kan man konstatera något annat. Om man lärde sig något från 90-talskrisen var det detta: När krisen var över, när konjunkturen vände och när efterfrågan på personal och kompetens plötsligt blev stor fanns människor inte kvar. De hade lämnat byggbranschen för andra branscher.

Vi ser att detta också händer nu.

Visserligen är siffrorna för Byggnads a-kassa större än vad de har varit på decennier. Den har ökat med 67 procent. GS vittnar också om massiva varsel. Trots detta tror jag att de flesta av oss som reser runt möter detta: Branschen känner en stor oro just nu för att detta är efterfrågad personal, som rekryteras till annan industri och som därmed försvinner och sannolikt aldrig kommer tillbaka.

Med tanke på den kompetensförlust som vi nu riskerar att se är det dubbelt anmärkningsvärt att regeringen dessutom avvecklar det energieffektiviseringsstöd som den förra regeringen fick på plats. Det är ett stöd som är bra för klimatet. Det är bra när det gäller att möta EU-direktiv och de EU-krav som kommer att finnas på att sektorn liksom ska klara av sina utsläpp. Genom att man inte möter det kravet riskerar man att lämpa över kostnaden för energieffektivisering enbart på individen eller möjligen på företaget.

Detta är också bra för jobben. Det här skulle innebära att man skulle kunna hålla igång arbetskraft på ett effektivt sätt i ett läge när det inte byggs något nytt. Då skulle man kunna renovera och energieffektivisera. Det skulle vara bra för jobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det hade också varit bra för vanliga hushålls plånböcker. I ett läge av kostnadskris när energikostnaden har blivit väldigt hög skulle det betyda någonting att kunna påverka sina egna energikostnader på ett positivt sätt för att bidra både till sig själv, till samhället och till klimatet. Därför är det så svårt att förstå regeringens prioritering.

Jag konstaterar samtidigt att det i regeringens budget den här gången finns ett förslag på ett stöd om just 140 miljoner kronor, något som jag också frågade Moderaternas bostadspolitiska talesperson om i replikskiftet tidigare men inte fick något svar på. Nu kommer alltså ett förslag om att satsa på bostadsbyggande kopplat till den gröna industrialiseringen i norr, och man aviserar 140 miljoner. Detta gör man i samband med budget.

Trots upprepade frågor till ministern och till andra ledamöter är det fortfarande helt oklart vad det här stödet ska användas till. Det kanske är bra, men om det ska börja gälla från årsskiftet är det ju på tiden att man börjar precisera vad det här är för någonting. Jag får väl utgå från att det inte är någonting som liknar de förslag som vi har och att det därmed inte heller liknar de förslag som exempelvis den särskilda utredaren tog fram på det här temat, eftersom att det egentligen är en variant på våra förslag.

Det här måste alltså vara någonting helt annat, för så sent som i den här debatten har ju både sverigedemokrater och moderater dömt ut både investeringsbidrag och subventioner. Man har också dömt ut, förutsätter jag, kreditgarantier. Så vad är då dessa stöd? Vem ska ta del av dem, och när får de besked?

Avslutningsvis vill jag säga att det här är en debatt som handlar om både bostads- och konsumentpolitik. För Socialdemokraternas del kommer Anna-Belle Strömberg så småningom i ett senare anförande att beskriva våra förslag på det konsumentpolitiska området.

Vår ram är större än regeringens, vilket innebär att vi inte kan reservera oss till förmån för våra egna förslag även om vi skulle vilja det. Vi kommer därför att välja att avstå i beslutet och i stället hänvisa till vårt särskilt yttrande som inlämnats i samband med ärendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag utgår från att jag var otydlig och att ledamoten inte förstod. Min fråga handlade om hur man kan både hävda att det saknas evidens och sedan hävda att något är ineffektivt och dåligt i samma mening. Det är väldigt ologiskt och även olyckligt att man väljer att göra detta kopplat till en faktaredovisning i budgeten. Det är att politisera denna typ av dokument på en helt ny nivå, och jag tycker att det är obegripligt.

Min nästa fråga, som jag inte hann med förra gången, gäller det som ledamoten ger uttryck för: att man tycker att alla former av investeringsstöd och subventioner är dåliga. Trots detta aviserar man nu i budgeten ett stöd för den gröna industrialiseringen i norr, dock utan att precisera vad det handlar om. Jag utgår från att det ska börja gälla nästa år. Förslaget presenterades i samband med budgeten, alltså för flera månader sedan, och än så länge har jag inte lyckats få något svar på vad det är som ska stödja byggnation kopplad till den gröna industrialiseringen i norr. Jag hoppas att ledamoten kan ge mig lite svar på frågan.

Fru talman! Jag tackar Noria Manouchi för hennes anförande. Jag har två frågor kopplade till anförandet.

Jag noterar i vårt betänkande att man har valt att göra något så ovanligt som att politisera den rent faktiska resultatredovisningen, som i normalfallet egentligen är en faktauppräkning. Man gör det dessutom på ett extremt inkonsekvent sätt. Man lyckas både vara nöjd med att regeringen konstaterar att det saknas evidens för effekterna av investeringsstödet och samtidigt fortsätta att glädjas över att man avskaffar det ineffektiva och dåliga investeringsstödet.

Vilket är det? Saknas det evidens, eller är det ett politiskt påstående kopplat till frågan utan evidens?

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret, som dock inte var så mycket av ett svar. Jag noterar att skolministern i allt väsentligt lägger över ansvaret på kommunerna, på den som har haft huvudmannaskapet - alltså hur regleringen för skolan ser ut - och på Socialdemokraterna. Inget av detta är förvånande, för det är ungefär så som företrädare för regeringen brukar hantera kritik i den här kammaren.

Jag vill ändå i det här sammanhanget konstatera att givet inflygningen kopplat till statens ansvar för detta kan jag absolut sympatisera med att Liberalerna sedan väldigt länge, som skolministern påpekar, har velat se en statlig skola. Men att det inte finns majoritet för det betyder ju att få partier anser att en ändring av huvudmannaskapet skulle lösa problemet. Det intressanta är då hur man väljer att säkra att staten tar ansvar på något annat sätt, inom ramen för det som faktiskt kan få majoritet i den här kammaren. Där ser vi tyvärr väldigt lite, och framför allt tar det lång tid.

Krisen är här och nu. Jag är mycket bekymrad över att det här blir en förlorad mandatperiod för Sveriges och Hallands elever. Det får konsekvenser långt in i deras liv, och det får också konsekvenser för vårt samhälle.

Jag vill upprepa mina frågor. Varför införs inte etableringsstopp? När kommer det ett besked från skolministern till Sveriges kommuner om vad man kan förvänta sig i budgettillskott från regeringen, som då möjligen skulle kunna innebära att man inte behöver göra de drastiska nedskärningar som man tyvärr planerar för nu?

Fru talman! Jag vill tacka Aida Birinxhiku för att hon har ställt denna interpellation. Situationen i skolan är allvarlig och problematisk och förtjänar debatt i den här kammaren. Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om det föranledde mig att anmäla mig till debatten.

Precis som Jan Riise börjar jag med att säga att också jag kommer från Hallands valkrets. Som riksdagsledamöter följer vi alltid väldigt noga vad som händer i våra hemkommuner och våra hemmavalkretsar. Men det är också väldigt tydligt att Halland och Hallands kommuner när det gäller skolans område på inget sätt är unika, utan vi ser i hela landet hur kommuner kämpar med att få ihop en ekonomi som gör att man kan ge barnen den skola som de förtjänar.

Jag har två frågor. Den första utgår ifrån att statsrådet själv lyfter upp de utmaningar och problem som finns med friskolesystemet. Hon hänvisar till att man nu gör en översyn av systemet. Det indikerar att man är väl medveten om att pengar som är avsedda att gå till elevers skolgång i stor omfattning i dag i stället läcker ut till vinster i privata bolag. Svaret indikerar väl också att man delar Socialdemokraternas syn, att det här är ett djupt problem.

Min första fråga blir dock: Om man ser att det blöder pengar från en verksamhet som är i desperat behov av de medlen och om man är beredd att se över situationen och göra något åt den, varför inför man då inte ett etableringsstopp? Varför tillåter man att det fortsätter skapas nya skolor i en struktur som inte fungerar? Det är nya skolor som kommer att göra det ännu svårare att hantera situationen och att få rätsida på någonting som jag utgår från att vi är överens om är djupt bekymmersamt. Varför inför man inte ett etableringsstopp?

Min andra fråga handlar om att statsrådet refererar till ett undantag i kommunallagen som innebär att man skulle kunna låta bli att verkställa besparingar i ett läge där man inte får ihop sina ekonomier nu. Man skulle kunna balansera överskott över tid.

Det är korrekt. Men det förutsätter åtminstone två saker. Det ena är att kommunen har en god ekonomi i grunden. Det andra är att det är av tillfällig karaktär, med andra ord att det händer något som man tror inte ska hända nästa år.

Det senare föranleder mig att fråga statsrådet om regeringen har för avsikt att kompensera kommunerna för den kostnadskris och de kostnadsökningar som nu finns och som skapar problem. Så här långt har den budgettekniska abrovink som regeringen ägnat sig åt varit att man drar ifrån och lägger till, och på totalen blir det mindre.

Dessutom håller kommunerna på med sina budgetarbeten nu. Besluten ska tas före midsommar. Om man ska kunna göra ett undantag med hänvisning till att man har god ekonomi och vet att det kommer pengar behöver det beskedet alltså komma från statsrådet i dag. Kommer regeringen att säkra upp för de kostnadsökningar som varit? Kommer beskedet i tid så att kommunerna inte behöver lägga ytterligare besparingar? Det är mina frågor till statsrådet.

Fru talman! Jag börjar i slutet.

När det gäller förslag på aktiva åtgärder har Socialdemokraterna i brist på att det kommer något från regeringspartierna tagit fram en offensiv reformagenda. Den innehåller en byggstimulans i form av produktionsstöd, alltså en variant på investeringsstödet. Vi har tagit i beaktande svårigheterna med det gamla stödet och anpassat utifrån situationen som råder här och nu. De är riktade till exempelvis de orter som nu står med stora företagsetableringar och inte kan få fram bostäder till dem - och till studentbostäder.

Vi har också redan föreslagit det som Peter Larsson har föreslagit för ministern, och som ministern bereder, nämligen att det ska finnas byggkrediter på plats så att kalkylen går ihop och någonting faktiskt byggs.

Det finns en hel rad av förslag, och jag är övertygad om att ministern väl känner till de socialdemokratiska förslagen - givet att hans partikamrater har röstat ned samtliga i denna kammare.

Det som fortfarande gör mig bekymrad i debatten är att ministern gömmer sig bakom inflationen och hävdar att strukturåtgärder ska lösa alla problem. Jag har inga problem med att diskutera strukturåtgärder med regeringen, men de behöver vidtas på ett betydligt djupare plan om vi på riktigt vill komma åt de problem som ministern säger finns i sektorn. Det skulle kräva blocköverskridande samtal, som innebär att vi kan sjösätta spelregler som håller över lång tid. Också det är något som man tidigare har sagt nej till.

Jag har därför en avslutande fråga till bostadsministern: Kommer man åtminstone att tillsätta en bostadskommission för att titta på såväl akuta åtgärder här och nu som långsiktiga spelregler?

Fru talman! Det som gör mig mest bekymrad när jag lyssnar på bostadsministern är att han tycks utgå från att det räcker att komma med förslag på åtgärder som ska finnas på plats när konjunkturen ändå vänder. När konjunkturen ändå vänder är det för sent.

I det sammanhanget ska man komma ihåg att byggsektorn är en tillväxtmotor. Just nu driver den lågkonjunkturen. Det får konsekvenser inte bara för byggsektorn, utan det leder till effekter i även andra sektorer. Vi vet av erfarenhet, inte minst från 90-talskrisen, att om den slås ut och personalen försvinner till andra sektorer och så vidare kommer de inte tillbaka. Då fördjupar och fördröjer man en lågkonjunktur, och uppgången går saktare.

Trots det, när vi är mitt i vägen ned i den, finns det inga som helst förslag från regeringen och ministern som möter den situationen här och nu. Man talar om att det kommer någonting senare, företrädesvis regelförenklingar eller åtgärder som är ensidigt inriktade på att bygga småhus.

Förstå mig rätt. Jag har inget som helst emot att vi bygger småhus. Men vi behöver en bostadspolitik som träffar alla upplåtelseformer, som gör att vi bygger hyresrätter, BRF:er och småhus utifrån människors behov, näringslivets behov och så vidare. Här haltar hela politiken, i den mån den över huvud taget går.

Ministern hänvisar i sitt svar till att man har tagit ansvar genom att bekämpa inflation. Jag kan bara konstatera att bekämpa inflation inte är samma sak som att göra ingenting. När det är hög inflation och ett svårt ekonomiskt läge är det svårare att vara politiker. Man behöver ha mer avvägda förslag, som träffar rätt och som inte får oönskade effekter. Men att göra ingenting träffar inte heller rätt, och det får också oönskade effekter. Just nu blir effekten av att man bekämpar inflationen att man fördjupar lågkonjunkturen. Det är inte ett rimligt sätt att ta ansvar.

Jag tänker att bostadsministern inte har några problem att ta den kritiken från mig eller från oppositionen. Men den kritiken delas av i princip alla andra externa bedömare. Det är samma kritik som kommer från sektorn oavsett om du pratar med byggföretagen, trähusindustrin, fackföreningen, Konjunkturinstitutet eller banksidan. Alla säger samma sak. Ministerns svar blir att det kommer något senare när det har vänt. Det duger inte.

Ministern hänvisar till det mest ingripande man har gjort, nämligen att ta bort investeringsstödet. Det gjorde man för att det var ineffektivt, att det inte byggdes tillräckligt mycket trots att det var goda tider.

Jag kan bara konstatera att under de år som investeringsstödet var på plats byggdes i snitt 60 000 bostäder. Man byggde nära nog på den nivå som man behöver till en kostnad där hyran blev lägre. Ett snitt på 60 000 ska jämföras med snittet senast Ulf Kristersson satt i regering. Då låg snittsiffran på 22 000 bostäder. Den här gången Ulf Kristersson sitter i regering kommer den snittsiffran sannolikt att bli lägre. Det om något visar att politik gör skillnad.

När kommer åtgärderna som påverkar situationen här och nu?

Fru talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Jag måste dock säga att det gör mig bekymrad.

Mina frågor till bostadsministern var vilket ansvar han och regeringen har för byggkrisen och vilka åtgärder han avser att vidta med anledning av den akuta byggkrisen. Den första frågan besvaras inte alls. I stället nöjer sig bostadsministern med att konstatera sakers tillstånd och redovisa ett antal faktorer som har bidragit till byggkrisen: hög inflation, höga räntor och ökade produktions- och finansieringskostnader.

Att dessa faktorer har gjort det svårt och i många fall omöjligt att få ihop en kalkyl är vi överens om.

Frågan är vilket ansvar regeringen och bostadsministern har tagit för att mildra effekterna av dessa faktorer och om det har fått önskad effekt. Svaret får väl tolkas som att man har valt att inte ta något ansvar.

Frågan om åtgärder för att möta den akuta byggkrisen besvarar bostadsministern genom att lista ett antal insatser och åtgärder som man har vidtagit. Man har tillsatt en egnahemskommissionär, man har höjt taket för rotavdraget, man har beställt en utredning om lättnader i byggkraven för studentlägenheter och man ger Sveriges 290 kommuner totalt 80 miljoner kronor att dela på för att ta fram detaljplaner och omvandla kontorslokaler.

Ingen av dessa åtgärder möter den akuta byggkrisen här och nu. Möjligen kan det bidra på marginalen i ett läge då konjunkturen ändå har vänt.

Bostadsministern väljer också att inte nämna att man inledde mandatperioden, i en begynnande lågkonjunktur, med att bryta ingångna avtal och avveckla Sverigeförhandlingarna och investeringsstödet utan att ersätta dem med något annat. Det har sannolikt bidragit starkt till den byggkris som nu är ett faktum.

Sammantaget ger det en bild av en regering som inte vill och inte förmår agera för att rädda jobb och företag i en byggsektor som nu är i fritt fall. Det är allvarligt.

År 2023 var ett nattsvart år. Trähusindustrin såg under hösten fler konkurser än under pandemin. Sista kvartalet var antalet konkurser och varsel i byggsektorn på en nivå som vi inte sett sedan 90-talskrisen. Och det fortsätter under 2024. Första kvartalet i år ökade konkurserna i byggsektorn med 56 procent. Det är i snitt sju byggföretag om dagen som går omkull.

Och med byggkris och konkurser kommer varsel. Totalt ökade antalet varslade byggnadsarbetare med 154 procent under 2023. Och siffran för i år lär bli högre. För trähusindustrin ser det ännu mörkare ut. GS-facket rapporterade att antalet varslade inom trähusindustrin ökade med hela 270 procent förra året jämfört med året innan.

Vi har nu den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer, om ingenting görs, att permanenta bostadsbristen på en hög nivå för lång tid framöver. Konsekvenserna blir stora. Färre unga kan flytta hemifrån. Färre kan bilda familj. Färre kan skilja sig. Och våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer.

Färre kommer också att kunna flytta för att ta ett jobb eller utbilda sig, vilket påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Och med det blir Sverige fattigare. Konjunkturinstitutet bedömer att det låga byggandet sänker Sveriges bnp med 1 procentenhet. Det motsvarar ungefär 60 miljarder kronor. Det är 60 miljarder som hade kunnat läggas på skola, sjukvård, polis, pensioner - listan på behov är lång.

Med den verkligheten som bakgrund sätter jag mitt hopp till att bostadsministern ändå avslutar sitt svar med att säga att han noga följer utvecklingen och att han inte utesluter ytterligare åtgärder. Frågan blir då: Vad är det? Och när kommer det?

Fru talman! Vi har inte haft en så här låg nivå på bostadsbyggandet sedan förra gången Kristersson satt i en regering. Byggkrisen är ett faktum. Alla kurvor pekar nedåt, och Boverket pekar på att nedgången förväntas fortsätta.

I ett läge då det behöver byggas 67 000 bostäder per år fram till 2030 påbörjades endast strax över 20 000 bostäder under de tre första kvartalen 2023. Det är en minskning med 55 procent jämfört med samma period året innan.

Den negativa trenden bedöms fortsätta såväl under 2024 som under 2025. Då ska man komma ihåg att underskottet ackumuleras. För varje år som behovet av 67 000 bostäder inte uppnås ökar betinget för kommande år. Trots det verkar regeringen inte ha någon plan för att hantera krisen.

Det lilla man har gjort har varit otillräckligt och framför allt i stora stycken felaktigt. I en begynnande lågkonjunktur valde man att skära ned på just den politik som underlättar byggandet. Man valde att bryta ingångna avtal om Sverigeförhandlingar och investeringsstöd utan att ersätta det med något annat, vilket sannolikt starkt har bidragit till den byggkris vi nu ser.

Kortfattat kan man sammanfatta regeringens och Sverigedemokraternas politik så här långt med att de i stället för att satsa på bostadsbyggande har dragit undan mattan för bygg- och trähusindustrin.

Vi ser hur anrika företag som klarat sig igenom både finanskriser och pandemi nu knäcks av Tidölagets bostadspolitik. Trähusindustrin har under hösten sett fler konkurser än under pandemin. Under sista kvartalet 2023 var antalet konkurser i byggsektorn på en nivå som vi inte har sett sedan 90-talskrisen. Detta fortsätter under 2024. Under februari ökade antalet konkurser inom byggsektorn med hisnande 84 procent.

Med byggkris och konkurser kommer varsel. Totalt ökade antalet varslade byggnadsarbetare med 154 procent under 2023. Siffran för i år lär bli ännu högre. För trähusindustrin ser det ännu mörkare ut. GS-facket rapporterar att antalet varsel inom träindustrin ökade med hela 270 procent förra året jämfört med året innan.

Trots det skär regeringen ned inte bara på bostadspolitiken utan också på jobb- och utbildningspolitiken. Man väljer också att i det här läget avisera att Sverigedemokraterna och regeringen nu är överens om att trappa ned a-kassan efter 100 dagar. Det är ett dråpslag för de bygg- och träindustriarbetare som nu tvingas ut i arbetslöshet, inte för att deras kompetens inte längre behövs utan som ett resultat av regeringens och Sverigedemokraternas politik, eller kanske snarare avsaknad av politik.

Vi ser nu hur fack och arbetsgivare, när regeringen sviker, själva tvingas agera för att rädda svenska jobb. Den hårt drabbade trähusindustrin aktiverar ett eget korttidsstöd, utan statligt stöd, som ett sätt att hantera konsekvenserna av den byggkris som regeringen har orsakat. Systemet liknar det vi socialdemokrater fick på plats under pandemin, men utan statens stöd. Det är ett styrkebesked som visar på parternas förmåga att ta ansvar för svenska jobb. Men det visar också på Sverigedemokraternas och regeringens oförmåga.

Fru talman! Vi har den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer om inget görs att permanenta bostadsbristen på en hög nivå för lång tid framöver, och konsekvenserna blir stora. Färre unga kan flytta hemifrån, färre kan skilja sig och våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer. Fler blir trångbodda, samtidigt som färre kan flytta från ett hus som blivit för stort. Färre kommer att kunna flytta för att ta ett jobb eller för att utbilda sig, vilket påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Och Sverige blir fattigare.

Konjunkturinstitutet bedömer att det minskade byggandet sänker Sveriges bnp med 1 procentenhet. Det motsvarar ungefär 60 miljarder kronor som kunde ha lagts på skola, sjukvård, polis, pensioner eller trygghetsförsäkringar - listan på behov är lång. Och möjligen är den siffran lågt räknad.

Stockholms Handelskammare har tagit fram en rapport, Notan för byggkrisen, som belyser effekterna av byggkrisen fram till 2030 i Stockholmsregionen. Enligt rapporten beräknas produktionstappet för ett enskilt år uppgå till mellan 30 och 49 miljarder, bara i Stockholmsområdet. Deras siffra för riket är svindlande 88-153 miljarder kronor.

Den negativa sysselsättningseffekten beräknas kunna bli så stor som 3,4 procent färre sysselsatta. Det motsvarar 55 000 färre jobb i regionen. För byggsektorn räknar man med att mellan 20 000 och 33 000 fler blir arbetslösa, och detta återigen bara i Stockholmsområdet.

Fru talman! Sverige har inte råd att låta byggsektorn kollapsa. Vi socialdemokrater har därför levererat ett antal förslag för att mildra krisen. Vi har föreslagit en byggstimulans i form av ett produktionsstöd till orter med stora företagsetableringar, samt till studentlägenheter. Vi har föreslagit förmånlig statlig medfinansiering i form av statliga byggkrediter till nyproduktion.

Vi vill se ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus och en rotreform som räddar jobb och sänker elräkningarna. Vi har krävt att regeringen omgående skickar det färdigberedda förslaget om startlån till riksdagen för beslut och att man går vidare med förslaget om att allmännyttan ska undantas från krav om att tillämpa lagen om offentlig upphandling.

Detta är bara några exempel som hade gjort skillnad här och nu. Regeringen och Sverigedemokraterna har röstat ned samtliga förslag. Man vägrar också hårdnackat och konsekvent att lyssna på vädjan från näringslivet, facken, Hyresgästföreningen med flera, som samtliga vill se någon form av kriskommission med syfte att hantera och mildra krisen.

Fru talman! Vi socialdemokrater anser att det allvarliga läget kräver ett gemensamt politiskt ansvarstagande. Sverige har vid flera tillfällen tidigare visat att det är möjligt att ta gemensamt ansvar i svåra tider. Både 90-talskrisen och de blocköverskridande bostadspolitiska samtalen under 2016 är goda exempel på det.

Vi är beredda att medverka i ett arbete som syftar till att klargöra vilka akuta åtgärder som är nödvändiga att vidta och vad som krävs för att få på plats nödvändiga långsiktiga spelregler. Vi vill att regeringen tillsätter en bostadskommission med representanter från byggbranschen, parterna och politiken, som i första hand ska ha till uppgift att hantera den akuta byggkrisen men som också ska arbeta för att ta fram långsiktiga förutsättningar för en hög och stabil nivå av byggande över tid.

Avslutningsvis noterade jag att David Josefsson i sitt anförande för en liten stund sedan i brist på politik föll tillbaka i valrörelseretorik. Som en kort reflektion på det får jag väl konstatera, David Josefsson, att i Moderaternas Sverige är det byggkris. I Moderaternas Sverige får man väl då säga att vi numera har Uffepriser och kanske Jimmiehyror.

Det är resultatet av att vi nu ser ut att få en förlorad mandatperiod. Det är resultatet av att vi trots byggkris inte får några förslag som faktiskt hanterar den här krisen på riksdagens bord. Propositionsförteckningen innehåller tre förslag som man, om man är välvillig, kan säga berör bostadsbyggandet i Sverige.

Det ena - detta debatterades i replikskiftet - finns inte omhändertaget i den här debatten, men jag ser fram emot att diskutera det sedan. Det är viktigt att man tryggar våra bostadsmiljöer, men det innebär inte att det byggs mer. Det andra är en skrivelse från Riksrevisionen, och det tredje är att man ska iaktta aktsamhet vid byggning, rivning med mera. Detta är vad regeringen har lyckats leverera, och det är underkänt.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Jag kan konstatera att Roger Hedlund blir svaret skyldig. Uppfattningen i dessa regioner eller andra regioner där stora företagsetableringar är på gång och behovet av att det ska byggas mycket är skriande är inte att Sverigedemokraterna och regeringen har gjort tillräckligt. Deras uppfattning är att regeringen och Sverigedemokraterna inte har gjort någonting alls.

I sitt anförande påstod Roger Hedlund att ingen regering någonsin har lyckats möta det byggbehov som Boverket bedömer finns. Det är per definition inte sant. Det har gjorts enskilda år. Framför allt kan man konstatera att det under förra regeringens period byggdes i snitt 60 000 bostäder per år. Det är om inte exakt på märket så väldigt nära märket. Det är med andra ord fullt möjligt att genom aktiv bostadspolitik bygga mycket.

Det görs ett antal tankevurpor när man resonerar om hur man ska lösa bostadsbrist genom återvandring och migrationspolitik. Roger Hedlund lyfter upp att befolkningsökningen har varit 1 miljon på tio år. Det har också varit en förutsättning för den ekonomiska tillväxt som vi har sett i Sverige. Med stagnerad eller minskad befolkningsutveckling skulle det automatiskt bli minskad ekonomisk tillväxt. Det skulle bli mindre pengar att ge till sjukvård, till skola, till polis, till trygghetssystem och så vidare. Allt det tänker Sverigedemokraterna och Roger Hedlund bort i sitt resonemang.

Roger Hedlund lyfter upp några saker som man har gjort. En sak är att man har gett Finansinspektionen ett uppdrag när det gäller bolånetak. Jag kan upplysa Roger Hedlund om att Finansinspektionen har svarat. De säger nej.

Man lyfter upp startlån. Det finns en majoritet, tillsammans med Socialdemokraterna, som är för att få det på plats. Se till att regeringen skickar det!

Herr talman! Jag tackar Roger Hedlund för anförandet. Det var klargörande i vissa stycken. Det var felaktigt i sak i flera delar. Jag ska inte kommentera alla utan nöjer mig med att först ställa en fråga.

Lyssnar man på Roger Hedlund verkar det, precis som min kollega sa här tidigare, som att återvandring är Sverigedemokraternas lösning på bostadsbristen. Då måste jag fråga: På vilket sätt, rent konkret, löser återvandring kompetensförsörjningsbehovet i exempelvis Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland?

Fru talman! Jag vill börja med att konstatera, med anledning av Johan Hultbergs inlägg i debatten, att ansvarsutkrävande av regeringen inte är någonting skamlöst utan en oppositions ansvar. Om man dessutom som regering inte är beredd att ta ansvar borde man kanske inte aspirera på att bilda regering.

Med det sagt kan jag ge Johan Hultberg rätt i att den nuvarande sjukvårdskrisen kräver ledarskap och ansvar på alla nivåer. Det är därför vi står här allihop i dag, 21 representanter för 21 regioner, och säger att också SD-regeringen måste visa ledarskap och ansvar.

Jag uppskattar att statsrådet Acko Ankarberg Johansson ändå adresserar utmaningen med att rekrytera kompetent personal. Hon visar att hon ser hur det ser ut där ute och vad det betyder för både personalen och vården. Men frågan som då kvarstår blir ju: Om man ser detta och kan uttrycka det så pass väl, tror man att regionerna kan hantera denna utmaning samtidigt som de ska spara, skära ned, varsla och säga upp?

Vilket ansvar och vilken prioritering anser statsrådet att den SD-ledda regeringen nu ska ta och göra? Ser man detta? Tänker man göra någonting? Tänker man inte göra någonting? Tänker man sänka skatten?

(Applåder)

Fru talman! Vittnesmålen om den allvarliga och akuta situationen i sjukvården är många. Vården i Halland har under 2023 påverkats påtagligt av vakanser, hög personalomsättning, sjukfrånvaro och brist på vikarier. Detta har medfört reducerad kapacitet på operationsavdelningar och slutenvårdsavdelningar. I genomsnitt har vårdplatser motsvarande något mer än en större vårdavdelning inte varit i drift sedan början av 2023.

Svårigheterna att rekrytera och behålla personal är givetvis inte ett problem som man löser enbart med mer pengar. Det krävs också ett strategiskt, långsiktigt och målmedvetet arbete med att förbättra arbetsmiljö och villkor i stort.

Men det borde vara uppenbart för alla, också för SD-regeringen, att minskade resurser, sparbeting och nedskärningar spär på och förvärrar en redan ansträngd och allvarlig situation.

Det är därför djupt bekymmersamt att Region Hallands budget för 2024 är underbalanserad med nästan 620 miljoner kronor med hänvisning till synnerliga skäl. Till detta ska läggas att samtliga halländska hälso- och sjukvårdsnämnder börjar 2024 med ett underskott som de bär med sig från 2023 på totalt 236 miljoner kronor. Också dessa underskott ska hanteras under året för att man ska få en budget i balans. Resultatet är att det blir sämre tillgänglighet med växande vårdköer, inställda operationer, en personal som fortsatt går på knäna tills de stupar, ytterligare försämrad arbetsmiljö och ännu svårare att rekrytera och behålla personal, och det blir en hopplös och ohållbar spiral.

Ytterst innebär detta en sämre sjukvård. Det är en oacceptabel utveckling, och jag förväntar mig att ansvarigt statsråd och SD-regeringen nu visar att man har både vilja och förmåga att hantera den kris som sjukvården befinner sig i.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Jakob Olofsgård för svaret. Det var dock inte riktigt ett svar, så jag väljer att tolka det lite grann. Jag tolkar därför det Jakob Olofsgård säger som att de inte är nöjda och som att det de ger uttryck för när jag träffar dem är ungefär samma sak som de ger uttryck för när de träffar Jakob Olofsgård.

Faktum är nämligen att trähusindustrin är den del av hela sektorn som kanske är mest pressad just nu. Man var tidigt ut och sattes tidigt under hård press. Risken finns ju att den utplånas och faktiskt i princip inte finns kvar när krisen är över. Ändå levererar regeringen inga konkreta åtgärder för att hantera situationen här och nu. Det är obegripligt för mig hur man kan landa i den slutsatsen.

Sedan lyfter Jakob Olofsgård ett antal strukturreformer som vi i huvudsak är ganska överens om, skulle jag tro - i alla fall många av dem. Inte minst tror jag inte att någon tycker att regler ska vara krångligare eller svårare än de behöver vara. Här finns ju lågt hängande frukter som vi dessutom ger konkreta förslag om i vår kommittémotion. Jag ser fram emot att kunna komma överens om dem när de behandlas till våren.

Samtidigt kan jag konstatera att det arbete som Boverket har påbörjat för att förenkla reglerna har mötts av massiv kritik därför att det snarare innebär försvårade regler. Där förväntar jag mig att regeringen gör ett omtag och hanterar situationen.

Till syvende och sist upprepar jag dock min fråga för fjärde eller femte gången - jag vet inte hur många gånger jag har ställt den. Vad var det som hände som gjorde att det blev en helomvändning i synen på de ideella konsumentorganisationerna? Vi hörde Larry Söder säga att det var för att Arn behövde mer pengar, men när man hanterar en budget på i runda slängar 1 300 miljarder är det ju anmärkningsvärt att påstå att man för att kunna ge Arn 6 miljoner behöver slakta hela stödet till den ideella konsumentorganisationen.

Fru talman! Tack för ditt anförande, Jakob Olofsgård! Jag vill också tacka för det sympatiska i att du lyfter den tragiska dödsolycka som skedde i går. Jag instämmer i att sådant inte ska hända på svensk arbetsmarknad. Det är ett ämne och en debatt för sig, och jag tycker att vi måste ta frågan på mycket större allvar.

Sedan vill jag gå vidare till resten av Jakob Olofsgårds anförande. Det grundade sig i att han själv har erfarenhet från branschen och att han, om jag förstod det rätt, har burit med sig ett antal frågor kopplat till detta in i sitt politiska liv. Det är givetvis både sympatiskt och bra, men den fråga jag ändå måste ställa med anledning av det är: När du möter dina gamla kollegor i dag, Jakob Olofsgård - är de nöjda med vad regeringen levererar på detta område?

Jag vet nämligen vem som är din gamla arbetsgivare, och när jag besöker dem träffar också jag dina gamla kollegor. Till mig uttrycker de en stor frustration både över bristen på insikt från regeringen och över bristen på relevanta åtgärder för att framför allt hantera krisen här och nu. Det är alltså min första fråga.

Sedan ska jag försöka få svar på en fråga som jag har ställt flera gånger tidigare under debatten, och den handlar om det som tydligen hände mellan april och oktober. Regeringen gick nämligen från att i april ge de ideella konsumentorganisationerna ett extra, utökat stöd om 1 miljon kronor, med motivet att de är viktiga och särskilt i denna ekonomiska tid spelar en alldeles särskild roll, till att i oktober - utan förklaring, utan motiv och utan förvarning till organisationerna - meddela att detta stöd ska avskaffas helt och hållet. Vad hände under dessa sex månader?

Fru talman! Det var ändå ett av de knepigaste svaren som någon någonsin har fått på en fråga i kammaren, i alla fall som jag känner till.

Socialdemokraterna är normalt sett alltid i kammaren. Jag kan givetvis inte svara för vad som händer i en specifik debatt i ett annat utskott. Däremot kan jag konstatera att vi många gånger från oppositionens sida har suttit själva i denna kammare när frågor i detta utskott har behandlats.

Jag tycker därför att Larry Söder, regeringspartierna och Sverigedemokraterna ska börja med att granska sig själva innan de kommer med kritik till någon annan.

Jag lyfter också fram att det hade varit trevligt att debattera med Andreas Carlson, mest för att Larry Söder lyfte fram bostadsministern så många gånger i sitt anförande och målade upp en bild av hans uthållighet och förutsättningar som det som skulle lösa krisen. Då hade det varit kul att få debattera med bostadsministern.

Med detta sagt är min bedömning att de utredningar som regeringen har lagt fram kommer att förändra situationen på marginalen. Dessa utredningar har dessutom fått extremt lång tid på sig att jobba. Ingen av dem kommer att leverera sina betänkanden förrän hösten 2024 eller våren 2025, vilket innebär att de inte kommer att hinna remissbehandlas, behandlas och skickas till denna kammare under denna mandatperiod.

Om inget nytt händer, och om inga nya förslag kommer från regeringen, är detta ett helt förlorat år för bostadspolitiken i Sverige. Det har vi inte råd med som läget ser ut och inte med hänsyn till vad som krävs för att vi ska kunna vara ett tillväxtland framgent.

Jag har en annan fråga kopplad till denna debatt, och den gäller konsumentorganisationerna. Vad var det som hände från april till oktober som föranledde att regeringen gick från att tycka att detta var viktiga organisationer som behövde extra stöd till att tycka att de inte behövs alls och därmed avskaffa dem?