Jennie Nilsson

Fru talman! Jag tackar Larry Söder för anförandet.

Det hade varit kul om bostadsministern, givet hans tunga roll och tilltron som Larry Söder visar honom, faktiskt också hade deltagit i debatten. Men nu får jag nöja mig med Larry Söder, och det är såklart inte lite och illa. Men han är ju ändå inte bostadsminister, även om han representerar samma parti.

Jag har några frågor. Först har jag respekt för att man vill olika saker i politiken. Det är därför vi är politiker. Vi tror olika om vad som löser utmaningar och problem. Det är alldeles uppenbart att vi tror olika om vad som löser bostadssituationen vad gäller krisen i det korta perspektivet och vad som krävs långsiktigt. Jag har därför respekt för att en ny regering vill göra förändringar.

Det jag inte har respekt för är att man i det läge vi befinner oss i, med inflation, kostnadskris, ränteläge och en konjunktur som drivs av en nedåtgående bostadssektor, väljer att avskaffa de åtgärder som fanns på plats utan att ersätta dem med något annat. Det här riskerar att bli en helt förlorad mandatperiod.

Bostadsministern har nu lagt två budgetar, alltså hälften av alla budgetar han har möjlighet att lägga fram, och det finns egentligen ingenting som på riktigt kommer att bidra till att det byggs i en takt motsvarande de behov som finns.

När kan vi förvänta oss att bostadsministern faktiskt börjar leverera?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Fru talman! Jag får väl tacka Mikael Eskilandersson för hans kommentar, även om tonen i den bitvis är problematisk i riksdagens kammare. Det är inte oppositionens raljerande som har gjort störst avtryck så här långt i den här debatten; det får jag ändå säga.

Med detta sagt: Om en bostadskommission ska titta på frågan så tittar man på helheten. Att Mikael Eskilandersson tydligen är kränkt över att andra politiska partier kommenterar utifrån någonting som han kallar för bara rubriksättning får stå för Mikael Eskilandersson själv.

Vad är det då som behövs i det läge som vi befinner oss i? Vi har ett läge där bostadsbyggandet kollapsar, och det driver lågkonjunkturen. Byggnadsarbetare varslas nu och går hem i stället för att bygga bostäder som behövs. Det riskerar i sin tur kompetensförsörjningen och företags möjligheter att växa och expandera liksom det riskerar gigantiska industrietableringar i vårt land.

Oppositionen lägger fram förslag på regeringens bord för att möta detta, men regeringen och Sverigedemokraterna står helt handfallna och passiva och säger "vi är rädda för inflationsspöket".

Det är inte värdigt en svensk regering. Svenska folket har rätt att förvänta sig en regering och ett samarbetsparti i form av Sverigedemokraterna som klarar av att ta ansvar både för att hantera inflationen och för att mota en lågkonjunktur - eller åtminstone låtsas som att man vill mota en lågkonjunktur.

Det som ligger på regeringens bord är på riktigt ett skämt.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för frågorna!

Om vi börjar med den sista frågan förutsätter jag att man kontrollerar det här på samma sätt som annat. Varför tror ledamoten att man i det ordinarie systemet inte kan lockas att ange en materialkostnad som arbetskostnad? Det är någonting som vi ser sker, och det är också någonting som många larmar om när man tittar på kostnadsutvecklingen, exempelvis kostnaden för rotavdraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Det är också anmärkningsvärt att Mikael Eskilandersson står i riksdagens kammare och påstår att företag som levererar energilösningar skulle vara mer benägna att fuska än andra företag i denna sektor. Jag hoppas att Mikael Eskilandersson kommer att få stå till svars för det påståendet.

Med det sagt: Socialdemokraterna föreslår en bostadskommission. Vi föreslår den alltjämt, och vi gör det tillsammans med ett flertal andra aktörer - egentligen alla aktörer utom Sverigedemokraterna och regeringen.

Vi gör det för att vi tror att det behövs akuta åtgärder här och nu, och vi och alla andra aktörer anser att regeringen inte levererar det. Vi gör det också för att vi anser att det behövs långsiktiga och stabila spelregler inte minst kopplat till strukturreformer för att företag och investerare ska kunna lita på vad som gäller för dessa stora investeringar med lång avskrivningstid.

Syftet med en kommission är att man lägger alla frågor på bordet och diskuterar dem som en helhet. Det jag inte är intresserad av att diskutera, vilket jag har angett i medierna och som jag antar att Mikael Eskilandersson syftar på, är enskilda frågor, styckevis och delt. Det är inte det som behövs i ett läge när man ska ta ansvar för en helhet.

Fru talman! Under SD-regeringens första år har Sverige gått från ett rekordhögt byggande till en tvärnit i nyproduktionen. Enligt Boverkets prognos för i år kommer det att påbörjas cirka 27 000 bostäder. Det är en minskning med 55 procent jämfört med förra året.

För 2024 är prognosen att bostadsbyggandet faller ytterligare och landar på drygt 19 500. Det är en dyster prognos och långt från de cirka 67 000 bostäder som behöver byggas årligen för att vi ska kunna möta behovet. Och många bedömare tror att det blir ännu värre. Exempelvis spår Byggföretagen att siffran för i år blir 24 000 bostäder.

Som en direkt konsekvens ser vi nu att varsel och konkurser ökar dramatiskt. Vi kan se på siffrorna för oktober och november. Man får gå tillbaka till 90-talskrisen för att hitta liknande tal. Detta är något som utöver uppenbara problem för bostadssökande kommer att få en starkt negativ påverkan på jobb och tillväxt. Sverige blir fattigare.

Den negativa utvecklingen drivs på av omvärldsfaktorer som kriget i Ukraina, en hög inflation och stigande räntor. Men regeringens passivitet givet också dessa faktorer är anmärkningsvärd. Det lilla man har uträttat har varit otillräckligt och framför allt i vissa stycken felaktigt. Tydliga exempel på begångna misstag är avvecklingen av investeringsstödet och de avbrutna Sverigeförhandlingarna. Båda dessa beslut fattades i ett läge då vi var på väg in i en lågkonjunktur, och de har sannolikt starkt bidragit till tvärniten i bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Högerregeringen tycks inte inse allvaret i situationen och inte heller sitt ansvar för att vidta konkreta och relevanta åtgärder. Det blir uppenbart när man ser vad regeringens svar och förslag för att möta byggkrisen blev i den budget som vi nu debatterar: 60 miljoner i stimuleringsbonus till kommuner för att planlägga villatomter och 20 miljoner för att motivera kommuner att omvandla kontorslokaler till bostäder.

Vi har den värsta byggkrisen sedan 90-talskrisen. Den kommer, om ingenting görs, att permanenta bostadskrisen på en hög nivå för lång tid framöver. Konsekvenserna blir stora. Färre kommer att kunna flytta för att ta ett jobb eller utbilda sig. Det påverkar kompetensförsörjning, jobb och tillväxt. Färre unga kan flytta hemifrån. Färre kan skilja sig. Våldsutsatta kvinnor kan tvingas stanna kvar i våldsamma relationer. Fler blir trångbodda samtidigt som färre kan välja att flytta från en bostad som har blivit för stor eller ett hus som har blivit för stort.

Och regeringens svar är totalt 80 miljoner kronor att fördela på 290 kommuner för att planlägga villatomter och konvertera kontorslokaler till bostäder. Det är inte ens seriöst.

Fru talman! Byggsektorn är en tillväxtmotor som driver på såväl konjunkturuppgång som konjunkturnedgång. Just nu driver den på lågkonjunkturen. Bostadsbristen får konsekvenser för hela samhällsplaneringen. Företagens tillväxt bromsas. Industrietableringar hotas, och arbetstillfällen går förlorade.

När byggbranschen bromsar in smittar det av sig på flera branscher. Att en byggnadsarbetare skapar jobb för tre andra personer är en gammal sanning som fortfarande stämmer. En ökad arbetslöshet inom byggbranschen riskerar därmed att sprida sig över hela arbetsmarknaden.

Och Sveriges ekonomi krymper. Bara Estland, Ungern och Luxemburg presterar sämre i EU. Nästa år är Sverige det enda EU-land där ekonomin förväntas fortsätta krympa. Det är inte ett kvitto på en regering som har kontroll och som gör rätt saker. Tvärtom är det ett underkännande av Sverigedemokraternas och regeringens politik.

Fru talman! Sverige har inte råd att låta bostadsmarknaden kollapsa. Hela byggsektorn står inför ett stålbad, och staten måste skyndsamt bidra med fler aktiva åtgärder. Socialdemokraterna föreslår därför två nya åtgärder i form av en statlig byggstimulans och statliga byggkrediter, som båda bör bara vara kopplade till tydliga kreditvillkor vad avser hyresnivå, prisnivå, klimatstandard och sociala kontrakt.

Den statliga byggstimulansen avser ett produktionsstöd riktat till orter med stora industrietableringar samt till ungdoms- och studentbostäder. De statliga byggkrediterna är en förmånlig statlig medfinansiering för nyproduktion som bör ställas ut för att sänka investeringskostnaden och den finansiella risken. Vi föreslår att anslaget till Boverket ökas med 100 miljoner för att täcka de kostnader som är förenade med införandet och administrationen av dessa åtgärder.

Vi föreslår också att regeringen ska bemyndigas att under 2024 ingå ekonomiska åtaganden om högst 3 miljarder för byggstimulanser samt ta upp lån från Riksgäldskontoret för statliga byggkrediter som uppgår till 5,12 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Totalt vill vi alltså stimulera byggsektorn med strax över 8,1 miljarder för att dämpa konjunkturfallet och för att bygga bort bostadsbristen. Det ska jämföras med SD-regeringens 80 miljoner.

Vi vill också att regeringen omgående skickar det färdigberedda förslaget om startlån för förstagångsköpare till riksdagen för beslut och att regeringen går vidare med förslaget om att allmännyttan ska undantas från kravet att tillämpa lagen om offentlig upphandling i enlighet med förslaget i utredningen Sänk tröskeln till en god bostad.

Och vi vill att regeringen levererar när det gäller förslaget i BUMS-utredningen om månadsrapportering. Det skulle innebära att betydligt fler i dessa bistra tider som har rätt till bostadsbidrag skulle kunna få bostadsbidrag, inte minst studenter, arbetslösa, timvikarier med flera.

Också dessa förslag säger regeringen fortsatt nej till.

Fru talman! I ett läge där vi riskerar stora kompetenstapp i byggsektorn behövs konjunkturstimulanser. Utöver att satsa på åtgärder som innebär att det byggs mer är det rimligt att satsa på åtgärder som behåller kompetensen i sektorn. Det effektivaste sättet att göra det i nuläget är sannolikt satsningar på energieffektivisering. Trots det återfinns det inga förslag om energieffektivisering i SD-regeringens budget. Så är det trots att Sverige, Europa och världen befinner sig i en energi- och klimatkris. De åtgärder som fanns avvecklades trots att det borde vara uppenbart också för regeringen att den klimatsmartaste och billigaste energin är den som inte används. Det är feltänkt och obegripligt.

Vi socialdemokrater anser att behovet av riktade stöd för att förbättra befintliga byggnaders energiprestanda är minst lika viktigt och aktuellt som tidigare. Vi föreslår därför ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus på 1,2 miljarder för 2024. Vi föreslår också en höjning av rotavdraget till 50 procent för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan handla om installation av bergvärme, vattenburen värme eller solceller, byte av dörrar och fönster eller tilläggsisolering - för att nämna några exempel. Det är smart politik för klimatet, konjunkturen och hushållens plånböcker.

Fru talman! Utgiftsområde 18 rymmer utöver samhällsplanering och bostadsförsörjning också konsumentpolitiken. Det är ett politikområde som ökar i vikt och betydelse när hushållen pressas hårt av inflation, höga räntor och kostnadskris. Detta sker i en tid när det blir allt svårare och mer komplicerat att vara konsument.

Det är mer tekniskt avancerade produkter, fler komplicerade tjänster, en global marknad som breder ut sig, sms-lån som ökar, pensionärer som luras av bedragare, bluffakturor och vilseledande reklam. Listan på utmaningar för konsumenterna kan göras lång.

För att förebygga överskuldsättning och öka incitamenten för hållbar konsumtion föreslår vi att ett nytt anslag på 50 miljoner kronor för att stärka kommunernas konsumentvägledning ska införas. Vi motsätter oss samtidigt att SD-regeringen avvecklar stödet till de ideella konsumentorganisationerna. De utgör ett viktigt komplement till Konsumentverket och fungerar som ett skydd och ett stöd till de mest utsatta konsumentgrupperna. De delar i dag på 14 miljoner kronor, och så sent som i våras sköt regeringen till 1 miljon kronor med det uttalade motivet att stärka dem i deras viktiga arbete. Det var viktigt, rätt och välkommet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Att nu halvera stödet för 2024 för att helt avveckla det 2026 ter sig därför motsägelsefullt och helt obegripligt. Frågan som måste ställas är vad som har förändrats från april till oktober som motiverar en sådan radikal helomvändning där behovet av ökat stöd plötsligt och utan förvarning omvandlats till inget behov alls.

Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Deras utmaningar kvarstår. Det är alltså svårt att se att detta är något annat än en del i den ideologiskt betingade attack på civilsamhället som vi nu ser på område efter område.

Avslutningsvis, fru talman! Då våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet och har i stället lämnat ett särskilt yttrande.

I detta anförande instämde Denis Begic och Leif Nysmed (båda S).

Fru talman! Faktum kvarstår: Inflationen är inte ett inhemskt svenskt problem utan något som hela EU och i stort sett hela världen brottas med. Tittar man på det område som är mest jämförbart, nämligen EU, kan man dock konstatera att det går sämre för Sverige än för de flesta andra länder. Bara Ungern, Luxemburg och något land till har en sämre ekonomisk utveckling än Sverige, och bara Sverige spås ha en negativ ekonomisk utveckling nästa år. Detta är inte ett kvitto på att regeringen gör rätt saker - tvärtom.

Med detta sagt vill jag ändå adressera några av de saker som David Josefsson lyfter, kopplat till vad man gör. Det förhöjda bostadsbidraget är en bra sak. Det fick Socialdemokraterna på plats i samband med pandemin, och det har fått leva vidare till följd av nya utmaningar. Men jag noterar att det avskaffas från och med halvårsskiftet nästa år. På vilket sätt bedömer man att barnfamiljer klarar sig utan ett förhöjt bostadsbidrag under andra halvåret 2024? Vad är det som ska ha hänt då? Detta måste man ändå fundera på.

Jag noterar också att David Josefsson läst HGF:s rapport om unga vuxnas boende 2023 och förfasas över den lika mycket som jag. De 30 år då inget har hänt är lite intressanta om man tittar på dem retroperspektivt. Den senaste gången högern regerade, 2006-2014, byggdes det 22 000 lägenheter per år, alltså långt under behovet. Den senaste gången Socialdemokraterna regerade byggdes det ungefär 60 000 bostäder per år, ungefär i nivå med vad som behövdes men inte tillräckligt för att hantera det ackumulerade underskottet. Nu bygger vi återigen på en nivå som innebär ett underskott, och min fråga kvarstår därför: Vilka faktiska åtgärder kommer att vidtas för att hantera den byggkris vi nu ser och säkerställa att det byggs på en nivå motsvarande behovet framgent? Jag ser inget av detta i regeringens budget.

Fru talman! Tack, David Josefsson, för både anförande och replikskiften så här långt! Jag delar David Josefssons oro över inflationen och den ekonomiska utvecklingen. Det jag däremot vänder mig mot är det som Moderaterna och regeringen tycks tro: att det att ingenting göra är samma sak som att bekämpa inflation. Det är helt enkelt inte sant. Däremot är det givetvis viktigt att göra rätt saker i det läge vi nu befinner oss i.

Det är inte heller så, trots att regeringen och David Josefsson hävdar att man på just detta politikområde inte kan göra någonting och att man måste vara återhållsam, att man inte gör någonting på en massa andra områden. Regeringen spenderar ett ganska stort reformutrymme, men man har andra prioriteringar. Man har exempelvis inga problem med en lyx-rot eller sänkt skatt på plastpåsar, snus eller för den delen drivmedel. Särskilt det senare påverkar sannolikt inflationen rätt rejält. Det handlar helt enkelt om vilka politiska val som görs och vad man prioriterar.

David Josefsson och regeringen tycks inte heller ha någon ambition att vid sidan av att bekämpa inflationen också säkerställa att vi inte går in i en djup lågkonjunktur. Därför blir det anmärkningsvärt att man, givet den roll byggsektorn spelar i att driva en lågkonjunktur, i princip inte presterar ett enda förslag.

Min fråga till David Josefsson blir därför: På vilket sätt avser man att förhindra att Sverige går in i en djupare lågkonjunktur än nödvändigt, och på vilket sätt avser man att se till att det byggs i en högre takt än vad som nu aviserats?

Herr talman! Jag konstaterar att Sverigedemokraterna är stolta över och nöjda med den budget som nu ligger på riksdagens bord. Den innebär konkret totalt 80 miljoner kronor fördelat på 290 kommuner för att planera villatomter och konvertera kontorslokaler. Alla utom regeringen och Sverigedemokraterna tycker att detta är ett fattigdomsbevis i det konjunkturläge där vi nu befinner oss. Det är uppenbart att bostadsbyggandet har tvärnitat. Det driver på lågkonjunkturen och skapar problem för enskilda och för jobb och tillväxt. Men det tycks inte bekymra vare sig regeringspartierna eller Sverigedemokraterna.

Jag har två följdfrågor som jag hoppas få svar på. Den ena är: Hur många bostäder beräknar Sverigedemokraterna att de här förslagen ger 2024 eller 2025?

Min andra fråga gäller det plötsliga lappkast man gör rörande stödet till konsumentorganisationer. I våras tyckte man att organisationerna var så viktiga och gjorde ett så viktigt jobb att man utökade deras anslag med 1 miljon kronor. Totalt sett delar ett antal organisationer på 14 miljoner kronor. Nu, sex månader senare, tycker man inte att de har något som helst syfte. Man avskaffar hela stödet - halva försvinner nu, och det ska vara helt borta 2026. Vad har förändrats från april till oktober som innebär detta tvära kast?

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för det inledande anförandet i denna debatt.

Jag konstaterar att Mikael Eskilandersson använder merparten av sin talartid till att recensera oppositionens budgetförslag. Det är lätt att förstå varför. Den egna budgeten, framförhandlad tillsammans med regeringspartierna, innehåller inte mycket.

Det blir dock nästan lite humoristiskt när Mikael Eskilandersson exempelvis resonerar kring varför Socialdemokraternas förslag kopplade till rot skulle vara problematiska och innebära mer fusk. Det är givetvis exakt samma problem som finns med rot oavsett hur stort avdraget är. Regeringen föreslår dessutom en höjd rot, en lyx-rot, som bara träffar dem som redan kan lägga ut ungefär 600 000 kronor. Det är inte en generell politik, utan det är en extremt riktad politik till dem som tjänar mest.

Skälet till att jag begärde replik är ändå att Sverigedemokraterna inte lägger fram en egen budget utan stöder regeringens budget och har förhandlat om den. Budgeten är givetvis en helhet. Jag är ändå nyfiken på vad Mikael Eskilandersson anser är sverigedemokratiska vinster på det bostadspolitiska området.

Fru talman! Man får väl utgå från att Mikael Eskilandersson missförstår med flit. Socialdemokraterna föreslår inte att man ska gå in och köpa hela SBB. Vi föreslår att man ska säkerställa att det finns lagstiftning på plats, den lagstiftning regeringen - en moderatledd regering, precis som den som Sverigedemokraterna nu samarbetar med - plockade bort 2010. Det var ett problem, och detta behöver lösas.

Utan att ha detaljstuderat just äldreboendet i Örkelljunga tvivlar jag ändå starkt på att det är staten som äger det. Jag gissar att det är kommunen som gör det.

Det sitter nu en utredning och jobbar med hur vi ska få moderna förköpsregler på plats för kommun, för region och för stat. Det problematiska är att regeringen nu går in och tar bort hela den del som handlar om kommunala förköpsgrunder, och det stöttar tydligen Sverigedemokraterna. Samtidigt försöker man blanda bort korten kring en så här viktig fråga och få den att handla om - egentligen precis som med allting annat - ett parti eller en person i stället för det som är det reella problemet.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för frågan! Det här är en fråga som handlar om både kommunernas, regionernas och statens möjlighet att hantera sina fastighetsinnehav. Man ska kunna planera för de behov man har och för dem man ser framgent. Det har över tid skiftat hur man har bedömt behoven, men i grunden är det viktigt att det finns en lagstiftning på plats som säkerställer att man kan agera om det behövs. Då är en modern förköpslag viktig.

Det är något beklämmande att lyssna på Sverigedemokraterna i debatten. De försöker göra detta till en fråga som handlar om SBB och Socialdemokraterna. De tycks inte ha några som helst problem med kompisköp till kompispris i det moderatstyrda Stockholm. Det finns exempel där man sålde för 70 miljoner till en kompis som sedan sålde vidare för 20 miljoner. Det är helt orimligt, och det finns gott om sådana exempel.

Men jag tycker egentligen inte att den här debatten ska handla om det. Det finns dåliga exempel, och de behöver tas bort. Vårt ansvar här och nu är att säkra att vi har det som behövs för framtiden.

Fru talman! Den tidigare förköpslagen avskaffades av den moderatledda alliansregeringen 2010. Det fanns brister i lagen, och vi socialdemokrater ville göra nödvändiga förändringar i enlighet med vad Boverket och flera remissinstanser föreslog. Den tidens högerregering avskaffade i stället lagen helt och hållet.

Sedan dess har det funnits många situationer där en förköpslag hade behövts. Förra året tillsatte därför den socialdemokratiska regeringen en utredning om en ny, modern förköpslag. Den skulle vara klar i december i år. Men för en månad sedan ändrade den nuvarande högerregeringen plötsligt direktivet. Och det var inga små förändringar; man strök precis allt som handlade om kommunala förköpsgrunder, och man förlängde utredningstiden till april nästa år. Därmed förlorade vi både hela det kommunala perspektivet och värdefull tid.

Det finns tre olyckliga saker som kännetecknar den här högerregeringen och dess styråra i form av Sverigedemokraterna. Det första är att man är ideologiskt förblindad. Det andra är att man har dåligt omdöme. Det tredje är att man konsekvent har dålig tajmning. Detta är en fullständigt förödande kombination som blir till en mix av tillkortakommanden som leder Sverige i helt fel riktning.

Ett konkret exempel är att man tog bort investeringsstödet för byggandet av billiga hyresrätter samtidigt som man förlorade kontrollen över inflationen, och bostadsbyggandet störtdök. Vi står nu inför en långvarig bostadskris, och det enda regeringen åstadkommer är en gratislunch för byggbranschen. Regeringens Karlsson på taket måste sluta blunda för verkligheten, kavla upp ärmarna och börja leverera!

Om vi ska säkra samhällsviktiga fastigheter behöver det skyndsamt tas fram en modern förköpslag - en lag som ger möjligheter för kommunerna, för regionerna och för staten att agera för vårt gemensamma bästa.

Fru talman! Socialdemokratiska regeringar har lett i princip all återuppbyggnad och utbyggnad av försvaret i modern tid. Alla partier i Sveriges riksdag har medverkat till nedmonteringar av försvaret i olika omgångar.

Det som Moderaterna har bidragit till är extra oförglömligt i processen. Den moderatledda regeringen avskaffade exempelvis den allmänna värnplikten med endast tre rösters övervikt i riksdagen. En moderat försvarsminister avgick.

Allt nådde någon form av bisarr nivå när statsminister Reinfeldt på Folk och Försvar i Sälen 2014 kallade Försvarsmakten för ett särintresse.

Sedan dess har alla partier noterat det som händer i omvärlden. Man har via samtal kommit fram till att man ska öka på försvaret. Man har gjort det i olika omgångar.

Det är lite beklämmande att Moderaterna inte tar ansvar vare sig för sin historia eller för sina brister här och nu.

Fru talman! Tack så mycket, statsrådet, för det inledande anförandet!

Jag tror att vi är ganska överens om att det är viktigt att vi har lösningar på plats som kan hantera diverse olika utmaningar.

Nu diskuterar vi i kammaren utmaningarna kopplade till att äga samhällsviktiga lokaler, vad som gäller i dag och vad som kommer att gälla framgent. Här har regeringen tagit ett antal initiativ som redogjorts för. En del är bra, och en del är mindre bra.

Jag anser exempelvis att viktiga förköpsgrunder är att underlätta för förvärv av nyckelfastigheter, att underlätta för samhällsomvandling till följd av större företagsetableringar och företagsexpansioner, att underlätta för det civila försvarets återuppbyggnad och utveckling och att underlätta för markåtkomst för samhällsviktiga klimatanpassningsåtgärder.

Det är exempel i en del av direktivet till en modern förköpslag som regeringen helt har strukit bort. Jag vill fråga varför statsrådet och regeringen har strukit dessa viktiga förköpsgrunder.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet för initiativet till denna viktiga debatt.

Vi kan konstatera att verkligheten kan förändras snabbt. På väldigt kort tid har vi gått från ett läge med fred, trygghet och stabilitet till en värld där krig och oro präglar vårt närområde och från en ekonomi med låg inflation och låga räntor till en lågkonjunktur där priserna på el och livsmedel skjutit i höjden. Räntan ligger på en nivå som den yngre generationen aldrig har upplevt. I det sammanhanget är det också värt att påpeka att vi har gått från ett rekordhögt bostadsbyggande under Socialdemokraternas regeringsinnehav till en tvärnit i nyproduktionen av bostäder, något som kom att få en starkt negativ påverkan på jobb och tillväxt.

Det som var vedertagen sanning tidigare har ersatts av en annan verklighet, en ny tid, som kastat omkull tidigare givna fakta. Alldeles nyligen var det lockande för kommuner och regioner att sälja fastigheter för att sedan hyra dem för eget bruk. Det var ibland ett sätt att få loss investeringskapital till nya projekt. Ibland har det gjorts av rent ideologiskt betingade skäl. Oavsett vilket är det på lång sikt minst sagt tveksamt om det är en god affär.

Kommuninvest har tittat närmare på frågan och pekar i en rapport från förra året på att det i längden är mindre kostsamt att äga sina fastigheter jämfört med att hyra dem. I dag ser vi att utförsäljningarna inte är okomplicerade och att de kan bli kostsamma för skattebetalarna.

Till de ekonomiska realiteterna ska läggas det säkerhetspolitiska läget. Nu har vi levt med Rysslands invasionskrig mot Ukraina i nästan 16 månader. Vi ser också hur ett Kina med uttalade stormaktsambitioner aktivt söker sig in på den svenska marknaden.

I detta läge måste man se verkligheten för vad den är. Man måste förstå att ändrade tider kräver ändrade förhållningssätt. Det är väldigt rimligt att ha som grundprincip att samhället ska ha kontroll över och äga samhällsviktiga byggnader och områden. Det kan handla om fängelser, kommunhus, sjukhus med mera. Därutöver finns det säkerhets- och försvarspolitiska intressen. Det måste finnas en offentlig kontroll över denna typ av verksamheter. Det ska inte finnas några säkerhetsrisker. I grunden är det absurt att vi har en situation där vi kan få in intressen som inte är förenliga med den svenska säkerhetspolitiken. Det måste vi naturligtvis sätta stopp för.

Socialdemokraterna ser därför behov av att snabbt få på plats en modern förköpslag som ger såväl kommunerna som regionerna och staten möjlighet att förvärva nyckelfastigheter och säkra strategiskt viktiga försvarsintressen.

(Applåder)

Herr talman! Kostnaden för boendet är för de allra flesta den enskilt största utgiften varje månad. Ens bostad påverkar vilka arbeten man kan ta, var man kan studera och hur mycket av ens vakna tid som går till hantering av logistik såsom pendling. Det avgör om man kan flytta hemifrån och påverkar vilka förskolor och skolor som är tillgängliga för ens barn, och det påverkar möjligheten att känna ro.

Det finns människor, främst kvinnor, som inte kan lämna ett våldsamt förhållande eftersom de inte har någonstans att flytta, och det finns de som inte har någonstans att bo alls.

Därför är bra och trygga bostäder för alla en självklar prioritering och målsättning för oss socialdemokrater. Hemmet ska vara den trygga punkten i varje människas liv.

Detta förutsätter en nationell bostadspolitik som tar ansvar, är socialt hållbar och har den självklara målsättningen att utjämna klyftor - mellan dem som i dag har en bostad och dem som står utan och mellan dem som har kapital och goda inkomster och dem som inte har det. Den bör utgå ifrån tanken om allas lika värde och göra det möjligt att gå från hyresrätt till ägda boendeformer och vice versa i takt med ändrade livsvillkor och nya behov.

Dagens debatt om utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik handlar om just detta: vilka prioriteringar och vilket ansvar som partierna i Sveriges riksdag tar och vilka förutsättningar vi därmed ger.

Om mycket är vi ganska överens. Ingen vill att regler ska vara onödigt krångliga eller handläggningstider orimligt långa.

Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte ett antal utredningar i syfte att sänka trösklar och minska regelkrångel. Jag hoppas att den nya regeringen tar vara på resultaten och levererar förslag till riksdagen i takt med att de är remitterade och färdigberedda.

Om annat är vi djupt oense. Tydligast blir det i synen på behovet av incitament för att stimulera byggande av bostäder med rimliga hyror i hela landet, liksom energieffektivisering och, något otippat, långsiktiga och hållbara spelregler och hygienfaktorer. Det får också tydligt genomslag i budgetalternativen.

I budgeten från SD, M, KD och L återfinns inga förslag om energieffektivisering, detta trots att Sverige, Europa och världen befinner sig i en energi- och klimatkris. De åtgärder som fanns avvecklas, trots att det borde vara uppenbart också för regeringen att den klimatsmartaste och billigaste kilowattimmen energi är den som inte används.

Det är feltänkt och obegripligt. Vi socialdemokrater anser att behovet av riktade stöd för att förbättra befintliga byggnaders energiprestanda är minst lika viktigt och aktuellt som tidigare.

Vi föreslår därför ett riktat stöd för energieffektivisering av flerbostadshus på 717 miljoner kronor för 2023, 1,5 miljarder kronor 2024 och 1,1 miljarder 2025. Vi föreslår också en höjning av rotavdraget till 50 procent för tjänster som bidrar till energieffektivisering. Det kan handla om installation av bergvärme, installation av vattenburen värme, installation av solceller, byte av dörrar och fönster eller tilläggsisolering, för att nämna några exempel. Subventionsgraden för övriga rotarbeten sänks. Det är smart för klimatet, konjunkturen och hushållens plånböcker.

Herr talman! SD, M, KD och L går också vidare med att avskaffa investeringsstödet.

Det är i och för sig ingen hemlighet att högerpartierna ogillar stödet, trots att det har varit framgångsrikt och bidragit till att cirka 60 000 lägenheter har byggts med hyror som är 20 procent lägre än genomsnittet och med en spridning över hela Sverige. Men kanske allra viktigast är att de har byggts också i kommuner där det annars inte hade byggts alls.

Beslutet togs redan när M-KD-budgeten för 2022 klubbades, men det är ändå olyckligt att man i rådande konjunkturläge väljer att fullfölja utan att ha några andra konkreta åtgärder.

Ett läge där vi är på väg in i en lågkonjunktur med ett osäkert världsläge, hög inflation, stigande räntor och hushåll som kämpar med att få ekonomin att gå ihop varje månad är ett osedvanlig dåligt tillfälle att avskaffa investeringsstödet, oavsett om man gillar det eller inte.

Svenska hushåll och företag står inför en krisvinter, och regeringens konjunkturpolitik består av neddragningar på arbetsmarknadspolitiken, 20 000 färre utbildningsplatser och avskaffat investeringsstöd för hyresrätter och studentbostäder. Det duger inte.

Än värre blir det när man beaktar att spelreglerna för hur stödet ska avvecklas nu förändras. I samband med att det togs beslut om att avskaffa stödet sattes den 31 december 2021 som slutdatum för när man skulle ha ansökt för att ha rätt till stöd om man uppfyllde kriterierna. Detta löfte upprepades sedan i juni när frågan var uppe i finansutskottet och återigen i valrörelsen av flera kandidater i den här kammaren.

När budgeten för 2023, som vi debatterar nu, presenterades i november kom ett nytt besked: Bara de ansökningar som uppfyllde kriterierna och var beviljade senast den 31 december 2022 skulle få stöd.

Det är en enorm skillnad. I dag finns det cirka 21 000 bostäder i den så kallade kön för investeringsstöd. Det är alltså bostäder där länsstyrelserna bedömer att man bör godkänna ansökningarna men där det saknas medel att betala ut. Ansökningarna uppgår till cirka 8 miljarder kronor. Därtill finns det ytterligare cirka 20 000 bostäder som inte är färdighanterade, då de behöver kompletteras.

Flera länsstyrelser uppger nu att de får signaler om att många projekt inte kommer att fullföljas. Men vi vet också att det finns exempel där projekt redan har påbörjats och där man nu, mitt under byggnationen, får besked om att förutsättningarna fullkomligt kastas omkull. Vad som händer med dem är mer ovisst.

Regeringens hantering av investeringsstödet är under all kritik. Man har från en dag till en annan dragit undan mattan för både byggbranschen och enskilda hyresgäster utan att presentera några andra lösningar. Man tycks ha gjort det utan någon som helst konsekvensanalys och utan att ange några som helst kriterier för hur urvalet i kön ska gå till. Det blir slumpen, eller möjligen enskilda tjänstemän på länsstyrelserna, som avgör vilka projekt som får eller inte får det utlovade stödet.

När vi nu går in i en lågkonjunktur ändrar alltså regeringen förutsättningarna för en hel bransch och bidrar aktivt till att byggtakten minskar. Man ändrar också förutsättningarna för enskilda hushåll och deras möjligheter att få ett boende till en rimlig hyra.

Detta är inte rätt sätt att möta en krisvinter. Därför har vi föreslagit att bemyndiganderamen för investeringsstödet höjs med 8 miljarder kronor, så att färdigberedda ärenden åtminstone kan godkännas och så att 21 000 bostäder med lägre hyror därmed kan byggas. Jag har noterat i debatten att flera av partierna inte förstår de budgettekniska implikationerna av detta, men jag förklarar gärna i ett replikskifte eller vid sidan av efter debatten.

Det är en anständighetsfråga och en hygienfråga att ingångna avtal hålls. Företag och hushåll måste kunna lita på regeringen.

Herr talman! Eftersom våra ramar är större än regeringens på utgiftsområdet och vår budget ska ses som en helhet kommer vi att avstå från att delta i beslutet och i stället lämna ett särskilt yttrande.

Jag noterar att inget av regeringspartierna har begärt replik. Jag tycker att det är särskilt tråkigt att Sverigedemokraterna valde att inte göra det; jag hade nämligen sett fram emot att få fortsätta diskutera löftesbrott med Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! Det är lite provocerande att höra en ledamot stå i den här kammaren och vara stolt över att staten bryter ingångna avtal, för det är ju exakt vad som händer just nu.

Jag har respekt för att moderater och andra högerpartier inte gillar investeringsstöd och vill göra något annat. Jag har respekt för att den debatten var för ett år sedan och att vi förlorade den debatten. Det har varit känt att stödet skulle avvecklas. Men sättet man gör det på - man förändrar spelreglerna över en natt och ger helt nya förutsättningar för företag som ibland dessutom redan har börjat bygga - är ju anmärkningsvärt. Det är ohederligt, och det uppfyller inte hygienfaktorer.

Jag får massvis med mejl, precis som ledamoten sa att han också får. Jag tänkte citera ett mejl från i går kväll:

"Med stor besvikelse och förtvivlan ser jag nu att civilutskottet föreslås stödja regeringens budgetproposition avseende investeringsstödet i hyresrätter. Det är flera hundra ärenden som står på kö, och jag är en av dem som har sökt stödet före den 31/12 2021. Länsstyrelsen har äskat pengar för mitt projekt, och jag har fått reda på ett preliminärt stödbelopp. Dessutom hör jag till dem som redan dragit igång. Mitt projekt pågår för fullt. Jag har följt allt till punkt och pricka. Jag har tecknat avtal med Hyresgästföreningen angående hyresersättningen, avtal med kommunen angående uthyrning, byggt mer energieffektivt och så vidare och så vidare. Jag har gjort allt jag kan och får nu detta till svar. Det är ett slag i ansiktet. Hoppas du kan göra någonting."

Jag tänkte svara på det här i kväll, och då tänkte jag låta David Josefsson ge mig ett medskick. Jag tänkte i mitt svar citera det du säger. Vad bör jag svara denna företagare?

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för anförandet och för intressanta replikskiften.

Jag noterar att David Josefsson blandar och ger rätt friskt mellan olika typer av argument. Det är nästan lite svårt att hänga med. Jag tänker ändå kommentera historieskrivningen helt kort.

Givet vad som framförs i debatten bör det väl ändå poängteras att den förra borgerliga regeringen, alltså den moderatledda regeringen, lyckades producera 200 000 bostäder under sina åtta år, medan den förra socialdemokratiska regeringen producerade 450 000 bostäder på lika lång tid. Detta trots att man två gånger tappade en budget i denna kammare och moderata budgetar tog bort de stöd som fanns och skapade oreda i finanserna. Det bör ändå tas i beaktande i den typen av diskussion.

Det som gjorde att jag begärde replik är att min bild är att Moderaterna brukar vara stolta över att man är ett företagarvänligt parti, och jag vill veta hur det rimmar med att över en natt förändra spelreglerna för en hel bransch.

Herr talman! Tack, Mikael Eskilandersson, för svaret, även om jag måste konstatera att ledamoten antagligen medvetet väljer att missförstå vårt förslag. Jag kommer att återkomma i mitt anförande till vad vi gör och vad vi förespråkar.

Jag kan konstatera att Mikael Eskilandersson och Sverigedemokraterna i sitt svar här inte alls vill ta ansvar för den situation som råder, utan de hänvisar till yttre omständigheter. Det är givetvis inte så att någon argumenterar emot att vi har både inflation, krig, ökade räntor och så vidare. Det som kritiken handlar om är att oavsett om man gillar eller ogillar investeringsstödet - jag kan ha respekt för båda - är det ovanligt dålig tajmning att plocka bort det i ett läge där konjunkturen precis vänder, åtminstone om man gör det utan att ha några förslag på andra aktiva åtgärder.

Nu debatterar vi utgiftsområde 18, men budgeten ska ses som en helhet. Genomgående inom samtliga politikområden är att man noterar något, att man skyller ifrån sig och att man inte har någon politik för att mildra effekterna.

Jag kan bara konstatera att om Mikael Eskilandersson inte utvecklar sitt svar i nästa replik blir svaret till de byggnadsarbetare som nu är varslade eller riskerar att varslas och förlora sina jobb att han inte har några svar på frågan hur han ska säkra deras jobb. Detta är beklagligt.

Herr talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson för hans öppningsanförande i denna debatt.

Jag noterar att Mikael Eskilandersson inleder med att han är väldigt nöjd med den budget som har lagts fram och lycklig över att oreserverat kunna yrka bifall till denna produkt. Det föranleder en lång rad frågor om vad det är han egentligen yrkar bifall till och vilka aktiva åtgärder han hänvisar till eftersom han inte nämner dessa med ett enda ord i det anförande som sedan följer.

Men jag tänker i stället fråga om byggandet under 2023. Boverkets och byggbranschens prognoser är att det kommer att tvärstanna. Under rekordåret 2021 byggdes 71 000 bostäder, och under 2022 påbörjades 60 000 bostäder. Boverket tror att det kommer att sjunka ytterligare till 45 000 bostäder under 2023. Byggföretagen gör en mer pessimistisk bedömning och säger 40 000 bostäder.

Samtidigt går vi mot en lågkonjunktur, och branschen spår att arbetslösheten kommer att öka. Byggföretagen varnar för att antalet sysselsatta kan minska med 22 000 under 2023. Noterbart är att denna siffra är från oktober, alltså innan regeringen aviserade att man kapar kön till investeringsstödet.

Att investeringsstödet avvecklas är alltså en dubbelsmäll mot byggsektorn. Jag vänder mig givetvis mot Mikael Eskilanderssons beskrivning av investeringsstödet, och min fråga är: Vad svarar ledamoten de byggnadsarbetare som nu är varslade och riskerar att bli arbetslösa under nästa år? Vilka åtgärder har ni för att trygga och rädda deras jobb?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Investeringsstödet har stor betydelse för bostadsbyggandet. 57 000 hyresrätter med rimliga hyror har byggts med detta stöd.

Jag kan nu konstatera att regeringen över en natt har förändrat spelreglerna för investeringsstödet. Enligt tidigare beslut här i kammaren skulle alla som uppfyllde kriterierna och hade ansökt före den 31 december 2021 få stöd. I samband med att budgeten presenterades i tisdags står det nu klart att regeringen bryter detta löfte. Nu gäller i stället att alla som har fått sina ansökningar beviljade senast den 31 december 2022 ska få stöd. Det är en enorm skillnad som sannolikt innebär att ett stort antal planerade och redan upphandlade projekt, som har räknat med att få stöd, nu inte kommer att få stöd.

Jag vill därför fråga statsrådet Andreas Carlson hur konsekvensanalysen ser ut. Hur många planerade och projekterade projekt kommer att drabbas av regeringens beslut, och hur ska urvalet göras? Är det slumpen som ska avgöra vilka som får och vilka som inte får stöd, eller kommer regeringen att presentera kriterier för hur länsstyrelserna ska prioritera?