Herr talman! Det är en tuff situation på den svenska bostadsmarknaden i dag. Bostadsräntorna har nära nog tredubblats jämfört med toppåret 2021. Byggkostnaderna har stigit med 27 procent. Bostadspriserna har fallit med 14 procent. Det kommer att dröja innan hushållens köpkraft återställs.

Därför genomför Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen inflationsbekämpande åtgärder, förenklar byggreglerna, kortar ledtiderna och försöker förbättra utnyttjandet av det befintliga beståndet genom till exempel omvandling av lokaler till bostäder. Folk ska ha råd att efterfråga de bostäder som byggs. Långsiktiga förändringar och konkurrensskapande åtgärder behövs på det bostadspolitiska området. Man behöver möjliggöra för fler att äga det egna boendet.

Herr talman! Vi står inför en uppförsbacke efter att ha tagit över styret från en socialdemokratisk regering. Arbetsmarknaden lider av en stor bostadsbrist, och lika illa är det med studenternas möjligheter att få studentbostad. Trångboddheten är stor, och bostadsbristen har lett till prisökningar på bostäder. Oron i bostadsområdena och den ökade otryggheten har brett ut sig stort.

En stor orsak till problematiken på bostadsmarknaden i dag är tidigare regeringars migrationspolitik. Enligt Boverket, den myndighet som lämnar rapporter om dessa frågor, har det sedan 2006 byggts upp ett latent behov på 175 600 bostäder på grund av att bostadsbyggandet inte har kunnat motsvara den befolkningsökning som skett de senaste tio åren.

Jag kan exemplifiera med de senaste tio åren, även om bostadsmarknaden påverkats starkt av migrationen under mycket längre tid än så. De senaste tio åren har befolkningen ökat med 1 miljon. Det är klart att det under sådana förutsättningar är svårt att ha en långsiktighet på det bostadspolitiska området. Det är också svårt att bygga i kapp den bostadsbrist som finns när man bedriver den formen av migrationspolitik.

Befolkningsökningen under de närmaste tio åren kommer enligt SCB:s prognos att vara 500 000 personer. Det är en siffra som kommer att justeras i och med de Tidöavtalsförändringar som kommer att genomföras på det migrationspolitiska området och som inte är inräknade i den nya befolkningsprognosen. Därtill ska läggas de stimulansåtgärder som vi genomför gällande återvandringen.

Herr talman! Aldrig någonsin lyckades den tidigare regeringen nå Boverkets mål för hur många bostäder som behöver byggas. Det är en allvarlig situation som den gamla regeringen har försatt oss i. Nu behöver en lång rad åtgärder vidtas. Det jobbar vi på tillsammans med regeringen i dag. Vi behöver en långsiktighet. Vi behöver skapa efterfrågan och flyttkedjor och skapa trygghet i våra bostadsområden igen.

Därför har vi tillsammans med regeringen i den senaste budgeten infört planeringsstimulans för småhus. Vi vet att sju av tio personer vill bo i ett småhus. Vi har också infört en planeringsstimulans för omvandling av lokaler till bostäder, eftersom vi vet att det i dag finns ett stort överskott av lokaler, bland annat på grund av de pandemiåtgärder som vidtogs; fler arbetar nu hemifrån. Där finns en möjlighet att få fram fler bostäder genom att skapa förutsättningar för kommunerna att kunna arbeta med den frågan bättre.

Det har också lagts fram ett förslag om ändrat bolånetak som Finansinspektionen nu tittar på. Det är ännu en åtgärd från regeringssidan för att möjliggöra för fler att äga sin egen bostad. Vi utreder också såklart utvecklingen av effektivare privatuthyrning för att kunna använda oss av det bestånd som finns på ett bättre och effektivare sätt. Utveckling av hyrköpsmodellerna utreds för att fler ska kunna få möjlighet att äga sin bostad och för att skapa förutsättningar för att få till fler bostäder på marknaden.

En kommitté ser över amorteringskravet. Som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna har lyft under en väldigt lång tid har det varit en begränsande åtgärd för människors möjlighet att äga sin egen bostad. Amorteringskravet är en viktig fråga för att få igång bostadsbyggandet i framtiden. Vi har också gett Boverket i uppdrag att kolla på lättnader i byggkrav för studentbostäder. Detta innebär tillsammans med många andra åtgärder som det nu läggs fram förslag om möjligheter att i framtiden få bättre förutsättningar för den svenska bostadsmarknaden.

Vidare behövs åtgärder på det trygghetsskapande området. Sverigedemokraterna har under åren lyft fram flera förslag som vi nu tillsammans med regeringen för första gången får möjlighet att genomföra. Det gäller till exempel utredningen om att förstärka tryggheten i bostadsområdena genom så kallat BID, liksom vistelseförbud, visitationszoner - eller säkerhetszoner, som vi benämner dem numera - och skärpta regler för uppsägning vid brott i närområdet för dem som bor i hyreslägenhet. Det här är viktiga åtgärder för att återigen skapa trygghet på det bostadspolitiska området.

Vidare, icke att förglömma, behöver vi snart också få till en möjlighet för startlån för förstagångsköpare, en möjlighet för unga att komma in på bostadsmarknaden, tillsammans med förändringar av amorteringskravet, hyrköpsmodeller och en rad andra åtgärder som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna lägger fram. På så sätt kan vi återigen, när saker och ting förändras och inflationen dämpas, skapa förutsättningar för den svenska bostadsmarknaden att åter komma på benen och ge möjlighet för fler människor att komma in på den. Vi kan skapa flyttkedjor som möjliggör för människor att faktiskt ha råd att efterfråga nyproduktion så att andra hushåll kan ta vid i det äldre beståndet.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för din fråga! Det är jättebra att den här diskussionen dyker upp och att du ställer just frågan om migrationspolitikens påverkan på bostadsmarknaden.

Det är ganska lätt att konstatera, om man tittar på diagrammen utifrån ett historiskt perspektiv, hur högt bostadsbyggande vi hade under den tidigare regeringen där Miljöpartiet var med kontra hur hög migrationen har varit. Vi ser då att den regering som du har stött och som Miljöpartiet har ingått i har bidragit till att bygga upp ett latent bostadsunderskott i Sverige. Det är bara att läsa Boverkets rapport. Där framgår alla de här siffrorna.

Det är den tidigare regeringen tillsammans med andra regeringar som har bidragit till den situation vi har i dag. Det går inte att komma ifrån. När vi står i den situationen behöver vi såklart förändra migrationspolitiken för att kunna uppnå en möjlighet till balans på bostadsmarknaden. Så länge vi har en hög migration blir det svårt att komma i kapp. Det är en grundförutsättning för att komma i kapp. Sedan behövs det åtgärder för att stimulera förutsättningarna för fler att kunna efterfråga bostäder så att vi kan bygga fler bostäder. Att vi bygger fler bostäder innebär ju inte att människor har råd att efterfråga dem.

Där kommer de åtgärder in som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna föreslår. Man utreder amorteringskravet, som den tidigare regeringen vägrat att titta på. Man tittar på förutsättningarna för hyrköpsmodeller med startlån och andra åtgärder för att skapa konkurrens på bostadsmarknaden och få ned priserna så att folk kan efterfråga en bostad. Där ser jag ingenting, varken historiskt eller i dag, från Miljöpartiet och den gamla regeringen.

Herr talman! Jag tycker att vi glider iväg lite grann i diskussionen om bostadspolitiken, men jag tar gärna upp den handsken.

Den migration som har pågått i Sverige under väldigt lång tid har inte varit en migration som utgjort en kompetenshöjande resurs för det här landet. Att mena att vi är i behov av en hög migration för att kunna få till de förutsättningar som företagen efterfrågar är bara rent nonsens.

Det är inte heller så, och det ska man komma ihåg, att alla som kommit till Sverige genom den migration som den tidigare regeringen tillsammans med Miljöpartiet har drivit har varit människor i 20-årsåldern som varit utbildade och kunnat gå direkt ut på arbetsmarknaden. Det har handlat om människor i alla åldrar, även människor som gått direkt in i äldreomsorgen. Att tro att migrationen på något sätt har löst problemen med den arbetskraft som vi behöver inom bland annat äldreomsorgen är bara en komisk analys av en havererad migrationspolitik.

Jag hävdar absolut att om man tittar på siffrorna och läser Boverkets rapporter framgår tydligt precis det som Sverigedemokraterna har pratat om i alla år: Migrationen är en orsak som kraftigt har påverkat bostadsutbudet i Sverige. Det har varit ett av grundproblemen bakom att vi inte har kunnat bygga i kapp bostadsbristen i Sverige.

Konsekvensen av bostadsbristen i Sverige vet vi. Den påverkar arbetsmarknad, studier, tryggheten i samhället och en rad andra områden. Har vi inte bostäder kan vi inte skapa förutsättningar för att motverka alla de problem som jag lyfter upp. Därför är migrationen avgörande. Med en kraftigt begränsad migration, tillsammans med alla de åtgärder som jag stått och läst upp här, kan vi dock åter få balans på bostadsmarknaden.

Herr talman! Återvandring är såklart en åtgärd för att möjliggöra att vi får en fungerande integrationspolitik i Sverige i dag, eftersom vi i dag har väldigt många personer som har svårt att bli en del av det svenska samhället och komma ut på arbetsmarknaden och dessutom, som vi hört i den här bostadspolitiska debatten, på bostadsmarknaden. Det är en orsak till att vi i dag har de otrygga bostadsområden som vi ser runt omkring i Sverige. Vi har en bostadsmarknad som inte fungerar. Vi har trångboddhet, vi har otrygghet och vi har en rad andra problem som ligger bakom detta. Migrationspolitiken är en direkt påverkande orsak till att vi har det som vi har det i Sverige i dag.

Herr talman! Jennie Nilsson lyfter upp kompetensen. Det handlar om att skapa förutsättningar för att regionerna som nämns ska kunna bygga bostäder så att kompetensen ska kunna komma in. Regeringen har bett en utredare titta på förslagen för att möjliggöra för bättre förutsättningar.

Vi har också en förlängning på fem år för att ha tillfälliga bostäder i Norrbotten. Det ska göra det möjligt att flytta och att ha tillfälliga bostäder under tiden regionerna bygger. Det handlar om förutsättningar för att få in kompetens som det i dag finns ett stort behov av.

Jag tycker att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har hanterat den situationen väldigt bra utifrån vad vi har fått överlämnat från den gamla regeringen.

Fru talman! Finansinspektionen avvaktar med att ge besked i väntan på utredningar på annat håll.

Intressant i sammanhanget är att Jennie Nilsson talar mycket om vad regeringen inte gör, men hon tar inte ansvar för vad den egna, tidigare regeringen inte lyckades åstadkomma under alla år. Det man lyckades åstadkomma var ett stort underskott på bostäder. Det är bara att läsa Boverkets rapport. Vi har ett latent underskott på 175 600 bostäder, och det har byggts upp under en tioårsperiod. Det är konsekvensen av den tidigare regeringens bostadspolitik.

Sedan står man här och hävdar att man haft höga byggtal. Det hjälper inte, fru talman. När vi tittar på facit ser vi att migrationen översteg antalet bostäder som byggdes. Att ha höga byggtal gör detsamma om man samtidigt ökar på obalansen på bostadsmarknaden. Det är konsekvensen.

Om Sverigedemokraterna hade regerat under den tioårsperioden hade situationen såklart sett helt annorlunda ut, med Sverigedemokraternas politik. Vi hade haft samma goda förutsättningar att uppnå de höga byggtalen under en tid utan den kraftiga inflation och de höga räntor som vi ser i Sverige i dag. Men skillnaden hade varit att vi inte hade haft den stora migrationen, som den tidigare regeringen stod bakom och som skapade denna situation.

Vi hade alltså haft en mycket bättre, godare utsikt på bostadsmarknaden med Sverigedemokraternas politik, som är en kombination av sund migrationspolitik och god framförhållning inom bostadspolitiken. Det är något som den tidigare regeringen aldrig var intresserad av. Bostäder bygger man inte på två år. Planeringstiden är lång. Då kan man inte ha en havererad migrationspolitik som förstör bostadsmarknaden på så kort tid.

Fru talman! Rakt över gatan från min busshållplats på Danska vägen i Göteborg finns det ett djupt schakt. I schaktet står en byggkran. På staketet runt schaktet sitter reklamskyltar för ett projekt med bostadsrätter. Det är en parkeringsplats som förtätas.

Vad som inte står på skyltarna är att bygget just nu är pausat. Kranen står kvar, men byggjobbarna är inte där och arbetar. Lägenheterna säljer inte i dagens konjunkturläge.

Fru talman! Den tomma byggarbetsplatsen är en bra symbol för var svensk bostadspolitik har hamnat. Jag tänkte ägna min tid i talarstolen åt att berätta varför vi är där vi är, och hur vi ska ta oss ur det.

När den moderatledda regeringen tillträdde för knappt ett och ett halvt år sedan kom vi inte till ett dukat bord. Sverige präglades av otrygghet och gängskjutningar. Vi hade ett volatilt elpris som ständigt slog nya prisrekord och ett havererat elnät som gjorde att industrisatsningar fick läggas på is.

Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömer som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg de gångna åtta åren. Förutom ett investeringsstöd som gödde prisutvecklingen och gladde fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om viss bygglovsfrihet för altaner. Det enda som höll hög takt var takten i att byta bostadsministrar. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Fru talman! Väljarnas frustration över läget i landet var uppenbar. Valet 2022 slutade i ett tydligt mandat till Tidöpartierna att få ordning på Sverige. Det är ett mandat där regeringen och Sverigedemokraterna nu har börjat leverera.

På bara 18 månader har vi dämpat inflationen och sänkt skatten för vanliga människor. Skattetrycket är nu det lägsta sedan 1975. Det är lägre än under Bohman, Bildt och Borg. Steg för steg har vi gett polis och åklagare nya verktyg för att trycka tillbaka otryggheten och de kriminella gängen. Vi har tagit viktiga första steg mot att bygga ny kärnkraft och gett tillstånd för rekordmånga vindkraftverk.

Fru talman! Vi har börjat lägga om svensk bostadspolitik för att åter få en bostadsmarknad som fungerar. Vad är det då som inte har fungerat? I dag har bostadsbyggandet störtdykt som en konsekvens av att priser och räntor stigit kraftigt. Det är svårt eller till och med omöjligt att få kalkylerna att gå ihop när man bygger nytt i dag, oavsett om man ska hyra ut eller sälja lägenheterna som bostadsrätter. Hushållen vågar inte ta risken att bygga småhus.

Enligt en rapport från Byggföretagen från december förra året har byggkostnadernas ökningstakt bara varit lika stor vid två tidigare tillfällen sedan 1950, under Koreakriget och under oljekrisen 1973. Magdapriserna har inte bara drabbat hushållen hårt. De har också lett till ett historiskt stort fall i bostadsbyggandet.

Samtidigt råder det enligt Boverket bostadsbrist i 180 av landets 290 kommuner, och störst är bristen i våra storstäder och tillväxtorter. De hårdast drabbade är bland annat unga vuxna.

I rapporten Unga vuxnas boende från Hyresgästföreningen konstateras att mer än var fjärde person i åldern 20-27 år fortfarande bor kvar hemma hos sina föräldrar. Rapporten visar också att var tredje tvekar att flytta för att gå en utbildning eller börja ett jobb för att man är orolig för att inte hitta en bostad. Man till och med tvekar inför att bilda familj. Så här har situationen sett ut i decennier, konstaterar Hyresgästföreningen.

Fru talman! I Sverige har vi extremt långa ledtider i byggandet. Detaljplaneprocessen för bygget mittemot min busshållplats inleddes i september 2015. Om inte bygget återupptas inom kort kommer man att slå tioårsvallen från att processen inleddes till att någon kan flytta in.

Enligt initiativet Bygg i tid, som ett antal bygg- och fastighetsbolag står bakom och som mäter ledtider i byggprocessen, tar det i snitt fem år från det att en planprocess inleds tills att tillstånd getts och ett första spadtag kan tas. Det är snittiden. Då räknar man inte in exempelvis tiden för en markanvisning innan eller i väntan på att en planprocess ska inledas. Sedan återstår också själva byggtiden.

Fru talman! Allt det här har varit väl kända och accelererande problem under flera decennier. Ändå valde den S-ledda regeringen under Stefan Löfven och Magdalena Andersson att inte vidta några åtgärder. Man tog inte tag i att bostadsbristen tagit sitt grepp om Sverige och att ungdomar men också barnfamiljer och pensionärer har svårt att hitta bostäder som passar.

Man tog inte tag i de accelererande byggkostnaderna som tryckt upp priset på såväl småhus och bostadsrätter som hyreslägenheter. Man tog inte tag i de långa ledtiderna, som gör att det fortfarande bara är ett schakt och en övergiven byggkran mitt emot busshållplatsen på Danska vägen.

Fru talman! Den moderatledda regeringen har nu börjat arbetet med att få ordning på bostadsmarknaden. Vi ser över regelverket för att få till förenklingar och minska byggkostnader. Bland annat har vi gett ett skarpt uppdrag till Boverket om möjligheten att undanta studentlägenheter från vissa krav för att möjliggöra för fler och billigare studentbostäder.

Vi ökar tillgången på byggbar mark genom att se över strandskyddsreglerna och arbetar vidare kring bland annat bullerregler och riksintressen. Vi tittar brett över ledtider, bland annat utifrån de förslag som initiativet Bygg i tid har lagt fram. Här är det inte ett enskilt problem som måste lösas, utan en process som måste börja fungera bättre.

Men regeringen gör också andra saker för att få en bättre fungerande bostadsmarknad. Vi stärker tryggheten i hyresrätten genom att göra det enklare att vräka grovt kriminella som använder bostaden för att begå brott eller skapar otrygghet i sitt närområde.

Det är den kriminelle, inte den laglydige grannen, som ska behöva flytta. Ingen ska kunna hålla en hel trappuppgång, ett hus eller en stadsdel som gisslan. Vi har tillsatt en utredning för att se över hur samverkan för ökad trygghet mellan exempelvis fastighetsägare, civilsamhälle och det offentliga kan stärkas genom lagstiftning. Det är två viktiga reformer för att öka tryggheten i våra bostadsområden.

Vi utreder också hur befintliga bostäder kan omvandlas till ägarlägenheter och hur vi kan skapa en lagstiftning om hyrköpsmodeller. Det är viktiga reformer för att bredda ägandet, skapa fler boendeformer och minska tröskeln in på bostadsmarknaden.

Vi utreder hur man kan underlätta för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad för att få ett bättre utnyttjande av redan befintligt bestånd.

Det gör vi utifrån ett tydligt mandat som vi har fått från det svenska folket och som vi i Tidöpartierna också har en bred politisk majoritet i riksdagen för. Men vårt politiska värv handlar inte bara om att få ordning på Sverige här och nu. Det finns också en vision om ett bättre Sverige vid horisonten.

Fru talman! I Moderaternas Sverige ska det inte ta år i bostadskö, miljoner på banken eller goda kontakter för att få tag i en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man inte behöva tacka nej till drömutbildningen, drömjobbet eller drömpartnern för att man inte hittar en bostad.

I Moderaternas Sverige ska man själv kunna välja hur man vill bo, oavsett om det är en bostadsrätt i city, ett problemfritt hyrt boende eller ett hus med en egen trädgård.

I Moderaternas Sverige sker nybyggnation efter vad folket efterfrågar, inte efter vilka monument arkitekter vill lämna efter sig.

I Moderaternas Sverige är ingen hemlös på grund av att det är brist på bostäder, och den som av sociala skäl behöver hjälp av samhället för sitt boende får just det.

I Moderaternas Sverige är inte regelverk utformade så att kalkylen inte går ihop, utan där blir det ekonomiskt möjligt att både bygga och förvalta bra fastigheter där de boende trivs och är trygga.

Fru talman! Efter åtta år med Socialdemokraterna vid makten finns det mycket som behöver göras. Inflationsmonstret måste brottas ned, tryggheten återvinnas och energiförsörjningen tryggas. Det måste bli enklare att bygga, planprocesserna måste ta kortare tid och den byggbara marken måste öka för att vi ska få igång byggandet när konjunkturen vänder. Det arbetet har vi nu inlett på bara 18 månader.

Går inflationen ned och räntorna stabiliseras ökar också möjligheten att bygget vid Danska vägen kan återupptas. I stället för ett tomt hål i marken, som ett monument över den havererade svenska bostadspolitiken, kan det bli ett hus fyllt med människor där det tidigare var en tom parkeringsplats - ett monument över att framtidstron har återvänt och ett monument i det lilla, över att vi åter börjat få ordning på Sverige.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Jag får be talmannen om ursäkt om Centerpartiet blir provocerat av att Moderaterna berättar om sin bostadspolitik. Tyvärr är det väl collateral damage, alltså sådant man får räkna med ibland.

Jag kan väl börja med att konstatera att det finns en ganska bred enighet i den här kammaren just när det gäller regelförenklingar och den typen av reformer. Jag hoppas att vi ganska snart ska kunna återkomma med olika förslag.

Men låt mig svara på den konkreta frågan. Jag är rädd att ledamoten från Centerpartiet, Alireza Akhondi, inte har läst propositionslistan. Det kommer en proposition nu under våren om att göra det enklare att vräka kriminella. Den har skickats på lagrådsremiss, och jag hoppas att förändringarna ska kunna bli lagstiftning redan i slutet av maj, enligt tidsplanen.

Jag skulle också önska att det fanns ännu fler förslag på bordet och att Axel Oxenstiernas förvaltningsmodell gick snabbare, men vi jobbar så fort vi kan. Jag hoppas att vi kommer att få till stånd nödvändiga, viktiga och bra förändringar av hyresrättslagstiftningen redan till sommaren, så att vi kan göra våra bostadsområden tryggare och så att kriminella inte ska kunna hålla trappuppgångar, torg eller stadsdelar gisslan. Det är inte den laglydige grannen som ska flytta utan den kriminelle.

Fru talman! Det finns en historia om en centerpartistisk ledamot som i den här talarstolen ska ha sagt: Centerpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela.

Först kritiserar Centerpartiet regeringen för att det går för långsamt och att det händer för lite. Sedan kritiserar man regeringen för att det händer för mycket och går för fort. Kritiken måste ju vara konsekvent: Gör vi saker för långsamt eller för fort? Här gör vi tydligen saker både för långsamt och för fort.

Sedan tycker jag att kritiken är ganska tramsig i ett väldigt allvarligt ämne. Jag har stått utanför en lägenhet där det har skett knarkförsäljning. Utanför lägenheten var en lekplats. Inga barn lekte på den lekplatsen, för man vågade inte. Ingen vågar släppa ut sina barn på en lekplats där det sker knarkförsäljning genom ett fönster.

Jag har stått i en loftgång där en lägenhetsinnehavare sköt ihjäl två personer. Vem vågar bo kvar i ett sådant område? Jag har sett hus där man har sprängt portar, hus där det har förvarats narkotika och hus där det förvarats sprängmedel.

Sedan handlar kritiken från oppositionen, med ett tramsigt resonemang, om huruvida man har fiskat ål med tillstånd eller inte och om man då ska bli vräkt! Jag utgår från att den som är bostadspolitisk talesperson för ett parti och har en åsikt om regeringens proposition åtminstone har läst lagrådsremissen och förstår vad förslaget handlar om.

Jag blir orolig om vi inte kan få en bred parlamentarisk förankring när det gäller tämligen självklara saker, till exempel att det inte är den laglydige medborgaren som ska behöva flytta utan den grovt kriminelle. Detta handlar om grovt kriminella människor som använder sin bostad för brott eller begår brott i nära anslutning till sin bostad. Det är ett konkret och viktigt förslag som jag är stolt över att den här regeringen genomför.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågan! Det är precis som ledamoten säger. Det här är en del av förslaget. Detta ska vara grund för förverkande av hyreskontraktet inte bara när den kriminella står på hyreskontraktet utan också när någon annan står på det.

Jag ska börja med att konstatera att det inte handlar om en bestraffning. Det är inte en kollektiv bestraffning. Det är inte heller en individuell bestraffning. Det är ett skydd för de grannar som bor runt omkring. De ska inte behöva leva med grovt kriminella.

Fru talman! Jag kan också konstatera, precis som jag konstaterade i det förra replikskiftet, att frågan faktiskt besvaras redan i lagrådsremissen.

Låt oss säga att vi har en familj där en eller ett fåtal begår brott men andra står på hyreskontraktet och att de som står på hyreskontraktet passivt låter brotten ske. De ingriper alltså inte mot den störning som slår mot grannarna. Då har de - och detta är egentligen redan tydligt i hyreslagstiftningen - ett ansvar för vad som händer i eller runt lägenheten.

En familjemedlem som på riktigt är orolig för att någon begår brott, som hör av sig till socialtjänsten, som berättar för polisen och som ser till att det inte förvaras narkotika eller vapen i lägenheten kommer givetvis inte att vräkas. Men om man låter detta ske, om man tittar bort eller om man tittar på och är tyst och inte berättar för myndigheterna är det faktiskt grund för uppsägning. Jag tycker inte att det är särskilt kontroversiellt.

Fru talman! Om man ska kunna ha en seriös politisk diskussion om ett förslag måste man ha läst vad förslaget handlar om. Självklart kommer inte ett brottsoffer som inte har begått några brott att vräkas. Detta är ren desinformation. Det är ren vantolkning. Jag tycker faktiskt att det är ovärdigt att i denna talarstol över huvud taget dra sådana slutsatser.

Jag skulle vilja ställa en motfråga till Malcolm Momodou Jallow. Vi känner alla till de familjer där man försöker ingripa mot sina barn. Det man ska vara medveten om är, även om det är svårt att acceptera, att det faktiskt också finns släktbaserade nätverk i Sverige där man uppfostrar sina barn in i kriminella strukturer. Brottsligheten blir ett familjeföretag eller ett släktföretag. Det är inte så att alla familjer inte vill att barnen ska begå brott. Jag kan konstatera att dessa familjer aldrig kommer att höra av sig. De kommer aldrig att höra av sig till mig. De kommer inte heller att höra av sig till Malcolm Momodou Jallow.

Då är frågan: Vart ska dessa släktbaserade nätverk flytta?

Min fråga är: Vart ska alla människor flytta som i dag vill flytta för att det begås brott i deras närområde - det langas narkotika i trapphuset eller på lekplatsen, och det förvaras narkotika, vapen och sprängmedel i källaren? De vågar inte bo kvar eftersom det helt enkelt är otryggt.

Den riktigt viktiga och svåra frågan, som jag tycker att de som motsätter sig detta förslag ska svara på, är: Vart ska dessa människor flytta? Varför är det rimligt att det är de laglydiga medborgarna som inte vill utsättas för brott som måste flytta och att man bryr sig om de gängkriminellas familjer? Det är min fråga.

Fru talman! En stigande inflation skapade dagens problem tillsammans med högre ränta. Bostadsbyggandet minskade kraftigt, som vi har hört i dagens debatt, och det till låga nivåer som ingen av oss kan vara stolta över eller acceptera över huvud taget.

Vi har varit i den här situationen förut, under 90-talet. Jag hoppas att vi inte gör om 90-talets problem, det vill säga att vi ser till att vi har arbetskraft som kan ta vid när vändningen kommer så att vi kan bygga med stark kraft sedan.

Vi har försökt att förstärka med rot, vi har infört en planeringsbonus och vi har infört en omvandlingsbonus för att omvandla lokaler till lägenheter. Vi har gjort lättnader i studentbostadsbyggandet. Boverket har fått i uppgift att kartlägga byggbar mark för småhusbyggande. Detta är några delar som redan har gjorts.

Vi måste konstatera att de problem vi har på bostadsmarknaden inte startade nu. Köerna till hyresrätter har varit långa i storstäderna ganska länge. Långa handläggningstider hos kommuner och myndigheter för att planera nya bostäder har funnits där hela tiden. Stigande overheadkostnader samt stigande varukostnader i snabbare takt än vad kunder har fått i ökade intäkter i sin plånbok har också funnits där ganska länge.

EU har i sin iver att göra fler saker lite krångligare för oss svenskar också bidragit till att vi kanske framgent har en problematik med renoveringskrav för energieffektivisering och svårt att använda vårt trä till att bygga bostäder.

Jag menar att detta är saker som vi också måste tänka på att arbeta bort. Men det är tyvärr ingen quickfix.

Det kom en rapport om nationellt ledtidsindex som man kan titta på. Man kan fundera på om inte detta är en del av problematiken. Ledtiderna för detaljplaner och bygglov i kommunerna ligger på mellan 3 och 6,6 år med ett genomsnitt på 4 ½ år - om du har tur.

Lägg därtill osäkerheten om vilka utredningar som behövs när man påbörjar processen, om hur lång tid en överklagandeprocess tar och vad den slutar med, om vilken karusell man hamnar i och om man i slutänden över huvud taget får bygga.

Jag menar att staten har en hemläxa att göra när det gäller både vad som förväntas av våra myndigheter och vad staten förväntar sig av kommunerna.

Jag menar att man ibland har glömt vem som betalar kalaset. Det är den enskilde, alla gånger, som betalar kostnaden för de nya bostäderna. Kommunerna och företagen vältrar ju över kostnaderna på slutkunden, vilket de måste göra. Det är otydligt vad som egentligen gäller och vad som förväntas. Det drabbar den enskilde.

Jag menar att vi måste ta ansvaret för att reformera processen för byggnation av bostäder. Vi ska inte bara göra det innovativt med nya bidrag utan våga ta debatten. Vad är det som gör att det är så dyrt att bygga bostäder i Sverige? Varför tar det så lång tid?

Den här regeringen har försökt sätta långsiktigheten i fokus genom att ha sex stycken ledmeningar: Förenkla reglerna för att bygga! Korta ledtiderna i plan- och byggprocessen! Öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen! Fler ska kunna ta steget till den ägda bostadsmarknaden! Nyttja beståndet mer effektivt! Ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera!

Jag menar att om vi har en regering som lyckas leverera detta har vi kommit en bit på väg. Men ingenting startade i går. Ingenting startade 2018 eller 2014. Det har funnits ganska länge, och vi måste faktiskt vara ärliga och säga att vi har ett gemensamt problem som vi måste lösa på ett eller annat sätt. Det går inte fort. Vi måste försöka ge det den tid det behöver och sedan försöka debattera oss fram till en gemensam lösning.

Med de orden yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Jag kan konstatera att ledamoten bara hann med en fråga, inte två. Vi kanske tar den andra i nästa replikskifte.

Jag är bostadspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. Jag svarar för vår politik och vår regeringskonstellation.

Jag kan konstatera att min och partiets uppfattning är att alla människor som finns i Sverige ska ha rätt till en bostad, alldeles oavsett varför man är här eller hur man är här, så länge man är här. Vi löser inte problemet genom att exkludera människor från bostäder, utan vi löser det genom att inkludera människor i bostäder.

Min uppfattning är, som jag sa i talarstolen, att vi ska öka bostadsbyggandet för att människor ska kunna få en bostad. Det gäller både hyresrätter och eget ägt boende.

Sedan kan jag konstatera att denna regering har en konstellation där det är tre stycken regeringspartier och ett samarbetsparti. För mig personligen har det fungerat alldeles utmärkt i bostadspolitiken. Vi har ungefär samma syn på många olika frågor men olika tankar i andra delar, där vi kan diskutera och komma fram till en lösning. Jag tycker att regeringen håller ihop. Jag tycker att regeringen gör bra saker. Men ideologiskt är jag kristdemokrat och står för den kristdemokratiska ideologin.

Fru talman! Jag kan ta upp några siffror som Malcolm Momodou Jallow nämnde i sitt anförande.

Ledamoten talade om att bostadskostnader har ökat med 12,2 procent. Jag kan redovisa att 2023 ökade lönerna med 3 procent. Det betyder att det är väldig skillnad på vad människor faktiskt klarar av att betala.

I mitt anförande försökte jag påvisa var problematiken ligger. Någon måste ta ansvar för kostnadsökningen på ett eller annat sätt. Det kan vara staten genom att man subventionerar eller ser till att reformera bostadsbyggandet på ett sådant sätt att kostnaderna hålls i schack.

Jag väljer det senare. Jag tror att det är långsiktiga spelregler och långsiktiga reformer som gör att människor kan ha råd att ha ett boende som de kan betala för. Jag tror inte att korta subventioner gör detta. Jag tror inte att ekonomiska incitament skulle klara av att överbrygga de 7 procent som är skillnaden.

Jag tror att vi måste inse att bostadsmarknaden har varit dysfunktionell i 20-30 år. Nu är det faktiskt dags att vi gör någonting åt det. Någon måste våga ta sig an de långsiktiga spelreglerna och jobba med dem så att vi får en bostadsmarknad där alla faktiskt kan få en bostad.

Man kan vara stolt över att vi byggde 60 000-70 000 bostäder för några år sedan. Jag är inte stolt över det. Under den tiden skulle vi ha byggt 100 000 eller 120 000. Problemet var att vi hade en bostadsmarknad som inte fungerade. Vi subventionerade bostäder för att kunna få den lösningen.

Jag menar att vi måste ha en bostadsmarknad som klarar sina egna villkor. Men då måste vi också våga stå för de reformer som görs.

Vi har samma tanke i slutänden om målet, men vägen dit har vi lite olika syn på.

Fru talman! Jag skulle vilja ta tillfället i akt att få höra lite grann om vad Centerpartiet anser om regeringens långsiktiga mål, eller de punkter som jag redovisade i talarstolen. Jag tänker upprepa dem, så får vi diskutera kring dem:

förenkla reglerna för att bygga

korta ledtiderna i plan- och byggprocessen

öka tillgången till byggbar mark, särskilt i attraktiva lägen

fler ska kunna ta steget till marknaden för ägda bostäder

nyttja beståndet mer effektivt

ge långsiktiga och förutsägbara villkor för att öka viljan att investera i.

Min fråga hänför sig till att 50 procent av Alireza Akhondis anförande i princip handlade om situationen i dag, medan förslagen som levererades i talarstolen är långsiktiga. Med andra ord gör Centerpartiet samma reflektion som regeringen, det vill säga att det är de långsiktiga spelreglerna som vi måste komma åt för att kunna bygga mer i Sverige under längre perioder. Vi ska inte vara beroende av högkonjunktur eller lågkonjunktur hela tiden, utan det ska vara en jämnare fördelning av bostadsbyggandet.

Mina frågor är två. Vilket av de sex områdena är det som Centerpartiet inte ställer upp på? Om regeringen skulle leverera inom dessa sex områden, blir ni i Centerpartiet nöjda då? Min andra fråga är: Om det kommer en proposition om fri hyressättning av bostäder i nyproduktion, kommer Centerpartiet då att rösta ja till den?

Fru talman! Att trycka på knappen kanske för andra människor kan tyckas vara en liten sak, men för oss riksdagsledamöter är det viktigt. Det handlar om lag som stiftas, lag som ska föräras detta land. Det är det som gör att vi faktiskt förändrar landet.

Många utredningar är på gång. En del är snart i slutskedet, en del är inte startade men kommer att startas.

Allteftersom tiden går kommer ledamoten att få se fler utredningar som bli propositioner för att kunna nå målen i de sex delarna. Jag är övertygad om att på alla dessa sex områden kommer man att ha levererat före valet 2026. Samtidigt är det många processer som inte kommer att vara färdiga när man fattar beslut om lagförslag, för det är processer som också måste genomföras hos myndigheter.

Ett sådant här reformförslag kommer att ta tid. Det kanske inte har gjorts under tidigare mandatperioder, eftersom det tar lång tid. Men någon måste starta processen.

Jag tror att vi måste vara eniga om att någon måste hålla i taktpinnen. Alireza Akhondi har ett antal gånger sagt att det inte finns något område inom bostadspolitiken som inte är utrett. Då kan jag säga att det inte finns något område som inte har diskuterats. Varför har det då inte kommit till sak på något sätt? Jo, det är för att man kanske inte har satt upp målet och inte har velat ta den tid som behövs. Det är det som händer just nu som har upptagit all tid i världen. Men vi måste kunna hålla bägge bollarna i luften, det vill säga att se på den kris som vi har i dag och också kunna leverera med långsiktighet. Regeringen ska försöka göra båda delarna, men det tar tid. Jag håller med om det.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Det är alltid mörkast innan det ljusnar. Det är alltid så mörkt innan det blir ljust. Nu är det mörkt. Det är den verklighet som våra byggaktörer just nu upplever. Efter en oerhört tuff tid med höga räntor och hög inflation sviktar likviditeten, och konkurserna och uppsägningarna är ett faktum. Just nu ser det inte ljust ut för de byggplaner som planerades att sjösättas under 2024. Allt handlar om att övervintra, att ta sig igenom mörkret.

Den barnfamilj som så länge hoppats kunna köpa det där radhuset eller den där villan får nu fortsätta tränga ihop sig på en liten yta, därför att inflationen har tärt på kapitalet och banken ser att de höga räntorna inte är möjliga för dem att ta sig an, trots att båda föräldrarna har fast arbete.

År 2024 är och kommer för många att vara ett tufft år. Det är därför som denna regering har fullt fokus på att fullfölja den linje som handlar om att banka ned kärninflationen. Som har påpekats tidigare i denna talarstol är det den enda vägen framåt, om än den är smal och tuff.

Hur får vi det då att bli ljusare igen? Förutom kärninflationen, som just nu sakta sjunker, finns det inga genvägar. En bred väg med en generell lösning som vill fresta oss till enkla lösningar består mest av att byggherrar önskar investeringsstöd. Riksrevisionen tittar just nu på effekterna av subventioner och hur sådana stöd har fungerat bakåt, vilket ska bli mycket intressant att ta del av framöver.

Fru talman! De som kämpar för att hålla villadrömmen vid liv i det mörker som råder just nu vet att banken kommer att möta dem med en tuff kalkyl. Det är självklart viktigt att ekonomin går ihop, både för bankens skull och för att man inte ska tvingas att göra sig av med sin villadröm.

Det är därför väldigt viktigt att den makroöversyn av ekonomin och de finansiella lånebitarna som just nu utreds och är klara lagom till hösten, förhoppningsvis i ett stabilare ekonomiskt läge, resulterar i en helhet och en översyn av både amorteringskraven och bolånetaket. På departementens bord finns förslag om både startlån och bosparande att gå fram med som en helhet. Att Finansinspektionen väljer att vänta med bolånetaket handlar just om att vi behöver ta det här som en helhet när ekonomin och inflationen är mer under kontroll. Lägger vi dessutom till förslagen om hyrköp finns det ekonomiska reformer som jag är övertygad om kommer att möjliggöra att kalkylen går ihop för den som just nu, om än i ett mörkt läge, bär på en villadröm.

Alla goda ting är tre. Därför vill jag nämna tre saker för att denna dröm ska bli verklighet.

För det första: Kalkylen! Vi måste börja i ekonomin, hur tråkigt det än må vara. För den som sitter i samtal med banken är det där man måste börja. Därför sker nu en makroöversyn av den finansiella biten som ska vara klar lagom till hösten. Det är den som är nummer ett.

För det andra: Alla byggen börjar med en hörnsten. Som bondpojk vet jag att man alltid bygger husen eller ladugården efter den hörnsten som allting vilar på och som riktar in allt det andra. Grunden byggs på mark, och markfrågan är den enskilt största delen, både ekonomiskt och när det gäller hur du kan påverka ett husbygge i dag. Ungefär en tredjedel av hela kostnaden för villadrömmen kommer innan du sätter spaden i marken, och detta påverkar villadrömmen.

Det är väldigt svårt att bygga utan mark - prova så får du se! Därför är det viktigt att kommunerna prioriterar byggbar mark för småhus, vilket den här stimulansen ska främja och inspirera till, men det är också viktigt att kommuner och politiken i sin helhet förstår att sju av tio i dag vill bo i ett eget ägt boende, i en villadröm, i ett småhus någonstans. Det är det som är önskan, och detta kräver först och främst byggbar mark.

Från talarstolen i dag har nämnts Initiativet Bygg i Tid. Där finns flera bra och politiskt förankrade förslag som departementet just nu jobbar med. Vi har även uppdragit till länsstyrelserna att stödja kommuner som vill ta fram byggbar mark och se möjligheter i detta i stället för att motarbeta det.

En av de intressantaste utredningarna som just nu ligger på departementets bord handlar om riksintressen. Där tror jag att vi är överens om ett bredare omtag när det gäller hur vi kan prioritera marken ute i vårt land.

Det tredje och sista men absolut inte det oviktigaste är att du som byggherre bärande på en villadröm behöver tre bra kompisar för att möjliggöra ett husbygge: arkitekten, konstruktören och byggaren.

Arkitekten har koll på hur drömmen kan landa på papper och bli något som man kan se och ta på. Förhoppningsvis kommer ju villadrömmen att stå där i 100 år. Konstruktören vet förutsättningarna för mark och hållbarhet. Till sist har du byggaren - den som står där med hammaren i sin hand. De här tre kompisarna behöver du jobba ihop med.

Notera att jag ingenstans nämnde kommunen, staten eller politiken. Det var medvetet, eftersom det är politikens roll att möjliggöra för de här tre kompisarna att jobba ihop. Därför jobbar nu Boverket med regelförenklingar inom projektet Möjligheternas byggregler som är intressanta att titta på. Det är viktigt att avreglera den överreglerade bostadssektorn, där varken byggare eller tjänstemän hittar ut utan går vilse.

De här tre kompisarna ska vi skapa förutsättningar för, och det är det som är den långsiktiga politikens viktigaste uppdrag.

Till sist, fru talman, vill jag lyfta fram de saker som ligger mig som liberal varmt om hjärtat.

Vi är för en mångfald av boendeformer, både ägda och hyrda. När det gäller den hyrda delen finns det en utredning, Fri hyressättning i nyproduktion, som utan tvekan behöver gå ut på remiss för att kalkylen ska gå ihop, för att man ska våga bygga igen och för att vi ska börja tillämpa det som i de flesta andra länder kallas för en enda sak: en vanlig hyra.

För egen del vill jag landa ned där vi inom bostadspolitiken kanske brister allra mest, nämligen att vi i dag inte klarar att möta den strukturella hemlösheten. Det handlar bland annat om barnfamiljer och våldsutsatta kvinnor som inte har tak över huvudet. Metoden Bostad först är väldigt bra, men den möter inte just dessa människors behov. Vi behöver inse att vi egentligen aldrig har lyckats möta denna strukturella hemlöshet, och nu har den gruppen ökat i antal. Den generella sociala bostadspolitiken har nått vägs ände. Den har inte fungerat sedan andra världskriget, för den ser inte till individens behov. Man blir bara ihopklumpad. Därför behöver vi ta tag i detta.

Fru talman! Just nu står Liberalerna för det enda politiska förslaget. Vi kallar det behovsbostäder. Det behövs en social bostadssektor här i landet, för sociala bostadskontrakt räcker inte till och har aldrig gjort det. Om den våldsutsatta kvinnan ändå lyckas få tag i ett boende är det oftast inte i den tryggaste delen av staden. De går från en utsatthet till en annan.

En social bostad efter behov får inte ligga i ett utsatt område. Den ska vara en trygghet som löper över flera år, och det ska vara möjligt att bo där med redan befintliga bidrag. Dessa bostäder ska finnas både i det befintliga och i det nybyggda bostadsbeståndet. Det ska vara ett tak över huvudet - någonting att kalla sitt hem - om nu politiken vill skapa de förutsättningarna förstås. Även denna natt sover någon någon annanstans. I natt har många inget hem. För dem är drömmen om en egen bostad väldigt långt borta. För dem är det fortfarande mörkt.

Fru talman! Mycket av det som Miljöpartiet säger stämmer väl överens med vad övriga partier har sagt här i dag, det vill säga att vi har en byggkris som vi på ett eller annat sätt måste hantera.

Jag anser nog dock att Miljöpartiet, likt andra partier, egentligen levererar mest förslag om långsiktigheten. Möjligtvis kan man tänka sig att investeringsstödet är en sak som skulle kunna göras nu direkt.

Den diskussion jag hade med Vänsterpartiet gällde kostnadsökningen, som var 12,2 procent under 2023, medan lönerna ökade med 3 procent, alltså en skillnad på 9,2 procentenheter. Jag skulle inte bli förvånad om skillnaden blir ungefär lika stor även 2024. Detta betyder att ett investeringsstöd näppeligen kommer att kunna minska denna skillnad så att man har råd att eftersöka en bostad. Jag tror därför att det finns andra saker som måste göras för att få bostadsbyggandet att öka igen, och det gäller långsiktigheten.

Jag kan hålla med Miljöpartiet om att återbruk är en sak som man skulle kunna jobba med, men också där ökar kostnaderna, i alla fall i dagsläget. Långsiktigt tror jag att det blir lägre kostnader därför att mängden ökar så pass mycket, men just nu ökar kostnaderna.

Jag tror också att träbyggnation är en sak som långsiktigt skulle hjälpa Sveriges nation, men där har vi ett EU som sätter stopp för att vi ska kunna använda trä på det sätt som vi önskar. Europa i övrigt förstår inte hur vi använder trä i Sverige.

Min fråga till Miljöpartiet är: Har ni andra åtgärder som ni skulle kunna ta fram och som kan hjälpa mot krisen just nu, eller är det bara investeringsstödet? Startlån och bosparande är också en sak som kommer att ta längre tid. Och hur ser Miljöpartiet på användning av trä i bostadsbyggandet framgent, om EU stoppar eller minskar det?

Fru talman! Det skulle ha varit intressant att lägga ut ett uppdrag hos er för att se om dessa kostnadsökningar på 9,2 procent innebär någon skillnad och vad det är i antal miljarder som läggs på kostnaderna hos medborgarna. Jag tror att de 3 miljarder kronor som man vill lägga på investeringsstöd bara är ett spott i havet. Det behövs andra åtgärder i så fall om man skulle vilja minska den skillnaden. Annars är vi där vi är. Bostadsbyggandet är för dyrt och för osäkert just nu. Då måste vi ha långsiktiga spelregler.

Jag har respekt för att man vill ha en dialog och en kommission. Men jag har aldrig förstått vad ni vill ha den till. Ni debatterar era förslag varje år i kammaren, och de är vitt kända. Men jag har inte hört några nya förslag. Branschen har varit med i diskussionen med Regeringskansliet om vilka förslag de har, och de är vitt kända.

Därför vet jag inte, ärligt talat, vad ni tror att man ska få fram genom att ha en kommission som sitter och diskuterar runt ett bord. Jag tror att det är handling som gäller. Vi vet vad vi har för förutsättningar. Vi vet vad det finns för åtgärder. Det gäller att utreda vad som är möjligt och sedan gå till verket.

Jag tror inte att byggbranschen är överens med oppositionen om de inser att en kriskommission som sätter sig ned ska debattera och diskutera med varandra och efter ett år komma med ett förslag. Då är det ett förlorat år. Frågar man byggbranschen om de vill ha en kriskommission säger de ja. Men vad innebär en kriskommission? Kommer det några nya och innovativa förslag? Nej, det tror jag inte. Vi är väl medvetna om vilka förslag som finns och vilka problem som finns. Och jag tror inte att byggbranschen är betjänt av att vi väntar ett år. Därför yrkar vi avslag på alla dessa förslag, för det är inte det som Sverige behöver just nu. Sverige behöver handling, och Sverige behöver en regering som kan leverera långsiktiga reformer före 2026.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för hennes anförande. Jag noterade att hon inte någonstans i sitt anförande nämnde den sociala bostadspolitiken. I mitt anförande nämnde jag att det i dagsläget är bara Liberalerna som har tagit fram ett socialt, politiskt bostadsprogram. Men jag vet att Miljöpartiet under förra mandatperioden föredömligt lyfte fram de sociala frågorna med bland annat Karolina Skogs utredning. Vi tittar nu bland annat på förslag om till exempel hyresgarantier.

Jag undrar om det finns någon anledning till att Katarina Luhr valde att inte ta upp den sociala bostadspolitiken. Är den helt bortglömd nu inom Miljöpartiet? Jag saknar den och lite mer engagemang i frågan.

Vi lägger fram förslag om bostäder efter behov - en social bostadssektor. Jag noterar att även Kristdemokraterna pekar på att vi behöver ha en mer behovsanpassad social bostadspolitik, att bostäderna inte ska finnas i socialt utsatta områden och att de ska finnas både i det befintliga beståndet och i det nybyggda beståndet. Detta behövs för just den strukturella hemlösheten, för de kvinnor som är våldsutsatta och som i dag inte får hjälp och för de barnfamiljer som står utan bostad. Bland andra Stadsmissionen här i Stockholm, Hela Människan i Jönköping och Räddningsmissionen i Göteborg bygger upp en egen social bostadssektor nu.

Skulle Miljöpartiet inte ta ställning för en sådan bostadspolitik?