Fru talman! Tack till statsrådet för svaret! Låt mig inledningsvis konstatera att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Kostnadskrisen har slagit och fortsätter att slå hårt mot svensk skola, men trots det har regeringen varken gett kommunerna eller skolan det stöd som krävs för att de ska kunna möta den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet. Därför är det här en situation som regeringen och Sverigedemokraterna i allra högsta grad har bäddat för.

Resultatet ser vi i de nedskärningar som skolor runt om i landet tvingas till. Det gäller även i min valkrets, Halland. Vi ser det i de lokala nyheterna och i fackförbundens lärarenkäter, och vi hör det i de samtal som vi riksdagsledamöter har med framför allt oroliga lärare och föräldrar. Vi ser hur skolklasser slås ihop, hur särskilt stöd dras in och hur lärare, elevassistenter och annan viktig personal i skolan försvinner i kommunerna Kungsbacka, Varberg och Falkenberg.

Halmstads kommun tvingas till besparingar på 40 miljoner kronor, motsvarande hela 70 lärartjänster. De minsta kommunerna i min valkrets, Hylte och Laholm, har inte bara tvingats till nedläggningar av skolor utan även till rekordhöjningar av den kommunala skatten.

Fru talman! Det är så här verkligheten ser ut när svensk skola står inför en dubbel kostnadskris. Regeringen sviker skolan dubbelt, dels genom nedskärningarna i det statliga stödet, dels genom marknadsskolan, som dränerar skolan på resurser.

För det första: När regeringens första budget presenterades pratade skolministern om rekordsatsningar på skolområdet. Men vid närmare granskning visade det sig vara nedskärningar med 2 miljarder kronor i fasta priser, motsvarande ungefär 3 000 lärartjänster. Det här har regeringen varken kompenserat för i budgeten för 2024 eller nu i vårändringsbudgeten. Inte heller genom de generella statsbidragen har regeringen täckt upp för kostnadskrisen i landets kommuner. De så kallade tillskott som skolministern nämner räcker inte på långa vägar.

För det andra: Regeringen fortsätter att försvara marknadsskolan och den vinstjakt som den leder till. Det är alldeles uppenbart att skolan är i behov av mer resurser, men lika uppenbart borde det vara att de befintliga resurserna måste användas effektivt. Och det gör de inte i dag. I stället har vi ett skolpengssystem som överkompenserar friskolor och dränerar kommunala skolor. Vi har ett system där skattemedel som ska gå till elevernas utbildning i stället försvinner till vinst hos de stora friskolekoncernerna.

Varje gång vi socialdemokrater har lagt fram förslag i Sveriges riksdag för att reformera skolpengen och göra upp med marknadsskolan har det stoppats av regeringspartierna och av Sverigedemokraterna. Det finns färdigberedda förslag på regeringens bord, men dem vill inte skolministern gå vidare med.

Fru talman! Låt mig upprepa att den situation som landets skolor befinner sig i är allt annat än hållbar. Vad kommer skolministern och regeringen att göra för att motverka de nedskärningar som vi just nu ser i skolor runt om i landet och i Halland?

Fru talman! Jag vill tacka Aida Birinxhiku för att hon har ställt denna interpellation. Situationen i skolan är allvarlig och problematisk och förtjänar debatt i den här kammaren. Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om det föranledde mig att anmäla mig till debatten.

Precis som Jan Riise börjar jag med att säga att också jag kommer från Hallands valkrets. Som riksdagsledamöter följer vi alltid väldigt noga vad som händer i våra hemkommuner och våra hemmavalkretsar. Men det är också väldigt tydligt att Halland och Hallands kommuner när det gäller skolans område på inget sätt är unika, utan vi ser i hela landet hur kommuner kämpar med att få ihop en ekonomi som gör att man kan ge barnen den skola som de förtjänar.

Jag har två frågor. Den första utgår ifrån att statsrådet själv lyfter upp de utmaningar och problem som finns med friskolesystemet. Hon hänvisar till att man nu gör en översyn av systemet. Det indikerar att man är väl medveten om att pengar som är avsedda att gå till elevers skolgång i stor omfattning i dag i stället läcker ut till vinster i privata bolag. Svaret indikerar väl också att man delar Socialdemokraternas syn, att det här är ett djupt problem.

Min första fråga blir dock: Om man ser att det blöder pengar från en verksamhet som är i desperat behov av de medlen och om man är beredd att se över situationen och göra något åt den, varför inför man då inte ett etableringsstopp? Varför tillåter man att det fortsätter skapas nya skolor i en struktur som inte fungerar? Det är nya skolor som kommer att göra det ännu svårare att hantera situationen och att få rätsida på någonting som jag utgår från att vi är överens om är djupt bekymmersamt. Varför inför man inte ett etableringsstopp?

Min andra fråga handlar om att statsrådet refererar till ett undantag i kommunallagen som innebär att man skulle kunna låta bli att verkställa besparingar i ett läge där man inte får ihop sina ekonomier nu. Man skulle kunna balansera överskott över tid.

Det är korrekt. Men det förutsätter åtminstone två saker. Det ena är att kommunen har en god ekonomi i grunden. Det andra är att det är av tillfällig karaktär, med andra ord att det händer något som man tror inte ska hända nästa år.

Det senare föranleder mig att fråga statsrådet om regeringen har för avsikt att kompensera kommunerna för den kostnadskris och de kostnadsökningar som nu finns och som skapar problem. Så här långt har den budgettekniska abrovink som regeringen ägnat sig åt varit att man drar ifrån och lägger till, och på totalen blir det mindre.

Dessutom håller kommunerna på med sina budgetarbeten nu. Besluten ska tas före midsommar. Om man ska kunna göra ett undantag med hänvisning till att man har god ekonomi och vet att det kommer pengar behöver det beskedet alltså komma från statsrådet i dag. Kommer regeringen att säkra upp för de kostnadsökningar som varit? Kommer beskedet i tid så att kommunerna inte behöver lägga ytterligare besparingar? Det är mina frågor till statsrådet.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Jag noterar att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas ansvar. Och kommunerna ska såklart ta sitt ansvar. Men den värsta ekonomiska krisen sedan 90-talet är inte något de kan möta själva.

Som jag nämnde tidigare har man i Hylte kommun och Laholms kommun inte bara tvingats att lägga ned skolor. De kommunerna är också de två kommuner som höjer kommunalskatten mest i hela landet.

Lokalpolitiker av olika politisk färg sitter med besparingsprogram efter besparingsprogram för skolan och försöker prioritera bland de minst dåliga alternativen för att budgeten ska gå ihop. De undrar hur de ska kunna ta ansvar när regeringen uppenbarligen inte vill ta sitt ansvar. De kan inte stå ensamma i de här svåra tiderna. Regeringen måste stötta kommunerna och den välfärd som skolan är en viktig del av.

Fru talman! Jag noterar också att den här regeringen är snabb med att peka på kommunernas prioriteringar. Samtidigt prioriterar regeringen skattesänkningar för höginkomsttagare framför nödvändiga resurser till vår gemensamma välfärd.

Vi kan återgå till regeringens första budget, där skolministern talade om rekordsatsningar på skolområdet. Där valde regeringen att prioritera nästan 13 miljarder i skattesänkningar för dem som tjänar mest samtidigt som skolan fick 2 miljarder mindre, räknat i fasta priser. Är det verkligen rätt prioritering i det här läget? Det tycker jag att regeringen borde fråga sig innan man börjar peka finger.

Fru talman! Vi socialdemokrater har gång på gång visat att vi prioriterar annorlunda. I våra förslag till budget har vi satsat mer på skola och utbildning. Vi har satsat mer på de generella statsbidragen till kommuner och regioner. I vårt senaste förslag till vårbudget gick vi fram med dubbla tillskott till skolan.

Vi har dessutom lagt fram flera förslag i Sveriges riksdag för att göra upp med marknadsskolan och det orättvisa skolpengssystemet. Men det har regeringspartierna och Sverigedemokraterna gång på gång röstat nej till.

Jag välkomnar att regeringen äntligen ser de uppenbara bristerna i vårt skolpengssystem. Men det gör det ännu svårare att förstå varför skolministern inte gör något åt det. På skolministerns bord finns färdigberedda förslag för att stoppa slöseriet med skolans resurser som hon kan gå vidare med här och nu. Men i stället väljer skolministern att vänta på en ny utredning och låta det här fortgå i flera år till. Det har svensk skola inte råd med, särskilt inte med de här ekonomiska förutsättningarna.

Fru talman! Regeringen sviker skolan dubbelt. Värst av allt är att det är barn och unga som får ta smällen, i Halland och i övriga landet. Jag hoppas att skolministern i den här debatten kan komma med ett lugnande besked till de elever, lärare och lokalpolitiker som larmar om utvecklingen i svensk skola. Kommer regeringen att stötta kommunerna och skolan i den kommande höstbudgeten? Kan skolministern ge det beskedet i den här interpellationsdebatten?

Fru talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret, som dock inte var så mycket av ett svar. Jag noterar att skolministern i allt väsentligt lägger över ansvaret på kommunerna, på den som har haft huvudmannaskapet - alltså hur regleringen för skolan ser ut - och på Socialdemokraterna. Inget av detta är förvånande, för det är ungefär så som företrädare för regeringen brukar hantera kritik i den här kammaren.

Jag vill ändå i det här sammanhanget konstatera att givet inflygningen kopplat till statens ansvar för detta kan jag absolut sympatisera med att Liberalerna sedan väldigt länge, som skolministern påpekar, har velat se en statlig skola. Men att det inte finns majoritet för det betyder ju att få partier anser att en ändring av huvudmannaskapet skulle lösa problemet. Det intressanta är då hur man väljer att säkra att staten tar ansvar på något annat sätt, inom ramen för det som faktiskt kan få majoritet i den här kammaren. Där ser vi tyvärr väldigt lite, och framför allt tar det lång tid.

Krisen är här och nu. Jag är mycket bekymrad över att det här blir en förlorad mandatperiod för Sveriges och Hallands elever. Det får konsekvenser långt in i deras liv, och det får också konsekvenser för vårt samhälle.

Jag vill upprepa mina frågor. Varför införs inte etableringsstopp? När kommer det ett besked från skolministern till Sveriges kommuner om vad man kan förvänta sig i budgettillskott från regeringen, som då möjligen skulle kunna innebära att man inte behöver göra de drastiska nedskärningar som man tyvärr planerar för nu?

Fru talman! Jag tackar skolministern för debatten, även om den tyvärr inte gav särskilt lugnande besked till elever, lärare och lokalpolitiker runt om i Halland.

Jag tror att vi skulle behöva lyfta blicken och se konsekvenserna av den här utvecklingen. Vad händer med de barn och unga som inte får det stöd de behöver i skolan? Det tror jag att skolministern vet mycket väl. Det utgör grogrund för utanförskap, segregation och kriminalitet.

I min valkrets har Halmstads kommun, som jag nämnde tidigare, tvingats till stora besparingar på skolområdet. Den senaste tiden har många elevassistenter och annan viktig personal i skolan fått lämna sina jobb. Det är personal som har varit avgörande för att fånga upp elever på glid och på väg in i kriminalitet. Lärare, poliser, föräldrar och trygghetssamordnare ser ett tydligt samband mellan det och våldsutvecklingen i Halmstad. Efter den senaste skottlossningen på Vallås för tre veckor sedan är känslan av maktlöshet starkare än på länge. Det här hoppas jag att skolministern tar med sig i förhandlingarna om den kommande höstbudgeten, även om hon inte vill ge besked om satsningar nu.

Barn och unga får betala priset för de nedskärningar vi just nu ser i skolor runt om i landet. De riskerar att få förödande konsekvenser för både den enskilde och samhället i stort.