Camilla Rinaldo Miller

Fru talman! Om inte ledamoten är medveten om de konkreta förslag som vi har kan jag berätta att vi har infört ett omställningsstudiestöd som ska ge möjlighet för arbetstagare att utvecklas, göra karriär där de arbetar, gå framåt och lyckas lite bättre och kanske ta kliv i arbetet på den plats där de befinner sig. Det är ett av dem.

Man kan se det som att vi inte vill göra det bättre för arbetstagare bara för att vi inför ett växastöd, men det handlar om att skapa arbetstillfällen. Först av allt måste man ge människor en möjlighet att ha ett arbete att gå till.

I dag har vi bra lagar och regler för anställda så att de kan få en bra arbetsmiljö. Det må låta som att jag bara står på arbetsgivarens sida, men jag tycker att det hela tiden handlar om att vi har både rättigheter och skyldigheter. Det gäller båda parter. Det gäller arbetsgivaren – absolut – men det gäller också den anställde.

Det bästa är om man sätter sig ned tillsammans och pratar. Om en anställd upplever sig inte ha de rättigheter som man ska ha på sitt arbete behöver de båda sätta sig ned och samtala om det.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner.

Jag vill också inleda med att göra Socialdemokraterna och Adrian Magnusson besvikna: Jag har inte sett en minut av er kongress, utan det jag hänvisade till kom från en artikel i Dagens Arena, där bland andra er före detta partisekreterare Lars Stjernkvist citerades.

Fru talman! Att ha ett arbete att gå till är inte bara en fråga om ekonomi, utan det handlar om värdighet, gemenskap och ansvar.

För oss kristdemokrater är arbetslivet en viktig del av det goda samhället. Arbetsrätten och arbetstiden spelar en avgörande roll för att skapa balans mellan arbetsgivarnas behov och de anställdas trygghet. Vi vill ha ett arbetsliv som är tryggt men också flexibelt, där arbetsgivare vågar anställa, där arbetstagare vågar byta jobb, där reglerna är tydliga men inte kvävande och där både företag och människor kan växa.

En fråga som varit viktig för oss är att modernisera arbetsrätten så att den fungerar för dagens arbetsmarknad. De gamla reglerna var skrivna för en annan tid och ett annat samhälle. Då var det vanligare att man jobbade hela livet på samma arbetsplats, men i dag ser vi helt andra mönster: Småföretag växer fram, och det finns gigarbete, distansarbete och projektanställningar.

Arbetsrätten måste helt enkelt följa med. Därför är de nya förändringar i lagen om anställningsskydd, LAS, som trädde i kraft den 1 oktober 2022 viktiga. Det är reformer som stärker balansen och gör det enklare för arbetsgivare att anställa men som samtidigt ökar tryggheten för den som är anställd.

Förändringarna har bland annat inneburit tydligare regler vid uppsägning, så att små företag inte ska behöva tveka inför att anställa, och även fler möjligheter till kompetensutveckling och omställningsstöd, också för dem som inte varit fast anställda under lång tid. Många av åtgärderna har gjort det lättare för arbetstagare att komma in på arbetsmarknaden och få en trygg anställning.

För arbetsgivare har förändringarna inneburit vissa förbättringar som sänkt tröskeln och minskat riskerna med att anställa, och de har gett större möjligheter än tidigare att kringgå LAS turordningsregler vid arbetsbrist och gjort det lättare att säga upp personal som missköter sig. Syftet med nya LAS var helt enkelt att anpassa arbetsmarknaden efter samhället, med förbättrad flexibilitet och bättre trygghet för anställda.

Jag vill tacka Centerpartiet för att de säger nej till att slopa karensavdraget.

Fru talman! Vi kristdemokrater vet att arbetslivet inte existerar i ett vakuum. Det hänger ihop med familjelivet. När en förälder går till jobbet ser barnen något viktigt: ansvar, struktur och stolthet. Arbete ger inte bara bröd på bordet, utan det ger också förebilder. Därför är det avgörande att vi skapar ett samhälle där både kvinnor och män ges möjlighet att kombinera arbete med familjeliv.

Ett hållbart arbetsliv är också ett familjevänligt arbetsliv, och många gånger är arbetslivet en familj i sig. Jag tänker särskilt på de tusentals familjeföretag som bär Sverige. Det är företag som gått i arv, ibland över flera generationer. I dessa företag finns ofta en djupare förståelse för hur arbete påverkar livet i stort.

En sådan verklighetsberättelse är hur grundaren av företaget Babybjörn till och med ringde hem till en anställd för att få veta hur det stod till med den anställdes make, efter att ha fått höra att han var sjuk. Det är familjeföretag som har en omsorg om de anställda som går utöver det som kollektivavtal och annat kan komma fram till. Där finns en mänsklighet, en närhet och en vilja att hitta lösningar som fungerar, inte bara för företaget utan för människorna som jobbar där.

Fru talman! Vi ser dessutom hur viktiga våra småföretag är, inte bara för tillväxten utan för att skapa jobb i hela landet. Små och medelstora företag står för 65–70 procent av jobben i privat sektor. Fyra av fem jobb skapas av små och medelstora företag. Det är där framtidens arbetstillfällen växer fram, men då krävs det att vi fortsätter att underlätta för dem som vågar satsa, som vågar anställa och som vågar driva företag.

Fru talman! I betänkandet behandlas en motion som föreslår att vi ska införa fyra dagars arbetsvecka. Men det har vi väl i princip redan? Vi kan utgå från en person som jobbar heltid inom industri och som jobbar dagtid, måndag till fredag. Av 365 dagar går lördagar och söndagar bort. Vi drar också bort 25 semesterdagar, och så har vi lite ATF och helgdagar på det. Vi landar då på 220 arbetsdagar delat på 52 veckor, vilket blir 4,2 arbetsdagar i veckan. Detta förutsätter att den anställde inte har tagit någon extra dag ledigt, varit sjuk eller vabbat.

Eller som det stod i en ledare i DN i går: ”Gå inte på myten att svenskar jobbar mest i Europa – vi spelar i bottenligan. – – – Lägger man dessutom till att vi har väldigt generösa regler för frånvaro – bland annat för semester, röda dagar, föräldraledighet, vab och sjukdom som inte ingår i veckojämförelsen – växer klyftan mellan oss och övriga världen ytterligare. Svenskar jobbar 1 437 timmar per år: hela 300 timmar under OECD-snittet … Utslaget blir det drygt 27,5 timmar per vecka. Det är mindre än i exempelvis Finland och Frankrike. Och placerar oss i botten på OECD:s lista.”

Fru talman! Avslutningsvis är arbetsmarknaden inte bara en plats för produktion, utan det är en plats där människor formar sina liv. Vår politik syftar till att bygga ett arbetsliv som förenar trygghet med utveckling och rättvisa med ansvar.

Vi vill ha ett samhälle där det lönar sig att arbeta, där man får växa i sitt yrke och där arbetsgivare och arbetstagare tillsammans skapar framtidens arbetsplatser, med både hjärta och ansvar, för vi vet att den som har ett arbete att gå till känner sig behövd och betydelsefull och känner stolthet över att kunna försörja sig själv och sin familj.

Fru talman! Jag noterar att ledamoten inte vill svara på min fråga utan vill hävda att den inte har i denna debatt att göra. Men om vi skulle gå med på en arbetstidsförkortning blir ju konsekvensen att barn bör vara mindre tid på förskolan.

Sverige har kanske världens bästa förskola. Vi har kanske världens bästa pedagoger. Våra barn har det bra på förskolan. Men det diskuteras aldrig hur många timmar ett barn tillbringar på förskolan.

Därför upprepar jag frågan. Kort och gott: Är Socialdemokraterna beredda att lagstadga om att barn maximalt får vara 35 timmar i veckan på förskolan?

Fru talman! Också jag lyssnade noga på ledamotens anförande. Det var ett bra anförande, men jag kunde faktiskt inte höra att familjen nämndes en enda gång.

För mig som kristdemokrat är familjen samhällets viktigaste grundpelare. Barn och familjer påverkas av alla politiska beslut som vi fattar. Det gäller även arbetsrätt och arbetstid.

På Socialdemokraternas kongress var det tal om arbetstidsförkortning. Jag är glad att man vågade lämna målet att lagstadga om 35 timmars arbetsvecka även om man nu säger att parterna ska komma fram till det.

Min fråga till ledamoten handlar om familjeperspektivet. Förskolan är våra barns arbetsplats. Socialdemokraterna har fått föräldrar att tro att om barn inte börjar i förskolan så fort de har fyllt ett år kommer de att komma efter i utvecklingen – detta trots att forskningen visar att upp till tre års ålder är anknytningen det viktigaste och att föräldrar är de enda vuxna ett barn behöver.

Min fråga till ledamoten Adrian Magnusson är därför: Kan Socialdemokraterna tänka sig att lagstadga om att barn får vara i maximalt 35 timmar i veckan på förskolan?

Herr ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi vet alla att familjen är samhällets minsta men viktigaste gemenskap. Det är i familjen vi får våra värderingar, vår trygghet och vårt första skyddsnät. Därför är det också där politiken måste börja: i hemmet, vid köksbordet och i vardagen.

Kristdemokratisk familjepolitik har alltid haft ett tydligt mål om att ge föräldrar mer tid med sina barn, mer makt över sin vardag och bättre ekonomiska förutsättningar att vara just det de är: familj. Vi utgår från principen om subsidiaritet, alltså att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Staten ska inte bestämma hur familjer ska se ut eller organiseras. Den ska stötta, inte styra. Det är dessa värderingar vi har tagit med oss in i förhandlingar och in i regeringssamarbetet.

Herr ålderspresident! Familjen är, sett ur kristdemokratiskt perspektiv, samhällets hjärta. Precis som ett hjärta behöver få slå fritt och utan onödiga begränsningar behöver också våra familjer få tid, trygghet och frihet. Det är där vår ekonomiska familjepolitik tar sin utgångspunkt – inte i statistik eller i teorier, utan i verkliga liv och i verkliga kök med riktiga barn som behöver mat, närhet och trygghet.

Vi vet att ekonomin är tuff för många. Inflationen har bitit sig fast, och räntor har stigit. Vi vet också att barnfamiljer är särskilt utsatta. Därför har vi prioriterat reformer som underlättar vardagen för barnfamiljer. En sådan sak är bränslepriserna – som ibland glöms bort.

För en familj på landsbygden eller för den som pendlar till jobb, hämtar barn och skjutsar till träningar är bilen inte en lyx. Den är en förutsättning. Genom att sänka bränsleskatten och reducera reduktionsplikten har vi gjort det billigare att leva och verka i hela landet. Det är praktisk familjepolitik när den är som bäst.

Vår syn på familjens roll är dock inte bara ekonomisk. Det handlar också om tid, om närvaro och om möjligheten att faktiskt få vara med sitt barn när det betyder som mest. Vi har därför utökat möjligheten till så kallade dubbeldagar i föräldraförsäkringen. Detta innebär att båda föräldrarna kan vara hemma med barnet samtidigt under fler dagar. Det betyder mer tid tillsammans under barnets första och mest formativa tid. Det betyder mer delaktighet, mer gemenskap och mer trygghet. Det bör vara upp till varje familj att själv bestämma över hur föräldrapenningen ska användas.

Vi vet också att barns fritid spelar en avgörande roll för deras välmående. Idrotten, musiken och föreningslivet bygger både självkänsla och sammanhang. Vi vet dock också att avgifter ofta är ett hinder. Därför har regeringen lanserat det nya initiativet fritidskortet. Det är en reform som ska ge barn i familjer med knappa resurser möjlighet att delta i organiserad fritidsverksamhet. Detta är inte bara en satsning på barnen. Det är en satsning på framtiden, på sammanhållning och på jämlika möjligheter.

Herr ålderspresident! Vi kristdemokrater vill också fortsätta att utveckla föräldraförsäkringen. Vi vill göra den mer flexibel och mer anpassad till hur verkliga familjer faktiskt lever sina liv. Alla barn är olika, och alla familjer är olika. Varför ska då staten bestämma att alla ska leva på samma sätt? Vi vill att fler dagar ska kunna tas ut under barnets skolår. Vi vill att det ska vara möjligt att sprida ut tiden efter de behov som just din familj har. Det är verklig valfrihet.

Herr ålderspresident! I en tid då många ropar efter mer centralstyrning, fler statliga pekpinnar och mindre personlig frihet står vi fast. Vi tror på familjen. Vi tror på föräldrars förmåga att själva avgöra vad som är bäst för deras barn. Vi tror på ett samhälle där tid, trygghet och tillit är viktigare än byråkrati och likriktning. Det är därför vi är i politiken – för att familjen är värd att kämpa för.

Herr talman! Jag vill bara understryka att tidigare regeringssamarbeten har visat att det inte har någon betydelse hur stort partiet är. Ett litet parti kan också ställa till mycket skada och införa politik som är dålig för ett land. Det såg vi under den förra mandatperioden, då Miljöpartiet fanns med i regeringsunderlaget. Det har alltså ingen betydelse.

Jag kommer aldrig att backa om alla människors lika och okränkbara värde. Som kristdemokrat kommer jag att stå emot. När det handlar om samarbete har jag slagits av att det verkar som att smittan bara kan gå åt ett håll. Om det nu skulle vara så att Sverigedemokraterna bara kan ha dåligt inflytande, vilket de absolut inte har, är det konstigt att jag som kristdemokrat aldrig kan ha något positivt inflytande. Jag vill tro att både Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna kan ha positivt inflytande. Det har Sverigedemokraterna också.

Smittan går som sagt inte bara åt ett håll, utan vi kommer att påverka så att vi tillsammans jobbar för en bättre jämställdhet i Sverige och en bättre möjlighet att komma undan diskriminering.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

En önskan hade varit att man aldrig ska bli behandlad på ett vis som kräver att man ska begära skadestånd.

Mitt, vårt partis och regeringens bekymmer i dag är alla kvinnor med invandrarbakgrund som går hemma men som har möjlighet, kunskap och utbildning som gör att de kan vara med och bidra. Att de inte kan komma i arbete är för mig ett jättestort bekymmer.

När det gäller att man behöver kräva skadestånd för att man blivit illa behandlad vill vi att det aldrig ska behöva gå så långt. Regeringen har nu infört ett handlingsprogram där den verkligen försöker hitta alla möjligheter att komma till rätta med den diskriminering som vi har sett pågå under lång tid. Människor blir utsatta för diskriminering av olika anledningar, som jag räknade upp tidigare.

Jag vill se ett arbete där vi kommer till rätta med det här och där skadestånd inte behöver betalas ut, men det ska absolut fortfarande finnas möjlighet till det när något händer.

Herr talman! För åhörarna vill jag tala om att arbetsmarknadsutskottet just nu debatterar jämställdhet och diskriminering.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! I all politik som bedrivs, oavsett område, måste det finnas ett orubbligt fokus på alla människors lika och okränkbara värde. Det är inte bara en formulering i grundlagen; det är en kompass, en riktning och en plikt. För oss kristdemokrater är detta själva utgångspunkten för all vår politik. Vi tror på människans unika och okränkbara värde, på att ta ansvar för varandra och på ett samhälle som bygger på solidaritet, omsorg och rättvisa. Det är därför vi står upp för jämställdhet och mot alla former av diskriminering.

Diskriminering drabbar många. Några exempel är kvinnor, personer med utländsk bakgrund, hbtq-personer och funktionsnedsatta. En grupp glöms dock ofta bort i diskussionen – en grupp som bär vårt samhälle men som tyst trycks undan. Jag talar om äldre.

Forskning visar att många arbetsgivare är ovilliga att anställa personer över 55 år trots att dessa ofta har lång erfarenhet, arbetsmoral och stabilitet. En rapport från Delegationen för senior arbetskraft visar att äldre arbetssökande i Sverige har svårare att få jobb än yngre med liknande kvalifikationer. Äldre personer ses ibland som för dyra, för trötta eller inte tillräckligt flexibla. Detta är inte bara ett resursslöseri, utan det är djupt ovärdigt.

Vi behöver ett attitydskifte i arbetslivet så att erfarenhet värderas lika högt som innovation. Regeringen har därför tagit ett initiativ för att stärka den äldre arbetskraftens ställning, bland annat genom satsningar på livslångt lärande och stöd till omställning för äldre arbetstagare. Men mer måste givetvis göras.

Kristdemokraterna vill motverka åldersdiskriminering genom skarpare lagstiftning och utbildningsinsatser hos arbetsgivare. Vi vill göra det enklare för äldre att vidareutbilda sig och byta bransch, och vi vill skapa incitament för arbetsgivare att behålla och rekrytera senior kompetens.

I ett samhälle där människor blir allt äldre har vi inte råd att stänga dörren till arbetsmarknaden för den som har fyllt 60 – eller 50, där jag själv hamnar. Det är inte bara ologiskt utan också orättfärdigt.

Herr talman! Diskrimineringen slår inte bara mot äldre. Den slår också mot människor på grund av var de bor. Det handlar förstås om vården och huruvida du kan få snabb hjälp och rätt behandling i tid. I dag är det inte behovet som avgör vilken vård du får utan postnumret. Bor du i fel region får du vänta längre, kanske för länge. Det är oacceptabelt. Därför driver vi kristdemokrater på för att likvärdig vård ska ges i hela landet, inte olika vård beroende på var du råkar bo, inte ett lapptäcke av 21 olika system.

Vi vill steg för steg förstatliga sjukvården, för att säkra en vård som styrs av patientens behov, inte av organisationsgränser eller uråldriga system. Du ska ha rätt till god vård, oavsett om du bor i Stockholm, Sollefteå, Kiruna eller Lycksele. Det är rättvisa i praktiken. Det är jämställdhet på riktigt.

Herr talman! Åter till vad diskriminering är: Vi vet att det är när människor behandlas orättvist på grund av något de inte kan påverka, såsom hudfärg, religion, kön eller bakgrund. När vi nu debatterar diskriminering kan jag inte förbigå den utveckling med ökad antisemitism som vi ser i samhället i dag. Som alla här inne troligtvis vet betyder ordet antisemitism hat och fördomar mot judar, av den enda anledningen att de är judar.

Boken Om detta må ni berätta handlar om vad människor är i stånd att göra mot andra människor när demokratins värden bryts ned och ersätts av hatets och våldets ideologi. Med utgångspunkt i andra världskriget beskriver boken vad som händer då. Hur många gånger har vi inte sagt ”Aldrig igen”? Kanske är det dags att vi läser boken igen. Att judar som bor i Sverige utsätts för hat och hot och inte vågar röra sig fritt ute av rädsla för att utsättas för våld får vi aldrig acceptera. Där har vi alla ett ansvar!

Herr talman! Vi får aldrig acceptera att människor döms ut på grund av kön, ålder, etnicitet, funktionsvariation eller bostadsort. Jag säger det därför igen: Kristdemokraterna tror på varje människas unika och okränkbara värde. Vi tror på ett samhälle där alla räknas, ett samhälle där alla får vara med och bidra och alla får vård i tid. Det är vår skyldighet. Det är vår övertygelse.

Men vackra ord räcker inte. Det krävs handling, och det är något den nuvarande regeringen tar på allvar. Sedan 2022 har ett antal viktiga satsningar genomförts eller inletts för att bekämpa diskriminering och främja jämställdhet. Jag ska nämna några exempel.

Regeringen har ökat stödet till civilsamhällesorganisationer som arbetar mot rasism, homofobi och andra former av intolerans. Man har förstärkt satsningarna på trygghet för kvinnor, inklusive ökade resurser till rättsväsendet, för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen har också tillsatt utredningar för att förbättra möjligheten till arbete för personer med funktionsnedsättning och för att bryta utanförskapet bland unga och utrikes födda.

Vi ska tillsammans arbeta vidare mot diskriminering och för jämställdhet – en jämställdhet på riktigt, för alla människors unika värde.

(Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner som behandlas i betänkandet.

Arbetet med att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor får aldrig stanna av. Därför är den här fördjupade uppföljningen viktig.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för brist på jämställdhet. Det är helt oacceptabelt att kvinnor i världen ska behöva leva med risk för att utsättas för våld från en närstående eller för annan form av övergrepp och våld. I lagstiftningen måste markeras att våld mot kvinnor är ett allvarligt brott.

Det jag precis läste är från Kristdemokraternas principprogram. För Kristdemokraterna har det under lång tid varit en viktig fråga. Det blir därför en bekräftelse för oss att fler partier delar den uppfattningen och att den nuvarande regeringen tagit kvinnors utsatthet på allvar och nu vidtar flera åtgärder. Det är åtgärder för att jobba förebyggande men också för att ge hjälp och skydd till de kvinnor som blivit utsatta.

Fru talman! För att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel har regeringen beslutat om ett åtgärdsprogram som löper fram till 2026. Åtgärdsprogrammet heter Fri och trygg utan våld och förtryck och omfattar över 130 åtgärder.

Fru talman! Nu är våld mot kvinnor inget särintresse. Det påverkar så många på ett negativt sätt. Varje år mördas drygt 15 kvinnor av en man de har en relation med. Förra året var siffran 17 kvinnor.

Ofta är hotbilden känd sedan länge. Att nära anhöriga, särskilt barn och unga, drabbas hårt får inte glömmas bort. Det kan vara att de blivit ögonvittnen till misshandeln eller är en av dem som förlorat sin mamma eller en närstående.

I uppföljningen av arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor kommer också insatser in som görs för barn och unga. I en våldsam relation och när någon utsätts för misshandel i någon form – fysisk, psykisk eller ekonomisk – drabbas även nära anhöriga.

Regeringen prioriterar därför insatser för barn och unga som upplever våld, inklusive våld i hederskontext. Åtgärderna inkluderar våldsförebyggande insatser i skolan och stärkta insatser för barn och unga i vård och omsorg.

Fru talman! Kristdemokratiska Kvinnoförbundet har under flera år fört fram att våld mot kvinnor måste få samma prioritet som gängkriminalitet. Jag vill därför instämma med mitt eget kvinnoförbund och säga att arbetet med exitprogrammet måste prioriteras högre.

Det pågår en utredning. Regeringen jobbar med att få programmet på plats. Men det behöver prioriteras, och det behöver innebära en snabb och enkel väg från en farlig situation där ett samtal ska räcka. Sedan bör ett helt paket med stödinsatser erbjudas för att fler kvinnor ska få hjälp i tid och inte utsättas för våld med dödlig utgång.

Fru talman! Allt arbete som nu görs är för att uppnå det sjätte delmålet, att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Det är många avgörande beslut och lagändringar som steg för steg leder till att målet ska kunna uppnås.

Men i slutändan handlar det ändå om att du och jag som medmänniskor måste vara lyhörda, handlingsdugliga och modiga nog att hjälpa den kvinna som är utsatt. Vi får aldrig blunda eller ta oroväckande signaler lättvindigt.

Vi behöver ta bort skammen och det tabubelagda i att våga berätta och sänka tröskeln för att våga be om hjälp. Vi har ett ansvar att göra skillnad. Det har vi här i riksdagen politiskt men också alltid var vi än är som medmänniskor.

Tanken på att det skulle kunna ha varit min mamma, någon av mina systrar eller till och med min egen dotter som hamnat i fel mans grepp och blivit våldsutsatt får mig att aldrig sluta arbeta för att mäns våld mot kvinnor ska få ett slut.

(Applåder)

Herr talman! Ingen har väl missat att Region Västernorrland har tagit det ödesdigra beslutet att lägga ned sjukhuset i Sollefteå. Det kommer att innebära stora försämringar för de boende i regionen vad gäller tillgången till säker vård och vård i tid. Eller som en kvinna skrev till mig i går: Vi är många som bor och lever här. Om sjukhuset stänger måste många flytta – många med sjuka barn samt multisjuka äldre. Detta beslut är inte genomtänkt, och det gynnar inte välfärden. Lyssna på dem som kan ärendet: läkarna, kommunen och försvaret!

Försämringen av tillgång till sjukvård är också oroväckande ur ett beredskapsperspektiv. Min fråga till försvarsminister Pål Jonson är därför: Delar ministern min och Kristdemokraternas oro för att nedläggning av sjukhus försvagar tillgången till nära sjukvård vid en extraordinär händelse?

Fru talman! Jag vill först bara säga att min fråga om Socialdemokraternas iver gällande heltidsresan ställdes för att jag tänker att ni så småningom förväntas bilda regering tillsammans. Då är det ju ganska viktigt att veta om ni har samma åsikter.

När det gäller ledamotens fråga om invandrarkvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden var ersättningsjobben enligt min åsikt ingen lyckad reform. Det var därför bra att vi tog bort den. Däremot satsar vi mer på språket, vilket jag anser är den absolut viktigaste nyckeln för att kunna bli en del av det svenska samhället och arbetsmarknaden.

Språket är för mig den största och viktigaste insatsen när det handlar om att hjälpa invandrarkvinnor att komma i arbete.

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett bra anförande!

Jag delar din oro för alla invandrarkvinnor som inte har möjlighet att komma i arbete – där är språket en av nycklarna. Det vill jag först ha sagt.

Sedan skulle jag vilja höra hur ledamoten och Miljöpartiet ser på den iver som Socialdemokraterna under flera år har haft när det gäller heltidsresan, att alla ska ha rätt att jobba heltid. Det har varit viktigt.

För mig är det mer viktigt att människor får möjlighet att jobba 100 procent av sin förmåga. 100 procent av någons förmåga kanske inte innebär heltid. Man kan vara född med en funktionsnedsättning som gör att man inte klarar att jobba heltid. Vore det inte bättre att vi jobbar för att människor ska ha rätt att jobba 100 procent av sin förmåga? Vad tycker ledamoten?

Fru talman! Hög arbetslöshet kräver samhällsinsatser – insatser från flera håll, inte bara politiskt. Arbetsmarknadsministern och ledamöter från M och SD har redan berättat om de insatser som regeringen nu gör för att bryta den negativa trend av ökad arbetslöshet som vi ser. Låt mig därför i stället få berätta om ett initiativ som vi i den lokala näringslivsföreningen på min hemort gjorde 2015, när ungdomsarbetslösheten var hög i Sverige.

Kanske skulle inte ett liknande initiativ fungera lika bra i större kommuner, som Stockholm. Men för mig handlar det om ett gott exempel och om att uppmuntra andra att hitta lokala varianter, att vara kreativa och att ta ett samhällsansvar.

Så vad gjorde vi? Vi i föreningen konstaterade att vi inte skulle kunna lösa problemet med hela Sveriges ungdomsarbetslöshet men att vi skulle kunna göra något för vårt samhälle, där våra företag finns. Tillsammans med Arbetsförmedlingen bjöds arbetslösa ungdomar och företag i bygden in till ett frukostmöte och en form av speeddejtning. Vet ni vad utfallet blev? 17 av 18 arbetslösa ungdomar fick jobb.

Det är dags att vi väcker liv i lokala initiativ och hjälps åt för att se till att siffrorna för arbetslösheten börjar gå tillbaka. Vi politiker ska självklart göra vår del, men vi behöver också se att fler kan göra insatser. Tillsammans kan vi göra skillnad – skillnad på riktigt.

(Applåder)

Fru talman! Vi har inledningsvis lyssnat mycket på vad som har gjorts och inte gjorts och vem som var bättre och vem som var sämre innan vi bytte regering.

Låt mig i stället fokusera på människan bakom det vi i dag debatterar. En hög arbetslöshet påverkar hela samhället. För barn som ser sina föräldrar bege sig till jobbet innebär det trygghet och stolthet. För varje människa som gör sig redo för en ny dag på arbetet innebär det stärkt självförtroende, ett sammanhang och en gemenskap.

Att kunna försörja sig själv och sin familj betyder därför mycket för varje enskild individ. Egenförsörjning skapar en positiv självkänsla. Man får vara med och bidra till samhället, men framför allt till sin egen vardag.

På samma sätt innebär arbetslöshet många gånger så mycket mer än att man inte har ett jobb att gå till. Det är inte alls ovanligt att det infinner sig en känsla av att man är värdelös och att man inte duger någonting till. Därför behövs en arbetslöshetsförsäkring men också fungerande insatser för att den som behöver hjälp i sitt sökande av ett nytt jobb ska få det. När någon blir arbetslös behövs ett nätverk som fångar upp och stöttar och som motverkar känslan av uppgivenhet och visar på möjligheter till omställning.

Att bli arbetslös kan för vissa innebära en positiv nystart, medan det för andra innebär en period av ekonomisk oro och nedstämdhet. Oavsett vilket behöver de flesta hjälp, stöd och bra förutsättningar för att få ett nytt arbete. Politiskt ska vi göra vad vi kan, men det behövs samverkan på många olika sätt för att insatserna ska få positiva effekter.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet, det vill säga avslag på samtliga motioner.

Vid förra årets arbetsmiljödebatt nämndes i flera inlägg 2023 års dystra siffror – vi har redan hört dem – över arbetsplatsolyckor med dödlig utgång. Det var ett mörkt år, då 63 människor förlorade livet när de befann sig på sin arbetsplats. För 2024 var siffran 43 människor. Det är 43 människor för mycket.

Olyckor kommer att hända även i framtiden, men vi måste säkra att antalet olyckor minskar, att antalet dödsolyckor blir noll och att alla som går till jobbet är trygga med att det är en säker arbetsmiljö de möts av.

Varje dag går hundratusentals människor till jobbet, och vi tar ofta för givet att jobbet ska vara tryggt. Men i vissa branscher är verkligheten annorlunda. Bygg- och transportsektorn är exempel på områden där riskerna är höga, både för olyckor och för att människor utnyttjas.

Herr talman! I vårt uppdrag som riksdagsledamöter gör vi, eller i alla fall jag, varje vecka verksamhetsbesök både i offentlig sektor och i det privata näringslivet. Det är vanligt att dessa besök inleds med en säkerhetsgenomgång. Jag upplever att de företag och kommunala eller regionstyrda arbetsplatser som jag haft förmånen att besöka tar arbetsmiljöfrågan på allvar.

Majoriteten av alla arbetsgivare är redan långt framme i det förebyggande arbetet. Framför allt finns det ingen arbetsgivare som medvetet vill att deras anställda ska drabbas av en arbetsplatsolycka med dödlig utgång. Vi i politiken ska se till att ge arbetsgivare rätt förutsättningar att bedriva näringsverksamhet med en säker arbetsmiljö för alla anställda.

Herr talman! Kristdemokraterna och regeringen har det senaste året tagit fram förslag, och riksdagen har beslutat om flera åtgärder för en bättre och säkrare arbetsmiljö.

Byggbranschen har länge haft stora problem både med säkerhet och med fusk. Regeringen har därför förstärkt både kontrollen och informationsarbetet. De som fuskar ska inte kunna konkurrera ut dem som gör rätt.

Här är några exempel på sådant som är genomfört:

Till att börja med har man förstärkt tillsynen. Det betyder att fler inspektioner görs av Arbetsmiljöverket med fokus på säkerhet, fallskydd och arbetsutrustning.

Man har även satsat på en särskild myndighetssamverkan – också detta har vi redan hört. Arbetsmiljöverket samarbetar med Skatteverket, polisen och andra myndigheter för att tillsammans kunna kontrollera byggarbetsplatser.

Ett annat viktigt steg är att informera och utbilda både arbetsgivare och anställda, ofta på flera språk, så att man vet vilka regler som gäller.

Slutligen när det gäller denna bransch har regeringen infört skärpta krav vid offentliga upphandlingar. Det betyder att företag som fuskar med arbetsmiljön inte ska kunna få kontrakt från staten eller kommunen.

Herr talman! Transportsektorn är avgörande för att samhället ska fungera, men problemen här är bland annat pressade körscheman, fusk med kör- och vilotider och brist på vila. Det i sin tur leder till att många förare jobbar under stor press och stress.

Regeringen gör nu flera insatser för att komma till rätta med dessa problem genom fler kontroller, bättre teknik och tydliga krav på dem som anlitas.

Exempel på åtgärder är fler vägkontroller där Transportstyrelsen och Arbetsmiljöverket kontrollerar lastbilar och körscheman samt utökad digital övervakning med mer avancerad teknik för att följa kör- och vilotider. Ytterligare en åtgärd är att ställa krav vid offentliga upphandlingar och bara låta seriösa transportföretag köra för stat, kommuner och regioner.

Återigen är utbildning viktigt och avgörande när det gäller hälsa och säkerhet, för anställda förare men även för arbetsgivare.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att arbetsmiljö inte bara handlar om regler. Arbetsmiljö handlar om människors liv, trygghet och värdighet. Ingen ska behöva gå till jobbet och riskera sin hälsa, sitt liv eller att bli utnyttjad.

Genom de här insatserna visar regeringen att man vill ta ansvar för ett tryggare arbetsliv, särskilt i de branscher där de behövs som mest. Men för detta krävs både politiska beslut och att vi som individer bryr oss – som kollegor, chefer eller medmänniskor.

(Applåder)

Fru talman! Den 4 februari skakades Sverige av ett fruktansvärt massmord på Risbergska skolan i Örebro. En vuxenutbildning, en plats som ska symbolisera möjligheter och drömmar, förvandlades till en mordplats. Tio oskyldiga medmänniskor kom inte hem från skolan eller jobbet efter att ha mördats kallblodigt, och hela landet drabbades av sorg och chock. Efteråt gav drottning Silvia uttryck för vad många av oss känner: ”Vart tog det fina Sverige vägen?”

Fru talman! Frågan förpliktar. Sverige var en gång ett land präglat av en stark samhällsgemenskap byggd på skyldigheter och rättigheter, trygghet och gemensamma värderingar som markerar rätt och fel. Men under det senaste decenniet har detta eroderat. Samhällsgemenskapen har fallit sönder och ersatts av växande parallellsamhällen, passivitet och otrygghet.

Kristdemokraterna har länge varnat för denna utveckling. Vi är det värderingsdrivna partiet av en anledning. Vi sätter familj, trygghet, vård och samhällsgemenskap först, för vi vet att ett otryggt samhälle utan gemensamma värderingar och tydliga förväntningar riskerar att falla sönder och splittras.

Vi måste återupprätta samhällsgemenskapen i Sverige, och i detta arbete ingår integrationspolitiken. Integrationen har misslyckats i decennier. Det gäller både för nyanlända och för dem som har bott här länge och som lever i ensamhet och isolering och står långt från arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Integration

Fru talman! Kunskaper i svenska språket är en avgörande faktor för att människor ska kunna försörja sig själva och vara delaktiga i samhället. Regeringen lägger nu om integrationspolitiken och har satt som delmål att språkkunskaperna ska öka hos utrikes födda kvinnor och män. Nu ger regeringen SCB i uppdrag att följa upp kunskaperna i svenska hos utrikes födda. Det är alldeles för många utrikes födda kvinnor som inte har ett jobb. Ett av de viktigaste verktygen för att vända detta är att kunna prata svenska. SCB:s uppföljning kommer att ge regeringen ett bra underlag i det fortsatta integrationsarbetet.

Fru talman! Gemensamma värderingar skapar sammanhållning. Integration handlar inte bara om språk och jobb utan också om vilka värderingar vi delar. Sverige är byggt på en kristen värdegrund där varje människa har ett unikt och okränkbart värde. Här respekterar vi varandra, här är män och kvinnor jämlika och här gäller religionsfrihet och demokrati. Men i dag utmanas dessa värderingar. Hedersförtryck, religiös extremism och kriminella parallellsamhällen har fått fäste i delar av vårt land. Det är oacceptabelt. Kristdemokraterna har därför varit drivande i arbetet med att bekämpa hedersförtryck och stärka skyddet för dem som utsätts.

Fru talman! Regeringsskiftet 2022 markerade en vändpunkt, och vi är nu ungefär halvvägs in i mandatperioden. Genom vår och regeringens politik går vi nu från att låta människor bara förvaras i Sverige till att de ska bli en del av Sverige. Integration handlar ju inte bara om socioekonomiska faktorer, arbete och bostäder, utan det handlar om vilket samhälle vi ska leva i. Det handlar om värderingar och goda normer, om rätt och fel och om att stå upp för den svenska rättsstaten. Det handlar också om civilsamhället och om att bekämpa ensamhet.

Kristdemokraterna har en tydlig uppfattning: Att ställa krav är att bry sig. Det måste finnas tydliga förväntningar i det svenska samhället, inte undanflykter. Vi vet att arbete, språk och en tydlig värdegrund är avgörande för lyckad integration, och det är därför vi står bakom detta betänkande.

Sverige behöver en integrationspolitik som är tydlig och konsekvent och som ställer krav. Integration är ingen quickfix, utan det krävs tydliga åtgärder och modiga beslut. Sverige har tidigare lyckats med integrationen, och det kan vi göra igen. Men det kräver att vi har modet att ta tag i problemen, även när det innebär svåra beslut. Det kräver att vi står upp för att Sverige är ett land med rättigheter och skyldigheter där vi välkomnar dem som vill vara en del av vår gemenskap men också förväntar oss att de anpassar sig till våra lagar, vårt språk och våra värderingar.

Fru talman! Vi kristdemokrater tror på ett samhälle där varje människa har en plats, där frihet och ansvar går hand i hand och där vi håller ihop i stället för att splittras. Genom att ställa krav och erbjuda möjligheter kan vi bryta utanförskapet, stärka integrationen och åter bygga ett Sverige där alla kan bli en del av gemenskapen.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Tack igen, ledamoten, för att du vill ha tydligare svar när det gäller detta!

När det gäller offren och kostnaden som den som har blivit utsatt får ta säger jag: Detta är ingenting som denna regering har dumpat över på den som är utsatt, utan det har tyvärr varit så också tidigare. Det denna regering nu försöker göra är att på något vis återställa ordningen så att offret i första hand är den som är skyddad och som ska känna sig trygg.

Det är enkelt att säga: Nej, men vi ska låta den som har slagit flytta på sig, och den som har varit utsatt för våld ska få bo kvar - detta för att man inte ska behöva dra upp barnen, flytta och börja om någon annanstans. När man väl har börjat om och kommit till rätta kanske man blir hittad av sin före detta partner, som börjar om igen. Då ska man flytta på sig igen. Det borde vara tryggare. Det handlar om att kunna få bo kvar för barnens skull och för sin egen skull och om att förövaren helt enkelt får flytta på sig.

Vi har en jämställdhetsminister som verkligen tar dessa frågor på allvar. Även om det inte står utförligt i budgetpropositionen eller i betänkandet lovar jag dig att hon kommer att se till att arbetet med ett lämnaprogram inte kommer att försvinna bort någonstans. När vi säger att vi står på offrets sida menar vi verkligen det, och vi kommer att fortsätta.

Jag lovar ledamoten detta. Ledamoten kan se framåt och då se att regeringen har gjort verklighet av det man har sagt om att stå på offrets sida.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för frågan.

Detta är ännu en sorg. Om jag talade om sorg förut är det här en ännu större sorg. Våld i nära relationer är något vi tillsammans måste jobba intensivt med för att få stopp på. Det går inte att säga att det är okej om en blir slagen. Det är därför vi har sagt att vi har nolltolerans mot allt våld i nära relation.

Vi vet att det finns ett mörkertal när det gäller kvinnors våld mot män, men vi vet också att kvinnor i högre grad är utsatta än män.

Därför har den här regeringen satsat extra mycket just när det gäller mäns våld mot kvinnor. Man har avsatt mer medel än någon annan för att, inom det jämställdhetspolitiska området, satsa på civilsamhällets organisationer så att de kan fortsätta arbeta men också på det som heter lämnaprogrammet.

Jag kommer inte att gå in i detalj på hur det kommer att genomföras. Det jag vet är att man nu har en tydlig ståndpunkt - att man är på offrets sida. Offret ska ha rätt till ett skyddat boende eller kunna bo kvar. Det är den som slår som ska få det besvärligt, inte den som är utsatt och blir slagen.

Fru talman! Det var synd att ledamoten inte hann ställa dem, för detta hade jag gärna svarat på.

När tjejerna var här talade vi just om det här. Vid ett tillfälle i våras träffade jag ett företag startat av några killar med invandrarbakgrund som hade gått på KTH. De hade upplevt exakt samma sak. De hade gått på fina utbildningar och var högkvalificerade, men när de skickade in en jobbansökan plockades de bort på grund av namn och bakgrund. De hade därför startat ett företag där man avidentifierar jobbansökningar så att folk ska ha möjlighet att komma längre fram i anställningsprocessen, och helt plötsligt hade möjligheter öppnats.

Jag tycker att detta är väldigt spännande, men jag hade önskat att det inte hade behövts så att man kunde få en fast anställning oavsett namn, hur man ser ut eller bakgrund. Allt ska bero på den kompetens man har, vilken utbildning man har eller vad man har jobbat med förut.

Jämlikhetsdata är också jätteviktigt. Vi tog ofta upp detta när vi debatterade könstillhörighetslagen. För oss är det otroligt viktigt att man i jämlikhetsdata även kan se skillnader mellan män och kvinnor, annars blir det svårt att följa upp statistiken.

Här är detta också jätteviktigt. Om kvinnor med invandrarbakgrund drabbas i ännu större utsträckning än hur de här männen upplevde det hela måste vi ha bra data för att komma till rätta med problemen. I detta fall är vi alltså helt överens.

Fru talman! Jag tackar Ciczie Weidby för inlägget och frågan. Jag instämmer i att vi hade en fantastisk stund tillsammans med de där tjejerna.

När man ser högutbildade kvinnor som verkligen har ansträngt sig för att komma in i samhället blir man otroligt glad. Man känner en förhoppning om att vi nu är på rätt väg. Samtidigt är det precis som jag sa i mitt anförande att man kan känna en oerhörd sorg när någon säger: "Jag sökte jobbet men fick det inte, och jag vet att det var på grund av mitt namn och min bakgrund."

Här måste vi framför allt jobba tydligt med både synliga och dolda fördomar, något jag också var inne på förut. Vad är det som gör att dessa kvinnor inte får några tjänster trots att de har rätt kompetens? Det kan inte vara så att fördomar får ligga till grund för om någon får ett anställningsbevis eller inte.

Eftersom regeringen lägger extra mycket pengar på jämställdhetsarbetet ser jag att vi är på väg att kunna komma närmare målet att riva hinder, rasera fördomar och komma varandra närmare. Nästa gång den här kvinnan söker en tjänst som socialsekreterare ska hon därför kunna väljas ut först utifrån att hon har rätt kompetens och utbildning och har möjlighet att bidra.