Herr talman! Jag vill inleda med att belysa några av de saker som ledamoten Högström nyss pratade om. Det är anmärkningsvärt att stå i talarstolen i den här kammaren och sprida vad Caroline säkert själv tycker är information men som i verkligheten är direkta osanningar.

För att bara nämna en sådan: Socialdemokraterna i Stockholm påstås stänga ned vård. Det handlar om vård som faktiskt inte har fungerat. Vi pratar om enskilda ätstörningskliniker som gång på gång felfakturerat Region Stockholm och är skyldiga regionen över 50 miljoner kronor. Ledamoten står alltså här och försvarar dem. Det är enkelt att göra när man utgår från talepunkter som går runt i det moderata partiet. Jag hör den typen av retorik i alla frågor. Det märks att den här regeringen är pressad.

Till min faktiska fråga. Regeringen har en rad gånger varit med och förlängt höjningen av bostadsbidraget, som Socialdemokraterna införde under pandemin, men väljer nu att sänka bidraget. Det är nog många som kliar sig i huvudet och undrar varför, när folk i ökande takt förlorar både jobb och hem och matpriserna fortsätter att ligga högt och i vissa delar fortsätter att stiga. Varför bedömer Moderaterna att det nu är läge att sänka bostadsbidraget, vilket kommer att innebära att väldigt många, särskilt ensamstående, drabbas hårt?

Herr talman! Vad som är tydligt för väldigt många där ute är att moderat politik går ut på att slå undan benen för alla dem som har det tuffast i samhället. Detta märks väldigt tydligt när ni i Moderaterna med ena handen sänker skatten för de allra rikaste med många miljarder och sedan med den andra handen sänker bostadsbidraget, vägrar höja barnbidraget och inte ser till att fler kommer i arbete; arbetslösheten fortsätter att stiga. Ni tar selfier med matjättar i stället för att faktiskt göra något åt matpriserna. Det är detta som folket där ute har fått lära känna och tydligt kan säga är moderat politik.

När ledamoten lyfter upp återbetalningskraven som ett problem när det gäller att behålla eller permanenta det tillfälligt höjda bostadsbidraget tycker jag att det blir en märklig diskussion. Det har funnits utredningar som tydligt rekommenderat och varit skarpa med hur vi kan få bukt med det problem som finns när det gäller bostadsbidraget – den här regeringen har haft rätt lång tid på sig för detta. Jag håller med ledamoten Högström om att det i dag är ett system som skuldsätter många därför att det baseras på inkomster som sedan, flera år senare, kan vara högre. Det finns förslag som hade kunnat lösa detta. Försäkringskassan sitter och väntar, vet jag, och undrar varför det inte kommer något från den här regeringen när det gäller dessa frågor.

Ledamoten säger bara att ett tillfälligt bidrag till slut måste slussas ut. Man kan också välja att göra som Socialdemokraterna föreslår, nämligen permanenta det. Vi ser att detta är nivåer som i dag behövs. Det är väl inte nu, när matköerna sträcker sig allt längre runt hörnen, särskilt i våra stora städer, som det passar att sänka, som man säger att man vill.

Jag fick egentligen inte något svar på min fråga: Varför väljer regeringen att i detta läge ta bort den tillfälliga höjningen?

Herr talman! Det var inte mycket som jag höll med om i Caroline Högströms anförande. Jag ska fokusera på några av delarna.

Ledamoten säger att kommuner som styrs av partier på vår sida tar pengar från låginkomsttagare. Men sanningen är ju att i stort sett alla kommuner och regioner i Sverige har förlorat pengar de senaste åren för att regeringen har prioriterat att sänka skatten för höginkomsttagare framför att satsa på välfärden. Inga kommuner i Sverige hade behövt höja skatten för att rädda sin egen välfärd om regeringen bara skulle välja att ge dem de pengar som de faktiskt behöver. Där skulle jag alltså vilja lägga över ansvaret på Caroline Högströms regering igen.

Moderaterna säger att de gynnar barnfamiljerna. Men de pengar som ni tar bort från barnfamiljerna är långt mer än vad de får ut i sänkt skatt. En höginkomsttagare får varje månad många fler kronor än en barnfamilj får. Barnfamiljen förlorar mycket mer på att Caroline Högström och hennes regering till exempel tar bort det tillfälliga bostadsbidraget.

Jag undrar vad Moderaterna har emot att satsa på de människor i Sverige som faktiskt behöver extra mycket hjälp. Vi pratar om kommunerna och om barnfamiljerna. Varför är ni så kraftigt emot att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det?

Herr talman! Ja, det finns en väldigt tydlig ideologisk skiljelinje här i riksdagen, mellan våra partier. Den stavas solidaritet med dem som behöver stöd. Det är det som min sida står för.

Vi säger ja till sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. Men vi säger också ja till att ge riktade stöd till dem som faktiskt behöver det. Vi ger mer pengar till dem som behöver vår hjälp för att deras lön inte stiger med 10–15 procent varje år samtidigt som matpriserna och hyrorna stiger.

Vi säger ja till att inkludera fler människor i bostadsbidraget. Vi säger ja till att utvidga sjukförsäkringarna så att den som är sjuk får en bra ersättning oavsett vad som är anledningen till att man är sjuk. Detta säger Caroline Högström, Moderaterna och Tidöregeringen nej till.

Ni säger: Mer pengar och mer frihet till individen! Ja, absolut, man ta inte bort de generella trygghetssystem vi har. Ta inte bort de riktade trygghetssystemen bara på grund av någon ideologisk idé om att man ska jobba och anstränga sig. Det är ju klart att man ska jobba och anstränga sig. Folk gör ju det, men de kommer ändå inte runt, för priserna stiger mer än vad lönerna gör. Då behöver vi riktade bidrag. Vi behöver riktade stöd.

Jag är stolt över att säga ja till högre bidrag för dem som behöver det. Detta är den ideologiska skiljelinjen mellan oss.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 25, så har jag fått det gjort.

Vi debatterar alltså ekonomisk familjepolitik.

Vad är det vi redan har fått höra av Moderaterna? Vad kommer vi snart att få höra från Sverigedemokraterna? Jo, det är att framtiden ljusnar: Det går bättre och bättre. Många av de stöd som finns inom vår välfärd är bra och träffsäkra. Men i och med att allting bara blir bättre och bättre för landets barnfamiljer väljer regeringen i stället att sänka dem. I praktiken slår man undan benen för väldigt många barnfamiljer. De skulle inte uttrycka det så själva, men det är vad det i praktiken innebär.

I dagens betänkande står det: ”I takt med att den ekonomiska utvecklingen vänder och det ser ljusare ut kan behovet av det extraordinära bidraget komma att minska, enligt regeringen.” Det handlar alltså om bostadsbidraget. Detta är den syn man har.

De som tillhör ett regeringsparti lever i en verklighet, men om man är utanför regeringspartierna lever man i en annan. Det är märkligt. Hur ljust har då läget i vårt samhälle blivit? Det kan man faktiskt undra när man från regeringens sida är så himla konsekvent i sin retorik.

Vi vet mycket väl att barnfamiljer i dag har det tufft. De vrider och vänder på varje krona. Matkassen blir bara dyrare och dyrare. Matpriserna har skjutit i höjden och fortsätter till viss del att göra det. Elräkningarna är dyra – hur dyra de är beror på var man bor i landet. Vi har ökade hyror. Vi har dyrare idrottsaktiviteter.

Vi har också en arbetslöshet i det här samhället som slår rekord på rekord. Det är ju intressant när regeringen säger sig företräda arbetslinjen men snarare verkar föra en bidragslinje. Den politik som vi i dag ser leder till att allt fler behöver stöd.

Trots att de tar extrapass i sitt arbete och avstår måltider har många, särskilt ensamstående föräldrar, det väldigt tungt. De senaste åren har tio års reallöneökningar försvunnit med inflationen. De pengar man har är mindre värda i dag, och det är ett stort problem.

Det är i det här läget som regeringen helt och hållet sätter sig på tvären när det kommer till förslag som hade kunnat göra skillnad.

När vi socialdemokrater exempelvis föreslår ett höjt barnbidrag – Sverige skulle då eventuellt vara det sista landet i Norden som inför det – säger man blankt nej från den här regeringen. Man prioriterar att ta bort plastpåseskatter i stället. Det är viktigare.

När vi föreslår att den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ska göras permanent gör den här regeringen tvärtom. Man väljer att sänka bostadsbidraget från och med i sommar för cirka 100 000 barnfamiljer. Ensamstående föräldrar kommer att drabbas hårdast. Vi har i dag kunnat läsa om en ensamstående som studerar, som kommer att få 1 400 kronor mindre varje månad framöver. Det skramlar svagt i bössan när man säger att man sänker skatten men samtidigt rycker undan 1 400 kronor i månaden. I praktiken sänker man ju dessa människors ekonomier högst medvetet.

När vi socialdemokrater föreslår utökade vab-möjligheter för föräldrar till barn med exempelvis diabetes säger regeringen blankt nej. I stället väljer man att göra mediciner dyrare när högkostnadsskyddet höjs.

När vi socialdemokrater föreslår att skyddet för gravida ska stärkas – under två år har det funnits färdiga förslag för regeringen att ta tag i – svarar man ofta att det skulle minska gravidas incitament att arbeta, som om alla gravida vore lata.

När vi gång på gång i den här talarstolen – man hörde det alldeles nyss, och man kommer att få höra det fler gånger i dag – lyfter upp barnfamiljernas ekonomiska situation svarar regeringen och dess företrädare alltid med samma visa: Det är arbetslinjen som råder.

Med andra ord: Klarar man sig inte i dag trots att man arbetar behöver man jobba lite hårdare. Det är ett förakt mot alla dem som ställer klockan tidigt och som jobbar i vård, förskola, skola, hemtjänst, industri, butik – ja, listan kan göras lång.

Föreningen Makalösa Föräldrar, som organiserar ensamstående mammor, bjöd på gröt utanför riksdagen för ett par veckor sedan för att belysa att de redan äter gröt. De har liksom inga fler besparingar att göra. Det är faktiskt intressant att det då inte var en enda företrädare för Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna som var villig att möta dem. Kanske berodde det på att man har svårt att se dem i ögonen. Det är inte lätt att träffa personer som har det svårt ekonomiskt när man delat ut smocka efter smocka mot deras trygghet samtidigt som man har sänkt skatten för de allra rikaste med miljarder efter miljarder.

Avslutningsvis, herr talman: Vi går mot sommaren och ett sommarlov. Det är ett lov som många barn längtar till. Men allt fler barn är just nu oroliga och längtar inte alls efter sommarlovet. De vet att det inte kommer att innehålla något särskilt. De kommer inte att få äta mat i skolan – vi socialdemokrater har föreslagit att de ska kunna göra det genom att man inför lovluncher. De kommer att ha svårt att göra aktiviteter när många andra barn i klassen kanske kan göra det. De kommer att ha svårt att svara på frågan var de har varit på semester när sommarlovet väl är slut. De skäms över att de inte har varit iväg när många kompisar har varit det.

Det är den verklighet som vi lever i, och jag tycker att det är ett svaghetstecken att vi inte kan stå upp för dessa människor i dessa ekonomiska tider.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Daniel Persson, för frågan!

Ja, det stämmer. Vi i socialdemokratin är beredda att se över åtminstone delar av det flerbarnstillägg som finns i dag eftersom det tydligt har konstaterats, bland annat av Riksrevisionen, att det ibland slår fel. Tillägget för barn två är det som bedöms ha minst ekonomisk träffsäkerhet – omfördelningsmässigt. Vi menar att man borde kunna se över och titta på detta. Skulle man kunna omfördela de pengarna till något annat, exempelvis ett extra stöd till ensamstående föräldrar, som i dessa tider har utomordentligt svårt att få det att gå runt?

Att höja barnbidraget är också ett sätt att stötta barnfamiljerna. Vi från Socialdemokraterna föreslår fler saker. Vi föreslår att man ska höja barnbidraget och också att man ska behålla nivåerna i bostadsbidraget.

Jag vet att Sverigedemokraterna och högern många gånger kritiserar barnbidraget. De menar på att det inte slår rätt eftersom också höginkomsttagare får ta del av det. Så är det ju. Det är ett av de generella stöd som vi har. Men det betyder allra mest, och rent omfördelningsmässigt slår det faktiskt ganska väl. De människor som behöver det allra mest är också de som drar nytta av det. Vi ser givetvis att höjt barnbidrag är fördelningsekonomiskt träffsäkert och föreslår därför att det ska höjas.

Sverigedemokraterna är det parti som tydligast är emot en höjning av barnbidraget. I dessa tider kan man faktiskt fråga sig varför det är så.

Herr ålderspresident! Ja, det är rimligt att barnbidraget även går till de hushållen, för hushållen med väldigt, väldigt rika föräldrar är inte lika många eller väsentligt många fler än helt vanliga hushåll med medelinkomster – det är för dem som detta spelar allra störst roll.

Jag har full respekt för och förståelse för att det inte kommer att göra någon skillnad för multimiljonärer att de får 200 kronor extra i barnbidrag. Men de människorna är också med och betalar in till det systemet. Jag tror att det är viktigt att vi ser på barnbidraget på det sättet. Det är ett system som alla är med och betalar in till. Jag tror att det på sikt stärker – hur ska jag säga? – nöjdheten över att vi har ett sådant system när man också får ut någonting av det.

Men jag undrar egentligen om Sverigedemokraterna är så oroliga över att miljonärer får 200 kronor mer i slutet av månaden. Då kan man ju ifrågasätta varför man har varit med och bidragit till en politik som inte bara ger dem 200 kronor mer utan flera tusen kronor mer varje månad. Det gäller särskilt de allra rikaste.

För mig blir det konstigt att säga: Nej, vi höjer inte barnbidraget för alla dem som i dag behöver det och som går på knäna, för då kommer de som är rika att få 200 kronor som de inte behöver.

Det är en märklig inställning. Om ni hade haft något annat förslag hade jag tyckt att det var fine, men problemet är att det inte finns några sådana förslag. Ni är medvetna om att ni slår undan benen för väldigt många barnfamiljer när ni nu sänker bostadsbidraget och vägrar höja barnbidraget – som i princip det enda landet i Norden de senaste åren. Varför ni gör detta tänker jag låta er själva tala om, men jag är tydlig och rak med att det för mig inte spelar någon roll att några får lite mer så länge de allra flesta får det väsentligt bättre.

Herr ålderspresident! Vi debatterar nu SFU 19, och jag vill meddela att vi sverigedemokrater står bakom alla våra reservationer. Jag yrkar dock bara bifall till reservation 14, 18, 24 och 26.

Den svenska föräldraförsäkringen är internationellt sett mycket generös och flexibel. Även om den tappar mark i jämförelse med andra länder är den fortfarande en av världens bästa. Familjepolitiken kan dock inte ensamt bidra till att alla barnfamiljer når en god ekonomisk levnadsstandard. Man ska vara medveten om att det finns stora skillnader mellan olika barnhushåll som är näst intill bestående över tid.

En påtaglig faktor är att hushåll som har svagare anknytning till arbetsmarknaden ofta har svagare ekonomi. Föräldraförsäkringen ska ge ekonomiskt stöd vid familjebildning och ge möjlighet att kombinera familjelivet med arbetslivet. Det är också viktigt att familjen får tid att bygga relationer sinsemellan.

Herr ålderspresident! Att vara förälder innebär ett särskilt ansvar. Familjen är den grundläggande gemenskapen i samhället, där barnens välmående och trygghet byggs upp. Merparten av föräldrarna värderar ledig tid med familjen högt, och det är viktigt att det finns perioder av ledighet för att man ska kunna spendera tid med sin familj.

I ett internationellt perspektiv har Sverige en hög andel föräldradagar. Det visar att samhället verkligen värderar tid med familjen. Familjepolitiken har på senare tid kanske fokuserat övervägande på att göra det möjligt att kombinera arbete med familjeliv. Det är en väsentlig del av syftet. Men att familjer får mer tid för sig själva för att bygga upp sina relationer är också väldigt viktigt när man bildat familj. De utökade dubbeldagarna är ett steg för att möjliggöra mer tid för familjerna.

Herr ålderspresident! Vi sverigedemokrater menar att fler valmöjligheter och mer flexibilitet minskar stressen över att få ihop familjepusslet. Vi ser positivt på att man kan överlåta föräldrapenningen i en vidare krets. Vi vill bland annat även se över att ta bort fyraårsregeln och se över möjligheten att öka antalet dagar vid barns födsel – det som till vardags kallas pappadagar. Detta skulle kunna stärka familjen och möjliggöra för den att knyta band under den första tiden efter förlossningen.

Vi vill även avskaffa de reserverade dagarna så att familjerna själva får välja fritt hur de ska lägga upp och planera föräldraledigheten utan politikens pekpinnar.

Herr ålderspresident! Vår generösa välfärdspolitik kan vara något som bidrar till segregation. Höga bidragsnivåer har lett till att framför allt nyanlända saknar incitament att lära sig språket och att söka sig till arbetsmarknaden eller studier.

Flerbarnstillägget är ett bidrag som ökar för varje extra barn i familjen, och syftet med tillägget har varit att väga upp för de extra kostnader som uppstår i samband med att familjen blir större. I verkligheten har det dock blivit en extra tröskel för framför allt utrikes födda kvinnor när det gäller att komma ut i arbetslivet eller i studier då utrikes födda kvinnor finns i en majoritet av de familjer som har många barn. Detta bidrar till ökad segregation och minskad jämställdhet, och det blir en ekonomisk belastning för samhället i stort. Det är en ohållbar utveckling.

Herr ålderspresident! Den höga inflationen verkar vara besegrad. Det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag och låga inkomster har förlängts till och med den 30 juni.

Det här var ett verktyg som snabbt kom på plats när pandemin slog till, som ett stöd till de familjer som drabbades hårt ekonomiskt av pandemin. Samtidigt har det inte en optimal utformning. Exempelvis ingår det inte i den slutliga avstämningen av bostadsbidraget. För regeringen och Sverigedemokraterna är det avgörande att motverka felaktiga utbetalningar och att förmåner endast ges till dem som har behov av och rätt till dem. Det tillfälliga tilläggsbidraget är behovsprövat, och det har haft en god träffsäkerhet.

Herr ålderspresident! När det gäller punkten i betänkandet om de reserverade dagarna vill jag härmed informera om och förtydliga att sverigedemokrater i första hand kommer att yrka på vår reservation nummer 14 i de förberedande voteringarna. I det fall vår reservation faller avser vi att stödja utskottets förslag i huvudvoteringen eftersom förslagen från Socialdemokraterna och Västerpartiet innebär fler reserverade dagar, vilket vi Sverigedemokrater inte vill riskera. Då står vårt förslag närmare utskottets förslag, som innebär att antalet reserverade dagar inte förändras.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

I samma partiledardebatt pratade min partiledare också om att vi vill reformera barnbidraget. Vi vill att det ska gå till hårt arbetande barnfamiljer som har det svårt. Själva förslaget är inte helt klart i dag, men vi kanske får anledning att stå här i kammaren och debattera det i framtiden.

Jag vill ändå poängtera att vi inom Tidösamarbetet stärker ekonomin för de svenska hushållen utan att öka bidragen. Vi har sänkt skatten, vilket träffar många hushåll brett. Det ska löna sig att arbeta. Vi håller bränslepriserna på en låg nivå, vilket också är en väldigt viktig fråga för landsbygden – inte minst för barnfamiljerna. I mitt hemlän Gävleborg är det flera barnfamiljer som behöver ha två bilar för att kunna ta sig till studier och arbete, så sänkta bränslepriser är en viktig förutsättning för dem.

Man ska också veta att en rimlig prisnivå på drivmedel innebär att priset på varor och tjänster inte ökar till följd av höga drivmedelspriser. Det hade varit förödande om vi haft socialdemokratiska drivmedelspriser i dag.

Sedan har ju Sverigedemokraterna och den här regeringen arbetat hårt med att mota inflationen, som nu verkar ligga på någorlunda rimliga nivåer. Vi gör alltså väldigt mycket även om vi inte höjer bidragen.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

En annan satsning som vi har på gång och som snart är på plats är fritidskortet, som också blir ett stöd till barnfamiljerna. Satsningen är också en av de största folkhälsoreformerna på flera år, då den syftar till att barn och unga ska kunna delta i fritidsaktiviteter som ger en aktiv och meningsfull fritid tillsammans med andra.

Man ska också veta att effekten av regeringens förslag och aviseringar gällande hushållens ekonomiska standard är väldigt tydliga. Procentuellt sett har standarden ökat mest i den tiondel av befolkningen som har lägst ekonomisk standard och allra minst i de övre inkomstgrupperna. Det tycker jag också är värt att ta med sig.

För att familjen ska ha en trygg ekonomi behöver dock föräldrarna ha ett arbete att gå till, och det är endast via tillväxt vi kan skapa arbete till alla. Har föräldrarna redan ett arbete behöver vi se till att det lönar sig ännu mer att gå till arbetet. Arbete är grunden för en trygg ekonomi och för att man ska kunna försörja sig själv. Vi har också gjort föräldrapenningen mer flexibel för att människor ska kunna få ihop familjepusslet.

Men, återigen: Man ser ganska tydligt här att vi har å ena sidan den socialdemokratiska bidragslinjen och å andra sidan Tidöpartiernas arbetslinje.

Herr ålderspresident! Tack, ledamoten Malte Tängmark Roos, för frågan!

Genom Tidösamarbetet stärker vi ekonomin utan att ge mer bidrag eller utökade bidrag till familjer och hushåll. Som jag var inne på i mitt förra replikskifte sänker vi skatten och håller bränslepriserna på en bra nivå. Vi har även arbetat hårt med att mota tillbaka inflationen. Vi ser också att räntekostnaderna är på väg nedåt samt att elpriserna är relativt stabila och ligger på en rimlig nivå. Fritidskortet kommer dessutom snart att vara på plats. Det här är viktiga satsningar som kommer att gynna barnfamiljer.

Vi kommer också att se att reallönerna ökar. Vi har sett att industrins parter har enats om ett nytt kollektivavtal som sätter märket för löneökningar 2025 på den svenska arbetsmarknaden. Avtalet sträcker sig över två år och innebär en löneökning med 6,4 procent; det blir 3,4 procent 2025 och 3 procent under 2026. Vi kommer alltså att se att reallönerna ökar.

Långsiktigt kommer vi att stärka hushållens ekonomi, men inte genom att ge dem mer bidrag.

Herr ålderspresident! Jag tackar än en gång ledamoten Malte Tängmark Roos för frågorna.

Ledamoten var själv inne på att det inte är vi här inne som sätter lönerna för arbetsmarknaden, och vi är väl överens om att så ska vara fallet även fortsättningsvis. För att vi ska få se reallöneökningar behöver regeringen dock arbeta med att hålla inflationen på en lagom nivå. Vi behöver också se till att få tillväxt i landet så att vi inte hamnar i en inflationsnedgång igen.

Från Svenskt Näringslivs sida var man väldigt nöjd och tyckte att budgeten för 2025 ger goda förutsättningar för tillväxt. Byggsektorn är positiv till den vårändringsbudget som nu har kommit. Tillväxt leder till att fler kan få ett jobb att gå till och att fler får bättre ekonomi.

Jag vill också poängtera att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard har minskat över tid. År 2020 låg andelen på 17 procent. År 2021 låg den på 16 procent, år 2022 på 15,3 procent och år 2023 på 15 procent. Jag kan konstatera att andelen barnhushåll med låg ekonomisk standard fortsätter att minska, trots att vi har haft en pandemi och svåra år med inflation.

Sverigedemokraterna och regeringen fortsätter som sagt att försöka få till tillväxt i landet, så att fler kan få ut mer av sin lön och så att fler kan gå till ett arbete, utan att höja bidragen för människor.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Sommarlovet närmar sig med obrutna dagar av ledighet för landets skolbarn. Det är oceaner av tid att leka med kompisar på lekplatsen tills solen går ned och dagar på stranden med sandiga kex och blandsaft.

Men det är också en tid av svår ekonomisk oro för många av landets barnfamiljer. Fler munnar ska mättas när barnen inte får skolmat, samtidigt som föräldrar gärna vill ge sina barn ett besök på Liseberg eller hitta på någon annan aktivitet.

I takt med att priserna på mat, hyra och bolån stigit har många familjer tvingats dra åt svångremmen. Att hushållen är pressade syns också i statistiken. Fler än någonsin är skuldsatta, och det handlar inte om att de har slösat med sina pengar utan om att familjer inte får ihop vardagsekonomin när priserna rusar.

Inledningsvis kunde vi höra Moderaterna prata om att stärka familjers frihet och att staten ska stötta mammor som behöver stöd och barn som behöver trygghet. Nu är vi i en situation där en av tre ensamstående föräldrar har svårt att äta sig mätt och där nästan hälften har behövt låna pengar för att ha råd med sina basutgifter, som hyran. Föräldrar skuldsätter sig för att ha råd med mat till sina barn. Vilken värld lever regeringen i?

I detta läge stoppade Sverigedemokraterna ett förslag om extra barnbidrag under sommaren. När de kommenterade saken sa de att de vill satsa på arbetande familjer som har det tufft. Vad det betyder verkar de själva inte veta, vilket vi hörde i ett tidigare replikskifte.

Extra barnbidrag hade gett vanliga barnfamiljer extra pengar. Men det gick om intet. Dessa pengar hade räckt till utflykter och glassar när räkningarna var betalda. Men det gick upp i rök när Sverigedemokraterna snuvade Sveriges barnfamiljer på semesterkassan.

I stället blev regeringens och Sverigedemokraternas största satsning nu i vår ett höjt rotavdrag, som välbärgade kan använda för att renovera boendet på spanska solkusten eller poolen vid sommarvillan. Regeringen och Sverigedemokraterna kanske tycker att det är svenskar med villor på spanska solkusten och i Stockholms skärgård som har det tufft. Då är prioriteringen av deras poolrenoveringar och verandarenoveringar fullt rimliga. I annat fall framstår det som världsfrånvänt.

Regeringens och Sverigedemokraternas satsningar gör inget för den som har det knapert. För vem tror att den mamma eller pappa som äter gröt eller hoppar över middagen för att spara pengar skulle ha råd att dra igång en köksrenovering eller att den som lånar av sina släktingar för att betala för fotbollsskorna skulle kunna lägga många tusen på en ny veranda?

Dessutom exkluderar regeringens största satsning i vårbudgeten de 3 miljoner människor som hyr sin bostad, för de omfattas inte av rotbidraget, såvida de inte har en sommarstuga. En stor del av befolkningen får alltså vara med och betala för regeringens prioritering men får inte en krona tillbaka.

Till alla hårt kämpande familjer där ett besök på Liseberg är lika avlägset som en lottovinst vill jag säga att Vänsterpartiet hade agerat annorlunda. Vi ser hur många ni är som kämpar och sliter för att få vardagen att gå ihop. Vi ser hur avlägsen en lyxrenovering är och hur lite regeringens åtgärder hjälper.

Om vi hade fått bestämma hade alla Sveriges barnfamiljer fått extra barnbidrag i juni och juli. Vi hade också sett till att bostadsbidraget låg kvar på den högre nivån och att den som omfattas av det hade fått extra utbetalningar i juni och juli. Vi hade gjort detta för att vi prioriterar vanliga familjer, för att alla barns barndom och sommarlov ska kunna vara värdefulla utan att familjen blir skuldsatt eller behöver leva med ångest och för att en meningsfull fritid och nöjen ska vara möjliga även för en familj med små resurser.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr ålderspresident! Den ekonomiska familjepolitiken, som vi debatterar i dag, är en del av Sveriges trygghetssystem. Jag gillar det ordet – trygghetssystem – för det är vad allt vårt arbete handlar om: att det ska vara tryggt att leva i Sverige och att det behöver finnas ett ekonomiskt skyddsnät som säkerställer att så blir fallet.

Vad är då trygghet? För mig och Miljöpartiet är trygghet att ha någonstans att bo, att veta att man har råd att betala hyran, att köpa mat och kläder och att ordna fritidsaktiviteter för barnen. Men det är en trygghet som allt färre svenskar känner i dag. Matpriserna och hyrorna stiger mycket snabbare än vad lönerna gör. Antalet vräkningar ökar år för år, och till och med vräkningarna av barn blir fler. För allt fler barnfamiljer, studenter och låginkomsttagare har det blivit en omöjlig ekvation att få lönen att räcka hela månaden.

För många svenskar har trygghetssystemet länge varit en livlina som har fått livet att gå ihop. Bostadsbidraget, barnbidraget och underhållsstödet har gett många människor de extra kronor de har behövt för att betala hyran, maten och barnens kläder och aktiviteter. Men det är ett trygghetssystem som urholkas alltmer för varje dag som går. Barnbidraget har inte höjts sedan den rödgröna regeringen höjde det 2018, och det var över 50 år sedan det täckte en så liten del av ett barns faktiska kostnader.

Riksrevisionen konstaterar att de hushåll som omfattas av bostadsbidraget bor i allt mindre bostäder samtidigt som andelen hushåll som nås av bostadsbidraget har halverats sedan 90-talet. Det är inte på grund av att färre hushåll behöver hjälp att betala hyran, utan tvärtom beror det på att inkomstgränserna och bostadskostnadstaket knappt har höjts på 30 år.

I ett läge där allt fler har det allt svårare och där svensk välfärd urholkas alltmer tar regeringen och Sverigedemokraterna nu också bort det tillfälliga bostadsbidraget till barnfamiljer och berövar alltså några av de ekonomiskt mest utsatta hushållen i Sverige en viktig källa till inkomst och trygghet när de behöver den som mest.

Sverige kan bättre. Vi politiker kan bättre. Det är dags att vi ser de brister som finns i de system vi har i dag och genomför de reformer som vi så uppenbart behöver göra för att stötta svenska hushåll.

Miljöpartiet vill höja och indexera barnbidraget och underhållsstödet så att de täcker mer av de faktiska kostnaderna för att ha barn och så att de inte urholkas över tid. Vi vill höja och permanenta det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer, som regeringen nu tar bort, och vi vill göra en ordentlig höjning och reform av bostadsbidraget så att fler människor får rätt till det och kan ha råd att efterfråga ett bra hem att leva i.

För mig och Miljöpartiet är det självklart att den trygghet som Sveriges generella välfärdssystem skänker till alla som är folkbokförda i Sverige ska bevaras och vara densamma oavsett om man är född här eller har invandrat hit.

Vi måste även se till att flyktingar från Ukraina ges samma rättigheter till barnbidrag och andra bosättningsbaserade rättigheter som gäller för andra som är folkbokförda i Sverige. Det är faktiskt väldigt enkelt: Ingen människa i Sverige ska behöva leva i fattigdom och otrygghet, och Miljöpartiet kommer alltid att kämpa för ett trygghetssystem som säkerställer att varje barn och vuxen får en chans att leva ett gott liv.

Herr ålderspresident! Trygghet handlar också om möjligheten att fly undan våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck. Personer som utsätts för eftervåld eller som bor på skyddade boenden kan ofta ha en mycket ansträngd ekonomisk situation som gör det mycket svårare att lämna eller hålla sig borta från sin förövare.

Förutom de uppenbara inkomstbortfall som följer av att tvingas bryta upp från sitt hem, sitt arbete och sin omgivning drabbas många våldsutsatta kvinnor av stora kostnader när deras uppgifter röjs av myndigheterna och de tvingas lämna bostaden med mycket kort varsel.

För Miljöpartiet är det självklart att staten måste hjälpa familjer som redan är i en mycket utsatt situation så att de inte också ska gå på knäna ekonomiskt, och vi ser därför ett akut behov av att införa en särskild flyttpeng i socialförsäkringssystemet för att brottsoffer inte ska behöva drabbas ekonomiskt när till exempel sekretessen brustit eller när återkommande flyttar krävs på grund av skyddade personuppgifter.

Herr ålderspresident! Trygghet är också vad familjehemsplacerade barn desperat behöver och vad de alldeles för ofta har nekats under sin uppväxt. Barn som placeras i familjehem bär redan från början med sig en otrygghet, då omvårdnaden brustit i hemmet. Behovet av anknytning till familjehemsföräldrarna är därför oerhört viktigt att möta, framför allt för de allra yngsta barnen men även för de lite äldre. Men i dag har familjehemsföräldrar ingen rätt att vara hemma med föräldrapenning, vilket gör anknytningen till en både tidsmässig och ekonomisk utmaning för många familjehem.

Det här är ett självklart och uppenbart problem som också är enkelt att lösa. Miljöpartiet menar att föräldrapenningens regelverk borde ändras så att familjehemsföräldrar får möjlighet att ta ut föräldrapenning utöver den vanliga ersättningen från kommunen för att kunna vara hemma med ett placerat barn på samma sätt som när ett barn föds eller adopteras in i en familj, för alla barn har rätt att känna sig trygga och omhändertagna.

Herr ålderspresident! Det finns många fler saker vi skulle behöva införa för att öka den ekonomiska tryggheten i Sverige: fler reserverade dagar och en tredelad föräldraförsäkring, tillfällig föräldrapenning för föräldrar till barn med sjukdom eller funktionsnedsättning, en icke behovsprövad graviditetspenning med mera.

Ska vi säkerställa att alla Sveriges invånare har trygga och goda levnadsvillkor behöver vi ett trygghetssystem som solidariskt hjälper dem som behöver det. Vi behöver bidrag och försäkringar som faktiskt uppfyller de mål vi sätter upp, som räcker till det vi vill att de ska räcka till och som skänker tid och trygghet till barn och föräldrar som kämpar varje dag för att få livet att gå ihop. Då behöver vi som riksdagsledamöter ta vårt ansvar och genomföra de reformer som vi vet kan göra skillnad nu och i framtiden.

Jag står bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservationerna 4 och 8.