Camilla Rinaldo Miller

Herr ålderspresident! Nu kom ledamoten med väldigt många goda förslag. Ledamoten får gärna skicka dem till mig, för jag hann inte skriva ned alla.

Jag vill återvända till det som jag sa förut. Vi kan skriva hur många handlingsplaner som helst, men i grund och botten handlar det om hur jag och ledamoten bemöter våra medmänniskor. Om vi inte vågar prata med unga män och pojkar om vad förtryck är hjälper det inte med ett förbud mot slöja.

Det börjar med hur vi ser på och behandlar varandra. Vi kommer aldrig att komma till rätta med detta om vi inte börjar när barnen, både flickor och pojkar, är små eller om jag inte är frimodig nog att våga säga ifrån när jag ser att någonting inte är okej eller rätt.

Jag tror inte att förbud är den bästa vägen att gå. Jag tror mer på att samtala, våga ta den konflikt som blir och våga vara obekväm och säga: Det som du utsätts för är inte okej. Så här fungerar det inte i vårt land.

Jag tror på att verkligen tala om våra värderingar, om hur man ska vara mot varandra och om vad det innebär att vara medmänniska i Sverige. Det handlar om att leva tillsammans och ha respekt för varandra – både män och kvinnor. Jag tror att det är den bästa handlingsplanen vi någonsin kan få. Sedan kan vi fortsätta att skriva handlingsplaner, som är bra att ha som grund, men i längden handlar det om hur jag och ledamoten möter våra medmänniskor.

Herr ålderspresident! Jag tackar Helena Vilhelmsson för frågan.

När det gäller niqab och burka har Kristdemokraterna varit jättetydliga. Vi har ett rikstingsbeslut på att vi vill förbjuda kläder som döljer ansiktet. Det har med trygghet och säkerhet att göra. När du möter en människa ska du kunna se vem det är. Niqab och burka är verkligen ett uttryck för riktigt förtryck. Vi har inte alls sagt att det ska vara ett förbud mot slöja.

Det har varit många anföranden här i dag, och många handlar om vad förtryck är. Kvinnor kan utsättas för förtryck rent ekonomiskt. En man som kontrollerar vad hon handlar och vad pengarna går till kan vara ett förtryck. Ett förtryck kan vara att hon inte får umgås med vem hon vill. Det kan vara att en man styr vilka vänner hon har.

När vi talar om förtryck handlar det inte bara om hedersförtryck. Det finns kvinnor som är födda i Sverige, och vars förfäder har bott och levt i Sverige i generationer, som lever under förtryck. Här handlar det, precis som jag var inne på i mitt anförande, om att inte titta bort. Det handlar om att våga se när någon utsätts för våld eller förtryck eller utsätts på annat sätt, kanske ekonomiskt.

För mig är detta kanske den bästa handlingsplanen. Vi kan skriva handlingsplaner på 100 sidor eller 2 000 sidor, men det viktigaste är hur du och jag handlar som medmänniskor när vi ser människor som lever under förtryck.

Fru ålderspresident! Vi är helt överens. Barn och kvinnor, framför allt, som behöver hjälp ska få hjälp. De ska få hjälp i tid, och det ska inte vara för krångligt.

Att säga att det bara är privata verksamheter som inte har fungerat stämmer inte. Jag tror att det behövs alternativ, men vi måste ha kontroll. Vi behöver ha kontroll på all verksamhet: kommunal, ideell och privat verksamhet. Vi måste ha kontrollverktyg för allt. Annars riskerar vi att skicka kvinnor rakt in i en ny utsatt situation, och det vill ingen av oss.

Jag kan inte säga att det har blivit dåligt för alla bara för att vi har ändrat det här. Det har det inte, men det tar tid att ställa om. Varje gång man ändrar någonting finns det de som tycker att det är jättebra och som välkomnar det. I Jönköping var de oroliga före ändringen men upplever att de nu har en fungerande verksamhet med de nya regelverken och att de har en bra och fungerande relation med kommunen och regionen. Vi behöver se till att andra kommuner också har det.

Jag tror inte att det hjälper att vi ändrar. Jag tror att det är bra med en tillståndsplikt, eftersom vi kan få bort oseriösa aktörer men samtidigt skydda de barn och kvinnor som behöver hjälp. Jag tror att det här är bra. Man behöver vid varje förändring se om det är något som inte har fungerat och i så fall förändra det. Men vi behöver komma till rätta med och få kontroll på detta och se till att utsatta barn och unga får det skydd som de behöver.

Fru ålderspresident! Tack, Maj Karlsson, för att jag får den här frågan! Jag menar det verkligen.

Som jag sa i mitt anförande är familjen, enligt Kristdemokraterna, den viktigaste grundpelaren för att hela samhället ska fungera. Fungerar inte familjen fungerar inte heller samhället. Om barn lider och blir utsatta blir det ännu tyngre att bära.

Det är otroligt viktigt att kvinnojourerna fungerar. Jag har själv besökt en idéburen ideell kvinnojour i Jönköping. Det var innan de nya reglerna trädde i kraft, och på kvinnojouren var de oroliga. Jag besökte dem igen efter att reglerna trätt i kraft, och då tyckte de att det fungerar bra. De ser det positiva i att man har gjort ändringar som tar barnens perspektiv i första hand – att man vill skydda barnen bättre.

Kvinnojouren har bra samverkan med kommunen, och man har ett IOP. Man har fått detta att fungera. Jag önskar att andra kommuner skulle titta på hur man jobbar i Jönköping för att se att det faktiskt kan fungera med de idéburna, de ideella, kvinnojourerna, för jag tror att det behövs alternativ.

Jag har en motfråga till Maj Karlsson. Vi har erfarenheter av kvinnojourer som inte har fungerat, där kvinnor och barn i stället för att bli skyddade har blivit utsatta. Var det inte bra att vi gjorde något åt det? Tycker inte ledamoten Maj Karlsson att något behövde göras för att komma till rätta med de platser som man kommer till för att bli skyddad och i stället blir ännu mer utsatt?

Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13 om den nationella strategin Frihet från våld, förtryck och utnyttjande. Strategin omfattar mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer, prostitution och människohandel samt hedersrelaterat våld och förtryck. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, så att jag inte glömmer det.

En människa som lever under något av dessa förhållanden är en för mycket. Det kan vara både kvinnor och män, men det vi med säkerhet vet är att kvinnor är de mest utsatta. Statistik visar detta tydligt även om det säkerligen finns ett stort mörkertal för människor som utsätts för våld, förtryck eller på något sätt blir utnyttjade.

Vilka är det som utsätts, och hur upptäcker vi det? Det kan vara en mamma som försöker skydda sina barn samtidigt som hon själv lever under hot. Det kan vara en kvinna som går hemifrån till sitt arbete men känner oro över vad som ska möta henne när hon kommer hem igen. Det kan vara en ung flicka som begränsas av hedersnormer och som inte får forma sitt eget liv. Det kan vara en människa som utnyttjas i prostitution eller människohandel eller som utnyttjas ekonomiskt och lever under förtryck.

Alla dessa exempel är helt enkelt en för mycket. Det är deras verklighet vi måste ha framför ögonen när vi fattar våra beslut.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är varje människas okränkbara och unika värde utgångspunkten för politiken. Ingen människa ska behöva leva i rädsla i sitt eget hem. Ingen ska behöva anpassa sitt liv efter hot, kontroll eller våld. Ingen ska berövas sin frihet eller sin värdighet.

Därför välkomnar vi den nya nationella strategin som regeringen har presenterat för perioden 2026–2035. Strategin innebär ett långsiktigt samlat och uthålligt arbete för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande. Regeringen har också tagit viktiga initiativ för att stärka samverkan mellan myndigheter och förbättra uppföljningen av arbetet.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna har under lång tid drivit på för ett starkare skydd för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi vet att våld i nära relationer sällan börjar med ett slag. Det börjar ofta med kontroll, isolering, psykisk nedbrytning och successiva kränkningar.

Därför måste samhället bli bättre på att upptäcka signalerna i tid. Samhället är politiken, skolan, arbetet, fritidsaktiviteterna, vänner och familj. Det är jag och du. Att välja att inte titta bort är att agera.

Vi behöver en socialtjänst som har resurser att agera tidigt. Vi behöver en hälso- och sjukvård som fungerar och vågar fråga om våldsutsatthet. Vi behöver skolor som ser barnen och fångar upp dem som lever med våld i hemmet. Vi behöver ett rättsväsen som konsekvent står på brottsoffrets sida. Men det behövs också vanliga människor som är uppmärksamma och vågar reagera.

Fru ålderspresident! För Kristdemokraterna är familjen den viktigaste gemenskapen i samhället. Men just därför måste vi också vara tydliga: När hemmet blir en plats för våld och rädsla har samhället ett ansvar att ingripa. Att värna familjen innebär aldrig att blunda för övergrepp, tvärtom. Det innebär att skydda dem som utsätts och att sätta barnens trygghet främst. Barn som växer upp med våld är också brottsoffer. De bär ofta med sig konsekvenserna långt upp i vuxen ålder.

Barnperspektivet måste därför genomsyra hela arbetet mot våld i nära relationer. Barn som bevittnar våld behöver skydd, stöd och behandling. De ska inte falla mellan stolarna på grund av att olika myndigheter inte samverkar.

Kristdemokraterna vill fortsätta att stärka stödet till barn som utsätts för eller bevittnar våld. Vi vill också säkerställa att skyddade boenden håller hög kvalitet och finns tillgängliga när behovet uppstår. Ingen kvinna ska mötas av beskedet att det inte finns plats. Ingen mamma ska behöva välja mellan hemlöshet och fortsatt utsatthet.

Fru ålderspresident! Vi kristdemokrater ser också positivt på att regeringen nu stärker arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom den nya handlingsplanen för perioden 2026–2028. Hedersförtryck är ett allvarligt angrepp på grundläggande fri- och rättigheter. Det drabbar framför allt flickor och kvinnor, men också pojkar och unga män. Arbetet behöver vara långsiktigt och samordnat och ha ett särskilt fokus på barns och ungas utsatthet.

I Sverige ska varje människa ha rätt att välja utbildning, vänner, partner och framtid. Ingen ska begränsas av kollektivt påtvingade normer eller utsättas för kontroll, hot eller våld i hederns namn.

Arbetet mot prostitution och människohandel måste också fortsätta med full kraft. Kristdemokraterna står fast vid den svenska synen att människan aldrig får göras till en vara. Den som utnyttjas ska mötas med stöd och hjälp att lämna sin utsatthet. Den som exploaterar andra människor ska mötas av samhällets fulla kraft.

Fru ålderspresident! Det finns så många delar rörande detta område och så mycket viktigt som behöver göras. Men till sist är det ändå så att den här debatten i grunden inte bara handlar om lagstiftning, myndighetsuppdrag eller strategidokument. Den handlar framför allt om vilket samhälle vi vill ha. Det är ett samhälle präglat av medmänsklighet som inte ser bort när någon far illa. Det är ett samhälle präglat av ansvar, som inte lämnar den utsatta ensam. Det är ett samhälle som är byggt på människovärde och som aldrig accepterar våld som en privat angelägenhet.

När en kvinna vågar berätta ska hon mötas av stöd. När ett barn signalerar att något är fel ska någon lyssna. När en människa söker skydd ska samhället finnas där. Det är så vi bygger ett tryggare och mer medmänskligt Sverige.

Med den utgångspunkten välkomnar Kristdemokraterna regeringens nya nationella strategi och den fortsatta utvecklingen av arbetet för att bekämpa våld, förtryck och utnyttjande.

Med dessa ord, fru ålderspresident, vill jag passa på att tacka alla ledamöter i arbetsmarknadsutskottet för de debatter vi har haft gemensamt under den här mandatperioden. Vi tycker inte alltid lika, men det är väl tur, för det gör bara debatterna lite intressantare!

Jag vill önska fru ålderspresidenten, kanslipersonal och annan personal samt alla ledamöter en riktigt fin sommar.

(Applåder)

Fru talman! Livsmedelsverkets delrapport Robusthöjande åtgärder inom dagligvaruhandeln visar att strikta tolkningar av EU:s statsstödsregler riskerar att försvaga vår krisberedskap.

Svensk matförsörjning bygger på många olika bolagsformer. Om statens stöd till reservkraft och beredskapslager blir för fyrkantiga snedvrids marknaden. Det hotar i förlängningen hela landets motståndskraft vid en allvarlig matbrist.

Vårt grannland Finland har löst detta. Genom sin modell för försörjningsberedskap samverkar finska staten och näringslivet över bolagsgränser helt i linje med EU-rätten. Trygg beredskap kräver att alla aktörer behandlas lika.

Min fråga till minister Carl-Oskar Bohlin blir därför: Avser regeringen att ge utredningen mandat att titta på den finska modellen, så att framtida stöd stärker hela Sveriges matförsörjning på lika villkor?

Fru talman! Jag vill ändå understryka att bara för att man är nöjd med ett betänkande och med det som vi i dag fattar beslut om betyder det inte att man är färdig på detta område. Kristdemokraterna kommer naturligtvis att fortsätta bevaka att kontanter ska vara ett accepterat betalningsmedel i samhället.

Det må ha varit vackra ord jag sa i mitt anförande, men det viktigaste är att det blir verklighet – att den som inte vill eller kan använda digitala betalningsmedel ska kunna betala för sin mat och sin medicin med kontanter och kunna göra ett besök hos tandläkaren och även där kunna använda kontanter. Att vi nu, i och med att vi fattar det här beslutet i dag, stärker lagen om att tillhandahålla möjlighet att betala med kontanter betyder inte att vi släpper frågan helt och hållet.

Vi kommer att fortsätta bevaka. Kristdemokraterna kommer också i fortsättningen att vara noga med att kontanter ska fungera i samhället. Som vi hörde tidigare i något anförande är Ukraina ett exempel på betydelsen av detta. De lyckades ställa om och har klarat sig sedan. Men det handlar om att ha beredskapen när det blir kris, och då måste det fortsatt vara möjligt att använda kontanter.

Vi är glada att det är en enig riksdag som tar beslut om det här betänkandet, men vi kommer att fortsätta bevaka frågan om att användning av kontanter ska vara accepterat i samhället.

Fru talman! Vi behandlar i dag finansutskottets betänkande 39 om åtgärder för att stärka kontanternas funktionssätt.

I den förra debatten sa en ledamot att det var hans sista debatt. Det här är min första debatt i finansutskottet. Vi i kammaren har lite olika ingångar.

Det här är ett viktigt betänkande, inte bara för betalningsmarknaden utan för människors frihet, trygghet och delaktighet i samhället. För Kristdemokraterna är människovärdet utgångspunkten för politiken. Samhället ska fungera för alla människor oavsett ålder, funktionsförmåga, ekonomi eller digital vana. Därför är möjligheten att använda kontanter inte en nostalgisk fråga, utan det är faktiskt en fråga om inkludering, jämlikhet och värdighet.

Vi ser i dag hur det kontantlösa samhället riskerar att skapa nya former av utanförskap. Äldre människor, personer med vissa funktionsnedsättningar och människor som saknar digital kompetens eller helt enkelt inte har tillgång till digitala betaltjänster riskerar att stängas ute från vardagliga situationer. Det kan handla om att inte kunna handla mat, köpa medicin eller betala för kollektivtrafik.

Fru talman! Det är inte rimligt att människor i praktiken diskrimineras för att de inte kan eller inte vill använda digitala betalningslösningar. Ett samhälle som bara fungerar för den som har den senaste tekniken eller har full digital förmåga är inte ett samhälle byggt på gemenskap och ansvar.

Kontanter är också en frihetsfråga. De ger människor möjlighet att själva välja hur de vill hantera sin ekonomi. För många innebär kontanter dessutom en bättre kontroll över den egna vardagsekonomin. Det gäller inte minst familjer och personer med små marginaler.

Vi måste dock vara tydliga med att kontanthanteringen också innebär utmaningar. De butiker och företag som tar emot kontanter ska kunna göra det på ett säkert sätt. Ingen handlare eller anställd ska behöva känna oro för rån eller hot. Därför behöver arbetet med säkra lösningar för kontanthanteringen fortsatt utvecklas. Det handlar om både tekniska lösningar och tillgång till service, och det måste såklart finnas ett nära samarbete mellan banker, handel och myndigheter.

Kristdemokraterna menar att ett samhälle måste ta ansvar för att infrastrukturen kring kontanter ska fungera i hela landet.

Fru talman! Det finns också ett mycket viktigt beredskapsperspektiv i denna fråga. Vi lever i Sverige i en tid då vi måste stärka vår motståndskraft mot kriser, cyberattacker och störningar i infrastrukturen. Om digitala system slås ut måste människor fortfarande kunna köpa mat, medicin och andra nödvändigheter.

Därför är det ur beredskapshänsyn avgörande att vi har ett samhälle där användningen av kontanter fortfarande är accepterad och fungerar i praktiken. Kontanter är en del av vår civila beredskap. Ett robust betalningssystem måste innehålla flera fungerande alternativ.

Fru talman! För Kristdemokraterna handlar detta ytterst om vilket samhälle vi vill ha – ett samhälle där människor inte lämnas efter och där trygghet, ansvar och gemenskap går före exkluderande system och ensidiga lösningar.

Teknikutveckling är i grunden positivt. Men det får aldrig bli ett självändamål. När samhället förändras måste vi alltid fråga oss: Fungerar detta för människor i vardagen? Fungerar det för den äldre kvinnan som vill betala med sedlar i matbutiken, för personen med kognitiva svårigheter, för den lilla handlaren på landsbygden och för familjen som vill ha kontroll över sin ekonomi?

Kristdemokraternas svar är tydligt: Sverige ska vara ett land där ingen stängs ute från samhällsgemenskapen och där kontanterna fortsatt har en självklar plats.

Herr talman! Familjen är den viktigaste grundpelare som samhället vilar på. Det är där trygghet skapas, barn växer och grunden läggs för ett gott liv. Just därför måste politiken utgå från respekt för familjernas egen förmåga att forma sin vardag.

Dagens debatt handlar om att slopa kravet på anmälan före ansökan om föräldraledighet. Det kan vid första anblicken verka som en mindre förändring i regelverket men handlar i praktiken om något betydligt större, nämligen tillit.

För oss kristdemokrater är det självklart att staten ska stötta familjer, inte styra. Vi tror på Sveriges familjer. Vi menar att föräldrarna själva är bäst lämpade att avgöra hur deras liv ska organiseras.

Livet med små barn är inte förutsägbart. Vardagen och livspusslet kan förändras snabbt. Barn blir sjuka, och arbetsscheman justeras. Familjers behov ser olika ut från vecka till vecka. Att vara bunden av stelbenta administrativa krav riskerar att försvåra i stället för att underlätta.

Genom att ta bort kravet på anmälan före ansökan visar vi respekt för familjernas verklighet. Vi förenklar regelverket och minskar onödig byråkrati. Framför allt skickar vi en viktig signal: Vi litar på föräldrarna.

Till skillnad från en del andra partier tror vi kristdemokrater på föräldrarna. Vi tror på deras vilja och förmåga att fatta kloka beslut. Vi är övertygade om att det inte enbart gäller hur man anmäler vab eller föräldraledighet, utan vi tror även att föräldrarna kan anförtros ansvaret att själva styra över hur föräldradagarna ska fördelas. Det handlar om beslut som passar varje enskild familjs vardag, arbete, barn och livssituation.

Kristdemokraterna menar att det är dags för en helt fri föräldraförsäkring. Det är så vi får vardagspusslet att gå ihop – inte genom detaljstyrning från ovan utan genom frihet och ansvar nära människorna.

Herr talman! Det finns en risk att politiken vill reglera alltmer och tror att goda intentioner alltid leder till goda resultat. Vi måste dock våga ställa oss frågan: När blir reglerna ett hinder i stället för ett stöd?

I det här fallet är svaret tydligt. Kravet på förhandsanmälan fyller inte längre en funktion som väger upp för den begränsning som det innebär för familjerna. Att slopa det är enligt mig ett steg mot en flexiblare föräldraförsäkring, vilket är något som vi i Kristdemokraterna välkomnar.

Det handlar också om förtroende. Ett samhälle byggt på tillit är starkare än ett samhälle byggt på misstänksamhet. När vi visar att vi litar på människor växer också ansvarstagandet.

Herr talman! Vi vet att familjer ser olika ut. Vissa har fasta arbetstider, andra har oregelbundna scheman. Vissa delar lika på dagarna, andra gör på andra sätt. Det är inte politikens uppgift att avgöra vad som är rätt för varje familj – det görs bäst hemma vid köksbordet.

Vår uppgift är att skapa förutsättningar, inte att lägga hinder i vägen. Det här förslaget är ett konkret uttryck för just den principen: mindre krångel, mer frihet, mindre detaljstyrning och mer tillit.

Avslutningsvis: När vi fattar beslut i denna kammare måste vi alltid ha människors vardag i åtanke. Vi ska inte utgå från systemens behov utan från familjernas. Genom att slopa kravet på anmälan före ansökan om föräldraledighet tar vi ett litet men viktigt steg i rätt riktning. Vi tar ett steg mot ett samhälle där familjerna får större utrymme att själva forma sina liv och där vi står upp för principen att staten ska stötta familjer, inte styra.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Jag tackar ledamoten Vilhelmsson för en viktig fråga, och precis som jag sa i mitt anförande om vad jämställdhet betyder tål den att upprepas.

Ledamoten är inne på vad Kristdemokraterna har öppnat för. Det är orimligt att som brottsoffer hamna i denna situation, och därför vill vi att man tittar på detta och gör något åt det. Merit, ledamoten från Moderaterna, svarade väldigt bra på frågan, och likt henne kommer jag inte att släppa denna fråga utan följa den noga och bevaka den. Men jag kommer inte att stå här i dag och lova att jag eller någon annan riksdagsledamot för regeringspartierna kan få regeringen att ändra sig. Men vi kan fortsätta att jobba för det, för ett brottsoffer ska få stöd, inte bli utsatt i den situation hon eller han befinner sig i, precis som i fallet ledamoten tar upp.

Herr talman! Jag fick inget tydligt svar på vilka länder som genomför detta. Finland nämndes, men jag fick inte något svar från ledamoten på om man har infört lönetransparensdirektivet eller kommer att göra det. Det kommer att landa i att ingen kommer att genomföra det.

För en gångs skull kan Sverige kanske låta några andra länder implementera EU-direktivet först. Låt Italien, Spanien och Grekland börja, och sedan gör vi likadant som dem för att för en gångs skull inte överimplementera utan landa i en mer rimlig implementering.

Sverige har en väl fungerande lönekartläggning, vilket inga andra länder i EU har på samma sätt, vare sig så långtgående eller transparent som den svenska lönekartläggningen är. För mig är det både helt orimligt och naivt att tro att ett införande av lönetransparensdirektivet per automatik kommer att ge jämställda löner. Den svenska lönekartläggningen har dock tagit oss många steg däråt.

För att de som lyssnar på debatten inte ska bli helt vilseledda ska jag läsa ett utdrag ur betänkandet: ”Utskottet vill inledningsvis framhålla det glädjande i att Sverige fortsätter att placera sig högt i internationella jämställdhetsmätningar, bl.a. i Europeiska jämställdhetsinstitutets index för 2025 där Sverige ännu en gång intar förstaplatsen.” När man lyssnar på debatten kan man få uppfattningen att Sverige halkar efter och är dåligt när det gäller jämställdhetsarbetet. Men det är tvärtom. Vi ligger i framkant, och det ska vi fortsätta att göra.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Amloh för frågan. Jag uppskattar att jag får den, för det ger mig möjlighet att förtydliga varför man väljer att inte genomföra lönetransparensdirektivet enligt det förslag som först förelåg. Det har att göra med att flera länder i EU stoppar införandet och säger att detta inte är möjligt att genomföra.

Jag får också möjlighet att fråga ledamoten på vilket sätt ett införande av lönetransparensdirektivet skulle innebära mer jämställda löner jämfört med den lönekartläggning vi i Sverige redan gör.

Jag vill också fråga vilka länder i EU som har en liknande lönekartläggning som vi har i Sverige.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i betänkande AU11, som vi debatterar i dag.

Betänkandet behandlar centrala frågor om jämställdhet och arbetet mot diskriminering. Det är frågor som ytterst handlar om hur vi ser på människor och vilket samhälle vi vill bygga. Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom den inriktning som regeringen har lagt fast. Det gör även jag.

För oss kristdemokrater tar politiken sin utgångspunkt i en tydlig värdegrund. I vårt principprogram uttrycks det på detta vis: Människovärdet grundar sig på att man är människa – inte på handling, förmåga eller egenskaper.

Detta är inte bara en formulering utan också en kompass för politiska beslut. Det innebär att varje människa har ett okränkbart värde, oavsett bakgrund, livssituation eller ställning i samhället.

Herr talman! Själva beskrivningen av ordet jämställdhet har vi hört många gånger, men den tål att upprepas: Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom livets alla områden, inklusive makt, utbildning, ekonomi och hälsa.

Det är också i detta ljus vi ska se arbetet mot diskriminering och för jämställdhet. Det handlar inte enbart om regelverk utan också om att säkerställa att varje människa bemöts med respekt och ges verkliga möjligheter att forma sitt eget liv.

För några veckor sedan stressade jag genom Centralen för att hinna med ett tåg. Av alla möten var det ett som stannade kvar i mitt minne. Jag mötte en man med en kasse i handen som det stod ”hemlös” på. Jag hann tänka att jag inte hade tid att stanna och inte hade några kontanter att dela med mig av. Våra blickar möttes, men vi passerade varandra ganska snabbt. När vi hade gått förbi varandra vände sig mannen om och sa högt: Tack för leendet!

Den lilla handlingen kostade mig inget mer än ett vänligt bemötande, men kanske gjorde den mannens dag lite ljusare.

I politiken måste vi självklart möta människor med respekt men också visa tilltro till att de själva kan vara med och påverka sina liv. Vi ska skapa förutsättningar för ett mer jämställt samhälle där alla får plats.

Samtidigt menar vi att politiken måste vara både ansvarsfull och förankrad i verkligheten. Regeringens arbete har ett tydligt fokus på att stärka vägarna till egen försörjning. Reformeringen av Arbetsförmedlingen syftar till en effektivare matchning, så att fler människor kan komma i arbete och bli en del av samhällsgemenskapen.

Herr talman! Detta gäller inte minst jämställdheten. Regeringen har fortsatt arbetet mot mäns våld mot kvinnor och stärkt förutsättningarna för kvinnors ekonomiska självständighet genom ett tydligt fokus på arbete och egen försörjning. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och insatser för kvinnors ekonomiska självständighet är inte symbolpolitik utan åtgärder som gör verklig skillnad i människors liv.

Särskilt viktigt är också arbetet med att stärka utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden. Språk och arbete är avgörande för ökad frihet och självständighet. Detta är viktigt ur många olika perspektiv. Det är viktigt därför att dessa kvinnor är en resurs och en tillgång för arbetsmarknaden i Sverige som vi behöver bli mycket bättre på att ta till vara. Det är också viktigt därför att arbete inte bara är en fråga om ekonomi utan även handlar om värdighet, delaktighet och gemenskap. Ingen ska bli diskriminerad på grund av sin bakgrund, utan alla ska ges samma möjligheter.

Herr talman! Kristdemokratisk politik betonar vikten av gemenskaper. Familjen, civilsamhället och de små sammanhangen är avgörande för människors trygghet och utveckling. Staten har ett ansvar, men den kan aldrig och ska inte ersätta dessa gemenskaper. Kristdemokraterna har alltid arbetat för och kommer alltid att arbeta för en familjepolitik som gör det lättare att få vardagspusslet att gå ihop. Staten ska stötta familjer, inte styra.

Det arbete som regeringen har påbörjat och fortsätter att utveckla är positivt för ökad jämställdhet och minskad diskriminering. Därför yrkar jag som sagt bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Att höra personliga berättelser griper alltid tag i en. Jag tror att vi alla på något vis har gått igenom eller har någon i vår närhet som har gått igenom tuffa ekonomiska situationer med barn.

Jag själv pluggade. Jag gick sista året på gymnasiet när mitt första barn föddes. Det betydde att våra ekonomiska möjligheter inte var de bästa. Ja, nu ser ni på mig – jag var 26 år när jag började gymnasiet, så jag var lite äldre än man brukar vara. Men det gör också att den ekonomiska situationen blir annorlunda.

Jag vet inte om min uppväxt i dag skulle ha hamnat under det vi pratar om som barnfattigdom. Jag var yngst av fem syskon i en familj med en inkomst. Jag fick min första nya cykel när jag var tolv år. Jag vet inte om det är ett tecken på barnfattigdom. Jag vet inte om vår ekonomiska situation skulle ha klassats som det vi kallar relativ barnfattigdom. Men det fanns alltid pengar till tobak och alkohol. Min mamma vände och vred på slantarna. Jag har inte behövt gå hungrig till skolan. Jag har alltid haft kläder att sätta på mig. Men jag vet att min mamma kämpade med att få ekonomin att gå ihop medan min pappa gjorde andra prioriteringar.

För mig som kristdemokrat är dagens debattämne mycket angeläget. Ekonomisk familjepolitik handlar såklart om ekonomi, men precis som Ulrika Heindorff var inne på handlar det också om trygghet. Det handlar om ansvar, och det handlar om tillit.

För oss kristdemokrater är utgångspunkten tydlig. Vi tror på familjen. Vi tror på föräldrarna. Vi tror att föräldrarna är de som är bäst lämpade att ta hand om sina egna barn. All forskning visar att för barn upp till tre års ålder är föräldrarna de enda vuxna som barnet behöver. Politikens uppgift är därför inte att styra familjen utan att stötta den.

Fru talman! Vi ser att regeringen under senare tid har genomfört förändringar inom föräldraförsäkringen som i vissa delar går i rätt riktning, inte minst när det gäller förenklingar.

Till exempel hörde vi tidigare här att kravet på att anmäla uttag av föräldrapenning kommer att tas bort. Det innebär att det räcker att ansöka direkt, något som gör systemet enklare och mer flexibelt för föräldrar. Det är bra – varje steg som minskar krångel och ökar tilliten till föräldrar är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt har förändringar genomförts som innebär att reglerna för uttag av föräldrapenning har stramats upp. Det är nu tydligare krav på faktisk ledighet för att få ersättning. Det visar att politiken balanserar mellan kontroll och tillit.

Fru talman! För oss kristdemokrater är det ändå avgörande var tyngdpunkten ligger. Vi menar att föräldraförsäkringen i grunden ska utformas så att den ger familjer frihet och inte vara styrande för hur föräldrar delar sin tid eller organiserar sin vardag. Familjer är olika. Barn är olika, och livet ser olika ut. Därför måste systemen också ge utrymme för olika val.

Samtidigt finns en tydlig tendens i svensk politik att viljan att styra smyger sig på. Det blir lite fler regler och lite mindre flexibilitet och tillit. Till slut står vi där med ett system som säger: Vi litar på er, men bara om ni gör som vi tycker.

Fru talman! Här finns en jättetydlig skiljelinje. För Socialdemokraterna och Vänsterpartiet verkar det vara viktigare att det blir lika än att det blir bäst för varje familj. För oss kristdemokrater är det tvärtom. Rättvisa är inte att alla gör lika, utan rättvisa är att varje familj får göra det som är bäst för dem.

Utöver förändringar i regelverken har vi också sett viktiga ekonomiska förstärkningar för barnfamiljer i de senaste årens budgetar. I en tid av hög inflation och pressade hushållsekonomier har det varit nödvändigt att stärka stödet. Det handlar bland annat om förstärkning av bostadsbidraget och, som vi har hört, även om andra riktade åtgärder för att underlätta för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Detta är i grunden positivt, men det ställer också krav på att systemen används rätt och når dem som verkligen behöver stödet.

Fru talman! Jag vill vara tydlig: Ekonomiska förstärkningar är viktiga, men de får aldrig bli ett sätt för staten att ta över familjens roll. Pengar kan underlätta, men det är föräldrarna som skapar tryggheten. Det är i familjen barn får sina första värderingar, sin första gemenskap och sin första känsla av ansvar.

Kristdemokratisk familjepolitik handlar om tre saker: frihet, ansvar och trygghet. Därför vill vi fortsätta att jobba för att minska detaljstyrningen i föräldraförsäkringen och öka flexibiliteten så att livet faktiskt går ihop och familjer får större makt över sin egen vardag. Föräldrar är inte ett problem som ska lösas – de är en resurs som ska stärkas.

Fru talman! Kristdemokratisk politik bygger på subsidiaritetsprincipen, alltså att beslut ska fattas så nära människan som möjligt. Rent praktiskt betyder det att föräldrarna ska ha makt över sin egen vardag och att familjer ska kunna göra sina egna val. Staten ska stötta föräldrarna och familjen, särskilt när livet är svårt.

När vi diskuterar familjepolitik måste vi därför ställa oss en avgörande fråga: Bygger vi ett system som utgår från tillit till föräldrar eller ett system som utgår från att staten vet bäst? För oss är svaret självklart. Vi väljer tillit till föräldrarna. Vi väljer ansvar, och vi väljer att stå upp för familjernas frihet. Låt oss därför fortsätta att utveckla familjepolitiken i en riktning där vi inte styr utan stärker och stöttar och där vi inte krånglar till det utan förenklar och litar på att föräldrarna är just det de är: de viktigaste personerna i sina barns liv.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! För Kristdemokraterna är arbete mer än en lön. Det är en väg in i gemenskap, till att få känna sig efterfrågad och till att få en egen försörjning. Det ger varje människa bekräftelse och värdighet. Ett samhälle där människor har ett arbete att gå till blir ett samhälle där fler känner att de bidrar och behövs.

Samtidigt vet vi att svensk arbetsmarknad står inför betydande utmaningar. Arbetslösheten är fortsatt hög i vissa grupper, inte minst bland kvinnor med invandrarbakgrund, människor med funktionsnedsättning och unga. Alltför många människor fastnar i ett långvarigt utanförskap. Det är varken värdigt för individen eller hållbart för samhället.

Herr talman! Regeringens fokus ligger tydligt på att stärka arbetslinjen, förbättra matchningen och göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Något som jag sagt här i talarstolen flera gånger tidigare och kommer att fortsätta säga är att vi borde fokusera mycket mer på att ge människor möjlighet att jobba 100 procent av sin förmåga.

Herr talman! Kristdemokratisk politik vilar på två grundpelare: ansvar och solidaritet. Vi säger ja till ett samhälle där vi hjälper den som behöver stöd, men vi säger också ja till att ställa krav. Det är inte värdigt att människor lämnas i bidragsberoende år efter år. Det är inte solidaritet att sänka förväntningarna på människor. Det handlar om att se varje människas potential och skapa förutsättningar för att den ska tas till vara.

Därför är det också viktigt att insatserna blir mer träffsäkra. Utbildning, yrkesinriktade insatser och ett nära samarbete med arbetsgivare är avgörande för att människor ska kunna ta steget in på arbetsmarknaden. Här har civilsamhället och näringslivet tillsammans med staten en viktig roll att spela, och det är något vi kristdemokrater länge har lyft fram.

Ett sådant exempel är när Arbetsförmedlingen samarbetar med arbetsgivare för att skapa vägar in i arbete. Rent konkret vill jag lyfta det projekt som Arbetsförmedlingen driver tillsammans med Icahandlare. Projektet har fått namnet Påfart Ica, och där får personer som länge har stått utanför arbetsmarknaden utbildning, handledning och praktik i butik med målet att det ska leda till riktiga jobb. Sedan starten i mars 2025 har 99 personer av 177 fått arbete, alltså ungefär hälften. Målet är att skapa 1 000 nya praktikplatser som i sin tur ska leda till anställning. Initiativet fokuserar på långtidsarbetslösa och syftar till att ge en väg in i dagligvaruhandeln.

Detta visar hur samverkan mellan Arbetsförmedlingen och privata aktörer kan ge resultat som stärker människors värdighet genom arbete – ett perspektiv som ligger helt i linje med kristdemokratisk politik.

Herr talman! Genom Påfart Ica visar vi att det går att kombinera stöd med krav – människor får chans till jobb, inte bara bidrag. Det är precis sådan politik som ger både trygghet och värdighet.

Herr talman! Låt mig sluta precis som jag inledde mitt anförande: För Kristdemokraterna är arbete mer än en lön. Det är en väg in i gemenskap, till att få känna sig efterfrågad och till att få en egen försörjning. Det ger varje människa bekräftelse och värdighet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 mars.)

Fru talman! Jag instämmer helt och hållet, och det tror jag att de flesta som bor i Sverige gör. Vi behöver ha en kontrollerad och strukturerad invandring, men vi ska hjälpa människor som har problem.

Jag tror inte att det finns någon som ser något bekymmer med att utvisa en person som inte har hållit sig till svenska lagar, som inte följer våra regelverk eller inte uppfyller de krav som vi har ställt upp. Jag tror också att lika många tycker att det känns fel att utvisa någon som gör allt det som vi har sagt att man ska göra. Jag har själv redan talat om att jag tycker det.

Problemet kvarstår ändå när det gäller regeringsbildningen. Jag hade önskat att våra två partier kunde ha egen majoritet. Det kanske hade gjort stor skillnad för de politiska besluten i vårt land. Men Socialdemokraterna står fast. De har heller inte stängt dörren för att Vänsterpartiet ska ingå i ett regeringsunderlag.

Jag tror inte att Centerpartiet vill ha helt öppna gränser. En kontrollerad migrationspolitik behövs för att vi vill att människor som kommer hit ska få ett värdigt mottagande och bli omhändertagna och inte, som jag sa innan, hamna i förvar. Kan Centerpartiet tänka sig att ingå i en regering där Vänsterpartiet ingår?

Fru talman! För att kunna påverka så mycket som möjligt när det gäller beslut och lagändringar i Sverige är det en klar fördel att vara med i regeringen och i regeringsunderlaget. Det betyder såklart att man får förhandla och kanske till och med fatta beslut som man inte hade önskat. Än så länge har Kristdemokraterna inte 51 procent av antalet röster i Sveriges riksdag, annars hade vi kunnat ändra många beslut själva.

Min fråga till Centerpartiet och ledamoten Niels Paarup-Petersen: Vill Centern vara med och påverka? Vem vill man i så fall regera tillsammans med?

Vi har tidigare hört att Socialdemokraterna står bakom den stramare migrationspolitiken och röstade för de här förändringarna. Därför undrar jag om ledamoten och Centerpartiet vill ingå i en regering där Socialdemokraterna ingår.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en bra fråga! Det är en viktig fråga för mig.

När vi nu har antagit den nya socialtjänstlagen, som i stora delar bygger på det förebyggande arbetet, blir jag som kristdemokrat väldigt, väldigt glad. Vi har nämligen under en lång tid sagt att om man inte arbetar förebyggande kommer de problem som ledamoten har räknat upp. De blir en följd av att man inte får de insatser man behöver, att man inte får den skolgång som man har rätt till och att man inte får omsorg eller stöd för att bli en del av samhället.

Civilsamhället har en avgörande roll. Vi känner till alla de föreningar och kyrkor som har ordnat språkkafé och som har lärt människor att tala svenska. Människorna har också fått bli en del av en gemenskap. Kristdemokraterna har i alla tider stöttat civilsamhället. Det är därför vi också har avsatt extra pengar för civilsamhället och åtgärderna när det gäller integration.

Vi ser också fritidskortet som en stark uppgift. Nu vet jag att Socialdemokraterna faktiskt tycker att fritidskortet har blivit bra. Det är en bra integrationsåtgärd. Här har vi barn och unga som nu kanske får en möjlighet att gå på en fritidsaktivitet. Det är ett sätt att kunna komma in i samhället. De ser då inte bara sina klasskompisar gå och spela fotboll utan har själva råd att betala medlemsavgiften och kan bli en del av en gemenskap. På så sätt får de komma ut och växa in i samhället.

Kristdemokraterna fortsätter att driva sin politik för ett mer integrerat samhälle, som är byggt på gemensamma värderingar och där man ser varje människa som en resurs och en unik, okränkbar individ.