Fru talman! Sätt er till rätta i stolen, blunda och känn hur den kyliga vinden smeker kinderna och gör dem alldeles rosiga! Den lätta snön som faller gnistrar vackert i solskenet. Ni hör alla glada skratt och det ljuvliga sorl som uppstår när många människor samlas på en och samma plats.
Var är vi i tanken? Som centerpartist och valfrihetens moder borde jag naturligtvis låta er välja platsen själva, fru talman, men i dag är jag inte särdeles generös. I dag väljer jag platsen. Vi befinner oss i Branäs, eller Brannäs, som ortsborna säger – denna pärla uppe i norra Värmland som årligen lockar många vinterälskande och skidsugna människor från både när och fjärran.
Fru talman! Jag kan tänka mig att en och annan sitter här i bänkarna och funderar på om jag är betald för att stå här och prata så gott om ett av Värmlands besöksmål. Men nej, fru talman, så är icke fallet. Som ni alla kan förstå är detta givetvis inte den enda näringen i Torsby kommun, utan där finns också skogsägare, åkeriföretag, vattenkraftsägare och småföretagare. Där finns livsviktig samhällsservice i form av skola, äldreomsorg och vårdcentral. Människor har också valt att bosätta sig i den här vackra delen av länet.
Jag är dock kraftigt oroad över hur framtiden för hela norra Värmland ska bli. Ni som inte känner till Sveriges vackraste län, fru talman, får nu lära er att Klarälven rinner likt en pulsåder ned från norska sidan in i Värmland och letar sig genom hela landskapet och ut i Karlstad och Vänern. Klarälven är inte bara vacker, utan den möjliggör också en hel del näringsverksamhet som flottfärder, campingplatser, jord- och skogsbruk samt en betydande elproduktion.
Fru talman! Nu kommer jag till en av de punkter som är av verklig betydelse för hela norra Klarälvsdalen, nämligen riksväg 62. Jag kallade nyss Klarälven för en pulsåder, och även riksväg 62 är en pulsåder. Denna väg, fru talman, är en förutsättning för att människor ska kunna bo, arbeta och driva företag i hela Klarälvsdalen. Vägen är helt avgörande för arbetspendling, företagande, besöksnäring och tillgång till samhällsservice.
I dag är dock erosionen från Klarälven ett hot mot vägbankarna, och om inte skyddande åtgärder genomförs kommer vägen att rasa. Någon alternativ väg med rimlig standard existerar inte.
Ja ja, tänker vän av ordning, fru talman, det är väl bara för Trafikverket att förstärka vägen då! Men riktigt så lätt är det inte. Riksväg 62 och Klarälven berörs nämligen av Natura 2000, vilket leder till oerhört komplexa prövningsprocesser när dessa nödvändiga säkerhetsåtgärder behöver vidtas.
Nu visar det sig dessutom att Natura 2000-områdets bevarandeplan ställer till det även för den elproduktion som älven står för. Den största kraftverksägaren signalerar att den bevarandeplan som föreligger som förslag kommer att göra det svårt för företaget att driva verksamheten vidare. Det skulle få enorm påverkan på Värmlands energibalans.
Det är därför uppenbart att systemet med Natura 2000 har gått från att vara ett värdefullt underlag för skyddet av natur till att bli ett direkt hot mot övrig samhällsutveckling.
Trafikverket har vid många tillfällen lyft fram att dagens regelverk och prövningsordning begränsar möjligheterna att säkra vägen medan Naturvårdsverket, och länsstyrelsen i sin roll som tillsynsmyndighet, driver en strikt tolkning av Natura 2000-reglerna. Det här har i praktiken utvecklats till en tvist mellan två statliga myndigheter. Detta är en situation som Centerpartiet ser som fullständigt oacceptabel. Medborgare, företagare och pendlare i Nordvärmland ska inte behöva bli lidande för att myndigheter bråkar med varandra eller tolkar regelverk på olika sätt.
Det är självklart för Centerpartiet att Natura 2000-områdenas naturvärden ska skyddas, men det måste vägas mot människors möjlighet att leva, verka och driva företag i hela Värmland och i hela landet. För oss gäller principen att jobben ska bli fler och att utsläppen ska ned, och för att lyckas med det måste miljöhänsyn och fungerande infrastruktur gå hand i hand.
När Nordvärmlands viktigaste livsnerv riskerar att skäras av på grund av utdragna processer blir det tydligt att en bättre balans behövs. Det handlar inte om att välja mellan natur och människor utan om att skapa flexibla och ändamålsenliga regelverk där både biologisk mångfald och landsbygdens utveckling stärks.
Fru talman! Som det är i dag är fiskens rätt att simma överordnad både personers möjlighet att bo och leva och Försvarsmaktens möjligheter att klara transporter mot en front i norr. Det behöver komma till snabbare prövningar vid akuta åtgärder och tydliga principer för kompensation och naturförbättrande insatser som en del av lösningen.
För Värmlands del och för människorna som bor i Värmland är det här en fråga om överlevnad och om respekt för livsvalet.
För mig, som ska vara riksdagsledamot i hela 16 dagar till, handlar det om att få upp frågan på bordet hos regeringen. Det behöver bli ordning på myndigheterna och på hur de pratar med varandra. Det är anmärkningsvärt att en hel landsända kan bli avhuggen för att myndigheter inte klarar av att hitta lösningar sinsemellan.
Fru talman! Vi närmar oss jul med stormsteg. Jag lovar er att jag har ätit min spenat minst en gång per vecka, så jag vill bara meddela att högt upp på min önskelista ligger också järnvägssträckningen mellan två huvudstäder, nämligen Oslo och Stockholm. Den är avgörande för att binda samman två växande huvudstadsregioner och för att stärka arbetspendling, näringsliv och klimatsmarta transporter i hela stråket. Samtidigt ökar denna sträckning både Sveriges civila motståndskraft och den militära mobiliteten i en strategiskt viktig gränsregion.
Med dessa ord säger jag tack och önskar alla fina jul- och nyårshelger.
(Applåder)
I detta anförande instämde Stina Larsson (C) samt Magnus Jacobsson och Kjell-Arne Ottosson (båda KD).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)
