Daniel Vencu Öhrlund Castro

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för debatten och för hennes engagemang i frågan, som jag inte tvivlar på över huvud taget. Men det jag har försökt lyfta fram och ville ha svar på gällde hur engagemang omsätts i politisk handlingskraft. Hbtqi-rörelsen i Turkiet är extremt tydlig: Man ska reagera, vilket utrikesministern har gjort, men man måste också agera. Den som innehar regeringsmakten har också, fru talman, möjlighet att omsätta det politiska engagemanget i politisk handling.

Just nu är Turkiet inte en fungerande demokrati, och det är nu hbtqi-personer behöver se att stödet från det som finns kvar av den demokratiska världen resurssätts och är långsiktigt och förutsägbart – för att de ska kunna bygga resiliens och vara den motståndskraft som vi vet att demokratiska samhällen behöver. Jag tycker att det är bra att utrikesministern inom EU arbetar gemensamt för att ta tydlig ställning för hbtqi-personers rätt till fria liv och ökat demokratiskt handlingsutrymme, vilket till sist leder till robusta demokratier.

Fru talman! I Ryssland, USA, Ungern, Belarus, Turkiet med flera länder ser vi hur demokratin nedmonteras genom att hbtqi-rättigheter först angrips. Överallt är det, vill jag ändå påstå, hbtqi-personer som står vid frontlinjen i slaget om demokratin. Det är alltså inte bara rätt att stötta dem – det är också smart, om vi ska bygga robusta demokratier i världen.

Tyvärr ser vi dock, som jag har nämnt tidigare i denna interpellationsdebatt, att Sveriges stöd till civilsamhället minskar, och det beklagar jag. Sverige måste vara rösten för en värld som inte bara försvarar hbtqi-personers rättigheter utan också tar strid för dem. Det är det enda rätta. Det är att stå upp för en regelbaserad världsordning, och det är att bygga demokratisk motståndskraft.

Tack så mycket för den här debatten!

Fru talman! Jag vill inleda med att säga att Sverige alltid har varit synonymt med hopp för framför allt hbtqi-personer världen över – hopp när man känner att man inte är välkommen i sitt eget land, hopp när man får möjligheten att organisera sig och pengar för att kunna göra det men också hopp om att det finns de i världen som står vid ens sida och som, även om man har ytterst lite gemensamt, står upp för allas rätt att älska vem man vill och vara vem man vill.

Jag tror, eller jag vet, att det finns en massa hbtqi-personer i Turkiet som blickar mot den fjällhöga nord, som alltid har stått på de utsattas sida. Det är viktigt att Sverige fortsatt är en humanitär stormakt, som vi alltid har varit, för det har garanterat hbtqi-personers frigörelse världen över. Det har garanterat att hbtqi-personer får ett friare och demokratiskt handlingsutrymme, och jag är övertygad om att ministern också är engagerad i dessa rättigheter.

Fru talman! I början av 2000-talet, när Turkiet gick i en mer demokratisk riktning, var det ett ökat engagemang från Sverige och andra länder, och Sverige var ledande. Man var snabbt på plats med demokratiarbete. Man stöttade hbtqi-rörelsen och övriga civilsamhället för att bygga upp den demokratiska motståndskraft vi vet att de utgör. Det här kom inte av sig självt, utan det var ett tryck utifrån. Som jag sa tidigare var Sverige en av de ledande nationerna. Man drev också fram att Turkiet började sina förhandlingar om ett EU-medlemskap, även om ett sådant än i dag känns ganska långt borta. Det var en målinriktad och effektiv utrikespolitik som gav resultat.

Nu är situationen i landet en helt annan än i början av 2000-talet. Men jag menar att situationen är så pass allvarlig att engagemanget i Turkiet snarare måste öka. Resurssättningen till civilsamhället i Turkiet behöver öka. FN deklarerar tydligt att omvärlden behöver ställa tydliga krav på efterlevnad av mänskliga rättigheter överallt i världen där det bryts mot dem. Man är också tydlig med att civilsamhället behöver stöttas. Men när jag var på besök i Turkiet fick jag reda på att det av 20 bilaterala avtal blivit 7 bilaterala avtal. Sverige har minskat sitt engagemang i landet när det behövts som allra mest.

Tyvärr är Sverige för svagt. Man har intagit en mycket mer försiktig hållning gentemot Turkiet bara de senaste två åren. Jag menar att Sverige inte riktigt lever upp till den Turkietstrategi som ligger fast. Det handlar om att främja mänskliga rättigheter, främja demokratisk utveckling och se till att hbtqi-personer inkluderas i demokratiarbetet.

Utrikesministern är tydlig med att mycket görs gemensamt i EU. Det tycker jag är bra, fru talman. Jag tror att det är viktigt att EU fortfarande är vår största utrikespolitiska arena. Men Sveriges roll i EU är också viktig att lyfta fram. Vi ska vara ledande, vara den som markerar först, öka engagemanget, gå före och skapa utrymme för att bygga den demokratiska motståndskraften. Tyvärr finns det inom Europeiska unionen även länder och regeringar som motsätter sig att vi ökar stödet till hbtqi-rörelser runt om i världen.

Fru talman! Jag vill därför följa upp mina frågor, som jag inte upplever att jag riktigt får svar på. Är utrikesministern beredd att ta initiativ i syfte att Sverige och EU ska stärka resurserna till civilsamhället i Turkiet och ge hbtqi-personer i landet hopp om att de ska kunna få demokratiskt handlingsutrymme igen?

Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Jag vill inleda med att säga att vi skulle ha haft den här interpellationsdebatten för några veckor sedan, men med anledning av att vi hade en svensk journalist fängslad i Turkiet valde jag och ledamoten Risberg att dra tillbaka våra interpellationer för att inte störa det arbete som jag vet att utrikesministern ägnade åt att få Joakim Medin frigiven. Jag vill tacka utrikesministern och Utrikesdepartementet för det hårda arbete jag vet att man lagt ned för att se till att Joakim Medin till slut fick komma hem.

Det är dock också en symbol för hur nära gränsen till diktatur Turkiet faktiskt är när svenska riksdagsledamöter känner sig hindrade i utövandet av sitt uppdrag i Sveriges riksdag av att Turkiet ska bli kränkt när vi markerar de uppenbara inskränkningar i demokratin som genomförs.

Fängslandet av Istanbuls borgmästare Ekrem İmamoğlu är ett praktexempel på hur demokratin snart är förlorad i Turkiet. Han framstod som kanske den enda kandidaten som kunde ställa upp i ett presidentval mot Erdoğan.

Sedan tidigare har Erdoğan satt i system att gripa oppositionella. Jag vill särskilt lyfta två som har suttit fängslade sedan 2016, nämligen Demirtaş och Yüksekdağ, före detta ledare för HDP, numera DEM Parti. De har alltså suttit fängslade i snart tio år.

Fru talman! Det finns mycket att säga om gripanden och inskränkningar i Turkiet. Jag har valt att särskilt fokusera på hbtqi-personers utsatthet i landet.

Erdoğan har deklarerat att hbtqi-personer är det största hotet mot kärnfamiljen och mot den turkiska statens kärnvärden. Hatbrott, hatretorik och godtyckliga arresteringar är vardag för hbtqi-personer i Turkiet. Nu senast deklarerade Erdoğan även att man ämnar göra det olagligt att uppvisa det han kallar avvikande sexualitet i offentligheten. Många bedömare menar att det är sista steget innan man löper linan ut och förbjuder homosexualitet i landet.

I höstas var jag i Turkiet och träffade flera hbtqi-organisationer, och deras budskap är glasklart: Det internationella samfundet måste reagera och agera. Alla organisationer lyfter fram Sverige som den viktigaste allierade i EU för detta.

Engagemanget från omvärlden svalnar, fru talman. Minskningen av biståndsmedel sker överallt. Auktoritära ledningar utvecklas i land efter land, så även i Turkiet, och man intar en allt större försiktighet i sina diplomatiska relationer med auktoritära stater. Tyvärr har Sveriges engagemang i civilsamhället minskat då man har gått från 20 till 7 bilaterala avtal med civilsamhället i Turkiet. Detta har haft en direkt inverkan på hbtqi-organisationers möjligheter att organisera sig.

I Turkietstrategin, som gäller till 2027, slås det fast att mänskliga rättigheter och demokrati ska främjas i Sveriges reformarbete med Turkiet. Därför, fru talman, är det oroväckande att se att stödet till just de organisationerna minskar. Det stora problemet är fortsatt att drevet och hatet mot hbtqi-personer fortfarande är extremt påtagligt i Turkiet.

Den negativa demokratiska utveckling vi ser i Turkiet är ett av de största hoten mot säkerheten i området. Jag vill därför fråga ministern om hon har tagit upp just hbtqi-personers utsatthet i Turkiet i sina samtal med landet. Kommer Sverige att öka sitt engagemang för att se till att hbtqi-personer fortsatt kan organisera sig i den alltmer allvarliga situation som vi ser?

Fru talman! Jag utgår från att justitieministern vill att alla alltid ska ställa sig bakom hans förslag och tycka att de är toppenbra.

Jag tycker ändå att det utkast till lagrådsremiss vi har fått se är bra. Det är mycket mer omfattande än i dag, och det välkomnar jag. Jag vet att många hbtqi-personer också gör det.

När det gäller remissinstansernas svar skulle jag vilja att man också inkluderade hbtqi-civilsamhället som dels har drivit frågan, dels har medlemmar som har blivit utsatta. De har också kunskapen om hur utbrett detta är i Sverige och vet exakt vilken typ av lagstiftning som hade varit träffsäker för deras medlemmar men framför allt för alla oss som är hbtqi-personer och för dem som har blivit utsatta.

Jag vill fortsätta med att ställa en fråga om marknadsföringen av konverteringsterapi – eller omvändelseförsök. De som erbjuder konverteringsterapi kallar det inte för omvändelseförsök, men har justitieministern något att säga att om det ska vara olagligt att erbjuda unga människor någon form av terapi för att få bort homosexualitet eller för att ändra könsidentiteten?

Unga som är i en utsatt situation eller position och som har bristande konsekvenstänk, befinner sig i en utvecklingsprocess och funderar över sig själva kan vara mottagliga för att någon, exempelvis i en religiös kontext, säger: Jag kan se till att du mår bättre, och vi kan ha ett samtal för att få bort de demoner som är fast i sinnet eller tar över själen.

Jag tycker inte att det är acceptabelt, och vi tycker inte att det ska vara lagligt i Sverige. Jag skulle vilja få ett svar från justitieministern vad gäller detta. Annars vill jag tacka för debatten och för ministerns engagemang i frågan.

Fru talman! Jag delar justitieministerns uppfattning att lagrådsremissen kommer att utvidga definitionen, eller snarare specificera vad omvändelseförsök är och även möjligheten att få upprättelse. Men jag tror också att symboler är viktigt i politik, och vi är politiker. Vi är lagstiftare men också politiker som tycker saker, och för oss är symboler och semantik viktigt. Budskap är viktiga.

Hade regeringen explicit sagt att man nu förbjuder omvändelseförsök hade det betytt väldigt mycket för hbtqi-personer, just därför att detta är en fråga som de har drivit i många år. Sverige skulle då inte längre stå vid sidan av det arbetet utan vara med i det på EU-nivå.

Jag kan ta emot kritiken att vår regering inte gjorde tillräckligt under åtta år. Vi lade dock till i direktivet till utredningen om personlig integritet just att hitta sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Att sedan inte utredningen gick vidare med detta har försenat det arbetet, men under många år stod Sverige vid sidan av arbetet med upprättelse för hbtqi-personer. Det hade varit välkommet om regeringen hade kunnat förtydliga detta och säga att man nu går fram med ett förbud mot omvändelseförsök.

Problemet, fru talman, är att man inte går fram med ett förbud mot omvändelseförsök i lagstiftningen utan inkluderar det som ett sätt att utföra psykiskt våld. Där har vi ändå en skillnad, tycker jag. Även om justitieministern känner att den här lagstiftningen kommer att vara mer träffsäker tror jag att ett införande av ett förbud mot omvändelseförsök vore att på allvar ta sig an problemet och också skicka en viktig signal: I Sverige är detta inte tillåtet. I Sverige kommer vi inte att tillåta att människor försöker ha konverteringsterapier mot unga hbtqi-personer. Det är oacceptabelt.

Här har det ändå blossat upp lite av en debatt – inte riktigt som med könstillhörighetslagen, men vi har sett sådana tendenser. Det är beklagligt. Skillnaden är väl att det är mycket bredare gruppanslutning när det kommer till att stötta ett förbud mot omvändelseförsök, men det gör mig ändå lite orolig.

I lagrådsremissen står det att lagrådsremissen delvis har byggt på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Jag skulle vilja veta om denna fråga har varit ett problem för regeringen i samarbetet med Sverigedemokraterna, som är väldigt tydliga med att de inte kommer att acceptera några avancemang när det kommer till hbtqi-frågor. Sverigedemokratiska politiker har också sagt att de motsätter sig exempelvis ett förbud mot omvändelseförsök. Det vore intressant, inte bara för mig som är i opposition och inte får ta del av regeringens förhandlingar utan också för de hbtqi-personer som tittar på den här debatten och som har följt frågan i flera år, att få höra om det är där skon klämmer. Är det därför Moderaterna inte kan gå fram med ett tydligt förslag om att förbjuda omvändelseförsök i Sverige?

Jag vill också ställa en fråga om något vi sett i lagstiftningen i Tyskland och Malta och som det vore intressant om justitieministern kunde utveckla, fru talman. I Tyskland och Malta har man vidareutvecklat lagstiftningen med att det ska vara olagligt att marknadsföra konverteringsterapi. Församlingar får inte heller erbjuda någon typ av läger där de ska lära barn och unga att inte längre ha de här homosexuella demonerna i huvudet.

Detta skulle jag vilja ha svar på. Det är ju också någonting som man skulle kunna lägga till i en lagstiftning som förbjuder omvändelseförsök, och det står inte i lagrådsremissen. Jag skulle vilja veta om detta är någonting som justitieministern skulle vara intresserad av att titta vidare på. Det blir ju inte en komplett lag om ett förbud mot omvändelseförsök, även om jag delar uppfattningen att detta kommer att ge utvidgad möjlighet för hbtqi-personer att få upprättelse om man blivit utsatt.

Fru talman! Tack, Gunnar Strömmer, för svaret på min interpellation! Jag tror att det här är den tredje debatten vi har om denna fråga under mandatperioden, och det beror på att det har tagit väldigt lång tid för regeringen att återkomma.

Jag tycker att det är ett bra svar från statsrådet i frågan. Jag vill tacka för att åtminstone Moderaterna och Liberalerna i grunden har ett engagemang som vi socialdemokrater delar när det kommer till upprättelse för hbtqi-personer som har blivit utsatta för omvändelseförsök i vårt land.

Låt oss göra en liten internationell utblick. I Sverige är vi ganska sena på bollen, och det var just därför den socialdemokratiska regeringen hade de här tilläggsdirektiven till utredningen om den personliga integriteten. Vi ville försöka hitta fler sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Malta, Spanien, Tyskland, Belgien, Grekland, Portugal och Cypern är bara några av de EU-länder som har gått längre än Sverige. Malta har haft en lagstiftning mot omvändelseförsök sedan 2016.

Det som skiljer de här lagstiftningarna från det som justitieministern ändå presenterar, och som är välkomnade besked när det kommer till att omvändelseförsök också inkluderas som ett exempel på psykiskt våld, är att man explicit uttalar omvändelseförsök som förbjudet och olagligt.

Det är just det som lagstiftning syftar till. Det handlar om upprättelse, och det handlar också om erkännande av personer som blir utsatta. I den förra debatten exemplifierade jag det här med hedersrelaterat våld. Vi i politiken har sagt att också motivet bakom detta är brottsligt, och det är detta jag hoppas att vi kan fokusera lite på i den här debatten också.

Det är detta jag söker och som många vill se när det gäller människor som försöker omvända hbtqi-personer: Motivet bakom ska vara kriminaliserat, som det är i de länder jag just nämnde. Jag tror att det är viktigt att Sverige tar ställning i frågan.

Alldeles nyligen gick det runt en uppmaning om att man skulle kriminalisera det här på EU-nivå, och det samlades in 2 miljoner namn. Bland andra Gabriel Attal, före detta premiärminister i Frankrike, har uppmanat EU:s länder och regeringar att ställa sig bakom det här.

Jag skulle vilja fråga justitieministern om detta är någonting som den svenska regeringen har funderat över och hur man ser på frågan på EU-nivå. Det är trots allt någonting som Gunnar Strömmer är ansvarig för, inte minst i rådet.

I den presenterade lagrådsremissen använder man MUCF:s definition av omvändelseförsök, vilket jag välkomnar och tycker är bra. MUCF förordar i rapporten ett förbud mot omvändelseförsök, och det är en vilja som också framkommer när man har intervjuat framför allt unga hbtqi-personer. Varför kan då inte regeringen lägga fram ett förslag, eller åtminstone presentera en utredning, om att förbjuda just omvändelseförsök?

Jag tror att vi delar uppfattningen att det här är viktiga frågor. Jag tror att vi delar uppfattningen att vi tycker att företeelsen ska vara olaglig i Sverige. Men det är inte riktigt det som presenteras. Även om det hela blir mer omfattande med den lagrådsremiss som precis har presenterats är det inte ett förbud mot omvändelseförsök. Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Jag börjar med denna fråga och återkommer sedan. Varför går inte regeringen vidare med detta?

Herr talman! Jag vill kommentera det här med att plocka politiska poänger. Vi pratar alltså om 55 000 döda palestinier. Det är anmärkningsvärt att ministern anklagar ledamöter i den här kammaren – som kanske är politikens centrum i Sverige – att plocka politiska poänger. Det är detta vi är valda till att göra: att driva politik och utkräva ansvar av den här regeringen.

Jag undrar hur historien kommer att beskriva Moderaternas tid vid Utrikesdepartementet åren 2022–2026. Utrikesministern vill inte kännas vid att man har varit passiv. Jag tänkte då göra en liten historieskrivning: År 2023 pausade man utvecklingsbiståndet till just Palestina. I december 2023 uttalade Tobias Billström att en vapenvila inte vore rättvis mot Israel. I FN har man vid flera tillfällen röstat nej till, eller avstått från att rösta om, att avsluta ockupationen av Palestina och ge den palestinska myndigheten fullvärdiga rättigheter i FN.

Det här har varit konsekvent. Man har gjort allt för att stötta Israel och försvåra för den palestinska myndigheten på Västbanken. Det är den enda parten i konflikten som erkänner en tvåstatslösning, som fördömer Hamas och kräver att Hamas lägger ned sina vapen. Det gör inte den israeliska regeringen, och de erkänner inte en tvåstatslösning.

Herr talman! Jag undrar hur det är med historieskrivningen. Våra krav är glasklara, nämligen att kalla upp den israeliska ambassadören, införa skarpa sanktioner mot ministrar, återuppta stödet till UNRWA och kräva att Israels illegala ockupation ska upphöra nu.

(Applåder)

Herr talman! Det råder ett fruktansvärt mörker i världen när så många barn dör och många makthavare och politiker bara rycker på axlarna.

För oss socialdemokrater har det alltid varit självklart att stå upp för en regelbaserad världsordning där ingen dödas, förvägras sina mänskliga rättigheter eller tvingas leva under ockupation.

I decennier har dessa grundläggande rättigheter förvägrats det palestinska folket. Israels olagliga ockupation har pågått i årtionden, Gaza har förvandlats till ett utomhusfängelse styrt av islamistiska terrorister och palestinska barn har satts i fängelse eller mördats.

Ingen kan säga ”vi visste inte”. Världen kan inte titta bort, för detta pågår mitt framför ögonen på oss. Men för regeringen framstår det som att man tar del av nya uppgifter trots att detta brott mot mänskligheten har begåtts i åratal.

Herr talman! För ett år sedan hade vi en debatt i kammaren då jag och flera av mina partikamrater vädjade till den svenska regeringen och dåvarande utrikesminister Tobias Billström att fördöma Israels krigföring och driva på för att frysa associationsavtalet mellan EU och Israel. Vi krävde också att EU skulle rikta skarpa sanktioner mot bosättare och israeliska ministrar.

I decennier har vi vädjat till omvärlden att ta tydlig ställning mot Israels illegala ockupation och brott mot folkrätten, men förgäves. Detta har fortsatt, och omvärldens tystnad likaså.

Krigets mångåriga historia talar sitt tydliga språk. Palestinierna är de som mest har fått sätta livet till. De har levt under ockupation, och den palestinska myndigheten på Västbanken har inte fått fullvärdiga möjligheter att fungera som stat. Israel bär en stor skuld till allt detta. Men även israeliska medborgare har fått sätta livet till när Hamas har genomfört fruktansvärda terrorattacker på civila. Det är extremer som slåss mot varandra och som håller människor som längtar efter fred gisslan.

I Gaza bryter Israel nästan dagligen mot folkrätten. Sjukhus bombas, och humanitär nödhjälp hindras från att komma in. Dessa företeelser är inte nya, utan de har skett mitt framför ögonen på den svenska regeringen sedan detta fruktansvärda krig bröt ut. Regeringen har svikit sitt löfte att värna folkrätten och den internationella humanitära rätten, vilket skadar Sverige.

Herr talman! Folkrätten är vår första försvarslinje. När den kränks är det ett hot mot alla stater, men framför allt mot små stater som Sverige. När den kränks och vi inte markerar tydligt accepterar vi en värld där utrikespolitiken förvandlas till en anarkistisk arena.

Det går inte att bortse från den likgiltighet regeringen uppvisar när det handlar om palestinska liv. Det blir särskilt tydligt när Sverige som enda EU-land hindrar biståndet till den största hjälporganisationen i Gaza. I en tidningsartikel säger utrikesministern att kraven på henne tycks handla om vilka ord hon väljer att använda. Men det handlar inte bara om ord utan om hur utrikesministern väljer att agera.

Vi kräver att regeringen kallar upp den israeliska ambassadören och framför sina fördömanden och att man måste rikta skarpa sanktioner mot israeliska ministrar. Man måste också förhindra fördrivningen av palestinier, driva på frågan om att frysa EU:s handelsavtal med Israel och återuppta stödet till UNRWA.

Regeringen har ett ansvar att stå upp för folkrätt i ord och handling. Ockupationen måste få ett slut. Även palestinier förtjänar fred, rättvisa och trygghet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Tack, Lili André, för frågorna!

Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min fråga om en innovationsstrategi trots att hela näringslivet ber om en sådan. IVA har släppt en förstudie om just detta och hur viktigt det är för att uppnå stärkt konkurrenskraft i Sverige. Vi får helt enkelt lämna den frågan, herr talman, för Lili André kommer inte att ha möjlighet att svara på min följdfråga. Jag ska inte ställa några fler frågor.

Men jag tycker att det är märkligt. Vi föreslår samverkansprogram, alltså en yta där akademi och näringsliv kan mötas. Lili André säger: Vad har ni mer för förslag? Vi har ett konkret förslag som har funkat.

Jag tycker inte om när man far med osanningar kring samverkansprogram. Jag har haft debatter med statsrådet Ebba Busch om detta. Hon har aldrig uttalat att de var dåliga. Ni har andra prioriteringar, och det har jag full respekt för. Men att säga att de var dåliga och inte verkningsfulla tycker jag är anmärkningsvärt, herr talman, för det stämmer inte.

Vi såg hur life science-industrin satsade och accelererade, speciellt här i Stockholm. Även om projekt som Hybrit bland sverigedemokrater sägs vara dröm- och flumprojekt tror våra partier på den gröna omställningen. Det kom från samverkansprogrammen. Är det här inte viktigt? Jag tycker att det är viktigt, herr talman. Det är dock väldigt tydligt att denna yta för samverkan inte är viktig för Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna verkar inte ha något svar på hur vi ska satsa på våra innovativa startup- och scaleup-företag. Vi vill göra en långsiktig start i det nationella inkubatorsprogrammet. Vi vill ha en offensiv innovationsstrategi som fokuserar på strategiskt viktiga teknikområden. Vi vill att Sverige återigen ska vara det främsta innovationslandet i världen. Det behöver vårt näringsliv, det behöver svenska arbetare och det behöver svensk tillväxt. Det vi inte behöver är Kristdemokraternas innovationspolitik.

Forskning och inno-vation för framtid, nyfikenhet och nytta

(Applåder)

Herr talman! Tack, Lili André, för att du bjöd upp till dans i den här debatten!

Först och främst: Lili André har helt rätt när det gäller att Riksrevisionen riktade kritik mot samverkansprogrammen. Men Riksrevisionen sa inte att samverkansprogrammen inte var produktiva. Riksrevisionen sa inte heller att samverkansprogrammen var onödiga på något sätt. Det är verkligen att läsa Riksrevisionens rapport selektivt.

Tvärtom är det så att näringslivet, framför allt de små och medelstora företagen, gång efter annan har sagt att det var via samverkansprogram som de hade möjlighet att samverka och att komma in på Regeringskansliet. Nu knackar de på hos Regeringskansliet, men det är ingen som öppnar.

Ett perfekt exempel på detta är de nedskärningar regeringen gjorde på Vinnova. Lili André säger att de kom till Regeringskansliet, satte sig där och sa: Oj, oj, inflationen är jättehög! Tillväxten sjunker! Vad ska vi göra? Draghirapporten, hela EU och hela världen säger: Vi satsar på innovation! Då säger Sverige: Nej, nej, vi sänker våra anslag till innovationssystemet!

Var det så klokt? Det var det inte. För nu är Sverige inte längre världens främsta innovationsnation, utan långtifrån. Vi halkar efter.

Jag har en följdfråga till Lili André. Vi har debatterat de här frågorna ett par gånger. Vi socialdemokrater har, som jag tydligt lyfte fram i mitt anförande, föreslagit en strategisk innovationsstrategi som pekar ut viktiga teknikområden för Sverige att fokusera på. Regeringen har fortfarande inte återkommit om det här, trots att man i opposition motionerade om just detta. Men i dag, i den immaterialrättsliga debatten, gav Moderaterna ett besked: Man håller på att arbeta fram en nationell innovationsstrategi.

Jag skulle vilja få ett svar från Lili André: När kommer en strategisk innovationsstrategi från Klimat- och näringslivsdepartementet?

Herr talman! Det är inte vanligt att se mig i utbildningsutskottets debatter. Jag är ledamot i näringsutskottet. Jag får väl i debatten i dag vara den som talar om näringslivets konkurrenskraft.

Herr talman! Det har talats väldigt lite om näringslivets konkurrenskraft i debatten. Det är ändå lite beklagligt med tanke på att det just nu i kammaren finns ledamöter närvarande som också sitter i näringsutskottet.

Herr talman! Sverige har i många avseenden en stark konkurrenskraft. Den har drivits fram genom en välfärd som är i världsklass. Vi har goda förutsättningar med starka industrier som har haft och fortfarande har en hög innovationsförmåga.

För inte länge sedan var vi världens främsta innovationsnation. Vi var bäst i världen på innovation. Men det är vi inte längre, även om vi står oss starka på världsmarknaden.

Herr talman! I inledningen av den här mandatperioden valde Tidöregeringen att kraftigt minska anslaget till innovation. Vinnova räknade med att det var en nedskärning som de facto hade inneburit nedskärningar på 1 miljard kronor.

Detta ledde till att Vinnova fick omprioritera väsentligt i sina program. Det drabbade de små och medelstora företagen. Det är de som står för det mesta av den banbrytande innovationen. Det gjordes av en regering som säger sig prioritera de små och medelstora företagen, herr talman.

Nu är vi i ett annat läge. Regeringen har valt att återföra pengarna som man tog bort efter högljudd kritik från oss i oppositionen men också det samlade näringslivet i Sverige, akademin, forskningen och så vidare.

Det som sker med sådana kraftiga skiftningar i regeringens innovationspolitik är att det skapar en ryckighet i våra innovationssystem. Tilliten till politikens förmåga att tillsammans med näringslivet investera i vår gemensamma innovationskraft har kraftigt försämrats. Det kan jag bara beklaga.

Denna ryckighet har fortsatt under mandatperioden när det nationella inkubatorsprogrammet riskerade att få kraftigt minskade medel. Regeringen vaknade i sista stund och valde att inte genomföra nedskärningarna. Men det skapade återigen tillitsproblem för regeringen från det samlade näringslivet om huruvida man vill satsa på svenska innovationer i näringslivet.

Herr talman! Det är därför som vi socialdemokrater har motionerat om en rad åtgärder om att stärka vår innovationskraft. Det ska bland annat ske genom att ta fram en innovationsstrategi i tät samverkan med arbetsmarknadens parter, näringslivet, akademin och civilsamhället. Det handlar om att tillsammans identifiera strategiska teknikområden som Sverige borde satsa på. Vi ser även att vi behöver bli bättre på hur vi hanterar våra immateriella tillgångar på bästa sätt och inkludera det i innovationsstrategin.

Vi har föreslagit en satsning på landets scaleup-företag, som är i behov av rätt insatser i stadiet där de behöver intensifiera arbetet med att kommersialisera forskningsresultat. Det behöver ske i en mycket snabbare takt, herr talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Forskning och inno-vation för framtid, nyfikenhet och nytta

Vi ser även behovet av fler samverkansprogram. Det var något som togs bort av Tidöregeringen. Jag förstår inte riktigt varför den tog bort dem. De var framgångsrika. Det var bland annat där som det gjordes väldigt många satsningar i de gröna industrierna, som många sverigedemokrater tycker om att håna men som regeringen säger att den ställer sig bakom. De kom fram via samverkansprogrammen. De är helt borta nu i regeringens budget, och det beklagar vi.

Vi vill se fler sådana i för Sverige strategiskt viktiga teknikområden. Det handlar om att skapa ytor för samverkan mellan akademi, näringsliv, civilsamhälle och arbetsmarknadens parter.

Herr talman! Vi är litet land, om det har undgått någon, med tio miljoner invånare. Det innebär att om vi inte har ytor för samverkan är vi helt körda. Vi måste samverka för att stärka vår konkurrenskraft. Det är beklagligt att det inte finns sådana ytor på Regeringskansliet i dag.

Herr talman! Detta återfinns inte heller i den forsknings- och innovationsproposition som vi diskuterar här i dag.

Vi välkomnar såklart satsningarna som görs på Vinnova. Det gäller även det stöd som ges till teknisk infrastruktur, inte minst genom ökade anslag till Rise och de investeringar som sker för avancerad forskningsinfrastruktur.

Men det duger inte, herr talman. Vi ser hur andra länder tar ett mycket mer samlat grepp om innovationspolitiken just för att se till att fler forskningsresultat kommersialiseras.

I Draghirapporten, som jag antar att ledamöterna i kammaren och talmannen har hört en del om, lyfter man fram de utmaningar som EU står inför kopplade till vår konkurrenskraft. Enligt den är just långsiktighet och robusthet i våra stödprogram till innovation avgörande.

När EU och Sverige utmanas av Kina och USA både genom tullkaos skapad av högerpopulister på andra sidan Atlanten och genom otillbörliga statsstöd är en förutsägbar innovationspolitik viktig. Men det är något som den här regeringen har misslyckats med.

Vi befinner oss i ett läge där investeringar i innovation blir färre och vår tillväxt sjunker. Då måste vi satsa oss ur de utmaningar vi står inför. Men, herr talman, det ledarskapet har tyvärr uteblivit.

Herr talman! Det är just därför vi socialdemokrater vill se satsningar på forskning som överstiger regeringens och som återigen placerar Sverige på första plats inom forskning och innovation. Vi vill ha särskilt fokus på hur vi kan få fler forskningsresultat att kommersialiseras, för det har vi varit bäst på i Sverige. Innovation och kvalitet – det är så vi konkurrerar med stora ekonomier. Vi gör det genom att vara bäst. Och Sverige är inte bäst längre. Vi måste tillbaka dit.

Vi socialdemokrater föreslår som sagt en nationell innovationsstrategi. Vi vill se att stödet till nationella inkubatorprogram blir mer långsiktigt och att kommersialiseringen av forskningsresultat ökar.

Utöver detta kan man tydligt se att vi socialdemokrater lägger och konsekvent har lagt mer pengar på innovation under den här mandatperioden, för vi vet att staten och det privata kapitalet behöver kroka arm för att klara av att satsa i framtidens branscher.

När staten är med som en aktiv aktör attraherar det privat kapital som senare skapar livskraftiga bolag. Ett sådant exempel, herr talman, är life science-industrin, som enligt regeringen själv är en basindustri i Sverige. Men regeringen brukar ju uttala att allting är en basindustri, och sedan lägger man inte pengar på det. Om det är en basindustri måste det resurssättas, men i den senaste life science-strategin presenterades inga delmål eller ytterligare resurssatsningar för att stärka Sveriges position inom branschen.

Vi vill därför se ett mål för exporten av life science-industrin och ta ett samlat grepp för att satsa på en avgörande bransch och industri för svensk konkurrenskraft och även möjliggöra fler kliniska prövningar i Sverige.

Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar, och Socialdemokraternas forsknings- och innovationspolitik är centrala delar för att stärka vår konkurrenskraft och skapa fler jobb i Sverige.

Jag står såklart bakom alla socialdemokratiska reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 7, 29 och 84.

Nu ska vi heja fram Bajens damer till finalvinst!

(Applåder)

Herr talman! Det stämmer att konkurrenskraftskompassen lyfter behovet av konsekvensanalyser. Problemet är att regeringen inte har genomfört någon konsekvensanalys, Lili André. Det är ju det som är problemet, och det är därför jag gång efter annan ställer frågan till de ledamöter som representerar regeringspartierna i den här debatten.

När det gäller direktiven frågade jag om det inte är så att man borde ha tilläggsdirektiv till de kommittédirektiv som har getts till utredningen som ska se över hur man ska implementera CS3D-direktivet när självaste CS3D har förändrats i grunden.

Herr talman! Jag tycker ändå att det här är ganska symtomatiskt för hur Kristdemokraterna ser på näringspolitik och klimatomställningen: Man tror och hoppas att marknaden själv ska lösa det här – om vi bara ser till att införa lite regelförenklingar kommer det här att lösa sig av sig självt.

Det är dock uppenbart att det inte kommer att göra det. Det är uppenbart att regeringens klimatpolitik hämmar svensk och europeisk konkurrenskraft. Sverige är avgörande för hela Europas konkurrenskraft, och det är väldigt tydligt att det inte är några nyetableringar i Sverige. Det är inga nya jobb i Sverige och ingen ökad tillväxt, utan det är det motsatta.

Därför kan jag inte förstå, herr talman, varför man inte kan presentera en konsekvensanalys för svenska företag som just nu blir lidande för att regeringen inte har tagit deras situation på allvar.

Vi har ju hört Sverigedemokraterna säga att den gröna omställningen inte är motorn i Europas konkurrenskraft. Men vad är då motorn? Är det fossila bränslen som är motorn i SD-regeringens konkurrenskraft? Det får vi verkligen inte hoppas, och vi vet att näringslivet inte satsar på det. Jag vill alltså veta när regeringen kommer att presentera en analys av hur det här påverkar svenska företag. Kan det svenska näringslivet förvänta sig det av Kristdemokraterna?

Herr talman! Jag kom på att jag inte fick svar på min fråga från Ann-Charlotte Hammar Johnsson. Jag kom också på att det är Lili Andrés parti som innehar statsrådsposten på Klimat- och näringslivsdepartementet.

Svenska företag har bett om en konsekvensanalys när det kommer till de här stora paketen som förändrar regelverken i EU och som påverkar de svenska företag som har gått i bräschen för klimatomställningen, vilket har gynnat Sverige och svensk konkurrenskraft. Jag har nämnt det vid ett antal tillfällen, herr talman, och det vet vi alla, förutom Sverigedemokraterna.

Regeringen har tillsatt en utredning om hur man ska implementera direktivet om tillbörlig aktsamhet, det så kallade CS3D-direktivet. Vi har vid flera tillfällen frågat om det är så att man ska se över de här direktiven, och jag är lite förvånad över att man inte svarade på min fråga om det. Nu har jag hintat lite om vart jag är på väg.

Jag önskar alltså svar på frågan om regeringen ser något behov av att genomföra någon form av konsekvensanalys. Kan regeringen och Kristdemokraterna ge signaler om huruvida man ska ge tilläggsdirektiv till en utredning som ska utreda hur vi ska implementera ett regelverk som kommissionen nu har föreslagit att man ska förändra?

Herr talman! För mig är det uppenbart att man behöver komma med tilläggsdirektiv till någonting som håller på att förändras i grunden, och jag vill därför ha svar på dessa två frågor.

Herr talman! Min huvudfråga handlade om varför regeringen och Moderaterna inte har genomfört en konsekvensanalys av vad de olika paketen skulle innebära för svenska företag. De är ute i debatten nu och signalerar att de är oroliga för vad ryckigheten i EU kan komma att innebära. Där har den svenska regeringens ståndpunkt inte varit tydlig över huvud taget.

Vi har krävt, gång på gång, att man ska genomföra en konsekvensanalys. Vi har krävt att regeringen ska ta svenska företags åsikter i beaktande och se hur det här påverkar dem, som har gjort omställningen och som är på väg till den framtid vi alla vill se, nämligen en framtid med noll koldioxidutsläpp. Vi vet att ju längre tiden går, desto allvarligare blir klimatkrisen.

Herr talman! Vad gjorde svenska företag när alla tänkte att klimatkrisen är ett oöverstigligt berg? Jo, de bestämde sig för att investera sig ur krisen genom att skapa jobb i Sverige. Och de var på god väg, men nu har den gröna omställningen totalt stannat av i Sverige och i Europa, i spåren av högerpopulism.

Man kan tycka vad man vill om oss socialdemokrater och vår näringspolitik, men faktum är att svenska företag växte när vi hade makten och mer inflytande i kommissionen och Europaparlamentet och framför allt när vi hade makten här hemma i Sverige. Europeiska företag hade en stark tillväxt. Nu har vi det motsatta.

Herr talman! Vi ser att svenska företag gång på gång vädjar om att den svenska regeringen ska ta hänsyn till deras intressen i EU. Jag skulle vilja veta varför en konsekvensanalys inte har gjorts, om en sådan kan presenteras och om svenska företag kan förvänta sig det av den svenska regeringen.

Herr talman! Jag tackar Ann-Charlotte Hammar Johnsson för anförandet.

EU:s konkurrenskraftskompass är ett bra första steg för att vi ska kunna konkurrera i en världsekonomi som blir alltmer utmanande för både europeiska och svenska företag. Vi ser en omvärld som präglas av osäkerhet och kortsiktighet i spåren av högerpopulisters protektionistiska handelspolitik i USA.

Givetvis ska EU och Sverige stå upp för en hållbar, fri och rättvis handel, för det skapar jobb. Jag skulle säga att detta är särskilt viktigt för Sverige, som är en exportberoende nation.

När många förändringar nu föreslås på EU-nivå kopplade till våra klimatambitioner och åtagandet att stärka arbetstagares rättigheter i hela världen ser vi att många svenska företag vittnar om att de drabbas negativt.

Svenska företag har gått i bräschen. De har sett klimatomställningen som ett sätt att stärka sin konkurrenskraft och skapa jobb i Sverige. Det är väldigt oklart, och jag har fortfarande inte fått svar på vilken industri som skulle vara alternativet till grön omställning. Men jag vet att regeringen är en anhängare av den gröna omställningen.

Många svenska företag har vittnat om ryckigheten i EU. De är oroliga för vad konkurrenskraftskompassen ska innebära när det kommer till våra klimatambitioner, som de har investerat miljarder i. Jag skulle vilja veta varför regeringen och Moderaterna inte har presenterat en konsekvensanalys av vad de olika förändringarna kan komma att innebära för svenska företag.

Jag undrar om företagen i Sverige kan lita på att regeringen står fast vid EU:s klimatmål, som gagnar den gröna omställningen i Sverige, särskilt i ljuset av vad regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna nyligen har sagt, nämligen att den gröna omställningen i Sverige inte ska vara motorn i europeisk konkurrenskraft.

Herr talman! EU:s konkurrenskraft är hotad när stora nationer som Kina och USA investerar i framtida tekniker och blir alltmer världsledande i tekniker som tidigare varit europeisk expertis. Draghirapporten togs fram för att analysera hur EU:s konkurrenskraft kan stärkas. För att kunna göra det behöver man se till att utmaningarna definieras.

Rapporten lyfte fram att EU:s produktivitet har stagnerat sedan år 2000, särskilt i jämförelse med USA. Vi har också ett innovationsunderskott – bara 4 av de 50 största techbolagen är europeiska.

Det har prognostiserats att EU kommer att tappa 2 miljoner arbetstagare per år fram till 2040. Denna demografiska nedgång är en utmaning, liksom en fragmenterad inre marknad som inte fungerar och behöver utvecklas för att underlätta för kapitalmarknader och digitala tjänster.

Det här är några av de utmaningar som Draghirapporten identifierade. Det finns stora orosmoln när det gäller EU och dess förmåga att främja innovation och skapa fler jobb i unionen.

Utöver det som Draghirapporten lyft fram som väsentliga problemområden för EU har vi hamnat mitt i ett handelskrig som är skapat av högerpopulister i USA. Den kaotiska värld som växer fram visar att vi gemensamt i Europa behöver stärka våra positioner och gå fram med en offensiv politik för jobb och tillväxt. Vi ska vara den starkaste ekonomin i världen, och då krävs det reella förändringar.

Därför har vi socialdemokrater föreslagit att EU ska verka för att förbättra förutsättningarna för den gröna omställningen genom att satsa på forskning och senare kommersialisering av forskningsresultat. Detta inkluderar att program som Horizon Europe stärks med ökat fokus på klimat, jämställdhet och europeisk konkurrenskraft. EU behöver även ta fram en tydlig industriplan för hur industrin ska kunna ställa om och införa delmål för att tydligt visa på en färdplan för hur vi ska få bort koldioxidutsläppen från industrin, vilket jag är helt övertygad om att industrin vill.

Vi socialdemokrater har därför stöttat stora delar av konkurrenskraftskompassen och målen om att stärka EU:s konkurrenskraft, skapa en gemensam vision för att skapa europeiska jobb och se till att EU blir världens största ekonomi med ökat välstånd för medborgarna. Målet är fossilfrihet och välfärd.

Det är alldeles uppenbart att regelverken i EU behöver förenklas, och detta är något som konkurrenskraftskompassen tar sikte mot. Det får dock inte innebära att våra höga miljö- och klimatambitioner urholkas. Vi måste också fortsätta att stå upp för arbetstagares rättigheter och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Tidigare talade man om ”the Brussels effect” som något positivt. När EU ställde höga krav anpassade sig framför allt de stora företagen till detta och ändrade sina interna system i hela världen för att följa EU- standarden. Det ledde till att företag som H & M tecknade något som kan liknas vid ett globalt kollektivavtal. Volvo Cars beslutade att bli ett elbilsföretag senast 2030. Europeiska företag gick i bräschen för klimatomställningen. Detta har stärkt europeisk konkurrenskraft och bidragit till en värld där vi går från fossila bränslen till fossilfria och från utnyttjande av arbetskraft i tredjeländer till att stärka arbetstagares rättigheter i EU och globalt. Det är av största vikt att EU fortsatt driver på detta och fortsätter att sätta en god prägel på världsmarknaden.

Konkurrenskraftskompassen visar också på behovet av ett regelverk som är strömlinjeformat, där företag vet vad som gäller och där ryckighet i våra system inte får bli vanligt förekommande. Tyvärr ser vi hur kommissionen och parlamentet går i en riktning som inte stärker den inre marknaden eller förutsägbarheten för företagen i vår union.

EU:s konkurrenskraft kräver en accelererad grön omställning. Därför vill vi särskilt framhålla att arbetet med regelförenklingar bör syfta till strömlinjeformning och regelförbättringar – inte till att sänka ambitionsnivån i industrins gröna omställning, som är avgörande för både svenska och europeiska företags konkurrenskraft.

Herr talman! Jag är bekymrad över vad denna ryckighet i EU:s regelverk innebär för våra svenska företag. I Sverige har vi en stolt tradition av att ligga i framkant och anamma nya tekniker i stället för att hålla kvar vid det gamla. Nu ser vi hur svenska företag som gjort omställningen och är på god väg att nå EU:s högt ställda krav och klimatmål riskerar att missgynnas i spåren av de stora förändringar som sker i EU. Den svenska regeringen har inte i tillräcklig utsträckning värnat svenska intressen utan snarare åkt med när regelverk förändrats på ett sätt som kan drabba svenska företag negativt. Inte heller har en ordentlig konsekvensanalys gjorts med anledning av de olika paket som kommissionen har presenterat.

Vidare har vi sett hur regeringens klimatpolitik utmärkt sig i negativ bemärkelse i Europeiska unionen när Sveriges utsläpp ökat år efter år. Svensk konkurrenskraft hämmas när bilden av Sverige som en framstående nation i omställningen inte längre stämmer. Det påverkar investeringar i vårt land – de har minskat radikalt med den här regeringen vid makten, herr talman. Inte heller tycks regeringen vara särskild bekymrad över den ryckighet som hämmar innovation och företagande och som beror på regeringens politik, med nedskärningar på innovationsområdet, och bristande analysförmåga när det gäller vad konkurrenskraftskompassen kan komma att innebära för svenska företag.

Jag vill även framhålla att vi socialdemokrater konsekvent har bett regeringen att värna svenska värden som en ambitiös klimatpolitik och respekt för arbetstagares rättigheter. Jag måste dock tyvärr säga att det har varit utan framgång. Vi har även krävt att regeringen och EU särskilt presenterar en plan för hur man ska nå en union där klassklyftorna minskar. Det här lyftes också fram av Mario Draghi i den kända Draghirapporten.

Vi vet att stora ekonomiska klyftor hämmar ekonomisk tillväxt. Jämlika samhällen är konkurrenskraftiga samhällen, men som vanligt har högern inga svar på hur vi ska råda bot på det här fenomenet.

Det är uppenbart att den europeiska högern, den svenska borgerligheten och de högerextrema i Europa helt saknar svar på frågan hur vi ska stärka EU:s konkurrenskraft. Sviktande förutsägbarhet riskerar att skrämma bort investeringar och skapa en union där företag inte växer och frodas utan kämpar för att överleva.

I spåren av högerpopulisters framfart ser vi hur fri handel hotas, hur den gröna omställningen misstänkliggörs och hur tillväxten avtar. Det senaste exemplet är Sverigedemokraternas inlägg i den här debatten. Partiets representant sa uttryckligen att den gröna omställningen inte är motorn i europeisk konkurrenskraft. Man häpnar, herr talman. Det är dåligt för EU, men framför allt är det dåligt för Sverige och svenska jobb. Det är synd att regeringen har gjort sig beroende av dessa krafter här hemma.

Socialdemokraterna kommer dock att fortsätta kämpa för en hållbar och rättvis handel och för att vi ska nå våra klimatmål. Det är vi skyldiga både dagens generation och framtida generationer.

Jag vill yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Nu är det ju inte jag som säger att framtiden ligger i de gröna industrierna, utan det är stora och väletablerade svenska företag som säger det. Det handlar om stora och väletablerade svenska företag som vill att Sverige ska gå före alla andra. Vi är nämligen en liten nation som är beroende av att vara bättre än andra. Vår konkurrenskraft bygger på att vi har produkter av hög kvalitet som kan konkurrera på en global marknad.

I Sverige har vi alltid välkomnat ny teknik. I Sverige har vi alltid varit framstående när det kommer till innovation. Sverige har varit världens mest innovativa land, men nu halkar vi efter. Då är det svårt att förstå varför Sverigedemokraterna inte vill satsa på det som hela världen satsar på, herr talman.

Vi kan ta exempelvis bilindustrin, där vi ser att vi blir omsprungna av Kina. Det beror absolut på osunda statsstöd i Kina, men det beror också på att de ligger väldigt långt före oss när det gäller den tekniska utvecklingen av elbilar. Det vill Johnny Svedin inte att Europa ska satsa på. Vi pratar om 13 miljoner arbeten – säkert fler – som är beroende av den europeiska bilindustrin, herr talman. Ska vi alltså inte satsa på det i Europa?

Jag tycker att Sverigedemokraterna är svaret skyldiga: Vad ska Europa satsa på i stället? Det svaret har vi faktiskt inte fått från Sverigedemokraterna. Är det så att Sverigedemokraterna tror att den europeiska konkurrenskraften om 20 år kommer att komma från det fossila bränslet och gammal teknik? Eller kommer vi att stärka vår konkurrenskraft genom investeringar i ny teknik och genom att satsa på forskning och innovation? Jag tror på det senare. Vad tror Sverigedemokraterna på?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Johnny Svedin för anförandet.

Vi ska diskutera EU:s konkurrenskraftskompass, som utgår från den rapport som Mario Draghi tog fram och där utmaningarna för EU och EU:s konkurrenskraft analyseras. I rapporten slås fast att det är inom forskning och innovation som EU ligger efter, framför allt jämfört med USA och Kina. Vi ser hur man både i USA och i Kina accelererar in i de nya teknikerna och den gröna omställningen. Sedan får vi ju se hur det går med den gröna omställningen i USA med Donald Trump vid makten.

Man har gjort det här inte bara på grund av att man är politiskt övertygad om att framtiden ligger där, herr talman, utan man har gjort det också för att näringslivet har identifierat att de framtida branscherna ligger just i den gröna industrin och i den gröna omställningen. Det här är ingenting som politiker har suttit på sin kammare och kokat ihop, utan industribolag som är väl etablerade – vissa av dem har funnits i över hundra år – har sagt att det är här framtiden finns och att det är det vi måste investera i.

Nu hör vi Johnny Svedin säga att den gröna omställningen inte ska utgöra motorn i Sveriges konkurrenskraft, herr talman. Därför är min fråga till Sverigedemokraterna och Johnny Svedin: Om det inte är den gröna omställningen – som Svenskt Näringsliv, Företagarna och alla stora branschorganisationer identifierar som framtiden för svensk industri och svenskt välstånd – som Sverige ska satsa på, vad ska vi satsa på i stället?

Om vi inte ska genomföra den gröna omställningen måste Sverigedemokraterna svara på frågan: Vad ska Sverige och Europa leva på om inte en grön industri med fossilfri el som garanterar jobb för alla?

Fru talman! Det kan mycket väl vara så att det rotavdrag som regeringen har presenterat skulle skapa fler jobb inom byggbranschen. Men att framhålla detta som regeringens stora bostadspolitiska reform är anmärkningsvärt i ett läge där vårt land har en akut bostadsbrist men det absolut inte byggs några bostäder. Nu ska vi dock hålla oss till näringsutskottets betänkande om näringspolitik, fru talman.

Jag frågade om korttidsarbete. Det som Kjell Jansson säger är väldigt intressant. Det är nästan som att Kjell Jansson vill att industrin ska bli religiös och tro på Kjell Jansson. Kjell Jansson tror inte att Donald Trump kommer att gå vidare med de här tullarna, och industrin får hoppas att Kjell Jansson har rätt. Men jag tror att anledningen till att industrins parter vill att man ska gå vidare är att man ser de många kriser som växer fram. Ett potentiellt handelskrig mellan USA och Kina påverkar ju även svenska företag och hela värdekedjan.

Det är just därför det har lyfts fram att man bör gå vidare med förslagen om ett reformerat system för korttidsarbete så att det finns på plats när väl krisen kommer. Risken är att det inte kommer att finnas på plats, och då behöver man agera skyndsamt. Men man kan inte göra det. Det kan också bli så att systemet för korttidsarbete slår fel för att man inte har gått vidare med de förslag som utredningen har presenterat och som nu ligger på regeringens bord.

Jag kan förstå att regeringen inte vill gå vidare med förslag som vi socialdemokrater lägger fram, även om jag tycker att det är dumt. Men jag kan inte förstå att regeringen helt negligerar industrins parter. Både fack och arbetsgivare, samtliga industriföretag i Sverige, vädjar till regeringen: Gå vidare med förslagen om ett reformerat system för korttidsarbete, annars kommer det att stå svenska företag dyrt! Varför vill Kjell Jansson och Moderaterna inte göra det?

Fru talman! Jag tackar Kjell Jansson för anförandet.

Som jag lyfte fram i mitt anförande lever vi i oroliga tider då väldigt många får se sina jobb försvinna. Vi ser företag som tyvärr behöver säga upp väldigt mycket folk. Vi har ju erfarenhet av vad som kan hända när svenska företag är så utsatta som de är just nu. Under finanskrisen 2008 blev uppemot 100 000 människor arbetslösa som ett resultat av krisen. Därför var det bra att vi under pandemin införde ett system för korttidsarbete. Enligt Tillväxtverket och Tillväxtanalys räddades 40 000 jobb under 2020 på grund av det här systemet.

Systemet var dock inte felfritt. Därför tillsatte vi socialdemokrater en utredning för att reformera systemet för korttidsarbete. Den utredningen har presenterat sina förslag, som bland annat vi socialdemokrater gång efter annan har motionerat i näringsutskottet om att regeringen ska gå vidare med. Nu har även industrins parter vädjat till regeringen. I det kaos som har skapats av högerpopulister på andra sidan Atlanten vädjar industrins parter, både företag och fack, till regeringen om att gå vidare med förslagen om ett reformerat system för korttidsarbete.

Jag skulle vilja fråga ledamoten Kjell Jansson, som representerar Moderaterna, som sitter i regeringen: Varför väljer regeringen att inte gå vidare med utredningens förslag om ett reformerat system för korttidsarbete? Vad för andra konkreta åtgärder har regeringen och Moderaterna för att se till att företag inte behöver säga upp människor i det potentiella handelskrig som vi ser växa fram?