Herr talman! Jag tackar Johnny Svedin för anförandet.

Vi ska diskutera EU:s konkurrenskraftskompass, som utgår från den rapport som Mario Draghi tog fram och där utmaningarna för EU och EU:s konkurrenskraft analyseras. I rapporten slås fast att det är inom forskning och innovation som EU ligger efter, framför allt jämfört med USA och Kina. Vi ser hur man både i USA och i Kina accelererar in i de nya teknikerna och den gröna omställningen. Sedan får vi ju se hur det går med den gröna omställningen i USA med Donald Trump vid makten.

Man har gjort det här inte bara på grund av att man är politiskt övertygad om att framtiden ligger där, herr talman, utan man har gjort det också för att näringslivet har identifierat att de framtida branscherna ligger just i den gröna industrin och i den gröna omställningen. Det här är ingenting som politiker har suttit på sin kammare och kokat ihop, utan industribolag som är väl etablerade – vissa av dem har funnits i över hundra år – har sagt att det är här framtiden finns och att det är det vi måste investera i.

Nu hör vi Johnny Svedin säga att den gröna omställningen inte ska utgöra motorn i Sveriges konkurrenskraft, herr talman. Därför är min fråga till Sverigedemokraterna och Johnny Svedin: Om det inte är den gröna omställningen – som Svenskt Näringsliv, Företagarna och alla stora branschorganisationer identifierar som framtiden för svensk industri och svenskt välstånd – som Sverige ska satsa på, vad ska vi satsa på i stället?

Om vi inte ska genomföra den gröna omställningen måste Sverigedemokraterna svara på frågan: Vad ska Sverige och Europa leva på om inte en grön industri med fossilfri el som garanterar jobb för alla?

Herr talman! Nu är det ju inte jag som säger att framtiden ligger i de gröna industrierna, utan det är stora och väletablerade svenska företag som säger det. Det handlar om stora och väletablerade svenska företag som vill att Sverige ska gå före alla andra. Vi är nämligen en liten nation som är beroende av att vara bättre än andra. Vår konkurrenskraft bygger på att vi har produkter av hög kvalitet som kan konkurrera på en global marknad.

I Sverige har vi alltid välkomnat ny teknik. I Sverige har vi alltid varit framstående när det kommer till innovation. Sverige har varit världens mest innovativa land, men nu halkar vi efter. Då är det svårt att förstå varför Sverigedemokraterna inte vill satsa på det som hela världen satsar på, herr talman.

Vi kan ta exempelvis bilindustrin, där vi ser att vi blir omsprungna av Kina. Det beror absolut på osunda statsstöd i Kina, men det beror också på att de ligger väldigt långt före oss när det gäller den tekniska utvecklingen av elbilar. Det vill Johnny Svedin inte att Europa ska satsa på. Vi pratar om 13 miljoner arbeten – säkert fler – som är beroende av den europeiska bilindustrin, herr talman. Ska vi alltså inte satsa på det i Europa?

Jag tycker att Sverigedemokraterna är svaret skyldiga: Vad ska Europa satsa på i stället? Det svaret har vi faktiskt inte fått från Sverigedemokraterna. Är det så att Sverigedemokraterna tror att den europeiska konkurrenskraften om 20 år kommer att komma från det fossila bränslet och gammal teknik? Eller kommer vi att stärka vår konkurrenskraft genom investeringar i ny teknik och genom att satsa på forskning och innovation? Jag tror på det senare. Vad tror Sverigedemokraterna på?

(Applåder)

Herr talman! Att vi som politiker ska bana väg håller jag helt med om, men marknaden kommer inte att lösa det här själv. Det som krävs är att vi som politiker och beslutsfattare ser till att det finns tydliga spelregler för företagen att följa.

Det är därför det är så viktigt att vi har gemensamma regler i Europa så att marknaden blir större. Det är ju hela poängen med den inre marknaden. Om alla de produkter som vi pratar om, som de svenska företagarna är så bra på och som ska ut på en global marknad, bara hade sin hemmamarknad – med dess miljöregler och klimatregler – att gå på skulle det bli katastrofalt dåligt. Därför behöver man EU.

Tydligheten och långsiktigheten är ju själva kärnan i det som har gjort att företag har vågat satsa. Parisavtalet gjorde att världens företag vågade kliva fram, och det var många företag som tillsammans tog fram egna modeller för hur de skulle kunna följa upp investeringar som var hållbara eller olika typer av mätvärden. Sedan valde EU att sätta mål för klimatet, och därefter gjorde Sverige det.

Om vi nu håller oss till EU-debatten – jag skulle kunna prata om andra delar av klimatdebatten, men vi håller oss till EU-delen – är det viktigaste att EU håller fast vid de mål som har satts upp för att säkerställa att företagen har en tydlig riktning för vart man är på väg. Det är det som kan ge konkurrenskraft i framtiden.

Herr talman! EU:s konkurrenskraft är hotad när stora nationer som Kina och USA investerar i framtida tekniker och blir alltmer världsledande i tekniker som tidigare varit europeisk expertis. Draghirapporten togs fram för att analysera hur EU:s konkurrenskraft kan stärkas. För att kunna göra det behöver man se till att utmaningarna definieras.

Rapporten lyfte fram att EU:s produktivitet har stagnerat sedan år 2000, särskilt i jämförelse med USA. Vi har också ett innovationsunderskott – bara 4 av de 50 största techbolagen är europeiska.

Det har prognostiserats att EU kommer att tappa 2 miljoner arbetstagare per år fram till 2040. Denna demografiska nedgång är en utmaning, liksom en fragmenterad inre marknad som inte fungerar och behöver utvecklas för att underlätta för kapitalmarknader och digitala tjänster.

Det här är några av de utmaningar som Draghirapporten identifierade. Det finns stora orosmoln när det gäller EU och dess förmåga att främja innovation och skapa fler jobb i unionen.

Utöver det som Draghirapporten lyft fram som väsentliga problemområden för EU har vi hamnat mitt i ett handelskrig som är skapat av högerpopulister i USA. Den kaotiska värld som växer fram visar att vi gemensamt i Europa behöver stärka våra positioner och gå fram med en offensiv politik för jobb och tillväxt. Vi ska vara den starkaste ekonomin i världen, och då krävs det reella förändringar.

Därför har vi socialdemokrater föreslagit att EU ska verka för att förbättra förutsättningarna för den gröna omställningen genom att satsa på forskning och senare kommersialisering av forskningsresultat. Detta inkluderar att program som Horizon Europe stärks med ökat fokus på klimat, jämställdhet och europeisk konkurrenskraft. EU behöver även ta fram en tydlig industriplan för hur industrin ska kunna ställa om och införa delmål för att tydligt visa på en färdplan för hur vi ska få bort koldioxidutsläppen från industrin, vilket jag är helt övertygad om att industrin vill.

Vi socialdemokrater har därför stöttat stora delar av konkurrenskraftskompassen och målen om att stärka EU:s konkurrenskraft, skapa en gemensam vision för att skapa europeiska jobb och se till att EU blir världens största ekonomi med ökat välstånd för medborgarna. Målet är fossilfrihet och välfärd.

Det är alldeles uppenbart att regelverken i EU behöver förenklas, och detta är något som konkurrenskraftskompassen tar sikte mot. Det får dock inte innebära att våra höga miljö- och klimatambitioner urholkas. Vi måste också fortsätta att stå upp för arbetstagares rättigheter och mänskliga rättigheter.

Herr talman! Tidigare talade man om ”the Brussels effect” som något positivt. När EU ställde höga krav anpassade sig framför allt de stora företagen till detta och ändrade sina interna system i hela världen för att följa EU- standarden. Det ledde till att företag som H & M tecknade något som kan liknas vid ett globalt kollektivavtal. Volvo Cars beslutade att bli ett elbilsföretag senast 2030. Europeiska företag gick i bräschen för klimatomställningen. Detta har stärkt europeisk konkurrenskraft och bidragit till en värld där vi går från fossila bränslen till fossilfria och från utnyttjande av arbetskraft i tredjeländer till att stärka arbetstagares rättigheter i EU och globalt. Det är av största vikt att EU fortsatt driver på detta och fortsätter att sätta en god prägel på världsmarknaden.

Konkurrenskraftskompassen visar också på behovet av ett regelverk som är strömlinjeformat, där företag vet vad som gäller och där ryckighet i våra system inte får bli vanligt förekommande. Tyvärr ser vi hur kommissionen och parlamentet går i en riktning som inte stärker den inre marknaden eller förutsägbarheten för företagen i vår union.

EU:s konkurrenskraft kräver en accelererad grön omställning. Därför vill vi särskilt framhålla att arbetet med regelförenklingar bör syfta till strömlinjeformning och regelförbättringar – inte till att sänka ambitionsnivån i industrins gröna omställning, som är avgörande för både svenska och europeiska företags konkurrenskraft.

Herr talman! Jag är bekymrad över vad denna ryckighet i EU:s regelverk innebär för våra svenska företag. I Sverige har vi en stolt tradition av att ligga i framkant och anamma nya tekniker i stället för att hålla kvar vid det gamla. Nu ser vi hur svenska företag som gjort omställningen och är på god väg att nå EU:s högt ställda krav och klimatmål riskerar att missgynnas i spåren av de stora förändringar som sker i EU. Den svenska regeringen har inte i tillräcklig utsträckning värnat svenska intressen utan snarare åkt med när regelverk förändrats på ett sätt som kan drabba svenska företag negativt. Inte heller har en ordentlig konsekvensanalys gjorts med anledning av de olika paket som kommissionen har presenterat.

Vidare har vi sett hur regeringens klimatpolitik utmärkt sig i negativ bemärkelse i Europeiska unionen när Sveriges utsläpp ökat år efter år. Svensk konkurrenskraft hämmas när bilden av Sverige som en framstående nation i omställningen inte längre stämmer. Det påverkar investeringar i vårt land – de har minskat radikalt med den här regeringen vid makten, herr talman. Inte heller tycks regeringen vara särskild bekymrad över den ryckighet som hämmar innovation och företagande och som beror på regeringens politik, med nedskärningar på innovationsområdet, och bristande analysförmåga när det gäller vad konkurrenskraftskompassen kan komma att innebära för svenska företag.

Jag vill även framhålla att vi socialdemokrater konsekvent har bett regeringen att värna svenska värden som en ambitiös klimatpolitik och respekt för arbetstagares rättigheter. Jag måste dock tyvärr säga att det har varit utan framgång. Vi har även krävt att regeringen och EU särskilt presenterar en plan för hur man ska nå en union där klassklyftorna minskar. Det här lyftes också fram av Mario Draghi i den kända Draghirapporten.

Vi vet att stora ekonomiska klyftor hämmar ekonomisk tillväxt. Jämlika samhällen är konkurrenskraftiga samhällen, men som vanligt har högern inga svar på hur vi ska råda bot på det här fenomenet.

Det är uppenbart att den europeiska högern, den svenska borgerligheten och de högerextrema i Europa helt saknar svar på frågan hur vi ska stärka EU:s konkurrenskraft. Sviktande förutsägbarhet riskerar att skrämma bort investeringar och skapa en union där företag inte växer och frodas utan kämpar för att överleva.

I spåren av högerpopulisters framfart ser vi hur fri handel hotas, hur den gröna omställningen misstänkliggörs och hur tillväxten avtar. Det senaste exemplet är Sverigedemokraternas inlägg i den här debatten. Partiets representant sa uttryckligen att den gröna omställningen inte är motorn i europeisk konkurrenskraft. Man häpnar, herr talman. Det är dåligt för EU, men framför allt är det dåligt för Sverige och svenska jobb. Det är synd att regeringen har gjort sig beroende av dessa krafter här hemma.

Socialdemokraterna kommer dock att fortsätta kämpa för en hållbar och rättvis handel och för att vi ska nå våra klimatmål. Det är vi skyldiga både dagens generation och framtida generationer.

Jag vill yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Ann-Charlotte Hammar Johnsson för anförandet.

EU:s konkurrenskraftskompass är ett bra första steg för att vi ska kunna konkurrera i en världsekonomi som blir alltmer utmanande för både europeiska och svenska företag. Vi ser en omvärld som präglas av osäkerhet och kortsiktighet i spåren av högerpopulisters protektionistiska handelspolitik i USA.

Givetvis ska EU och Sverige stå upp för en hållbar, fri och rättvis handel, för det skapar jobb. Jag skulle säga att detta är särskilt viktigt för Sverige, som är en exportberoende nation.

När många förändringar nu föreslås på EU-nivå kopplade till våra klimatambitioner och åtagandet att stärka arbetstagares rättigheter i hela världen ser vi att många svenska företag vittnar om att de drabbas negativt.

Svenska företag har gått i bräschen. De har sett klimatomställningen som ett sätt att stärka sin konkurrenskraft och skapa jobb i Sverige. Det är väldigt oklart, och jag har fortfarande inte fått svar på vilken industri som skulle vara alternativet till grön omställning. Men jag vet att regeringen är en anhängare av den gröna omställningen.

Många svenska företag har vittnat om ryckigheten i EU. De är oroliga för vad konkurrenskraftskompassen ska innebära när det kommer till våra klimatambitioner, som de har investerat miljarder i. Jag skulle vilja veta varför regeringen och Moderaterna inte har presenterat en konsekvensanalys av vad de olika förändringarna kan komma att innebära för svenska företag.

Jag undrar om företagen i Sverige kan lita på att regeringen står fast vid EU:s klimatmål, som gagnar den gröna omställningen i Sverige, särskilt i ljuset av vad regeringens samarbetsparti Sverigedemokraterna nyligen har sagt, nämligen att den gröna omställningen i Sverige inte ska vara motorn i europeisk konkurrenskraft.

Herr talman! Min huvudfråga handlade om varför regeringen och Moderaterna inte har genomfört en konsekvensanalys av vad de olika paketen skulle innebära för svenska företag. De är ute i debatten nu och signalerar att de är oroliga för vad ryckigheten i EU kan komma att innebära. Där har den svenska regeringens ståndpunkt inte varit tydlig över huvud taget.

Vi har krävt, gång på gång, att man ska genomföra en konsekvensanalys. Vi har krävt att regeringen ska ta svenska företags åsikter i beaktande och se hur det här påverkar dem, som har gjort omställningen och som är på väg till den framtid vi alla vill se, nämligen en framtid med noll koldioxidutsläpp. Vi vet att ju längre tiden går, desto allvarligare blir klimatkrisen.

Herr talman! Vad gjorde svenska företag när alla tänkte att klimatkrisen är ett oöverstigligt berg? Jo, de bestämde sig för att investera sig ur krisen genom att skapa jobb i Sverige. Och de var på god väg, men nu har den gröna omställningen totalt stannat av i Sverige och i Europa, i spåren av högerpopulism.

Man kan tycka vad man vill om oss socialdemokrater och vår näringspolitik, men faktum är att svenska företag växte när vi hade makten och mer inflytande i kommissionen och Europaparlamentet och framför allt när vi hade makten här hemma i Sverige. Europeiska företag hade en stark tillväxt. Nu har vi det motsatta.

Herr talman! Vi ser att svenska företag gång på gång vädjar om att den svenska regeringen ska ta hänsyn till deras intressen i EU. Jag skulle vilja veta varför en konsekvensanalys inte har gjorts, om en sådan kan presenteras och om svenska företag kan förvänta sig det av den svenska regeringen.

Herr talman! När det gäller konkurrenskraftskompassen kan man så här långt bara konstatera att kompassen inte pekar åt samma håll för alla partier. Som redovisats innehåller kommissionens konkurrenskraftskompass en långsiktig strategi för att stärka EU:s ekonomiska motståndskraft, produktivitet och innovationsförmåga.

Syftet är att anpassa unionens politik till ett nytt geopolitiskt och ekonomiskt läge och att säkerställa förutsättningarna för en hållbar tillväxt. Den konkurrenskraftiga omställningen framhålls som en nyckel för att uppnå unionens gröna och digitala mål, samtidigt som investeringar i strategiska teknologier och kompetensförsörjning prioriteras.

Jag vill inledningsvis framhålla att konkurrenskraft inte får ses som ett mål i sig. En långsiktigt hållbar och rättvis ekonomi kräver att miljöhänsyn, sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter samt jämlika förutsättningar vägs in i varje del av den ekonomiska politiken. Därför menar jag att kommissionens idéer om en samlad konkurrenskraftskompass är alltför ensidigt fokuserade på avreglering och företagens villkor och att de brister i att erkänna behovet av en rättvis omställning som omfattar hela samhället.

En hållbar ekonomi förutsätter att den gröna omställningen sker med respekt för både miljö och människors rättigheter. Jag ser med oro på att flera av kommissionens initiativ riskerar att undergräva centrala miljökrav, särskilt genom det föreslagna arbetet med regelförenklingar inom energi, tillståndsprocesser och hållbarhetsrapportering.

En urvattning av dessa regelverk riskerar att försvaga omställningstakten och öka trycket på redan sårbara miljöer. Konkurrenskraft bör inte skapas genom sänkta standarder eller minskade sociala åtaganden utan genom investeringar i ett starkt samhälle med jämlika villkor, trygga anställningar och en hög utbildningsnivå. Jag efterlyser därför större fokus på offentliga investeringar i energiomställning, kollektivtrafik, grön teknik och regional utveckling.

En rättvis omställning kräver också att arbetstagarnas rättigheter garanteras och att facklig organisering främjas, något som ges alltför lite utrymme i kommissionens strategi.

Vidare anser jag och Vänsterpartiet att statliga stöd bör användas för att möjliggöra viktiga samhällsinvesteringar i fossilfri industri, förnybar energi och ny teknik, särskilt inom sektorer där marknaden inte på egen hand levererar den nödvändiga omställningen.

Jag ser positivt på att kommissionen öppnar för en handlingsplan för ren industri, men den behöver tydligt rikta in sig på att minska utsläppen, skapa sysselsättning och stärka klimaträttvisa.

När det gäller handelspolitikens strategiska betydelse menar jag att den i högre grad behöver utformas för att stärka global rättvisa, miljöhänsyn och demokratiska rättigheter.

EU:s handelsrelationer bör omfatta bindande krav på mänskliga rättigheter, goda arbetsvillkor och klimatskydd. Det är också av betydande vikt att handeln med utvecklingsländer utformas för att främja lokalt värdeskapande snarare än för att ensidigt gynna europeiska intressen. Unionens handelspolitik får inte utgöra ett hinder för dessa länders rätt att stifta egna regler och lagar till skydd för miljö, djur och människor.

Samtidigt ser jag ett behov av att EU minskar sina strategiska beroenden genom att bygga upp mer robusta, regionala och cirkulära försörjningskedjor.

Investeringar i återvinning, energieffektivitet och förnybar energi är avgörande för att skapa verkligt hållbar motståndskraft.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att små företag och små producenter inte lämnas utanför den industriella utvecklingen. EU:s konkurrenspolitik behöver anpassas så att mindre aktörer kan delta på lika villkor och global handel inte tillåts ske på bekostnad av social och ekologisk hållbarhet.

Vi ska komma ihåg en sak när vi pratar om det här med statliga stöd och vilken roll staten ska ha. Vi kan tänka oss tillbaka 120 år till när Malmbanan byggdes. Det var modiga politiker som tog nästan en hel statsbudget i anspråk för att göra det. Det fanns ingen Excelkalkyl som visade vilken dag den skulle komma att vara betald, men man såg att det var någonting som var nödvändigt i framtiden.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till vår reservation 2, som innebär att vi lägger utlåtandet till handlingarna med vår motivering.

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Kristdemokraterna har nu beslutat att bli Sveriges mest bilvänliga parti. Men detta står i direkt konflikt med den politik som Sveriges näringsminister från den regering som Kristdemokraterna ingår i varit med och förhandlat fram på EU-nivå.

I konkurrenskraftskompassen, som vi debatterar här i dag, har EU:s medlemsländer – inklusive Sverige – enats om att Europas framtida konkurrenskraft ska byggas genom elektrifiering, grön teknik och fossilfri industri. Svenska företag har redan börjat leverera elfordon och utsläppsfria transportlösningar, och allt detta exporteras och utvecklas i väldigt snabb takt. Det är detta som gör svenska företag konkurrenskraftiga i Europa.

Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att ett regeringsparti samtidigt driver en politik som går ut på att bromsa omställningen, försvara fossila bränslen och undergräva styrningen mot hållbar mobilitet.

Min fråga till ledamoten är: Hur tror ledamoten att svenska företag ska kunna vara konkurrenskraftiga i den europeiska omställningen om svensk politik skickar signalen att vi hellre blickar bakåt än framåt?

Herr talman! Jag kom på att jag inte fick svar på min fråga från Ann-Charlotte Hammar Johnsson. Jag kom också på att det är Lili Andrés parti som innehar statsrådsposten på Klimat- och näringslivsdepartementet.

Svenska företag har bett om en konsekvensanalys när det kommer till de här stora paketen som förändrar regelverken i EU och som påverkar de svenska företag som har gått i bräschen för klimatomställningen, vilket har gynnat Sverige och svensk konkurrenskraft. Jag har nämnt det vid ett antal tillfällen, herr talman, och det vet vi alla, förutom Sverigedemokraterna.

Regeringen har tillsatt en utredning om hur man ska implementera direktivet om tillbörlig aktsamhet, det så kallade CS3D-direktivet. Vi har vid flera tillfällen frågat om det är så att man ska se över de här direktiven, och jag är lite förvånad över att man inte svarade på min fråga om det. Nu har jag hintat lite om vart jag är på väg.

Jag önskar alltså svar på frågan om regeringen ser något behov av att genomföra någon form av konsekvensanalys. Kan regeringen och Kristdemokraterna ge signaler om huruvida man ska ge tilläggsdirektiv till en utredning som ska utreda hur vi ska implementera ett regelverk som kommissionen nu har föreslagit att man ska förändra?

Herr talman! För mig är det uppenbart att man behöver komma med tilläggsdirektiv till någonting som håller på att förändras i grunden, och jag vill därför ha svar på dessa två frågor.

Herr talman! Det stämmer att konkurrenskraftskompassen lyfter behovet av konsekvensanalyser. Problemet är att regeringen inte har genomfört någon konsekvensanalys, Lili André. Det är ju det som är problemet, och det är därför jag gång efter annan ställer frågan till de ledamöter som representerar regeringspartierna i den här debatten.

När det gäller direktiven frågade jag om det inte är så att man borde ha tilläggsdirektiv till de kommittédirektiv som har getts till utredningen som ska se över hur man ska implementera CS3D-direktivet när självaste CS3D har förändrats i grunden.

Herr talman! Jag tycker ändå att det här är ganska symtomatiskt för hur Kristdemokraterna ser på näringspolitik och klimatomställningen: Man tror och hoppas att marknaden själv ska lösa det här – om vi bara ser till att införa lite regelförenklingar kommer det här att lösa sig av sig självt.

Det är dock uppenbart att det inte kommer att göra det. Det är uppenbart att regeringens klimatpolitik hämmar svensk och europeisk konkurrenskraft. Sverige är avgörande för hela Europas konkurrenskraft, och det är väldigt tydligt att det inte är några nyetableringar i Sverige. Det är inga nya jobb i Sverige och ingen ökad tillväxt, utan det är det motsatta.

Därför kan jag inte förstå, herr talman, varför man inte kan presentera en konsekvensanalys för svenska företag som just nu blir lidande för att regeringen inte har tagit deras situation på allvar.

Vi har ju hört Sverigedemokraterna säga att den gröna omställningen inte är motorn i Europas konkurrenskraft. Men vad är då motorn? Är det fossila bränslen som är motorn i SD-regeringens konkurrenskraft? Det får vi verkligen inte hoppas, och vi vet att näringslivet inte satsar på det. Jag vill alltså veta när regeringen kommer att presentera en analys av hur det här påverkar svenska företag. Kan det svenska näringslivet förvänta sig det av Kristdemokraterna?

Herr talman! Vi lever i en tid där Europas konkurrenskraft prövas från flera håll – av krig och geopolitiska spänningar, av klimatomställningens krav, av ett allt hårdare globalt handelsklimat och av tullkaoset i USA just nu.

Jag träffade en restaurangägare i söndags. Han var ute och gick med sin treåring i barnvagn. Vi har träffats förut några gånger i Malmö. Han sa att han inte hade trott att han med sina två restauranger skulle behöva bry sig om vilket humör en president i USA vaknar på.

När en tweet från Donald Trump kan förändra förutsättningarna för svenska företag över en natt förstår vi att Europas ekonomiska styrka måste komma inifrån. Vi måste ha ett näringsliv som står starkt på egna ben, en inre marknad som fungerar och regler som går att lita på.

Centerpartiet välkomnar att kommissionen har presenterat en konkurrenskraftskompass. Europa behöver en riktning. Vi behöver ett ramverk som förenar klimatambitioner med innovationskraft. Vi behöver ha fokus på små och medelstora företag, eftersom det är i de nya och små företagen jobben kommer.

Herr talman! Vi är positiva till att regelförenklingar äntligen lyfts högt upp på EU:s agenda och inte bara behandlas som en pliktfråga i konkurrenskraftsrådet av näringsministrarna. För många företag i Sverige är inte höga skatter och global konkurrens de största hindren. Det är faktiskt de konstiga reglerna.

Vi vet, ända sedan Sverige blev medlem i EU, att EU:s regelverk ofta är överdrivet detaljerat och svårnavigerat. Det har varit sorgligt att se hur goda ambitioner inom klimat- och miljöområdet skapat regler som i praktiken varit hinder för snarare än hjälp att skapa konkurrens på lika villkor. Byråkratin har ibland här visat sig från sin allra sämsta sida. Förenklingarna i konkurrenskraftskompassen är alltså helt nödvändiga, men de måste göras med rätt anslag – inte genom att riskera att vi backar från klimatkrav och inte genom att skapa osäkerhet för de företag som redan tagit ansvar.

Sverige måste värna alla de företag som har investerat för att ligga i framkant av den gröna omställningen. Det är företag som i dag har en konkurrensfördel just för att de följt EU:s klimatambitioner. Det gäller även alla andra företag som säljer kunskap om hur omställningen ska göras i praktiken. Vi får inte upprepa misstaget att gå från överreglering till otydlighet. Återigen: Företag, stora som små, behöver stabila, tydliga spelregler.

Vi är också bekymrade över hur statsstödsreglerna har utvecklats. När några länder kan pumpa in miljarder i sina företag riskerar vi att få en snedvriden konkurrens där små medlemsländer med sunda statsfinanser halkar efter. Det missgynnar Sverige. Det missgynnar våra företag, och det hotar den inre marknadens legitimitet.

Vi behöver fortsatt marknadsdrivna lösningar och inte subventionstävlingar. Samtidigt måste EU stå upp för öppen handel. Det är inte läge att vända sig inåt – tvärtom. I en tid när världsekonomin fragmenteras måste Europa fördjupa sina partnerskap, säkra kritiska råvaror och undanröja hinder för klimatvänliga produkter och tjänster.

Herr talman! Vi säger inte nej till konkurrenskraftskompassen. Vi delar tvärtom kommissionens mål, men vi anser att Sveriges riksdag bör tala med en starkare röst i några avgörande frågor. Klimatmålen måste ligga fast. Regelförenkling får inte blir ett annat ord för klimatskepsis. Konkurrenskraft måste byggas också för de små, de nya och de gröna företagen. Den inre marknaden får inte undermineras av ojämlika statsstödsregler. Företag i hela EU – inte bara i de största medlemsländerna – måste kunna vara en del av framtiden. Vi har alltså en motivreservation för att förbättra grunden, inte för att undergräva den.

Vi tror på ett Europa där företagen får förutsättningar att växa, där frihandel och klimatambition går hand i hand och där den som vågar tänka nytt inte fastnar i en administrativ återvändsgränd. Det är så vi skapar konkurrenskraft, och det är så vi bygger framtidstro.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Herr talman! I EU-kommissionens arbetsprogram för 2025 ligger fokus på att stärka Europas konkurrenskraft, förenkla regelverk och påskynda den gröna omställningen. Kommissionen framhåller behovet av en mer sammanhållen, handlingskraftig och effektiv union för att möta de olika utmaningar som Europa står inför, inte minst säkerhetspolitiska spänningar, klimatförändringar och ekonomisk konkurrens.

Det finns många åtgärder som är av stor vikt för att Europa ska kunna fortsätta vara en viktig aktör i klimatomställningen, en omställning som jag anser måste ligga som bas i arbetet med Europas konkurrenskraft. Även regeringen lyfter i sin ståndpunkt upp att den gröna omställningen behöver vara en motor för EU:s konkurrenskraft och att de övergripande målsättningarna för klimat- och miljöpolitik behöver ligga fast. Detta är både glädjande och viktigt, och jag hoppas att regeringen kan hålla fast vid denna ståndpunkt i stället för att som i dag ge väldigt otydliga signaler om den vikt som omställning och klimatmål har både nationellt och internationellt.

Jag och Miljöpartiet anser att omställningen till en hållbar och fossilfri ekonomi måste vara drivkraften i arbetet för att stärka konkurrenskraften. Den gröna omställningen är inte ett hinder utan en grund och en förutsättning. Samtidigt är det tydligt att flera av initiativen inom ramen för konkurrenskraftskompassen präglas av att förenkla regler snarare än att höja miljö- och klimatkraven, vilket är problematiskt. Förenklingar får inte användas som ursäkt för att sänka ambitionsnivån eller urholka nyss införda hållbarhetskrav utan ska vara just förenklingar eller förtydliganden.

Kommissionens fokus på energisäkerhet och fossilfri produktion är mycket viktigt. För att EU:s industri ska bli konkurrenskraftig på lång sikt krävs en tydlig inriktning mot förnybar energi, elektrifiering och effektivisering. Därför behöver politiken prioritera lösningar som främjar sol, vind, lagringsteknik och nätutbyggnad.

Jag vill också understryka vikten av att arbetet med att fasa ut ryska fossila bränslen påskyndas. Samtidigt måste vi säkerställa att alternativa lösningar inte leder till ökad import av fossila bränslen från andra tvivelaktiga länder.

Handelspolitiken har en stor strategisk betydelse, och därför behöver den i högre grad utformas i linje med Agenda 2030 och Parisavtalet. Det innebär att alla handelsavtal bör innehålla bindande krav på miljöskydd, klimatansvar och mänskliga rättigheter. EU:s globala inflytande behöver användas för att främja hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, inte för att låsa in länder i beroenden eller begränsa deras möjlighet att driva skarp miljöpolitik.

Kommissionens meddelande om en konkurrenskrafts-kompass för EU

En hållbar konkurrenskraft förutsätter att miljöhänsyn och mänskliga rättigheter integreras i varje del av EU:s ekonomiska strategi. EU måste därför ta ansvar och ställa höga hållbarhetskrav i alla led av värdekedjan.

Herr talman! När det gäller EU:s strategiska beroenden behöver unionen minska sin sårbarhet genom att satsa på mer hållbara och självförsörjande system, till exempel genom att främja återvinning, resurseffektivitet och cirkulär ekonomi. Miljömässig och social hållbarhet måste stå i centrum för varje strategi som syftar till att minska importberoenden. För att nå dit krävs det långsiktiga spelregler, starka miljömål och en tydlig väg bort från fossilberoendet. Med det sagt vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)