Herr talman! Jag får börja med att tacka utrikesministern för svaret.

Sedan vill jag välkomna henne in i verkligheten, för det verkar nästan som att ministern har vaknat ur en dröm och upptäckt att det som i mina ögon är ett folkmord pågår. Det är för övrigt numera inte bara i mina ögon – i dagarna stod Sloveniens president Nataša Pirc Musar inför Europaparlamentet och tog ordet i sin mun.

Det var inte en dag för tidigt, skulle jag säga, utan snarare alldeles för sent. Men det var givetvis oerhört modigt. Hon visade där och då det som länder som Spanien, Irland och Norge redan har visat, nämligen att enskilda länder – vare sig de är med i EU eller inte – kan göra skillnad. Man kan ta ställning, och det måste man också göra om man ska ha minsta rättfärdighet och anständighet kvar i denna fråga.

Här i Sverige har vi en regering som har pratat, pratat och pratat.

Från början hette det att det var proportionerligt; sedan var det självförsvar. Efter bombningar av sjukhus, skolor, tältläger, vattenförsörjning och ambulanser rynkades det lite på näsan. När ICJ uttalade sig med all önskvärd tydlighet mumlades det lite om respekt för domstolen. Några raka svar på frågor om huruvida man skulle lämna ut brottslingar fick vi inte.

När räddningsarbetare avrättades, herr talman, och lades i massgravar började det bli oroligt. När vapenvilan bröts av Israel och planen på att gisslan faktiskt skulle släppas fri skulle realiseras – den levande gisslan i den andra delen – greps man av panik, för då gick den planen i stöpet.

Sedan, när svälten användes som metod för att försvaga, fördriva och mörda det palestinska folket – då vaknade ministern upp och insåg att nästan varje beslut som regeringen hittills har fattat i denna fråga har visat sig vara fel.

Ministern säger nu att hon vill utreda, se över och titta på om man möjligtvis skulle kunna tänka sig att kanske pausa handelsavtalet med Israel. Kanske behöver man införa sanktioner mot några israeliska ministrar?

Jag tänkte att jag skulle hjälpa ministern på traven och läsa vad som står i artikel 2 i associationsavtalet, översatt till svenska: Förbindelserna mellan parterna, liksom alla bestämmelser i själva avtalet, ska bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer, vilka vägleder deras, alltså parternas, interna och internationella politik och utgör ett väsentligt inslag i detta avtal.

Herr talman! Det går inte att tolka detta på något annat sätt i ljuset av det som händer i Gaza och på Västbanken än att Israel bryter mot avtalet. Det har varit känt länge. Det har vi sett länge. Att då pausa, bryta, säga upp eller stoppa avtalet är knappast något som behöver utredas. Det ska göras, och det borde ha gjorts för mycket länge sedan.

Min fråga är: Vad i hela världen är det ministern väntar på? Vad är det mer som ministern behöver se för att hon på riktigt ska vakna upp och inse vad hon numera faktiskt är en del av?

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Över 50 000 människor är döda. FN-byggnader bombas, sjukhus raseras, hjälparbetare dödas, mat och vatten blockeras och barn svälter ihjäl. Detta är inte bara ett krig; det är ett folkrättsbrott i realtid. Det är de värsta krigsbrotten som vi har sett sedan andra världskriget.

Internationella domstolen har slagit fast att ockupationen är olaglig. Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Netanyahu, och det internationella samfundet måste agera.

Vad gör då Sveriges regering? Jo, man fryser stödet till UNRWA. Man vägrar ställa sig bakom flera europeiska länders krav på att frysa EU:s handelsavtal med Israel. Man säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, samtidigt som det har serverats vin därifrån inom Regeringskansliet.

Herr talman! UNRWA är den enda organisation som har kapacitet att nå fram i Gaza. Under vapenvilan i vintras lyckades de vaccinera 200 000 barn, förse en halv miljon människor med rent vatten och ge vård till över 350 000 Gazabor. Sida har bedömt att ingen annan aktör kan ersätta UNRWA. Det säger FN:s generalsekreterare. Det säger EU:s utrikeschef Kaja Kallas. Det säger Röda Korset, Rädda Barnen och Läkare Utan Gränser.

Trots det fortsätter regeringen att hävda, senast i Rapport häromkvällen via biståndsminister Dousa, att andra kan fylla tomrummet och att UNRWA är en olämplig organisation på grund av tveksamma skolböcker och kopplingar till Hamas. Sverige är nu det enda land i EU som inte stöder UNRWA. EU:s utrikeschef har varnat för att sprida desinformation om UNRWA, likt den som Dousa nu sprider.

Detta är ett svepskäl för att gå Israels ärenden, och vi beklagar att regeringen gör detta. Vi är många i Sverige som faktiskt skäms för det här.

Herr talman! De humanitära principerna är också tydliga när det gäller biståndet. Det ska styras av behov, inte av politik. Bistånd ska bygga på opartiskhet, effektivitet och professionella bedömningar. Men det som sker nu innebär att vår svenska regering frångår de principerna. När Sidas humanitära experter med full insyn i läget i Gaza rekommenderar att stödet till UNRWA ska återupptas väljer regeringen att säga nej. När Sidas egen generaldirektör får frågan om varför svarar han: Vi styrs av regeringen.

Detta är ett tydligt exempel på politisk styrning av humanitärt bistånd, och det innebär ett direkt avstånd från de principer som Sverige under lång tid har lovat att stå upp för.

Herr talman! Jag frågar mig: Hur kan regeringen med bibehållet samvete fördöma Rysslands brott i Ukraina men inte med full kraft agera för de svältande barnen i Palestina?

Internationell rätt måste gälla överallt, inte bara där det passar. Vi är många här i kammaren och bland svenska folket som kräver att Sverige återupptar stödet till UNRWA, agerar för en omedelbar vapenvila, slår fast att blockaden måste upphöra och stöder konkreta sanktioner mot ockupationen.

Det här handlar inte om att välja sida i en konflikt. Det handlar om att välja sida för folkrätten, för människovärdet och för livet. För att vara människa är att se sig själv i sin nästa.

(Applåder)

Herr talman! Sedan den 7 oktober 2023 har världen bevittnat en humanitär katastrof i Gaza med upprepade brott mot folkrätten och mänskligheten. Över 50 000 människor har mördats, men jag tänker inte stå här och rabbla upp den statistik vi alla så väl känner till. Men FN varnade i veckan för att minst 14 000 spädbarn riskerar att dö inom de närmaste dagarna om inte hjälp når fram omedelbart. Alla som någonsin har hållit ett spädbarn i sin famn vet hur oskyldiga barn är och inser snabbt att ett spädbarn som dör är ett för mycket.

Barn dricker saltvatten i brist på annat. Vad ska de göra när det inte finns något alternativ? Nästan 30 barn har dött de senaste dagarna på grund av svält, och den svåra hungersnöden i Gaza är en direkt följd av Israels omfattande begränsningar av humanitärt bistånd.

I detta kritiska läge har Sveriges regering, ledd av Moderaterna, som enda regering i EU valt att dra tillbaka stödet till UNRWA, alltså den FN-organisation som är mest kapabel att leverera humanitär hjälp i Gaza, enligt alla bedömningar och enligt alla andra regeringar i EU.

Herr talman! Det är Moderaterna och övriga regeringspartier som bär ansvaret för hur Sverige agerar i utrikes- och biståndspolitiken.

Hur ser då regeringspartiernas track record ut i fråga om Gaza?

I Europaparlamentet har Moderaterna många gånger visat var de står i frågan om Gaza. De har röstat mot att Israels svar på Hamas ska följa internationell rätt, mot att fördöma blockaden av mat, vatten och el till Gaza och mot att frysa handelsavtalet med Israel som en reaktion på övergreppen.

I höstas röstade Sverige, till skillnad från bland andra Frankrike, Spanien, Finland och Norge, inte för FN:s resolution om att stoppa vapenexport till Israel och handel med varor från ockuperade områden.

När uppgifter kom om att israeliska styrkor avrättat 15 sjukvårdare och räddningsarbetare, vars kroppar senare hittades i en massgrav fortfarande klädda i sina arbetsuniformer, valde utrikesminister Malmer Stenergard att besöka Israel. Besöket välkomnades varmt av Israels utrikesminister som efter besöket skrev på X att dialogen och relationen mellan Israel och Sverige blir bättre och bättre. Han berömde också Sverige och utrikesministern för det viktiga beslutet att stoppa bidraget till UNRWA.

Det är ett direkt pinsamt cv regeringspartierna med Moderaterna i spetsen har att visa upp när det gäller Gaza.

Men nu börjar även regeringen vakna – efter 500 dagar av upprepade krigsbrott. Regeringen fördömer nu Netanyahus senaste uttalande. Man fördömer inte kriget, inte blockaden och inte avrättningarna. Man fördömer bara de specifika orden att Israel avser att ta över hela Gaza.

Det är ett välkommet fördömande, men trovärdigheten är som bortblåst. Det är som att regeringen letar efter det minst kontroversiella sättet att säga ifrån utan att egentligen ta ställning mot vad som faktiskt sker. Det är ett selektivt och svagt fördömande. Det är så klent att det ekar tomt.

När utrikesministern till slut nämner sanktioner, vilket Socialdemokraterna och många svenskar har ropat efter, gäller de inte staten Israel, inte ockupationen och inte bombningarna. De gäller bara några av de allra mest extrema ministrarna i den israeliska regeringen.

Detta är inte mod. Det är inte en utrikespolitik med ryggrad. Det är feghet i en tid som kräver klarspråk. Vi önskar mer av den svenska regeringen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Ola Möller för att han har lyft upp denna oerhört viktiga interpellation här i dag och för det engagemang han även tidigare har visat för människorna i Gaza. Likaså hedrar jag det arbete som mina övriga partikollegor vecka efter vecka gör här i kammaren, i utrikesutskottet och i EU-nämnden för att förmå regeringen att agera.

Jag har valt att delta i den här debatten för alla hundratusentals svenskar som lider med befolkningen i Gaza och som förtvivlat ser vad som händer. Jag är här för den vanmakt, ilska och sorg som de känner och som jag delar.

”Oaktat kriget var jag så glad när hon föddes. Hon var ett litet mirakel. Men jag kunde inte ge henne mat. Jag kunde inte skydda henne.” Dessa ord kommer från Aya, mamma till lilla Jinan som dog av undernäring, bara fyra månader gammal.

Som mamma, som kvinna och som medmänniska – hjärtat brister. Situationen i Gaza är bortom allt, precis allt. Det är en fullständig moralisk och humanitär kollaps, ett sammanbrott av det internationella ramverk vi gemensamt har byggt upp under decennier vad gäller mänskliga rättigheter, respekten för människovärdet, krigets lagar och internationell rätt.

Gaza är ett dödsläger. Bombanfallen pågår dygnet runt. Ingen annanstans har så många bomber fällts under 2000-talet, och Israel har nu inlett en markoffensiv med syftet att ta över hela Gazaremsan. Israels regering talar öppet om folkfördrivning och etnisk rensning. Detta strider mot alla FN-resolutioner som har antagits.

Föräldrar hör sina barn gråta under rasmassor utan att kunna göra något. Hittills har det bekräftats att över 18 000 barn mist livet, och de som överlevt bombningar men skadats svårt har fått opereras och amputeras utan bedövning. Hur är det ens möjligt?

Under två månaders tid har lastbilar fyllda med mat och mediciner nekats inträde till Gaza. Det råder nu en akut hungersnöd. Familjer svälter medan maten sitter fast vid gränsen. Först nyligen tilläts, efter internationellt tryck, ett begränsat antal lastbilar passera, men detta tolkas av många som en skenmanöver, inte som ett verkligt humanitärt åtagande.

Johan von Schreeb, professor i global katastrofmedicin, utrycker det som att Israel har tagit strypgrepp på 2 miljoner människor som redan inte kan andas.

Sveriges röst har varit alltför svag. Utrikesministerns ord – vi är Israels vänner, men vi ser mycket allvarligt på detta – är inget annat än ett politiskt riskfritt uttalande som varken berör eller påverkar.

Jag är besviken över att Sveriges regering inte har agerat och inte har talat högre och tydligare för att få stopp på detta vansinne. Det måste till en omedelbar vapenvila. Mat, mediciner och förnödenheter måste in. Sverige är nu det enda landet i EU som inte ger stöd till UNRWA, som är den organisation som kan arbeta bäst på plats.

Min fråga och vädjan till utrikesministern är om hon och Sveriges regering från och med nu är beredda att göra allt de kan och allt som krävs för folkrätten, för medmänskligheten, för moralen och för barnen och om regeringen är villig att återuppta stödet till UNRWA och även driva på för en frysning av handelsavtalet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för den djupt allvarliga debatten här i dag.

Jag kom inskyndande i kammaren, lite med andan i halsen, och satte upp mig på talarlistan. Jag kom direkt från min tandläkare, som jag besökte under lunchen. Jag berättade för henne att jag därefter skulle delta i en debatt med utrikesministern om Gaza. Färgen steg omedelbart på hennes kinder. Hon sa: Annika, använd din röst! Säg som det är! Det som pågår är inte klokt.

Jag tror att hon uttryckte det som väldigt många svenska medborgare i vårt land känner i dag. Det är slående och fullständigt oacceptabelt i ett läge där en av vår tids största humanitära katastrofer utspelar sig framför våra ögon i Gaza. 70 procent av de dödade är kvinnor och barn. Fler än 77 000 har skadats. Över 1,7 miljoner, nästan 2 miljoner, människor är på flykt inom Gazaremsan. Sjukhus bombas, ambulanser attackeras och hela kvarter förvandlas till ruiner.

FN:s generalsekreterare kallar Gaza ett killing field och har varnat för att civila är fångade i en ändlös dödsspiral. Som en partikollega till mig sa här är det 500 dagar av upprepade krigsbrott – framför våra ögon.

Vad har Sveriges regering och Sveriges utrikesminister intagit för position under den här tiden? Det är en position som kommer att vara en skamfläck i svensk utrikespolitisk historia, där man konsekvent från början har ställt sig vid sidan av de internationella initiativ som tagits i FN eller i EU-parlamentet för att få stopp på mördandet.

Moderaternas track record i EU-parlamentet kan var och en ta del av. Det är konsekvent emot alla initiativ för att få slut på det fasansfulla som utspelas framför våra ögon.

Sverige har haft en tradition av att ha en stark utrikespolitisk röst för rättvisa, för det som är rätt, för folkrätt och för mänskliga rättigheter. När historien skrivs om det som förmodligen kommer att sluta i etnisk rensning och folkfördrivning i Gaza kommer vi alla att skämmas.

Mitt i det här har man inte ens förmågan att se till att det bistånd vi ändå kan bidra med går till den organisation – ett FN-organ – som EU:s egen utrikespolitiske chef har sagt är väsentlig. Inte ens då har Sveriges regering förmågan att säga: Självklart ska vi stötta UNRWA! I stället har man, som enda EU-land, ställt sig vid sidan av.

Jag har mer att säga men stannar här.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser och Daniel Vencu Velasquez Castro (båda S).

Herr talman! Dödsläger – så beskriver Johan von Schreeb läget i Gaza. Med sin enorma erfarenhet och kunskap om katastrofer och krig är uttalandet faktiskt svårt att ta in: dödsläger. Att ens ta ordet i sin mun borde göra varje kännande människa djupt berörd. Det borde mana till omedelbar handling: dödsläger.

Att vi ens har kommit till den här punkten är en skam – inte bara för den svenska regeringen, utan för hela världen. Givetvis spelar det indragna stödet till UNRWA en central roll i detta.

Utrikesministern påpekar att det finns andra länder. Just när det gäller utrikespolitiken kan jag väl tycka att man med tanke på de EU-ländernas track record – Ungerns, till exempel – kanske inte ska känna sig stolt över den positionen.

Det är ett obestridligt faktum att Sverige tillsammans med USA aktivt understöder förgörandet av det palestinska folket genom att dra in pengarna till den organisation som i 75 år har upprätthållit deras liv. Det finns ingen annan organisation som kan ersätta UNRWA – oavsett hur många gånger regeringens företrädare påstår detta.

Jag talade så sent som i förmiddags med UNRWA:s Gazachef Sam Rose. Fler borde göra det – bland annat ledamoten Magdalena Thuresson – för att förstå vad UNRWA är och gör. Det går inte att jämföra med World Food Programme. De hämtar inga sopor. De driver inga hälsovårdscentraler. De har inte ett ekosystem av sjukvård i Gaza – eller på Västbanken, i Libanon, Syrien eller Jordanien för den delen.

När man drar in pengarna till UNRWA deltar man aktivt i att förhindra det palestinska folkets fortlevnad. Det är ansvaret, när man stryper de pengarna.

Detta gäller rent ekonomiskt såklart, för det innebär att hela existensen hotas. Det innebär bland annat att de pengar som människorna köper bröd för i Gaza just nu försvinner, för lönerna kommer – som det ser ut just nu – att sluta betalas i juli. Det innebär att de 15 000 UNRWA-anställda som i sin tur understöder ungefär 150 000 – tio på en, ungefär – kommer att få slut på pengar. Detta sker i ett redan skenande ekonomiskt läge.

Det finns ju en moralisk dimension i detta också, förutom den rent ekonomiska. Vi ser det alla när det gäller Hamas. Vi har fördömt Hamas, och vi ska fortsätta fördöma Hamas. Vi har haft sanktioner mot Hamas, och det ska vi fortsätta med. Vi kommer att fortsätta att kräva att alla gisslan ska släppas.

Det fanns en plan för detta i den vapenvila som Israel bröt – för det handlar inte om gisslan för den israeliska regeringen. Det har de tydligt sagt. De har redan för länge sedan stipulerat att svält är det vapen de hade velat använda redan i augusti 2024. Men världen lät dem inte. Joe Biden tillät det inte. Nu är det Trump som styr. Då är det okej.

Nu säger till och med den israeliska oppositionen att det räcker nu, för annars kommer Israel att bli en pariastämplad stat. Är man vän av Israel vill man givetvis inte att de ska bli det, och då ser man ju inte till att hjälpa dem i förgörandet av det palestinska folket.

ICJ har varit tydlig: Vi ska göra allt som står i vår makt för att stoppa det som kan vara ett folkmord. Då drar den svenska regeringen in pengarna till dem som hjälper de palestinska barnen att överleva. Det är en skam.

Jag frågar ministern: Inser hon vilken roll historien kommer att tillmäta henne i detta?

(Applåder)

Herr talman! Den här debatten har verkligen visat att trycket i Sverige nu ökar och att regeringen inte längre kan vara passiv. Vi socialdemokrater har här i kammaren länge talat om både fördömande av Hamas och det fördömande som rättmätigt och väldigt kraftfullt borde gå mot det Israel nu gör.

När det gäller frågan om UNRWA och biståndet säger de humanitära principerna att bistånd ska styras av behov – inte av politik. Regeringen valde trots det att säga nej när Sidas humanitära experter ville återuppta det svenska stödet till UNRWA. Myndighetens generaldirektör slog fast: Vi styrs av regeringen. Det är ett allvarligt avsteg från svenska biståndsprinciper.

Biståndsministern själv säger att beslutet motiveras med att andra aktörer kan ersätta UNRWA och att organisationen är problematisk. Men det stämmer inte. Sida säger själv att ingen annan kan fylla tomrummet.

Jag frågar utrikesministern: Delar utrikesministern biståndsministerns bild, eller litar hon mer på EU:s utrikeschef Kaja Kallas, som uttryckligen varnar för den desinformation om UNRWA som Sveriges regering bidrar till att sprida?

Sverige är det enda land som har fattat beslut om att permanent avsluta stödet till UNRWA. Det är ett beslut som utrikesministern är ansvarig för. Regeringen säger nej till att frysa handelsavtalet. Regeringen säger nej till att stoppa import från ockuperad mark, och regeringen säger nej till att sätta kraft bakom orden av fördömande mot det som nu pågår mitt framför våra ögon.

Apropå att plocka inrikespolitiska poänger vill jag slutligen säga att människor med bakgrund i Palestina dagligen tackar oss socialdemokrater för att vi står upp för den internationella rätten. Det räcker att gå ut på sociala medier för att se medborgare, kändisar, artister och folkrättsexperter som säger: Nu är det dags att höja den svenska rösten.

(Applåder)

Herr talman! Sveriges regering kan inte påstå att man gör allt man kan för att nå fram med bistånd samtidigt som Sverige som det enda landet i EU har fattat beslut om att stoppa allt stöd till UNRWA. Det är direkt motsägelsefullt.

Vi borde stå upp för folkrätten i Sverige. Vi borde investera i ett långsiktigt utvecklingsbistånd i utbildning, i hälsovård och i kvinnors rättigheter. Vi borde vara en aktiv, tydlig och stark röst för att stoppa detta krig. Vi borde samarbeta med FN-organen på plats. Vi borde visa solidaritet.

Den här regeringen väljer att inte göra det. Man drar tillbaka stödet till UNRWA i ett läge där barn svälter, och sjukhusen och sjukvården kollapsar. Gång på gång röstar Moderaterna nej i Europaparlamentet när det ställs krav på Israel att följa internationell rätt. Man har avstått från att fördöma ockupationen i FN:s generalförsamling.

Fru talman! Det handlar inte bara om bistånd eller resolutioner, utan det handlar om vilken sida man väljer att ställa sig på när mänskliga rättigheter hotas. Hittills har den här regeringen valt fel sida. Vägen framåt borde vara solklar. Regeringen måste agera för att stoppa svälten, återupprätta stödet till UNRWA, bidra till att suspendera Israels handelsavtal med EU, införa sanktioner mot hela Netanyahus regering, inte bara enskilda ministrar, och verka för ett omfattande vapenembargo mot Israel. Det är inte, fru talman, en dag för sent.

(Applåder)

Fru talman! Jag står inte här och plockar politiska poänger. Jag tar mitt ansvar som förtroendevald och den möjlighet och skyldighet jag har att göra min röst hörd i kammaren. Likgiltig eller ej är inga ord som jag har hört att någon av Socialdemokraterna har använt. Men faktum kvarstår att regeringens röst inte har varit tillräckligt hög.

Fru talman! Så många gånger som vi har sagt: Aldrig igen. Men det händer precis nu inför hela världens ögon. Vi kommer aldrig att kunna säga att vi ingenting visste. Hur länge ska Israels högerextrema regering tillåtas fortsätta bryta mot internationell rätt utan konsekvenser? Hjälpen måste fram. Sanktioner måste införas. Bosättarvåldet på Västbanken måste upphöra. Ockupationen måste få ett slut.

För att det inte ska råda några som helst tvivel: Den israeliska gisslan måste naturligtvis omedelbart och ovillkorligen släppas av Hamas.

Fru talman! Det vi bevittnar i Gaza är mer än en humanitär kris. Det blir så med högerextrema regeringar. Historien kommer att döma oss hårt, men det finns en rätt sida om historien att ställa sig på. Jag vädjar till Sveriges regering att välja den sidan.

(Applåder)

Fru talman! Jag blev faktiskt häpen när utrikesministern i riksdagens talarstol, under en debatt som handlar om den fråga vi diskuterar, försöker måla ut det som att vi tydligt ställt oss på de mördades sida under dessa 500 dagar av krig för att plocka billiga inrikespolitiska poänger. Då tror jag inte att Maria Malmer Stenergard över huvud taget har förstått sin roll.

Du är Sveriges utrikespolitiska röst i världen. Den svenska regeringen styr Sverige och är Sveriges röst i världen. Vad du säger spelar roll! Vad Maria Malmer Stenergard säger spelar roll! Jag ska uttrycka mig korrekt.

Så här är det, Maria Malmer Stenergard. Det går att gå tillbaka och se vad utrikesministern har sagt. Det går att se vad Sveriges regering har gjort under de här 500 dagarna. Det är dokumenterat. Jag kan garantera utrikesministern att det bara är en googling bort. Det är det som är skrämmande. Och det är det som jag menar när jag säger att jag skäms över hur Sverige och Sveriges regering har hanterat denna konflikt så här långt.

Men det finns en möjlighet att göra bättre.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Precis som ledamoten själv uppmärksammade ska utrikesministern tilltalas med namn eller med titel.)

Fru talman! Jag vill tacka alla som har deltagit i debatten.

Jag stod i den här talarstolen för över ett år sedan och bad utrikesminister Billström att ta ledningen, att vara ett lejon i svensk utrikespolitik och leda oss mot det som vi önskade se. Den pinnen tog inte Billström. Den pinnen tog inte Maria Malmer Stenergard.

Vi socialdemokrater har varit redo att agera. Men det har inte agerats, precis som kollegorna har redogjort för. Det har tvärtom motarbetats. Det är ingen som anklagar regeringen för att vara likgiltig. Vi anklagar regeringen för att ta tydlig ställning för den ena parten. Det är ännu värre än likgiltighet.

Tyvärr verkar det som att varje generation ska ha sina platser som ska etsa sig in i mänsklighetens medvetande på grund av grymheterna som begåtts där. Sedan jag föddes är det platser som Halabja, Srebrenica, Rwanda, Xinjiang och Myanmar.

Till den raden adderar vi nu Gaza våren 2025. Där har hatet, vansinnet och den råa makten triumferat. Världen såg på. Den lät det ske. Den svenska regeringen stod vid förövarnas sida under hela tiden. Det är vad det kommer att stå i historieböckerna. När framtida generationer läser dem kommer de att fråga: Vad gjorde du när allt det här hände?

(Applåder)