Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Det ligger oerhört nära till hands att tänka att Ungern kommer att genomgå liknande försämringar som exempelvis Ryssland och Georgien om inte vi som vill se en annan utveckling griper in kraftfullt.

Som nämnts tidigare i debatten har omvärldens försök att stoppa utvecklingen hittills varit helt otillräckliga. Den lag som vi nu diskuterar är inte den första försämringen av hbtqi-rättigheter i Ungern. Redan 2021 infördes en lag som förbjöd material som ”främjar könsidentitetsmässiga avvikelser, könsbyte och homosexualitet”. Den typen av material skulle inte få göras tillgängligt för personer under 18 år. Detta stoppade effektivt hbtqi-grupper från att dela ut information. År 2020 förbjöds samkönade par att adoptera i Ungern, och det blev heller inte längre möjligt att ändra juridiskt kön, vilket alltså tidigare hade varit möjligt.

Ryssland och Georgien har också infört lagar som stämplar organisationer som tar emot stöd från andra länder som utländska agenter. Detta är uppenbart designat för att försvåra för civilsamhället att fortsätta verka. Det drabbar förstås inte bara hbtqi-organisationer, men självklart drabbas den typ av organisationer som ett land inte alls vill ha och därför själv inte alls stöder mycket hårdare av denna typ av lagstiftning.

Ett riktat motstånd mot hbtqi-rörelsen hänger ofta ihop med en allmän repression. Ministern nämnde själv de utmaningar som Sverige och andra länder nu står inför när USA drar sig tillbaka i princip totalt från hbtqi-området men också från det bredare SRHR-området. Det här är också någonting som hbtqi-rörelsen själv har noterat.

Det finns i många länder en rädsla hos hbtqi-rörelsen för att man ska få stå tillbaka. När omvärlden försöker kompensera för USA:s tillbakadragande är man i hbtqi-rörelsen rädd för att man inte kommer att prioriteras, utan att det kommer att bli andra frågor som länder har lättare att enas om, till exempel kampen mot mödradödlighet eller andra väldigt angelägna frågor. Här är det viktigt att de ganska få länder globalt sett – Sverige är ett av dem – som står upp för hbtqi-rättigheter fortsätter att göra det.

Den så kallade barnskyddslagen i Ungern är vagt formulerad. Det är också en känd metod, för det övergripande syftet med den typen av lagar är att skapa osäkerhet som leder till självcensur. Organisationer och aktivister kan välja att inte säga någonting av rädsla för att straffas, och staten behöver inte ens ingripa och riskera att utsättas för kritik utifrån. Detta är också någonting att hålla ögonen på.

Jag har genom åren deltagit i ganska många olika prideparader i fientliga kontexter av varierande slag. Jag har också varit på plats i städer där en prideparad planerades men sedan fick ställas in med kort varsel, till exempel för att polisen dagen innan hävdade säkerhetsskäl och sa att de inte kan skydda paraden. Så var det till exempel i Belgrad 2009 och i Kiev 2014. Nu var vi ett litet gäng utlänningar som var på plats för att öka uppmärksamheten för paraden internationellt och försöka göra det svårare för myndigheterna att förbjuda den eller ställa in den. Just i de här två fallen lyckades inte den här strategin, men i andra fall har den lyckats.

Ett år, som jag också tror var 2009, var jag i Riga på Baltic Pride. Då fick paraden till slut tillstånd att genomföras efter en domstolsprocess. Sedan fick man marschera runt inne i en park med ett högt stängsel omkring, skyddad av långt fler poliser än det fanns pridedeltagare.

Arrangörerna i Budapest vädjar nu om samma typ av stöd som arrangörerna i till exempel Belgrad, Riga och Kiev gjorde. De visste naturligtvis att denna lag skulle röstas igenom i Ungern, och de har förberett sig genom att utnyttja alla sina kontakter.

Egentligen var det två lagändringar som gjordes, i grundlagen och i likabehandlingslagen. Ändringarna i grundlagen drevs igenom osedvanligt snabbt. Presidenten skrev under den nya lagen samma dag, och den trädde i kraft dagen efter omröstningen.

Nästa steg för arrangörerna dröjer till slutet av maj. Då kan de ansöka om tillstånd för att hålla paraden, och då får vi se vad beslutet blir. Om polisen förbjuder paraden kan det överklagas till domstol. Arrangörerna vill ha maximalt med politisk närvaro för att försvåra för polisen att genomföra förbudet.

Planerar någon från Sveriges regering att närvara, vilket tidigare regeringars ministrar ofta har gjort?

(Applåder)

Herr talman! Hbtqi-personers rättigheter är en prioriterad fråga för regeringen. Sverige är också en av de största biståndsgivarna till stöd för hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.

Europeiska kommissionen har till uppgift att säkerställa efterlevnaden av EU:s gemensamma värderingar. Sverige stöder kommissionen fullt ut i detta viktiga arbete. Vi arbetar aktivt inom EU för att alla medlemsländer ska respektera EU:s gemensamma värden och EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna.

Som jag nämnt tidigare har Sverige tillsammans med 15 andra medlemsstater och Europaparlamentet intervenerat till stöd för Europeiska kommissionen i talan mot Ungern gällande Ungerns så kallade barnskyddsslag, som kommissionen bland annat ansåg vara diskriminerande mot hbtqi-personer. Nu inväntar vi EU-domstolens dom i denna fråga.

Det har kommit flera frågor här om vad andra partier står för. Jag är här som företrädare för regeringen och kan bara svara på var regeringen står. Det råder inga som helst tvivel om var regeringen står. Vi står upp för hbtqi-personers rättigheter. Och det var inte en socialdemokratisk statsminister som var den första att gå i ett pridetåg – det var Fredrik Reinfeldt. Det var inte heller en socialdemokratisk statsminister som såg till att det för första gången hissades en prideflagga på Sagerska palatset. Det var Ulf Kristersson, och det är jag väldigt stolt över.

Den svenska regeringen står upp för individens frihet och rättighet att få vara den man vill och älska vem man vill. Detta är ingenting som vi kompromissar med eller kommer att kompromissa med. Jag är också väldigt glad över att det finns en så stor uppslutning bakom de här frågorna i riksdagens kammare.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag noterade att ministern upprepade några av de kommentarer om vad regeringen har gjort som gavs redan i det allra första svaret. Därför kommer också jag att upprepa några av de frågor som jag har ställt tidigare. Jag undrar hur regeringen ställer sig till dem.

Förutom att arrangörerna önskar att så många politiker som möjligt annonserar sin intention att delta i paraden den 28 juni vill de ha vår hjälp att få till en snabbehandling av det mål som ministern har nämnt flera gånger i sina inlägg – det som pågår mot Ungern gällande den så kallade barnskyddslagen.

Man har skrivit ett brev som har skickats till kommissionen med den här uppmaningen. I brevet tydliggör undertecknarna, som är en bred koalition av människorättsorganisationer och hbtqi-rörelsen, att den lag som nu drivits igenom strider mot en rad av de rättigheter som borde gälla alla i EU. Det har ministern själv också påpekat flera gånger. Bland annat har det kommit upp förslag om att ansiktsigenkänning i realtid ska kunna användas för att identifiera deltagare i paraden och straffa dem efteråt. Det finns farhågor om att det i vissa fall också kan bli fråga om fängelsestraff, vilket naturligtvis är helt oacceptabelt i ett EU-land, för en deltagare i en prideparad.

Det som brevskrivarna efterfrågar är en interimsåtgärd av EU-domstolen senast den 27 maj, antingen genom att snabbehandla det redan pågående överträdelseförfarandet gällande den så kallade barnskyddslagen eller genom att initiera ett nytt sådant förfarande mot det nyligen antagna lagpaketet.

Jag undrar såklart vilken inställning regeringen har till det här kravet och om det är någonting som Sverige kommer att driva. Jag skulle verkligen se positivt på det, om det vore möjligt.

Jag undrar återigen om någon från regeringen planerar att delta i årets pridefirande i Budapest. Jag har varit på diverse pridefiranden utomlands med svenska ministrar från olika regeringar och skulle verkligen glädjas om någon från den här regeringen också vill delta.

Jag undrar om ni kanske vill uppmuntra Sveriges ambassad att hålla en mottagning. Det är också någonting som efterfrågas av arrangörerna, eftersom USA tidigare har gjort det och nu inte längre kommer att göra det. Vill Sverige plocka upp den budkavlen?

(Applåder)