Herr talman! Ulrika Westerlund har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen avser att agera för att motarbeta utvecklingen där hbtqi-personer känner sig allt otryggare, bland annat i skolan. Ulrika Westerlund har också frågat mig om jag och regeringen avser att gå vidare med förslagen om att försämra sexualundervisningen enligt Läroplansutredningens förslag. Ulrika Westerlund har även frågat mig på vilket sätt jag och regeringen i så fall tänker kompensera för den minskade kunskapsöverföringen till alla unga i frågor som rör sexualitet, samtycke, hbtqi-personers rättigheter och hedersrelaterat våld och förtryck.

Till att börja med vill jag vara tydlig med att ingen elev eller personal ska behöva bli utsatt för diskriminering eller kränkande behandling i skolan. Alla ska kunna leva sina liv i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könstillhörighet eller könsuttryck. Samtidigt förekommer fortfarande hot, hat och diskriminering mot hbtqi-personer. Regeringens arbete för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter fortsätter därför att vara både kraftfullt och långsiktigt.

Skolan har enligt skollagen (2010:800) och diskrimineringslagen (2008:567) en skyldighet att aktivt motverka alla former av diskriminering och kränkande behandling. Om någon blir utsatt är det skolans skyldighet att agera.

När det gäller förslaget som Läroplansutredningen lämnar i betänkandet Kunskap för alla – nya läroplaner med fokus på undervisning och lärande (SOU 2025:19) anser regeringen att det kan utgöra ett viktigt underlag i arbetet med att utveckla sexualundervisningen. Det behöver bli mycket tydligare vad eleverna ska lära sig och när, något som även inkluderar sexualundervisning. Det är inte rimligt att undervisningen i sexualitet skiljer sig så mycket åt beroende på vilken skola som eleven går på. Läroplansutredningen föreslår att ämnesinnehållet som finns inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer koncentreras till relevanta ämnen i kursplanerna såsom biologi, samhällskunskap och hem- och konsumentkunskap och att ansvaret därmed tydligare riktas mot de lärare som ansvarar för undervisningen. Regeringen kommer att återkomma till exakt hur förslaget tas vidare.

Regeringen genomför dessutom en rad olika åtgärder för att stärka hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter. Regeringen beslutade i januari 2025 om en ny handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, som är en central utgångspunkt för arbetet i Sverige.

Statens skolverk är en av flera hbtqi-strategiska myndigheter. Myndigheten har till uppgift att främja hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter, bland annat genom sitt uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck inom skolväsendet, vilket omfattar även hbtqi-personer (U2022/02559).

Regeringen har också gett Forum för levande historia i uppdrag att dels ta fram kunskapsstöd för offentlig verksamhet om lika rättigheter och möjligheter för hbtqi-personer (A2024/00980), dels genomföra en studie av svenska skolelevers attityder gentemot bland annat hbtqi-personer (A2023/00959).

Jag vill avsluta med att än en gång understryka att ingen elev eller personal i skolan ska utsättas för diskriminering eller kränkande behandling. Det är ett av regeringens mål att det ska råda nolltolerans mot alla former av mobbning och kränkningar i svensk skola.

Herr talman! Jag vill tacka Ulrika Westerlund, som har ställt frågan till Simona Mohamsson, och för möjligheten att debattera det här.

Jag tänker uppehålla mig vid sexualundervisningen. I nästa debatt kommer vi nämligen att få anledning att diskutera tryggheten för hbtqi-personer mer djupgående.

Sexualundervisningen i Sverige är ganska unik i sitt slag. Och vi har många gånger fått ganska mycket beröm för att vi har just den typen av sexualundervisning. Men det finns, som statsrådet själv nämnde, ganska stora klyftor när det kommer till jämlikheten i den undervisning som erbjuds på landets olika skolor.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag gick i en privat friskola i Skärholmen. När jag har pratat med andra i min ålder om detta på senare dagar har jag förstått att min sexualundervisning var oerhört begränsad i jämförelse med andras. Det illustrerar problematiken: När sexualundervisningen blir godtycklig och när det handlar om de enskilda lärarnas engagemang i frågan blir elever lidande. Och om vi uppehåller oss vid hbtqi-personer handlar det framför allt om kunskapen om vad hbtqi-personers rättigheter är och att man ska få den grundläggande kunskapen om alla människors lika värde.

Herr talman! Jag vill rikta fokus på kritiken mot de föreslagna förändringarna och vad de innehåller, eftersom jag vill få några svar.

RFSU har pekat på borttagandet av rektorns uttalade ansvar för sexualundervisningen som ett hot. Det kan led till godtycklig implementering och efterlevnad av sexualundervisningen. Om rektorn inte längre har ansvar för det kan det bli så att skolor kommer att genomföra sexualundervisningen beroende på om läraren anser att det är viktigt eller inte. Därför är det viktigt att hela skolan får ett sådant ansvar via rektorn.

Jag har noterat, herr talman, att ministern har slagit ifrån sig kritiken ganska hårt och kallat det för lögner. Det är lite anmärkningsvärt. Man hade i stället kunnat bjuda in till en dialog med civilsamhället och till en diskussion om hur vi kan stärka sexualundervisningen. Vad jag kan se tycks det ändå vara något som statsrådet vill.

Jag vill ändå fråga: Om regeringen anser att man inte kommer att göra försämringar, varför för man inte en dialog med civilsamhället för att gemensamt komma fram till en produkt som faktiskt stärker sexualundervisningen och som ser till att öka kunskapen om hbtqi-personers rättigheter i skolan? Därigenom kan man också öka tryggheten för de här unga personerna.

Herr talman! Jag tackar återigen för svaret.

Nu blir det lite omtag. Jag tänker nämligen fokusera på sexualundervisningen, precis som min meddebattör Daniel Vencu Velasquez Castro.

Det är två olika utredningar, så det är lite rörigt. Läroplansutredningens förslag om att, som ministern beskrev det tidigare, koncentrera det ämnesinnehåll som finns inom kunskapsområdet sexualitet, samtycke och relationer till relevanta ämnen i kursplanerna, till exempel biologi och samhällskunskap, skulle leda till att man riktade ansvaret tydligare mot de lärare som ansvarar för undervisningen. Men det här har mött väldigt stark kritik från de flesta remissinstanser. Därför är det intressant att höra vad ministern och regeringen tänker kring det.

Jag vill särskilt lyfta fram Barnombudsmannens remissyttrande. Där står det bland annat så här, vilket ministern säkert känner till: ”Barnombudsmannen är starkt kritisk till den del av utredningens förslag som innebär att områden som rör sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck tas bort från skolans läroplaner, vilket påverkar skolans undervisning, mål och uppdrag. Dessa frågor som påverkar barns hela skolmiljö och utbildning och det behöver därför vara tydligt från statens sida att frågorna ska tas upp återkommande och ämnesövergripande i barns och ungas utbildning.”

Barnombudsmannen skriver också: ”Frågor om sexualitet, samtycke och relationer och hedersrelaterat våld och förtryck behöver tas upp tillsammans i läroplanen. Det ska vara tydligt för både elever och skolpersonal att många av de problem som finns för barn som växer upp i en hederskontext handlar de frågor som berörs av sexualitet, samtycke och relationer, så som sexuell självbestämmanderätt, oskuldsnormer, möjlighet att utforska sin sexuella läggning och könsidentitet samt möjlighet att välja eller välja bort relationer. Genom att de tas upp tillsammans undviks att hedersrelaterat våld och förtryck blir ett stuprör i värdegrundsarbete och undervisning, och samtidigt blir undervisning och samtal om sexualitet, samtycke och relationer relevant för även barn i denna utsatthet.”

Barnombudsmannen har dessutom lagt fram ett förslag om att kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck ska skrivas in i förskolans läroplan, eftersom hedersnormer riskerar att påverka även mycket unga barn. Barnombudsmannen är också inne på vem som ska vara ansvarig, vilket lyftes tidigare i debatten. Det är ”nödvändigt att rektorn även fortsatt har ett särskilt ansvar” för utbildningen, anser Barnombudsmannen. ”Om frågorna … endast finns med i kursplanerna för fyra ämnen tappar området dignitet och blir en fråga för de enskilda lärarna.” Vi riskerar att hamna i eldsjälsfrågan igen. ”Det blir då i högre grad personbundet vilket inte gagnar barn och unga. … Barnombudsmannen anser att det har varit mycket positivt att dessa skrivningar fördes in i skolans läroplaner år 2022.” Förslaget från Läroplansutredningen ”riskerar att få stora konsekvenser för barn och unga, särskilt de barn och unga som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som lever längst bort från sina mänskliga rättigheter”, anser BO.

RFSU är en annan kritisk remissinstans. Man betonar att det rör sig om två samtidigt föreslagna förändringar som tillsammans riskerar att få långtgående konsekvenser. Sexualundervisningen föreslås strykas ur skolans mål och uppdrag. Rektorn ska inte längre ansvara för att den genomförs, utan det hamnar på enskilda lärare. Dessa hänvisas till kursplaner, men ingen vet ännu hur de ska utformas. Samtidigt föreslår en annan utredning att examensmålet om sexualundervisningen ska tas bort ur lärarutbildningen. Det här känns som en väldigt olycklig kombination. Det framstår som högst sannolikt, menar RFSU, att det här riskerar att få långtgående och oönskade konsekvenser.

Min andra fråga till ministern är hur hon och regeringen hittills har resonerat gällande den här kritiken, som detta bara är två exempel på, och hur man lite mer konkret tänker vidare kring hur vi som samhälle ska säkerställa att unga får den kunskap om sexualitet, samtycke, självbestämmande och normer som de har rätt till.

Herr talman! I dag har rektorn inte ett särskilt ansvar för att elever ska lära sig att läsa, skriva och räkna. Är det någon som påstår att de färdigheterna är under attack? Nej, det här är bara retorik som saknar verklighetsförankring.

Herr talman! Jag tycker att det är allvarligt att lura unga att sexualundervisningen är hotad. Jag tycker också att det är allvarligt att säga att sexualundervisningen kommer att tappa i dignitet, för då menar man att sexualundervisningen funkar i dag. Men det verkar ju ändå jag och ledamöterna vara överens om att den inte gör. Det spelar roll vem personen är – den där eldsjälsläraren. Det är det vi vill komma ifrån. Vi vill komma ifrån att det är personbundet. I stället ska det vara kursbundet. Det ska inte vara valfritt, och det inte ska kunna räknas bort. Man ska inte kunna välja bort det för att man inte vågar, inte orkar eller inte förmår ta de här diskussionerna.

Jag har själv en bakgrund av att jobba som socialpolitiker med utsatta områden. Jag har sett när lärare fått kämpa för att få prata om de här frågorna. Ibland var de rädda för vilka konsekvenserna skulle bli för dem själva, då de inte hade rektorn på sin sida. Ibland orkade de inte ta det.

På matematiken räknar vi. På slöjden täljer vi. På samhällsvetenskapen och biologin kommer vi att ha möjlighet att prata om de här viktiga frågorna. Det är inte konstigt. Så gör vi med andra ämnen. Varför skulle man inte vilja uppvärdera just sexualkunskapen?

Återigen: Jag vill verkligen sträcka ut en hand. I dag ser vi stora skillnader mellan skolor i fråga om sexualundervisning. Att ha status quo, att ha det som det är i dag, är inte ett alternativ. Då ger vi inte samma möjligheter. Det är därför de nya kursplanerna ska bli mycket tydligare.

Herr talman! Låt mig vara otroligt tydlig. Nu när vi tar fram de nya läroplanerna kommer sexualundervisningen att få en betydligt starkare roll i undervisningen. Så kommer det att vara. Jag kommer inte att lägga fram ett förslag där inte sexualundervisningen får en betydligt starkare roll i undervisningen.

Det kommer att betyda att det kommer att vara tydligare vad elever ska lära sig och göra undervisningen mycket mer jämlik över hela landet. Man kan tycka att det är fel sak att göra, herr talman. Jag tycker att det är rätt sak att göra för att få en jämlikhet över hela landet och se till att det inte är valbart.

Det handlar om att se till att alla elever får samma möjligheter och lär sig det de behöver lära sig och att det är tydligt vem det är som ska ta ansvar för det och i vilka kursplaner det ska vara. Jag tror inte att jag kan vara tydligare än så. Vi kommer inte att lägga fram ett förslag som inte innebär en stärkning av sexualundervisningens roll i undervisningen.

Det finns absolut olika partier som yttrar sig i olika frågor. Men det vi har beslutat om ligger fast. Det finns inget som kan förändra det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.