Fru talman! Låt mig först säga att det var mycket i anförandet från Moderaterna och Kjell Jansson som jag kan stämma in i, särskilt sådant som gäller jordbruket och skogsbruket och den frihet som behövs där för att man ska kunna vidta rätt åtgärder, i synnerhet när det gäller företagandet allmänt – alltså regellättnader och tron på företagandet. Där har Centerpartiet och Moderaterna samma syn.

Det är lite annorlunda när vi kommer in på klimatområdet och utsläpp. Jag var nyligen på en industridag i Göteborg som anordnades av Svenskt Näringsliv. Jacob Wallenberg inledde, och han sa något i stil med: Om det finns två områden som svenskt näringsliv måste ha fokus på är det AI-utvecklingen och klimatomställningen. De två frågorna kommer att genomsyra hela Sveriges näringsliv under lång tid framöver.

Samtidigt läser vi att Sveriges utsläpp har ökat med 7 procent det senaste året. Vi har en tillväxt som bromsar in. När Centerpartiet säger att utsläppen ska ned och jobben ska bli fler visar det sig att regeringens politik innebär precis det motsatta.

I Sverige införde vi 1992 en koldioxidskatt, och det var vi först i världen med. I Sverige har vi kunnat utveckla ett näringsliv som både kan vara med i omställningen och samtidigt öka sin tillväxt. Ett skäl till det är att vi har skapat ett tryck på svensk hemmamarknad. Här kan vi testa produkter. Här kan vi testa nya idéer. Här kan vi ta sådant vidare ut på en global marknad.

Min fråga till ledamoten Jansson är: Varför arbetar Moderaterna emot den här utvecklingen?

Fru talman! Det är ändå ganska intressant att ledamoten Jansson rakt av avvisar Jacob Wallenbergs spaning kring två viktiga områden för Sverige, åtminstone den spaning som gäller klimatomställningen.

Visst, Sveriges utsläpp är väldigt låga sett till hela världen, men det var inte det som var poängen. Poängen är att om vi skapar en hemmamarknad där vi kan ta fram nya produkter och ny teknik som världen kommer att efterfråga – till exempel grönt stål – kommer det svenska näringslivet att kunna blomstra inte bara i dag med gammal teknik utan även i morgon med ny teknik.

Ledamoten Jansson sa i sitt anförande att politik inte ska gå in med stöd. Det där är intressant. Jag tycker att politiken ska gå in med stöd när det handlar om att utveckla nya näringar och nya grenar, till exempel grön omställning med industrikliv och gröna krediter. Då är det möjligt. När vi har en S-kurva i en tidig utveckling bör staten kunna hjälpa till. I ett senare skede ska näringslivet kunna stå på egna ben.

Vad regeringen gör är att man i stället går in med statligt stöd till kärnkraft. Det är en teknik som nådde sin mogenhet på 1980-talet. Där ska regeringen alltså gå in med konstgjord andning för att en mogen teknik inte klarar sig själv.

Det där får jag inte att gå ihop med en klassisk moderat marknadspolitik. Man kör en planekonomisk modell och ger konstgjord andning till en gammal teknik. Kan Jansson förklara varför man väljer den modellen – varför inte satsa på ny teknik och ge stöd där i stället för konstgjord andning till gammal teknik?

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till Socialdemokraternas reservation 1 i betänkandet för utgiftsområde 24.

Jag vill tacka Kjell Jansson för anförandet. Som jag noterade när jag höll mitt anförande var det ingen som bemödade sig om att försvara regeringens politik, så jag tänkte ge Kjell Jansson chansen här.

Som alltid när Kjell Jansson håller sina anföranden, fru talman, finns det många frågor man vill ställa. Men jag kommer att ställa en fråga om något som jag lyfte i mitt anförande.

Vi har rekordmånga konkurser i vårt land. Det har inte varit så här många på 40 år. Som jag redogjorde för i mitt anförande har vi från Socialdemokraterna föreslagit att Bolagsverket ska få ett tillskott på 25 miljoner. Vi vill inrätta en konkursakut. Vi vill se till att staten fortsätter att investera i våra industrier. Vi vill att våra höginnovativa små och medelstora företag ska överleva. Vi vill att Sverige ska vara en ledande industrination – som positionerar sig väl i världen, som skapar nya arbetstillfällen, som har hög tillväxt och som bidrar till att sänka världens klimatutsläpp.

Jag skulle vilja veta: Vad är Moderaternas politik och Kjell Janssons recept för att stävja konkurserna? Vi ser många i vårt land.

Fru talman! Konkurser är förödande, inte bara för den enskilda näringsidkaren utan för hela samhällsekonomin. Vi vet att små och medelstora företag står för fyra av fem arbetstillfällen i vårt land. Vi vet att de är otroligt viktiga integrationsmotorer. Vi vet att de kanske är bäst på att jobba för att motverka sjukfrånvaro på arbetsplatsen. Det här är alltså företag som under den här regeringen har fått det allt svårare.

Jag nämnde några saker, till exempel att man tog bort nästan 1 miljard i stöd till små och medelstora företag inom våra innovationsekosystem. Jag nämnde att regeringen valde att ta bort högkostnadsskyddet för höga sjuklönekostnader trots att Svenskt Näringsliv varnade för det. När det fanns varningsflaggor överallt om vart det här var på väg – hög arbetslöshet, låg tillväxt och många konkurser – valde regeringen och Kjell Janssons parti att inte agera.

Nu är vi där alla varnade för att vi skulle hamna. Vi har nämligen rekordmånga konkurser. Då finns det inte ett enda svar på vad regeringens politik är för att stävja detta. Det här är mandatperiodens sista budget för utgiftsområde 24 Näringsliv, och det finns inte ett enda konkret svar på hur man ska stävja de många konkurserna i vårt land.

Vi har föreslagit en konkursakut. Vi har därtill ett högkostnadsskydd för småföretag vid höga sjuklönekostnader. Då har jag bara nämnt något. Vi investerar mycket mer i våra innovationsekosystem.

Kan inte Kjell Jansson komma på någonting som regeringen har i sin politik för att hjälpa småföretagen i detta oerhört utsatta läge?

Fru talman! Jag förstår det så här: Om Sverige hade skickat ned Kjell Jansson till EU för att förhandla om detta hade han velat ha en översyn av direktivet. Jag är osäker på om Kjell Jansson delar Moderaternas åsikt eller inte. Om Sverige skickar ned regeringen, förhandlar den då för ett förbud eller för en revidering? Jag tänker att Kjell Jansson väl är en representant för Tidöregeringen när han står här i talarstolen, och jag vill gärna veta vad som är regeringens ståndpunkt i frågan. Driver Sverige på för att det år 2035 ska vara ett förbud för fossila bilar inom EU?

Om man på något sätt styr mot en politik får man det man vill ha; så är det ju faktiskt. Jag tycker att Kjell Jansson har svajat lite när det till exempel gäller garantier. Kjell Jansson vill inte ha stöd men gärna garantier, och samtidigt har Moderaterna beslutat internt att vi ska ta bort de gröna kreditgarantierna men att vi kan utfärda garantier för kärnkraft. Det är alltså tydligt att man kan komma dit man styr men att man får något annat om man inte styr.

År 2035 kommer fossila bilar att vara en gammal teknik som vi inte vill fortsätta lura på människor. En bil håller i ungefär 20 år, och under den tiden gör vi oss beroende av Ryssland, Kina och andra stater som vi behöver köpa fossila bränslen från. Det gäller kanske främst Ryssland i dagsläget. Jag undrar därför fortfarande: Driver regeringen på för ett förbud mot fossila bilar inom EU år 2035?