Magnus Oscarsson (KD) om En utvidgad insamling och utlämning av djurhälsodata samt jordbrukspolitik

Herr talman! I dag debatterar vi här i kammaren betänkandet om djurhälsodata samt jordbrukspolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

För några veckor sedan hade jag besök av två mjölkbönder. Det var ett mycket intressant samtal om att de själva var unga och ville satsa på svensk mjölk. Jag lyssnade på de båda mjölkbönderna – en från Hälsingetrakten och en från Skaraborg – och fick höra dem berätta. De sa: Vet du, Magnus, nu i vår när vi diskuterar i branschen tror vi på framtiden. Det känns som att det är ett driv i jordbruksnäringen.

Sådant tycker jag att vi ska ta till oss. Jag blir i alla fall väldigt glad över att höra det. Det är enormt viktiga signaler att unga bönder ger uttryck för glädjen i och tron på att det finns pengar att tjäna på svenskt jordbruk.

För ungefär tre månader sedan var jag på ett annat möte, med många jordbrukare i Nässjö. När jag skulle gå till stationen, herr talman, sprang en bonde i fatt mig och sa: Kan ni förstå – er sänkning av dieselpriset har gett 450 000 till min gård. När fick jag det senast? Du måste verkligen berätta för andra att jag nu kan investera hemma på gården.

Sådant är roligt att höra. När jag var på en mässa i Norge sa norrmännen: Vi tittar mycket på Sverige just nu, för det verkar ha hänt något i jordbrukspolitiken.

Herr talman! Det är en ny tid i vårt land. Vi har en regering och en landsbygdsminister som arbetar för att det ska produceras mer livsmedel i hela landet. Den absolut viktigaste frågan, anser jag, är att vi producerar mer mat, från söder till norr.

Vi har haft ett stort bekymmer i vårt land – det måste ändå sägas. Vi har inte varit självförsörjande på så mycket mer än vetemjöl, morötter, socker och ägg. Faktum är att om vi tittar på vårt skafferi ser vi att det är halvtomt, eller halvfullt, beroende på hur man ser på saken. Så här kan vi inte fortsätta att ha det. Vi behöver få mer produktion och mer fart på vårt lands brukande. Vi har alla möjligheter.

Vi hörde min kollega John berätta hur det är ställt och vad många tycker och tänker. Vi menar att med den politik som vi nu för blir det en ny tid. Faktum är att vi kan prata mycket om vad som händer, men runt om i vår värld lägger sig ungefär 800 miljoner människor hungriga varje kväll, utan att ha fått mat för dagen.

Är det någonting vi kan göra? Vi kan producera mer mat så att vi kan fylla vårt skafferi så att det bågnar, och vi kan leverera mat till andra människor som verkligen behöver det. Det tror jag är otroligt viktigt.

Vi hörde i början här att vi har antagit en livsmedelsstrategi. Nja, vi har antagit den förut, så egentligen är den bara uppdaterad. Men det tycker jag är väldigt positivt.

Vi antog den här livsmedelsstrategin 2017. Det var väldigt positivt. Där pratar man mycket om ökad livsmedelsproduktion och mer lönsamhet i jordbruket och om att stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning. Men precis som min kollega John sa har många inte märkt det. Jag har i alla fall inte märkt det. Många av bönderna säger att de märkte en väldig skillnad. Men vi menar att den här uppdateringen är väldigt viktig därför att där pratar man om mer svensk mat på butikshyllorna och på tallriken för att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten för våra svenska bönder. Sverige ska vara mer rustat. Vi ska stärka vår livsmedelsförsörjning.

Det här, herr talman, är en helt avgörande fråga för vårt land, för har vi inte mat att ställa fram om det blir kris eller krig är vi illa ute. Och med de förutsättningar vi har i Sverige att producera mer mat kan vi verkligen göra skillnad.

Vi har pratat om det här förut. Jag tänker att jag tar det ändå, för jag tycker att det är så intressant. I vårt grannland Finland har de en helt annan politik. Jag har sagt det förut men kan säga det igen, för det finns säkert någon som ser detta på tv just nu. I Finland var de aldrig med på att lägga ned alltihop och tycka att livsmedelsproduktion bara är någonting vid sidan om. I Finland sa de: Nej, vi vet aldrig hur framtiden blir. Kanske måste vi ha en produktion värd namnet.

I Finland har de faktiskt en självförsörjningsgrad, en livsmedelsförsörjningsgrad, på 80 procent. I Sverige är den under 50 procent. I Finland säger de att de inte behöver importera mat, exempelvis korn, eller någonting. De klarar nu att försörja sin egen befolkning i över nio månader. I Sverige är summan faktiskt bara några veckor innan det är tomt på våra hyllor, så är det några vi verkligen kan lära oss av är det våra finska vänner. Det har vi också gjort, och jag är som sagt väldigt glad för att vi nu tar riktiga steg framåt för detta.

Herr talman! Vi kan inte bara tala om detta, utan det måste också ge resultat. Det har den här regeringen visat. Jag menar att vi behöver ha 125 000 fler kor i vårt land. Vi behöver mer mjölkproduktion och mer köttproduktion.

Vi hör när vi lyssnar runt om att det är en annan tid nu. Vi tror på framtiden för svensk livsmedelsproduktion. Med det som vi nu har gjort och är på gång att göra i vårt land är vi övertygade om att vi kommer att se skillnad, och det är helt avgörande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Herr talman! Tack, ledamoten Larsson, för frågan!

Faktum är att vissa frågor, som den här, ligger på en annan person i mitt parti att tala om. Liksom ni i ert parti har vi delat upp det på olika talespersoner. Men jag ska försöka svara så gott jag kan.

Exakt den fråga som ledamoten ställer vet jag ligger på regeringens bord. Den ser över hur man ska kunna kompensera för det här. Men frågan är väldigt elegant ställd, tycker jag.

Jag kan ju säga så här. Min kollega John Widegren lyfte upp att vi precis har lämnat över ett förslag till regeringen på hur man ska kunna få enklare konkurrens för våra svenska företag. Med tanke på hur det ser ut i vårt land i dag och de förändringar som måste till är det verkligen på tiden att vi gör någonting med detta. Det ligger väldigt mycket i konkurrenskraften att vi faktiskt säkerställer att våra företag får konkurrera på samma villkor runt om i vårt land, oavsett om det är i norr eller i söder.

Jag tycker absolut att det här är en fråga att ställa nu, men man kan ändå lyssna. Vi har många förslag som är på gång. Jag tänker att det är viktiga signaler för alla Sveriges bönder.