Johnny Svedin (SD) om Kommissionens meddelande om en konkurrenskraftskompass för EU

Herr talman! När vi i dag debatterar näringsutskottets utlåtande om EU-kommissionens så kallade konkurrenskraftskompass vill jag börja med att tydliggöra att Sveriges och Europas ekonomiska motstånd, produktivitet och innovationsförmåga måste stärkas genom att respektera nationella intressen och vår industriella verklighet, produktivitet och innovationsförmåga. Detta är inte bara nödvändigt för vår tillväxt utan också för vår säkerhet och vår roll i en alltmer osäker värld.

Herr talman! Sverigedemokraterna ställer sig inte bakom tanken att den gröna omställningen i sig ska vara en motor för konkurrenskraften. Det är att vända på orsak och verkan. Politikens uppgift är att skapa rimliga, teknikneutrala och långsiktiga förutsättningar för företagen att växa, investera och anställa – inte att göra klimatpolitik till ett verktyg för industripolitiska mål. Vi menar också att regelverk och styrmedel måste utformas så att företag kan ställa om utan att straffas med ökade kostnader, minskad lönsamhet eller försämrad konkurrenskraft gentemot aktörer utanför EU.

Att ensidigt göra klimatmålen till grunden för Europas konkurrenskraft är inte bara riskabelt utan även ansvarslöst. Det riskerar att slå hårt mot europeisk industri, öka våra kostnader och undergräva vår självförsörjning samtidigt som konkurrentländer slipper samma bördor. Detta är inte hållbart i längden och troligen en bidragande orsak till att EU och Sverige har tappat i konkurrenskraft och tillväxt.

Herr talman! En verkligt konkurrenskraftig omställning måste vara teknikneutral. Det innebär att det inte är politikers eller kommissionärers sak att avgöra vilken lösning som är bäst – om det är kärnkraft, bioenergi, vätgas eller elektrifiering. Det är företagen, ingenjörerna och forskarna som vet vad som fungerar bäst för deras verksamhet.

Vi motsätter oss därför den formulering i regeringens ståndpunkt som säger ”den gröna omställningen behöver utgöra en motor för EU:s konkurrenskraft”. För oss är det helt centralt att det är just konkurrenskraften och den fria företagsamheten, innovationskraften och investeringarna som driver omställningen – inte tvärtom.

Vi ser med stor oro på hur EU alltmer har tenderat att luta sig mot omfattande statsstöd och bidragspaket i stället för att skapa rättvisa och stabila konkurrensvillkor. Detta snedvrider marknaden, missgynnar länder med sunda statsfinanser – som Sverige – och gynnar stora centralstyrda ekonomier. Det riskerar att leda till kapplöpning mellan medlemsländer, en snedvriden konkurrens och att mindre länder som Sverige kan komma att missgynnas.

Vi är positiva till att pendeln svängt något i Bryssel och att konkurrenskraft och tillväxt tycks ta mer plats på dagordningen. Men låt mig vara tydlig: Vi kan aldrig bygga vår industriella framtid på statsstöd. Vi måste ha en fri och rättvis inre marknad där reglerna är lika för alla.

Vi i Sverigedemokraterna värnar om sunda offentliga finanser. Vi säger nej till kapplöpningar om subventioner och till ökad skuldsättning i EU:s namn. Det ska dock sägas att staten kan gå in exempelvis när marknaden brister i grundforskning och säkerhetskritisk infrastruktur eller för att främja banbrytande innovation. Det får dock aldrig bli huvudverktyget. Då hamnar vi i en ohållbar situation, där tillväxten blir beroende av politiska beslut snarare än företagsekonomisk logik.

Det är märkligt att regeringen säger sig vara skeptisk till statsstöd men ändå stöder en ny ram för subventioner i EU. Det är exakt sådana budskap vi anser riskerar att cementera beroendet av politiska beslut snarare än företagsdriven tillväxt.

Herr talman! Vi i Sverigedemokraterna ser positivt på insatser som stärker den inre marknaden genom regelförenkling och förbättrad implementering. Särskilt viktigt är det att minska regelbördan för små och medelstora företag, som ofta drabbas hårdast av byråkratiskt krångel. Samtidigt måste förenklingar ske med eftertanke och inte leda till att grundläggande principer som rättssäkerhet, transparens och kvalitet urholkas. Vi säger ja till effektivitet, men vi säger nej till sänkta ambitioner.

Förenklingar ska göra det lättare att göra rätt och inte bana väg för slarv eller osund konkurrens. Vi i Sverigedemokraterna vill att regelförenklingar inte bara ska handla om att minska administrationen utan också om att värna om rättssäkerhet och att minska den oproportionerliga bördan för småföretag. Det gäller särskilt för dem som verkar i landsbygd och på industriorter.

Herr talman! Energifrågan är avgörande för Europas framtida konkurrenskraft. Vi är därför stolta över att kärnkraften har en central plats i vår och regeringens politik. Det handlar inte bara om klimatet. Det handlar om att säkra en stabil, prisvärd baskraft för industrin. Detta är särskilt viktigt med tanke på framtida behov.

Jag vill också tydligt markera att försörjningstrygghet inte handlar om att sluta oss inom EU:s gränser och försöka producera allt själva. Tvärtom är det genom stabila och självständiga handelsrelationer som vi bygger verklig motståndskraft. Det är inte genom nya lager av protektionism eller centralstyrning från Bryssel.

Avslutningsvis vill jag säga att vi inte stöder ett EU som använder konkurrenskraft som en ursäkt för mer överstatlighet, fler gemensamma regler eller större budgetar. Politiken måste respektera subsidiaritetsprincipen och lämna utrymme för medlemsländerna att fatta sina egna beslut. Det är så vi stärker Europas konkurrenskraft, frihet och ansvar samt respekt för varje medlemslands unika förutsättningar.

Med detta sagt har jag nu framhävt Sverigedemokraternas särskilda ståndpunkt i yttrandet.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Som jag sa i mitt anförande förnekar vi inte behovet av klimatanpassningar. Det gör vi inte. Men vi vägrar att acceptera att det ska ske på bekostnad av jobben, företagens lönsamhet och den tekniska friheten. Det är skillnad mellan att ställa om och slå ut, och jag upplever det som att man har slagit ut en hel del industrier också.

Vi kan ta de satsningar som har gjorts uppe i den norra delen av landet som exempel; de har inte fallit ut som de skulle, vilket är väldigt tråkigt. Det har gått mycket pengar till det. Vi har tappat konkurrenskraft i Europa. Varför har vi gjort det? Har vi fokuserat för mycket på att implementera en massa administrativa bördor och miljöanpassningar i stället för att se världen för vad den verkligen är?

Jag säger inte att det är fel – jag säger bara att var sak har sin tid.

Herr talman! Var det inte det som också stjälpte Europa, alltså just de hårt styrda klimatmålen? Är det inte det som har gjort att vi har halkat efter i utvecklingen? Är det inte det som har gjort att vi har stirrat oss blinda på att rapportera in vad vi gör i stället för att göra någonting?

Som ledamoten själv sa har andra länder statliga subventioner. Konkurrensvillkoren blir helt felaktiga. Där ligger vi tyvärr lite efter.

Vi är emot det. Vi vill ha fri handel och öppna marknader. Där tror jag inte att det egentligen råder någon åsiktsskillnad. Men klimatmålen får inte bli totalt övergripande; det är det vi ifrågasätter. Vi är rädda för att det återigen kommer att bromsa Europa.

Vi behöver komma in på andra marknader. Vi behöver öppna upp. Vi kan visa vägen för vad en grön omställning är när vi väl är där, men vi är inte där nu.